Haket + Beerbliotek Port Side Porter

Thomas och Cattis kämpar på.

Nästa öl-hållplats i lördags blev Haket. Såklart.

Probably the best beerhak in the world.

Det finns numera många kompetenta ölkrogar i Sverige. Med ännu bättre sortiment, hippare klientel, mer påkostad inredning (det är inte svårt), mer avancerad matlagning eller rarare cuvée.

Men inget annat ställe får mig att känna mig så hemma och avslappnad som Haket. Att priserna på dyr öl inte är lika dyr som andra ställen är ytterligare ett plus.

Deras japansk-kryddade chili (frugan valde den friterade osten) var lika god som vanligt och serverades med en bricka med ett antal chilikryddor och heta såser. Till den dracks en dugligt färsk Omnipollo Mazarin från fat.

= = =

Men vad skulle man ta sedan? Valet blev inte speciellt svårt, det blev lokalproducerad engelsk porter i form av Port Side Porter från Beerbliotek. 7,7 %. Jag fick veta att det var ett av de få öl som bryggeriet skulle brygga en gång till eftersom den mottagits så positivt.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart. Tre fingrar högt ljusbrunt skum, det sjunker långsamt och lämnar mycket rester på glaset.

Doften är chokladig och maltigt syrlig. Rostade toner och kakao ger en tydlig porterkaraktär.

Smaken är mjukt rundad, framför allt finns en syrlighet och mörk choklad. Eleganta och tydliga smaker, de är stora utan att sticka ut. Antydan till alkohol. Stor kropp. Lugn eftersmak med toner av melass, kokosboll och mogna bananer. Slutet är sött med mer mörk choklad.

Medel till mjuk kolsyra. Stora långlivade bubblor. Vätskan är något tjock.

En ytterst balanserad och behaglig porter. Nu är jag väldigt svag för den här stilen, men det är också en av de bästa jag hittat i den.

Betyg: 4,68. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 89:00 för 330 ml. Bäst före: -

= = =

Efter denna höjdpunkt, hur kunde man gå vidare? Vi följde den sura vägen och fick en handfull olika flaskor att välja mellan. Till slut tog jag Hansens Oude Gueuze (159:00).

Förre kollegan Kjell hade nu anslutit. Jag efterfrågade om det fanns något udda att prova. Åter återkom Thomas springande med 5-6 flaskor och efter svår vånda tog jag en torrhumlad wild ale: To Øl Sur Moasic (79:00) som fick skissbetyget 3,25 eftersom jag inte tyckte den varken var speciellt syrlig eller mosaicig. Men rätt god ändå.

Göteborg-överdos?

Göteborgs kommun har en satsning om överservering
och knark på krogen. Denna spillbricka var
en del av den kampanjen, och visst skapade den snack.

Plötsligt var klockan över 23 och det var hög tid att promenera längs Nya Allén till hotellet, ackompanjerade av Pusha T som avslutade Way Out West någon kilometer därifrån.

Förresten, jag frågade om de hade märkt av festivalen någonting: Nej, varken mer eller mindre folk och omsättning än en vanlig sensommarhelg.