2014-07-09

S:t Eriks Centennial - igen

Bild: S:t Eriks.
För några veckor sedan drack jag S:t Eriks Centennial från S:t Eriks Bryggeri. Jag blev mest förundrad över den, den stämde inte alls överens med andras beskrivningar av ölen. 2,74 blev betyget då.

Bryggeriet tillfrågades, de kollade en referensflaska från samma batch och tyckte att den verkade vara som den skulle.

Så jag ger den en chans till, och jämför med förra recensionen. Den här flaskan är från en senare batch, dessutom.

Hmm… Den ser faktiskt likadan ut som förra gången.  Möjligen lite mer skumrester på glaset.

Doften däremot, här är det skillnad. Det finns fortfarande knäckig karamellmalt i botten, men över det är det frisk amerikansk humle med mycket citrus – apelsinsaft, apelsinskal, pomerans, lime och lite grapefrukt. Lite cederträ (blyertspenna) och en pepprig beska.

Smaken startar rejält besk, nästan i AIPA-trakter. Blommor och citrusfrukter, tallskog och citronjuice. Medelstor kropp. Eftersmaken kommer rätt fort med en mjuk karamellsötma som för tankarna åt sirapslimpa och torkade bananskivor. Sedan kommer citrusbeskan tillbaka liksom en inte allt för söt knäcksmak. Slutet är balanserat men också lite strävt.

Kolsyran är kraftig, många små kortlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Jo. Det här är en helt annan öl än den jag drack då, här ger snarare malten ett djup som jag saknar i många singel-humle-öl än tar över helt. Märkligt. Jag funderar lite över vad som hänt. Kan min förra flaska ha blivit utsatt för onyttig värme?

Betyg: 3,21. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment sedan 1 mars 2014. Pris: 18:90 för 330 ml. Bäst före: 2015-02-24.

= = =

Jo… Sedan har jag funderat på en sak ända sedan jag köpte den här flaskan i förra veckan. Jag har ogillat och ibland sågat många öl genom åren. Att jag kollar med bryggeriet och sedan ger den en ny chans och skriven en ny recension är däremot mycket ovanligt. Varför just för den här ölen och inte för andra som varit i linkande situation?

Jag tror det handlar om förväntningar och fördomar. Vissa bryggerier vet (eller ”vet”) jag är ojämna, opålitliga eller rentav dåliga. De får ingen ny chans. Andra känner jag intuitivt borde göra vettig, eller i alla fall inte dåligt öl. Det är de senare som kan tänkas få en ny chans. Och så är det ju en fördel för de som finns i fasta sortimentet – det är ju inte mycket att göra om det är omöjligt att få tag i en ny flaska.

Rättvist? Kanske inte. Rimligt? Ja, för mig i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar