2014-05-03

Flandern 6 - De Halve Maan


Efter den oroliga natten var det bara att dra sig upp, packa och ta sig ner till lobbyn för en croissant-baserad frukost. På vägen tog jag lite bilder på omgivningarna:



Nu hade vi en liten stund över innan den första bryggerivisningen, vilken jag tillbringade med att dricka en burk Red Bull Sugarfree (av placeboskäl) och strosa omkring på Brygges pittoreska turistfyllda gator. Och så sätta mig på uteserveringen vid bryggeriet De Halve Maan, där vi alltså skulle få visning och lunch.

Entrén.
Gårdsserveringen.
Mitt resesällskap droppade in allteftersom, och blev väldigt intresserade av restaurangens samling av nya och gamla flaskor.


Vi hade fått våra biljetter genom att visa våra fina VIP-Press-kort (som vi inte hade så mycket tid att nyttja till annat), och den engelskspråkiga visningen samlade ytterligare en handfull besökare.

Vi fick bryggeriets historia i korthet: Även om det bryggts öl på platsen sedan renässansen så hade det nuvarande bryggeriet startats i mitten av 1800-talet av Leon Maes, senare känd som Herni nummer 1. Bryggeriet hette då Henri Maes (jag tror inte de har någonting att göra med Heineken-ägda Alken-Maes dock), och för att förenkla för alla döptes samtliga familjens söner till Hernri under flera generationer. 

Bryggeriet höll sig à jour med tidens utveckling, i slutet av 1800-talet bryggde man engelsk pale ale och stout. Både Brygge och bryggeriet klarade världskrigen bättre än övriga Belgien, och under 20-talet byggdes bryggeriet om, ett eget mälteri byggdes, kylning införskaffades och det lätta pilsnerölet Bock blev en stor succé. På femtiotalet tog de över grannfastigheten vilket gjorde att de kunde växa och börja tillverka läsk.

Under sextio- och sjuttiotalet knakade affärsmodellen med egna varumärken och egen utkörning till kunderna i fogarna, företaget blev allt mer efter i utvecklingen och krympte. Nästa generations Maes, Véronique, såg dock vad som höll på att hända i omvärlden och lyckades få svagheterna att bli styrkor: Plötsligt var bryggeriet, som i stort sett varit orört sedan trettiotalet, en industrihistorisk attraktion som lockade turister.

Under den sjätte generationen Maes, Xavier, slutade man med de gamla ölen och satsade på de belgiska öltyperna som nu växte i popularitet: Först kom Brugse Zot, en ljus ale på 6 %. Därefter började de brygga den kraftfulla quadrupeln Straffe Hendrik, döpt efter den kraftfulle och barske Henri I. Eftersom de slutat flasktappa blev de lokalerna (och mälteriet som stått tomt ett tag) en luftig restaurang med flera festvåningar (som nyligen renoverats). Bryggeriets namn, som ungefärligt kan översättas som Gubben i halvmånen, kom från det bryggeri som låg på tomten under 1500-talet.

Chansningen gick hem, och under vårt besök så höll man som bäst på att göra de sista trimningarna och installationerna kring ett helt nytt större bryggverk som med stor elegans och precision pressats in i de egentligen för små lokalerna.

Vi blev nu varnade för de branta trapporna som vi skulle klättra i, och det nya bryggverket passerades som hastigast.

Om Cantillon var byggt på djupet i en smal tomt så var De Halve Maan i stället byggt på höjden, till synes organiskt och i många steg. Trots det lyckades husen smälta in väl i den medeltida stadsbilden. Vi såg också på skalan att det här var ett betydligt större historiskt bryggeri än de andra vi besökte:

Kylskeppet låg högst upp som sig bör.
”Den där vyn har alla som varit här fotat” påpekade Johan.
Installationerna var i full gång.
De nya lagringstankarna hade bara fått plats på ett tak.
Lagringstankarna från 20-talets lagerboom.
Det egna tunnbinderiet låg högt upp i huset.
De nya tankarna.
Rundturen avslutades i restaurangen där vi fick det glas öl som ingick i entrébiljetten: Den ofiltrerade Brugse Zot som bara serveras här på plats. ”Lätt, frisk, lite spannmål, låg beska, torrt slut” noterade jag och skrev 3,75 som skissbetyg.

Vi kom att prata om rundturen och bryggeriet. Jag funderade på hur lockande det skulle vara att plocka bort exempelvis ett av de gamla lagertank-rummen till moderna tankar. Fast, påpekade någon annan vid bordet, det var nog inget alternativ: Företaget fick in en hel del pengar på de här rundturerna, som också lockade besökare till restaurangen. För den verksamheten var det viktigt att det – i alla fall i teorin – skulle gå att köra igång det gamla bryggeriet.

Ofiltrerat!
 Förrätten kom in, det var en soppa lagad med ost, krutonger  och Brugse Zot. Gott!


Sedan huvudrätten: Lokal ostbricka med hembakt bröd. Även det gott, närande och förbluffande mättande. Fast Brugse Zot hängde inte med att matcha smakerna. Tror att Straffe Hendrik passat bättre.


Sedan satt vi väl där ett tag och jäste tills reseledare Stijn påpekade att vi hade mycket att göra idag. Iväg till hotellet, hämta ut väskor och min keps som jag glömt i lobbyn under gårdagen. Vilket var väldigt skönt eftersom mitt sällskap annars hotat med att köpa en Brugse Zot-narrmössa åt mig.

Tillbaka till hotellet. Hämta väskor. In i minibussen med oss, för nu skulle vi till nästa bryggeri…

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar