Flandern 12 - Zarza

Vi hade nu minibussat klart för den här resan, och tackade vår chaufför Jan för väl utfört arbete.

Jan håller sig i bakgrunden.

När han inte körde oss så arbetade han i huvudsak med att köra omkring japanska turister i ilfart runt Belgiens sevärdheter. Mycket roligare är att åka med ölentusiaster, så därför finns företaget Belgian Beer Tours som fixar allt det praktiska för mindre och större grupper.

Nu var det dags att springa upp till hotellrummen för att lämpa av väskorna. 20 minuter senare var det åter samling i lobbyn för nästa aktivitet, mat på restaurang Zarza, en restaurang vars ledord är ”konstant förändring”.

Bakom en ganska anonym framsida fanns alltså en av Leuvens bästa restauranger med en gaffel i Guide Michelin och enligt förhandsinformationen en mycket intressant öllista. Förutom den (enligt dem själva) berömda sommar-innergårdsserveringen var restaurangen uppdelad i en fyrkantig sal och en långsmal, orangeriet. Vi blev placerade i den senare, som verkar ha varit en gång mellan två hus som fått ett glastak. De mycket bekväma stolarna var lika mycket modern fåtölj som stol och det gick inte att klaga på bekvämligheten. Dessutom underhållning i form av ett litet fönster in mot köket.

Menyerna kom in, och upplägget förklarades noggrann av kyparen. När han gått ifrån  bordet visade det sig att knappt någon förstått någonting.

Öl kom in som fördrink, det var den torra champagneölen Kortrijk-dUtsel som gjorde sitt jobb väl.

Slitna skribenter.

Okej, nu förstod vi. Antingen kunde man välja avsmakningsmenyn ”Zarza Folie” eller avsmakningsmenyn ”Zarza Zita” men utan hummer-rätten, så att vi skulle få lika många serveringar. Jag valde den senare.

I stället för att räkna upp alla rätter så hänvisar jag till menyn.

Sommelier Fredrik hade bestämt sig för ett belgiskt vin. Men vilket?

Ölen var dock en liten besvikelse. Den som fanns var god, men mycket färre sorter än vad vi hoppats på. Och utan att vara dokumenterad i någon lista. Det visade sig att (om jag fattade rätt) att restaurangen valt att tona ner öldelen eftersom kunderna föredrog öl och hanteringen av öl kostade resurser som de ville lägga på annat.

Jag drack till för- och huvudrätterna den trevliga witbieren Blanche De Namur samt mineralvatten. Det gick inte att klaga på det valet, den passade till de mest skiftande smaker.

Jens förklarade nu i detalj Belgiens postnummersystem för en förbluffad guide, vi åt och drack och hade en riktigt behaglig kväll även om energin kanske inte var 100 %.

Mellanrätt: Pressa iberico, rökt ål, rödbetskräm, vattenkrass.

Till efterrätten, byggd kring ananas och mörk choklad i olika varianter, tog jag in en flaska Westmalle Trappist Dubbel, ännu en klassiker som jobbade mycket precis tillsammans med chokladen.

Så, hur var Zarza? Det var bra. Vällagad. Vackert upplagd. Men jag tror inte att restaurangen siktade på att vara ”bra” utan ville vara ”fantastisk”. Matlagningen jobbade mycket med txturer, och de minimalistiska stundtals grafiska uppläggningarna gjorde att upplevelsen känns trendmässigt några år försenad: Det var såhär reportage från finkrogarna i Sverige såg ut 2010.

Med de reservationerna kan jag rekommendera ett besök, speciellt som priserna var relativt upplevelsen måttliga: Matpaketet kostade 54-56 € och vinpaket 24-30 € ytterligare per person.

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.