2013-05-31

Dugges HippoFæ

Den här kommer i morgon, och det var på håret att jag inte hann recensera den innan själva släppet.

Men nu hann jag det!

HippoFæ är en öl bryggd av Dugges med hjälp av danska fantombryggeriet Kissmayer Beer. Och inte bara en öl, det är en nordisk vår-saison på 5,5 % bryggd med handmältad Pallas-malt, honung, havtorn, nypon och rölleka. Samt jäst, humle och vatten.

Det fräser en del om ölen när jag häller upp den. Färgen är kallt gul (5 EBC), vätskan är klar även om det finns en del jäst på flaskans botten. Det fingertjocka vita luftiga skummet faller snabbt ihop utan att lämna några rester på glaset.

Doften är tungt kryddig och mycket fenolisk med tydliga toner av gammaldags tvål. Vass sötma med inslag av honung. En något oren beska i bakgrunden. Ceder och ene-trä, nypon, kryddnejlikor och en aning ingefära. Faktum är att jag kommer i lite julstämning.

Smaken är något syrlig och mycket kryddig: Kryddnejlikor, pomerans, kryddpeppar, muskotnöt, pors och citronskal. Passerande beska. Medelstor kropp. Eftersmaken har en växande beska samt en påträngande alkoholton, tunga kryddor, kryddib beska och en godislik sötma. Avslutningen är mildare kryddad och kominner en del om pepparkakskryddad kola.

Kolsyran är kraftig, bubblorna medelstora. Väskan är ganska torr och en liten aning sträv.

Kryddorna tar över och blir för mycket, i alla fall för mig. Och den får mig att tänka på någon liknande brygd, kan det ha varit någon av Nils Oscar-saisonerna i storflaska? Förutom den övertunga kryddningen är det här en bra öl. Men den är inte för mig.

Och så etiketten. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att den är sprattlande vår-glad eller ser ut som en skylt vid en coffeeshop i Amsterdam.

Betyg: 2,96. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment T5, släpps 1 juni 2013 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2014-12-26.

Hantverksbryggeriet Bonden - igen


Bonden är folkölet från Hantverksbryggeriet. På etiketten kallas den för en ”Svensk Folklig Ale” och med sina 3,5 % och brittiska stil ligger den närmast en ordinary bitter.

Jämför med för tre år sedan så tycker jag att den idag är en betydligt bättre öl. Stram men tydlig beska, inga felsmaker, antydan till jäst, lite blommig humle och en återhållen sötma. Frisk kolsyra. En trevlig okomplicerad öl helt enkelt.

Skissbetyg: 3,5. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris:  21:95 för 330 ml. Bäst före: 2014-01-01.

2013-05-30

Underkända bilder

Det kan ha sina sidor att lägga upp material på Beer Advocate. Som bilder.

Förr i tiden så fick man svar när bilder på flaskor eller ställen lagts upp och ett automatgenererat tack. Eller ibland ett underkännande och en anledning: För suddig, för dåligt utsnitt, för pixlig eller vad det nu kunde vara.

Men så när forumdelen bröts loss från recenssionsdelen av siten så slutade dessa svar att komma. När en bild underkänns så bara den försvinner.

De här har underkänts senaste året eller så. Utan att jag egentligen begripit varför.







2013-05-29

Nils Oscar ÜbergOTt

Fredagen kom att avslutas på tjugoårsfirande Oliver Twist – jag minns inte helt hur det gick till, men så stod vi där. Bandet rockade på och krögare Jugge gick omkring och småpratade med gästerna och myste. Med all rätt.

Vi valde öl, det fick såklart bli en av specialbryggderna och eftersom vi inte druckit lager tidigare under kvällen så blev det en nu: ÜbergOTt, en tysk pilsner på 5,6 % som bryggts exklusivt för tillfället av Nils Oscar. Förutom det känner jag inte till så många detaljer om denna öl.

Färgen är gul, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt, det lämnar lite rester på glaset efter sig.

Doften här toner av gräs och en ren beska. Mycket tysk.

Smaken är besk, beskan är vass och metallisk. Aningar av jord och hö finns i beskan. Ganska mycket gräs i smaken, och mer metall. Medelstor kropp. Torr eftersmak med ännu mer av den metalliska beskan samt lite vört. Riktigt lång eftersmak, även här dominerar beskan, här finns också en viss strävhet och en aning av vitt vin.

Stor frisk kolsyra, stora friska bubblor. Något lätt vätska, kanske lite kladdig.

Nej, jag är inte övertygad: Nils Oscars kan brygga mycket bättre pilsner än den här!

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 81:00 för 471 ml.

2013-05-28

Närke DBH (Death by Hops)

Fredagen fortsatte alltså på Bishops Arms Folkungagatan. Det är lite märkligt, för när jag tänker på det så är jag oftare där än vad jag är på BA hemma i Linköping. Men så är det.

Tittade mig omkring bland kranarna. Det fanns flera intressanta öl, men valet föll på DBH (Death by Hops) från Närke Kulturbryggeri. Det här är en DIPA på 8,2 % som bygger på vinnaren av Publikens Val, SM i hembryggd öl 2010.

– Du vet vad den kostar?

Bartendern frågade. Nja, det visste jag inte. 105 kronor för 30 cl. Jo, det kunde jag väl gå med på. Och på sätt och vis bra med den kontrollfrågan.

Färgen är bärnsten, vätskan något grumlig. Två fingrar högt skum, beige. Det lämnar en del skumrester efter sig på glaset.

Doften är besk, men den innehåller också en hel del mint. Engelsk jäst; aprikoser och lite nötter. Den är oväntat lätt.

Beskan är kraftig och dominerar i början. Det finns också hö, halm och torkade blommor. Gräddkola. Beskan lugnar ner sog och blir av medelstyrka för stilen. Lite barley wine-känsla med söt karamellig malt. Stor kropp. Eftersmaken har också mindre maltdominans, och en förbluffande närmast exploderande efterbeska med inslag av kåda, olivolja och spannmål. Så, lika hastigt försvinner denna beska iväg och ersätts åter med en återhållen balanserad malt-humle-mix som drar åt amerikansk barley wine med stor elegans. En lätt sälta i slutet.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är lite tjock och tung.

En förbluffande öl, som efter varje klunk återupprepar den plötsliga beskan som sedan bara försvinner iväg. Och trevligt nog saknades den där strävheten som jag ofta upplever i svenska och danska öl i stilen. Den överdrivet diskreta doften drar dock ner betyget.

Kvällen var dock inte över med den här ölen, inte ens recensionsmässigt. 

Betyg: 3,98. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 105:00 för 30 cl.

2013-05-27

Nynäshamns OT's VitsIPpA

Bild: Oliver Twist /
Nynäshamns Ångbryggeri
Helgen tillbringades i Stockholm. En del öl dracks. Vissa blev recenserade.

Det hela började i fredags på Oliver Twist. Deras 20-årsjubileum var huvudanledningen till att vi åkte upp till storstan. Ett antal unika specialöl hade bryggts av deras ”husbryggerier”, ett av dem var OT's VitsIPpA från Nils Oscars Nynäshamns Ångbryggeri, en vete-IPA med amerikansk humle på 5 %.

Den rekommenderades till min BBQ-burgare, och jag litade på servitören.

En liten not om Beer Advovate-klassificeringen: Efter en del funderande och studerande av andra öl med de här ingredienserna så valde jag att lägga in den som en Belgisk IPA, det verkade stämma bäst överens med beskrivningen.

Färgen är kallt gul-orange, 10 EBC. Vätskan är något grumlig, det fingertjocka skummet är varmvitt. En hel del skumrester blir kvar på glaset.

Doften starter lite jästigt. Amerikansk humle i mängd: Mest känns den i citrustonerna. Vetesyrlighet och kryddor (koriander).

Besk blommig smak, grapefrukt och limeskal. Lite syrlig i bakgrunden där jag också hittar en del sötma. Humlen blir till och från lite grön och det finns en lätt tvålighet. Bra beska och växande sötma i eftersmaken. Syrligt beskt slut med apelsiner och pomerans.

Kolsyran är kraftig. Stora bubblor, långsamt försvinnande. Medelmjuk vätska.

En trevlig öl som trots beskrivningen ovan blev lite endimensionell, och på tok för efter-söt efter ett tag.

Efter burgare och öl började kvällens liveband (nej jag fattar inte heller hur de fick plats) The Retroholics sin soundcheck, men vi kände för lite lägre volym och gav oss av till en annan krog i samma stadsdel.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Engångsbrygd, fat på krogen. Pris: 74:00 för 473 ml.

2013-05-22

Napa Smith West Coast IPA

Har jag fattat det här rätt är denna amerikanska IPA specialbryggd för den svenska marknaden: West Coast IPA från Napa Smith Brewery. Alkoholhalten är 7,5 %.Den släpps på Systembolaget 1 juni.

Den klara vätskan är djupt bärnstensfärgad med en dragning åt brunt (30 EBC), det två fingrar höga skummet är ljusbeige. Det sjunker sakta och lämnar massor av skumrester på glaset.

Doften är rätt söt med knäck och kola. Mjuk men tydlig beska. Mogna humletoner av aprikos, apelsinmarmelad och limeskal. Lite röda bär och en aning av marsipan.

Smaken är besk och humlig, men ändå mycket balanserad och mjuk. Åh, så mjuk. Kåda, apelsinskal, kokos, banankola och aningar av mogna plommon. En ordentlig maltsötma som drar åt marsipan, rågbröd och apelsinchoklad. Stor kropp. Eftersmaken är inte lika besk, utan i stället kommer toner av torkad frukt, citrusfrukter och örter fram. Avslutningen har toner av maskrosor och syrligt fruktgodis. Att jag också hittar lite alkohol var väl ganska väntat med tanke på styrkan.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är många, medelstora och mjuka. Vätskan är även den mjuk och närmast tjock.

En elegant AIPA med oväntad komplexitet i maltigheten.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från juni 2013. Pris: 21:90 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2013 NOV.

Electric Nurse DIPA

Jag vet inte hur många som skickade in offertsvar på Systembolagets förfrågan om en svensk DIPA, men det borde ha varit några stycken. Vinnaren blev, i alla fall för mig, lite oväntad:  Electric Nurse och deras DIPA på 8 %.

Färgen är djup bärnsten (20 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det sjunker rätt fort och lämnar lite rester på glaset.

Doften är förvånande lätt, men den blir lite kraftigare då ölet närmar sig rumstemperatur. Söt knäck, lite banangodis, jordiga aningar, kryddor, torkade blommor och kåda. Medelstor beska.

Smaken är besk och välhumlad: Grapefrukt, ananas, aprikoser, apelsiner… Beskan är ren och potent utan att ta över helt. Stor kropp. Eftersmaken har humle och beska, men mindre frukt än i början. En del gräddkola dyker upp efter ett tag. Den långa avslutningen är balanserad och besk.

Kolsyran är medelstor med få medelstora bubblor. Vätskan är något tjock och kladdig.

En kompetent DIPA utan några större problem. Å andra sidan är den inte fantastisk heller.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment från 1 juni 2013. Pris: 29:80 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2014-02-03

2013-05-21

Electric Nurse Pale Ale

Att fantombryggeriet Electric Nurse kan brygga bra alkoholsvag ale är ingen nyhet. Nu kommer de in i Systembolagets ordinarie sortiment med just en sådan: Pale Ale, en amerikansk pale ale på 4,6 % som är fysiskt bryggd hos Dugges.

Vätskan är klar, färgen ljust guld (7 EBC). Det två fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är kraftig med en hel del humle. Söta toner av knäck, honung och fruktgodis. Lite blommig grön humle, citrusfrukt och -skal. Den saknar lite kropp.

Smaken är humlig och uppfriskande. Lite gröna, nästan sträva toner, anonym citrus-humle. Beskan är ganska så mild för att vara en APA, å andra sidan är malen även den mild och lätt. Så till slut uppstår det en väldigt trevlig balans i alla fall. Medelstor kropp. Eftersmaken har vissa alkoholtoner, vilket förvånar mig för en öl på 4,6 %. Grön humle, ren medelstor beska. Exotisk frukt och blommor, aningar av honung. Maltprofilen känns dock mer som en pilsner än en APA. Gröna växter i det mjuka slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna mjuka.Vätskan är något krämig.

Den här ölen handlar helt klart mer om att vara en balanserad och lätthävd törstsläckare snarare än en uppvisning i humle. Kommer tveklöst att fungera på varma sommardagar. 

Betyg: 3,39. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment med start 1 juni 2013. Pris: 19:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2014-01-23.

2013-05-20

Backyard Brew Bomble Bee 17

Bild: Carlsberg Sverige.
En av de öl som kommer till Systembolaget 1 juni är från Carlsberg Svergiges projekt Backyard Brew, det är en amerikansk pilsner på 4,7 % som humlats med den lite udda kombinationen Saaz och Williamette: Bomble Bee 17.

I pressmaterialet beskrivs ölet som ”en humlearomatisk pilsner med en uppfriskande beska som vi kallar Hop-Struck Pilsener”.

Färgen är guld (7 EBC, databladet anger 16, undrar om vi använder samma skala?), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt. Det sjunker sakta och lämnar lite rester på glaset.

Doften är rätt så lätt med lite engelska och tyska humletoner. Marsipan, gräs och färsk humle. Godisaktig sötma och en underlig ton av färsk fisk (ja jag har ett rent glas).

Smaken är maltig med rena söta toner, lätt till medelstor beska och aningar av kola och beska örter. Humletonerna för tankarna till hö och torkade blommor. Medelstor kropp (knappt). Den gräddiga eftersmaken har en växande konstgjord sötma (sackarin, billigt godis) och lite blommig grön humle. Vitt bröd i avslutningen.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Fastän den här ölen marknadsförs som väldigt besk (33 IBU, tja…) så tycker jag snarare att den saknar beska för att hålla stånd mot sötman och de blommiga och ganska dova humletonerna.

Nja…

Betyg: 2,83. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från juni 2013. Pris: 11:90 för 330 ml (denna burk var ett varuprov). Bäst före: 29NOV13.

2013-05-19

Samuel Adams Black Lager

Jag gillar tumregler. Enkla livsråd som man kan ha när de behövs.

Som att man svänger in när man ser hela bilens front i backspegeln efter omkörning. Att man ska räkna in katterna när man stängt balkongdörren. Eller att en rågad matsked teblad är lagom till en liter vatten.

Samt då denna, som jag använde i går kväll: Till schlager dricker man lager!

Därför blev gårdagens recension också den första ölen ur korgen jag fick av mina kollegor i veckan: Samuel Adams Black Lager, en schwarzbier från Boston Beer på 4,9 %.

Färgen är mörkbrun (70 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är brunt.

Doften är frisk och aningen syrlig. Lite chokladkaka, lätt sötma och beska. Bra balans.

Smaken är till att börja med lätt jordig. Sedan kommer det rostade och söta toner. Den smakar en hel del, men ölen blir aldrig tung. Beskan ligger i bakgrunden. Medelstor kropp. Choklad och lite rostade toner i eftersmaken, som också innehåller passerande fenoliska tvål-toner och en lätt sälta. Småkakor i slutet.

Lätt till medel kolsyra, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är något torr.

Inte alls dålig, men de där passerande feta tonerna av tvål och jord stör mig lite. En väldigt oamerikansk öl från USA, det här.

Betyg: 3,33. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 16:90 för 355 ml. Bäst före: DEC 13.

2013-05-18

Tack, Saabare!


Jag håller på att byta jobb, från Saab till Landstinget i Östergötland.

Vänliga kollegor hade skramlat till en avskedspresent. Det misstänkte jag väl, lite sådär. Och resultatet blev en gåva i form av alkohol. Det var kanske inte heller någon högoddsare.

Öl (de nyfikna får kika på bilden ovan). En flaska Mackmyra The Frist Edition. En praktisk picknick-korg. Och två fina pilsnerpokaler från Rejmyre.

Så nu har jag fotograferat. Registrerat. Sorterat. Och så ska det väl bli recenserande av det hela, jag fick med mig en ambitiös resursallokeringsplan för det hela…

Om någon av er läser det här, så passar jag på att tacka er en gång till: Tack, ITDE, TDS, TDY, DMGS, GDCC och alla andra!

2013-05-14

Stronzo Swagger Juze

I kväll blir det starkt och svart…

Swagger Juze från danska fantombryggeriet Stronzo är en råg-stout på 8 % brygd med kaffe. Fysiskt bryggeri: De Proef.

Färgen är nästan svart, man ser dock att den egentligen är mörkt brun när den hälls upp i glaset. Skummet är fingertjockt och varmt brunt, det sjunker ner rätt fort utan att lämna några rester på glaset.

Doften är något syrlig. Choklad, alkohol, kaffesump och torra mineraler.

Smaken är kraftigt rostad med lite torrt kaffe och en kraftig, rå ton av alkohol. En del mineral och syra, som jag inte riktigt kan avgöra om den kommer från den svarta malten eller kaffet. Stor kropp. Eftersmaken har en värmande alkohol som för tankarna till 10-12 % snarare än 8. Jag hittar också mjuka kaffetoner och en växande sötma. Aningar av lakrits, krut och träkol. Avslutningen är mer balanserad med sött kaffe och en aning av mörk choklad.

Kolsyran är mild till medium, de små bubblorna kortlivade. Vätskan känns tjock, men samtidigt något torr.

Jag gillade inte riktigt den här, men det är å andra sidan få öl med kaffe som jag riktigt uppskattar: De flesta blir plåtiga och får mig att tänka på gammalt kallnat kaffe. Å andra sidan, om du gillar den här typen av öl så… Den är ju inte direkt dålig heller.

Senare tillägg: Jag brukar normalt inte ta upp pris eller prisvärdhet i mina recensioner, men den här tyckte jag faktiskt var i dyraste laget.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment mars 2013 (lagerstatus). Pris: 46:90 för 330 ml. Bäst före: Nov 2017.

Domarprotokoll från SM


Såg i förbigående att domarprotokollen från SM i hembrygd öl 2013 skickats ut.

Och med tanke på hur jag skriver när jag är stressad…

Om du tävlade i klass 3 eller 7 och inte lyckas utläsa vad jag egentligen skrev så är det bara att höra av sig, jag kanske kan gissa bättre.

2013-05-13

Oscar Blues Deviant Dale's India Pale Ale

En till som jag haft dåligt samvete att jag inte druckit. Ja, ni har hört det förr.

En amerikansk IPA i den starkare delen av skalan (8 %): Deviant Dale's India Pale Ale från Oscar Blues Brewery i Colorado.

Färgen är brun-orange-guld (15 EBC), vätskan är klar med någon köldgrumling. Det mycket kompakta skummet är varmvitt och två fingrar högt, det håller sig kvar länge och lämnar en hel del skum på glaset.

Den (närmast tunga) doften är fylld av humle och sötma med massor av citrus och kåda. Grapefrukt, citronskal och mandariner. Den är kraftfull men ändå mjuk ytan någon strävhet.

Smaken är även den bitter-söt med tydliga toner av citrusfrukt (grapefrukt, pomerans, citroner och lime) samt tallbarr och -kåda. Den är besk, det är den, men den saknar de vassa eller sträva toner som jag ofta hittar i motsvarande öl från Sverige och Danmark. Stor kropp. Fokus i eftersmaken glider från frukterna till en ren beska, men balansen behålls. Avslutningen är lite lugnare och innehåller dessutom ren alkohol och lite mineraler.

Kolsyran är relativt mild, de små bubblorna långlivade. Vätskan är mjuk och något tjock.

En mycket prydlig IPA på gränsen till en DIPA, men utan den senares fokus på beskan, snarare som en sötad kolsyrad humlejuice. Kanske något gammal, men (som vanligt) inget som stör mig speciellt mycket.

Betyg: 4,23. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter mars 2013 (slutsåld). Pris: 54:90 för 473 ml. Bäst före: Nu blir det komplicerat… bryggeriet har på burken stämplat 7/7/2013 men importören Great Brands har på en klisterlapp skrivit 01 NOV 2013.

Systembolagets Småpartier i vinkällarbutikerna juni 2013

Linköping juni 2007.
Inte nog med att det blir en ”fast” lansering (länk), det blir även ett med småpartier lördagen 1 juni 2013. Modul: T6 och T7, alltså fysiskt i vinkällarbutikerna och beställbara på internet.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Vi gör så här: Jag tar hand om altbieren (mitt betyg: 4,95/5) så får ni dela på resten. OK?

2013-05-09

Oud Beersel Oude Geuze Vieille

Jag hade inte tänkt mig att recensera någon mer öl i kväll, så jag tog fram en flaska Oud Beersel Oude Geuze Vieille, frukan hade beställt suröl.

Det här den mest lättfunna gueuzen i Sverige, den har funnits fast hos Systembolaget i flera år. Bryggeriet är Brouwerij Oud Beersel och alkoholhalten 6 %.

Måste ha köpt den här flaskan när den kom in i Systembolagets sortiment, hösten 2008. Så den har haft lite tid på sig.

Färgen är guld (8 EBC), vätskan klar. Det flyter omkring lite jästflagor på flaskans botten. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker ner rätt fort utan att lämna några rester.

Den ganska milda doften är syrlig, det är en syrlighet som mer påminner om citronsyra än ättika. Aningar av jäst och röda bär. Massor av mineraler, jod och en aning sur mjölk.

Smaken är även den syrlig, men inte på något vis aggressiv. Den är dessutom ordentligt torr. Jod, syrliga bär och filmjölk. Den är rätt lätt och inte speciellt komplex. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är mindre syrlig med toner av vetemjöl och fenolisk jäst, den är förvånande kort. Avslutningen har lätta frukttoner och någon alkohol.

Kolsyran är kraftig, de få bubblorna medelstora och kortlivade. Vätskan är torr.

Nej, den här har inte riktigt åldrats med värdighet: Den har ingen direkt komplexitet och eftersmaken är kort och, faktiskt, rätt trist.

Betyg: 3,04. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 37:70 för 375 ml. (idag kostar en flaska 39:90). Bäst före: 04.06.2028.

Amager - The Sinner Series - Greed Sloth

Andra ölen från serien av sju som Amager Bryghus skapat för att illustrera dödssynderna. Eller, ja, jag vet faktiskt inte exakt i vilken ordning de kom, men jag tror att Gluttony var en av de första i alla fall?

Men det här blir #2 för mig: Sloth är en amerikansk pale ale på 6 %.

Konceptet ”lättja” illustreras här med en öl bryggd på bryggeriets basmalt (Pilsner), en sorts humle som de hade mycket av (Simcoe) och den vanliga husjästen (American Ale).

Orka…

Faktum är att de inte ens brytt sig att byta en av etikettens rubriker. Passande, på sitt sätt.

Färgen är djupt gul (6 EBC), den är lite kylgrumlad. Det två fingrar höga varmvita skummet är kompakt och ojämnt, det sjunker mycket långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är humlig, nästan som en IPA: Feta citrustoner – grapefrukt, limejuice, citronskal. Lite godisartad sötma och en rejäl beska. Kraftig och balanserad, men samtidigt lite endimensionell.

Smaken är besk med toner av lime, sött vitt bröd, grapejuice, citronsyra, mogna blommor och oljig kåda. Medelstor beska. Beskan sjunker något i eftersmaken och lämnar rum för fruktig sötma och en hel del alkohol. Avslutningen har en något överraskande banansmak, men framför allt grön humle och rå alkohol.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mycket vassa. Vätskan är medelmjuk.

Senare tillägg: Det finns visst ett namn för den här sortens öl: SMASH, Single Mash And Single Hop. Man lär sig något nytt varje dag.

Betyg: 3,34. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter mars 2013 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 500 ml. Bäst före: 01.2014 (batch 560).

Post-Kari till burgaren

Egentligen hade jag tänkt att recensera Post-Kari från Strömsholms Brygghus sittandes på balkongen tidigare i eftermiddags. Men så satte jag igång att putsa alla mina skor i stället. Och så kom det ett par regnskurar. Plötsligt var det dags för mat. Hamburgare med Frisco-bröd, amerikansk ost-dressing och sådär.

Eftersom etiketten nämner att denna engelska pale ale på 3,5 % passade bra till grillat så fick den bli öl till maten i stället för recenserad.

Men den passade bra. Lagom besk och lite karamellig utan några störande bismaker. Skissbetyg: 3,75.

Det får bli en flaska till när jag kommer förbi butiken. Och förhoppningsvis kommer det fler chanser till balkongrecension.

(Det här inlägget tillägnas Mekanist-Micke, som tycker att det viktigaste med bloggar är att det är mycket länkar.)

2013-05-08

Amager - The Sinner Series - Greed

Jag gillar verkligen konceptet den här ölen bygger på.

När jag först hörde om att Amager Bryghus skulle göra en temaserie efter de sju dödssynderna så kändes det lite, tja, långsökt. Och alla kopplingar mellan dödssynd och motsvarande öl har kanske inte varit helt övertygande så har det ibland varit smått genialiskt.

Som den här.

Greed – girighet. En vanlig jäkla dansk/tysk pilsner på 4,6 %. Det billigaste man kan göra i ölväg, ungefär. Och så tar man ut ett riktigt högt pris för den, i Sverige 48:70 för en halvliter.

Girigt.

Jo, det är ett mindre bryggeri, en fin flaska och en mindre leverantör. Men i princip samma slags öl som Småland Mellanöl där en halvlitersburk kostar 8:90.

Men är det här en duglig öl då?

Den klara vätskan är gul (5-6 EBC), det tre fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det sjunker undan långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är ren och maltig. En hel del franskbröd och lite deg. Aningar av grönsaker i bakgrunden. Medelstor beska med en ton av halm.

Smaken är torr, ren, frisk och rätt så besk. Lite hö och blommor i beskan. Den brödiga sötman är ren. Medelstor kropp. Eftersmaken har en tillbakahållen ton av kokta grönsaker, en växande sötma och lite fruktgodis.

Kolsyran är kraftig, bubblorna små. Vätskan är lätt utan att bli blaskig.

Ja. Det var en no-nonsense okomplicerad pilsner. Till ett oförsvarbart högt pris. Och jag är såld, kanske mer på konceptet än ölen. Å tredje sidan är det ju ett konceptöl…

Betyg: 3,36. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter mars 2013 (lagerstatus). Pris: 48:70 för 500 ml. Bäst före: 01. 2014 (batch 561).

2013-05-07

Dugges Spotlight

Det blir folköl ikväll igen. En som jag druckit förr, faktiskt redan på premiärdagen förra året (länk): Spotlight, en amerikansk blonde ale på 3,5 % från Dugges Ale- & Porterbryggeri. 1 krona för varje såld flaska går till Dugges fond för lokal kultur, trevligt.

Färgen är guld (7 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt, det sjunker undan långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är lätt, ren och balanserad. Lite citrus/humle, ren beska, medelsöt malt och en aning av knäck.

Smaken är mild och balanserad även den, inga felsmaker går att notera. Blommig humle med aningar av apelsinskal och grapefrukt. En aning jäst i bakgrunden. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är lite mindre besk med apelsinmarmelad, någon alkohol och vitt bröd. Den strama beskan återkommer i slutet.

Kolsyran är medelstark, de många bubblorna medelstora och friska. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig och ytterst lättdrucken blond ale på en trevlig alkoholnivå. Mmm. Såg förresten häromdagen att såväl den här som tvåkommaåttan Brandmästare Andréns Törstsläckare nu är internt beställbara hos Hemköp, vilket borde göra den ännu lättare att få tag i.

Betyg: 3,83. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: för 330 ml. Bäst före: 2013-06-06.

2013-05-06

Mikkeller K:rlek Vår/Sommar 2013

Säsongsöl!

Den tredje i  K:rlek-samarbetet mellan Mikkeller och Brill & Co heter som väntat K:rlek Vår/Sommar 2013 och är en amerikansk pale ale på 5,5 %. Fysiskt bryggeri: De Proef.

Det är en hel del ingredienser i den: Kornmalt av sorterna pale, carapils, münich och caramünich. Havreflingor. Humle (Centennial, Simcoe, Amarillo och Nugget) och så jäst och vatten.

Färgen är djupt bärnsten (16 EBC), vätskan är klar. Det kompakta mycket hållbara skummet är tre fingrar högt och beige. Lite rester blir kvar på glaset.

Doften domineras av amerikansk humle och viss beska. Träsav, gröna växter, lite kattlåda, gapefrukt och gräddgodis. En hel del syrliga frukter och äppelsyra, men också en ren sötma.

Smaken är lätt och uppfriskande, som en bra APA ska vara. Inte mycket till maltprofil, mest en medelsöt bas för humlen. Gröna frukter, lite omogna toner sådär. Lime och grapefrukt. Lätt till medium kropp. Växande rena alkoholtoner i eftersmaken, såväl som en något sträv humlesmak och en aning av äppelsyra.

Kolsyran är stark, de små bubblorna är vassa och kortlivade. Vätskan är torr och medellätt.

Huh. Jag funderar på om den här inte är lite för färsk för mig just nu: För mycket gröna toner, lite strävhet och en massa smaker som inte riktigt håller ihop med varandra. Inte dålig alls, men ändå en liten besvikelse. Jag ska nog ge den andra flaskan jag köpte vid släppet några veckor i skafferiet…

Betyg: 3,41. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2013 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 06/02/15.

2013-05-04

Stronzo Hop Lunch

Igår var det svensexa för krögare Take. Jag var inte med på alla aktiviteter, och i den lätta förvirring som uppstod så hade jag hamnat på De Klomp en timme för tidigt.

Det gick väl att överleva, speciellt som det var så fint väder att det blev årets premiär för uteserveringen.

Planen var att drick något alkoholsvagt, och det fanns en sådan jag hade kollat lite extra på i den växande folkölshyllan: Hop Lunch från danska fantombryggeriet Stronzo. En öl som de själva beskriver ”½ IPA” på 3,5 %.

Skumkronan är hög och snyggt kompakt med en fin krater. Den något grumliga vätskan är ljusbrun. Mycket skumrester på glaset.

Doften domineras av frisk amerikansk humle och lite mandel. Den är syrlig snarare än söt, det finns en aning av gummi. Nästan ingen fruktighet från humlen.

Smaken är lätt. Aningar av gummi och gröna omogna plommon. Frisk ordentlig beska, den är ganska balanserad men med en lätt kropp. Eftersmaken är likadeles lätt och torr med grön humle. Slutet är något träigt.

Kolsyran är frisk, små vassa bubblor. Halvtorr lätt vätska.

En okej folköl med bra humle, men malten hänger liksom inte med. Jag har druckit bättre och mer balanserade öl i den här klassen, exempelvis Dugges Spotlight.

Betyg: 2,96. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 119:00 för 330 ml. Bäst före: ?

2013-05-02

Störtebeker Bernstein-Weizen. Eller inte. Och en sammanfattning


Det var 6 flaskor i Störtebeker-lådan, så här är den sista: Bernstein-Weizen. Som jag redan recenserade i höstas (länk): ”Trevlig och behaglig utan att sticka ut” var omdömet och 3,13 betyget.


Jag pratade med en bekant som jobbar på Systembolaget för någon tid sedan, och när vi började prata Störtebeker Schatzkiste-lådan så nämndes något i stil med att ”den är rätt populär. Köps mest av äldre män som gillar tysk öl i rejäla mängder”.

Tja, kanske det. Fast omdömet om Bernstein-Weizen gäller för hela lådan. Förutom den lite… oväntade Roggen-Weizen och det tydliga bottennappet Hanse-Porter då. Medelvärdet för alla sex ölen blir 3,14.


Och så funderar jag på varför jag inte frilade kartongen från bakgrunderna?

2013-05-01

Störtebeker Hanse-Porter

Då så, då har jag snart tröskat mig igenom lådan från Störtebeker med lite olika öl i mer eller mindre typiska tyska stilar. Sist ut blir Hanse-Porter, en underjäst porter på 4 %.

Porter är väl inte det jag främst tänker på när det gäller tysk öl. Inte riktigt heller ingredienserna: Maltsocker, rostad malt och karamellmalt. Perle är humlen som använts.

När de här ölen var med på skribentprovningen i februari så var det denna som de flesta reagerade på, det beskrevs som att den var oerhört söt.

Men vi får väl se hur det är med den saken.

Det fräser något om ölen när jag häller upp den, vätskan är klar och färgen brun (50 EBC). Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker rätt snabbt till ett tunt lager utan att lämna några rester på glaset.

Doften är något torr med en hel del rostad malt, någon liten syra och en vörtig sötma.

Smaken är, som jag väntade mig, aggressivt söt. Jag kommer direkt att tänka på svagdricka med dess sackarinsötma. Lite rostad malt, ren lätt beska. Lätt till medium kropp. Eftersmaken lägger utöver den tidigare sötman även till en vörtighet, en lätt syrlighet och en smak av tyskt rågbröd. Avslutningen är ren och söt.

Kolsyran är stark, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är tunn och något kladdig.

Okej, de har lyckats brygga en fullt duglig svagdricka. Som porter betraktad är den väl rätt… sådär.

Betyg: 2,55. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment T5 mars 2013 (lagerstatus). Pris: 22:60 för 500 ml (medelpris för hela lådans flaskor). Bäst före: 12.12.13.

Störtebeker Roggen-Weizen

Öl nummer tre från Störtebeker-lådan (”skattkistan” som de kallar den, fast på tyska) är en stil som jag nog inte stött på tidigare: En roggenbier som bryggts med rågmalt och vetemalt (liksom karamellmalt och rostad malt. Överjäst med veteölsjäst och humlad med Perle-humle: Roggen-Waizen har en alkoholhalt på 5,4 %.

Färgen är djupt bärnstensfärgad (25 EBC), vätskan är lite kylgrumlad. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är kraftig, kanske den kraftigaste av lådans öl hittills, med tydliga syrliga vetetoner. Jäst, kryddor, örter, knäck och blommig humle. Viss sötma och en väldigt försiktig beska. Lite alkohol.

Smaken är mjuk och len med en del syra. Knäck, kola och aningar av salt. Lätt kropp (fast det hjälps upp av en rätt tjock vätska). Eftersmaken är jästig med en del ren alkohol, vanilj och knäck. Lite syrlighet och kryddiga toner med tvål/fenoler. Avslutningen är söt med lite metall och tvål.

Kolsyran är mild med som friska bubblor, vätskan är mycket mjuk och rätt så tjock/kladdig.

Rågmalt, vetemalt och veteölsjäst? Nja, jag vet inte riktigt. Fullt drickbar, man samtidigt lite… Konstig.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment T5 mars 2013 (lagerstatus). Pris: 22:60 för 500 ml (medelpris för hela lådans flaskor). Bäst före: 03.01.14.


Störtebeker Schwarz-Bier. Eller inte.


Störtebeker Schwarz-Bier hade jag tänkt att ta nu. Men så inser jag att jag recenserade den för ett knappt halvår sedan: Länk. Så den tar jag vid något annat tillfälle.


Störtebeker Keller-Bier

Nästa öl från kartongen med sex olika öl från Störtebeker Brauspazialiteten är en kellerbier på 4,8 %: Keller-Bier. Den är bryggd på pilsnermalt, ljust och brunt bryggmajs maltsocker samt humlesorterna Select, Tradition och Opal.

Kellerbier är i grunden en ofiltrerad ljus lager, gärma med lite extra humling i alla steg och en frisk jästsmak hör till.

Jag rullade flaskan några varv på golvet en stund innan jag öppnade flaskan för att få loss jästen från botten.

Färgen är kallt gul (5 EBC), vätskan dimmigt grumlig. Det fingertjocka skummet är varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är frisk och rätt så besk med tydliga toner av jäst och lite äggigt svavel. Aningar av metall och maskrosor.

Smaken är frisk. Svavel/ägg, lite jäst och en aning vetemjöl ger djup till smakerna. Ren beska, lite blommor och beska örter. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är gräddig med eleganta humletoner, lite jäst och den del (vete)deg. Det är ”rätt” smaker för stilen, men de är lite för lätta. Avslutningen har också en lätt sälta.

Kolsyran är medelstark; de många små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk och aningen tjock.

Inte den mest komplexa eller den största Kellerbier jag provat, men en trevlig öl som kanske kan vara en lämplig introduktion för nybörjaren.

Betyg: 3,43. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment T5 mars 2013 (lagerstatus). Pris: 22:60 för 500 ml (medelpris för hela lådans flaskor). Bäst före: 02.10.13.

Störtebeker Pilsener-Bier

Den där lådan med sex olika halvlitersflaskor med öl från Störtebeker Brauspezialiteten som kom i mars har stått i skafferiet och blängt tillräckligt: Nu ska de betygsättas!

Först ut en pilsener på 4,9 %: Störtebeker Pilsener-Bier.

Nordtysk pils brukar vara torr och rejält humlad med ädelhumle på 4-5 %, en ölstil som jag uppskattar mycket. Så jag är rätt så nyfiken på den här.

Färgen är gul (5 EBC), det fingertjocka skummet sjunker rätt fort utan att lämna mycket rester efter sig.

Doften är maltig och medelsöt med lite toner av majs, smör och milt örtig humle. En ren beska i bakgrunden, aningar av sommarblommor. Ingen alkohol.

Smaken är ren med en tydlig och samtidigt mild beska. Örter och blommor, aningar av färskt smör. Medelstor kropp. Eftersmaken innehåller lite långfranska, sött godis och en växande ren beska. Lite alkohol och en hel del sötma i slutet.

Kolsyran är stark, de många små bubblorna mjuka. Vätskan är medel-lätt och en aning kladdig.

Om jag skulle mäta den här ölen efter den där nordtyska pilsener-mallen så skulle den väl omdömet bli ”sådär”: Den här är för söt och inte tillräckligt besk. Den påminner mer om de danska pilsnerölen. Och som en ljus lager i allmänhet är den inte så pjåkig.

Betyg: 3,36. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment T5 mars 2013 (lagerstatus). Pris: 22:60 för 500 ml (medelpris för hela lådans flaskor). Bäst före: 22.10.13.


SM i hembrygd öl 2013 - del 2

Jodå, det blev lördag igen, efter den där helgen med bedömning av hembygder (länk) så var det nu dags att åka till SM-finalen som arrangerades i Eskilstuna.

Dels för att träffa alla trevliga hembryggare, men också för att få reda på vilka öl som vi egentligen druckit och medaljbelönat. Och ha en trevlig lördag i ölets tecken.

Klubben Linköpings Hembryggare hade ordnat bussresa till arrangemanget, vilket gjorde det hela mycket smidigare och jag ”slapp” övernattning.

Fast det är ju det där med mig och bestämda tider tidiga morgnar: Jag klarar inte riktigt av det, och sömnen blev väldigt orolig. Men bussen stod där den skulle och jag hade kommit ihåg att ta med allt jag skulle. Utom att dricka te. Vilket jag insåg först när jag var framme vid Cupolen. Som tur är hade Shell-macken te i sitt sortiment.

Tja, vi åkte buss, hade rast i Katrineholm och åkte buss. Ingen dramatik. Till Munktell-arenan kom vi fram strax innan elva, så de som skulle ställa ut hade god tid att rigga upp fatpumparna. Själv smög jag iväg till Burger King för en Whopper Pepper-lunch. Vid tolv var jag tillbaka, utan att se tillstymmelse till köer eller kaos utan fick mitt armband (vi domare får gratis entré till SM som tack för hjälpen), glas, penna, och program.


Sedan var det bara att går runt, ta för sig av ölen som bjöds och framför allt prata med allt folk som man kände från livet som entusiastisk öldrickare. Eftersom (nästan) alla öl var listade i programmet så skrev jag lite snabba betyg enligt min mest skissartade betygskala -, 0, + och ++ i marginalen. Det här är i programmets ordning, inte i den jag drack, ta det för vad det är:

”Varför tar du bara bilder på folks ryggar?”
brukade min pappa fråga när jag var yngre.
Luthagen från Hasses Humleskola i Uppsala: -. Framhastad och inte färdig, vilket ingen ljus lager vinner på.

Gabba Gabba Hey! Min mörka moderna lager av Jonas Carlfjord: ++. Kul serverad från kroppen på en elgitarr var det här en fin frisk balanserat rostad lager på 3,3 %.

Koster Black Lodge av Oskar Frodin och Tom Virtanen: 0. Har inget minne av denna öl.

Wernerns Perla av Ingmar Olsson, Ölklubben Oxhornet: -. En IPA från Mariestad som framhävdes av mannen bakom bordet som fantastisk torts att det var bryggarens första försök. Oren, obalanserad och sträv tyckte jag. De stod vid ena ingången och live-bryggde i en Braumeister. Jag är sugen på en sådan, det är jag…

Svartbäcken från Hasses Humleskola: +. Bryggd bara några dagar innan festivalen, men det var inget som helst problem; det här var en klart passabel stout.

Midget Imperial Porter av Peter Högström på 3 %: 0. Minns inte denna.
Grönöl?
Skansen Weisse av en jäkla massa folk från Enskededalen: ++.  Berliner Weisse är en stil jag druckit på tok för lite av, men de är inte lätta att hitta. Friskt syrlig och uppiggande. Här fanns också grön och röd fruktsirap, ett traditionellt sätt att göra ölen mindre syrlig. Och det blev den, men inte godare.


Från Malmö kom Nerdbrewing som bland annat bjöd på Else If 2.0, en imperial stout med rökt Lapsang-te: ++. Whoho! Jag hade aldrig själv kunnat tänka mig att kombinera imp stout med Lapsang, men jälkar vilken smakbomb det blev. Något att sippa på i små doser (8,7 %). Jag skulle gärna se det här som en kommersiell brygd på 25 cl flaskor.

Zizwit av Gustav Edman var en modifierad witbier, kommer inte exakt ihåg hur den var modifierad: +.

Kellermeister IPAL tror jag var en kellerbier humlad som en IPA eller något ditåt: -. Smakerna hängde helt enkelt inte ihop. Per-Ola Roos hade bryggt den.

Omnipollo-Henok var på plats, det är alltid lika intressant
att prata öl och formgivning med honom. Fofo: Gustav Lindh.
Kattguld var SM-utställningens stora positiva överraskning, brygd av Fredrik och Elisabeth Ståhl. Om jag minns rätt var det en kraftigt humlad och torrhumlad lager på ynka 1,8 % alkohol: ++. Jag rekommenderade den till alla som råkade komma i min väg. ”Samma tankar som bakom BrewDog Nanny State fast mycket godare!” var mitt omdöme.

Det var en hel del snack om Kattguld efteråt: Hade de bryggt enligt high gravity-metoden? Hade de spätt ut den jästa ölen? Var den inte blaskig? Men nej, jag tycker fortfarande att den oavsett alkoholhalt var det bästa jag drack under dagen!

En svensk morgonbayer, ännu en öl av Peter Högström på 3 %: 0. Jag noterade slarvigt  ”bågbrei” i marginalen, vilket efteråt är helt obegripligt.


KershKaffeStout av Michael Wigart och Oliver Ahlin Wigart var en kaffestout som kändes sådär lite som att dofta i ett bortglömt öppnat kaffepaket. Kaffeöl är inte helt lätt att lyckas med: -.

Grotte (Coffee Ed.) från mina grannar (nästan i alla fall) Rüdbrygger hade däremot friska kaffesmaker som funkade tillsammans med den ganska så syrliga stouten på 10,8 %: ++

De tävlande i etikettstävlingen.
Jag drack några öl till, men de råkade vara listade på den del av programmet som samtidigt var röstkuponger till tävlingarna, så de får bli bortglömda.


Den här däremot minns jag: Lapsang Teaparty från Mossens Köksbryggeri: +. Om den tidigare nämnda rökte-stouten var en total in-yer-face Lapsang-chock så var den här betydligt mer försiktig och balanserad där rökigheten spelade mot den närmast karamelliga sötman.


Jacob Carlström är en mycket skicklig hembryggare som gjort ett otal spontanjästa öl, alla jag provat har varit fullt i klass med belgarnas. Han fick årets INKA-pris för mest nyskapande öl. Jag hade funderat lite på det där, kunde man verkligen göra något helt nyskapande idag, när allt redan känns gjort.

Ja, det kan man. Jacob hade av en slump köpt en liten flaska med amylas, enzymet som finns i malt och behövs för att hjälpa jästen att spjälka kolhydraterna. Tillsammans med maltkorn, mannagryn och socker hade han fått fram något som jästen behandlade som vört. Detta hade sedan fått beska av malört och kryddats som en witbier.

En öl, eller vad man ska kalla det, bryggd utan malt eller humle. Som faktiskt inte alls var speciellt långt bort från en vanlig wit. Gott. Jag pratade lite med Jacob om vad man egentligen har amylas på flaska till. Han visste inte helt säkert han heller, men enligt postorderfirman kunde det användas för att få vört med mycket råfrukt att jäsa lite fortare/mer kontrollerat. Det verkar också användas av bagerier för att få snabbare jäsning.

I vilket fall, drycken hette Truly Illegal Wit och fick egentligen inte ställa upp i SM, som har regler om att det är malt som ölen huvudsakligen ska vara gjord av (se punkt 2 här). Bryggaren hade namnlistor som krävde att lätta upp på den regeln – en lista jag skrev på.

En värdig vinnare.

Janko delar ut SM-medaljer.
Under tiden som det ställdes ut öl presenterades i omgångar vinnarna i domar-tävlingen. Jag hänvisar till SHBF-sidan för listor från de olika momenten.

Om jag ska försöka sammanfatta ölupplevelserna under SM så är det väl som i domartävlingen, fast lite tvärtom: Om det i det vi drack förra helgen ibland var för gammalt så var ett antal av ölen den här dagen för färska, framför allt lagerölen men även vissa andra kändes framhastade och inte mogna att dricka.

Ja, och en sak till: Ta med mer öl, ni som ställer ut. Det är inte kul för någon när ölet är slut vid tvåtiden. Utan att egentligen veta skulle jag tro att 50-80 liter kan vara lagom. Ni som ställde ut kanske kan berätta i kommentarerna?

Trött och svullen. Foto: Gustav Lindh.

En utställarklass jag speciellt vill framhäva som lyckad var LAHS, Låg Alkohol Hög Smak, ett medvetet försök från ledningen att få ner alkoholhalten på de utställda öl. För att det blir lätt så att de kraftigaste, största och mest högljudda ölen premieras av publiken. I den här klassen, med oväntat många och en hel del bra öl, gällde det att brygga dem bästa ölen under 3,5 %. Kattguld vann, vilket jag alltså tyckte var helt rättvist.

Jomen.

Till sist ropades nästa års arrangörer av Svenska Mästerskapet i Hembrygd öl upp på scenen och en hel hög linköpingsbor (inklusive mig) visade upp sig för en förväntansfull publik:


Efter denna urladdning började de som ställt ut att packa ihop. Jag hängde med ett sällskap där den lokalkunnige vallade oss till restaurang Royal Indian där en fullt godkänd och precis lagom het portion lamm Rogen Josh intogs.

Tja, sedan blev det samma bussresa igen. Fast åt andra hållet då. Lite småseg cyklade jag hem sista biten och kände at det hade varit en mycket trevlig och väl organiserad dag. Och vi fick den hel del saker att tänka på inför SM 2014.

Söndagen blev däremot väldigt trött.