2013-10-06

Stockholm Beer 2013 - del 2

Full fart!
Andra torsdagen på Stockholm Beer & Whisky Festival kändes bättre än den första. Skillnaden var nog mer mitt humör än själva arrangemanget. Eller så var det färre krögare som var på rena inköpsrundor under andra veckan? Ni vet, de som efter att ha provat en intressant öl säger sånt som ”Va? Kan ni inte sälja en låda till mig? Varför har ni då alls med den hit?”

I vilket fall flummade jag som brukligt omkring på mässan utan vare sig listor eller planer. Förutom en intressant bloggarträff med Sveriges Bryggerier som jag lär återkomma till så blev det lite smakprov här och var i montrarna, men också intressanta pratstunder med såväl utställare som andra gäster. Tack för alla vänliga ord!
  • Hos den nyklippte fantombryggaren Stefan Gustavsson och Mohawk Brewing fanns det ett antal experimentöl. Den jag provade först var US Pils som är en utveckling av tidigare experimentbrygder. Humlen står i fokus och det är Simcoe och Amarillo som gäller. ”Lättdrucken, frisk, somrig” noterades.
  • Jag går sällan till Texas Longhorn numera, så Philthy Phil's blir det inte så ofta. Här fanns chansen, och jämfört med den förra var den här kraftigare bitterhumlad. Krispig och lätt i malten. Fyra humlesorter, och så torrhumlad med Simcoe.
  • Förra årets julöl Whiteout Stout provades. Vi testade den på en provning under förra årets SB&WF, men nu börjar den bli drickmogen: Mjuk med tydliga toner av vaxduk och pastellkritor, en smak som Stefan misstänkte kom från carafa-malt. Lång eftersmak. 
  • Bredvid stod Brekeriet, hela ölbloggarsveriges kelgrisar. Med all rätt, ölen är lika bra som de är egensinniga. Funkstarter har toner av gröna äpplen, det är syrligt, behagligt och friskt på en gång.
  • På en av sidorna i Spendrups-montern fanns Brutal Brewing. De brygger sina mindre batcher i ett 700-liters bryggverk, och kommer under kommande år att omlokalisera sig från Vårby till Grängesberg.
    I en av tapparna fanns den amerikanska IPAn The Last IPA på 6,9 %. Stor och aggressiv i början, mycket exotisk frukt och en stram angenäm eftersmak.
  • Hale To Winter är deras bidrag till årets julölsläpp. Russin och mogna frukter. 35 IBU. Fullkornsbröd och russin i slutet för tankarna till barley wine, trots att den bara är på 6,8 %. Jag ser fram mot att få dricka mer av den här.
  • Nästa monter blev Gotlands Bryggeri. Ett bryggeri som man läser rätt sällan om på ölbloggar och pratar om bland ölnördar, och jag frågade folket i montern varför det är så. ”Det är inte den kundgrupp vi söker oss till” var svaret.
    Ryktena om att de inte längre brygger allt själva stämmer också, storsäljarna Wisby Pils och Sleepy Bulldog bryggs i Grängesberg, det är helt enkelt omöjligt att få fram de önskade mängderna i det lilla bryggeriet. Ett nytt större bryggverk är beställt, och tillsammans med de svårbeslutade ombyggnaderna beräknas det komma mer öl därifrån om 2 år. Öl dracks: Wisby Ädel, en münchen helles på 4,8 % som gjorde sitt jobb med gräsig humle.
    Jag frågade lite försynt om de inte funderat på att brygga gotländsk dricka, denna unika gotländska brygd. Nej, var svaret. Dricka är inte bara drycken utan hela processen att brygga den vid gården. Om man försöker att göra samma sak i ett bryggeri går hantverket och känslan förlorad, då är det något annat.
  • Andra ölen blir den nylanserade Black IPA. ”Egentligen inte någon IPA, utan en en kraftigt humlad svart ale med basen i porter/stout” var den vidhängande förklaringen. Amerikansk porter, tyckte jag. En helt okej sådan faktiskt.
  • Nu hamnade jag hos Alambic. Ack ja. Om ni vill ha en lektion i ”fel ordning”, så börja med en liten mugg Flöff. Kanske inte en öl, men väl en maltbaserad sötad varm dryck med äpple och kanel. Ett mindre kladdigt och fräschare alternativ till glögg, faktiskt. Men det tog en hel del Reiser Hefe-Weizen från samma bryggeri för att få bort kanelen från tungan. 
  • Okej, de har vanlig öl också. Compass Brewery är ett nystartat engelskt bryggeri, Alambic hade tre av deras öl i sin monter. Alla var, om jag fattat det rätt, mer tänkta att ackompanjera viss typ av mat än att drickas ensamma.
    • Isis Pale. Lite parfym och spånskiva i doften. Konstig balans, ganska mycket alkohol och inte helt färdig. 
    • The King's Shipment. Torrhumlad och lagrad med ekkuber. Bättre balans än den förra. Mjuk med trevlig engelsk humlekarraktär. Jag tyckte det var lite intressant att de mycket aktivt valt att inte nämna ”IPA” på etiketten, trots att det var en sådan. 
    • Symposium var brygd med ingefära. Vass i början, ganska neutral i slutet. Fungerar troligen bra till sushi eller koreansk mat.
Nej, dagen har knappt börjat och jag har redan skrivit så här mycket. Det får bli uppdelning av dagen i flera inlägg. För snart hamnar jag hos nya distributören Beer Enthusiast. Och där dracks det en hel del… 

1 kommentar:

  1. Sven-David Svensson7 oktober 2013 08:44

    Att Wisby Pils även bryggs på Spendrups stora bryggerier fick jag också bekräftat när jag besökte deras monter på Malmö Beer festival på Malmö slagthus i våras. Det lilla Visbybryggeriet klarar inte efterfrågan. Den Wisby Pilsner som finns på Systembolaget är som regel bryggd på fastlandet.Som du nämner så kommer de att bygga ut kapaciteten på Visbybryggeriet. Wisby pils är förvisso ingen dålig öl trots att den bryggs på Spendrups stora bryggerier. Dock borde det markeras på flaskan var någonstans den är bryggd.

    SvaraRadera