När jag drack den 2009 så gav jag den 4,2. Jag tyckte att den var avslipad, rostad, torr och elegant. Frågan är hur den är nu efter ytterligare fyra år i mitt skafferi, mörkt men med skiftande temperatur under året?
Det är fortfarande bra tryck i flaskan, och när jag häller upp den nästan svarta klara vätskan (70 EBC) så får den ett fingertjockt ljusbrunt luftigt skum som håller sig stabilt. Snygga skumrester på glaset.
Doften är stram. Kaffe, mörk choklad, lätt syra och en del pannkakssylt. Pumpernickel. En lätt och mjuk sötma. Jag märker inga tydligt oxiderade toner. Tvärtom känns den fräsch och väldigt balanserad.
Smaken är även den förvånande fräsch, förutom en oerhört elegant rundhet i alla smaker skulle jag aldrig kunnat gissa att den bryggdes för sex år sedan. Mjuka, djupa chokladtoner, lite kaffe. En balanserade beska och maltsyra som bara finns där utan att göra större väsen av sig. Lite blommiga toner och en aning Nutella. Lätt-medelstor kropp. Eftersmaken bara fortsätter i samma stil, här noterar jag mer mörk choklad och tilltagande bryggkaffe med dess syrlighet. Slutet är långt och sammanhållet där de rostade (inte brända) tonerna dominerar.
Kolsyran är medium till lätt, den försvinner dessutom ganska fort från glaset när ölen är upphälld. Bubblorna är medelstora och ganska lätta. Vätskan har viss mjukhet.
Jämfört med när jag recenserade den i maj 2009 (länk) så är smakerna ungefär desamma. Jag hittar inga märkbara typiska oxiderade smaker som russin, wellpapp eller starkvin. Däremot har mycket av kroppen och (den redan då) lätta sötman försvunnit iväg. Likaså kolsyran, den finns när man häller upp men inte speciellt mycket därefter.
Den har alltså inte utvecklat sig speciellt mycket åt något håll, den har bara blivit äldre. Jag tror inte den skulle blivit speciellt mycket intressantare av att stå ännu längre.
Skissbetyg: 4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar