2013-03-25

Dugges Golgata Bitter

Påsköl är traditionellt, i alla fall i Danmark, starka lageröl. Så vad gör en bitter på 4 % bland påskölen?

Uppfyller kraven i en ”tender” som Systembolaget skickade ut tidigt i höstas. Det fanns tre för påskölen 2013, en av dem med rubriken ”Sverige, påsköl, mörk lager eller specialöl max 4,5 %”. Den nyfikne kan se dokumentet nedan (som jag fotograferade när jag besökte Dugges under deras Kulturfestival i höstas).

För det är en öl från Dugges som ska recenseras här, deras engelska bitter Golgata Bitter. 4 % som sagt.

Färgen är varmt brun, något mörkare än vad jag förväntat mig från stilen (25 EBC). Vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är ljust brunt och luftigt, det sjunker ner till ett tunt lock och lämnar lite rester på glaset.

Doften är tydligt brittisk med maltigt nötiga toner, lite torkad frukt och en mjuk höig beska. Fin balans.

Smaken har en frisk beska och nötiga malttoner som får mig att tänka på rågbröd. Metalliska toner i den passerande beskan. Lätt till medel kropp. Eftersmaken har en något enkel beska, torra nötiga toner och aningar av grönt gräs och laktos. Avslutningen är balanserad och mjuk med en lätt ton av pumpernickel.

Kolsyran är rätt så stark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan ät lätt och aningen torr.

Ju mer jag dricka av den här, ju mer känns den som en engelsk lättare brown ale än en traditionell guldfärgad bitter. Oavsett detta är det här en behaglig öl helt i min smak (vilket väl inte förvånar någon i läsekretsen).

Funkar dessutom oväntat bra till blåmögelost.

Betyg: 3,19. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (lagerstatus). Pris: 24:10 för 500 ml. Bäst före: 2013-11-29.

Love me tender.

2013-03-24

Systembolagets Varunytt 4·1996


Nu blir det nostalgi för vissa, och inblick i en annan tid för andra: Systembolagets Varunytt nummer 4 år 1996. Nyheterna var – ansågs det då – så många att man delade upp dem på månadens måndagar för att inte göra arbetet i butikerna ohanterligt. Det här var innan modulsystemet infördes, så det var upp till butikscheferna att välja ut vad som skulle komma in på hyllorna.

När jag bläddrar bland mina sparade Varunytt inser jag att just april var en ölmånad utöver det vanliga, detta på grund av påskölen. Dessa lanserades dock redan 11 mars, så de verkar ha kommit ut i butik innan de presenterades i tryck.

Förutom färgbilder på flaskor och presentationer av produkterna så fanns kortare artiklar om vinlandet Sydafrika. Cru Bourgeois, vinprovartermer och Vin de Pays.

Men nu till ölen.

Ljust starköl

  • Falcon Green Label, ett ekologiskt mellanöl på 4,7 % som enligt texten hade ”hyfsad efterbeska” som kostade 12:70 för 330 ml returflaska.
  • Falcon Jubileum firade Falkens Bryggerier / Falcons 100-årsjubileum med en vanlig tysk pilsner på 5,2 %. 17:00 för 50 cl returflaska. Det fanns också på fat och jag äger ett av de specialglas som togs fram till firandet.
  • Gorilla från Åbro var ännu ett öl på 7,6 % i returglasflaska på 33 cl (14:00) och halvlitersburk (21:40). 
  • La Guillotine från belgiska Huyghe sticker verkligen ut från de andra på sidan. Men ljust och starkt (8,5 %) är det ju. 29:30 för 330 ml.
  • Löwenbräu var ölet som räddade Grängesberg/Spendrups på sjuttiotalet. Nu återkom det licensbryggda ölet i sortimentet på såväl 33 cl returflaska (11:30) som halvlitersburk (17:00). 5,2 %.
  • Alla svenska makro-öl med självaktning skulle vid den här tiden finnas i en högalkoholversion. Så även Mariestads Extra Stark på 7,2 % från Spendrups. 19:90 för en halvliters returflaska. Den ersattes 2009 med Mariestads Old Ox på 6,9 %.
  • Appeltorfftska hade ännu inte bytt namn till Krönleins. Så under det gamla namnet lanserades en till synes väldigt ordinär lager (med eller utan råfrukt?) på 5 % vid namn Salomon Draft. En halv liter returflaska kostade 16:80 och en 450 ml burk 15:40. 
  • Sofiero American Lager bryggdes däremot säkert med råfrukt i form av amerikansk majs. 4,8 %. 500 ml returflaska. 17:20. ”Fin, aromatisk humleton” utlovades. 
  • Åbro Original 7,3 finns till skillnad mot de flesta extrastarka ölen kvar i sortimentet. Då kostade en 330 ml returflaska 13:70 och en halvlitersburk 20:90. Numera går flaskan loss på 9:30 och 330 ml burken 8:90. En kraftig prissänkning!
  •  Nu blir det en ale igen: Spring Ale från King & Barnes, importerad av Sofiero. Sussex-bryggeriet är numera nedlagt men vissa varumärken lever vidare genom Badger Brewery. En pint best bitter (4,5 %) på flaska gick lös på 22:10. 
  • Tjeckiskt: Svitavák från Pivovar Svitavy importerades av Dagab, en halvliter 5 % pilsner kostade 17:80.  Bryggeriet verkar ha gått ur tiden cirka 2003. 

Mellanmörkt starköl

  • Banco Påskbrygd. 330 ml returflaska för 9:60. 5 %. Verkar ha varit en wienerlager. 
  • Den första påskölen jag lyckats hitta i Sverige var Carlsberg Påske Bryg 1994, då sänkt till 5,6 %. Två år senare var den dock tillbaka i den danska styrkan på 7,9 % men fortfarande licensbrygd av Falcon. 15:10 för 330 ml returflaska. Ölen är numera i Danmark ersatt av den svagare Carls Påske.
  • En estländsk påsköl hade jag inte väntat mig, men Vingården Ohlsson hade tagit hit Estländer Påsköl från Wiru Ölu. En aningen rökig wienerlager på 6,2 % som gick för 19:10.
  • Farsons Strong Ale på 6,7 % från Simonds Farsons Cisk. Ölet är enligt beskrivningen torrhumlat vilket görs för att få ölet mer aromatiskt. 17:70 kostade 330 ml. Varunytts skribent verkar dock tro att Malta ligger i Storbritannien: Hoppsan.
  • Häxöl är ett av de få ölen i den här listan som jag är säker på att jag druckit. Gamlestadens Bryggeri i Göteborg hade tagit fram den här märzen-lagerölen på 5 % som gick lös på 18:10 för en retur-halvlitersflaska. Rekommenderas till skomakarlåda med stark senap, minsann. 2005 gav jag den 3,75 i betyg.
  • Mer svensk påsköl: Kopparbergs Påsköl på 7 % kostade 19:90 för en retur-halvlitersflaska. 
  • Vissa svenska bryggerier är jag mer nostalgisk över än andra. Källefalls Bryggeri är en av de jag så gärna sett hade överlevt längre. Deras Källefalls Påsköl var en brittisk pale ale på 5,6 % som kostade 19:30 för en halvliter.
  • Danska Hancock Bryggeri hade även de en Påskbryg på tunga 9,3 %. 330 ml för 22:10. Ska ha smakat lite melon.
  • Sofiero Påsköl har ”viss efterbeska” och ”karaktär av rök och rågbröd”. 21:90 för halvliters-returflaskan på 6,9 %. 
  • Norrut till Halmstad och Appeltorfftska: Three Hearts Påske Bryg på 5 % försöker visst vara lite danska… 330 ml returflaska kostade 11:30.
  • 1995 återuppstod det nedlagda bryggerinamnet Trelleborgs Bryggeri. Ölen började att bryggas av tyska Rostocker Brauerei, men ambitionen var att starta egen produktion. Vad jag vet blev det aldrig av, så Trelleborgs Påsköl på 4,9 % blev bara en parentes. 11:90 för engångsflaskan på 330 ml.

Övrigt starköl

  • Sofiero Shandy var en blanddryck av brittiskt snitt med en mix av ljus lager och lemon-lime-läsk.  18:10 för en halvliter på 4,8 % i returflaska.

 Regionala artiklar


”Regionala artiklar säljs enbart i ett begränsat antal butiker. Artiklarna går ej att köpa beställa i andra butiker än de angivna för varje artikel. De finns endast i en begränsad kvantitet och räcker kanske bara en kortare tid. Fråga gärna vilka artiklar som finns just nu i er butik.”
  • Hallands Vapen
  • Jämtlands President
  • Lageson
  • Skarabôrjar'n
  • Södertälje Pilsner
  • Tidaholms Original
  • Vivugns Dragöl
  • Vivungs Gotlandsdricke
  • Värnamo Marknadsöl
Det här är, med undantag av President, öl som jag inte har en aning om. All hjälp om vad det var och varifrån de kom uppskattas!

Övrigt

Mariestads Export kom i 330 ml returflaska. Stella Artois och Kaltenberg, licensbryggda av Spendrups respektive Falcon, bytte från 450 ml till 500 ml burk.

2013-03-23

Rapport från påskölsprovningen


Eftersom jag inte kunde åka på mina planerade bryggeribesök hoppade jag in och tog en provning på De Klomp idag. Temat var påsköl, och jag tänkte väl slugt att det skulle bli en ganska lätt provning eftersom jag kunde återanvända lite gammalt material.

Så icke, eftersom jag tvärtom vad jag trott inte haft någon påskölsprovning tidigare.

Det här är vad vi (kan ha varit kring 30 gäster?) drack och pratade kring:
  1. Electric Nurse Easter Ale som jag recenserade redan här. Trevlig, lätt och frisk.
  2. Dugges Golgata Bitter. Maltigare och tyngre än den innan. Engelsk och lite brunare i färg och smak än vad jag väntat mig. Lång efterbeska. ”Skulle nog inte passa till sill” tyckte en gäst.
  3. Från beställningssortimentet kom Jämtlands Påsköl. En gång i tiden var Jämtlands Bryggeri det häftigaste i ölväg som fanns i Sverige. Det är inte riktigt så längre, men den här håller stilen. Ingen alkohol men fina rejäla malttoner. Kanske aningen vörtig. 
  4. Sigtuna Brygghus har två öl i årets påsksläpp. Påskweizen är en av den, och här har vi en lite försiktig hefeweizen med modern humle som balanserar bra med vetet. Den var inte heller så kladdig som de bayerska varianterna kan vara. Det fanns dock en del smörtoner i den som jag kanske inte väntat mig. Passar nog bra till varm påskmat. 
  5. Dagens enda importerade öl var från det förlovade påskölslandet Danmark. Fast knappast den vanliga guld- eller lux-lagern utan en frisk och torr bière de garde från Amager Bryghus: Forårsbryg. Riktigt blommig och krispig. 
  6. Mohawk Easter Red IPA. Mohawk har även de fått in två öl bland påskölen. Den här är lite lugnare och motsvarade beskrivningen på flaskan: En rödare variant av India Pale Ale. Vi kom fram till att den nog skulle funka helt bra till påskbordet, det här är nog en öl som ska avnjutas för sig självt, eller kanske till tuffare ostar?
På påskdagen kommer Bobo att hålla i en provning med hästtema för att spinna vidare på krogens hästmeny (Facebookarrangemang). Sedan kommer jag tillbaka 6 april med en provning med Mikkellers 6 öl med olika jäststammar (Facebookarrangemang).

2013-03-20

Sigtuna Dark Easter Ale

Påskölen kommer i alla former och färger, i alla fall har det varit så de senaste åren.

Sigtuna Brygghus har 2013 två helt olika påsköl; numera förre bryggaren Mattias Hammenlind har tolkat temat med en svart amerikansk ale på 7,6 %: Sigtuna Dark Easter Ale.

Färgen är nästan svart (50 EBC), vätskan är klar. Det stora skummet (fem fingrar) är brunt och kompakt, det bildas en snygg krater längst upp. Sakta, sakta sjunker det ner och lämnar massor av tjocka rester på glaset.

Doften är bitter-syrlig med torra toner av rostad malt och kraftfull humle. Mörk choklad/kakao, lime- och grapefruktjuice, antydan till rök, kol och svart kaffe. Den påminner mest om en amerikanskt överhumlad baltisk porter. Beskan har en del råa metalliska toner.

Smaken är torr med råa toner av bitterhumle, svart malt, kaffe och lakrits. Beskan är överallt, med råa kemiska toner. Lite torra fruktiga toner och en hel del ruff alkohol. Medelstor kropp. Eftersmaken är likaså besk med lite ”svarta” kol-kaffe-kakao-toner. Alkoholen försvinner iväg efter en stund, och lämnar gröna humletoner, beska och en råhet i slutet.

Kolsyran är medelstor, bubblorna är medelstora och lite vassa. Vätskan är torr och lite tjock.

Den här var på tok för oslipad och rå för mig, men jag kan tänka mig att det finns de som uppskattar den här typen av vilda rakt-på-smaker. Den här kan kanske vinna på att glömmas bort till nästa påsk?

Betyg: 2,94. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (lagerstatus). Pris: 22:90 för 330 ml (denna flaska var att varuprov). Bäst före: 13-11-17.

Bild: Sigtuna Brygghus.

33 cl returglasflaska?


Den här informationsskylten mötte mig när jag handlade hos Maxi ICA Stormarknad Linköping tidigare i veckan.

Och det är väl ingen stor sak, funderade jag, redan sommaren 2007 trodde jag att den här förpackningen var på väg ut (länk) och sedan dess har det kommit totalt 0 systembolagsnyheter i den klassiska returglasflaskan.

Men det är inte så enkelt. När det tävlas i hembrygd öl så är det just den flaskan som gäller eftersom den just är så standardiserad och garanterar anonymitet i bedömningsprocessen.

Så jag skickade frågan vidare till Sveriges Bryggerier, som gemensamt äger flaskorna och de röda backarna. Svaret kom igår:
Bryggerierna fortsätter med rödbacken så länge konsumenterna efterfrågar den. Det finns alltså inga planer på att lägga ner den från vår sida. Det är sorgligt att Ica förvillar kunderna så efterfrågan minskar.
Sedan tänkte jag vidare. En produkt som nästan bara säljs i 33 cl returglas är lättöl. Det är en produkt som lite söker alternativa förpackningar. Engångsglas eller returburk finns redan, men det känns inte självklart hur denna genuint svenska produkts framtid ser ut utan backen.

För att returflaskan (med rötter i knoppflaskan)  är döende, det tror jag fortfarande. 

2013-03-19

Stronzo Påskebryg (Belgian Solution)

Stronzo Brewing Company var ett sånt där danskt fantombryggeri som dök upp för något år sedan och som med sin första reklamkampanj (länk) rörde upp lite känslor i Danmark.

Å andra sidan, om man döper bryggeriet till det italienska ordet för bajskorv, så…

Påskebryg är deras påsköl, en saison som bryggs med 100 % Citra-humle. Den blev så populär att den bryggs även på andra tider på året, då går den under namnet Belgian Solution. Alkoholhalten är 6,6 %, och den är fysiskt brygd hos De Proef.

Färgen är djupt guldfärgad (15 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga varmvita skummet är luftigt, det faller ner till ett tjockt luftigt lock och lämnar en del rester på glaset.

Doften är humlig och besk, toner av citronskal och grapefrukt. Men också mjuk fenolisk Belgisk jäst (med en aning tvål). Den är krispig och balanserad, om än inte helt klassisk. Efter en stund blir doften ganska söt med toner av aprikoser, päron och gröna druvor.

Smaken går i ungefär samma toner som doften, de hänger ihop väl. Torr-söta citrustoner, en del humle, en trevlig modern beska, söta exotiska frukter och en aning smörkola. Lemon curd, mandariner, apelsinskal, honungsmelon. Det finns en del jästtoner, men de är milda och håller sig i bakgrunden. Medel till stor kropp. En del fenoliska toner av vax och vaxduk i eftersmaken, kanske också lite träsav. Torr beska, smör och aningar av alkohol. Avslutningen är balanserad med söta fruktiga toner.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna skapar lite skum i munnen. Vätskan är medelmjuk och något torr.

Om man läser typdeffen för Saison så har den här ölen väldigt få rätt och många underligheter, den skulle inte gå långt i en hembryggartävling.

Men.

Det här är ingen hembryggartävling.

Även om jag försöker ta hänsyn till traditioner, ursprung och ”riktighet” i mina recensioner så välkomnar jag samtidigt nytänkande och experimenterande, speciallt om resultatet blir intressant och gott. Och det är Påskebryg: Det är en mycket trevlig, frisk och lättdrucken öl som jag verkligen gillar med sin nedtonade men ändå märkbara belgiska bas och moderna kraftiga humle.

Därmed inte sagt att jag inte uppskattar de jästiga, orena och tuffa klassikerna i stilen. Men det här är också bra!

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (lagerstatus). Pris: 41:90 för 500 ml. Bäst före: January 2015.

2013-03-16

International Arms Race - utgången

Okej, det var tänkt att vara en fight mellan två bryggerier om att brygga den bästa IPAn utan humle. Nu har jag druckit båda. Och det är inte svårt att utse en segrare: Flying Dog International Arms Race är på en helt annan nivå än BrewDog International Arms Race.

Skottarna verkar mest ha dragit på med alla bär och kryddor de kunde komma på, amerikanarna verkar ha sparat på ingredienserna, både i antal och mängd.

BrewDog-varianten påminner mest om en parfymaffär, och smaken påminner mycket om de mest vildsint experimentella julölen jag klunkat i mig genom åren. Det blir obalanserat, konstigt och knappast speciellt drickbart. Det har definitivt inget med IPA att göra.

Flying Dog, däremot, är betydligt närmre en amerikansk IPA i sin öl: Här finns citrus, lite kåda och framför allt en beska som jag inte väntat mig att man skulle kunna få utan humle.

Trots det är, om jag ska vara riktigt ärlig, ingen av de här ölen något jag skulle köpa igen, varken hem eller på krogen.

Flying Dog International Arms Race

Sommaren 2012 besökte amerikanska bryggeriet Flying Dog sina kompisar i Skottland, BrewDog. De beslutade sig för att brygga varsin IPA på 7,5 %, men utan humle. Båda ölen kom till Systembolaget i november och jag köpte båda. Sedan dess har de stått i skafferiet och stirrat surt på mig; det har liksom aldrig blivit rätt tillfälle för dem.

Det är det väl inte i kväll heller, men nu får det lov att bli av. Även om de inte innehåller humle så har de knappast lagringspotential, kanske.

Dags för Flying Dogs variant av International Arms Race!


Färgen är guld med en aning orange (15 EBC), vätskan är klar. Det vita skummet försvinner spårlöst med ett högt fräsande.

Doften är kryddig, men här dominerar nyhugget trä: Furu, ek och eukalyptus. Medelsöta blommiga toner. Aningar av apelsinskal och lagerblad.

Kryddor, vissa av dem beska, i smaken. Tydliga toner av lagerblad frå mig att tänka på kalops. Lite apelsinskal och en trevlig beska. Det är en lätt underlig smak, men upplevelsen ligger faktiskt inte så långt bort från en IPA. Lätt kropp. Eftersmaken är något parfymerad med lagerblad, muskotnötter och en aning av torkad koriander. Avslutningen är kryddig med en lätt aning mint i bakgrunden.

Kolsyran är medelstark med massor av små bubblor; vätskan är medelmjuk och aningen sträv.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter november 2012 (slutsåld). Pris: 35:90 för 355 ml. Bäst före: 14.06.13.

Flying Dog International Arms Race

Sommaren 2012 besökte amerikanska bryggeriet Flying Dog sina kompisar i Skottland, BrewDog. De beslutade sig för att brygga varsin IPA på 7,5 %, men utan humle. Båda ölen kom till Systembolaget i november och jag köpte båda. Sedan dess har de stått i skafferiet och stirrat surt på mig; det har liksom aldrig blivit rätt tillfälle för dem.

Det är det väl inte i kväll heller, men nu får det lov att bli av. Även om de inte innehåller humle så har de knappast lagringspotential, kanske.

Först ur blir BrewDogs variant av International Arms Race.

Färgen är bärnsten (20 EBC), vätskan är klar. Det lilla vita skummet sjunker snabbt undan med ett fräsande ljud. Inga rester på glaset.

Doften är kryddig och torr, mer som en after shave än ett öl. Viss beska, toner av kanel, kryddnejlika och muskotnöt. Parfymerade toner av mint och tallbarr. Väldigt julig.

Smaken är först mycket torr och tungt kryddad. Den smakar ungefär som att gå omkring i parfymavdelningen i en Tax free-affär… Nötter, muskotnöt, blommor, kryddnejlika, mer blommor. Lätt kropp. Eftersmaken blir ännu kryddigare och något besk. Avslutningen är fet, torr (sträv) och halvsöt med växande toner av enbär och -kvistar.

Kolsyran är frisk, bubblorna mycket kortlivade. Vätskan är torr, nästan sträv.

Intressantare som koncept och experiment än som öl. Ändå inte otäck.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter november 2012 (slutsåld). Pris: 38:90 för 330 ml. Bäst före: 23-05-13.

2013-03-14

Yadda yadda

Bild: Manxruler
[CC-BY-SA-3.0 ellerr GFDL], via Wikimedia Commons
En kombination av aktivt val och yttre omständigheter har gjort att öldrickandet och aktiviteten här tillfälligt gått ner.

Om ni är väldigt intresserade av att läsa diverse funderingar kring öl från mig så skriver jag snarare in dem på Facebook: https://www.facebook.com/Ofiltrerat.

Eftersom jag skriver om alkohol måste du för att kunna gå med på den sidan ha ett Facebook-konto och ha en registrerad ålder på 25 år eller mer (om du är registrerad som svensk). Kanske fånigt, men så är det.

2013-03-12

Linköping Beer Expo 2013 - i efterhand

Lugnet innan stormen.
 I lördags genomfördes min närmsta ölfestival – Linköping Beer Expo – för fjärde gången i ordningen. Lokalen var åter Cupolen, den här gången rejält renoverad och uppsnofsad.

Jag är väl något av en institution på Beer Expo då jag under alla år hållit provningar med varierande teman och tekniker. Ack ja. Men det är en allt igenom trevlig och välorganiserad mässa där allt bara fungerar, så det gör jag så gärna.

Årets tema kom från mässgeneral Richard Lindblad, som ville att jag skulle visa och berätta om de minsta bryggerierna i Sverige, de där som alla kanske inte hört talas om och än mindre druckit något från.

Köerna ringlade, men de ringlade fort.
Som nu kan läsa om i en annan text så var det en hel del jobb med att få ihop en bra provning, men när jag nu kört den två gånger så tycker jag att det till slut blev en riktigt bra genomgång. Jag fokuserade mycket mer på bryggeriernas historia och folket bakom än på ölen i sig, som dock fick sina små snabbintroduktioner.

Det här var vad vi drack:
  1. Helsinge Pilsener
  2. Poppelmans Brown Ale
  3. Brekeriet Saison
  4. Pang Pang Puttin' In Hours
  5. Malmö Hopman I.P.A.
  6. South Plains Russian Imperial Porter
Eftermiddagens provning förbereds.
Om jag inte gjorde det under kvällen vill jag nu tacka de öltekniker under ledning av  Björn som hjälpte mig med provningen: Perfekt jobbat!

Intresset för provningen var överväldigande stort: Eftermiddagens provning var slutsåld och kvällens hade några enstaka ströplatser kvar. Och deltagarna var som vanligt disciplinerade, intresserade och frågvisa. Som provningsledare kan man inte ha det bättre.

Under mässan var jag en av de fyra från Skandinaviska Ölskribenters Förening som gick omkring och var ”Ölguider”, ett test för att se om vi kunde göra någon nytta i verkligheten. Ett intressant test som nog kommer att vidareutvecklas. De andra var Johan från Portersteken, Jens från Skrubbe.com och Uffe från Karlströms Malt. Beer Bloggers All Star Team, helt enkelt.

Eftermiddagens besökare.
Fokus för mig blev alltså inte att dricka öl, så det gjorde jag i rätt begränsad omfattning och jag förde inga anteckningar. Men det här tar jag i alla fall med mig från helgen:
  • Malmö Brygghus är definitivt på gång, och har höjt sig ordentligt senaste året. Att deras Hibiscus Wit var mer intressant än något annat är okej, det är kul med experiment. 
  • Eskilstuna Ölkultur hade en hög nivå redan innan, men i och med design/namn-bytet och revideringen av recepten så har de blivit ännu bättre. Stilarna må spreta åt alla håll, men ölen gör det inte. Stolt Lager var riktigt ren och snygg, om än lite vek. Fast jag är inte målgruppen. 
  • Bistra Årens Ängöl, Ängö Kvartersbryggeris porter med cikoria imponerade inte riktigt, den saknade den syra som en porter behöver. Mässans mest välbefolkade bås?
  • Studentpuben Villevalla ställde ut tillsammans med Galatea och Brill & Co. Massivt sortiment och förbluffande öl. Körerna kring montern var välförtjänade.
  • Oppigårds senaste öl 1200 meter djupt överraskade: En belgisk blond med jästiga toner men ändå väldigt Oppigårds. 
  • Det lokalaste bryggeriet Motala Brygghus imponerade inte den här gången heller: Slussvaktarens Brittbitter och Kvarnöns Imperial Stout var fortfarande väldigt skeva och konstiga öl. 
  • Nils Oscar hade med sig nyheten En mörk öl som var mörk, men i övrigt väldigt anonym. Kalasöl var ett kärt återseende, den är lika trevligt maltig som den alltid varit. 
Ja, det var väl det jag minns. Enligt ryktena har planeringen inför Beer Expo 2014 redan satt igång. Så vi ses väl där då? 

Systembolagets Småpartier i vinkällarbutikerna april 2013

Bild: vittis m. [CC-BY-2.0], från Wikimedia Commons
Förkortningen att minnas är SPVK; Små Partier VinKällarbutikerna. De här ölen kommer till de tre butikerna och till webben 2 april 2013. Kvotgrupp är T6 utom dubbel-IPAn som är T7.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Jag vet faktiskt inte något om det japanska bryggeriet Baird Brewing Company. Kan bli spännande.

Systembolagets små partier maj 2013

1 maj 1917.
En uppdaterad lista finns här

Nu börjar Systembolagets nya nyhetsmodell sätta sig. ”Små partier” heter det här släppet som sker 2 maj 2013 i de 40 största butikerna (T5).

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Oh. Mycket att välja mellan.

Och en del frågor att ställa sig. ”Var Ingrid så bra som man tyckte att den var då den kom förra gången?”, ”Kommer K:rlek att vara mycket annorlunda mot de tidigare, och lika bra?”, ”Oj, En ImpStout från Jämtlands? Måste vara deras första?”

Samt en del påståenden att uttala: ”Tjinooken är bland de mest törstsläckande öl jag någonsin druckit.” och ”Se till att inte dricka Lunator färsk, den är inte alls bra om den fått minst ett halvår på sig i flaskan! Men det är värt väntan.”.

2013-03-11

Electric Nurse per os

Fredagens andra öl på Bishops Arms blev även den svensk: per os, en amerikansk IPA på 6 % från fantombryggeriet Electric Nurse.

Som vanligt på BA serverades ölen iskall. Men det är väl så det ska vara där.

Galaxy och Cascade är de dominerande humlesorterna, och ska tro bryggarnas hemsida så är den brygd i oktober 2012.

Vätskan är köldgrumlad men i övrigt klar, färgen är orange-bärnsten. Fingerhögt varmvitt skum som lämnar fina rester på glaset.

Doften är lätt, det kan eventuellt bero på den låga temperaturen. Men beskan är mer på en engelsk än amerikansk nivå. De söta citrusfrukterna är definitivt amerikanska. Citrusmarmelad och fruktgodis.

Smaken börjar lite försiktigt trevande men den växer, både i styrka och i uppskattning. Den fint inbäddade beskan gör den lättdrucken.Mjuka sammanhållna smaker, lite vita citrusskal. Marmelad och lite fruktkola (Maom-varianten utan grädde). Lätt kropp. Eftersmaken är också relativt lätt för stilen; den innehåller citrusfrukter, aningar av klor och en hel del apelsingodis. Slutet är sammanhållet med torra citrusfrukter.

Små friska bubblor, lätt halvtorr vätska.

En trevlig törstsläckare och en på något sätt rolig IPA. Och namnet? Medicinarspråk för att den ska intas oralt.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 67:00 för 300 ml.

2013-03-10

Mohawk Black Coffee IPA

Barhäng med ölprofiler.
I fredags var det en del ölrelaterade aktiviteter i Linköping: Anledningen var Beer Expo, och några av utställarna passade på att prata öl med gästerna på krogen: Wicked Wine och StallhagenBishops Arms, och StronzoDe Klomp.

Jag tror att tanken var att Stefan ”Mr. Mohawk” Gustavsson skulle varit med på BA, men han hade fått förhinder så WW-mannen Gonzo fick prata i hans ställe.

Bland Mohawk-ölen fanns en helt ny på fat: Mohawk Black Coffee IPA, en amerikansk svart ale där kaffe tillsatts efter jäsningen. Ölen på 7,5 % är bryggd hos De Proef och kommer på flaska till Systembolaget i morgon måndag 11 mars, då kostar 330 ml öl 27:90.

Färgen är nästan svart (80 EBC), det fingertjocka bruna skummet sjunker långsamt och lämnar fin lacing efter sig.

Doften innehåller rostade aningen syrliga toner. Ren beska. Lite bränd känsla. Ren i allmänhet.

Smaken startar med en stor beska, som en kraftig AIPA. Lite syrliga toner som kan komma från kaffet eller mörk malt. Anonym citrus i bakgrunden. Beskan blir efter en stund mildare, men också kylande på ett mintigt sätt. Aningen sträv. Ganska så lätt kropp. Smakerna blir mjukare i eftersmaken, där det finns lite citrusskal och -beska. Eftersmaken är ganska kort och jag upplever den som ganska tom. Kaffesyrlighet, rostade toner och mjuk beska i slutet.

Kraftig kolsyra, små bubblor. Torr lätt vätska.

Inte riktigt vad jag väntat mig: Jag hade hoppats på mer tydligt kaffe och mer humle. Trots det en god svart öl.

När jag på lördagen pratade med Stefan om ölen påpekade han att tanken varit att få en öl där malten och kaffet skulle gifta sig till en helhet, men att de lyckats lite för väl: Det blev helt enkelt omöjligt att skilja dem från varandra i det färdiga ölet.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 86:00 för 300 ml.

2013-03-08

Provingen klar. Pust.

Pust.


Pust.

Pust.

Nu är den klar. Provningen. ”Små bryggerier”. Som jag ska hålla två gånger i morgon på Linköping Beer Expo.

Jag har till och från hållit på med den här sedan jag fick föreslaget på tema från mässgeneral Richard strax innan lucia, och det har utan tvekan varit den provning som jag jobbat mest med genom åren.

Det kommer att bli en resa bland just små bryggerier (inga fantombryggare den här gången). Inte säkert de absolut minsta, men inget av de sex deltagarna har mer än drygt 2 heltider.

En stor vidd av attityd och koncept representeras: Ett bryggeri drömmer om att kunna sälja 50 olika stilar om året, ett annat har under 9 år bryggt totalt 6 olika öl.

Personerna bakom kommer att skymta fram: En är en högutbildad kock, en annan klassiskt utbildad bryggmästare och en tredje har en bakgrund som konstnär och krögare. Många är prisbelönta hembryggare.

Alla delar en enorm passion för öl och en vilja att ha koll på hela processen från recept till tappkran.

Det finns en handfull biljetter kvar till eftermiddagens provning, lite fler till kvällens. Ledningen låter hälsa att det är smidigast för alla om biljetter till festivalen och provningarna via hemsidan, men att kvarvarande biljetter kommer att kunna köpas på plats.

2013-03-07

S:t Eriks Mathias Dahlgren Påsköl

Nästa påsköl från Galateas portfölj blir från S:t Eriks Bryggeri, en mörk lager på 5,3 %. Namnet S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl skvallrar om att det ännu ett samarbete mellan stjärnkocken och bryggeriet, det tredje i ordningen.

Det här skriver de (bland annat) om ölen:
S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl är bryggd på pilsner, karamellmalt och specialrostad chokladmalt. Humlet består bland annat av Centennial och Amarillo. Doften har lätt rostade toner och den maltiga kroppen avslutas med aromatisk kryddig beska.


Skummet är stort och kompakt, färgen är brun. Den klara vätskan är brunröd (30 EBC). Det hållbara skummet lämnar en hel del rester efter sig.

Doften är maltig. Knäck och en medelstor beska som har en metallisk ton. Mjölkchoklad och latte, men inte speciellt mycket sötma. Den känns ganska rakt på och inte så väldigt komplex.

Smaken är maltig med antydningar till söt vört i början. Tydliga toner av sirapslimpa (fast utan sötman) och gräsiga-blommiga toner. Genomgående rena och okomplicerade smaker, jag kommer till och från att tänka på en lättare engelsk brown ale. Den är som sagt ganska torr med lite knäck. Kroppen är något större än medel. Eftersmaken är halv-torr och ren med diskreta toner av ekträ. Medelstor beska med torkade blommor och hö. Blommigt sammanhållet slut med viss sötma.

Kolsyran är frisk och ganska så stark; bubblorna är långlivade och stora. Lätt-torr vätska som inte är blaskig.

En trevlig brun lager utan några krusiduller. Det är på grund av textbeskrivningen som jag klassar den som en amerikansk röd lager: Smaken är för mig mer en blandning av England och Tyskland. Kommer att funka bra med påskens varmrätter, mycket tack vare den låga sötman.

Betyg: 3,33. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013 (släpps 11 mars). Pris: 16:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2013-11-11 (batch 466).

Bild: Galatea.

2013-03-06

IPA-glas?


Det specialdesignade IPA-glaset väckte viss uppmärksamhet när det presenterades av amerikanska craft-bryggerierna Dogfish Head och Sierra Nevada för några veckor sedan.

Tanken var att ha ett glas som fungerade bättre för humleintensiva öl än de som verkar populärast i USA (shaker och pintglas). Mycket arbete hade lagts ner för att ta fram det optimala glaset.

Jag tror behovet är mindre i Sverige, ofta serveras IPA av olika sort snarare i kupa. Väl?

Nå, glaset hade tagits fram i samarbete med tyska glastillverkaren Spiegelau (som till och med har det aktuella glaset på sin förstasida när detta skrivs). Och det mottogs väl lita avvaktande positivt av ölvärlden, som nya saker brukar bli mottagna. 

Tills någon vecka senare, när bloggen A Good Beer Blog hade kollat igenom glaskataloger. Och upptäckt att Spiegelaus moderbolag Riedel i sitt sortiment hade ett glas misstänkt likt IPA-glaset: Restaurant O Red + White

Det startade diskussioner.

Jag tror helt enkelt att bryggerierna och glasbolaget ville ha ett ölglas som inte liknade något annat, och kollade runt i sitt sortiment efter någon lämplig kandidat. Sedan provades de med diverse öl och det här uppfyllde alla krav. 

Det är ungefär som alla ”specialdesignade” belgiska ölglas, med uråldriga traditioner och specialdesign (få belgiska ölsorter är äldre än 70 år): Kollar man riktigt noga i en glaskatalog så hittar man dem någonstans utan tryck. För det är mycket dyrt att ta fram design och tillverkningsverktyg för ett nytt glas, det är något som bara de största bryggerikoncernerna pysslar med. Dessutom så krävs det långa serier för att räkna hem pengarna, så det är inget för tillfälliga specialbrygder. 

Nå, det är min teori. 

Anledningen till att jag skriver det här är att jag så fort jag såg notiser om IPA-glaset (eller ”IPA-glaset”?) kastade mig på mailklienten och frågade min favoritölglaswebbutik Sejdelshoppen om det här var något de kunde ta in. 

Och idag fick jag veta att det kunde de: Artikelsida.

2013-03-05

S:t Eriks Easter Double IPA

S:t Eriks Easter DIPA är en ena påskölen som kommer från S:t Eriks Bryggeri, Galateas bryggeri som numera är fast stationerat hos Sigtuna Brygghus. Det är en dubbel-IPA på 8,5 %. Jag kopierar från deras pressmeddelande:
DIPA utvecklades på den amerikanska västkusten i mitten på 1990-talet och definieras som en Indian Pale Ale med högre alkoholhalt och mer humle. Ölet kallas även för Imperial IPA och har under senaste året blivit en het internationell trend. 11 mars kommer Jessica Heidrich, som brygger på hyllade S:t Eriks Bryggeri utanför Stockholm, med sin tolkning.

– Min förkärlek till humle är ingen hemlighet och med S:t Eriks Easter DIPA har jag fått öppna humlepåsarna rejält, säger Jessica Heidrich, bryggare av S:t Eriks. Även om DIPA är storebror till IPA,, med mer alkohol, beska och smak, är det som alltid viktigt att skapa balans. En lyckad DIPA är lömsk och alldeles för god för vad som egentligen är nyttigt med tanke på alkoholhalten.

S:t Eriks Easter DIPA är ofiltrerad och bryggd på pilsnermalt, två olika sorters karamellmalt samt inte minst Carapils för att bygga dess kropp. Humlet består uteslutande av Centennial som ger karaktär av skog, citrus och kåda. Ölet har humlats var tionde minut under bryggningen samt därefter torrhumlats till en rejäl arom och beska.

Doften hos S:t Eriks Easter DIPA är stor, aromatisk och fruktig med inslag av både gran och friska tallskott. Smaken är minst sagt massiv. Kroppen är maltig och aromatisk och det finns en tuff avslutande beska som drar mot mogna citrusskal. En DIPA avnjuts helst på egen hand före eller efter påskmåltiden. S:t Eriks Easter DIPA är en öl att dricka nu då dessa humlestinna öl ska inte lagras, utan avnjutas nu, när humlen är som bäst.
Ayep.

Färgen är guld-bärnsten (20 EBC), vätskan är nästan klar (det finns små partiklar som syns i ljus). Det två vita fingrar höga skummet sjunker sakta, det lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är inte riktigt av den typ som fyller upp hela rummet med humle (som jag faktiskt väntat mig). Visst finns det amerikansk citrus-humle (apelsinskal och grapefrukt) och en viss beska, men det är diskreta dofter. Dessutom finns en kraftfull tung sötma med mjölkpulver och gräddgodis. Jag hittar också läder, det och en aning av rök.

Den kraftiga smaken är besk i början. Men snabbt hinns den upp av en massiv sötma med en hel del frukt: Apelsin, grapefrukt och röda äpplen. Stor kropp. Eftersmaken har växande beska och alkohol. Mera apelsiner och kraftig sötma. Avslutningen är mer balanserad med en ren beska och barley wine-lik maltsötma.

Kolsyran är stark, de stora bubblorna är långlivade. Vätskan är medeltjock och kladdig.

Med stor marginal den sötaste DIPA jag stott på. Det är inte på något sätt dåligt eller felaktigt, bara en väldigt… oortodox tolkning av stilen.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2013, släpps 11 mars 2013 (lagerstatus). Pris: 20:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2013-11-21.

Bild: S:t Eriks Bryggeri.

2013-03-04

Epic Armageddon

Halvlitersflaskan.
Till middagen blev det en flaska amerikansk IPA från Nyzeeländska bryggeriet Epic. Armageddon ligger på 6,7 % och är helt klart en öl i östkustskolan: Den bygger nästan lika mycket på den karamelliga maltsötman som med blommigt beska humlen. Avslutningen är sött fruktig med en trevlig beska.

En trevlig öl, stor men inte aggressiv. För två år sedan gav jag den 3,95 och någonstans där hör den hemma. Den kom in i tillsvidaresortimentet 1 mars, och en 330 ml flaska kostar 22:90 (denna flaska var ett varuprov).

Besöken uppskjutna

Av privata skäl har jag varit tvungen att ställa in de bryggeribesök jag planerat under mars.

Jag behåller de frågor ni skickat och ska försöka få svar på dem vid senare tillfälle.

2013-03-03

Sigtuna East River Lager - igen

Egentligen skriver jag det här för att ha någon som helst nytta av bilden på burken jag tog i morse. För den här har jag ju recenserat första gången när den dök upp på Systembolaget i mars 2012 (länk). Då tyckte jag att ”En uppfriskande lager som ändå är lite mer än bara en ljus lager.” och kastade fram 3,3 i betyg.

Så idag häller jag upp den i ett Samuel Adams Boston Lager-glas och tycker saker:

Guldfärgad vätska, kanske med ett svagt rödaktigt drag. Klar. Tre fingrar högt luftigt varmvitt skum som sakta sjunker och lämnar en hel del skumrester efter sig.

Doften är frisk med lite röda bär och metall. maltig sötma, lite åt bryggeri-hållet. Lätt beska, något slags citrussmaksatta småkakor. Kanske lite alkohol någonstans.

Smaken är balanserad mellan en sötma med ton av tobak och beska med lite citrus och gröna blad. Eftersmaken har mer beska än industrilager, lite citron och fortsatta gröna toner i bakgrunden. Kakor i slutet.

Kolsyran är medelstor, de mjuka bubblorna långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Inte dumt alls. Jag drack den här sval, den kan nog bli snäppet bättre om den är kylskåpskall.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets tillsvidaresortiment. Pris: 15:90 för 330 ml (+ pant). Bäst före: 31 OKT. 13.

2013-03-02

Inför Beer Expo 2013

2012.
2010.

Om exakt en vecka är det åter dags för årets första (och min närmsta) ölfestival: Beer Expo i Linköping. I år tillbaka i nyrenoverade Cupolen, dessutom.

Biljetter till såväl entré som provningar köps hos Tickster, och vill du vara med på min provning Små bryggerier under eftermiddagspasset rekommenderar jag att köpa förköp för det är inte många platser kvar på den provningen.

I övrigt har nästan alla utställare publicerat sina listor på hemsidan, så vill du ha koll på allt så rekommenderas att kolla en gång till.

Under mässan kommer jag och ytterligare en handfull ölbloggare att vara ”Ölguider” gå omkring i gröna tröjor och hjälpa er besökare med öltips, fakta och praktiska frågor.

Vi ses där, helt enkelt.