2012-11-30

Sigtuna East Coast Pale Ale

Jag fick idag hem en låda med diverse brittiskt snask. Kex med ostfyllning. Lite Bombay Mix . En konstig samlingsskiva . Hur klarade vi oss utan Amazon UK?

Så jag kände så klart att jag ville dricka något brittiskt till. Inte helt trivialt att hitta i skafferiet, men så dök Sigtuna East Coast Pale Ale upp. Det är i grunden en engelsk pale ale på 5 % som humlats med  East Kent Golding och Fuggles samt ”en pigg släng” av amerikansk Citra. Sigtuna Brygghus har bryggt, ölen är tänkt att vara en lillebrorsa till Sigtuna East Coast IPA som fanns hos systembolaget tidigare i år (recension).

Färgen är koppar (20 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vackert varmvitt, det sjunker efter en stund och lämnar lite rester på glaset.

Doften är mild, med lite maltig. Beska blommiga toner av nypon, lime, citronskal och tobak: En trevlig blaning av England och Amerika.

Smakan är balanserad. Medel-söta nötiga toner, frukter som aprikos, mandarin och lemon curd. Medelkraftig passerande beska, medelstor kropp. Eftersmaken är mjuk med något torra beska toner och rågbröd. Avslutningen är söt.

Kolsyran är mild, de få bubblorna är medelstora. Vätskan är något torr.

En ytterst lättdrucken engelsk pale ale med en antydan av modern humle. Inte illa alls.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2012. Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 2013-05-14.

Systembolaget från beställning till ordinarie december 2012

Den här ölen har flyttas från beställningssortimentet till det ordinarie sortimentet den 28 december 2012. T9, vilket innebär att den kan beställas styckvis till alla butiker.
Ljus eurolager på 5,6 % som kommer att kosta 16:90 för en halvliter.

2012-11-28

Courage Imperial Russian Stout

Bild: TOMP.
Det känns som om jag borde skriva en massa om den här ölen. Om dess fascinerande histora som sträcker sig tillbaka till 1700-talet. Om stilens uppkomst. Och sådär. Men nu är timmen redan sen och eftersom jag fått två flaskor av TOMP så insåg jag att det här nog är sista chansen att få ihop en recension innan den släpps på lördag.

Så jag konstaterar att det här är Courage Imperial Russian Stout som numera bryggs av engelska Wells & Youngs. Det är en Russian Imperial Stout på 10 %.

Det är första gången det här bryggeriet brygger denna öl. Förra gången var 1993, då var det nu nedlagda Courage som bryggde. När Sverige öppnades upp för starkare öl 1995 så dök det strax därefter upp några backar lagrad öl i några butiker. Jag köpte en flaska som jag tänkt spara till något speciellt tillfälle.

Det tillfället kom först våren 2011 på en ölbloggarträff, flaskan var då 18 år gammal och jag skrev då såhär om den: 
Courage Imperial Russian Stout, vintage 1993 (den sista som bryggdes av Courage). Sista ölen från min samling. Har stått i en mörk bokhylla, jag hade ingen aning om den var drickbar. Det var den: Torr, vinig, lakrits, pepparkakor, kraftig och mycket fyllig. Russin/madeira. Lite efterbeska. Ingen kolsyra.
Nå, hur är då den nutida versionen?

Färgen är kolsvart. Totalt kolsvart. 120 EBC. Det är helt omöjligt att se om vätskan är klar eller grumlig. Men det finns en del jäst i flaskan. Det fingertjocka skummet är varmt brunt, det sjunker undan långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften har toner av lakrits, mörk choklad, irländsk whiskey och alkohol. Den är på samma gång mjuk och lite vasst kantig.

Smaken har mycket av samma känsla: Både rå och gräddig. En hel del vass alkohol, lite lösningsmedel. Men också en mjuk, delikat smak av fin mjölkchoklad, plommon i Madeira (lite marsipan), kaffe och sötlakrits. Stor kropp. Eftersmaken har en hel del värmande alkohol, lite kakao och tydliga toner av svart kaffe. Den långa avslutningen har toner av blandad torkad frukt och saltlakrits.

Kolsyran är mjuk, de få bubblorna mjuka. Vätskan är lätt och medelmjuk.

Jag försöker recensera öl utan att ha så mycket förväntningar och förutfattade meningar, men den här var faktiskt exakt så rå och kantig som jag hade trott. Inte alls dålig eller felaktig, men på tok för ung. Ge den några år så kan den nog ha städat upp sig. Så stirra inte så mycket på mitt betyg idag.

Om den kommer att bli fantastisk om 15-20 år? Det går nog inte att svara på nu, men chanserna bör vara ganska stora. Jag kommer i alla fall att spara den andra flaskan ett bra tag.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter december 2012 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 275 ml. Bäst före: 16/08/25.

1993. Snyggare etikett!

2012-11-27

Celt Iron-Age

Min första öl från Wales? Ja, det verkar faktiskt så. En folköl dessutom. Som stått på tok för länge i skafferiet.

The Celtic Experience är ett mindre bryggeri, grundat 2007. På deras hemsida skriver de en del om den historiska kopplingen i deras öl och de keltiska folkslagens ölbryggning. När jag tittar igenom deras öllista så verkar de snarast vara ett rätt så traditionellt brittiskt/engelskt bryggeri som i några öl har vågat sig på nya världens humle.

En av dessa har alltså kommit in i den svenska dagligvarugandeln, en engelsk bitter på 3,5 % kallad Iron-Age. Varken på siten eller flaskan står det egentligen något mer än det mest rudimentära om ölen.

Färgen är bärnsten-koppar (30 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och gulaktigt. Inga rester på glaset. 

Doften är mild och maltig. Lite blommiga beska toner. Kex, honung och karamell.

Smaken är något torr, torrare än väntat för stilen. Toner av röd/brun malt: Kex, toffee, torkade aprikoser, mogna plommon. Medel till lätt kropp. Beskan växer i eftersmaken, men den för också med sig metalliska toner. Mer av de torkade frukterna och en aningen syrlig fruktighet som påminner mig om den blandade sylt som min mormor brukade koka med en mix av plommon, rabarber och krusbär. Avslutningen är fruktig med hö och mineraler/kalk.

Kolsyran är kraftig, men de stora bubblorna är rätt kortlivade. Vätskan är lätt till medel, den blir dock nästan påträngande torr i slutet.

Den här får mig att tänka på de bitters som kom hit från Shepherd Neame på nittiotalet, som Kent's Best och Master Brew. De har nog använt snarlik jäst… Fast den här var inte lika bra som de.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 22:90 för 500 ml.  Bäst före: 24.09.2013.


2012-11-25

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2012

I våras släppte importören Brill & Co ett öl, en APA som bryggts av Mikkeller, K:rlek Vår/Sommar 2012. Den fanns på krogarna, och jag kom aldrig att dricka den.

Bärre den här gånen då, när de åter gett sig i kast med att hylla kärleken till ölet och den växande ölkulturen med K:rlek Höst/Vinter 2012. Det är åter en amerikansk pale ale, alkoholhalten är 6,2 och såhär tycker jag om den:

 Färgen är guld-orange (20 EBC), vätskan är något grumlig. Detta trots att jag hällde upp den med försiktighet eftersom andra varnat för att den kunde innehålla rejält med jästfällning. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och det håller sig kvar länge. En del skum blir kvar på glaset.

Doften är helt humlecentrerad och väldigt västkustamerikansk. Citrusfrukt och -skal. Gröna druvor och stjärnfrukt. Sötma i bakgrunden. Den är rätt stark och ganska så besk.

Smaken är besk och mycket humlig, jag noterar grapefrukt, pomerans, citron och citronskal. Aningar av koriander och gröna växter. Smakerna är uttrycksfulla men inte överdrivna eller tunga, som det ska vara – det är en APA, inte en IPA. Medelstor kropp. Eftersmaken är balanserat besk med mer citrusfrukter, lite blommor och aningar av torrt vitt vin. Slutet är friskt och beskt.

Kolsyran är medelstark, massor av små nästan vassa bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig APA med hög drickbarhet; inte för stor, inte för söt. Bra jobbat!

Av en händelse drack jag den här parallellt med Nynäshamn Stenstrand Sommar Ale. Då var den här märkbart torrare och lite vassare i beskan. Vilket gjorde att den passade något sämre till maten vi åt. Vad det nu var.

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter november 2012 (lagerstatus). Pris: för 330 ml. Bäst före: 20/09/14.

Reuther Weissbier

Sista ölen ur blandlådan med Bayersk öl är Reuther Weissbier från Schlossbrauerei Reuth. Det är en hefeweizen på 5 %.

Förhoppningsvis kommer jag att gilla den här, de 5 jag recenserat innan har väl varit… Sådär, om jag ska vara ärlig.

Nå, jag rullar flaskan och häller upp den med energi och bister min i mitt halvliters weissbierglas, och det ser väl bra ut: Grumlig orange-gul vätska med en aning brunt i (25 EBC). Det stora kompakta skummet är vitt, det sjunker sakta ner och lämnar en massa tjocka klistriga rester på glaset.

Doften är frisk med en hel del söt-syrliga vetetoner. Lite jordiga dofter. Mogna bananer, kryddnejlikor, kryddpeppar, besk sallad och en aning vetedeg.

Smaken är mindre söt än vad jag minns att stilen brukar ha. Kryddiga toner av kryddnejlikor, kryddpeppar och muskotnöt. Lite jordiga toner och bröd-jäst någonstans i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken är relativt mild och mjuk med fruktiga toner av banan, aprikos och görna druvor. Kroppen försvinner dock iväg efter en stund, och lämnar en metallisk lätt beska och gröna bananer i slutet.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna mjuka. Vätskan är mycket kladdig.

En rätt okej bayersk veteöl, lite trist med de metalliska smakerna i slutet. Trots det bäst av de sex.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Som en del av mixpacket Bayerska Ölsorter, Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 16:50 för 330 ml (genomsnittspris för paketet). Bäst före: 21.08.13.



Müllerbräu Bavariator

Kvällens tredje öl ur det bayerska mixpacket är den kraftigaste av de sex, den doppelbock på 7 %: Bavariator från Müllerbräu.

Ölen fräser till när jag häller upp den. Stort kompakt ljusbrunt skum, djupt brun (60 EBC) klar vätska. Lite skumrester blir kvar efter att det sakta sjunkit ner.

Doften är maltig, tydliga toner av trä. Lite karamell, liksom liet alkohol och en del lösningsmedel. Lätt beska, lite kryddiga fenoler. Gräddkola och torkad frukt. Tepentin i bakgrunden.

Smaken är söt. Maltiga karamelltoner och mjölkchoklad. Övergående ren beska och höig humle. Smakerna är genomgående lätta, kroppen är lätt till medium. Kola och alkohol i eftersmaken liksom lösningsmedel, kola och cola. Slutet är kort med en del alkohol.

Bubblorna är stora och rätt vassa, kolsyran medelstark. Vätskan är lätt.

En Doppelbock är den största och kraftfullaste av de traditionella tyska lagerölen. Här ska det finnas en rejäl sötma och smaker som vågar ta ut svängarna, men ändå en ren öl som är farligt lättdrucken. Den här är inte direkt trasig, men den är inte heller något av det jag vill ha av typen.

Betyg: 2,7. Tillgänglighet: Som en del av mixpacket Bayerska Ölsorter, Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 16:50 för 330 ml (genomsnittspris för paketet). Bäst före: 21.08.13.


2012-11-24

Karameliten Brocardus 1844

Nästa öl från den bayerska mixlådan är ytterligare en münchen dunkel, den här gången från Karmelitenbrauerei Karl Sturm. Karmeliten Brocardus 1844 är namnet och alkoholstyrkan 5,5 %.

Ölen skummar äver något när jag öppnar kapsylen. Färgen är mörk koppar, det stora skummet är varmbeige, det sjunker ner snabbt och lämnar lite rester på glaset. Vätskan är klar.

Doften är maltigt söt. Torkade körsbär, torra mineraler och aningar av starkvin.

Lätt kropp, den orkar inte riktigt stå emot sötman. Karamell, torkad frukt. Maltprofilen får mig snarare att tänka på en bock, eller möjligen en belgisk dubbel. Japanska körsbär. Lätt kropp. Maltig mineralisk eftersmak. Lite alkohol (som växer). Karamelliserat socker och starkvinstoner i slutet.

Lätt kolsyra. Friska bubblor, nästan lite vassa. Något tjock torr vätska.

Jag blir inte riktigt klok på den här. Det känns som om någon försökt brygga en belgisk dubbel med tysk jäst och för lite malt. Alkoholen i slutet stör mig dessutom. Nåväl.

Betyg: 3.Tillgänglighet: Som en del av mixpacket Bayerska Ölsorter, Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 16:50 för 330 ml (genomsnittspris för paketet). Bäst före: 21.08.13.

Alt Irlbacher Spezial Dunkel

Bara att fortsätta med den där lådan med sex bayerska öl. Den här gången är det dags för en münchen dunkel på 5,8 % från Freiherr Von Poschinger Braysche Schlossbrauerei Irlbach (det är något visst med tyska bryggerinamn): Alt Irlbacher Spezial Dunkel.

Färgen är mörkt rödbrun (75 EBC), vätskan klar. Brukt kompakt skum som mycket sakta sjunker ner och lämnar massor av rester på glaset.

Doften innehåller örtig/blommig humle. Rostade toner som drar åt kakao. Strama toner med antydan till mint och rött sylt. Lite småtrött.

Tröttheten fortsätter i smaken, där det tillkommer en lätt jordighet. Sött maltigt med karamelliserat socker och farinsocker. Växande alkoholtoner och en syrlighet med kryddiga fenoliska inslag. Lätt kropp. Mer beska i eftersmaken som också innehåller hö och torkade blommor. Trött malt och lite vört i slutet.

Kolsyran är medelstark, små lätta bubblor. Något torr vätska, medellätt.

En småtråkig öl med en uppenbar trötthet. Inga katastrofer, dock.

Betyg: 2,68.Tillgänglighet: Som en del av mixpacket Bayerska Ölsorter, Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 16:50 för 330 ml (genomsnittspris för paketet). Bäst före: 21 . 08 . 13.

Öppen ölproving - Julöl

Inte idag.
Idag höll jag ölprovning på De Klomp. Temat var för tredje året i rad Julöl och det kom otroligt många gäster. Kul!

Dock med nackdelen att ommöblering och betalning gnagde i sig lite tid.

Jag började med en liten exposé över julölen med lite omvärldsutblick och historia.

  • Ocean Julöl från cask. Ganska söt, maltig och ytterst balanserad. Märkligt nog också ganska spritig. Skissbetyg: 3.
  • Nynäshamn Mysingen Midvinterbrygd 2012. Jag drog mig ttil minnes när jag drack den här 2006. Då var den ruskigt obalanserad och överkryddad. Varianten i år är en helt annan sak, här är det en diskret kryddighet som lyfter hela smaken. Muskot är en tydlig ingrediens. Trevlig.Skissbetyg: 4.
  • Mikkeller Hoppy Lovin' Christmas är en av årets julöl från den danske fantomen. Här i form av en besk DIPA kryddad med granbarr och ingefära. Som DIPA var den i den mildare skolan, och som en av gästerna påpekade ”en väldigt typisk Mikkeller-humlad öl”. Kryddorna var ytterst välintegrerade med humlen, och först i slutet dök en fin värmande ingefära upp. Skissbetyg: 3,5
  • Ur källaren hade Nils Oscar Julöl 2008 hämtats upp. Det året var det en skotsk ale, som åldrats med värdighet. De väntade smakerna av russin, starkvin och konserverad/torkad frukt fanns här, men också en oväntat fräsch efterbeska. Kanske aningen lätt i kroppen. Skissbetyg: 3,75.
  • Något belgiskt ska man väl ändå ha när det handlar om julöl? Ja. Den här gången i form av N'Ice Chouffe son även här var diskret kryddad (timjan och curaçao), kryddorna spelade väl ihop med den fenoliska jästen. Väldold alkohol, men trots allt lite rå och oslipad. Vinner på ett par års lagring. Skissbetyg: 3,25.
  • Eftermiddagen avslutades med en svensk öl bryggd i belgien: Årets Mohawk Blizzard Imperial Porter var även den rätt tuff och lite kantig. En närmast overklig mängd olika malt- och humlesorter har samsats till en kraftfull stout som gör sitt jobb. Passar som efterrätt. Skissbetyg: 3,75. 

Böckerna som jag tipsade om som julklappar till den ölintresserade var de här:
Nästa vecka är det Bobo som håller i den kryptiskt namngivna provningen Mer än bara öl och den planerade provningen därefter är Dyr lysölsprovning med Petter i mellandagarna.  

2012-11-22

Schlappeseppel Kellerbier

Andra ölen från sexpacket med Bayerska ölsorter är en Kellerbier, en av mina favoritstilar. Den här kommer från det lilla bayerska bryggeriet Brauerei Schlappeseppel, heter Kellerbier och har alkoholhalten 5,5 % (12° Plato).

Färgen är ljust guld (7 EBC). vätskan oklar. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt, det sjunker sakta ner utan att lämna mycket till rester på glaset.

Doften är kraftig. Färsk jäst, kalk, snittblommor och grönt gräs. Tjock sötma. Aningar av färskt kött. Blommig medelbesk humle med metalliska aningar.

Smaken är mjuk och relativt mild. Söt brödig malt, viss beska som efter en stund övergår i toner av gröna växter och omogna bär. En hel del blommig humle. Medelstor kropp. Eftersmaken har en del toner av vetemjöl, nybakt bröd, kalk och trädsav. Avslutningen är mjuk och söt med en aning av citron.

Kolsyran är medelstark, små kortlivade bubblor. Vätskan är torr och aningen mjölig.

En överdrivet försiktig och mjuk Kellerbier. Jag hade velat ha den lite tuffare.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Som en del av mixpacket Bayerska Ölsorter, Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 16:50 för 330 ml (genomsnittspris för paketet). Bäst före: 21 . 08 .2013.

Bokanmälan: Öl från fat & flaska


Peter M. Eronson är en trevlig kille, duktig hembryggare och frilansskribent. Jag har några gånger träffat honom i ölbloggarsamanhang, han driver Fat och flaska, en ölblogg med ett lite annorlunda fokus, dels på egna hembryggar recept och lite omvärldsbevakning och en hel del ölrelaterade fuderingar. Han har skrivit den hittills bästa svenskspråkiga introduktionen till öl, Öl - Kunskap ger mersmak, en bok jag rekommenderar till alla nya i ämnet och som jag skrev om här.

I somras kontaktade han mig och undrade om jag hade lite bilder på rara ölflaskor som han skulle ha till sitt nästa projekt. Jag hade väl en handfull… Som tack för hjälpen står jag med i bildkällelistan, och jag har också fått ett signerat exemplar av boken som heter Öl från fat och flaska.

Och nu har jag haft den i ett par dagar. Det är en rätt tjock och snygg bok (320 sidor, hårda kartongpärmar) där huvuddelen består av bilder och beskrivningar på 350 ölsorter, uppdelade i 60 stilar. Även om det inte gäller alla så kan i alla fall huvudelen av ölen i alla fall teoretiskt gå att skaffa i Sverige. Här är en slumpvis vald sådan sida:


Varje still (eller övergripande stilgrupp) inleds med en genomgång av stilens utmärkande egenskaper, ibland med lite historia och anekdoter. Så här kan det se ut:


Blandat med det finns längre avsnitt om råvaror, ölhistoria, bryggerier, provningstips, intervjuer med bryggare samt små rutor med blandade fakta.

Läs mer om St Gallen-diskussionen här.

En i stor sett trevlig bok av en typ som introducerades av Michael Jackson och hans banbrytande World Guide to Beer som kom i sjuttiotalets mitt. En bok som kom att ses som starten på ölnörderiet, och som definierade dagens ölstils-träd.

Det har gjorts mängder av den här sortens böcker sedan dess, men de är oftast indelade per land eller (ibland) per bryggeri. Här är det i stället stilcentrerat, vilket gör den lite lättare att få överblick över, det känns också som om den inte kommer att bli omodern lika snabbt som exempelvis Ölboken som jag riktigt gillade (länk).

Visst finns det små faktafel här och var, ölforskningen har gjort gigantiska framsteg senaste året speciellt vad gäller historiedelen, men det är oundvikligt i den här typen av böcker.

Boken är välgjord, snygg och har en utmärkt avvägning mellan det smala nördiga och det mer allmänbildande. Jag uppskattar framför allt beskrivningarna av de enskilda ölen, de är köttigare och mer livfulla än vad jag någonsin skulle klarat av.

Jag rekommenderar den här boken som exempelvis julklapp till den som inte är helt nybörjare på området (då är Öl Kunskap ger mersmak mer lagom) men som ännu inte hamnat i livliga diskussioner om skillnaden mellan engelsk strong ale och old ale (åldern, inte humlen!) eller om huruvida man egentligen kan torrhumla med Hallertauer (tja?)

Fast även för dem är det  ju rätt kul att sitta och bläddra, bli nyfiken över det man inte druckit och nostalgisk över det man faktiskt hinkat i sig.

Och det är inte mycket pengar att prata om heller, Adlibris har den exempelvis för 120:00 här.

2012-11-21

Oechsner Edelhell

Nu har jag haft nog med dåligt samvete för det där sexpacket med bayersk öl som jag köpte i… oktober. Eftersom kvällsmaten var utpräglat tysk (currywurst med curryketchup, pommes frites och extra curry) så tyckte jag att det var dags att rycka en av flaskorna ur paketet.

Det fick bli ölen från Oechsner Ankerbräu och heter Edelhell. Jag bryr mig inte om vad det står på Beer Advocate eller RateBeer, utan ser den som en München Helles Lager, för det är vad jag tycker att det är. Alkoholhalten är 5,2 %.

Färgen är gul (5 EBC). vätskan klar. Det höga fasta vita skummet är mycket kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är lått, som den ska vara. Lite maltsötma. Blommig humle och lite gräs. Nästan ingen beska alls. Mycket ren.

Smaken startar med en elegant gräsig beska. Den är genomgående ren och ganska balanserad. Viss mjuk sötma, lite långfranska. Medelstor kropp. Eftersmaken är mjuk och sammanhållen med växande alkohol, vitt bröd, hö och lite smör (som inte borde vara här). Frukt, sötma och alkohol i slutet.

Kolsyran är medel till mjuk, bubblorna små. Vätskan är medelnjuk.

Det här är en knepig stil, smakerna ska vara så milda och avrundade att minsta lilla problem kommer att märkas. Och här gör de det i viss mån, det är framför allt smörigheten och den alltför tydliga alkoholen jag stör mig på. Ingen dålig öl, men jag har druckit bättre i stilen. Inte minst på plats.

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Som en del av mixpacket Bayerska Ölsorter, Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 16:50 för 330 ml (genomsnittspris för paketet). Bäst före: 21.08.13

2012-11-20

Gotlands Frosty Bulldog

Nä, snabbt tillbaka till den vanliga rutinen och en småtrist ölrecension!

När jag var på SMÖF för en tid sedan fick jag ett MMS från frugan som hos den lokala Hemköp-butiken hittat en ny folköl: Frosty Bulldog från Gotlands Bryggerier. De kallar den för en ”Seasonal Ale”, något jag tolkat som en engelsk winter warmer, på 3,5 %.

Så här skriver bryggeriet om ölen:
Traditionellt sätt bryggs en seasonal ale under senare delen av hösten. En ölsort som förknippas med en mörkare färg, en utpräglad rostad karaktär, balanserad humlebeska samt en humlefruktig arom. Normalt ligger alkoholhalten mellan 3,0 till max 5,5. Vi har hämtat inspirationen till Frosty Bulldog Seasonal Ale från England där ale inte sällan har en lägre alkoholhalt men ändå levererar en smak som lever upp till förväntningarna.

I denna brygd har vi låtit fyra maltsorter samsas tillsammans med tre olika humlesorter där den engelska sorten Bramling Cross fått dominera. Det resulterar i en brygd med finstämd rostad maltaromatisk karaktär och en frisk humledoft.
Färgen är brun (70 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige, det sjunker ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är överraskande humlig med gröna amerikanska toner (Brambling Cross kan ge den effekten ibland), citrusskal och en hel del citron/lemonad. Aningar av farinsocker och rågbröd i bakgrunden.

Smaken är rätt så besk, både med tanke på stilen och styrkan. En hel del feta smöriga smaker; kakor och kex. Tunga toner av grön/färsk humle ger en sträv smakprofil. Medelstor sötma med lite rostade nötiga toner. Kroppen är medelstor. Eftersmaken är humlig och rätt så besk med en kemisk-växtig bismak som jag har svårt att beskriva. Avslutningen är något sträv med toner av blommor, beska och kex.

Kolsyran är medelstark, de friska bubblorna små. Vätskan är lätt.

Mer av gröna humletoner än i mången APA. Och det känns som humlen använts på ett överdrivet och inte helt optimalt sätt vilket ger den här ölen samma sträva problem som många AIPA från nya småbryggerier. Ett högst lovvärt initiativ, detta, men också en besvikelse.

Betyg: 2,55. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 15:95 för 330 ml. Bäst före: 06.03.13.

2012-11-19

Bokanmälan: Allt utom en stor stark


I samband med att Nynäshamns Ångbryggeri fyllde 15 år i somras så fick Joakim Bröms i uppdrag att samla ihop alla minnen och berättelser runt bryggeriet. Eller, som det står i bokens förord:
Om fem personer från bryggeriet försöker minnas, kan vi ha fem olika förslag när något viktigt egentligen hände. Så kan vi inte ha det.
Så när alla minnen var samlade med en hög papper och bilder insåg de att det faktiskt var en bok de höll på att ta fram.

Och på den vägen är det. Egentligen var min plan att köpa boken på SB&WF och undvika porto (snål som jag blivit). Men det glömdes bort i festivalyran – jag besökte faktiskt inte deras monter alls i år – så jag fick lägga på portokostnaden, och för ungefär en månad sedan fick jag boken i min hand.

Rent tekniskt är boken i A5-format med hårda pärmar i kartong, 138 sidor med många färgbilder.


Boken tar upp bryggeriets historia i linjär form, från det att fem gymnasiekompisar bildar herrklubben Hagges Bärsklubb den 1 oktober 1988, till att ett nytt omklädningsrum håller på att byggas i bryggeriet, maj 2012.

Det fanns ingen tanke att det skulle bli såhär. Det bara flöt på. Bärsklubben växte. Resor till bryggerier gjordes. Några av medlemmarna började hembrygga (en av de första experimenten var en engelsk bitter som senare blev storsäljaren Bedarö Bitter). Puben växte. Bryggandet blev kommersiellt.

Men bryggeriet, då inrymt i en rivningsfastighet, växte långsamt. Dels på grund av att marknaden för den här typen av produkter inte var så speciellt stor, dels eftersom den handfull män som bryggde inte ville ha externa finansiärer. De var övertygade om att om någon skulle långa ut pengar till dem, skulle komma med motkravet att de skulle börja brygga ljus blasklager för att öka omsättningen och säkerställa amorteringarna.

Och det är den bilden jag får av ”Nynäs”. Lite tjurskalliga, oerhört envisa och med en skeptisk syn på allt vad experter heter. Men det är nog precis samma egenskaper som gjort att de faktiskt fått fram så bra öl genom alla år. Öl som är lätt att ta för givet med sin balans, sin eftertänksamhet och sin genomgående höga kvalitet. Att boken bara säljs via bryggeriet och några lokala bokhandlare är därmed rätt logiskt.

Det är sällan några experiment eller knäppöl som kommer från bryggeriet, man vet vad man får även om man aldrig druckit just den sorten tidigare. Det är alltid bra öl… Fast nu har jag kommit bort från boken.

Historien avbryts några gånger för intervjuer med några krögare som tidigt tog in deras öl, och fem uppslag där de som varit med sedan början presenteras, och berättar om sina speciella minnen.



Boken avslutas med en lista över de öl som bryggts genom åren, kopplat med en karta över de platser där deras namn kommer från. Sedan kommer en karta över viktiga platser i Nynäshamn och sist en lista över de priser som bryggeriet vunnit genom åren.

Så vad tyckte jag? Jag tycker att det var en trevlig bok som undvek att hamna i fällan att bli för bryggeriteknisk, inte ett OG eller IBU så långt ögat når. Det hade kunnat vara en brist, men här känns det naturligt eftersom det är människorna och deras historier som står i fokus.

Lite små anmärkningar i marginalen kommer jag trots allt med:

Det hade varit bra med årtal vid öllistan. När bryggdes vad?

Fokus ligger framför allt på den första halvan av bryggeriets liv. Det hade varit intressant att få veta lite mer om hur det är att driva ett större småbryggeri med anställda. Varifrån köpes råvarorna (att det var svårt att hitta dessa under nittiotalet återkommer flera gånger i boken)? Hur fungerar den interna logistiken? Vilka är de stora utmaningarna idag? Distributionen?

Precis som det står i förordet är det här i grunden en minnesdokumentation, så det är begripligt att det blivit den här avvägningen.

Priset. Det är en vacker och välgjord bok, men 250:00 (+50:00 i frakt) är ändå rätt saftigt.

Jag skulle också gärna läst lite mer om de enskilda ölen. Vilka har varit oväntade succéer? Vilka blev magplask? Vilka öl älskade de själva utan att någon annan verkade begripa dem?

Med det sagt är det en bok jag rekommenderar till de som är det minsta intresserade av modern svensk ölhistoria. Få av dagens småbryggerier har varit med lika länge som Nynäshamns. Och det görs trots allt inte så många böcker av den här sorten.

Boken kan beställas enligt instruktion här

2012-11-18

Helsinge Svagdricka

Helsinge Ångbryggeri i Ljusne är ett bryggeri vars varor mestadels distribueras lokalt i Hälsingland. De öl jag druckit från dem har alla varit stabila och typriktiga versioner av tyska öltyper som Helsinge Pilsener eller Helsinge Rököl.

De brygger också en underjäst svagdricka på 2,2 %, Helsinge Svagdricka, som är den sista av de flaskor jag fick på SMÖF för några veckor sedan.

Färgen är mörkt, mörkt brun (90 EBC), vätskan är klar. Det bruna skummet försvinner snabbt iväg till ingenting. Lite jäst i flaskans botten.

Doften är söt och ren. Lite rostad malt. Mjuka toner av jäst, vört, färskt mörkt bröd och melass/mörk sirap.

Smaken är sackarin-söt med lite rostade toner. Den är rätt lätt. Medel till lätt kropp. Eftersmaken är avrundat söt med toner av danskt rågbröd, melass och aningar av toffee. Den korta avslutningen är gräddig och söt.

Kolsyran är väldigt kraftig. För kraftig, faktiskt. De vassa bubblorna är vassa mot munnen. Vätskan är medelmjuk.

Den kraftiga kolsyran och de vassa bubblorna döljer en hel del av den här drickan. Det mildras givetvis när den får stå ett tag i glaset. Kvar blir då en lätt och lite småtråkig svagdricka.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Gåva. Bäst före: Feb 2013.

Den där provningen jag höll igår


Det var en gång (2005-2006) som jag brukade hålla lite experimentella ölprovningar för mina vänner i Peking Ultras.”Brittisk öl”, ”Blindprovning” och ”Trappister och klosteröl” om jag minns rätt.

Tiden har sprungit iväg.

Men igår var det äntligen dags igen. Temat var ungefär ”Öl jag gillar”.

Och den gick till såhär:

Välkomstdrink: Varm Liefmans Glühkriek
  1. Oppigårds SMÖF 2012 Lager
  2. Oude Gueuze Tilquin à L'Ancienne
  3. Djævlebryg Schopenhauers Vilje 
  4. Carnegie Porter 2012 (serverades med Mini-delicatoboll)
  5. Fuller's Past Masters Old Burton Extra
  6. Flying Dog Gonzo Imperial Porter (serverades med en bit Lindt Excellence 70 % choklad)
Högst oväntat (för mig) blev surölen den mest populära. Den danska engelsk-amerikanska bittra alen den minst uppskattade. Flera påpekade också att Gonzo blev lite för mycket för dem. 

För de som vill gå vidare i lambic-världen rekommenderas Lindemans Cuvée René (nr 89085) som kan beställas i lådor om 12 stycken 375 ml-flaskor.

En mycket trevlig och sen kväll som jag verkligen uppskattade. Tack, alla inblandade!

2012-11-17

Ännu ett privatimport-äventyr

Bild: Southern Tier.
När ni läser detta håller jag en ölprovning för mina vänner i Peking Ultras. Får hoppas att det går bra.

Öllistan blev inte riktigt som jag tänkt mig. Och det beror på det här:
  • 6 oktober: Provningen och datumet spikas. Jag börjar sätta ihop öllistan.
  • 22 oktober: Brill & Co presenterar på sin Facebooksida den senaste leveransen av amerikansk öl. I listan finns Southern Tier Créme Brûlé, som jag direkt inser är den perfekta avslutningsölen. 
  • 22 oktober: Jag frågar Brill om det är rimligt att jag får ölen 17 november om jag beställer den idag. Får svar att det inte ska vara några problem.
  • 22 oktober: En privatimportblankett skickas in. 
  • 5 november: Offert från Systembolaget, som jag accepterar. 
  • 5 november: Jag får mail från Systembolaget att min order accepterats. Ett SMS från butiken kommer, så de vet om beställningen skapats och att de skickar ett nytt när varorna är på plats.
  • 15 november: Eftersom jag ändå är i butiken undrar jag om de fått in flaskorna utan att höra av sig (det har hänt förr). Nej.
  • 15 november: Jag skickar ett mail till Brill och undrar vad som hänt. Marc svarar att de kollat igenom sitt ordersystem, men att de inte kan hitta någon order från Systembolaget som stämmer med mina uppgifter.
  • 15 november: Marc har frågat Systembolaget, som förklarar att ”Av någon anledning så har inte orden blivit skickad.”
  • 15 november: Jag funderar febrilt på alternativ som finns i butik. Det får bli Flying Dog Gonzo och en bit 70 % choklad.

Det kommer nog att bli bra, men inte som jag tänkt mig.


Stort tack till Brill & Co för att i alla fall de gör sitt jobb på bästa tänkbara sätt. 

Senare tillägg: Den 21 november fick jag ett SMS om att flaskorna var framme i butiken. 

2012-11-16

Grebbestads Ostronporter

Ostronporter är den (vad jag vet) första svarta alen från Grebbestads Bryggeri. Den har bryggs tillsammans med Porter Drinkers Association, ostron verkar ha på något vis använts under bryggningen och alkoholhalten är 5,8 %.

Färgen är varmt mörkbrun (90 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det sjunker mycket lånsamt utan att lämna mycket till rester på glaset.

Doften är mjuk med en hel del karamell och lite träkol. Fruktiga toner i bakgrunden: Plommon, mogna körsbär och röda äpplen.

Smaken är torr och lite besk, jag kommer mer att tänka på en Schwartzbier än en Porter. Lite karamell, lite choklad och en aning svart kaffe. Mogna toner av körsbärsmarmelad. Medelstor kropp. Eftersmaken har aningar av salt och lakrits. Mycket låg sötma. Mogna röda bär och frukter, grillat kött och färskmalet kaffe. Lite alkohol och träkol i slutet.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna kortlivade. Vätskan är lätt.

Den lätta sältan växer under tiden jag dricker mer av ölen. Inte den mest komplexa porter jag stött på, men en rätt trevlig och lättdrucken öl. Vinner nog inte på lagring.

Betyg: 3,53. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 500 ml. Bäst före: 7 14.

Mora Svagdricka

Näst sista svagdrickan från SMÖF blir den starkaste hittills: Mora Svagdricka från Mora Bryggeri som ligger på hela 2,8 %.

Färgen är mycket mörkt röd-brun, nästan svart. Det fingertjocka skummet är ljusbrunt, det sjunker långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig och lite torr. Rostade toner och en närmast övertydlig ton av färskt trävirke. Smörkola, lakrits, stall och melass i bakgrunden. Det är inga stora toner direkt, men de finns där.

Smaken är söt och något rostad. Svaga passerande toner av stall och trä. Medelstor kropp. Sötman växer i eftersmaken och ger en mer stiltypisk profil, det finns också mjuka toner av melass och karamell. Avslutningen är söt, ren och mjuk.

Kolsyran är mjuk, de små bubblorna friska. Vätskan är medelmjuk.

Stalltonerna finns där… Vilket är synd då resten av svagdrickan är hyfsad.

Betyg: 2,25. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Gåva. Bäst före: 2013-03-01.

Legado de Yuste

”Här har jag en du borde prova” tyckte krögare Take för ett antal månader sedan och stack till mig en flaska. Jag minns inte om han berättade hur han fått tag på denna spanska öl bryggd some n belgisk ljus ale på 6,5 %. Och etikettens spanska text ger mig inte så mycket mer än att den är bryggd av Grupo Cruzcampo SA / Heineken España. Legado De Yuste är namnet.

Det får bli kvällens recensionsobjekt.

Ölen ger ifrån sig ett ganska matt pysande när jag öppnar kapsylen.Vätskan är helt klar, det finns ingen jästfällning på botten, det är uppenbart att den här ölen är filtrerad. Färgen är koppar (22 EBC), det varmvita skummet är två fingrar högt. Det sjunker rätt snabbt ner till ett tunt lock utan att ge några rester på glaset.

Doften är rätt besk, beskan är ren och närmast kemisk. Lite jordiga små-unkna toner av (död?) jäst. Exotisk frukt, jästiga-kryddiga toner. En aning läder. Det känns som en konstig blandning av en gammal ljus lager och en belgo-ale.

Smaken har lite Belgiska jästtoner, en ren beska och en fruktig sötma (aprikoser, bananer, ananas, blå druvor). Övergående kemisk alkohol. Lite kola. Kroppen är överraskande lätt. Eftersmaken har värmande alkohol. jästiga jordtoner och julkryddor. Samt en torr ton av gröna bananer. Avslutningen är kort med lite fruktkola (den vita, inte den bruna).

Kolsyran är mild, de små långlivade bubblorna kittlar tungarn. Vätskan är lätt med lite gräddig känsla.

Med tanke på alkoholhalten känns den här väldigt lätt. Och lite trött. Någonstans i mitt huvud gnager tanken på att bryggeriet nog hellre vill göra lageröl. Nå, smaken var bättre än doften i alla fall.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet/pris: Gåva, köpt i Spanien. Bäst före: 2012-12-05.

Två Bryggare Farfars Svagdricka


Här hade jag tänkt att recensera Farfars Svagdricka från Två Bryggare, bryggeriet som är två bryggerier: Ett för öl i Ystad och ett för svagdricka i Simrishamn Tomelilla.

Jag hade tänkt att berätta om den föreläsning som bryggaren gav på SMÖF. Om bryggeriets historia och svagdrickeframställningen. Om marknadens utveckling.

Men så häller jag upp drickan och möts av en svart vätska helt utan skum. Som luktar som en hel stallbacke med gödselstack. Och smakar som en sötad häst luktar.

Och då gav jag upp alltsammans.

Trist, för det här var en helt passabel (om än inte fantastisk) svagdricka både på festivalen och när jag delade en flaska på mammas middag för någon vecka sedan.

Bäst före: 2013-03-23.

2012-11-15

St Peter's Winter Ale - igen och igen

Jul. Paket från Galatea. I det återfinns Winter Ale från engelska St Peter's Brewery, en winter warmer på 6,5 %.Det har hänt förr.

Och jag har druckit den förr. Och recenserat den förr, mer eller mindre snabbt. 2010 gav jag den 3,05 (recension). I januari i år blev betyget njuggare: 2,8 (recension).

Så vad tycker jag idag?

När jag häller upp ölen bildas ett jättehögt lattebrunt kompakt skum, det fräser lite om ölen. Vätskan är mörkt brunröd (80 EBC) och klar. Skummet sjunker rätt långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är lite vinös med en hel del mörka karamellmaltstoner. stickigt söt med toner av spannmål och vört. Gräsiga humletoner, medelstor beska. Tunga dofter. Marsipan. Lite smörig. Känns inte helt färdigjäst.

Smaken är väldigt maltig och söt med en lätt beska som ändå lyckas vara kraftigt metallisk. Karamell och vörtlimpa. Tung. Marsipan (som kan vara ett tecken på för kraftig och snabb jäsning och alkoholstarka öl). Medel till stor kropp. Eftersmaken är pepprig med mer vörtbröd och lite julkryddiga toner. Sötman är mer nedtonad efter ett tag. Slutet är alkoholigt kladdig.

Mild kolsyra med små friska bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Nä. Jag blev inte imponerad i år heller. Om möjligt ännu mindre än tidigare. Hm, tillsammans med ost-tortillia-chips försvinner den värsta kantigheten, men marsipanet blir kvar.

Skissbetyg: 2,5. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2012 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 500 ml. Bäst före: MAR2014.

2012-11-14

Anchor Our Special Ale 2012

Vid det här laget kan ni väl storyn: Anchor Brewing bryggde en julöl, en kryddad engelsk winter warmer, till julen 1975. De kallade den Our Special Ale och satte en gran på etiketten.

Sedan fortsatte de av bara farten att brygga en ny öl med samma grundrecept men med olika (hemliga) kryddor varje år. Och ett nytt träd på etiketten.

I år är inget undantag från denna tradition, Our Special ale 2012 är en hemligt kryddad winter warmer på 5,5 %, och etiketten pryds av en Rumsgran.

Färgen är djupt varmbrun (75 EBC), vätskan är klar. Det ljusbruna skummet är kompakt, det sjunker sakta ner utan att lämna mycket till skumrester på glaset.

Doften är kryddig med en ren beska och en rejäl sötma. Kryddnejlikor. Ingefära? Paradiskorn? Muskotnöt? Citronskal finns det definitivt i den här. Lite röd-rostad malt och en hel del gräddkola. Flytande jul…

Smaken är rätt torr och mycket kryddig, inte rå eller vass utan rätt rund, men den har en fet fenolisk smak som bråkar i bakgrunden. Kroppen är lätt och den klarar inte av att hantera kryddorna. Eftersmaken är torr, nästan kärv med julkryddor, lite gräddkola och skinkspad liksom en aning alkohol. Avslutningen är astringent/kärv, fenolisk och inte helt behaglig.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna friska. Vätskan är något torr och lätt.

För mycket kryddor och en allt mer kärv/rå känsla gör den här ölen ganska obalanserad. En av de sämre i serien jag provat. Trots det, det är ings uppenbara fel och den håller ändå ihop rätt så bra.

Å andra sidan. Ni som gillar feta juliga kryddor och inte vill ha en speciellt söt öl kan nog gilla den här. Drick den i så fall till mat ni inte gillar – det känns som om den här får allt att smaka julkryddor.

Betyg: 2,95.  Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2012 (lagerstatus). Pris: 25:60 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 7 2014.

2012-11-13

Systembolagets små partier december 2012

Liseberg, december 2004.
Följande öl kommer att dyka upp i de 3 vinkällarbutikerna samt i mindre (T7) eller större (T6) mängd i internlagren den 1 december 2012. De kan alla e-beställas.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, beställt antal, pris

Vänner av ”stora öl” bör få sina behov mättade här.

2012-11-12

Ängslyckans Svagdricka

En svagdricka till, det är ju färskvaror i ännu högre grad än starkare öl det här.

Om Sandhems är det mest traditionella som går att dricka i stilen så är Ängslyckans Svagdricka från Ängslyckans Gårdsbryggeri det mest moderna. Jag har inte lyckats få fram något exakt datum, men det verkar som om projektet startade 2010. Alkoholhalten är 2,2 %.

Ängslyckans Gårdsbryggeri är Katarina Jansson, och bryggeriet ligger i Håvberget utanför Ludvika.

Det hela startade med att hon fått problem med ryggen och skolade om sig från lokalvårdare till bryggare vid den bryggeritekniska utbildningen i Borlänge. Parallellt med sitt lokalvårdarjobb började hon brygga en modernare, mindre söt svagdricka.

De första batcherna var på 9 liter, brygda hemma i köket. Verksamheten har utvecklats och nu finns ett 50 l bryggverk (fortfarande bara 100 flaskor om inget spills) i den gamla tvättstugan.

Som en ovanlig detalj är brygden inte bara sötad med sackarin (Hermesetas) utan också farinsocker. Vad jag kan se ingår ingen sockerkulör i receptet.

Ett högt plopp ljuder när jag öppnar patentkorken. Det skummar över en del när den öppnats. Vätskan är klar, även om jag kan se en del små jästpartiklar.  Den är djupt röd-brun (60 EBC) och det höga skummet är kompakt och beige. Det sjunker rätt långsamt utan att lämna några rester efter sig.

Den svaga doften är överraskande torr med lite melass och spannmål. Mycket försiktiga toner av rök och bränd plast (något slags fenoler?).

Smaken har den förväntade sackarin-sötman som ger en lite vass smak, men sötman är mer som en lättöl än den traditionella svagdrickan. Smakerna är genomgående mildare och rundare. Lite fenoler och aningar av jäst, spannmål och pilsnermalt. Medel till lätt kropp. Eftersmaken har lätta toner av jord och stall, men det krävs en den koncentration för att känna dem. Mjuk sötma. Det känns dock som en ganska tom eftersmak, något saknas. Slutet är sött med en antydan till sälta.

Kolsyran är kraftig med massor av kortlivade bubblor. Vätskan är lätt.

Jämfört med de andra svagdrickorna jag druckit är den här mycket riktigt ljusare och mindre söt. Men den är också genomgående enklare och lite… tom. Jag hoppas att mer erfarenhet kommer att skapa en komplexare dryck, för grunden finns helt klart.

Betyg: 2,7. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 1211.30 (batch 92).

Eskilstuna Snopptorp Starkporter - igen

I går var det fars dag. Vilket gav frugans familj en anledning till att gemensamt gå till The Horse & Hound för lite mat.

Och öl, i alla fall för mig.

Maten som valdes var en mustig gulasch-gryta med créme fraice och rostat bröd. Till det? Jag bad helt enkelt att få en ”passande öl” och väntade nyfiket vad jag skulle få in. Jag funderade och misstänkte att det skulle bli en ljus lager i den sötare centraleuropeiska skolan  – det hade jag druckit i Ungern och det hade funkat bra.

Så jag blev rätt förvånad när det kom in en kupa med något kolsvart. ”Vi hade egentligen tänkt en imperial stout, men det fanns inte på fat just nu. Så det blev en Snopptorp Starkporter från Eskilstuna Ölkultur” förklarade servitören.

Det här är ingen ny öl för mig, jag recenserade den på flaska förra sommaren, gav 3,93 i betyg och tyckte att det var en bra amerikansk porter med lite för lätt kolsyra (länk). Så jag passade på att vara otrevlig och asocial, drog fram penna och block och skrev en recension.

Färgen är kolsvart, det höga skummet är varmbrunt. Det håller sig kvar länge och lämnar mycket rester på glaset. Glaset är kladdigt och jag anar att ölen skummat väldigt mycket när den hällts upp.

Doften är gräddig och småsöt. Röda bär och amerikansk humle.

Smaken är mjukt gräddig. Torra rostade toner. Röda bär. Stor kropp. Mjuka rostade toner av choklad/kakao i eftersmaken. De fortsätter i slutet där det också dyker upp lite sälta.

Kolsyran är kraftig, små kortlivade friska bubblor. Småkladdig vätska.

Jämfört med flaskan förra sommaren så var nu kolsyran betydligt bättre. Tyvärr saknades den avrundade komplexitet som fanns i den här ölen då. Den är idag betydligt mer av en amerikansk stout än en dito porter. Men det är en rätt så trevlig stout.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Fat på krogen (finns också som lokal vara hos Systembolaget). Pris: 78:00 för knappa 400 ml.

2012-11-11

Autenticitet

Från svenska Wiktionary:
autenticitet
Svenska
Substantiv

äkthet; egenskapen att vara autentisk
Synonymer: äkthet
Besläktade ord: autentisk, autenticera
Inom många branscher satsar företag på att framhäva, eller rentav skapa, just autenticitet. Det anses viktigt att visa att man är ett gammalt varumärke, som ska borga för hög och jämn kvalitet. Paradexemplen är tjeckiska Pilsner Urquell och irländska Guinness, men i sammanhanget kan också bryggerier som engelska Shepherd Neame eller bayerska Weihenstephaner.

Det är bara att titta på etiketterna. Eller läsa bryggeriernas egna presentationer. Det är oljemålningar av gamla bryggare hit och årtal dit.

I en tid när etiketten kan vara viktigare än innehållet i en flaska, när berättelsen kring ölet blir det väsentliga är det klart att många vill spinna vidare på det de har eller det de tycker sig borde ha (här kommer vi in på vad Beer Advocate Magazine uppmärksammat som "de vita valarna" men det är en annan berättelse).

Och har man inte åldern, berättelserna – autenticiteten – så får man väl skaffa den. Som när Galatea åter-introducerade ett av Stockholms mest anrika ölvarumärken, S:t Eriks, för sin nya prestigeserie av öl.

Men viss autenticitet kan inte skapas eller köpas.

I veckan insåg jag just det när jag tittade på den svagdricka jag fått.


Patentkork. Sliten. Med ärgad metall-konstruktion. Allt som ett resultat av många års diskning.


Etikett. Uppenbart tillverkad för större drickaflaskor än dagens halvlitrar. Ingen EAN-kod. Ingen URL eller ens telefonnummer. Lite fläckig. Typografin och färgerna pekar snarare på tiden 1965-1970 än 2012.

Till det vetskapen att den i huvudsak körs ut till kunderna snarare än säljs i butik.

Det är autenticitet för mig. Det där går inte att köpa. Och jag faller för det.