2012-09-30

FrEQuency A Darker Shade of Ale

”Det här är inte en svart IPA!” påpekade bryggaren Patrick Holmqvist (från Nils Oscar där den här bryggts) när jag fick ett smakprov i Philipson & Söderberg-montern på SB&WF i torsdags. ”Det är en svart ale. Inte humlad som en IPA.” fortsatte han. Och han borde ju veta. Jag borde ha replikerat med frågan ”Vad skiljer en svart ale från en stout?” men det kom jag på just nu. Asch.

FrEQuency-fantombryggeriet har kommit med några öl nu, alla med något slags musikkoppling och frekvensband. A Darker Shade of Ale är en svart ale på 6 % ligger på 300 Hz - 2,5 kHz. Rätt så brett om man säger så. Den är bryggd med fem maltsorter och fem humlesorter, däribland Galaxy och Cascade.

Färgen är svart, om än med en mörkbrun kant (100 EBC). Det tre fingrar höga skummet är brunt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar tjocka rester på glaset. Vätskan är klar.

Doften är gräddig med en fin ren beska. Rostade toner (sötat kaffe) och aningar av ekfat. Den är mjuk och len, men inte speciellt djup.

Smaken är överraskande torr och besk. Rostade toner av träkol, svart kaffe och lite lakrits. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken har en syrlig ton av citron-lime, en hel del bitterhumle och aningar av gummi och lakrits. Avslutningen är besk, nästan kärv med lite citrus.

Kolsyran är medelstark, de få bubblorna är medelstora. Den blir avslagen oväntat snabbt. Vätskan är på samma gång lite kladdig och lätt.

En kraftigt rostad och besk ale. Ge den lite mer kropp och jag hade tyckt att det varit en okej amerikansk stout. Jag förstår inte riktigt vad de som skapat den här  varit ute efter, eller om de nått dit.

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment från 1 oktober 2012 (kollikrav 24 flaskor). Pris: 24:90 för 330 ml (detta var ett varuprov). Bäst före: 13 4.

2012-09-29

SB&WF - Provning med Boulevard och BrewDog


Jag, tillsammans med en trave andra ölskribenter, fick en inbjudan från hedersnördarna på Manker Beer Blog. De hade tillsammans med importören Cask Sweden ordnat en provning där bryggare och öl från skotska BrewDog och missouriska Boulevard Brewing Company skulle visa upp sig.

För att inte nördighetsnivån skulle implodera och skapa ett svart hål kring Nacka Strandsmässan hade Manker och M2 dessutom lottat ut ett par platser bland sina läsare. Generöst.

John.
Det fanns ingen tid att tjafsa, så provningen började direkt med att John McDonald, grundare och VD för Boulevard presenterade sig och gav en snabb överblick över bryggeriet som just nu håller på att introduceras i Sverige.De startade 1989, har idag nära 100 anställda och är ett av mellanvästerns största bryggerier.

James.
James Watt presenterade sig och BrewDog, vilket gick ännu fortare - vi svenska öldrickare är ju välbekanta med det företaget, i princip sedan starten.
  1. Boulevard Tank 7 hade jag med på en De Klomp-provning häromveckan. Precis som då var det en väldigt bra farmhouse ale. 
  2. BrewDog Punk IPA. Deras första produkt och i sin andra generation en sann klassiker byggd kring Nelson Sauvin. Beskan är aningen lägre än för ett år sedan, men det skylldes på naturliga variationer i humlen. 
  3. Boulevard Double Wide IPA är deras fastsortiment-DIPA. Gräddig och balanserad och får nog betraktas som en Östkust-DIPA. 
  4. BrewDog Hardcore IPA struntade i balansen utan är bara rakt på med vassare beska, mer exotiska frukter och karamell. Större, men måste ha sitt sammanhang. 
  5. Boulevard The Sixth Glass är deras fatlagrade quadrupel, döpt efter en sedelärande religiös berättelse. Vaxig, stora smaker av trä och en stor beska. Stor, tjock och tung i allt på ett mycket medvetet sätt. Ingefära och julkryddor i slutet.
  6. BrewDog Paradox Jura (15 %) är en av ölen i den nya Paradox-serien med fatlagrad imperial stout. Alkoholhalten har ökat från 10 toll 15 %, detta för att inte fatlagringen och whiskyn ska ta över helt som James ansåg att det var tidigare. Den är brygd med 100 % champagnejäst i flera veckor med socker som tillsätts i små mängder var fjärde timme. Resultatet var mer likörlik än tidigare och nu är den rund snarare än vass.
  7. Boulevard Pale Ale blev givetvis en svår öl efter den förra som dövat en del av smaksinnet. ”Mjuk, maltig pilsneraktig med lite engelska toner” skrev jag, men lita inte på det.
  8. BrewDog / Ballast Point San Diego Scotch Ale var provningens nyaste öl, den buteljerades för mindre än en vecka sedan! Bryggd hos Ballast Point och lagrad på skotska whiskyfat tillsammans med en massa russin. Mjuk, rund och elegant med en tydlig russinton utan väntad spritighet.
Yarrr.
En spännande provning med mycket kontraster och olika filosofier.

Ett par anekdoter kan jag väl leverera vidare:

John noterade att 15 % var ganska saftigt för en öl när Paradox serverades. James replikerade glatt att han bryggt en öl på 52 %. John levererade en svårbetalbar blick med en blandning av uppgivenhet, beundran och förvåning.

Jag frågade om hur det fungerade med distribution av öl i USA och hänvisade till filmen Beer Wars. John svarade att det inte alls var några problem, han ansåg att filmen gjorts med ett tydligt politiskt mål och inte återspeglade en verklighet som han kände igen sig i.

James berättade om hur viktigt Systembolaget hade varit för att få en ekonomisk långsiktighet i BrewDog. Han berättade vidare  om när de höll på att brygga den första batchen Punk IPA för export till Sverige. När ölen skulle inspekteras i tankarna så tappade han plötsligt sin mobiltelefon i ölen. Funderingar vidtog. Skulle han låtsas som om inget hänt? Sedan kom han fram till att apparaten nog kunde innehålla en del giftiga ämnen så det var bara att hälla ut. Problemet att de inte hade råd mer mer malt och humle. Detta löstes genom att han lyckades få ett nytt personligt kreditkort hos banken dagen efter.

John berättade om att han under de första åren i början av nittiotalet skötte distributionen i de ganska ruffa delarna av Kansas City där bryggeriet ligger (från att ha varit inhysta i ett skjul täcker nu bryggeriet 1½ kvarter). En bar tog in något fat då och då, och en gång levererades det en vardagseftermiddag. Det satt tre ganska bedagade män vid baren och i Johns närvaro försökte bartendern att få stammisarna att i alla fall prova hans öl. Efter lite trugande så provade en av dem en klunk, spottade ut den och förklarade att det var det värsta han någonsin druckit.

För några år sedan hade John åter fått hjälpa till att köra ut fat i närheten. Han kom in i samma bar och kände igen bartendern. Denne förklarade att Boulevard-ölen tillhörde de populäraste på krogen, och att de tre männen som dissat hans öl var döda sedan flera år tillbaka.

Av mer lokalt intresse berättade James att alla specialbrygder som serverades på BrewDog-barerna i UK undantagslöst också ska serveras i den kommande krogen på Kungsholmen.

Han berättade också om deras senaste, ännu odöpta öl. Det blir en stout på 9,5 % som lagrats på ståltank med kaffe och ekchips.


En gång, ett stort tack till Manker, M2 och Cask Sweden för att ha fått ihop det här arrangemanget.

Stockholm Beer & Whisky Festival - 1a torsdagens notiser


De första jag träffade på under Stockholm Beer & Whisky Festival and Tasting Experience var Ida och Peter från det göteborgska fantombryggeriet Electric Nurse. De berättade att en ny batch av deras lättdruckna APA LindyHop Ale  en ny öl, en IPA på 6 % vid namn Per Os är på väg ut och att efterfrågan har varit oväntat god. Mer öl är på gång, de brygger nu hela batchar i Dugges nya bryggverk. Som jag fattade det kommer de att fortsätta med amerikanskinspiererade lättdruckna öl. Diskussionen kom sedan in på svårigheten att distribuera öl på ett effektivt sätt. Det kommer att vara engångsfat som gäller även i framtiden.

Train Station Brewery från Märsta stod på ett hörn i Slottskällans monter. De berättade att intresset för deras folköls-IPA var väldigt positivt, och att planen är att fortsätta brygga den hos Slottskällan och att de skulle göra testbryggder i sitt egna bryggverk allt eftersom.


Brekeriet har börjat brygga på egen hand, något som ingen ölbloggsläsare kan ha missat. De alltid lika trevliga bröderna Ek förklarade att de fullt ut satsade på öl som de själva ville dricka utan minsta tanke på maknadsanpassningar. Och det är tydligt att de vill dricka belgiskt. Deras Cassis är hittills mässans mest hypade öl, själv missade jag den utan provade i stället Saison som var jästig och något torr och helt fokuserad på kryddiga fenoler. Farmhouse Ale var mer tillbakadragen i jästen och mer humlad. Den var frisk och fin, även om jag hade lite svårt att få grepp om den i mässmiljön. Båda brygderna är förbluffande bra för att vara första försök, det kommer garanterat mer begoöl av hög kvalitet härifrån i framtiden. De förklarade också att de inte räds konstiga mikroorganismer. Vågar man hoppas på något riktigt tjurigt surt?

Jeffery.
I andra hörnet av lokalen fanns South Plains Brewing Company, som består av Jeffery som tidigare bryggt i Kalifornien. Vilket tydligt märks i hans första öl American Pale Ale som är vansinnigt humlat och brutalt besk för stilen. Om det låter lockande att piska sina sinnen med en hel ranka högalfahumle är den här ölen helt klart för dig, den kan beställas styckvis på Systembolaget (nummer 89812). En IPA är på gång, och den kommer att hålla långt över 100 IBU. Om sina svenska konkurrenter mumlade Jeffery något om att de mest brygger engelsk IPA, oavsett vad som står på etiketten.

Björn och kollega.
Jag hamnade nu hos bryggare Björn hos Oppigårds. Där stod också dödsbryggaren Patrick från Nils Oscar. Samtalet kom direkt in på avnoteringen av Nils Oscar Kalasöl. Björn flikade direkt in att det var precis samma sak med deras Starkporter: Alla pratar gott om ölen och blir ledsna när den inte går att köpa längre, men de köper den aldrig. Även jag är skyldig: Det är flera år sedan jag köpte någon av de här ölen. Nackdelen med alla nyheter, man kan ju inte handla bara för att handla.

Horst letar papper.
Hos Nils Oscar pratade jag (efter frågor från en läsare) med Horst om Nils Oscar Barley Wine. Jo, receptet är ändrat. Det är helt enkelt så att köparna (framför allt utomlands) tycker att denna typ av öl ska vara starkare än de 9,5 % som den haft tidigare, nu är den uppe i 10,4 %: "Det måste vara tvåsiffrigt! 9,5 var rätt extremt när vi började med den, men inte nu längre".


Jag gick vidare till Philipson & Söderberg och deras ölmärke FrEQuency. Där stod NO-Patrick igen, det är han som bryggt flera av ölen som fanns i montern. Samtalet kom in på mer eller mindre tråkiga oktoberfest-öl. Jag fick lära mig att Nils Oscar Oktoberfestbier och FrEQuency No Sleep In October är mycket lika i receptet. Huvudskillnaden är att NO-ölen har mindre andel karamellmalt, något som ändrar den maltfokuserade ölens karaktär helt. Jag nämnde något om den konstiga moss-smaken i No Sleep… och fick ett smakprov av denna, där den inte fanns. Å andra sidan är den här ölen ganska känslig för serveringstemperatur. Ölen har bryggts i 3 batcher, man de blandades innan buteljeringen så det ska inte vara några skillnader mellan olika flaskor. Dock höll han med om att maltigheten är lite svårfångad och mycket väl kunde slå över i vissa sammanhang.


Alambic (som trots namnet inte hade med sig någon suröl!) delade monter med Eskilstuna Ölkultur. Där stor bryggare Lucas och förklarade att de inte bryggt något öl med hans namn i år heller. Men att de nu i alla fall bara hade 1 sorts flaskor i sortimentet vilket underlättade en del. Tyvärr såg jag inte till deras nyaste öl Höst 2012 som ska vara en stark skotsk ale.

Daniel.
Hos Carlsberg Sverige stod bryggmästare Daniel och ville visa upp ett par testbrygder från Backyard Brewery. Jag hände inte med i alla detaljer, men de hette i alla fall Boomble Bee och Hopdini. De skulle vara allt kraftigare. Boomble Bee minns jag inget av, men Hopdini hade en trevlig citrus/gran-doft men en ganska tom smak. Det var något som saknades.


Var jag inte förbi Brill & Co? Jo, två vändor. Problemet var att det var så fullt med folk redan innan mässan öppnat att det var omöjligt att föra ett samtal med någon av de bakom disken. Jag utgår från att andra ölbloggare har mer tur där. Eller, ja det är ju inte ett problem när en distributör har så vansinnigt mycket bra öl, så…

Däremot hoppade jag över Oliver Twist/Brewers Association och Wicked Wine-montrarna. Det går inte att hinna allt på en dag. Återkommer där.

Så blev det special-provning. Mer om det snart.


Efteråt gick jag förbi Hall II. Där stod bland andra Åbro med sina bryggmästare och presenterade sin Bryggmästar-serie där de fått tillfälliga tillskot av en (snäll) rauchbier och en kellerbier. Jag pratade lite med bryggmästare Lennath om konsten att både stå för sina traditioner och utveckla sig. Det är en annan värld än den för 10 år sedan när det gäller drycker.

Hittade distributören Doorstep Brew i ett hörn. De höll på att knyta till sig några finska bryggerier, och förklarade att det varit stort intresse för blanda-själv-lådorna.

Tja, det var väl det jag hann med under min första torsdag, jag hade valt att ta ett tidigt tåg hem. Om några dagar är det dags igen. Då har jag bestämt mig för att fokusera på de utställare som jag mer eller mindre medvetet gått omvägar runt i veckan och ibland under tidigare år.


Stockholm Beer & Whisky Festival - presskonferensen

Marianne och Michel.
Stockholm Beer & Whisky Festival 2012

Dagen startade mässmässigt med att jag och Jonas från Sveriges Bryggradio insåg att vi satt på samma tåg till Stockholm. Så vi slog följe ut till Nacka Strandmässan dit vi kom något för tidigt. Men det lämnade å andra sidan lite tid för småprat och uthämtande av press-brickorna i lugn och ro.

Första punkt på programmet var presskonferens: Festivalgeneralen Marianne Wallberg och Michel Jamais (vars namn jag konsekvent uttalat och stavat fel genom åren. Genant.) inledde med att berätta om mässans utveckling sedan starten 1992: Då fanns 8 svenska bryggerier. I år är de 65, och det är inte alla som är med.

Det är en häftig utveckling.

De berättade också att intresset och kunskapen växer bland besökarna. Trots att det under de senaste åren varit ett konstant antal besökare blir det fler och fler skolor och master classes. Medelbesökaren vill ha mer och mer provningar och diskutera dryck på en allt högre nivå. 

Mässan växer för varje år, och i år var hall 1 utsåld redan i mars. Men de kommer inte att flytta till andra lokaler, snarare får de utställare som vill ha mer plats växa på höjden. Det verkar också som att försöken att ha festivalen på andra ställen (Sundsvall, Göteborg) inte längre är aktuella.

Några av utställarna fick lite extra uppmärksamhet. Ett par whiskymärken, en svensk gin och en calvados. Jag lyssnade inte så noga.

Henrik Byström från Carlsberg Sverige pratade lite om utvecklingen och om det framgångsrika arbetet med Brooklyn Brewery i Sverige.

Ett par bryggerier fick också presentera sig i korthet. Först ut var nystartade Flying Brewery utanför Leksand, som var nya för mig. De verkade mycket intresserade av bryggning ur ett tekniskt-mekaniskt perspektiv. 

Johan Spendrup
Johan Spendrup från Gotlands Bryggeri fick presentera deras Wisby V Jubileum, som han verkade mäkta stolt över. Fast jag misstänker att han rörde ihop exakt hur den bryggts.

Marianne berättade mer om en sida av festivalen som jag inte kände till: De har ett samarbete med UD om att marknadsföra svenska drycker på Sveriges ambassader.”Vi är duktiga på att presentera matlandet Sverige, men dryckeslandet Sverige har inte hängt med lika bra. Vi behöver exportera, Sverige som marknad är egentligen för litet”.

Michel berättade att det fortfarande, framför allt i nordligaste Sverige, var problematiskt att skriva om alkohol i dagstidningar.

Efter detta blev det buffélunch och lite mingel innan vi högg in på festivalen som nu startat för fackfolk.

2012-09-28

Stockholm Beer & Whisky Festival - 1a torsdagens öl

Håll hårt i glaset!
Jag börjar nog i änden "öl jag provade skvättar av" och så fyller jag på allteftersom i en annan post om vad jag minns av gårdagens besök på Stockholm Beer & Whisky Festival.

Den!
  • S:t Eriks Black IPA. Jaja, tyckte jag när bryggare Jessica (som väl inte riktigt är "flying" längre?) föreslog att jag skulle prova hennes nyaste öl. Jag välntade väl mig en ny obalanserad överhumlad stout. Men icke: Här var det faktiskt en IPA utan några rostade toner, däremot en komplex maltighet som snarare hjälpte upp humlen än körde över den. Överraskande bra.
  • Hopdaemon Green Deamon Golden Helles. En av de fyra real ale casks som Bibendum hade med i en monter var en real lager. Smak av lösningsmedel, pilsnermalt helt utan beska. Jag var inte övertygad.
  • South Plains APA från ett helt nytt skånebryggeri. Aggressivt och kraftigt besk i västkuststil, men ändå utan några humleproblem och med en bra maltbas. Alla andra hade kallat denna öl på 100 IBU en IPA. 
  • Mohawk Small Batch Merlot Sloe Bruin. Den första ölen i experimentserien: En Ouid Bruin med slånbär. Tjocka smaker, vinäger, jod, syrliga bär. Riktigt trevlig och oväntad. Bryggd hos De Proef. 
  • Mohawk Unfiltered Lager som gått bättre än väntat på Systembolaget. Lite färskt svavlig med en svagt syrlig beska. Bra grejer. 
  • Hantverksbryggeriet Kusken är västeråsarnas nya ale, en lättöl (2,25 %). Bra beska, men samtidigt lite oren. Det är svårt med lättöl. 
  • Oppigårds Coast to Coast en IPA bryggd för två Göteborgskrogar och två Stockholmsdkrogar. Lätt doft, kraftig lite kantig beska och ändå väldigt lättdrucken.
  • Nils Oscar Kalle Special(?) en halvhemlig rar specialbryggd på 7,8 % med en riktigt fin maltighet och stor mjuk beska. Tror det här skulle vara en IPA.
  • FrEQuency A Darker Side of Pale är en svart ale (inte IPA) bryggd hos Nils Oscar. Torr. Rostad. Rätt stram med någon rök i bakgrunden. Bra, bra.
  • FrEQuency (St)Out of the Cellar Glenfarclas. Enbär, wisky, brödkryddor. komplex och här fungerade fatlagringen ihop med ölen. Bryggare Partick berättade att de haft stora problem att få ölen att stanna i faten, man att resultatet blivit bra.
  • Eskilstuna Lättöl var bryggd exakt som deras andra lageröl, men med mycket mindre malt. Den påminde om de andra men var väldigt lätt. Inga större fel dock.
  • Eskilstuna Walters Tåbira. Äppelvinäger i doften. Määäh i smaken. 
  • Omnipollo / En massa spanska fantombryggare En el Bosque var den tråkigaste ölen från Omnipollo jag stött på. Röda trötta smaker. 
  • Mikkeller Spontancassis var bättre än jag mindes den: Torr och syrlig men saknar på något sätt djup.
  • 3 Fontainen Schaerbeekse Kriek. Vilken enorm skillnad mot den förra: Det här är kärlek i form av kriek. Man kunde nästan känna den skrovliga ytan hos körsbären i minnen när man drack den. Wow. 

Nu fick jag ett glas Falcon Höstlager, en ny variant på den winerlager som fanns för två år sedan. Den här är speciellt framtagen för Bishops Arms. Tillsammans med min vän Jan insåg vi direkt vad det här handlade om och rusade till en annan av Carlsberg Sveriges montrar. Där fick vi varsitt smakprov av Staropramen Granát.

Och jodå, de var ytterst lika, vi fick väl intrycket att Falcon-varianten hade hämtat mycket inspiration därifrån. Efter en del jämförande kom i alla fall jag fram till att den svenska ölen var aningen bättre, den kändes fräschare och lite komplexare.
  • Staropramen ofiltrerad var oväntat tam. Lite jästtoner och gräddig, men inte så svavligt fräsch som Pilsner Urquell var förra året (jag missade den montern igår). 
  • Åbro Bryymästaren Devil. Deras försök att göra en kellerbier med lite modern humle. Här hittade jag lite svavel och jäst. Oväntat rå och kantig (vilket jag gillade), bra beska men det kändes som de borde vågat lite mer. 
Drack jag verkligen inte mer? Tydligen inte. Men jag pratade desto mer med läsare, bryggare, distributörer, krögare och annat löst folk. Det ska jag försöka sammanfatta i nästa inlägg. Och så var jag på en spännande provning också…


Facebook-grupp

By Maxo. [GFDL or CC-BY-3.0],
via Wikimedia Commons
Jag har inte skapat någon Facebook-grupp för Ofiltrerat. Har inte riktigt sett nyttan.

Men ett par läsare, oberoende av varandra, övertygade mig vid besöket på SB&WF igår.

Så. 

http://www.facebook.com/ofiltrerat

2012-09-26

Hittat i plånboken


Hoppsan. Jag räknade visst fel på festivalen. Och daterad är den så den går inte att använda nästa år. Asch.

Nå, i morgon bär det av till Stockholm Beer & Whisky Festival and Tasting Experience. Schemat är späckat. Men vi kanske ses i alla fall? Stanna gärna till och hälsa i så fall. 

2012-09-25

De Graal Blond Bitch Beer (Triverius)

För någon vecka sedan fick jag en låda öl från importören Pilsnergubbarna. För mig var de tidigare bara kända för sina Bogesund-öl, fyra omdöpta tjeckiska lageröl som säljs i Ulricehamn. Dessa har jag recenserat under 2008 (länk, länk, länk, länk) och jag kommer att återkomma till dem.

Med lådan ville de visa att de numera också importerar engelsk, skottsk och belgisk öl, flera av dem i mixpack som går att beställa vis Systembolaget.

En av dessa är De Graal Belgobox, som innehåller 3 flaskor Big Brown Bastard, 6 flaskor Belzebubs Bulldozer och så 6 flaskor av Blond Bitch Beer, en witbier på 6,8%. Det är den senare som jag kommer att titta närmare på i kväll.

Alla tre ölen i lådan kommer från belgiska Brouwerij De Graal, ett bryggeri jag inte hört talas om tidigare. De själva kallar ölen för Triverius.

Färgen är kallt gul (6 EBC), vätskan klar (det finns jästfällning på botten av flaskan). Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Det sjunker längsamt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är rätt mild. Syrliga vetetoner, lite kryddor i bakgrunden. Fruktiga estrar, tvåliga fenoler, kryddpeppar och kryddnejlika. Mycket lätt sötma och nästan ingen beska alls. Milt, men trevligt.

Smaken är oväntat söt, nästan vasst. Lite vetesyrlighet i bakgrunden, liksom gamla kryddor: Apelsinskal, kryddpeppar och en aning muskotnöt. Lätt kropp. Eftersmaken är inte lika söt, men det finns lätta toner av alkohol och torra toner av örter och humle. Bananskal och trötta kryddor i slutet.

Kolsyran är medelstark med massor av medelstora mjuka bubblor. Vätskan är mjuk.

En okej witbier, aningen för söt i början och med lite för trötta kryddor dock.

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack. Pris: 38:70 (genomsnittspris av lådans flaskor), denna flaska var ett varuprov. Bäst före: 07/2013 (LOT 12012).

2012-09-24

Omnipollo Nebuchadnezzar


Det kom en flaska öl med posten häromdagen. Det har hänt förr. Men det här var en öl som jag sett fram mot lite extra: Omnipollo-Henoks dubbel-IPA Nebuchadnezzar. Som vanligt när han skapar öl så är det ett slags experiment: Vad händer om man tar ett dugligt hembryggarrecept och skalar upp det till kommersiell storlek? Ja, till att börja med blir det rätt dyrt.

Men De Proef tvekade inte att anta utmaningen, och här är alltså resultatet. Som vanligt har Karl Grandin gjort etiketten, på sitt sätt väldigt enkel, man jag kan ändå sitta och glo på den långa stunder.

Vad mer innan jag sätter igång? Tja, den har tappats på flaska och en handfull fat. Och alkoholhalten är 8,5 %.

Bild: Omnipollo.
Vätskan är något grumlig (det finns jästfällning i flaskan), färgen är bärnsten med lite orange (15 EBC). Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del tjocka rester på glaset.

Doften fyller inte upp rummet som den kan göra när det gäller vissa öl i stilen. Det som finns är snarare en medelstor doft av färska citrusfrukter (grapefrukt, pomerans, mandarin, lime…). Beskan är elegant snarare än aggressiv. Mångfasetterade toner av bittermandel, grapefruktskal, syrliga karameller och sur fruktlikör (Zours). Vissa örtiga och blommiga toner. Maltsötman finns där, den är ren och håller sig i bakgrunden. Lite feta/oljiga toner, kanske lite motorolja som kommer och går.

Smaken…Det finns en robust ren sötma. Men den är bara en bakgrund till humlen. En aning alkohol passerar snabbt förbi i början. Beskan är stor, men inte överväldigande eller rå. Grapefrukt, pomerans, citronsyra/äppelsyra, syrligt fruktgodis och en lätt ton av trä. Medelstor kropp. Eftersmaken är något söt med eleganta humlesmaker, lite feta/gräddiga toner, ännu mer grapefrukt,färskpressad citronjuice, ingefära, mogna äpplen, ananas och en aning av ljus rom. Avslutningen är lång, besk och torr med en del citrusskal utan alkohol.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

En mycket elegant och väl genomtänkt DIPA (som väntat från Omnipollo), och inte alls så aggressiv och tuff som den ljusa Russian Roulette. Ytterst lättdrucken och behaglig.

Så med förbehåll att jag blivit något av en Omnipollo-fanboy:

Betyg: 4,4. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Varuprov. Bäst före: 23/08/14.

2012-09-22

Stralsunder Pils

Nordtyska Stralsunder Brauerei är i Sverige mest kända för sina öl under namnet Störtebeker, som dykt upp både som folköl och hos Systembolaget.

Lokalt är det dock de självbetitlade ölen som gäller. Och mamma som var i trakten tidigare i höstas köpte med sig en av dem till mig: Stralsunder Pils, en tysk pils på 4,9 %.

De brukar ju kunna sånt här, så förväntningarna på en skickligt gjord något torr och humlad öl finns klart här.

Färgen är gul med en aning guld (7 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga vita kompakta skummet sjunker rätt fort och lämnar en del rester på glaset (en pilsnerpokal, såklart).

Doften är i huvudsak maltig och halvsöt. Lite blommighet i beskan. Det finns en del brödiga orena toner. Aningar av alkohol i slutet.

Smaken är rätt lätt med en hel del franskbröd. Blommig humle. Låg till medel beska. Medelstor kropp. Smöriga, lite feta toner i eftersmaken där det också finns en växande beska som är rätt ren. Avslutningen har lite alkohol och blommiga/höiga toner.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna friska. Medelmjuk vätska.

Stralsund var under flera hundra år svenskt, och det kanske är därför de gjort en öl som hela tiden får mig att tänka på ordet "lagom". När jag läser igenom min recension en gång till så inser jag hur mycket försvagande och relativiserande ord jag använder, vilket är ett tecken. Det är en OK öl, men jag hade väntat mig mer av den, framför allt humle.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland. Pris: Gåva. Bäst före: 19.04.13.

Carlsberg Sverige Backyard Brew Lawn Mower

Det är klart att det blir en snackis då Sveriges största bryggeri, Carlsberg Sverige med en marknadsandel som brukar ligga på sådär 23 %, skapar ett nytt varumärke som uppenbarligen ska efterlikna de amerikanska mikrobryggerierna.

Många har redan pekat på burkens design och hur lik den är flera av burkarna från Oscar Blues.

Såhär skriver bryggeriet i pressmaterialet som följde med de burkar jag fick med posten i veckan:
Hej, mitt namn är Daniel Eriksson och jag är bryggmästare på vårt nyöppnade experimentbryggeri i Falkenberg, Backyard Brewery.
Bakgårdsbryggeriet är en hyllning till öl där vi testar och utvecklar öl med lite mer attityd. En plats där jag och mitt bryggteam får utlopp för vår kreativitet och experimentlusta. […] Ett klassiskt gräsklipparöl smakar knappt öl. Med Lawn Mower ville jag få
till en lite mer högljudd och bullrig smak, men fortfarande så uppfriskande att
man gärna tar en till.
Och här är en bild på Daniel med flera i arbete:

Bilder: Carlsberg Sverige.
Sedan är det väl rätt klart att det inte är det där bryggverket man använder för att få ut öl till en T2-lansering på Systembolaget.

Men jag har i alla fall svårt att känna mig speciellt upprörd. Om det är ett gott öl så är det ett gott öl. Det är uppenbart att Carlsberg med flera börjat bli lite nervösa över att småbryggerierna sakta men säkert tar marknadsandelar. Vilket jag ser som det bästa möjliga betyg till de som blir mer eller mindre kopierade.

Och nu över till burkens innehåll.

The Lawn Mower Amber Lager är en amerikansk amber/red lager (jag registrerade den under fel typ på BA, hoppas det rättas till fort) på 4,8 %. Den har bryggs med maltsorterna pilsner, münchner och caramel. Humesorterna är Zeus, Cascade och Amarillo. OG 11,5 och IBU 31.

Färgen är röd-bärnsten (25 EBC), vätskan är klar.Det två fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. Det sjunker snabbt och lämnar minimala rester på glaset.

Doften är halvsöt och maltig med lite röda bär. Aningar av pappersmassa. Lätt och blommig beska.

Smaken är till största delen maltig med röda smaker av karamellmalt. Lite torkade röda bär och lite karamelliserat socker. Frisk mild beska med torkade blommor. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är balanserad med lätt alkohol, lite toffee och en mild beska. Slutet är mest karamellmalt och aningar av torkad frukt.

Kolsyran är medelstor med massor av kortlivade små bubblor. Vätskan är lätt.

Jodå, jag tyckte det här var en trevlig öl. För de som tycker att den är mesig, inte har någon kraftig beska eller stora smaker i stort så svarar jag att det är ungefär såhär en amerikansk rödaktig lager ska vara: Maltig med lätt beska.

Det är väldigt trist med en där tonen av pappersmassa, som jag väl känner igen från andra öl från Falkenberg. Den återkommer också i smaken när ölen blivit rumstemererad, men är knappt noterbar när den är kall.

Betyg: 3,43. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från oktober 2012. Pris: 10:90 för 330 ml (denna burk var ett varuprov). Bäst före: 21MAR13.

Burkarna kom i en konstfullt vikt låda
gjord av flak-kartongen.

Kalkylbladet

It is more fun to compute.
Idag gav jag upp att försöka hålla i skallen vad jag haf för öl hemma. Det har ju misslyckats i flera år nu.

Så nu har jag gått igenom det övre skåpet (ej lagringsbar öl) och gjorde ett kalkylark för att hålla reda på vad som finns och vad jag borde dricka nyss.

Jag har lagt upp följande kolumner:
  • Namn
  • Bäst före-datum
  • Bryggeri (fysiskt)
  • Land
  • Eventuellt fantombryggeri
  • Stil
  • Storlek 
  • Alkoholhalt
  • Om det är ett varuprov eller en köpt öl
Jag vet att flera av er läsare har motsvarande dokumentation. Vilka uppgifter borde jag ha lagt in? Inköpsdatum? Pris?

Hur gör nu när ölen är urdrucken? Raderar motsvarande rad? Sätter någon arkiv-flagga? 

2012-09-21

Birra Amiata Contessa

I afton italienskt. En stor flaska dessutom: Contessa från Birra Amiata. Det är en amerikansk pale ale på 7 %.

Den har bryggs med mältat korn, vete (omältat eller mältat? Det står olika på etiketten från bryggeriet och den som importören Galatea klistrat dit). Bitterhumle: Chinook. Aromhumle: Cascade. Dofthumle: Amarillo. Torrhumling: Citra, Chinook och Cascade. 45 IBU.

Pust.

Det skummar över när jag öppnar flaskan. Skummet är också mycket stort, varmvitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Besk doft. Söt. Honung. Aningar av alkohol och terpentin. Exotiska frukter och ännu mer sötma. Medelstor beska. Exotiska frukter. Melon. Känns mer som en AIPA än en APA.

Rena smaker. Beskan tonar ner och ger mer rum för den honungslika sötman. Ren söt eftersmak med blandad frukt och medelstor beska. Något orena alkoholtoner. Avslutningen är mjuk och mild med fina amerikanska humletoner.

Kolsyran är kraftig. Små lätta bubblor. Lite kladdig vätska.

En ren och söt modern ale. Sötare än de flesta men samtidigt stram. Jag hade kanske velat ha lite mer djup.

Betyg: 3,83. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter agusti 2012 (lagerstatus). Pris: 82:00 för 750 ml. Bäst före: 20130722 (batch 387).

2012-09-20

S:t Eriks Oktoberfest

En oktoberfestöl till i kväll. Den är kommer från S:t Eriks Bryggeri,  är bryggd hos… ja, det står ingenstans varken på flaskan, i det reklammaterial jag fått eller i Systembolagets listor. Datummärkningen och erfarenheten pekar dock båda på Sigtuna Brygghus. S:t Eriks Oktoberfest är en mix av amerikansk humle och tysk malt på 5,3 %.

Färgen är djupt brunröd (40 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet sjunker sakta ned till ett ojämnt lock. Inga skumrester på glaset.

Doften är maltig. Toner av karamell, toffee, honung och en mild ren beska. Kryddor (muskot, kryddpeppar) i bakgrunden. Och någonstans långt i bakgrunden något som liknar tobaksrök.

Den första klunken är lite tunn, men sedan dyker det upp en fin maltig kropp: Lite sälta och en ytterst försiktig rökighet. Den är rätt torr för att vara en oktoberfestöl; inte mig emot. Det finns en mild blommig beska, men den står i bakgrunden och finns där för att skapa balans. Lite cederträ finns också i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken är betydligt renare och mindre yvig, sältan och röken är helt borta. Münchnermalt, torkade röda bär, mjuk maltsötma och en stram något blommig beska. Avslutningen är torr med rostade malttoner.

Kolsyran är mild till medium, de många små bubblorna friska. Vätskan är något tung, fast på ett trevligt sätt utan kladdighet.

En av de intressantaste ölen på oktoberfest-temat jag druckit på ett bra tag. Passar utmärkt till spansk Chorizo.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment hösten 2012 (lagerstatus). Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 2013-04-29.

FrEQuency No Sleep In October

No Sleep In October (400hz-3.5kHz) är en öl från FrEQuency Drinks som bryggts hos Nils Oscar. Det är en Oktoberfest-öl på 5 % som bryggts med rejäla mängder münchener- och karamellmalt.

Färgen är röd-bärnsten-brun (35 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet sjunker rätt fort ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig och söt. Toner av nybrutna kvistar och maskrosor. Kakor/kex och en torr något dammig ton (gammalt bröd?). Aningar av nötter, mossa och smör.

Smaken är nötig med underliga bismaker av plastfärg, ruttnande trä och mossa. Låg sötma, blommiga-träiga toner och en beska som är låg till mediumstark. Medelstor kropp. Eftersmaken har en tydlig alkoholton, karamellmalt, trä och en lätt men samtidigt tung sötma. Mossa i slutet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna friska. Vätskan är något torr.

Undrar om den verkligen är tänkt att smaka såhär? Jag är tveksam. Den känns inte uppenbart skadad heller.

Betyg: 1,93. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment hösten 2012 (lagerstatus). Pris: 19:80 för 330 ml. Bäst före: 13-1.

Systembolagets julöl 2012

Bild: Magnus Karlsson [CC-BY-SA-2.0], via Wikimedia Commons
Statistiken kan inte ha fel! Under alla de 5 år jag har pysslat med Ofiltrerat så slår ett inlägg alltid alla tidigare besökarrekord: Den där jag listar årets julöl på Systembolaget.

Så jag passar på att välkomna alla nya och gamla besökare lite extra innan listan på vad vi förväntas hälla i oss under julen 2012.

Samtliga öl kommer ut 15 november 2012, och de är i kvotgrupp T9 så det är upp till varje butik att bestämma vad man ska ta in och hur mycket av det.

Ett tips kan vara att ligga tidigt ute om man är intresserad av någon speciell öl: Det verkar säljas mer, om uttrycket ursäktas, ”konstig öl” kring jul än resten av året. Och ingen bryggare / distributör vill stå med osäljbara flaskor efter den 25 december.

Beställningsnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
Lite funderingar: Heter Pisotnhead-ölen Christmas Car eller Christmas Card? Båda är lika troliga när det gäller dem. Uppdaterat: Den verkar heta Christmas Carol.

Åter får jag en jul gå och sakna Harviestoun Mr. Sno'balls. Och jag ser ingen julöl från BrewDog? Nå, det brukar ju komma lite exklusiva saker 1 december.

Annars säger jag väl som traditionen bjuder: Gamla favoriter blandas med nya uppstickare.

Och en massa människor köper alltså Falcon Julmumma. Jag är lika förundrad varje år.

Nyheter i beställningssortimentet oktober 2012

Bild: http://www.flickr.com/photos/whappen/
[CC-BY-2.0], via Wikimedia Commons
En Systembolagsnyhetslista till? Ja. Och det kommer ännu fler under dagen.

Men de här ölen kommer in i Systembolagets beställningssortiment den 1 oktober 2012.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, kollistorlek, pris

2012-09-19

Kval: Från BS till FS oktober 2012

Bild: KaJaNa
[CC-BY-SA-2.5],
 via Wikimedia Commons
Den 2 oktober 2012 flyttas Motörhead Bastards Lager från beställningssortimentet till det ordinarie modul T9 (finns normalt inte i butikerna men kan beställas styckvis och hamna på hyllan om den har tillräcklig efterfrågan).

Det är en ljus lager på 4,7 % som tillverkas av Krönleins för Brands for Fans Sweden. Beställningsnumret är 1234 och en 330 ml flaska kostar 19:90.

2012-09-18

Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012


Mycket Systembolagslistor just nu. Ni får se fram mot januari som är nyhetsfri.

Följande öl lanseras i Systembolagets 40 största butiker (T5) den 1 oktober 2012:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
  • 11772, Oppigårds SMÖF Lager, 5,5 %, 330 ml, 30.000, 18:60
  • 11706, Bayerska Ölsorter, 5,7 %, 1980 ml, 10.240, 99:00 
    • Reuther Weissbier
    • Oechsner Edelhell
    • Schlappe-Seppel Kellerbier
    • Karmeliten Brocardus 1844 Spezialbier
    • Irlbacher Premium Alt Arlbacher Spezial Dunkel
    • Müllerbräu Bavariator Dunkler Doppelbock
  • 11780, Fuller's Past Masters Old Burton Extra, 7,3 %, 500 ml, 10.000, 34:60
  • 11742, Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale, 9,3 %, 330 ml, 12.000, 35:10
  • 11719, Grebbestads Ostron Porter, 5,8 %, 500 ml, 12.000, 24:90
  • 11701, Nils Oscar Fyra Årstider Höst, 7,2 %, 750 ml, 5.000, 99:00
  • 11649, Nefarious Ten Pin Imperial Porter, 8 %, 650 ml, 2.160, 79:30
Här är det såklart bayer-boxen som får mig att drägla. Verkar innehålla en del ovanliga saker, The WineAgency Sweden är importör. Liksom en porter från Grebbestad? Mycket intressanta öl här.

När jag tänker lite till så blir en öl extra intressant, den från Fuller's. Har jag fattat det rätt år det en nybryggning av ett recept från 1935 som man kan läsa om här

2012-09-17

Ska Decadent IIPA - igen


Ingen recension i kväll. I stället drack jag en öl jag recenserade redan i juni 2011 (länk): Decadent Imperial IPA från Ska Brewing.

Den var, enligt mången ölbloggare, redan när den kom i augusti gammal och trött.

Själv tycker jag att den är finfint intensivt maltsöt, rejält besk och fruktig så det förslår. Kanske är inte ”fräsch” det första ordet jag kommer på, men väl…

Gott.

Bombern slank ner oroväckande fort.

Systembolagets små partier oktober 2012


Följande öl kommer att duka upp i de 3 vinkällarbutikerna samt i mindre (T7) eller större (T6) mängd i internlagren den 1 oktober 2012. De kan alla e-beställas.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, beställt antal, pris
Dark Depths listas alltså som en ”Baltic IPA”. Vad de hittar på.

Och så får man hoppas att Speeedway Stout inte är sur som den var våren 2009. Är det lika mycket hype som då kring den?

Systembolagets exklusiva nyheter november 2012


Följande öl lanseras i Systembolagets 30 40 största butiker (T5) den 1 november 2012:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
K:rlek är en amerikansk pale ale, resultatet av ett samarbete mellan Mikkeller och distributören Brill & Co. Det fanns en version i våras också.

De två International Arms Race-ölen är en utmaning mellan bryggerierna att brygga en IPA utan teoretisk beska (som Slottskällan Zero etc) humle.

Annars ser det väl ut som ett värdigt ölnördssläpp.

= = =

För er som inte kan hålla er från inköp kan Alesmith IPA webb-bokas mellan den 20-22 september. Troligen är det här ett test inför kommande smålanseringar. 191 bombers finns à 99:00-. Länk. (Tack till Humligheter som påminde mig om det här)

2012-09-16

Shepherd Neame Spooks Ale

Höstöl. Det här är kanske rentav att betrakta som en halloweenöl? I vilket fall verkar vi i år ha sluppit kanel-pumpa-ale på Systembolaget. Det tycker jag är bra.

Spooks Ale från engelska Shepherd Neame är en nyhet för i år, i alla fall i Sverige. I England introducerades den förra året, och bryggeriet förklarar att det är en rödaktig ale med fokus på den kexiga malten. RateBeer kallar den för en ESB, Beer Advocate kallar den för Winter Warmer. Jag litar i det här fallet nog mer på RB.Eller kallar den ”red ale”.

Vätskan är klar, färgen röd-bärnsten-brun (25 EBC). Det två fingrar tjocka varmvita skummet sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften har en hel del maltiga toner av karamelliserat socker, gräddkola, kex, hö, söt malt, torkade äpplen och aprikoser. Lite kolakakor och gräddgodis.

Smaken är torr och maltig med lite röda bär. Rena beska toner i bakgrunden. Lätt rostade röda toner. Jag tycker mig känna igen en speciell torr fruktighet som jag inte riktigt kan beskriva annat än som Shepherd Neames hussmak, troligen från deras jäst. Nötter, milda kryddor och aningar av müsli. Medelstor kropp. Eftersmaken är maltig med en långsamt växande blommig och något kemisk beska. Mera nötter och en mild sötma. Avslutningen är relativ besk med torra karamelltoner.

Kolsyran är stark, de många bubblorna är friska och medelstora. Vätskan är torr.

En mycket maltig brygd med massor av ”röda” malt-toner. Lite konstiga kemiska toner i beskan drar ner betyget något. Men jag håller med om att den känns höstig.

Betyg: 3,53. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment hösten 2012 (lagerstatus). Pris: 23:90 för 500 ml. Bäst före: APR13.

Stallhagen Brown Ale

Ölen jag tog in till maten på Birka Pradise var Brown Ale från Åländska Stallhagens Bryggeri. Som namnet antyder är det en engelsk brown ale på 5,5 %.

Det fräser lite om ölen när jag häller upp den. Vätskan är mörkt brun (mörkare än jag förväntat mig, 40 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet sjunker långsamt ner till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften har en katrinplommon-lik sötma, en tydlig ren beska, karamelliserat socker och rostade aningar av kaffe. Lite alkohol och aningar av vanilj.

Smaken är söt, mjuk och rostad. Karamellmalt, chokladkola och en aning grillat kött. The finns en lätt sälta i bakgrunden. Medel till stor kropp. Eftersmaken är salt-söt med lite kryddig beska. Den långa avslutningen har toner av torkad frukt.

Kolsyran är medelstor, de kortlivade mjuka bubblorna är små. Vätskan är aningen kladdig.

En välgjord och mycket engelsk brown ale. Sältan skapar ett extra djup, jag tror att den här passar perfekt till försiktigt kryddade köttgrytor.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Köpt på Birka Paradises Taxfree. Pris: 20:00 för 500 ml (osäker uppgift). Bäst före: 24 ?? 13.

2012-09-15

Öppen ölprovning - höstnyheter

En vanlig lördag.
I eftermiddags höll jag åter en ölprovning på De Klomp. Temat var ”Höstnyheter” och här kommer lite noteringar och skissbetyg om ölen:
  1. Williams Bros. Seven Giraffes. En lätt och frisk öl, tvesksamt om det är en IPA dock. De utlovade smakerna av fläderblom och citron hittade i alla fall inte jag. Trevlig britt, dock. 3,75.
  2. Smuttynose Shoals Pale Ale utlovades vara en brittisk pale ale men innehållsförteckningen listade bara amerikansk humle. Huh? Men den var verkligen i stram brittisk stil med en fin kexig maltton. 4.
  3. Nøgne Ø Pumpin Ale. En ny öl som det nästan inte finns någon information om. En öl bryggd med pumpa utan kanel. Smakade lite frukt/grönsaker på ett rätt behagligt sätt. Tyvärr blev den snabbt ganska tråkig. 2,5.
  4. Boulevard Tank 7. Fin saison med kryddiga toner även denna utan att avslöja sina amerikanska rötter. Julig, på något sätt. 4.
  5. Mikkeller / To Øl Walk On Water var en av de konstigaste öl jag någonsin stött på. 14 % men totalt utjäst och helt utan socker vilken gör den så lätt att den flyter på vatten (en gäst provade detta). Vätskan var närmast gelantin-tjock. Smakerna var enbart alkohol och citronjuice. 3.
  6. Dark Horse Pleed the 5th. Efter detta experiment en mer klassisk amerikansk imperial stout. Riktigt rostad, kakao och rätt torr med väldold alkohol. Gjorde inte bort sig. 4.
En riktigt spännande sak var att efter den sista ölen framträdde plötsligt flädern i den första ölen väldigt tydligt. Var det den ökade temperaturen eller att näsan ställt om sig för imp stouten? 

Nästa provning blir på lördag 2012-09-22 14:00, då kommer Bobo tillbaka och radar upp 6 ytterligare höstnyheter.

Den krönika om ölkultur jag kåserade kring hittas här.

5 ölupplevelser

Mabel's Tavern, London WC1, januari 2006
Jag satt igår och funderade över om jag haft några "stora ölupplevelser" genom åren. Det har jag, trist vore det annars. Ibland är ölen den stora upplevelsen, ibland omgivningen. Ofta en kombination av de båda.

Här är 5 av dem, utan inbördes ordning:
  • Carnegie Starkporter på MUF Östergötlands talarutbildning WASS senvåren 1994. Efter en ljummen grillkväll tog jag upp min systembolagskasse från sjön bredvid grillplatsen. De omkring mig drack svenskbryggd försvagad Carlsberg Sort Guld, som var det som gällde då. Etiketterna hade trillat av. Ölen var mustig, svart och precis lagom sval.
  • Spendrups Dark Label på restaurang Ganymeden i Norrköping april 1993. Min första starköl. Jag och min bror väntade på att en synthkonsert med bland andra The Mobile Homes skulle starta. Det var gott!
    Dark Label
    ersattes kring sekelskiftet med Spendrups Svart Lager. Då hade krogen redan bytt namn till Durkslaget
  •  Mitt första besök på Akkurat i Stockholm. Bör ha varit någon gång kring 1998? Plötsligt fanns all den öl jag tidigare bara läst om i böcker att beställa in! Undrar vad jag drack? Kan har varit någon cask ale. Eller en Jämtlands Hell. Den var också en upplevelse när jag drack den första gången.
  • Dugges Provbrygd 3-2007 (High Five)Bishops Arms i Linköping (som då bör ha varit rätt nyöppnad?). Va? Kan man göra sån här öl i Sverige? Med så här mycket humle? Och sånt här bett?
  • När jag och bryggare Bing på Oceanbryggeriet delade en 20 år gammal flaska Falcon Gammelbrygd, serverad i glas på gaffeltruckens motorhuv. Det var en regnig sommardag 2009 då jag besökte bryggeriet och han plockade fram denna guldklimp som han på något sätt fått tag i. Det var en rätt speciell stämning och en väldigt speciell öl.
Bubblare: Adnams Bitter på Ye Olde Mitre Inn i London 2005 - St Austell Proper Job på Charlies, Köpenhamn 2010, - John Bull Bitter, Ryds Herrgårds pub, torsdagar hösten 1994.

Så nu utmanar jag mina ölbloggar-kollegor: Har ni några ölupplevelser att skriva om? Länka i kommentarerna!