2012-06-29

Boddingtons Pub Ale

Dags igen för en uppdatering av en gammal recension: Boddingtons Pub Ale, en engelsk pale ale bryggd av AB-Inbev i England. 4,7 % är alkoholhalten och den är bryggd på kornmakt, vetemalt, maltossirap, humle och hmleextrakt.

Jag drack en och annan nitro-burk av den här för sådär 10-15 år sedan. I januari 2004 recenserade jag den här förra gången, då gav jag den 3,8 och tyckte att den var lättdrucken utan att göra något större väsen av sig (jag hade vid den här tiden drabbats av betygsinflation beroende på att jag missuppfattat skalorna).

Ölen är köpt av frugan och egentligen tänkt att dricka på bussen till Finlandsfärjan. Men jag insåg att det inte var någon bra idé att öppna en rumstempererad nitroburk inne i en buss. Så det får bli kvällens recension.

Pyyys säger det om kvävepatronen när jag öppnar burken. Ölen hälls upp skummande längs glasets kant, som det står i instruktionen. Det lugnar ner sig och till slut har jag ett glas med en aningen brun bärnstensfärgad klar vätska som avslutas med ett varmvitt vispgräddsliknande skum, ungefär fingerhögt. Det blir en del skumrester på glaset allt eftersom.

 Den milda doften är något söt med en instängd sötma. Lätta beska toner med en del metall. Aningar av kex.

Smaken är lättare än vad jag minns, det finns en snabbt passerande maltsötma. Lättrostade karamelltoner, lite mineraler och blöt kartong. Lätt beska med en ytterst svag blommig ton. Medel till lätt kropp. Eftersmaken har växande toner av pappersmassa och blöt kartong. Lite anonym beska. Avslutningen innehåller mer papper och en mycket lätt men obehaglig ton av smörsyra.

Kolsyran är mycket lätt, bubblorna knappt märkbara. Vätskan är något mjuk.

För lätt, närmast vattnig med lite bismaker. Njaaa…

Betyg: 2,35. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 19:30 för 500 ml. Bäst före: MAR13.

2012-06-28

Train Station The Hoppy One

Det blir en folköl ikväll. En som jag köpte vid Uppsalabesöket får några veckor sedan: The Hoppy One, en amerikansk IPA på 3,5 % och den första ölen från Knivstabryggeriet Train Station Brewery. Ölets underrubrik är India Pale Folk Ale.

Men mycket tyder dock på att ölen inte bryggts i Knivsta utan hos Slottskällans i Uppsala. Inte minst datummärkningen.

Skummet är verkligen prydligt: Kompakt, varmvitt och tre fingrar högt. Det håller sig kvar länge och lämnar en hel del rester på glaset. Vätskan är klar och halmgul (5 EBC).

Doften är humlig – grapefrukt, gröna druvor, kiwifrukt. Men den är också ganska söt med lite vört och honung. Den känns lite obalanserad och aningen kemisk.

Smaken är humlad med snabbt passerande beska. Kemiska, kanske lite fenoliska toner. Parfym och citrusgodis, lite lemon-lime-läsk. Lätt kropp. Eftersmaken är parfymerad med citrus, honung och aningar av röda bär. Avslutningen är något sträv.

Kolsyran är medelstark och frisk. Medelstora kortlivade bubblor. Vätskan är lätt och torr.

Jag förstår ungefär vad bryggeriet är ute efter i den här. Men humlen känns påklistrad på den ganska konstiga malten, det hänger inte ihop. Jag inser att det tar ett tag att dricka upp den här, handen söker sig inte mot glaset. Det är inget bra tecken. Jag anar att de behöver jobba lite mer med malten i den här.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln i Uppsalaregionen. Pris: 19:90. Bäst före: 121013.


Ytterligare funderingar om öl och recensioner

En sak jag funderade på när jag såg listan över mina senaste ölrecensioner:
Tre öl med låga betyg, alltså. Men på olika sätt, tänker jag.

Portern är nog i alla fall på receptstadiet en bra öl, men det fanns en bismak av varm plast som förstörde alla andra delar av ölet.

IPAn smakade, antar jag, exakt som den var tänkt. Men det var en tråkig och fadd smak som gissningsvis har ekonomiska skäl: Lite billigare ingredienser som man pressar lite extra för att få ut lite mer öl av varje kilo malt och gram humle.

Den ljusa lagern, till slut, tror jag var rätt okej den sekund den kom i flaskan, med reservation för att den kanske inte kyllagrats nog. Men sedan hade en bunt mikroorganismer levt rövare med innehållet och resultatet blev odrickbart.

Så hur ska jag reagera på de här tre scenarierna när de olika siffrorna plitas ner i protokollet? Ska jag så att säga straffa ”dålig renhet” mer eller mindre än ”snåla ekonomer”? Mer eller mindre än ”misstag i bryggningen”?

Borde jag kanske inte ens recenserat Åsundens-ölet utan bara konstatera att det var skadat? Beer Advocate hade tidigare policyn att det var så man skulle göra, men den har glidit över i att det är bättre att varna andra (inklusive bryggeriet) för kvalitetsproblem.

Fast gäller det för andra?

Det finns mer, i alla fall de ölnördar jag umgås med på olika sätt, en uppfattning om vissa bryggerier som har större kvalitetsproblem än andra. Åsundens har blivit ett av dem.

Vad hade hänt om jag upptäckt samma problem i ett öl från ett bryggeri som haft ett annat rykte, säg Oppigårds eller Carlsberg? Hade jag hoppat över recensionen, köpt en annan flaska och recenserat den i stället? Jag tror det. Eller så hade jag tagit upp båda, jag har gjort det några gånger i historien.

2012-06-27

Randers Porter

I fredags begärde Randers & Raasted Bryghus A/S sig själva i konkurs.

Bryggeriet, som var ett resultat av en sammanslagning av en bryggpub och ett bryggeri i danska Randers hösten 2011, verkar under den senaste tiden ha gått rätt bra. Men en rörig och förlusttyngd historia kom till slut ifatt företaget. Konkursförvaltaren verkar ha goda förhoppningar att sälja bryggeriet och ölen som finns i tankarna. Jag tror vi får höra en hel del om det här under kommande månader.

Vi får väl se.

Jag letade därför i helgen igenom skafferiet efter en öl från bryggeriet, hade för mig att det låg någon Raasted-öl på lagring där någonstans.

Det gjorde det inte. Däremot hade jag köpt en Randers-öl när jag var i Köpenhamn i maj. Deras Porter, en engelsk porter på 6,4 %. Den är bryggd på pilsnermalt, cara, black, havregryn och whiskymalt. 16,7° Brix. Naturligt kolsyrad.

Färgen är mörkt brun, nästan svart (90 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jäst på flaskans botten. Det fingertjocka skummet är ljusbrunt. Det sjunker rätt snabbt utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är rostad med lite söta russin, kryddig svartpeppar och lite syrlighet från svartmalt. Aningar av plastiga fenoler (som jag inte gillar), nötter och en mjuk beska. Den är snarare torr än söt.

Smaken är rostad, inte bränd. Lite mörk choklad och aningar av lakrits och passerande toner av fenoler (gammalt kylskåp) och jäst. Rena milda beska toner. Lite torra körsbär. lätt kropp. Eftersmaken är maltig med rostade toner med pumpernickel och svartbröd, vit och svart peppar. Den är förvånande lätt för styrkan. Avslutningen är torr, lite mjölig och aningen unken med våt papp.

Kolsyran är medium till stark, bubblorna stora och skarpa. Vätskan är torr.

Den här påminde mer om ett antal inte helt lyckade hembrygder än kommersiella färdiga öl. Och porter ska väl vara en rätt lätt stil väl?

Betyg: 2,7. Tillgänglighet: Köpt hos Fish & Beer i Köpenhamn. Pris: Okänt. Bäst före: J(anuari) 13.

2012-06-26

Björns hembrygder: Cream Ale

Den andra av två hembrygder som jag fått av Björn (den första var en bra Witbier (länk)) är Cream Ale på 6,2 % och har nummer 4.

Cream Ale. Hm. Ovanlig stil, den finns inte i SHBFs Typdefar. Jag kan bara se att jag recenserat en enda, Nørrebro Globe Ale. Den verkar rätt ovänlig även i hemlandet USA.

Men jag läser på och det är en stil som ska vara alens motsvarighet till amerikansk light lager. Råfrukt får förekomma, den kan vara jäst med blandjäst och ha en lagerlik kolsyra. Humlen ska hålla sig i bakgrunden och bör fokusera mer på arom än beska.

Lätt pys när flaskan öppnas. Någon millimeter skum i flaskan. Vätskan är guldfärgad (10 EBC) och aningen oklar, men det kan lika gärna vara köldgrumling som jäst/proteinfällning. Det två fingrar höga skummet är kritvitt, kompakt och rätt så långlivat. Inga skumrester på glaset. Det finns en hel del jäst kvar på  flaskans botten.

Doften påminner om en modern lager: Blommig humle, kex och kakor, en noterbar beska och lite mjölkiga-gräddiga toner. Röda och svarta vingummin. Mjuk och fin, men jag anar lite sött jästiga toner i bakgrunden.

Smaken är, som sig bör, väldigt mjuk, krämig och putsad – det finns inga vassa hörn här inte. Den är rätt så söt, men utan att bli stickig eller konstgjord. Lätt kropp. Anonyma fruktiga toner i bakgrunden. Eftersmaken har antydningar till alkohol, gräddiga toner, någon ton av fin smörkola, och en mycket lätt beska. Stundtals finns en lite jordig-metallisk-sävig ton som inte riktigt funkar, men jag måste anstränga mig för att hitta den. Spår av kokt kött och salmiak i slutet.

Lätt behaglig kolsyra. Få men stora bubblor. Mjuk vätska.

Väldigt lättdrucken och lätt att ta till sig, och en mild stil som det är svårt att dölja felsmaker i. Om Björn får bort de där kvardröjande lite jäst-artade tonerna kan det här bli hur bra som helst.

Lite om ölet: OG: 1.055. FG: 1.010. BU: Moderat. Pilsnermalt med små mängder bayermalt och wienermalt. Humle: Northen Brewer 60 min, Saaz 20 och 5 min. Jäst WLP080 Cream Ale. Jäst i 20 dagar vid 20 ℃, lagrad i en månad i jordkällare. Tappad 2012-05-10.

Björn påpekar att den är ojämnt kolsyrad (ingen pimning har gjorts), men jag verkar ha fått en av de bättre flaskorna,. Han förklarar också att det finns något slags svåridentifierbar bismak. Jag håller med, men den kommer och går hela tiden. Jag hade kunnat misstänka något med torrhumling, men den här har ju inte torrhumlats. Kanske kan jag tycka att det låter lite vanskligt att jäsa så länge vid så hög temperatur, men nu har vi redan passerat min kompetensnivå.

Jag skulle inte ha några större problem att betala för den här på krogen. 

Betyg: 3,48.

Systembolagets exklusiva lansering september 2012


1 september 2012 lanseras följande produkter i T5 = de 40 största butikerna:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
 Ett mixpack från någon annan än BrewDog. Och med veteöl. Där ser man.

Systemblagets säsongslansering höst 2012


1 september 2012 kommer följande öl till Systembolagets hyllor. Det är en säsongslansering, så de kommer att finnas kvar året ut.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris
En mycket intressant blandning. Första Magic Hat-ölen här väl? Har det funnits något från Lagunitas tidigare? Jag tror inte det.

Systembolagets oktoberöl 2012

Bild: senator86 (Own work)
[GFDL, CC-BY-SA-3.0 or CC-BY-2.5],
via Wikimedia Commons
Den 1 september 2012 kommer Systembolaget att lansera följande oktober(fest)öl. Alla utom Flying Dog Dogtoberfest Märzen är modul T9 vilket betyder att butikerna själva bestämmer vad de beställer och hur mycket. Dogtoberfest är kvotgrupp T5 och 31.000 flaskor är beställda.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
Intressantare än på länge. Jag ser speciellt fram mot hur Nils Oscar ska tolka konceptet. FrEQuency-ölet är bryggt hos dem även det.

2012-06-25

Björns hembrygder: Belgisk Wit

Som vanligt blir inget som jag tänkt mig.

Jag kom hem senare än vanligt efter att ha ekiperat mig till realisationspriser hos min nya favoritklädhandlare Fogenstads Herrekipering & Högtidskläder. Frugan hade lagat mat som stod och stelnade. Till det tänkte jag ta mig en Pripps Blå lättöl som strategiskt stod i kylen (jag har gått över från 2,8 %-bulklager till 2,2 %-bulklager. I stort sett samma smak till lägre pris).

Hällde upp. Tyckte den var aningen ljus. Reagerade inte mer på det utan hällde upp.

Drack. Insåg att det här inte var en ljus lätt eurolager. Det var syrligt, kryddigt och lite jästigt.

Insåg att jag tagit fel flaska. Så blixtsnabbt fick jag fram papper och penna och recenserade.

Vad jag fått i mitt Samuel Adams Boston-lager var alltså en öl vars namn jag är aningen osäker över. Antingen heter den #3 Belgisk Wit Tjejöl eller Hoe.

Det är en av de två hembrygder jag fått från Björn, en bekant till min vän Peter i Växjö. Han, som en nybliven hembryggare, ville att jag skulle analysera och såga efter bästa förmåga. Jag fick också den mest heltäckande bryggardokumentation jag någonsin sett.

Men jag tar ölen först, eftersom jag läste anteckningarna först efteråt.

Mycket ljust halmgul (4 EBC), vätskan i stort sett klar. Det finns en del jästfällning i flaskan, men inte mer än i exempelvis en hembrygd pilsner. Jag lyckas i sista stund skaka ut lite av jästen i glaset, ölen blir då något grumlig och aningen åt det orangea.

Doft: Friska vetetoner. Ren. Lite parfymig och aningar av humle. Relativt lätt.

Smaken har i starten en lätt metallisk beska som fort försvinner bort. Kryddiga toner. Det är lungt och balanserat – inget sticker iväg. Sötad citrussaft. Lite fruktigt jästig. Behaglig ren eftersmak med viss beska. Lätt kropp. Pomerans och kryddnejlika. Torr eftersmak med samma smaker som förut.

Stark kort kolsyra. Små friska bubblor. Lätt torr vätska.

Lite för lätt och torr. Annars ren och stiltypisk. Hade gärna sett den ta ut svängarna lite till.

Betyg: 3,2.

Så. Dags för lite detaljer.

Ölen är tappad 1 maj 2012 och alltså rätt så färsk. OG 1.041, FG 1.012. BU: Låg. Vetemalt, Pilsnermalt och omältat vete och havre. Saaz är humlesorten som tillsats i kokets början. Koreander och pomerans har tillsats i mitten och slutet av koket.

Jästen är mycket intressant: ”Propagerade jäst från två slattar ur Hoegaarden. Desinficerade flaskorna, sparade slattarna, slog i svag vört, jäste ut, slog i starkare vört (1l), jäste ut. Använde.” Värt att notera är att det alltså är primningsjästen som använts, det är verifierat inte samma som den som Hoegaarden primärjäses med på bryggeriet.

Den som är intresserad av detaljer kring bryggverket hänvisas till tråden ”Mäsk-kärl av gammalt skrot” på Humlegårdens diskussionsforum.

Om det, som jag gissar, är bryggd nummer 3 av Björn så är jag mycket imponerad.

2012-06-24

Omnipollo Mazarin

Hemlighetsmakeriet började redan för ett knappt år sedan. Henok Fentie hade från ingenstans dykt upp och med sitt fantombryggeri Omnipollo och sin knastertorra belgisk-amerikanska hybrid Leon slagit i alla fall mig med häpnad.

Han förklarade under SB&WF att han höll på med ett nytt projekt, en ny öl. Mer än så gick inte att få ur honom.

Det visade sig i mars 2012 att det var två parallella projekt: Dels den ljusmörka IPA-duon Russian Roulette, dels en amerikansk pale ale som hade drickbarhet som högsta prioritet. Den senare, den kryptiskt namngivna Mazarin är det som ska bli kvällens öl.

Jag tror att ursprungsplanen var att det skulle bli en AIPA, men en svagare alkoholhalt passade bättre så det blev en amerikansk pale ale på 5,6 % humlad med Columbus, Amarillo, Chinook, Citra och Simcoe. 48 IBU. Ingen bittergiva gavs under bryggningen hos De Proef. 

Precis som tidigare är det Karl Grandin som stått för utformning av den (också kryptiska) etiketten och det ruskigt snygga underlägget.

Jag drack den här under mitt besök i Uppsala för några veckor sedan. Då var det fint försommarväder, och jag uppskattade denna törstsläckare från fat mycket. Få se hur den är på flaska:

Färgen är ljus bärnsten med dragningar åt rött (20 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är kompakt. Det håller sig kvar länge och lämnar en del rester på glaset. Det finns jästfällning i flaskan.

Doften är torrt fruktig och mycket humlig med en mild besk ton. Grapefruktskal, kiwifrukt, gröna bananer och grädd-godis. En lätt ren sötma och lite citron-kola. Den är mycket frisk.

Smaken är först enbart besk, men det försvinner iväg fort och lämnar rum åt gröna frukter och bär. Citrusfrukter, citrusskal, citrusjuice. Lite lätt söta och aningen rostade malttoner. Lätt till medel kropp. Det finns mjukt beska toner i eftersmaken liksom toner av lemonad och (torr) apelsinjuice. Avslutningen är behaglig, mogen och balanserad med citrus och en aning alkohol.

Kolsyran är stark, nästan som läsk. Bubblorna är många, medelstora och kortlivade. Vätskan torr och medelmjuk.

Den mest lättdruckna öl jag provat på många år. Ruskigt god.

Betyg: 4,55. Tillgänglighet/pris: Varuprov (finns lådvis att beställa hos Systembolaget, 37,90 för 330 ml). Bäst före: 05/04/14.

Underlägget.

2012-06-21

Greene King IPA Export

IPA Export är en engelsk IPA bryggd av Greene King på 5 %.

Det får bli kvällens recension.

För frimärkssamlarna kan nämnas att den också finns i en exportversion på 6 % (i Systembolagets beställningssortiment) samt en på 3,6 % som serveras på cask, keg och flaska i England. Den senare har jag druckit där och tyckte att den var ungefär så spännande som en engelsk folköls-IPA kan tänkas vara.

Färgen är bärnsten-brun (25 EBC), vätskan klar. Det stora skummet är ljusbrunt och luftigt, det sjunker undan och lämnar en del rester på glaset.

Doften är något instängd med toner av pappersmassa och blöt kartong. Söt melass och en kemisk/metallisk beska. Lite kakor och kex.

Smaken har en flyktig ren beska i början. Söta kak-liknande karamellmalt. Lite torkade frukter (speciellt aprikos) och gröna bär. Aningar av melass och billig kola. Låg till medium kropp. Eftersmaken har lite bismaker av gröna bananer och andra omogna frukter, smörkola och en närmast sträv beska. Avslutningen får mig osökt att tänka på kaffe smaksatt med gräddkola (populärt för 10 år sedan ungefär).

Kolsyran är något starkare än medel, de medelstora bubblorna något vassa. Vätskan är lätt och aningen torr.

Det här är ingen vidare öl, än mindre IPA. Jag har förstått att Greene King har lite dåligt rykte i hemlandet, och jag anar varför när jag dricker den här. Fast jag vet samtidigt att de har öl som är bättre än den här.

Betyg: 2,3. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment (sedan april 2012). Pris: 19:90 för 500 ml. Bäst före: FEB2013.

2012-06-20

Spendrups/Brutal Brewing Beervana Summer Edition

Okej. Jag är lite småtrött i kväll, utan direkt anledning. så jag tänkte ta en öl som jag inte skulle behöva fundera och detaljanalysera så mycket.

Vilken tur att det stor en burk Beervana Summer Edition i kylen. Detta är en senaste ölen från Spendrups' underetikett Brutal Brewing, det är en amerikansk ljus lager på 4,5 % bryggd på pilsner- och münchenermalt. Humle: Magnum, Cascade och australiensisk Galaxy.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är fullproppad med den nya världens humle: Grapefrukt, citron, apelsinskal. Aningar av honungs-essens, tallbarr och en aning pappersmassa.

Smaken är först bara besk, men så kommer det krispiga toner av grapefrukt-juice, pomerans och granskog. Den är rätt så torr. Lite maltiga toner dyker upp med en aning av pappersmassa som jag känner igen från andra Spendrups-öl. Den är dock betydligt lättare än hos deras andra öl, och jag måste anstränga mig för att känna den. Skulle jag ens märka den i en blindtest? Kanske inte. Nå, eftersmaken är aningen enahanda med humlig gran-beska och en långsamt växande mjuk sötma. Avslutningen har lite honung.

Kolsyran är kraftig, som den ska i en lager. De små bubblorna små och friska. Vätskan är lätt och något torr.

Innan jag öppnade burken tyckte mina fördomar ”Jaja, den här blir väl blaskig och tråkigt försiktig som de brukar vara” men de kom på skam. Det är klart att det inte är någon dubbelbock maltmässigt, det är trots allt en sommarlager på 4,5 % med ett lågt pris.

Och som en sådan är den en mycket positiv överraskning. Faktum är att jag faktiskt blev sugen på en till när den här var urdrucken.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment sommaren 2012. Pris: 9:90 för 330 ml (+ 1:00 pant). Bäst före: 01. MAJ. 13.

2012-06-19

St Austell Proper Job

Proper Job är en engelsk IPA på 5,5 % från engelska St Austell.

Jag minns inte exakt var och när jag drack den första gången, men jag tror att det kan ha varit under någon av mina resor i UK för drygt 10 år sedan. Och gillade den mycket.

Sedan, januari 2010, hittade jag den hos Charlie's Bar i Köpenhamn på cask. Drack och recenserade (länk) där den fick en gillande 4.

Hm, varför var vi inte hos Charlie's vid senaste besöket? Ja ja…

Nå, i Köpenhamn finns butiken Fish & Beer, där jag hittade denna IPA på flaska. Jag köpte en flaska som nu ska granskas.

Färgen är  ljust guld, närmast pilsnerfärgad (7 EBC). Vätskan är klar. Det störa gräddiga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar massor av skumrester på glaset. Det finns lite jästfällning på flaskans botten.

Den rätt kraftiga doften är besk, humlig och fruktig (kiwi, pomerans, aprikos, citron, gröna bananer). Maltiga toner av karamell, sött matbröd och rostade nötter skapar balans. Aningar av öljäst och deg i bakgrunden. Anar jag mint någonstans?

Den mjuka medelbekroppade smaken är tydligt humlad, men utan den grönhet och strävhet som många skandinaviska IPA-öl har. Söta frukter som mogna röda äpplen och plommon, aningar av mint och franskbröd. Beskan är mjuk och elegant. Eftersmaken är söt och maltig med ännu mer frukt och en ton av smörkola. Avslutningen är aningen grönt humlig med en beska som räcker länge.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna medelmjuka. Vätskan är mycket mjuk och len, nästan lite kladdig.

En ytterst maltig IPA som fokuserar mer på aromhumle än rå beska. Ruskigt lättdrucken. Mmm.

Jo, jag vet. Den är bryggd med Maris Otter och humlad med Williamette, Chinook och Cascade. Men jag tycker att den är helt i engelsk stil i alla fall. 

Betyg: 4,13. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Okänt. Bäst före: 20 DEC 2012.

En fråga från dåtiden

Nu testar jag funktionen ”publiceringsdatum” på Blogger. Så det här skrevs egentligen den 20 juni 2010 för att publiceras två år senare.

I sitt nyhetsbrev 8 juni 2010 skrev krögaren Stene på Akkurat såhär:
Många har frågat om vi har någon speciell öl på gång till Prinsessbröllopet nästa lördag
Jag svarar alltid med att vi gör det enkelt för oss och väntar i 2 år och sedan tar vi in Victoria Bitter på fat.
Så nu när du läser det här har det gått två år. Frågan är om det nu går att köpa blaskig australiensisk lager på Söderkrogen.

Om den nu finns kvar, eller om Stockholms Södermalm blivit invaderat av utomjordingar. Man vet ju aldrig hur framtiden blir...

Kvalitet i beställningssortimentet - Systembolagets syn

Labbet?
Igår drack jag Åsundens Asundi Ljus (länk), och var inte riktigt nöjd. Jag fick en kommentar från ”Chrisitan” som undrade över Systembolagets kvalitetskontroll, och jag svarade att jag inte trodde att de gjorde någon sådan i beställningssortimentet.

Jag fick nyss ett förtydligande svar från Dan Ihrelius, ölinköpare på Systembolaget:
Som du själv mycket riktigt kommenterade, så kvalitetssäkrar Systembolaget inte artiklar i Beställningssortimentet i form av sensoriska provningar. Leverantören listar själv de artiklar de vill få in i det sortimentet. De är alltså inte inköpta i egentlig mening, utan görs beställningsbara efter leverantörens önskemål.

Däremot genomgår alla Beställningssortimentsartiklar som står på hylla i butik (Lokalt Producerat och/eller Lokalt Efterfrågat) en laboratorieanalys för att säkerställa bland annat alkoholhalt. Artiklarna genomgår också en märkningskontroll som säkerställer att etiketterna uppfyller de krav som ställs från EU, Livsmedelsverket, Konsumentverket och Alkohollagen.

En defekt vara kan förstås reklameras i butik, oavsett om det ingår i Ordinarie Sortiment eller Beställningssortimentet.

2012-06-18

Åsundens Asundi Ljus

Åsundens Bryggeri. En sån där berättelse man som ölentusiast så gärna vill tycka om: Grabben i Ulricehamn som får en maltextraktsats av sina kompisar i fördelsedagspresent, och bara ett år senare får in sina första öl bryggda i det livsmedelsgodkända hemmet till Systembolaget. 

Men så drack jag den första ölen därifrån, Asundi, på SMÖF. Och möttes av en vansinnigt infekterad och obehaglig sörja.

Dock slås jag inte ner då lätt, så när jag såg att Asundi Ljus, en ljus amerikansk lager på 4,8 % fanns att beställa på Systembolaget så slog jag till.

I kväll sorterade jag mina flaskor och hittade den här, och jag tyckte att den var en lämplig öl för en måndagskväll.

Jag hör ett piggt pysande när jag öppnar flaskan, den klara mörkt bärnstensfärgade(!) vätskan hälls upp i glaset. Ett mycket kortlivat varmvitt skum försvinner helt med ett fräsande ljud. Det finns jästfällning i flaskan.  

Doften är något besk med lite maltsötma och aningar av högre alkoholer och rengöringsmedel. Karamellmalt och en aning av vått läder.

Smaken är aningen sur med fruktiga toner av svarta vinbär, amerikansk humle, nypon och torra hallon. Den korta eftersmaken är sur-söt och aningen unken med röda bär och lite parfym i slutet.

Kolsyran är mycket kraftig (som Club Soda), de medelstora bubblorna vassa. Vätskan är rätt lätt.

Ja, den här flaskan håller nog på att bli sur och infekterad. Fast jag tror faktiskt att det varit en ganska bra och intressant öl från början. Nu är den det inte.

Betyg: 1,83. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment (e-beställbart i hela landet). Pris: 26:90 för 500 ml. Bäst före: 2012-07-10.

Allt Om Öl Festivalen 2012 - ölen


Detta är vad jag drack under de två dagarna på Allt Om Öl Festivalen. Lite noteringar och ett skissartat betyg utan större eftertanke, bara.

  • Amager Summer Fusion, en California Common på 3,5 %. God och lite kantig. Lätt och lättdrucken. Sommar.  3,75.
  • S:t Eriks Hallon Wit. Witbier bryggd med rätt mycket hallon. Snustorr (oväntat) och frisk. Men aningen svår att ta till sig. 3,25
  • Omnipollo Leon. Från fat. Aningen sötare än jag minns den. Och lite grönare. 4. 
  • Nils Oscar Carl David Celebration (AKA Hej Hopp!). Engelskt barleywine lagrat på tank i två år bryggd för att fira ägarens 60-årsdag (om jag minns rätt). Oväntat lätt för alkoholhalten. Behöver nog några år på sig för att få till de där riktiga barleywine-tonerna. 3.
  • Nils Oscar Bordsöl. En Pale Ale på 2,7 % bryggd tillsammans med F12-gruppen. Vörtig och lite ojäst i karaktären. 2,25.
Flaskor-på-rad-bilden. Obligatorisk vid ölfestivaler. Elixir-montern.
  • Eskilstuna Sommar 2012. Amerikansk Witbier. En härligt friskt syrlig öl som påminde mig om barndomens godis Grinollar (de gula). Stor kolsyra. 4,25. Min favorit i jurybedömningen. 
  • Eskilstuna Anders Dubbel IPA. Denna gång utan de besvärande gröna äppeltonerna som den hade förra året – de har helt enkelt inte haft lika bråttom i år. Fin, besk och balanserad. 4.  
  • Brooklyn Mary's Maple Porter (Brewmaster's Series). En hemlig flaska som Carlsberg-killarna smög omkring med. Inte så söt, men ändå väldigt sirapig och tung. Funkar nog bättre på vintern. 3,75.
  • Brooklyn Ghost Bottle Cuvée Elijah. Även detta något vansinnigt rart från New York. Fat-toner, choklad, lite belgiska toner och en del orökt whiskey. Bra men kräver nog mer tid och lugn. 3,75.
  • Effenbert nealkoholické pivo. Nytt tjeckiskt märke i Elixirs portfölj. Här den alkoholfria varianten. Frisk och lite vörtsöt, en av de bättre alkoholfria jag provat. 3,5.
En till! Café Sylvia.
  • Thiriez la biObière. En fransk blonde på 5,5 %. Halvtorr och inte alltför jästig. Mjuk. 3,5. 
  • S:t Eriks & Mathias Dahlgren #1 Enbär. Enbär och eneträ, lite som att dricka öl med en nytäljd smörkniv.Trevlig i det stora. Känns som en öl från ett nytänkande brittiskt bryggeri. Nog fel omständigheter för att den riktigt ska fungera. 3,75. 
  • Eskilstuna Nyfors InneSittarBärs. Fin malt, men aningen skakig balans. Lite skalig och torr i slutet. 2,75.
  • Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend. Dags för lite surt! Den här var riktigt fint sur med tydliga toner av svartpeppar i både doft och smak. Söta frukter dök upp innan slutet som var syrligt. 4,5.
  • Drie Fonteinen Oude Geuze - Armand & Tommy. I jämförelse med den förra något enklare och mer av grapefrukt och sötma. Lugnare, på gott och ont. 4.
Hett eftertraktade.
  • Mikkeller + Cigar City Swinging Harry. En quadrupel med exotisk frukt lagrad på likörfat. Vansinnessöt, som att lägga Sucketter på tungan. Vass och tung med frukt.  ”Känns som en typisk Mikkelleröl: Ta en klassisk stil, kasta in något konstigt och lagra på fat” som en annan besökare påpekade vid montern. 2,25.
  • Hornbeer Hophorn. Finns det bra svart IPA? Ja, den här var svart och stoutig, men med lite lösningsmedel. Var är IPA-delen? 3.
  • Hornbeer the Fundamental Blackhorn. Stor. Tung. Svart och lite söt med tobakstoner. Tung på ett bra sätt. 4.
  • Strömsholms Köpingshus Rhöd.  Sur och uppenbart infekterad med något. 1,5.
Ja, det var den festivalen det. 

2012-06-17

Allt Om Öl Festivalen 2012 - eftersnack


För några timmar sedan kom jag hem efter årets Allt Om Öl Festivalen i Eskilstuna. Och jag skulle ljuga om jag beskrev mitt tillstånd som piggt just nu.

Men festivalen var trevlig, precis som i premiären förra året.

Jag var på plats någon minut innan det officiella öppnandet vid femtiden i fredags. Gick runt. Hälsade på utställarna. Provade lite öl. Njöt av det fina vädret på detta utomhusarrangemang.

Janko pratar ölhistoria.
Kvällens höjdpunkt blev som väntat Jankos ölprovning ”Klassiska ölstilar” som började med feodalsamhällets långsamma upplösande i England under senmedeltid. Och så fortsatte den faktaspäckade föreläsningen för att avslutas någonstans kring det tidiga 1990-talet och frågan om vem som bryggde den första DIPAn. Oerhört intressant och lärorikt!

Tja, sedan blev det väl mer ölprover, bloggare och normalt folk kom fram och pratade öl. Sedan var det dags för ”Öllandskamp” där 3 svenska öl ställdes parvis mot 3 engelska öl. En lite konstig provning som slutade 3-3.

Sedan: Mat. Jag tittade lite på fotbollsvisningen, men det arrangemanget verkade inte helt genomtänkt så jag gick hem vid tiotiden.

På natten hade Eskilstunas raggare fullt jobb med att försöka hålla oss vakna, precis som förra året.


Lördag morgon. Vaknade segt och sent. Tittade ut från hotellet. Det ösregnade. Verkligen. Det vräkte ner. Så jag och frugan tog en tur till det ganska sömniga Tuna Park-köpcentret för att fördriva lite tid.

Festivalen hade öppnat redan 12, men med tanke på regnet (och att jag skulle hålla föredrag) väntade jag till efter tre innan jag tog med till området. Då var det nästan uppehåll, och trots sommarsandaler kom jag fram torrfotad. Skönt.

Från Linköping hade det kommit en busslast mer eller mindre bekanta ansikten som jag satt och pratade med.

Fint väder.
Jag var inte bara där för att hålla en provning, utan ingick också i juryn för årets festivalöl. Det hela gick ut på att fem ölbloggare (Jag, Darren från BeerSweden, festivalgeneral Pelle från Allt Om Öl, Johan från Portersteken och Fredrik från Ölhunden) under festivalen skulle dela ut 10 guldstjärnor var. De 10 som fått flest stjärnor gick sedan till final där de blindprovades.
Jessica visar.
Innan min provning så passade jag på att lyssna på Jessica Heidrichs provning med St Eriks-öl. Spännande och intressant, som alltid. Även om jag inte håller med om allt gällade alla öl.

Dock drog hon över tiden så det blev stressigt att köra igång min, Men när jag väl kom igång gick det utan större incidenter, ”Moderna Ölstilar” var en naturlig fortsättning på Jankos provning. Trist att det bara var jag som var med på båda, lite av poängen missades då.

Brekeriet var på plats.
Nå. Aningen stressat delade jag ut fler stjärnor. När tiden runnit ut insåg flera av oss att vi gett ut klistermärken till öl som det bara fanns en enda fläska av, eller öl som tagit slut innan finalprovningen.

Finalprovningen hade färre jurymedlemmar än förra året, och kanske var vi lite mer rutinerade än förra året för jag upplevde att det gick fortare och enklare än då. Våra papper samlades och summerades.

Efter det var det lite lugn och paus. Jag drack ytterligare lite öl och lyssnade på den utmärkte DJen som inte bara spelade oväntad musik utan också fyllde på med eget trumpetspel.


Kring 22:30 var det dags för prisutdelning. Besökarnas pris gick med en rösts marginal till Sigtuna Tripel Hop Weizen. Juryns pris gick till en gammal öl: Carlsberg Carnegie Porter årgång 2002.

Det kanske inte var den öl som fått högst betyg av någon av jurymedlemmarna, men den var jämnast däruppe.

Dåligt kort på glada Carlsberg Sigtuna-prismottagare.
Som sagt, det är en trevlig mindre festival, det är det. Men jag tyckte det var oroväckande lite besökare under båda dagarna, och likaledes under provningarna. De provningar som gick bäst var Lilla Ölskolan som ingick i biljetten, och provningen ”Ost och öl” med över 20 deltagare.

Jag återkommer med lite noteringar om de öl jag provade under festivalen.

Systembolaget från beställning till ordinarie juni 2012


De här ölen har flyttas från beställningssortimentet till det ordinarie sortimentet den 4 juni 2012. Det innebär att de kan beställas styckevis till alla butiker.

2012-06-15

Systembolagets exklusiva lansering augusti 2012


Okej: De här ölen kommer i de 40 stora butikerna 1 augusti 2012.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, modul, pris
Det kommer ett vinkällarsläpp samma dag, men det hinner jag inte formatera eftersom jag ska iväg på ölfestival just nu. Senare tillägg: Det var inga öl på den listan.

Inför Allt Om Ölfestivalen 2012

By Lars (Lon) Olsson (Own work) [CC-BY-SA-3.0], via Wikimedia Commons
I eftermiddag tar jag och frugan bilen till Eskilstuna. Där hade jag tänkt att hänga på Allt Om Öl Festivalen i dagarna två.

Inte bara för att dricka öl och träffa folk, utan också för att vara med i festivaljuryn och utse festivalens bästa öl. Samt som ”ölikon” (festivalgeneral Pelles ord i Eskilstunakuriren) hålla i provningen Moderna stilar lördag klockan 17.00.

Där ska jag försöka ge en överblick vad som hänt i ölvärlden de senaste 40 åren. Pust. Det har under de senaste månaderna varit en hel del pyssel att få ihop ett relevant urval av öl. Stor hjälp har kommit från såväl Pelle som Brill & Co och Galatea.

Annars är det en hel del provningar under dagarna. Ska försöka gå på några av dem och lära mig nya saker. Programmet hittas här.

Notera att jag tidigare gett fel information om provningarnas kostnad: Det är nybörjarprovningen Lilla ölskolan som ingår i entrébiljetten. De andra kostar 100:00 eller 150:00.

Sedan blir det väl lite öl också. Någon av de 200 anmälda kanske går att dricka? Listan finns här.

Om vi ses på festivalen, kom gärna fram och hälsa och prata öl och blogg. Förvänta dig att jag kommer att se förvirrad ut.

2012-06-14

Åbro Bryggmästarens Påsköl

Det finns en sak som jag verkligen inte eftersträvar i mitt bloggande: Förutsägbarhet.

Så idag blir det en av den nya påsköl som kom i våras!

Bryggmästarens Påsköl från Åbro har till namnet funnits tidigare, men då var det en mörk lager på 5 % som jag recenserade sommaren 2006, och gav 3,83 i betyg (länk).

Årets variant är en wienerlager/bayersk som ligger på 5,7 %. Den bär bryggmästaren Lennarth Anemyrs signatur, vilket ger mig en chans att länka till en kortfilm om honom: Länk.

Färgen är brun med en aning rött (50 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljust brunt. Det sjunker långsamt och lämnar tjocka rester på glaset.

Doften är rostad med en hel del julnötter. Lite beska, smör och en välbekant grönsakig-syrlig ton. Men den håller sig lugnare än i bryggeriets andra öl.

Smaken är mjuk med en trevlig blommig humlebeska. Den gräddiga sötman är nötig och rätt så rostad. Lena och rena smaker. Eftersmaken har lite mjöliga/brödiga toner, aningar av röda bär och lite hasselnötter. Avslutningen lägger till lite kokta grönsaker.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är lena mot tungan. Vätskan är något torr.

En av de bättre Åbro-öl jag druckit, faktiskt. Jag är positivt överraskad.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid påsken 2012 (lagerstatus). Pris: 14:00 för 500 ml. Bäst före: 01MAR2013

2012-06-12

Spendrups/Brutal Brewing Sir Taste-A-Lot

Idag blir det ett folköl från Spendrups' underetikett Brutal Brewing. Lat som jag är klipper jag bara in deras informationsblad här:

= = =

Brutal Brewing Sir Taste-a-Lot 3,5

Färg: Harmoniskt gyllengul.

Doft: En frisk humleblommig doft med tydliga inslag av grapefrukt, citrus och melon.

Smak: Humlearomatisk med en väl balanserad maltighet och med en lätt markerad beska. Humlearomen kommer från den amerikanska aromhumlen Amarillo och den tyska humlen Perle, vilket ger en aromatisk fruktighet med inslag av melon.

Malt: Pilsner-, Münchener- och ljus karamellmalt.

Humle: Magnum, Perle och Amarillo.

Bryggning
Mäskning sker under 2 timmar med infusionsförfarande. Sammanlagt ges humlen i tre olika givor till brygden varav två i brygghuset.

Jäsning och lagring
BB Sir Taste-a-Lot är en underjäst ljus lager. Huvudjäsning sker i 7 dagar vid 13° C. Därefter sker mognaden i lagertank under 3 veckor vid - 1° C. BB Sir Taste-a-Lot är torrhumlad i jästanken, vilket betyder att en tredje och sista humlegiva görs efter 7 dagars primär jäsning. Därav frigörs en stor mängd eteriska oljor från humlen som bidrar till den aromatiska doften.

Riktvärden
Stamvörtstyrka P°: 9,5
Alkohol vol %: 3,5
Restsockerhalt vikt %: 3,0
Färg EBC: 14
Humlebeska EBU: 24

Bryggmästare: Richard Bengtsson
Inspiratör: Sir Taste-a-Lot

Bryggmästarens tankar:
Ambitionen har varit att brygga ett öl med något lägre alkoholhalt som smakar gott och mycket. Den tydliga humleblommigheten, en balanserad maltkropp och lätt markerad beska gör att ölet blir smakrikt och härligt.

= = =

När jag häller upp denna öl i mott Samuel Adams Boston Lager-glas får jag se en ljust guldaktig klar vätska (6 EBC) och ett varmvitt kompakt tre fingrar högt skum som varar oväntat länge och gre riktigt snygga skumrester på glaset.

Doften domineras av amerikansk citrus-humle och en viss beska. Lite blommor och en mild sötma. Den påminner lite om en mild APA.

Smaken startar ganska så beskt med lite metalliska bismaker och en lätt syrlighet. Jodå, det finns humletoner även här: Citrus-toner av lime, pomerans och grapefrukt. Men kroppen är lätt och ger inte balans nog åt humlen, så det hela blir svajigt och obalanserat. Det finns en lätt och ren sötma i botten. Eftersmaken är citrusig utan någon större beska. Det finns dock en lätt kemisk rengöringsmedelston. Inte stark, men den finns där liksom lite aprikoser. Avslutningen är citrushumlig med en lätt beska.

Kolsyran är medel till stark, de många bubblorna är medelstora och friska. Vätskan är något lätt.

En oväntat humlig folköl från Spendrups, vilket överraskade positivt. Tyvärr finns det inte nog med botten i ölen för att det ska bli riktigt bra. Och så var det det där med bismakerna…

Betyg: 3,43. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt för 500 ml. Bäst före: 06 AUG. 12.

2012-06-11

Slottskällan Zeven

Jag tror det var Närke-HåGe som myntade uttrycket "knäppöl” för bryggeriets experimentbrygder. Här har vi det andra av Slottskällans öl i den klassen, något de väl kan kosta på sig nu när det åter går lite bättre för bryggeriet.

Zeven är en öl som jag tror är den första representanten för sin stil: Svart saison. Namnet är alkoholhalten 7 % på flamländska.

Precis som utlovades när bryggeriet anställde den belgiskättade bryggaren Maarten kommer det nu belgiskinspirerade öl från Uppsala. Kul!

Ölen ger ifrån sig ett lätt fräsande ljud när jag häller upp den. Vätskan är klar, färgen är mörkt mörkt brun nästan svart (80 EBC). Det fingertjocka skummet är beige och luftigt. Det finns en del jäst på flaskans botten.

Doften är fenolisk och humlig. Belgisk jäst, porter-lika rostade toner. Vetebröd. Karamelliserat socker. Tvål och lite citrusbeska. Dofterna är lite ruffa med lite alkohol.

Jästtoner, typiskt belgiska finns i smaken liksom såväl torkade som färska exotiska frukter. Lite syrliga vetetoner. Rostad, närmast bränd malt. Beskan är medium, stundtals stark samtidigt som de humliga smakerna håller sig i bakgrunden. Aningar av vax och Fox Citronkola. Lätt till medel kropp. Eftersmaken erbjuder mer av de hårt rostade smakerna (utan någon kärvhet) som påminner om grillat kött. Det finns också en grönsakston; färsk gurka, gröna tomater och kanske rentav lite chili. Avslutningen är jästig med en fin beska.

Kolsyran är mycket kraftig, de stora bubblorna trots det ganska mjuka. Vätskan är medelmjuk.

En mycket intressant nytolkning av saison-stilen där rostade toner och amerikansk humle adderats. Jag saknar kanske lite av den där råa mjöl-smaken som finns i många av de ljusa belgarna.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet/pris: Varuprov (finns som lokal vara 24:70 för 330 ml). Bäst före: 130117 (batch Zv1201).

Hur var det egentligen 1924-1956?

Bild: Kungliga Bibliotekets samlingar.

Att jag är intresserad av svensk ölhistoria kan inte förvåna er speciellt mycket.

Jag har under en tid funderat på den mörka tiden som var mellan 1924-1956. Och när jag läste Ron Pattinsons bloggpost om att ölstyrkan normaliserades under tyskt tjugotal (till skillnad mot samma tid i UK) så funderade jag över samma tid i Sverige.

Som ett resultat av folkomröstningen om förbud mot rusdrycker 1922 gjordes stora förändringar av svensk alkoholpolitik, som kom att prägla vårt land under många år – Detaljhandelsmonopolet finns ju fortfarande kvar. Brattsystemet. Förstatligandet av tillverkning och distribution av sprit. Allmänna Restaurangbolaget. Etc.

Och så ölen. Min vana trogen kommer jag bara att ange styrkor i volymprocent.

Det jag är helt säker på är att starköl förbjöds (med undantag av Porter för medicinskt bruk).

Sedan fanns öl klass I. Där hittade man såväl svagdricka (mörk maltdryck där jäsningen avbrutits med sackarin) som ”skattefritt” som motsvar dagens lättöl. Här var alkoholhalten mellan 0,5 % och 2,25 %.

Öl klass II. ”Pilsnerdricka”. Alkoholhalt 2,26-4 %. Beskattades efter stamvörtstyrkan på samma sätt som tidigare(?) skedde i Tjeckien och Tyskland etc.

Öl klass III var starkare än 4 %. Bryggdes enbart för export (och medicinskt bruk med mera).

Allt detta enligt Wikipedias artikel om Öl i Sverige. Som refererar till Nordisk Familjeboks supplement tryckt 1925, så den borde väl veta.

Det jag reagerar lite på är att pilsnerdrickan fick vara så stark som 4 %. Det jag hört tidigare är att den knappt nådde upp till 3 %. Eller är det någon som blandat ihop volymprocent och viktprocent?

2012-06-10

Baltica #6 Porter

I kväll blev det den första ölen från Köpenhamnsbesöket.

Man kan väl inte påstå att jag likt många andra som var på Copenhagen Beer Celebreation hamstrade rara öl; allt som allt köpte jag 5 flaskor åt mig själv (och 2 åt kattvakten), samtliga hos den trevliga butiken Fish & Beer i Amager (Ölfrämjare har 10 % rabatt).

En av ölen var en som jag varit på jakt efter länge: Baltica #6 Porter, en baltisk porter på 7 % från St Petersburg-bryggeriet Baltica Breweries.

För något år sedan fick jag för mig att jag skulle försöka få tag på 6 av de 10 högst rankade ölen i (nu nedlagda) tidningen Beers of the World tävling World Beer Awads anno 2009. De skulle utgöra en provning på De Klomp den sommaren.

Det blev en del jobb. Vissa öl fanns redan i kylen. Andra var helt omöjliga att få tag i. Den här portern till exempel. Jag försökte att få bryggeriets ägare Carlsberg att importera en låda, men det verkade helt enkelt inte gå att genomföra: Baltica är tydligen inget för Sverige.

Om man ska gå efter texten på den här flaskan är den gjord för den tyska marknaden.

När jag öppnar flaskan möts jag av ett friskt fräs. Vätskan är helt svart (100 EBC), vätskan är klar. Det höga skummet är varmt brunt och kompakt. Det sjunker sakta ner utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften har toner av mörk choklad, fikon, ren alkohol, rostad malt (inga brända toner) och en ren beska. Den är mjuk och något torr.

Smaken är något söt med diskreta toner av torkad frukt, fikon och russin utan att kännas speciellt oxiderad. Det finns snabbt övergående salta aningar som skapar ett fint djup. Malten känns både rostad och lite bränd. Lätt är också den rena beskan, inga direkta humlesmaker. Medelstor kropp. Alkoholen växer långsamt i eftersmaken där det också finns en mjuk russin-sötma.

Kolsyran är mild till medel, de små bubblorna mjuka. Vätskan är medeltorr.

En trevlig baltisk porter: Inte tung med fokus på malten. Jag noterar att den här fått en del rätt låga betyg på Beer Advocate, många verkar komma från amerikanare som förväntat sig en tjockflytande malttung brygd av amerikanskt snitt och blivit besvikna.

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Okänt (Fish & Beer har bara priset på hyllan och ger inget detaljerat kvitto) för 500 ml. Bäst före: 01.08.12 (bryggd 1 år innan dess).

2012-06-09

Lördag


Det blev inte någon recension i kväll.

I stället blev det lite ost till slökollandet på fotbollen.

Camenbert och Vacherol.

Så vad skulle man dricka till? Jag funderade och glodde i skafferiet.

Oud Beersel Oude Geuze Vieille från 2008? Eller North Coast Old Stock Ale från 2008?

Två helt olika öl.

Det fick bli den senare.

Jag recenserade den här färsk av årgång 2006 i slutet av 2006, gav den 4,35 i betyg och tyckte att den var snygg i stort.

Nu är den märkbart lagrad/oxiderad. Söta russin och lite mörk rom i doften. Smaken är kraftig med en hel del alkohol. Russin och madeira, men inte så söt. Rätt tunn kropp, vilket förvånar. Eftersmaken har en smygande beska och smak av rom-godis.

Elegant och tuff på samma gång.

Fast passade den till osten? Det blev ingen perfekt kombination, ölet är helt enkelt för kraftigt för de rätt milda ostarna.

Men jag överlever.

2012-06-08

Zeunerts Höga Kusten

När jag recenserade Zeunerts Höga Kusten från Kopparbergs Bryggeri förra gången – i maj 2004 – var det här en Altbier (som kommit in i sortimentet i januari 1998). Den bryggdes i öppna jäskar och lagrades i minst 8 veckor på kyltank. Då av jag den 3,2 i betyg och tyckte att den mer påminde om en vanlig lager med lite rostade toner (som en dansk Classic) än de Düsseldorfska originalen.

Nu är det ett slags Black & Tan, en blandning av en ale och en ljus lager. Jag vet inte exakt när denna förändring skedde, eller varför. Alkoholhalten är 5,3 %.

Varför köper jag den nu igen? Tja, det var väl mest placeringen hos Systembolaget: ”Övrig öl”. Jag drog mig till minnes mina många besök i skivaffärer på 80- och 90-talen. De intressantaste skivorna fanns ofta under rubriken ”Övrigt”. Det är väl ingen slump att jag numera dras till bloggar där esoterica, library music och mashups delas ut.

Ölen i fråga är guldfärgad (7 EBC) och vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och avslutas med en ojämn topp. Det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är maltig med lite medelsöt karamellton. Aningar av aprikoser och en något kemisk beska. Det finns en fenolisk ton av gammaldags tvål i bakgrunden.

Den tudelade smaken av ren lager och fruktig ale är rätt tydlig i början. Det finns en hel del maltiga toner, men den blir inte alltför söt. Lite kemisk beska, aningar av röda bär och hö. Eftersmaken är rätt mild, kort och mestadels söt, jag noterar också en viss metallisk beska.

Kolsyran är kraftig på ett lager-vis, små bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Inte så pjåkig, inga större fel här. Men den är å andra sidan inte speciellt intressant, smakerna är ganska endimensionella.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment modul T3 T2. Pris: 15:00 för 500 ml. Bäst före: 101112.

Bonus: Gamla desigen!

2012-06-07

Slottskällan Zero - igen

Vad tiden går.

Jag tyckte det var rätt nyligen jag drack och recenserade Zero från Slottskällan. Men så visar det sig att det var nästan precis ett halvår sedan.

Då var det på fat. Nu på flaska, ett recensionsexemplar jag fått. För de som inte minns den intressanta historien bakom denna experimentella amerikanska IPA på 6,5 % så rekommenderar jag den förra recensionen här.

Färgen är guld med en aning rött (9 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jästfällning på flaskans botten. Det fingertjocka skummet försvinner iväg rätt fort, och lämnar efter sig en varmvit ring utan några rester på glaset.

Det finns en tydlig citruston i doften: Citron, lime och grapefrukt. Lite marmeladlik sötma och aningar av karamell-malt. Rena beska toner. Det finns en lite oväntad ton av kryddor (kryddpeppar) och kokt kött, och kanske antydningar till rök och tobak i bakgrunden.

Smaken är besk och blommig med citrusfrukter, speciellt lime och grapefrukt. Sötman är ren och trevlig, den kommer och går med tiden. Medelstor kropp. Eftersmaken är rätt så torr med rena humletoner och en medelstor beska, liksom lite blommor. Avslutningen har en tilltagande (skal)kärvhet med smaker av gröna bär och omogen frukt.

Kolsyran är stark med massor av små friska kortlivade bibblor. Vätskan är medelmjuk med en tilltagande torrhet.

Det här är inte bara ett intressant experiment, det är också en god IPA, som dock lider lite av kärvheten i eftersmaken. Trots detta gillar jag denna öl.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet/pris: Varuprov (finns i Systembolagsbutikerna i Uppsala för 25:00 för 330 ml). Bäst före: 130118 (Batch 1201).

2012-06-06

Är jag snål?

Usch! Tvi! Bah!
Det är ingen större hemlighet att jag av olika skäl dragit ner ordentligt på öldrickandet sista halvåret eller så.

Men när jag idag tittar tillbaka på de recensioner jag trots allt skrivit så blir jag ändå förvånad över betygen: Det känns som om de genomgående är lägre än tidigare:

Senast jag gav en öl 4 (”Good”) eller högre i betyg var i slutet av april (Skebo Quasqale). Och innan dess får man gå tillbaka till början av mars (St Georgenbräu Keller Bier). Innan dess? Början av februari (Hopworks Survival 7 Grain Stout).

Jag orkar inte göra någon större statistisk analys (som skulle kunna falsifiera min magkänsla). Men det känns som om jag blivit tjurigare, hittat fler fel och gnällt mer under den här tiden. Har min idealbild av en bra öl blivit så idealisk att ingen verklig öl kan nå upp till den?

Har ni läsare haft samma intryck?

Hellefors Ångbrygd Lager

Inledning 1: Hellefors Bryggeri i Grythyttan kanske inte är det mest kända i Sverige. Ändå är chansen stor att du druckit något från dem: Efter att Spendrups valt att göra sig av med bryggeriet 2009 startades det på nytt inriktat på att göra 2008 köpt bryggeriet som sedan mitten av 1990-talet tillverkat läsk, vatten och öl till den så kallade EMV-marknaden (Egna VaruMärken) ökades produktionen. Har du köpt en läsk eller flaskvatten med exempelvis ICAs egna logotyp på så är det inte otroligt att det kommer från Hellefors.

Inledning 2: Ah, Sveriges Nationaldag. En dag som, enligt en bekant, av svenskar i USA-förskingring gärna firas på IKEA eftersom de då kan få äta halvfabrikat-köttbullar i brunsås och stå i kö, två typiskt svenska företeelser.

Själv skulle jag nog peka ut en gyrospizza med lättöl på en pizzeria inrymd i en nedlagd bensinmack/postkontor som det svenskaste som går att få.

Lättöl är i mycket ett resultat av den antialkohol-kampanj som fanns i världen inklusive Sverige strax efter första världskriget, och den svenska totalförbudsomröstningen. Den kompromiss som togs fram innebar att öl under 2,25 % vol, ”skattefri” och 2,25-4 % vol,  ”pilsnerdricka” tilläts medan starkare förbjöds.

För att knyta ihop denna säck så blir det alltså en lättöl från Hellefors, Ångbrygd Lager. Ljus eurolager är stilen och 2,1 % alkoholhalten. Den verkar uteslutande säljas på ICA.

Färgen är guld, (8 EBC), vätskan klar. Den vita skumkronan är fingertjock och kompakt, den sjunker utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är mild men lyckas ändå ha tydligt oxiderade toner av pappersmassa och våt kartong. Aningar av pilsnermalt och vört. En nästan omärkbar beska med metall-toner.

Smaken är lätt med en hel del våt papp och pappersmassa. Lite metallisk beska. Eftersmaken är lätt och småsöt med mer av det våta pappret.

Kolsyran är kraftig, bubblorna stora. Vätskan är vattning och aningen torr.

Nja. Jag är tacksam att jag inte dricker den här alldeles vid bäst före-datumet.

Betyg: 2,05. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln (kanske bara ICA). Pris: Omkring 3:00 om man köper 18 burkar, omkring 4:50 för en. Bäst före: 12. DEC 12.

2012-06-05

Karmeliten Kloster Doppelbock

Igår blev det ingen recension, kvällen tillbringades i stället med att fotografera de flaskor jag köpt på Systembolaget tidigare under dagen (och på andra håll senaste tiden). Sedan var det en del pyssel med det där, och när jag väl fått iväg filerna till Valv, iGlaset och Beer Advocate så var det plötsligt sovdags.

Men nu så. Det blir en doppelbock, den traditionellt näst starkaste medlemmen i den tyska lagerfamiljen (eisbock är starkare). Karmeliten Kloster Doppelbock är namnet, Karmeliten Braureri Karl Storm bryggeriet och alkoholhalten 8 %.

Färgen är djupt brun med an aning rött, vätskan klar. Det fingertjocka smutsvita skummet sjunker rätt kvickt ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt och maltig med massor av karamell. Aningar av russin och ekfat. Torkade frukter och lite alkohol. Ingen märkbar humle eller beska. Den är väldigt maltig, nästan tung. Tyvärr störs intrycket av lite fuktiga källartoner och gummidoft.

Smaken är lättare än vad doften antyder. Karamelliserat socker och malt dominerar som sig bör, men det finns också en märkbar om än mild gräsig beska som ger balans. Fruktgodis, knäck (men inte smörkola) och aningar av apelsin och aprikos. Avslutningen är oväntat torr med smak av alkohol, något rostad malt och torkad frukt.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna många och mjuka. Vätskan är lätt för att vara en öl av den här styrkan och typen, men det funkar i alla fall rätt bra.

En rätt okej öl… Inte den mest komplexa doppelbock jag druckit, den siktar mer in sig på renhet än djup. Hade jag bedömt den efter typdefen hade det inte gått lika bra: Den är på tok för humlad, och den där konstiga aningen av källare och gummi hjälper inte heller.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment våren 2012. Pris: 22:50 för 500 ml. Bäst före: 12.03.13.

2012-06-02

Falcon Raw No. 9

Ja, vad heter den här egentligen? Ska jag tro Carlsberg Sveriges pressmeddelande så heter den Falcon RAW. Kollar jag på Systembolagets sida heter den Falcon Raw No 9. Äh, jag går på det sista. Fast vilka var de åtta tidigare? Hm.

Det är alltså en ofiltrerad kellerbier från detta Sveriges största bryggeri. Vem hade väl kunnat tro det för några år sedan? Ölen har producerats med ekologiska råvaror, däribland ”en nypa” omältat vete och den tyska humlesorten Perle. Alkoholhalten ligger på 4,5 %.

Jag gör precis som flaskans etiketter instruerar mig till: Först rulla flaskan några gånger, häll upp 2/3, rulla runt bottensatsen, häpll upp resten. Trots rullandet pyser inte ölen speciellt mycket när jag häller upp den. Det bildas ett ganska stort orange skum som sakta faller ner utan att lämna några rester på glaset. I vätskan som är smågrumlig flyter det omkring ganska mycket partiklar.

Doften är söt med tydliga toner av kex och småkakor. Aningar av karamellmalt. Lite blommig humle, dock utan större beska.

Smaken är först ganska mild, men jag noterar den där speciella sydtyska kakor-jäst-blom-smaken efter en stund. Beskan är mild och mycket blommig. Det finns också en lätt smörighet. Eftersmaken är i stort sett densamma med lite ökad sötma. Aningen är söt med lite apelsin, nästan åt det jolmiga hållet.

Kolsyran är mild, de få bubblorna små och mjuka. Vätskan är aningen kladdig.

En fullt acceptabel, om än aningen mild och försiktig kellerbier. Troligen en bra introduktion till stilen för stor-stark-drickarna. Inte illa alls!

Bonus-nörd-fakta: Bilderna på flaskan som skickades ut i samband med lanseringen från Carlsberg Sverige har en halsetikett. Flaskorna i butik hade i stället en lapp omkring halsen.


Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från och med april 2012. Pris: 12:90 för 330 ml. Bäst före: 24 SEPT 12.