2012-04-30

Black Isle Black Islay

Det här är en öl som kommer till Systembolaget på onsdag: Black Islay, en amerikansk stout på 8 % från skotska Black Isle – ett bryggeri som här mest gjort sig ett namn för sina traditionella brittiska öl brygda på ekologiska råvaror.

Den här stouten har fått ligga på ”ekologiska fat” som tidigare innehållit Bruichladdich-whisky. Etiketten utlovar att den därmed fått toner av ek och vanilj.

Jag har fått en flaska, nummer 961 av totalt 1051, för att recensera. Så då gör jag väl det:

Färgen är kolsvart, vätskan klar (det finns ingen jäst i flaskan). Det fingertjocka skummet är varmt ljusbrunt, det sjunker sakta och lämnar lite rester på glaset.

Doften är ganska alkoholstark men ändå inte aggressiv: Kaffe, vanilj, aningar av whisky, torkade frukter och sylt på röda bär. Den är förvånande frisk.

Smaken är först söt med rostade smaker, mestadels kaffe och mörk choklad. Salta smaker dyker upp efter ett tag, de påminner om grillat kryddat kött. Hittar också pannkakssylt och något som jag associerar med whisky, kanske sådant godis. Medelstor till lätt kropp. Eftersmaken är mindre söt och lite torr med lite kryddiga/peppriga noter, väldigt försiktiga avlägsna aningar av rök och charkvaror. Avslutningen är rätt alkoholig med råa trätoner och lite vaniljstång.

Kolsyran är mild, de få små bubblorna mjuka. Vätskan är medelmjuk med aningar av strävhet.

Aningen torrare och betydligt tunnare än vad jag tror skulle vara idealiskt för den här sortens öl. Det känns som om ursprungsölen inte riktigt ger det stöd som fatlagringen hade behövt. Trots det är det här en helt okej öl, om än inte helt prisvärd.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter maj 2012 (lagerstatus). Pris: 69:00 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 04/13.

Stockholm 2012-04-28

Jodå. Frugan var uttråkad i förra veckan. så hon beställde buss- och tågbiljetter för en stockholmsresa i lördags.

Fick gå upp obehagligt tidigt, men vi var i storstan redan strax efter 10. Shopping, mat och museibesök stod på programmet till att börja med. Sedan mer shopping, mer eller mindre lyckad.

Och så blev det öl. Fast jag hade redan i förväg bestämt mig för att inte recensera eller skriva några anteckningar den här dagen.

Först ett besök på Akkurat som så här en fin lördagseftermiddag vid 16 bara var sittplatstom, inte knökfull.  Tog min vana trogen en real ale i form av Skebo Bighty Best. Som var lika bra som deras andra engelska bitter-öl. Caroline tog en Carnegie Special från fat. Mumsig.

Skebo Bighty Best
Som så många gånger förr promenerade vi sedan Peter Myndes Backe upp till Oliver Twist. Där det var något lugnare.

Även där startade jag med en real ale: Lemon Dream från Salopian Brewery. Tror det är minförsta öl från dem. Jag blev försiktigt varnad att den ”var bryggd med citroner och är rätt så citronig”. Fast det tyckte jag inte var så farligt, jag tyckte det var en aning amerikansk och väldigt frisk sommaröl. Inte dumt alls. Frugan tog en Avery Out of Bounds och var hyfsat nöjd. Jag tyckte den var riktigt lättdrucken och uppfriskande. Skulle gärna ta en till av den vid tillfälle.


Sedan slog mitt portersug till. Efter att ha dissekerat kylarna både en och två gånger föll valet så småningom på en amerikanare i brittisk stil: Black Butte Porter från Deschutes Brewery. Här fanns en fin syrlighet, aningar av lakrits och kaffekarameller och bara aningar av amerikanska humlesorter.


Fast man kan ju inte ha varit på OT utan att ha druckit något slags IPA? Nä just det.

Bartendern rekommenderade ytterligare en amerikansk öl: Avery India Pale Ale. Och, ja, den gjorde sitt jobb på ett utmärkt sätt: En nästan klistrig maltbas mötte kåda, citrus och tallbarr på ett mycket balanserat och kontrollerat sätt. Riktigt gott.


Caroline drack under tiden en Tjockhult Tjinook men var inte alls lika övertygad som mig, utan tyckte mest att den ”luktade som utedass med doftblock men smakade väldigt snällt”.

Ölen var uppdrucken och pilsnerbrickan uppäten (mmm… sellerisalt), och det kändes som det var dags att röra på sig. På något sätt. Det visade sig bli en rätt kort resa. Monks Porter House lockade, jag gillade deras torra stout Maddeleine förra gången jag var där. Fast den var tillfälligt slut. Jag diskuterade en hel del om detta med den pratige bartendern innan jag i stället beställde portern Carl Filip (sic!).

Fast den var inte som jag väntat mig, alls. Snustorr, lätt intill blaskig och aningen för syrlig. När jag, efter att nästan ha druckit upp, påtalade det här så visade det sig att mannen i baren missuppfattat beställningen och gett oss varsitt glas Man & Macht från De Molen. Det var inte alls något dåligt öl (på 3,9 %), men inte vad vi väntat oss och kontrasten blev aningen för stor.

Som en liten kompensation fick vi varsitt vinglas av Carl Filip som humlats med Citra och Amarillo (om jag minns rätt). Där fanns betydligt mer kropp, men citrustonerna tog över lite för mycket från chokladtonerna.

Jaja. Det var dags att ge sig mot centralen. Där såväl hemresan som dagen efter var rätt tunga. Jag orkar inte längre den här sortens öldrickande, speciellt inte i kombination med indisk mat. Åldern börjar ta ut sin rätt, speciellt i kombination med de värktabletter jag just nu tar på grund av ryggskott.

Men i stort sett en trevlig vårdag i huvudstaden.

2012-04-27

Nynäs Dragets Kanal - igen


Dragets Kanal är en DIPA från Nynäshamns Ångbryggeri. Jag har druckit den flera gånger, och recenserade den för knappt två år sedan (länk) då jag tyckte den var något fegt humlad och gav 3,35 i betyg.

Nu är den tillbaka igen, och när jag häller upp den funderar jag lite på om jag inte genom åren varit lite väl hård mot det här bryggeriet. Gnällig. Fasen vet varför. Eller om det verkligen är så. Mina förväntningar är alltid höga när det är öl från detta ett av våra äldsta svenska mikrobryggerier. 

Men den här gången finns inget sådant att klaga på: Den ljusbruna ölen med sitt fina skum må dofta ganska sött av sirap och fruktgodis, men smaken är verkligen rejäl med en humlebeska som nafsar tag i tungan, hoppar på smaklökarna och ger munnen en ordentlig match. Eftersmaken må vara aningen kort och väl söt, men det är fortfarande en humleupplevelse av rang som inte tvekar.

Bra jobbat!

Senare tillägg: Ett stort plus för 25 cl-flaskan, precis lagom för den här typen av öl.

2012-04-26

Gale's Spring Sprinter

British Ale Week på The Horse & Hound, som sagt. Och då ska man väl ta skeden i vacker mun och dricka en brittisk ale? På cask fanns Spring Sprinter från Fuller's, som numera använder det uppköpta bryggerinamnet George Gale & Co för sina säsongsbrygder, främst på cask och främst för den lokala marknaden.

Jag tycker det är trevligt att Fuller's inte bara vårdar varumärket Gale's, utan också vidareutvecklar det. De få öl från det gamla Horndean-bryggeriet som nådde hit var alla favoriter hos mig, som Festival Mild, Prize Old Ale och HSB. Ack,  dessa minnen…

Men nu var det Spring Sprinter i glaset. I grunden en klassisk engelsk bitter på 4 %, men också lite nyskapande tack vare den Nyazeeländska humlen Nelson Sauvin.

Färgen är gul med en aning guld, vätskan klar. Litet vitt skumlager.

Fruktig doft. Fruktgodis, lite mineraler, vita druvor.

Smaken startar med en lätt ton av läder och karamelliserat socker. Smakerna är oväntat kraftiga. En oväntad ton av krut/knallpulver dyker upp. Det finns nästan ingen sötma alls här, men väl en aningen oljig ton. Grapefruktskal i eftersmaken liksom asfalt (inte tjära), stjärnfrukt och gröna bananer. Eftersmaken är för övrigt rätt kort.

Kraftig kolsyra, kraftigare än jag väntat mig i en cask bitter. De små bubblorna kittlar tungan. Lätt vätska.

Inte så pjåkig, men jag undrar över den där smaken av asfalt/knallpulver. Är det något som lever i ölen och skapar något slags svavelföreningar? Nå, det var inte störande på något sätt, bara lite överraskande.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 ml.

Skebo Quasqale

The Horse & Hound håller just nu en ”British Ale Week” där de erbjuder några klassiska brittiska pubrätter och en handfull bittiska öl. Visserligen är flera av dem mer eller mindre fasta på fatilstan, men det är ett trevligt initiativ som jag skulle ångrat om jag inte deltog i.

Regndrypande kom jag in och beställde in en shepherds pie, en underskattad maträtt som man sällan ser på svenska krogar.

Till det en pint av den ena cask ale som fanns försäljning, en svensk: Quasqale är en engelsk best bitter på 4,9 % från stabila Skebo Bruksbryggeri.

Färgen är guld med en aning rött, vätskan klar. Det glesa låga skummet är vitt.

Doften är mjuk. Aningar av metall, krusbärssylt och lite deg. Aningar av mineraler och lite syra får mig att associera till lambic.

Smaken börjar med en bre rejäl beska och en ren medelstor sötma. Lite nötter och en ton av jordkällare hittar jag också liksom lite torrt gräs. Mjuk beska i eftersmaken liksom en saftliknande sötma. Rena toner med lite röda äpplen och hallon i (det rätt korta) slutet.

Kolsyran är mjuk, bubblorna små och friska. Något torr och lätt vätska.

Angående den här ölen utspelade sig följande dialog efteråt på min Facebooksida:
Magnus Bark: Det är ingen annan i Sverige som gör så bra bitter som Skebo.

XXX: Skebo-ett recept, tio öl

Magnus Bark: Visst är det så. Men det är ett bra recept. Och vi svenskar gillar ju nyheter.
XXX: ett jävligt bra recept! :)
Betyg: 4,03. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 ml.

2012-04-25

Systembolagets nyheter juli 1999


Åter dags att dyka ner i den där tidskriftssamlaren och låta slumpen välja ett nummer av Varunytt.

Juli 1999 blev det.

Förutom den vanliga uppräkningen av drycker fanns här en halvsidor med Doft- och smakord, Sydafrikanska vinregioner, ett uppslag med reportaget Vinmakarens vägval om hur man designar ett vin, ytterligare en halvsida om Dryck till dessert (enda ölförslaget: porter till chokladkaka). Och så helsidan med skissrecept.

Men så kommer vi till ölnyheterna!
Importör var ”Per Anders Noren m. f. Beer 4 U”. Vad var det för företag, och när tog Carlsberg Sverige över Brooklyn? 
Ja, det var den enda regelrätta nyheten. Men det fanns desto fler ersättningsöl.

Ersättningsöl? Jo. Det här var under en tid där det var relativt svårt att få in nya öl i sortimentet, dagens system med tillfälliga lanseringar fanns inte. Dessutom var det fortfarande förbud mot alkoholreklam i Sverige.

Ett av de få sätten att få uppmärksamhet för sina produkter var att utnyttja ett kryphål i Systembolagets regelverk: det fanns en möjlighet att ersätta en utgången produkt med en snarlik (i samma segment). Jag antar att regeln egentligen kommit till ur ett vinperspektiv, det brukar vara så på Systembolaget.

Men det här utnyttjades friskt av de stora bryggerierna för att få rotation på sin portfölj, och testa nya koncept. Det behövdes, för att efter den stiltje som uppkom i den svenska ölmarknaden efter mellanölet så hade det plötsligt hänt ett antal omvälvande saker:

Importen hade blivit enklare sedan EU-inträdet. Alkoholhalt-begränsningen hade tagits bort och alla gamla öl skulle plötsligt finnas i en variant på 7-8 %. Alkoläsken tog marknadsandelar. Och Kopparbergs Bryggeri hade seglat upp från ingenstans med aggressiv marknadsföring och prispress.
  • Arboga 10,2 ersatte Lame Turkey (som kom här!) från Pripps
  • Sofiero Original 7,5 ersatte Sofiero Martins Extra
  • Zeunerts Blonde (5,3 %) ersatte Zeunerts Mellanöl
  • Högtryck (5,6 %) ersatte Åbro Fat
  • ST.ÖL (7,2 %) ersatte Spendrups Dubbelbock
Övriga nyheter: 

2012-04-24

Slottskällan Kloster 2012

Så var den då tillbaka i hyllorna: Kloster från Slottskällan, en quadrupel på 9 % från Slottskällans Bryggeri.

När kom Kloster först ut? 1998? 2000? Då var det en måttligt stark belgisk brun ale på 5,6 %. Undrar om det inte var den första ölen i belgisk stil som bryggts i Sverige? Eller var Wisby Klosteröl före?

2001 och 2002 gjordes en kraftigare variant på konceptet, Julkloster som hottats upp till 9 %. 2005 gjorde en ny Kloster entré, det var egentligen Julkloster som bytt namn. Denna tillverkades den fram till 2008 innan den togs ur sortimentet.

2009 drack jag en flaska från 2007 och… tja, gav den 2,95 i betyg (länk). 

Men 2012 är det åter dags, och den här gången är den tillverkad av ekologiska råvaror. Lite tråkigt att den karaktäristiska stubbflaskan är utbytt mot en långhalsad.

Ölet ger ifrån sig ett fräsande ljud när jag häller upp den. Det låga skummet är ljusbrunt och det något grumliga är varmt brun med orange kant. Inga skumrester på glaset.

Doften är jästig med blandade fruktestrar: Apelsinskal, aprikossylt, mogna bananer och en en aning kiwi. Söta dofter av fruktgelé-godis.

Smaken är fenoliskt kryddig med jästiga toner. och en kraftig men ändå mjuk sötma. Lite torkade frukter och en syrligt frisk aning av rabarber. Kroppen är rätt lätt för en så här pass stark öl. Alkohol dyker upp och växer i eftersmaken. Sötman är mildare, och det skapar rum för en ren beska som jag inte är van vid från andra belgare. Hittar också lite torkade frukter och mogen ost. Vetemjöl i slutet.

Kolsyran är stark, bubblorna mycket små. Vätskan är något kladdig.

En OK belgisk mörk ale. Jag börjar bli allt mer tveksam till att kalla den för quad, men det är nog mitt fel. Jag tycker att en quadrupel ska vara betydligt större och kraftigare. I övrigt är nog den här ölen lite för färsk för sitt eget bästa, jag tror att den här kommer att vinna något enormt på ett par år i källaren.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter apil 2012 (lagerstatus). Pris: 31:90 för 330 ml. Bäst före: 20140328.

2012-04-22

Napa Smith Organic IPA

Napa Smith Brewery i Kalifornien? Jag har en svag aning att jag hört talas om dem någonstans någon gång, då i uppskattande ord. Inte den här ölen, tror jag. Hm, dags att leta på nääätet.

Hm.

Det är nog deras imperial porter Bonfire som någon pratat/skrivit drömmande om.

Må så vara, men det är inte den som Systembolaget tagit in utan Organic IPA, en amerikansk IPA på 7 %.

Färgen på ölet är bärnsten med en dragning åt det röda.  Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker undan till ett tunt lock. Vätskan har någon köldgrumlig som går över med högre temperatur. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är mjuk med en söt citruston, snygg beska och lite färska örter. Aningar av tegeldamm, ljus sirap och alkohol. Beskan växer när temperaturen stiger.

Smaken är besk, som väntat. Mjuka eleganta citrustoner (citron, lime, apelsinskal), aningar av aprikos och ananas, liksom lite cederträ och vita druvor. Sötman balanserar beskan mycket väl.  Beskan växer, men sjunker sedan i eftersmaken och ger rum för en aningen jordig sötma, aningar av toffee och citron-gräddkola. Slutet har aningar av alkohol och grankåda.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna rätt mjuka. Vätskan är något kladdig.

En trevlig AIPA i klassisk CA-stil, varken mer eller mindre. Bra pris dessutom.

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Systembolaget fasta sortiment sedan april 2012. Pris: 21:90 för 355 ml. Bäst före: 2012 NOV.

2012-04-21

Rapport från ljus lager-provningen


Idag var det dags för öppen ölprovning på De Klomp. Jag höll i den, temat var ljus lager och det här programförklaringen:
Ljus lager. Världens i särklass mest sålda ölstil. Men det finns ändå mycket att upptäcka i denna öltyp och dess undergenrer. Ölguru Magnus Bark guidar bland dryckerna och historierna.
Före provningen satt jag och tittade på när Bobo plockade fram glas, och smuttade på ett litet glas av en gammal favorit som nu kommit tillbaka: Ocean Dark Mild som fanns på cask. Och visst är den lika mjukt mild, maltig och lättdrucken som jag minns den. Noterade också att Ocean-hussmaken av vört var ytterst mild i den här. Gott!

Så till den utlovade ljusa lagern:
  1. Hofbräu Original. En München Helles, den lättaste tyska stilen. Till det lagerölens historia fram till cirka 1900. Okomplicerad och lättdrucken.
  2. Williams Bros Ceilidh 90. En skotskbryggd lager, bryggd långsamt efter klassiska tyska förebilder. Fast med amerikansk aromhumle. En riktigt trevlig bekantskap, som många gäster trodde skulle vara den perfekta sommarölen.
  3. Krušovice Imperial. En storsäljare, och en ganska neutral tjeckisk pils. Ingens favorit vid handuppräckningen.
  4. Jever Pilsener. Torr med en fin humlebeska. Spännande att testa denna nordtyska öl mot den sydtyska HB.
  5. Mikkeller The American Dream. En APA bryggd med lagerjäst. Och en bra APA med finfina citrustoner.
  6. Mikkeller Hop Burn Low. Mer av allt! I grunden är receptet på en DIPA, men jäst på "fel sätt". Stor och kraftig men ändå väl sammanhållen.
En avslappnad och uppmärksam publik på strax under 30 personer var med idag, och jag tror att American Dream vann den avslutande handuppräckningen.

Nästa vecka ser osäker ut planeringsmässigt, men antingen blir det ”Bobo utan röd tråd” eller ”Smakkombinationer med Petter”.

2012-04-17

Systembolagets tillfälligt sortiment exklusiv juni 2012 komplettering

Amager.
Precis som ni uppmärksamma kommentatorer påpekat så kommer det ytterligare öl den 1 juni:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, modul, pris

  •  11653, Amager RyeKing, 7,7 %, 500 ml, 8.400, T5, 49:90
  • 11635, Amager IPA, 7 %, 500 ml, 10.080, T5, 44:90
  • 11633, BrewDog Abstrakt 09, 375 ml, 1.110, T6, 129:00

2012-04-13

Systembolagets tillfälligt sortiment exklusiv juni 2012

Ännu äldre.
De här ölen släpps på systembolagets 30 största butiker (T5) eller via e-beställning och vinkällarbutikerna (T6) den 1  juni 2012:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, modul, pris

Jag har aldrig hört talas om Birra Almond '22 tidigare. Är dessa italienare bra?

Systembolagets sommarlansering 2012


Först en öl som kvalat från beställningssortimentet till det ordinarie sortimentet: Sinebrychoff-ölet Karhu går från och med måndag 16 april att beställa styckevis från alla butiker. En halvlitersflaska kostar 13:30.

Så, till detta inläggs huvudnyhet: Systembolagets lansering tid sommar 2012, ölen finns i butik från 1 juni och 3 månader därefter.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris
  • 11423, Halmstad Summer Lager, 4,7 %, 330 ml, T1, 12:50
  • 11499, Brutal Brewing Summer Edition, 4,5 %, 330 ml, BAS, 9:90
  • 11426, Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition, 5 %, 330 ml, T1, 18:90
  • 1685, Blanche de Namur, 4,5 %, 330 ml, T3, 19:90
  • 1635, De Proef Slaapmutske Zomer, 4,5 %, 330 ml, T2, 22:90
  • 1491, Oppigårds Summer Pale Ale, 5 %, 330 ml, BAS, 18:50
  • 1209, Raasted Pale Ale, 5 %, 330 ml, T2, 23:50
  • 1628, St Bernardus Tripel, 8 %, 330 ml, T3, 24:90

2012-04-12

Törstsläckare!


Jodå. Med viss oro sippade jag försiktigt på ölen. Någon missade datummärkningen, så jag hade ingen aning om hur gammal den här ölen egentligen var. Man kan ju inte riktigt lita på att den lokala Hemköpsbutiken har full koll.

Men min oro var obefogad: Brandmästare Andréns Törstsläckare från Dugges var precis så amerikanskt torrhumlad, besk och lite småretsam som jag vill ha den. Oerhört mycket öl för 2,8 %, om än lite dyr (28:90 för 500 ml).

Det ser dessutom ut som om det börjar ordna upp sig för Dugges, det här skrev de på Facebook idag:
Nu börjar det röra lite på sig. omgudarna är med oss, så buteljerar vi Kals Stout, Lager No1, "Brandmästaren" och Post Lager på måndag. ca 20 000 liter totti
Till detta åts fantastisk lammkorv från Taylors & Jones som just börjats säljas i Linköping (ICA Kvantum Ekholmen) och en oväntad och mycket god ljummen potatsissallad.

Annars har jag senaste dagarna druckit upp lite rester. Inget att skriva om direkt.

2012-04-09

Oppigårds Easter Ale - igen igen igen


Recenserade den här 2006, gav den då 4,4 i betyg. Och så igen 2008 (länk), över 4. Två år senare 4,28.

Igår recenserade jag inte Easter Ale från Oppigårds Bryggeri när jag drack den, uten bara konstaterade att den åter är ohotad som den bästa påskölen men sin stora maltiga kropp och mjukt friska humleblandning.

Igen.

Nästan långtråkigt. Men bara nästan.

Sigtuna Easter India Pale Ale

Så här under påskhelgens sista timmar är det väl lika bra att ta och detaljgranska ytterligare en påsköl. Turen har kommit till den större och starkare varianten från Sigtuna Brygghus: Sigtuna Easter India Pale Ale. Det är en amerikansk IPA på 7 %.

Och som en sådan är det omöjligt att inte dra paralleller till den andra AIPAn på 7 % från Sigtuna som går att köpa just nu; East Coast IPA. Den recenserade jag ju igår och gillade mycket (4,2 i betyg). Så jag var ganska nyfiken på vad de hittat på med den här säsongsprodukten.

Det två fingrar höga skummet är ljust beige och kompakt. Det håller sig kvar länge och lämnar fina skumrester på glaset. Vätskan är klar och bärnstensfärgad (20 EBC).

Doften är, som väntat, humlig och rätt så besk.  Lite torkade frukter, lite deg. Men också en närmast astringent ton av gröna vindruvor och en aning läder. Jag försöker hitta de citrusfrukter som etiketten utlovar, men utan att lyckas. Lätta alkoholtoner

Smaken är något jordig. Annars är det en (lätt fruktig) beska som dominerar. Den är nästan skarp, men den mjuka sötman räddar balansen något. Medelstor kropp. Eftersmaken blir rå och torr på ett gröna druvor-vis. Aningar av läder och vitkål, men också behagligare smaker av limeskal och en mjuk sötma. Avslutningen innehåller lite märklig vitlökssmaker.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk.

Inspirerad av en diskussion jag sett (och deltagit i) hos bryggaren Stefan Gustavsson häromdagen har jag verkligen försökt att förstå vad bryggaren och bryggeriet vill med den här ölen, deras tankar och visioner. Men det hjälper liksom inte, jag kan inte förmå mig att tycka att det här är en bra genomförd öl. Men en enkel amatörs huvud tror jag att något gått snett i humlingen, kanske rentav torrhumlingen.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2012 (lagerstatus). Pris: 31:50 för 500 ml. Bäst före: Helt oläsligt.

2012-04-08

Sigtuna East Coast IPA - igen

I maj 2011 kom Sigtuna Summer IPA, en amerikansk IPA på 7 % från Sigtuna Brygghus med humle från USA och Nya Zeeland. Jag recenserade (länk), gillade och gav 3,95 i betyg.

I mars 2012 kom Sigtuna East Coast IPA, en amerikansk IPA på 7 % från Sigtuna Brygghus med humle från USA.

Enligt uppgifter ska ölens recept vara så lika varandra att det kan betraktas som samma öl. Vårens variant kommer dock i 33 cl i stället för halvliter.

Så jag recenserar den här lite snabbare den här gången…

Klar vätska, mörkguld färg.Två fingrar skum, ljusbeige. Ojämnt. Skumrester blir kvar när det akta sjunker ner.

Doften är mjuk och gräddig, det finns mycket amerikansk humle i den här. Citrusfrukter, engelsk apelsinmarmelad. Bra beska, men också en ren mjuk sötma.

Ren beska startar smaken. Det finns också en rejäl sötma för att står emot. Åter kommer jag att tänka på en lyxig syrlig engelsk apelsin/citron-marmelad med mycket skalbitar. rena fina smaker. Kanske aningen lätt kropp; medium. Eftersmaken är aningen torr utan att bli astringent. Mer humle, mer citrus, mer beska liksom syrligt fruktgodis. Syrliga karameller i slutet, liksom en aning smörkola.

Kolsyran medelstark, små bubblor, torr vätska.

Jodå, en av de bästa svenska AIPA jag druckit på ett bra tag. Kanske inte riktigt ända framme vid de amerikanska originalen, men det tar sig!

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment våren 2012. Pris: 21:90 för 330 ml. Bäst före: 20.2 1(kludd).

2012-04-07

Goudenband!


Påsken rullar på i en ytterst behaglig takt. Lika bra att ta fram en storflaska som jag haft i skafferiet ett tag: Goudenband, Liefmans' oud bruin som var en stapelvara för mig på det glada nittiotalet då den fanns i Systembolagets hyllor i 37,5 cl-flaska. Fast då var omslagspappret vitt. 

Till det surdegsbaugette, sellerisalt och en ny senap jag köpte häromdagen: Druvans Franska Senap Dijon på praktisk plasttub. Troligen den svenska senap som känts hårdast i nacken när jag äter den.

Ja, jag har haft sämre tilltugg. Och öl.

Jämtlands Påsköl

Ännu en öl som ändrat sig genom åren, Påsköl från Jämtlands Bryggeri. Den som säljs i år är den variant som funnits sedan 2008 (tror jag); en engelsk strong ale på 6 %.

Ölen ger i från sig ett lätt fräsande ljud när jag häller upp den. Stort varmvitt skum med en ojämn topp som sakta faller ner och lämnar massor av skumrester efter sig på glaset.

Doften är framför allt maltig och torr med toner av frukt och en viss beska. Men det finns också en mustig ton av gammal disktrasa.

Smaken är rätt stark med en hel del alkohol och malt. Lite sirapslimpa, aningar av jäst och champinjoner. Stor kropp. Torkade äpplen och torkade apelsinskal i eftersmaken. De torkade frukterna fortsätter i eftersmaken, här finns också en oväntad smak av lagrad cheddarost. Slutet är något sött.

Kolsyran är kraftig, de många bubblorna små. Vätskan är torr.

En torr ale med kraftiga smaker och stor kropp: Trist på doften, bara. När jag tittar på andras recensioner av årets öl verkar jag dock haft tur med min flaska, de verkar rätt ojämna.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid påsken 2012 (lagerstatus). Pris: 25:30 för 500 ml. Bäst före: 7 12.

Sigtuna Easter Ale (2012)

Easter Ale från Sigtuna Brygghus var 2010 en pale ale på 5,6 % bryggd med nya världens humle (Pacific Gem och Riwaka), då gav jag den 3,8 i betyg: Länk

Årets Easter Ale är däremot en helt igenom engelsk affär, alkoholhalten är sänkt till 4,5 % och stilen är engelsk pale ale.

Färgen är vackert rödbrun, vätskan är klar. Det stora kompakta skummet är hållbart och ljusbrunt. En hel del stora skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt och jag kommer att tänka på en engelsk pub. Karamelliserat socker, torkade blommor och lite blandad torkad frukt.

Något slags aningen kemisk beska i smak-bakgrunden, liksom den del smörkola. Karamelliserat socker, aningar av torkade aprikoser. Eftersmaken är något torrare med en fin växande beska, lite nötter och en lätt antydan till kokta rotfrukter. Slutet har smaker av lime och lite vörtbröd.

Frisk kolsyra, medelstora bubblor. Mjuk relativt lätt vätska.

Visst, den är lika god och lättdrucken i år. En riktig ”session beer”!

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2012 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 500 ml. Bäst före: 2012-11-19.

2012-04-05

Mohawk Unfiltered Lager

Efter lördagens Svenska Ölfrämjar-årsmöte drack jag upp och begav mig tillbaka till hotellet för att möta frugan, äta lite koreanskt och ta en promenad i det soliga Göteborg.

Och det blir ju så när vi är i den staden. Andra Långgatan. Fast det blev som vanligt: Jag var på humör för en engelsk porter men det fanns inte att uppbåda.

Till slut hamnade vi längst bort. På Haket. Vilket ju alltid är trevligt. Även om den ständigt förändrade lokalen känns lite… jag har svårt att sätta ord på det… Ofärdig?, så gör personalen alltid sitt bästa för att få gästerna att känna sig välkomna och bekväma. Att de spelade gamla godingar från åttiotalet i högtalarna gjorde det inte sämre. De verkar ha mer obskyr italodisco och synthpop än vad jag har: Skrämmande på sitt sätt.

Öl? Ocean Västkust-fatet hade de kvarvarande Ölfrämjarna för länge sedan tömt, och det som kopplats på efteråt var nästan tomt det med. Vilket jag tyckte var trist eftersom det var en öl jag varit nyfiken på ett tag men ständigt misslyckats att recensera: Mohawk Unfiltered Lager från Mohawk Brewing Company (Ja, ni vet Stefan Gustavsson och Wicked Wine och det där). Den borde vara bryggd hos Slottskällan De Proef? En ofiltrerad lager på 5,3 % och 35 IBU.

Så här beskrivs ölen på bryggeriets hemsida:
Mohawk Unfiltered Lager är i grunden gjord som en tysk Wieneröl. Den har fått en medelstor beska av tyska humlesorter. Men avslutningsvis har ölet bryggts på samma vis som Amerikansk Pale Ale. Stora mängder Amerikansk och Nya Zeeländsk humle har använts för aromen, och ännu mer har tillsatts i lagertankarna. Detta ger ölet en stor, fruktig och blommig humlearom med betoning på citrus och tropisk frukt. Precis som moderna ales från Amerikas mikrobryggerier.

Slutligen har ölet tappats upp med naturlig efterjäsning på flaskan. Det ger en bättre hållbarhet och ännu fruktigare smak och arom. Ölet kan se disigt ut, men om du låter ölet stå ett tag så lägger sig jästen på botten av flaskan. Det är en smaksak om du väljer att ha med jästen i ölet när du dricker det.

Ale eller lager? Varför låta tekniken bestämma. Det är ju smaken som räknas.
”Nästan slut” var en underdrift: Mannen i baren fick verkligen jobba för att få ihop ens en halv kupa öl åt mig. Men till slut gick det.

Färgen är guld, vätskan något grumlig. Det låga skummet är varmvitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är lite rå och har toner av diverse humle, citrus, jäst och en aning av svavel som ofiltrerade lageröl ibland har. Samtidigt som det händer en hel del är intrycket rent och balanserat.

Det första jag kommer att tänka på när jag börjar dricka är småkakor. Småkakor med en behaglig beska. Lite syrlighet, lime? Kroppen är lite lättare än väntat. Smakerna är balanserade och ganska rakt på. En viss sötma i eftersmaken liksom citronsaft och smördag.

Kolsyran är ganska så lätt, å andra sidan hade den här ölen hällts upp på ett lite speciellt sätt… Få men friska bubblor. Medelmjuk vätska.

En lättdrucken öl, som gjord för soliga uteserveringar och grillplatser med betongrör. Även om jag hade hoppats på än mer smaker och lite mer tuffhet.

Efter detta blev det lite pubspel på telefonen och en Anchor Porter, en klassiker som står sig väl. I allmänhet känns det som att alla öl under förra helgen betygsatts i ett ganska snävt betygspann. Men det var väl så. Om inte annat har jag insett hur lite jag varit ute på krogen och druckit öl senaste halvåret.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Blev bjuden.

Bild: Mohawk Brewing Company.

2012-04-04

Ocean Västkust

Vi som var med på Svenska Ölfrämjandets årsmöte i lördags fick två biljetter. Den andra gick att lösa in mot ett glas Ocean Västkust från Oceanbryggeriet, och lokalare än så blir det inte. Ölet i fråga är en amerikansk IPA på måttliga 4,8 %.

Så här skriver bryggeriet om ölen: Maris Otter Pale Ale Malt, kristall-, karamell- och (lite) svartmalt. Fyra stycken humlesorter - Perle (Tyskland), Pilgrim (UK), Southern Cross (NZ) & Pacific Jade (NZ).

Jag tror att de bryggde den första gången under sommaren 2010, då på 5,6 % och med en lite annan humlemix.

Ölen är nästan lysande mörkt guldfärgad, det fingertjocka skummet beige. Lite skumrester blir kvar på glaset. Den ser snygg ut.

Doften är maltig på ett sätt som jag starkt förknippar med Ocean, lite vörtig liksom. Jag tror den kommer från deras favoritmalt Maris Otter Pale Ale. Det är på något sätt som om lite av vörtkoket hänger med in i den färdiga ölen. Det är en ovanlig och trevlig doft. Jag hittar också lite karamelliserat socker och en lätt humlebeska.

Smaken börjar med en frisk humlesmak, den där ren och definitivt mer engelsk än amerikansk (eller nyzeeländsk). Ren beska, aningar av tobak och en mjuk (spannmåls-)sötma. Beskan förstärks i eftersmaken, lite hö och en blandning av söta och beska toner. Aningar av nybrutna grenar i slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är små och många. Vätskan är lätt och mjuk.

En duglig IPA, fast jag börjar fundera över hur amerikansk den egentligen är. Jag kanske borde byta stilen till engelsk IPA i stället? Hm hm hm.

Betyg: 3,43. Tillgänglighet/pris: Bjudöl vid Svenska Ölfrämjandets årsmöte.

Gyllene Prag och Primátor Premium - igen

Fast helgen i Göteborg började inte med årsmötet på Haket. Vi åkte ner på fredagseftermiddagen med den tjeckiska krogen Gyllene Prag som främste mål.

Förutom ett stabilt sortiment av fatöl brukar de ha en tillfällig flaska, och vi valde att börja med varsin sådan: Primátor Premium, en tjeckisk ljus lager på 5 % från Pivovar Náchod.

Nå, innan jag snabbrecenserar ölen så kommer det en text om vårt besök på krogen.

Det brukar vara fullsatt, så vi hade bokat bordet flera veckor i förväg. Klokt, för det var kö redan vid sextiden när vi kom dit, stressade av att ha fastnat i en spårvagn vid Järntorget. Öl och huvudrätt beställdes och ölen serverades kvickt. Sedan hände det ingenting i en halvtimme.

Vi fick veta att maten var på väg, men det skulle dröja ytterligare en kvart. Och när vi fick in tallrikarna hade servitrisen skrivit fel och Caroline fick inte det hon beställt.

Rätt mat kom in efter ett tag, med tillhörande ursäkter. Det hela löste sig senare på ett bra sätt.

Efter maten (Johan Special för mig, Vegetarian för Caroline) så var vi lite sugna på sött. Jag valde cholkadmoussen, dagen till ära kryddad med Physalis. Till den valdes en mörk lager, trodde det skulle funka. Och det gjorde det, Bernard Černý Ležák matchade de lena chokladsmakerna på ett utmärkt vis.

Caroline valde ”Crêpe med glass, frukt & ägglikör”. Hon hade nog inte väntat sig att denna dessert skulle torna upp sig på tallriken som en hel varmrätt. Men det gick ner det med.

Kort sagt ett aningen svajigt men ändå fullt godkänt besök på denna lite annorlunda krog: Det finns ingen bar, inga synliga tappkranar eller påträngande ölreklam. Av vad jag sett i Budapest ser den faktiskt ut som en centraleuropeisk kvarterskrog av lite bättre snitt.

Nu är det uppenbart att stället (som faktiskt öppnade redan 1973) är lite för litet och inte helt praktiskt. Så under maj till augusti 2012 kommer krogen att hålla stängt för en om- och utbyggnad.

Okej. Tillbaka till Primátor Premium. Jag drack den här ölen på flaska våren 2008, gav 3,58 i betyg och tyckte att det var en öl som kombinerade pilsnerns humle med tysk lagers malt. Jag har inga direkta minnen av att ha druckit den dock.

Färgen är guld, stort vitt skum och mycket skumrester på glaset när det sakta sjunker ner.

Doften är ren och besk. Blommig och lite metallisk. Rätt så frisk.

Smaken startar lite småtungt sött. Blommig humle och lite halm. Mjuk beska. Eftersmaken är även den blommig med växande ren beska och lite smör. Metallisk beska i slutet.

Kolsyran är frisk och medelkraftig, bubblorna små. Vätskan är aningen kladdig.

En okej tjeck. Lite för tung sötma för min smak dock.

Skissbetyg: 3,3. Tillgänglighet: Flaska på krogen, finns också i Systembolagets fasta sortiment med annan etikettdesign. Pris: 59:00 för 500 ml. 

2012-04-03

Electric Nurse LindyHop Ale

Svenska Ölfrämjandets årsmötet brukar bjuda på någon ovanlig öl till förhandlingarna. Hittills har det varit ganska starka saker som gjort de senare delarna av dagen något grumliga. Så inte i år, vilket jag uppskattar.

I år serverades innan mötet LindyHop Ale, en amerikansk pale ale på måttliga 4,6 %. Malten är pale ale och karamell, humlen är Riwaka, NZ Cascade och Rakau från Nya Zeeland och Centennial och Amarillo från USA. Ölen är tänkt som en törstsläckare för varma sommardagar.

LindyHop Ale är den första ölen från det nya fantombryggeriet Electric Nurse / BrewTrade, baserat i Mölndal. Det drivs av paret Ida och Peter, och det lite märkliga namnet myntades under en familjemiddag där namnfrågan kom på tal – Ida är sjuksköterska och Peter elkonstruktör.

De som hängt med ett tag kan haja till vid den där meningen. Ida. Sjuksköterska. Mölndal. Jo, hon är dotter till Mikael Dugge Engström, mannen bakom Dugges Ale & Porterbryggeri. Vissa kanske också kommer ihåg Syster Ida ordinerar bitter, en föregångare till Brandmästare Andréns Törstsläckare. Jo, det var hon.

Planen är att brygga mer av den här ölen så fort Dugges nya bryggverk i Landvetter kommit igång. Dock inte i det stora utan i testbryggverket. Så fort allt kommit igång därborta är planen att brygga 3.000 liter av denna öl, förhoppningsvis lagom till sommarhettan.

Så, hur var ölen?

Färgen är bärnsten, vätskan något grumlig. Litet vitt skum.

Doften är rätt lätt (vilket delvis beror på att Haket serverar all sin öl iskall), jag noterade en lät syrlig vete-ton, en hel del citrusfrukter, smör (som blir tydligare med högre temperatur) och en fin beska från den färska humlen.

En tydlig, om inte speciellt stark, ton av smör startar smaken. Den sjunker dock bort rätt fort och ger plats för färska humletoner som också inkluderar lite jordiga smaker. Det kommer en del fruktiga och aningen söt-syrliga nyanser som får mig att tänka på röda vingummin. Jordigheten försvinner helt i eftersmaken som är ren med massor av olika citrusfrukter och omogna röda vinbär.

Kolsyran är mycket kraftig, de små bubblorna är vassa i munnen. Vätskan är mjuk.

Den börjar lite spretigt, men sedan utvecklar den sig till en mycket lättdrucken öl med en del svarta och röda vinbär i slutet. Det här lovar gott.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet/pris: Bjudöl vid Svenska Ölfrämjandets årsmöte.

Starköl såldes supersnabbt slut?

Var förbi den lokala Systembolagsbutiken tidigare idag för att kolla om något tillfälligt fanns kvar. Oväntat mycket fanns faktiskt kvar. Kollade, mest av nyfikenhet, Ørbæk Barley Wine. Drygt 800 flaskor av årgång 2008 hade tagit sig in i T6.

Slut, såklart. Och vad skulle jag med en halvliter 12 %-öl till egentligen.

Det som både jag och butikssäljaren reagerade på var att den slutnoterades redan 20 mars, trots att första försäljningsdag var 2 april.

Systembolagets datasystem upphör aldrig att förvåna.  

2012-04-02

Svenska Ölfrämjandets årsmöte 2012


Svenska Ölfrämjandets årsmöte gick i år av stapeln i Göteborg, närmare bestämt i göteborgssektionens stamställe Haket.

I deras nattklubbsavdelning i källaren. Som är under renovering. Så det fanns väldigt lite ljus därnere. Det fick lösas så gott det gick:


Formalia gicks igenom och inga större förändringar skedde. Valberedningens förslag (länk) gick igenom. Annat hade varit svårt att tänka sig, eftersom föreningen har en rätt annorlunda metod för att få fram en styrelse: Valberedningen presenterar ett komplett förslag före nyår. Så får medlemmarna reagera på det och eventuellt föra fram motkandidater som det hålls poströstning om. Så det är alltid ett färdigt och godkänt förslag som kommer till årsmötet.

Ekonomin hade även i år gått på plus.

Det som brukar vara intressant på mötet är punkten ”Föreningens verksamhet”. Så även i år.

Under ett antal år har det diskuterats att göra om Svenska Ölfrämjandet till en paraplyorganisation. Tanken har varit att välkomna oorganiserade ölklubbar in i föreningen.

Varför? Främst för att föreningen är rätt liten, 1.600 medlemmar. Och ska man hålla på med politiska påtryckningar och opinionsbildning så är det essentiellt att man är många som står bakom orden. Och trots den explosionsartade intresseökningen för öl i Sverige så växer föreningen i en alltför beskedlig takt.

Skånemedlemmen Johan Perup Lasse Karlsson berättade om sitt arbete med frågan under året. Han berättade om Svenska Whiskyförbundet, som är en paraplyorganisation för whiskyklubbar i landet, räknar in över 6.500 medlemmar idag. Vad hade de gjort så rätt?

Han förklarade också att de lokala ölklubbar man varit i kontakt med ställt sig avvisande till tanken att gå med i SÖ, av olika skäl: Man var rädd att klubben skulle bli övertagen av SÖ, det fanns en oro för formalia, ogilladne av SÖ i allmänhet, eller så ville man helt enkelt inte ha med politik och påtryckande att göra. De ville dricka öl, och var nöjda med det.

Det har, kort sagt, inte gått något vidare.

Johans Lasses förslag var ”vi lägger ner skiten och bygger upp något nytt”. I stället för att suga in andra föreningar så bildas en ny paraplyorganisation. Kanske med SÖ som en medlem, kanske med SÖs ganska tydliga sektioner som enskilda medlemmar. Redan nu är Sällskapet Malte i Malmö intresserade av den här idén. Det här skulle innebära att SÖ som organisation byggs om ganska ordentligt med en del stadgejobb.

Tja, varför inte. De som är intresserade av det här kan höra av sig till paraply@svenskaolframjandet.se.

Efter det var det dags för det högtidliga överlämnandet av herdersmärket Svenska Ölfrämjandets Guldpin, en utmärkelse som jag själv fick förra året.

Pristagarna var i år två. Dels Anders Hansson, som grundat och byggt upp Malmö Brygghus under de senaste 10 åren. Och så Gunnar H Eriksson, som tack för troget styrelsearbete i föreningen.

Till detta två öl, varav den ena en världspremiär. Jag återkommer om dem inom kort.

Annars? Jag har under flera år närt en viss skepsis mot föreningen Svenska Ölfrämjandet. Visst är tidningen fin, men i övrigt verkar det inte hända så mycket och föreningen verkar inte helt säker på vad den ska var till för. Och såhär efteråt så inser jag väl att jag mest gick på mötet för att få en ursäkt för en fin vårhelg i Göteborg.

Nästa årsmöte hålls på Akkurat i Stockholm. Det känns långt ifrån självklart att jag tar mig dit.