2012-03-29

Brakspear Triple

Då var det dags för den sista ölen ur Galatea-lådan. För en gångs skull har jag tagit mig igenom varuproverna innan de kommer ut på bolaget. Gott så.

Triple är en engelsk strong ale från lika engelska Brakspear Brewing. Eller, ja, varumärket är Brakspear, men deras öl bryggs sedan 2002 av Wychwood. Brakspear är numera främst en pubkedja.

Wychwood använder dock Brakspears gamla utrustning med deras traditionella double-drop-system när de brygger ölen under detta varumärke. Ölen kommer här i kontakt med jästen två gånger, och så efterjäses just den här på flaskan. Därav namnet Triple.

Alkoholhalten är 7,2 %. Och min flaska har nummer 2.014.508, exklusivt så det förslår.

Färgen är mörkt röd, nästan brun. Vätskan är klar. Det lilla skummet är vitt, det sjunker fort ner till ett extremt tunt lock på glaset utan att lämna mycket till rester på glaset.

Doften är mjuk, söt och väldigt maltig. Lite ekfat och ek-plankor, alkohol och torkad frukt (mogna äpplen). Den är lyxig, fast inte speciellt stark.

Smaken överraskar: Den är frisk och mjuk utan någon tung sötma, så ölen blir förvånande lättdrucken. Frukt, till viss del torkad, söt knäck, ren beska och kanske en blommig ton från humlen. Visst finns det alkohol, men den är mjuk och värmande. Lite trä – ek – och trädsav. Medelstor kropp. Eftersmaken är mindre söt med mer maltiga karamelltoner och mindre beska. Avslutningen är mjuk med gräddkola och alkohol.

Kolsyran är medel till lätt, bubblorna är få och mjuka. Vätskan är medel-mjuk och lite torr.

Jag hade väntat mig en betydligt sötare och tyngre öl, något åt barleywine-hållet, men i stället var den här riktigt lättdrucken med en bra humlebeska. Dock var den lite för lätt för stilen, men jag tror, liksom Ölsvammel, att den här kommer att bli betydligt komplexare, kanske rentav ännu bättre, om ett par år.

Får man ha 5 kommatecken i en mening?

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment (modul T3) från 2 april 2012. Pris: 27:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 31 JAN 13.

2012-03-26

S:t Eriks APA

Så var det åter dags för en öl från fantombryggeriet S:t Eriks, som drivs av Galatea och den flygande bryggmästaren Jessica Heidrich. Det börjar bli några stycken nu.

APA är som namnet indikerar en american pale ale, alkoholhalten 5 % och den är humlad med enbart Cascade. Ölet ska enligt bryggmästaren till och med ses som en hyllning till denna humlesort, vilken blev grundbulten i den amerikanska mikrobryggarkulturen.

Jag vet hur mycket Jessica tycker om denna humlesort och ölstil, så mina förväntningar är ganska höga.

Men först lite stämningsskapande musik: Länk.

Lyssnat klart? Bra, då är det dags att analysera ölen.

Färgen är bärnsten (20 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga vita skummet sjunker ganska snabbt ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är humlig med en viss beska. Torra toner av gröna bananer och annan omogen frukt. Lite grädde och knäck.

Smaken är besk och frisk i början. Lite anonyma fruktsmaker, aningar av gräddkola. Torkade frukter och lite blommor, druvskal. Medelstor kropp. Aningar av deg och smör i eftersmaken liksom en robust beska. Avslutningen är torr, nästan sträv, med en lätt fruktighet.

Kolsyran är stark, de många små bubblorna friska. Vätskan är torr och aningen mjuk.

Något för oren och endimensionell för mig. Det blir väl lätt så när man bara ska ha en enda humlesort.

Betyg: 2,63. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från 2 april 2012. Pris: 16:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2012-11-28.

Bild: Galatea.

2012-03-25

Pabst Blue Ribbon

Jag hinner visst en recension till i kväll.

Pabst Blue Ribbon är, om jag förstått det rätt, en kultöl i vissa kretsar i USA. Delarna som lystrar till sådant som indie och hipster. Hur det blivit så verkar vara en kombination av lågt pris, smart marknadsföring (knappt någon) och anti-image.

Det är en amerikansk ljus råfruktslager på 4,5 % märkt ”Export” på flaskan. Den är brygd i Milwaukee, WI av Pabst Brewing Company.

Färgen är halmgul (4 EBC), vätskan klar. Det fyra fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Den sjunker ner rätt kvickt utan att lämna några rester efter sig.

Doften är som väntat lätt och lite söt med konstgjord beska i bakgrunden. En hel del franskbröd också.

Jag hade väntat mig en lätt smak, men den här förvånar i sin närmast extrema lätthet. Aningar av majs, marsipan och sötmandel. Närmast omärkbar alkohol. Lätt kropp. Eftersmaken är mild på gränsen till ickeexisterande. Jag får tag i lite beska, sött vitt bröd och söt marsipan när jag verkligen anstränger mig.

Kolsyran är stark, bubblorna stora och vassa. Vätskan är förhållandevis mjuk givet hur lätt den här ölen är i övrigt.

Den här är lätt. Och jag kan tänka mig att många ölnördar helt avfärdar den som blask och drar skämt om ”kanotöl”. Men att kritisera den här sortens öl för att vara för lätta och milda är som att kritisera en lambic för att vara för sur eller en imperial stout för att vara för svart. Den ska vara så här, och den här hade inga problem eller felsmaker, fel som dessutom obarmhärtigt skulle visat sig.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från 2 april 2012 (modul T1). Pris: 12:90 (denna flaska var ett varuprov från Galatea). Bäst före: Den enda märkning jag hittar är det något kryptiska 4123029121812E.

Och så var min kapsyls insida märkt 5♥, slå det den som kan!

Sigtuna East River Spring Lager

Jag har blivit övertygad om att East River Spring Lager från Sigtuna Brygghus är samma öl som deras East River Lager, en amerikansk amber/red lager på 5,2 % humlad med amerikansk Vanguard.

Under det vanliga namnet drack jag den från fat sommaren 2010. Då tyckte jag att det var en trevlig törstsläckare och gav 3,55 i betyg (länk).

 Färgen är ljus bärnsten (9 EBC), vätskan klar. Det komakta två fingrar höga skummet är hållbart och varmvitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är relativt mild. Lite blommig humle, aningar av hö, karamelliserat socker och läder.

Smaken är frisk. Det är inte direkt den tyngsta eller mest komplexa öl jag stött på. Fina beska gräsiga toner, en hel del färska blommor. Inte speciellt mycket sötma eller alkoholsmak. Eftersmaken är mjuk med lite torra citrustoner och aningar av läder. Lite exotiska frukter och en lång efterbeska i slutet.

Kolsyran är medelstark, de många medelstora bubblorna kittlar tungan. Vätskan är något mjuk.

En uppfriskande lager som ändå är lite mer än bara en ljus lager. Etiketten föreslår att den serveras till husmanskost, pizza och grillat. Och varför inte?

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment våren 2012. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-10-17.

2012-03-24

Kettle Chips Sea Salt With Crushed Black Pepper


Andra påsen chips jag fick för en tid sedan (den första skrev jag om här) är  Sea Salt With Crushed Black Pepper från Kettle Chips.

Ingen dipp den här gången, bara chipsen.

Och ni som köpt någon påse från Kettle vet ungefär vilken grundsmak som väntar: Det är lite lika neutralt söt smak som i de svenska chipsen, smaken här är snarare mer fokuserad på det friterade. Inbillning eller inte, men jag tycker nästan att jag kan känna solrosoljan som de kokats i. Ganska mycket potatis i smaken faktiskt.

Över det så en mild och inte helt jämn smak av nymald svartpeppar.

Och… Ja, det är det. Det är ingen komplex smak direkt; man får det som står på påsen. Salt och peppar. För de som gillar det är det nog gott, men jag tycker det blir lite tradigt efter några chips. Inte heller den AIPA jag nu dricker påverkar smaken speciellt mycket.

Jag är inte så jätteimponerad, men för er som älskar svartpeppar så är det nog bra. Och som omväxling till alla chips som smakar sourcream (vilket jag, likt experten Xtian på Fast Food Lovers, är rätt trött på) i någon variant så är det väl okej.

Bonustext: Kettle Chips, eller Kettlemade som jag är rätt säker på att de hette då, har jag en viss nostalgisk anknytning till. Det var nämligen de chips (i små påsar) som till och från fanns på studentstället Ryds Herrgård som jag bevistade en hel del under nittiotalets andra halva. Med riktig tur fanns de i salt & vinäger-varianten. Den påsen och ett par pints John Bull Bitter för 18:00 så kunde man  vara rätt så nöjd med livet.

Hornbeer Happy, Hoppy Easter

Frugan fick stoppa in lite öl i kylen igår. Det blev cider i stället för öl till maten, så flaskorna låg kvar i kväll. En av dem hade jag redan recenserat (Flying Dog Raging Bitch), en var aningen för tung för tillfället (Brakspear Triple).

Kvar blev en amerikansk IPA från Danmark: Happy, Hoppy Easter från Hornbeer. Det en öl på 6,4 % som bryggs med alemalt och münchnermalt och som har torrhumlats (okänt med vilken humle). I Danmark, där den lanserades 2010, heter den Påskeøl.

Färgen är mörkt bärnsten (25 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet sjunker långsamt ner och slutar i ett tjockt ojämnt beige lock på ölen. Tjocka skumrester på glaset.

Doften är besk och humlig på ett nästan aggressivt sätt. Citrusfrukter och -skal, alkohol, vitt starkvin, blandade exotiska frukter och snygg sötma. Lite jordighet. Aningar av torra mineraler, läder och katrinplommon i bakgrunden.

Smaken är även den besk. Men det finns också en mjuk sötma som balanserar det hela. Åter igen citrusfrukter och citrusskal, speciellt lime och citron. Lite söt deg och en aning mjöl. Smakerna är genomgående balanserade och färska. Lite jordiga toner av hö och blommor. Faktum är att de (brittiska) hö-tonerna tar över från den amerikanska citrusen i eftersmaken, som också innehåller grönsakstoner i beskan. Den långa avslutningen är söt-besk och ren.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mjuka. Vätskan är aningen torr.

En färsk och behaglig AIPA, för en gångs skull på en rätt moderat alkoholhalt, jag är lite trött på att just den här stilen bara verkar bli starkare och starkare. Nå, den är aningen jordig-höig för att få de där riktigt höga betygen, och kanske lite väl dyr, men fortfarande en bra öl.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter mars 2012 (lagerstatus). Pris: 45:90 för 500 ml. Bäst före: 13  01  2015.

2012-03-22

Braunstein Organic Wheat

Jaha. Jag tyckte att jag höll lagom fart på att göra av med ölen i skafferiet, så kom det plötsligt en låda kommande öl från Galatea.

Inte mycket annat att göra än att recensera på…

Först ut blir en dansk witbier, Organic Wheat från bryggeriet och bränneriet Bryghuset Braunstein i Køge. 6,5 % alkohol. Bryggd på kornmalt, vetemalt, humle, jäst, citrus, koriander och vatten.

Faktum är att Braunstein är ett av de få ölrelaterade nyhetsbrev som jag slutat prenumerera på – den blev efter ett tag helt fokuserad på deras egna whisky i oändligt olika fatlagringar.

Ölen ger i från sig ett fräsande ljud när den hälls upp, likaså när det varmvita gigantiska skummet sakta sjunker ner (en del skumrester blir kvar på glaset). Skummet är annars kompakt och avslutas med en snygg krater. Vätskan är kallt vit-gul-orange (15 EBC), vätskan är grumlig.

Doften är rätt torr med lite jästiga toner, lite beska, kryddiga noter av kryddnejlika och koriander. Samt aningar av av gammaldags tvål och rått kött.

Smaken är först rätt tung, nästan som en en tysk weizenbock. Det finns en delikat syrlig-söt-besk smakblandning. Kryddiga toner av koriander och nejlikor, kanske också apelsinjuice från koncentrat (de där frysta burkarna med Kalle Anka-juice om någon minns dem). Eftersmaken är rätt söt och maltig med estriga toner av tutti frutti-karameller och lite fenolisk tvål. Avslutningen är söt med en lätt vete-syrlighet.

Kolsyran är mild, bubblorna mjuka och små. Vätskan är lite tjock och kladdig.

Jämförd med den klassiska belgiska motsvarigheten så känns den här för söt och inte nog vete-syrlig. Den blir helt enkelt för tung för att vara en uppfriskande uteserveringsöl, som jag vill att witbier ska vara.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från 2 april 2012 (modul  T3). Pris: 17:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 04 2013.

2012-03-21

Mohawk Black IPA Oxymoron

Påsköl… Fast ändå inte. Mohawk Black IPA Oxymoron är en amerikansk svart ale från Wicked Wines och Stefan Gustavssons fantombryggarmärke Mohawk Brewing Company. 7,5 %, 75 IBU. 75 EBC. Bryggd hos Slottskällans Bryggeri.

Ölet är en vidareutveckling av förra årets svarta påskale Mohawk Black IPA Easter Edition, som jag recenserade här.

Färgen är mörkt, mört brun (80 EBC), vätskan klar. Skumkronan är tre fingrar hög, kompakt och varmt brun. Det håller sig kvar länge och lämnar en del rester på glaset.

Doften är rostad och torr. Söta aningar av vört. Lite rök och lakrits, råg och pumpernickel. Parfym i bakgrunden. Det finns beska, men inte speciellt mycket humletoner.

Smaken är mjuk och lite torr. Lättare än vad jag väntat mig, faktiskt. Förbipasserande toner av amerikansk grapefrukt-humle. Torra beska mjuka toner med aningar av röda bär. Eftersmaken innehåller hemlagad knäck, nötter, citronskal och kaffe. Det hela avslutas med en fin mjuk beska.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna skapar lite skum i munnen. Vätskan är torr.

En förtjusande mjuk öl, elegantare än jag väntade mig. Kanske lite o-komplex för styrkan, men uj så lättdrucken och trevlig.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2012 (lagerstatus). Pris: 25:80 för 330 ml. Bäst före: 120823 (batch 2), nästan helt oläsligt. Svart bläck på svart etikett är inget smart.

Lämplig musik när man dricker den här.

Rebel Originál Premium

Andra ölen som specialimporterats åt mig: Rebel Originál Premium, en tjeckisk ljus lager på 4,8 % från Měšťanský pivovar Havlíčkův Brod.

Färgen ljust guld (6 EBC), vätskan klar. Det fina vita skummet är kompakt och rätt högt, det sjunker sakta och lämnar en del rester på glaset.

Doften är unken och obehaglig: Fiskrens, ostädade akvarier och möglande bröd.

Smaken är ungefär likadan: Gammalt fiskrens, sunkiga akvarier, lervälling och ruttnande hö.

Kolsyran är medelstark, bubblorna något trötta. Vätskan är medel-lätt.

Den här ölen har bäst-före-datum satt till idag. Enligt bryggeriets hemsida är den tappad 90 dagar tidigare. Jag kan inte begripa hur den blivit så här obehaglig efter denna korta tid. Detta är den den lägst betygsatta öl hittills av de 1.632 jag skrivit ner. Jag spottade ut det mesta.

Betyg: 1,28. Tillgänglighet: Köpt i Tjeckien. Pris: Cirka 5:00 SEK. Bäst före: 21 03 12 (brygd 90 dagar dessförinnan).

Rebel Haškův C.K.

Min gamle vän och kollega Joakim var på tjänsteresa i Tjeckien för några veckor sedan. Snäll som han är smet han in till en kvartersbutik och köpte några ölflaskor han inte sett i tron att jag ville prova dem.

Det ville jag.

När jag igår fotograferade flaskorna insåg jag att par av dem var på upphällningen, så jag ställde dem längst fram i recensionskön.

Först ut blir Rebel Haškův C.K., en tjeckisk ljus lager på 4,1 % (borde det därmed vara en aningen stark 10°) från Měšťanský pivovar Havlíčkův Brod. Bryggeriet beskriver ölen som lätt och välhumlad.

Kom inte och säg att ni inte får användning av era teckensnitts allra dammigaste skrymslen när ni läser Ofiltrerat, det säger jag bara!

Ölen är ljust guldfärgad (7 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och sjunker rätt kvickt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är unket söt. Våt jord och kompost, gammalt bröd och en kemisk beska i bakgrunden.

Smaken är inte riktigt lika hemsk, men långt ifrån är det inte: Sött bröd/deg, smöressens. Jord/lera och aningar av fiskrens. Unken. Eftersmaken är mildare med en viss konstgjord beska, unken malt och en förvånande kraftig alkoholsmak.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt.

Usch. OK, ölen hade bäst före-datum som gick ut igår, men jag kan inte tänka mig att den var mycket bättre igår. Den borde inte smaka såhär i vilket fall. Jag kanske drack 5 cl av den.

Betyg: 1,58. Tillgänglighet: Köpt i Tjeckien. Pris: Cirka 5:00 SEK. Bäst före: 20 03 12 (brygd 90 dagar dessförinnan).

Motala Östergyllen

Senare tillägg: Inlägget har reviderats efter att jag fått reda på vilken öl det egentligen är. 

Den andra flaskan jag fått via omvägar från Motala Brygghus är ljusare än den första (länk). Det är med viss sannolikhet fråga om deras Skepparpinan IPA, en engelsk IPA Östergyllen som man kan läsa mer om här.

Tyvärr kunde jag inte fråga bryggeriet om mer detaljer eftersom de dels inte verkar svara på mail, dels inte kunde ställa upp på Linköping Beer Expo eftersom formalian för att bli ett kommersiellt bryggeri dragit ut på tiden.

Ölen i fråga är guldfärgat med en aning rött, 10 EBC. Den två fingrar höga skumkronan sjunker ner snabbt och lämnar lite rester på glaset efter sig. Vätskan är klar, det finns lite jästfällning på flaskans botten.

Doften är ganska söt, tänk ljus sirap. det finns också fenoliska jästtoner som närmast går att jämföra med vatten som legat i trädgårdsslangen på sommaren. Någonstans i bakgrunden hittar jag färska ängsblommor och antydan till beska.

Smaken är fenolisk och jästig. Beskan är oren och blommig. Sötman är lätt, liksom kroppen. Eftersmaken har toner av plast, gummi och jäst. Slutet är mjukt beskt med lite alkohol och peppriga kryddor. 

Kolsyran är kraftig, men de medelstora kraftiga bubblorna är kortlivade.

Reservationer: Jag är inte säker på hur den är tänkt att smaka.  Jag har inte någon aning om flaskans ålder. Betyg är därför inte relevant.

Systembolagets exklusiva nyheter maj 2012


Den 2 maj 2012 lanseras följande öl i Systembolagets 30 största butiker (T5):

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
Följande öl lanseras samtidigt i T6, i vinkällarbutikerna och via e-beställning.
  • 11656, Pietra Bucugna 2011, 6 %, 750 ml, 1.200, 76:00
En blandad blandning, som vanligt. Relativt låga priser dessutom.

Dessutom har den här kvalat från beställningssortimentet till T9, så den kan beställas styckevis.
Den är enligt Systembolaget tillverkad i Sverige av Rock 'n' Wines, som jag annars inte hört talas om.

2012-03-20

Linköping Beer Expo 2012 - mina upplevelser

Fullt.
Linköping Beer Expo. Ölfestivalen på cykelavstånd.  Hur var den i år?

Annorlunda. Främst beroende på lokalbytet. Nu när Cupolen genomgår en välbehövlig helrenovering (vissa delar var från femtiotalet och väldigt slitet) så fick man tillfälligt flytta in till konferensstället Tornet i de gamla slakthuslokalerna.

Och det hade väl sina sidor. Det här är vad festivalgeneral Richard skriver på festivalens Facebooksida:
Linköping Beer Expo är över för i år! Till att börja med vill jag tacka alla gäster som tog sig hit från när och fjärran! Jag vill också tacka alla utställare för den fantastiska ölen och expertisen, mina provningsledare för väl genomförda ölprovningar och mina jobbare som slet för att allt skulle fungera!
Jag har fått mycket feedback, både positiv och negativ och tar den till mig inför nästa år! Några kommentarer kring denna:
- Mässan var tänkt till Cupolen från början, men pga renovering kunde den inte genomföras där och med den varsel jag hade var Tornet det bästa alternativet.
- Hur stor garderob man än försöker göra blir det kö när alla gäster dyker upp samtidigt. Garderobsplatsen var inte optimal men den bäst lämpade i lokalen. Vi försökte minimera kötiden genom att korta ner pausen mellan passen för att kunna släppa in alla gäster tidigare.
- Att det var trångt i lokalen går inte att förneka. Det är svårt att planera för hur många som går att släppa in och vi låg under brandskyddet för platsen. Vi tog dock in för många för att mingelstämning skulle infinna sig vilket jag beklagar.
- Faciliteterna är en stor miss från vår sida och en miss i kommunikationen mellan platsen och mig. En problemställning jag inte reflekterat över då vår vanliga lokal inte har den problematiken. Jag beklagar verkligen detta!
- Jag kommer att fortsätta ta dit god öl och göra en ölmässa som alla utställare har möjlighet att vara med på!
- Jag kommer att fortsätta med att ta fram nya och spännande ölprovingar!
Mvh
Precis som alla andra upplevde jag toalettköproblematiken.

Nå. Jag kom till mässan en halvtimme innan insläppet, kön ringlade sig förvånande långt redan då. Efter att ha lämpat av provnings-prylarna gick jag runt och tittade innan rusningen skulle komma.

Hälsade på utställarna, jag känner igen de flesta efter alla festivaler vi varit på. Hos Slottskällan rusade den alltid lika energiske Anders Slotte runt och gjorde de sista förberedelserna. Fick lite frisk lager i form av Nordic. Den är väldigt IPA-lik. Och väldigt god.

Strömsholms Brygghus. De hade en hel del öl med sig, bland annat mild i form av Kleen på cask. Aningen för nötig, kanske?

Hamnade hos Sigtuna Brygghus. Fick en skvätt Midvitnerblot. Vilket vän inte var så smart, den var förvånande mjuk och lättdrucken trots sina 10 %. Bryggare Mattias och jag kom fram till att min flaska nog inte skulle må dåligt av att ligga i skåpet ett år.

Men den kändes. Insåg att om jag ska hålla en bra provning så skulle det inte vara mer öl på ett tag.  Det var nu inga problem eftersom Richard behövde extrahjälp med att packa upp provningsglas vid garderoben. Så det gjorde jag väl i en timme medan han gjorde viktigare saker. Kul det med.

Rara saker hos Wicked Wine.
Så var klockan tio i två och det var snart dags. Det var bara det att jag nu blivit väldigt kissnödig av öl och vatten. Och nu var det fullt i lokalerna och köerna var ofattbart långa.Till slut hittades ett alternativ i form av grannbutiken AH's Gardiner. Tack igen!

Bara att rusa in och hålla provningen. Gick bra.

Efteråt kände jag mig helt förstörd av trötthet. Så via ett par grillade spett på Kolgrillen åkte jag hem och la mig på soffan några timmar. Vilket visade sig varit taktiskt rätt eftersom jag då "missade" den värsta trängseln.

Kring 18 var jag åter på plats. Gick runt lite. Provade Zero hos Slottskällan. Så god och samtidigt lite annorlunda.

Hos Närke Kulturbryggeri fick jag deras kryddade öl Skvatt GALEn. Ytterst balanserad och sammansatt, det är inte många örtöl som lyckas med det. Provade också deras (rätt) nya APA Storastörst som serverades från cask. Lite rå och kärv, faktiskt. Som en mässspecial kunde man också få den körd genom en (hembygd) hop rocket som fyllts med Citra.

Jag tycker hittills att sådana påhitt är ett säkert sätt att förstöra öl. Men här fungerade det faktiskt: Ölen blev inte alls surt gräsig och över-besk, utan snarare mer mogen och balanserad. En diskussion med bryggare Berith gav att det kan bero på att humlen här inte är trycksatt och att ölens låga kolsyra är snällare mot humlen.

Nu fick jag bråttom till en provning. Inte min, utan ”Hembryggarens hemligheter” som hölls av bioteknikern och hembryggaren Elin. En mycket intressant provning där öl ställdes mot varandra i par för att visa skillnader som uppstår med olika malt, humle, jäst och tillverkningsmetoder. En mycket bra provning, jag försöker vara med på någon annans på de festivaler jag besöker, man lär sig nya saker hela tiden. Trots att jag inte drack någon öl.

Då var det dags för min provning. Mer folk och mer stimmighet gjorde att jag fick använda mikrofon vilket jag inte gör på provningar annars. Men den gick bra den med.

Efteråt var det mer prat med besökare och utställare, det verkade som om insläppet funkat bättre andra gången, och jag upplevde inte trängseln som så farlig.

Öl? Det fanns det. TWC Dryckesutbildning hade med ett antal flaskor från Worlds Smallest Brewery i Malmö. Dels lättölen Tenoren med helt okej humleprofil men den kändes som lite orent jäst. I avdelningen ”knäppöl” fanns deras Schwarz Vinbärs, en svart lager med svartvinbär-tillsats. Rätt god, faktiskt.


Anders DIPA hos Eskilstuna Ölkultur var denna gång frisk och fin utan äpplen.

Och hos Ängö Kvartersbryggeri kunde man prova den nya Höga Höjders Ängöl, en california common med orenheterna på de rätta ställena. En rätt krävande öl, faktiskt.

”Fasen vad ni dricker DIPA i Linköping” förklarade de hos Nynäshamns Ångbryggeri vars Dragets Kanal tagit slut på nolltid. Samma sak hos Oppigårds: Den nya S:t Görans DIPA, en egen variant på Drakens DIPA var slut redan tidigt. Det som skiljer ölen är torrhumlingen, St Göran har inte Citra utan något annat som jag glömt. Jag fick prova lite tidigare på eftermiddagen och tycker att den är väldigt bra och lik Drakens.

Det hände väl mycket mer, men jag tror det räcker med rapport nu.

Visst ja, när jag var på väg ut så fick jag en liten present av Brekeriet: Två små Kölsch-glas, det ena med skummande Früh Kölsch i.

Bättre avslutning än så kan jag inte tänka mig!

Tack också till alla besökare, läsare, utställare och annat löst folk som kom fram och pratade under festivalen: Det är kul att se er i verkligheten.

2012-03-19

Linköping Beer Expo 2012 - mina provningar

Det dukas upp.
Jag lovade några besökare på Linköping Beer Expo att de skulle få läsa en lista på vad vi provade.

Men först en liten bakgrund. Det började i mitten av oktober 2011 med att mässgeneral Richard frågade om jag var intresserad av att hålla i provningar även under 2012 års mässa. Det var klart att jag var!

Så kom november. I stället för förra årets lätt anarkistiska experiment att välja öl och tema strax innan provningen så fick jag ett tilldelat, ett där han trodde att jag skulle vara som bäst: Svenska mikrobryggerier.

Och det är ju ett ämne som jag är väldigt intresserad av och har samlat en hel del kunskap om sedan nittiotalets början.

Sedan kom den svåra delen, en del som resulterade i över 50 mail under främst november: Att välja ut 7 öl. Jag ville att de skulle vara milstolpar, öl som på något sätt förändrat hur vi ser på öl i Sverige, öl som var på något sätt först i sitt slag. Det skulle gärna vara en blandning av lättfunnet och rart.

Det var svårare än man kan tro. Någonstans kring 20 öl förkastades: De bryggdes inte just nu, de var slut, de skulle inte kunna levereras till mässan. Eller så hade de slutat tillverkas för 10 år sedan. Ett riktigt pyssel.

Till slut hade vi en lista som vi båda var nöjda med.

Givetvis ringde en av leverantörerna bara några dagar innan mässan. Ett av de beställda ölen hade inte blivit färdiglagrat i tid, och fick ersättas på ett värdigt sätt. Lite trist dock.

Jag inledde provningarna (en per pass) med att berätta hur Åre Bryggeri startat som ett marknadsföringsexperiment under 1988, och hur sedan de stapplande stegen som småbryggerierna började att ta åren därefter.

Lotta Jernströms bok Sveriges Ölbryggerier rekommenderades givetvis.

Så blev det öl. Lite kommentarer kring dem får ni också.
  1. Nils Oscar Kalasöl
    Under lite olika namn har den bryggts sedan 1996, och är fortfarande en väldigt bra märzen. Berättelsen om bryggeriets utveckling är alltid trevlig att berätta. 
  2. Nynäshamns Bedarö Bitter
    En ännu mer fascinerande berättelse om kompisgänget som bildade en ölklubb som utvecklades till ett av landets mest stabila bryggerier.
  3. Jämtlands Hell
    Akkurat och Oliver Twist ville 1997 ha en lättdrucken välhumlad amerikansk lager. Jämtlands Bryggeri kunde brygga den. En ingång till en ny ölvärld för många, mig inkluderat. Tyvärr är den idag bara en blek och aningen unken skugga av sitt forna jag. 
  4. Sigtuna Black October
    Ah, schwartzbier. Så gott! Historien om Sigtuna Brygghus är väl värd att berätta.
  5. Helsinge Rököl
    Jag tror inte många väntat sig denna ovanliga stil från bryggeriet med den lokala distributionen. Tror inte jag sett den på flaska tidigare. Kanske inte riktigt så Bamberg-rökig som jag minns den. Tror det var landets första rauchbier?
  6. Hantverksbryggeriet Baronen
    Stor öl från 2010. Finfin barley wine som börjat mogna. Även här ett bryggeri man sällan ser här i takten.
  7. Mohawk Extra India Pale Ale
    Kanske inte den första DIPA som sålts i Sverige (vilken var det nu igen? Dugges Never Mind The Bollox!?), men den som vi säkert kunde få tag på. Gav också en chans att berätta om fantombryggerierna.
Besökarna lyssnade andäktigt och ställde bra frågor. Många var de också, tror det var ungefär 50 + 60 stycken. Och såhär i efterhand så är jag mycket nöjd med både öl och framförande.

Förresten, ni som brukar tycka och kunna så mycket: Vilka ”milstolpar i svensk  mikrobryggeriehistoria” som går att få tag i borde jag ha haft med?

S:t Eriks Påskale 2012

Först lite orelaterat gnäll: Jag känner mig alltid så väldigt ineffektiv när jag recenserar en öl. Jag plockar fram glas och flaska, fixar med bilder och gör ett skelett att skriva i. Kollar runt lite till. Och då har det gått minst en halvtimme och jag har inte ens öppnat flaskan. Sådär håller det på. Recensionerna tar, känns det, oändligt med onödig tid. Fast det kanske är det som är fritid?

Nå. Öl.

Det blir en från Galateas och Jessica Heidrichs fantombryggarprojekt S:t Eriks Bryggeri. En påsköl. Som heter Påskale. Men till skillnad mot Påskale 2011 som var en amerikansk brown ale (recension) så är Påskale 2012 en skotsk ale på 5,9 %. Den har bryggts med flera sorters karamellmalt, chokladmalt och humlats med engelska East Kent Golding.

Det står ingenting på flaskan var den är brygd, men datumstämeln indikerar Sigtuna Brygghus. Vilket inte är överraskande eftersom Galatea är delägare.

Från pressmeddelandet:
– Med S:t Eriks Påskale har jag skapat ett mörkare och mustigare öl än förra året. Utmaningen har varit att finna den perfekta balansen mellan sötman i karamell- och chokladmalten i kombination med friskheten och beskan i humlet. Resultatet är ett perfekt matöl som matchar vår traditionella svenska påskmat, säger Jessica Heidrich som brygger S:t Eriks öl.
Ouuugh. Bara att skriva den där ingressen tog ytterligare 20 minuter. Stress stress stress.

Färgen är mycket mörkt brun-röd (95 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka beiga skummet sjunker rätt fort ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är aningen syrlig, den påminner om röda vinbär och omogna frukter. En maltig sötma med lite marsipan och en mjuk mild beska. Den är genomgående mjuk och avrundad.

Smaken startar maltigt och sött med tydliga toner av svensk sirapslimpa. En lätt humleton med gräsiga/blommiga nyanser. Och så den där syrligheten som man normalt finner i porter. Båda smakerna skapar balans och hindrar brygden från att bli översöt. Lite karamelliserat socker och mer mjuka söta smaker i eftersmaken, liksom frukt-karameller och lite alkohol. Avslutningen har en fin ton av mjölkchoklad.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är friska, men rätt kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

En välgjord balanserad skotsk ale, det hittar jag inte allt för ofta här. Jag blev lite nostalgisk och kom att tänka på mitt nittiotal, då licensbryggd Maclay's Scotch Ale inte var en allt för ovanlig fatöl på Spendrupskrogarna. Ack ja.

Betyg: 3,83. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsk 2012 (lagerstatus). Pris: 17:90 330 ml. Bäst före: 2012-11 12.

Bild: Galatea.

2012-03-18

BrewDog Alice Porter - igen

Alice Porter är en baltisk porter på 5,2 % 6,2 % från skotska BrewDog som jag recenserade för nästan exakt ett år sedan, då jag fick en provflaska.

Då blev jag helt lyrisk, tyckte att den var såväl välgjord som lättdrucken och smackade till med hela 4,68 i betyg (recensionslänk).

Bara genom att titta på flaskan ser jag att något är annorlunda. I stället för den karaktäristiska datumstämpeln på etiketten är bäst före-datumet bläckstråleskrivet på flaskan. Jag har hört att BrewDog på grund av kapacitetsbrist lagt ut delar av tillverkningen till Meantime i London, och jag gissar att det här är en av de som bryggs där.

Det blir en snabbrecension för att se hur innehållet är.

Färgen är mörkt porterbrun (80 EBC), vätskan klar. Det fyra fingrar höga skummet är luftigt, ljusbrunt och väldigt ojämnt i toppen. Det sjunker undan rätt fort och lämnar massiva mängder tjocka skumrester på glaset. Det är vackert, det är det.

Jag tycker att doften är kraftigare än förra gången. Lite instängd och vasst kemisk. Rostade toner, men också en lätt rökighet. Alkohol och salmiak-saltlakrits. Inte speciellt behaglig, faktiskt.

Smaken… Det här hänger inte ihop. En sackarin-vass sötma, en ren beska och en lätt charkig rökighet. Som inte vill jobba ihop med varandra. Beskan blir snart metallisk och vass, något som förstärks av maltens syrlighet. Antydningar till syntetiska röda bär och burk-ärtor. Lätt kropp. Beskan och syrligheten blir efter en stund tung och allmänt jobbig. Nå, den tonar ut i eftersmaken och lämnar plats åt en del värmande alkohol, något slags kemisk beska och en lätt syrlighet. Men så mycket mer är det inte. Slutet har en del rostade toner och alkohol.

Kolsyran är rätt kraftig och lite vass, dock inte på något infekterat vis. Rätt små bubblor. Vätskan är lätt.

Nej, den här kommer jag nog att undvika i fortsättningen. Trist eftersom den var så ruskigt bra förra gången jag drack den.

Betyg: 2,2. Tillgänglighet: Som en del av BrewDog Mixpack, Systembolagets tillfälliga nyheter tid våren 2012. Pris: 24:00 (genomsnittspris ) för 330 ml. Bäst före: 17 11 12.

Systembolagets nyheter juni 1996 - En särskild smak av sommar


Länge sedan jag tittade tillbaka i ölnyhetshistorien. Så under tiden som jag smälter Linköping Beer Expo så…

Dessa nyheter lanserades måndagen den 3 juni 1996. Det här var tiden då nyheterna spreds ut över månadens måndagar för att inte överbelasta butikerna.
  • Ljus lager
    • Ahlafors Ljusa (regional försäljning Göteborgs- och Bohuslän samt Norra Station, Stockholm)
    • Gefle Borg (regional försäljning Gävleborgs, Dalarnas, Uppsala och Stockholms län)
    • Lame Turkey
  • Mörk lager
    • Falcon Bayersk 7,0
  • Lambik
Bland de övriga notiserna är det enda ölrelatarade att den holländska lagern Grolsch lanserades i de nya förpackningsstorlekarna 250 ml flaska och 450 ml flaska. Den senare med patentkork om jag minns rätt. 

Så vad hände sedan?

Ahlafors Ljusa från Ahlafors Bryggerier finns fortfarande kvar i (beställnings)sortimentet.

Gefle Borg Bryggeri var ett kortlivat projekt finansierat av Hugo Stenbeck. Det sista livstecknet jag lyckats hitta är en recension av ett julöl 1997. Senare ska deras öl ha bryggts bryggpuben Gamla Stans Bryggeri i Stockholm som hade samma ägare. Dess arv förvaltas idag delvis av Helsinge Ångbryggerier vars bryggare Peter en gång började på Gefle Borg.

Lame Turkey var ett öl som i sin beskrevs som ”ett nytt lageröl från Pripps bryggerier” (ja, det är hela beskrivningen). Av etiketten tror jag att det skulle vara bryggt i något slags hyfsat modern amerikansk stil, smakbeskrivningen pratar om syrlig beska. Jag har inget som helst minne av att någonsin ha sett eller druckit den.

Den starka wienerlagern från då fristående Falcon var väl ett tidens tecken om något: När alkoholhalterna i öl släpptes fria nyåret 94/95 så kom det en hel drös med extrastarka varianter av bryggeriernas existerande storsäljare. Jag har fortfarande inte exakt förstått varför, annat än att det går fortare att bli full med en sådan.

Två fruktlambiker? Inte vad jag gissat. Men båda fanns till och från i sortimentet under flera år. Idag är ingen av dem kvar.

2012-03-15

BrewDog Dogma

Det är mycket BrewDog just nu. Ingen tanke bakom, det bara blev så. Fast det är klart, Systembolaget verkar gilla skottarna.

Och så är jag irriterad. Inte på BrewDog eller Systembolaget utan mig själv: Jag är helt säker på att jag druckit den här ölen, och till och med pratat om den. Men jag har inte recenserat den eller ens nämnt den här. Hm, troligen har jag haft med den på någon provning som jag inte redovisat på bloggen.

Ack ja.

Kvällens öl är en del av vinterns BrewDog-mixpack och heter Dogma. Det är en kryddad ale på 8,7 % 7,8 %. Guarna, vallmofrö och nötter från kolaträdet har tillsats tillsammans med ljunghonung.

Nej jag vet inte heller hur de kommit fram till det receptet.Den verkar ha bryggts för första gången 2008 som Speedball, om det nu gör någon klokare.

Färgen är brun-bärnsten (25 EBC), vätskan klar. Skummet är mycket hållbart, kompakt och varmt beige. Fyra fingrar högt är det innan det längsamt sjunker och lämnar nästan fastklistrade rester på glaset.

Doften är närmast parfymerad med massor av granvirke och ädelträ. Jag kommer att tänka på doften av fabriksny husvagn, i alla fall så de luktade på åttiotalet. Hm. Lite mjuka julkryddor och en tung sötma.

Smaken är bitter-söt och till att börja med ganska intensiv. Sedan blir den kryddigare.Lite metall och syrliga frukter. Söta toner: Kokos och kola. Passerande toner av mahogny-trä. Jag kan känna alkoholen som en känsla bak i munnen, men inte i smaken. Stor kropp. Eftersmaken är förvånande enahanda och platt; alkohol, metallisk bäska och småkonstiga kryddor som legat för länge i skåpet.

Kolsyran är kraftig, de mycket små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

En underlig öl, den här. Den startar med massor av smaker, men allt eftersom tonar de ner och blir efter en stund bara platt och trista. Inte heller spelar smakkomponenterna speciellt väl med varandra. Eftersmaken blir till slut bara kladdig.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Som en del av BrewDog Mixpack, Systembolagets tillfälliga nyheter tid våren 2012. Pris: 24:00 (genomsnittspris ) för 330 ml. Bäst före: 06.01-13.

2012-03-14

Mix pack dream team?

Okej. Mixpack. 4 olika öl från samma bryggeri. Hittills har 100 % (båda två) som Systembolaget tagit in kommit från BrewDog. Och uppgifter gör gällande att det kommer ett IPA Is Dead II från dem i sommar.

Men om du skulle få fantisera fritt: Vilket mixpack skulle du vilja se?

Begränsningar:
  • 4 flaskor (eller burkar?)
  • Samma bryggeri
  • 330-355 ml styck
Nå, vad har ni för idéer?

2012-03-13

BrewDog Hops Kill ?

Igår drack jag 5 A.M. Saint från BrewDog. Och gillade den inget vidare. Den här gången heller.

Så hur är då dess ”storebror” Hops Kill ?, en amerikansk red/amber ale på 7,8 %? Det ska vara samma öl i grunden, men den här har mer av allt; alkohol, humle, malt, humle och humle.

Dess konstiga namn beror på att den på experimentstadiet fick namnet Hops Kill Nazis i en omröstning av bryggeriets bloggläsare. Fast det var tydligen inget gångbart namn överallt.

Färgen är djupt röd/bärnsten (37 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet är kompakt och ljusbrunt. Det sjunker sakta till ett tjockt lock utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är torr och väldigt humlig. Kanske rentav lite tung. Torkade röda frukter och bär, grapefrukt, pomerans och småkakor. Kraftfull beska med en aning metall. Antydningar till grönsaker och nötter. Lite alkohol, men inget som stör. Väldigt amerikanskt, jag kommer att tänka på Green Flash Hop Head.

 Smaken är inte alls så tung som jag trott av doften: Den är faktiskt fräsch och väldigt humle-fokuserad. Bruna maltsmaker av kex och plommon. Stora mjuka beska smaker. Torkade frukter och röda bär. Pomerans och citronskal. Stor kropp. Eftersmaken är besk med mer mogna/torkade/inlagda frukter, massor av semi-söt malt (kakor och kex). Beska och läder i slutet.

Kolsyran är stark, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är torr och lite kladdig.

Mycket bättre än lillebrorsan, faktiskt. Troligen beroende på att den här saknade de där mustiga ruttnande tonerna jag hittade där.

Betyg: 3,48. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter mars 2012 (lagerstatus). Pris: 32:90 för 330 ml. Bäst före: 13. 11. 13.

Ingen Easy Easter

Fick just mail från Systembolaget:
Påskölet 1302-03 Dugges Easy Easter, med säljstart 2012-03-15, annulleras på producentens begäran. Anledningen är att bryggeriet har haft vissa inkörningsproblem i det nya bryggverket, och därför själva anser att kvaliteten inte motsvarar vad som offererats.
Jättetråkigt, tycker jag som saknat nyheter från Dugges

2012-03-12

BrewDog 5 A.M. Saint

5 A.M. Saint är en amerikansk amber/red ale från BrewDog på 5 %.

Jag har druckit den flera gånger innan denna recension, oftast som en del av en BrewDog-provning. Och jag har alltid tyckt att den varit sämst i gänget: Dammig, kvalmig och full av övermogna närmast ruttnande frukter.

Därför har jag inte heller recenserat den, jag har helt enkelt inte velat köpa en hel flaska eller ett helt glas. Men nu är den en del av vårens mixpack, så det är väl bara att sätta igång och göra lite plats i skafferiet…

Färgen är mörk bärnsten (25 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och beige. Det sjunker ganska långsamt och lämnar massor av tjocka rester på glaset.

Doften är kraftig och humlig: Kåda, tallbarressens, syrliga citrusfrukter, karamelliserat socker och exotisk frukt som ananas och aprikos. Kraftig/rejäl beska med lite orena toner av torkade blommor och rengöringsmedel. Någon alkohol.

I smaken hittar jag hö, gamla blommor och amerikansk humle. Ljus sirap och övermogen frukt. En hel del beska. Medelstor kropp. Eftermaken har en del alkohol, ruttnande hö/gräs och citrus-extrakt. Lite syrliga fruktkarameller och kåda i slutet.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna vassa i munnen. Vätskan är medeltorr.

Som sagt. Inte heller nu när jag provar den här på egen hand är jag speciellt förtjust i den. Smådammig malt och multnande kompost är inga bra smaker på en öl som ändå inte är tekniskt felaktig. Och jag begriper inte heller namnet.

Betyg: 2,35. Tillgänglighet: Som en del av BrewDog Mixpack, Systembolagets tillfälliga nyheter tid våren 2012. Pris: 24:00 (genomsnittspris ) för 330 ml. Bäst före: 13. 12. 12.

Kettle Chips Sweet Chili & Sour Cream + dip


Jag fick mail för en tid sedan. En reklambyrå undrade om jag villa ha lite potatischips. Det ville jag, och påpekade att bland Kettle Chips-sorterna tyckte jag att den tillfälliga sorten med Sweet Chili verkade intressantast.

Så någon tid därefter fick jag åka till postterminalen och hämta ut ett väldigt lätt paket. Som innehöll två påsar friterade potatisskivor och lite reklampapper.

Den ena påsen var den jag önskat. Sweet Chili & Sour Cream, en tillfällig smaksättning.

Chipsen? Jodå. De har samma grundsmak som de andra, det är lite åt solrosolje-hållet och gatuköks-fritös. Som ju är gott, i alla fall i små mängder. Över det finns den numera klassiska thailändska sweet-chili-såsen, fast kanske lite hetare än vad som är vanligt. Av gräddfilen märks kanske lite laktos-sötma. Det finns också en hel del lök och lite vitlök i bakgrunden.

Jag har svagt för mig att Estrella haft en finräfflad variant på samma koncept, men då (givetvis) utan chilihetta och betydligt sötare. Men det är några år sedan. Jag vet inte så noga, jag har försökt dra ner på den här sortens kolhydrater för att kunna dricka öl i stället. 

Nå, de här chipsen är goda, och jag skulle inte ha något mot att hacka i mig en mindre påse tillsammans med en brittisk IPA, eller en stram APA.

Här kunde recensionen vara över, om det inte varit så att det följde med lite dip-recept i kartongen. Med argumentet att hemlagat är godare så övertygades jag att blanda ihop ett eget kladd som skulle passa just de här chipsen.

Gräddfil, sweet chilli och koriander 

375g
2 st
2 st
200g
200g
25g
Inlagd paprika
Plommontomater
Röd chili
Gräddfil
Crème Fraiche
Färsk korinader
Salt och nymalen peppar
Dela chilin och avlägsna kärnorna. Dela sedan plommontomaterna i fyra delar. Finfördela paprika, chili och tomat i en mixer. Lägg i en skål och tillsätt gräddfil och crème fraiche och rör ihop. Krydda med havssalt och nymald svartpeppar.  Addera den färska, hackade koriandern och kyl väl. Servera med en skål KETTLE® Chips Sweet Chili & Sour Cream.

Det blev gott. Fast jag tog torkad koriander i stället för färsk. Och jag är inte helt säker på att den som skapat receptet tänkte på samma svenska/slaviska paprikasallad som fanns på ICA (i receptet nämndes ”Cherry peppers” som alternativ).

Ett tips är att försöka få bort vätskan ur den röda grönsaksmixen innan den blandas med resten, annars blir det lite rinnigt första dygnet.

Det finns chilihetta i dipen, men den smakar i ärlighets namn mer paprikasallad än sweet chili. Smaken i dipen är så kraftfull att chipssmaken helt försvinner, man anar möjligen lite oljiga toner. Annorlunda och tydligare smaker än pås-dipsåserna i alla fall.

De skickade ytterligare en påse chips. Återkommer om den.

Bilder: Kettle Chips.

Melleruds Vårpilsner

En tillfällig ljus lager från Spendrups, döpt efter ett av alla de bryggerier de genom åren köpt upp och lagt ner. Pressreleasen berättar i varje fall att de inspirerats av ett gammalt recept därifrån.

Jo, jag var väl rätt skeptisk när jag öppnade min flaska Melleruds Vårpilsner. Jag väntade mig väl den vanliga söta degiga lagern med aningar av wellpapp och smörblommor.

Å andra sidan har jag sett att andra ölbloggare varit relativt positiva till den här tyska pilsnern på 4,8 %.

Så det var med lite blandade fördomar jag hällde upp ölen i en pilsnerflöjt.

Färgen är halmgul, kanske med en aning guld (5 EBC), vätskan är klar. Det höga klarvita skummet är oväntat fast och kompakt, det lämnar en del skumrester på glaset när det mycket långsamt sjunker ner.

Doften är maltig och ren. Den är betydligt torrare än väntat från en svensk makro-öl. Rena medelstarka beska toner med aningar av hö och färska blommor i bakgrunden. Kanske rentav en aning smör någonstans också?

Smaken är frisk och ren. Milda men ändå märkbara humliga beska smaker, lite blommor och hö. Samt en elegant avrundad sötma. Lätt till medium kropp. Aningar av svartpeppar och mjuk humle i den rena och uppfriskande eftersmaken. Avslutningen är mild med antydningar till mint och vitt bröd.

Kolsyran är frisk och medelkraftig. De många bubblorna är mycket små och långlivade. Vätskan är lätt.

En tysk pilsener, kanske rentav en nordtysk Landbier, utan krusiduller och framför allt utan den där jolmiga sötman. Bättre än jag trott.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid våren 2012. Pris: 12:90 för 330 ml. Bäst före: 29.01.13.

2012-03-11

Notispaus


Jag kommer under kommande månader att ha fullt upp med ett annat projekt, så jag slutar med de redan alltför sällan publicerade notis-postningarna tillsvidare.

Recensionerna och det där andra fortsätter väl som vanligt.

I stället rekommenderar jag förbehållslöst bloggen Humligheter, som publicerar branschnyheter snabbare än ljuset.

2012-03-10

Öppen ölprovning Storbritannien


Jag hade ölprovning på De Klomp tidigare idag. Temat var ”Storbritannien”. Jag antar att många av de nästan 40(!) gästerna trodde att det åter skulle bli en sån där brittisk provning som jag brukar hålla. Bitter. Porter. Brown Ale. Tekniska innovationer och årtal i mängd. ”Men hur smakade då en porter kring 1780?”.

Men icke. Det blev starkt och modernt. Med lite klassiker.
  1. Thornbridge Jaipur IPA. En välgjord och rejäl engelsk IPA med fin beska från detta omtalade bryggeri.
  2. Belhaven Scottish Stout. Torr och fruktig. Oväntat mjuk och försiktig. Lite väl lätt? Och vad är det skotska? Trevlig i vilket fall. Kladdkaka till den här? Japp.
  3. Samuel Smith's Imperial Stout. Ännu mer av allt. Blandsaft. Stekos. Välgjord.
  4. BrewDog + Lost Abbey Lost Dog. Premiär för denna rara öl! Tyngd och alkohol. Romrussin-glass. Torkad frukt och mer mörk rom. Kinesisk svamp-soya. Jag hade väntat mig lite mer komplexitet.
  5. BrewDog Hops Kill ?. Karamellig och men en intensiv beska och grapefrukt. Stor. Svarta vinbär i slutet.
  6. Samuel Smith Stingo. Frukter i massor. Marsipan. Äppelmos. Stor mjuk sötma. Elegans och komplexitet, men ändå ganska snäll. Borde vara fantastisk till ädelost…
Nästa vecka, 17 mars, håller Bobo provning under temat ”Bobos Favoriter” en provning utan röd tråd garanteras. Rykten går om suröl. Facebookarrangemang.

Sedan är det lite oklart fram till 21 april när jag återkommer för att hålla en provning där vi kollar på stilarna under paraplyet Ljus lager. Facebookarrangemang.

2012-03-09

BrewDog Chaos Theroy

Jag kan inte ljuga för er: Jag är rätt trött i kväll.

Så i stället för en öl som jag anade skulle kräva koncentration i jakt på fina nyanser blev det en som jag trodde skulle vara tydlig och rakt-på.

Det blev Chaos Theory, en amerikansk IPA från BrewDog. Denna öl på 7,1 % är en del av deras mixpack som finns på Systembloaget just nu.

Hmmm. Jag minns inte vilken ölblogg det var, men någon hade i vintras serien ”oinformativa etikett-texter”. Den här skulle utan problem kunna listas här: Som brukligt innehåller texten mer imagebyggande attityd än fakta. Det är en IPA. Det är från BrewDog. Det minsta jag kräver av en sådan flaska är att få veta vilken humle de använt.

Det krävdes att gå in och söka på bryggeriets blogg för att hitta informationen: 100 % Nelson Sauvin.

Den här ölen bryggdes som en av tre prototyper under 2008 och blev senare en tillfällig öl som återkommit några gånger sedan dess. De andra var välbekanta Zeitgeist och en veteöl med citronskal och enbär – Bad Pixie

Färgen är djupt bärnsten (25 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, mycket luftigt och ojämnt. Lite skumrester blir kvar när det sakta sjunker ihop.

Doften är stark. Alkohol, honung, sött godis och sträva humletoner. Inte speciellt mycket beska. Blommor, svarta vinbärsbuskar och aningar av kattlåda.

Smaken är först enbart besk. Men det går över ganska fort, och lämnar plats för söta blommiga smaker med aningar av vita vinbär, tobak, omogna hallon och gammaldags gräddkola. Medelstor kropp. Eftersmaken har lite alkohol, toffee, aningar av kaffekarameller och torra blommiga toner. Sträv humle och aningar av salladsblad. Tobak och pelargoner i slutet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna friska och långvariga.

En rätt så trevlig IPA med en (relativt) ny och annorlunda humlesort. Tyvärr är humligheten sträv och kärv i munnen. Hade det varit en hembrygd hade jag antagit att de låtit humlen ligga i för länge under torrhumlingen. Kanske är det vad som hänt här med? Ölens i övrigt positiva egenskaper räddar dock betyget.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Som en del av BrewDog Mixpack, Systembolagets tillfälliga nyheter tid våren 2012. Pris: 24:00 (genomsnittspris ) för 330 ml. Bäst före: 15 12 12.

Systembolagets avlistningar öl april 2012


Följande öl eller förpackningar kommer att försvinna helt ur Systembolagets sortiment den 31 mars 2012.
Såväl Eriksberg som Punk IPA kommer att finnas kvar i flaska.

Personligen tycker jag det är synd att inte Punk IPA kom ut i butikerna, jag tror den skulle sålt bra om den bara fått chansen.

Som vanligt tackar jag Systembolagets avdelning för Sortiment och analys för listan.

2012-03-08

Motala Kvarnöns Imperial Stout

Såhär inför Linköping Beer Expo tänkte jag prova en öl som kommer att ha offentlig premiär just under festivalen. Den kommer från Motala Brygghus.

För någon vecka sedan fick jag två flaskor öl från bryggeriet, som just fixat alla tillstånd för att få tillverka och sälja sin öl. Tidigare har de bedrivit sin verksamhet som ett hembryggarkollektiv.

När jag fick flaskan i min hand så följde det inte med så mycket information. ”Det är något slags stout, tror jag” ungefär. Utgående från bryggeriets hemsida (de har inte svarat på mitt mail) så antar jag att det är Kvarnöns Imperial Stout men så mycket mer än beskrivningen ”Nattsvart stout med toner av kaffe och choklad.” gick inte att hitta där heller. Jag vet inte heller när den är brygd.

Det får bli något slags blindprovning av den här.

Det pyser ordentligt när jag tar av kapsylen. Vätskan är klar och i stort sett svart (100 EBC). Det två fingrar höga skummet är kompakt, jämnt och mycket långlivat. En del skumrester på glaset blir kvar. Det finns jästfällning i flaskan.

Doften är intensiv: Mjuk alkohol och beska toner hoppar upp i näsan. Brända maltiga toner, lite aningar av blåbär och enbär. Kaffe och lite lakrits-salmiak. Ingen märkbar chokladton och en väldigt mild sötma.

Smaken har väldigt tydliga toner av saltlakrits och salmiak-godis. Lite kaffe och en fin beska. Lätta rostade toner, nästan brända. Sötman är låg, liksom alkoholsmaken. Eftersmaken domineras av saltlakrits/salmiak och en viss sälta som ökar i slutet.

Kolsyran är kraftig men ganska kortlivad. De stora bubblorna är friska, nästan vassa. Vätskan är medelmjuk.

En väldigt intressant stout, som kanske kan klassificeras som en russian imperial stout. Jag tror aldrig jag druckit en öl med så intensiv salmiak-smak. Lite trist på den korta kolsyran.

Skissbetyg: 3,75.


Systembolagets sortimentförändingar öl april 2012


Jag fick just en excelfil med Systembolagets sortiment från och med 2 april 2012. I filen fanns också ett antal förändringar av sortimentet. Här följer de öl som ändrar kvotgrupp.

Men först en liten repetition av kvotgrupperna (tidigare ”modulerna”).
  • BAS - finns i alla butiker.
  • T1 - finns i de mindre butikerna.
  • T2 - finns i de mellanstora butikerna.
  • T3 - finns i de stora butikerna.
  • (T4) - används inte för närvarande
  • T5 - finns i de (cirka 40) största butikerna.
  • T6 - Finns i de 3 vinkällarbutikerna och för e-beställning. Tusentalet flaskor.
  • T7 - Finns i de 3 vinkällarbutikerna och för e-beställning. Hundratalet/hundratals flaskor.
  • T8 - Finns i de 3 vinkällarbutikerna. Enstaka flaskor.
  • T9 - finns normalt inte i någon butik, men kan beställas styckevis.
Reservationer: Alla förändringar gäller jämfört med förra fasta släppet/sortimentsförändringen oktober 2011. Det finns en klar potentiell felkälla: Systembolaget flyttar den här gången alla burköl med pant på 50 öre till T9. I alla fall har den redan ersatts i samma modul med en enkrone-pantburk. Jag har försökt kolla igenom dessa, men lovar ingenting. 
 
Vara, nuvarande kvotgrupp, kommande kvotgrupp, ev. notering
  • Old Speckled Hen, T1, T2, 500 ml flaska
  • Jämtlands Postiljon, T3, T9
  • Nils Oscar India Ale, T2, T3
  • Peroni Nastro Azzurro , T2, T3

2012-03-07

St. Georgenbräu Keller Bier

Här hade jag tänkt mig att försöka tränga lite djupare i den aningen mystiska tyska lagerstilen kellerbier. Och berätta om de gånger jag tidigare druckit just denna öl, alltid i stenkrus från fat.

Men det hinner och orkar jag inte riktigt just nu. Eventuellt intresserade kan titta på en gammal recension här.

I stället konstaterar jag att kvällens öl blir Keller Bier från det frankiska bryggeriet St. Georgenbräu. Alkoholhalt: 4,9 %.

Färgen är djupt bärnsten-guld (35 EBC), vätskan ojämnt grumlig. Jag hade väntat mig en något mörkare nyans, men har tidtagare lurats av stenkrusen. Det två fingrar höga skummet är varmt beige, luftigt och ojämnt. Det sjunker långsamt och lämnar jättesnygga skumrester på glaset. Ölen har givetvis en jästfällning på flaskans botten.

Doften är mild, men ändå ganska karaktärsfull. Färska blommor och gräs i humletonerna. Lätta aningar av rökt chark, torra maltiga bröd-toner. Den är lite rå och oputsad, på ett bra sätt. Mer aningar av chark, metall och mogna aprikoser.

Smaken är frisk, uppfriskande. Lite rätt rena jästiga-jordiga toner ger en intressant komplexitet och djup till de annars ganska avslipade smakerna. Färska humletoner med en medelstor beska med noter av hö och torkade blommor. Eftersmaken har en långsamt växande torr beska och något syrliga toner av träsav och färska blommor (Maskrosor?). Lätt rostade maltiga toner och en aning rågbröd. Avslutningen är torr, komplex och medelbesk.

Kolsyran är medelstark till lätt, de få medelstora bubblorna är medelstora och mycket friska. Vätskan är torr.

Det här är, som jag trodde redan när jag såg den här i Systembolagets nyhetslista, en mycket bra representant för stilen som lyckas både vara lätthinkad och komplex utan att vara överdrivet stark.

Dock vill jag lämna en brasklapp: Det känns inte som mina sinnen är i sin bästa form i kväll och jag hade en del störmoment när jag drack, så jag kommer att komma tillbaka till den här och eventuellt göra en ny recension.

Betyg: 4,13. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment våren 2012. Pris: 20:90 för 500 ml. Bäst före: 12 08 12.

Kalenderkontroll


Ölrelaterade aktiviteter jag tänkt vara med på i framtiden:
Pust.

2012-03-05

S:t Eriks Porter

Dags för ännu en öl från Galateas varumärke S:t Eriks: Det är nu dags för S:t Eriks Porter, en ”svensk mustig porter” på 5,9 % bryggd hos Sigtuna Brygghus.

Malten är pale ale, caramunich och choklad, humlen Fuggles.

Färgen är nästan svart (90 EBC), vätskan klar. Det finns en liten jästfällning på botten av flaskan. Det fingertjocka skummet är beige, det sjunker rätt fort ner och lämnar lite rester på glaset. När jag hällde upp ölen gav det ett rätt stilla och tyst intryck.

Doften har en lätt, fin porter-syrlighet. Rostad malt och röda bär. Lite brända aningar. Den känns rätt torr och lite stel.

Smaken är torr. Rostad malt och aningar av kol och kalk. Lätta toner av äppen och röda bär. Lite torra toner av grön frukt. Eftersmaken innehåller lite mjuk alkohol, toffee och hallon.

Kolsyran är lätt, de friska små bubblorna är kortlivade. Vätskan är något torr och medelmjuk.

Jag är besviken. Det finns inget tekniskt fel på den här portern, den känns bara… opersonlig, lite stel och… oinspirerad. I helgen parallellprövade jag denna öl med Carnegie Porter 2010, och den senare vann på alla punkter. Kanske min ovilja mot Fuggles slår igenom något?

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment våren 2012. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-10-09.

Bild: St Eriks Bryggeri.

2012-03-02

Theakston Old Peculier - igen


Det gick ett rykte på stan. Jag fick ett mail (tack Mats!). Bar BQ, som är ett ställe som genom åren försökt rycka upp sig på ölsidan flera gånger, men konkurrensen är ju rätt hård i Linköping numera. De hade fått in en oväntad och rätt ovanlig öl: Old Peculier från T & R Theakston, Yorkshire, England.

Och bra engelsk old/strong ale är man ju inte helt bortskämd med, så jag och frugan smög förbi tidigare i kväll. Fast hon valde Samuel Adams Boston Lager. Jaja.

Utan att nu ha ett enda minne av det så har jag visst druckit den här förut. I mars 2006 gav jag den 4,25 i betyg och tyckte att det nog kunde vara en bra öl för kalla vinterkvällar och att den smakade mer än alkoholhalten (5,7 %) gav sken av.

När jag nu hällde upp den möttes jag av en klar mycket mörkbrun vätska (80 EBC) och ett stort luftigt ljusbrunt skum. Det sjönk sakta ihop och lämnade en hel del rester på glaset.

Doften innehåller massor av torkad exotisk frukt och en rejäl beska. Fin malt och lite antydningar till russin. Medelsöt.

Smaken startar även den med en hel del torkade frukter. Cocktail-kösrbär i burk. Lite läder. Röda bär. Medelstor beska. Mycket hö i eftersmaken och mer blandade röda bär och hallonsylt. Småkakor och brittiska lagrade toner (old ale). Elegant beska i slutet.

Kraftig kortlivad kolsyra. Små bubblor. Torr vätska.

God. Stora smaker i fin balans. Och bäst-före-datumet tror jag inte ett dugg på: Den här har potential att bli fantastisk om 5-10 år.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 74:00 för 500 ml. Bäst före: 30.06.12.