2012-01-31

Mikkeller Black 2007

 Föregående lördags sista öl (som jag recenserade) blev ännu en öl med en historia: (också känd som Black) från Mikkeller. Det är en amerikansk imperial stout på maffiga 17,5 %, när den kom 2007 var det den starkaste ölen som tagits fram av en skandinavisk bryggare. Den är bryggd hos De Proef i Belgien.

Historien är att jag varje år sedan den släpptes bett om ett litet smakprov i Brills monter på SB&WF. Som ny var den vansinnigt spretig och närmast odrickbar, men nu i höstas så började den arta sig.

Färgen är svart, vätskan klar. Nästan inget skum, men de bubblor som finns är bruna.

Den ganska kraftiga doften har toner av sojasås, rå alkohol, kaffe och blandade nötter.

Smaken är torr. Torkade frukter. Eldig alkohol. Likörpraliner. Maskrosor. Sherry. Ingen märkbar beska. Oljiga tjocka toner i eftersmaken: Soja, kaffe och kakao-chokladsås. Slutet har däremot en kraftfull beska och aningar av fikon.

Ingen kolsyra alls. Tjock vätska.

Jag reagerar väl som jag brukar på dessa extremt starka svarta öl: Jag tycker att det är ett välgjort hantverk, och jag njuter av det i små mängder. Men inget jag skulle köpa fler flaskor av.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment maj 2008 (slutsåld). Pris: 99:00 för 375 ml. Bäst före: 2028.

= = =

Bonus: Kvällens verkligt sista öl blev en Abstrakt AB:02 från BrewDog liksom en Great Divide Yeti från 2007. Men då orkade jag inte recensera så de bara slank ner.

Och långt tidigare hade vi delat en knastertorr Hansen Oudbeitje från 2005 som jag recenserade när den var färsk  här.

En riktigt trevlig kväll!

Foto: Björn Elenfors.

2012-01-30

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask

Jag har inga problem att erkänna att jag är extremt skeptisk till öl från skotska Innis & Gunn. Visst, jag var överväldigad första gången jag drack deras ursprungsöl Oak Aged Beer, och gav 4,3 i betyg.

Men då, tidigt 2005, var det få som gjort något liknande. Numera har var och vartannat bryggeri gamla whiskyfat liggande i något hörn och till och med Carlsberg Sverige har gett sig på detta koncept.

När jag senare druckit deras öl har jag varit betydligt mer skeptisk och irriterats på den överdrivna sötman och den dominerande smörkola-tonen som ytterligare förstärkts av fatlagringen. Tunga och kladdiga. ”Nja” har jag exempelvis tyckt om India Pale Ale som fick 2,38 (recensionslänk).

Så när jag blev erbjuden varuprov av den Innis & Gunn-öl som kommer i mars-släppet så tänkte jag ignorera det. Tills jag läste hela texten en gång till och insåg att de dels lagrat på irländska orökiga fat, dels börjat med en imperial stout. Plötsligt kändes det som att jag borde ge den här ölen en chans.

I morse fick jag paket, och den här gången ska jag banne mig recensera innan den tagit slut på Systembolaget. Så att reklambyrån får valuta för sitt arbete.

Färgen är djupt varm-mörk-brun (75 EBC), vätskan klar. Det kompakta tre fingrar höga skummet håller sig kvar länge, men lämnar inte mycket rester på glaset.

Doften har tydliga starka toner av ekfat, whiskey och massor av alkohol. Ingen rökighet. Söta toner av torkad frukt, lite rostad malt och knäck. En hel del nötter finns här också.

Smaken är mjuk, nästan gräddig. Färska och torkade frukter, lite nötter och en länsamt växande alkohol-tyngd whiskeysmak. Den saknar den där smörkolan och intensiva sötman jag retat mig på i deras andra öl. Torra träiga ekfatstoner finns det dock. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande toner av rostad malt, gröna frukter och bär (kiwi) samt ytterst torra ekfat-toner. Avslutningen är mycket torr med värmande alkohol.

Kolsyran är lätt med massor av små mjuka bubblor. Vätskan är mjuk.

Bättre än de andra… Jag tror det beror på att den här är mer lik andra icke fatlagrade imperial stouts än vad de andra ölen varit lika sina ursprungliga ölstilar. Och så vet vi ju sedan tidigare att just starka svarta öl funkar i fat.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva lansering mars 2012. Bäst före: 112711510 (vad nu det betyder).

Bild: Innis & Gunn.

Recension: Why Beer Matters



I höstas, när jag bevistade SMÖF, fick jag dela gäststuga med en mycket trevlig och entusiastisk ölskribent. Det visade sig att han hette Evan Rail och ursprungligen var från Kalifornien. Sedan drygt 10 år tillbaka bodde och arbetade i Tjeckien och hade gett ut flera böcker om öl, exempelvis CAMRAs Good Beer Guide Prague and the Czech Republic. Han bloggar också: Beer Culture

På festivalen höll han ett par riktigt bra föreläsningar om dagens tjeckiska öl-scen, som just nu håller på att återhämta sig efter de massiva nedläggningar som skett under 00-talet och den nya generationens pubbryggerier som varken räds överjäst eller amerikansk humle. Speciellt roligt var att han höll föreläsningen kring ett stort antal fotografier och filmklipp, ett annorlunda upplägg.

För några dagar sedan fick jag en fil med hans senaste alster, som snarare kan klassificeras som en essä än en bok. Han också testa det nya sättet att publicera texter, direkt för e-boksläsare.

Texten (ungefär 20 sidor utskrivet på papper) är betitlat Why Beer Matters.

Genom åren har jag läst en och annan text om öl. Bloggar. Böcker. Tidningar. Artiklar.

Men ingen som tagit upp öl på det här sättet. Varför är öl viktigt? Varför tycker så många så mycket om öl? Varför är öl så speciellt, och varför blir speciella öl så speciella för så många människor? Varför kan öl inte bara vara länkar till andra platser utan också andra tider?

Evan har funderat mer på dessa frågor än de flesta, och svaren i essän gav mig ständiga aha-upplevelser. Det var länge sedan jag blev så inspirerad, glad och förbluffad över en öltext.

Om du har en Kindle eller en Kindle-läsare till din iPhone/iPad eller Android, rekommenderar jag varmt att köpa texten för de dryga 30 SEK den kostar: Why Beer Matters.


Reservationer: Den ska gå att köpa till Sverige, men jag har inte testat själv.  Jag vet inte om moms tillkommer. Den går tyvärr inte att köpa hos Amazon UK.

Rogue Double Dead Guy Ale

Lördagen traskar vidare. Nu en amerikansk strong ale, Double Dead Guy Ale från Rogue. Alkoholhalten är 9 % och årgången 2009.

En sån där öl som jag haft svårt att bestämma mig för om den ska drickas färsk eller om den vinner av lite lagring. Nu blev det bara så att det skulle dröja ett par år innan den blev öppnad. Få se om det blev rätt:

Färgen är rödbrun, vätskan klar. Det låga skummet är varmvitt. Fina rester på glaset.

Doften har en fin ton av honung, men också lite söt malt och en ren beska.

Honung finns också i smaken. Beska toner som gränsar till vassa. Tung jolmig sötma. Tunn kropp. Gamla smaker av russin, alkohol och unken humle.

Lätt kolsyra, vassa bubblor. Lätt vätska.

Nä, för gammal. Småtrist. Fast ändå inte dålig.

Betyg: 3,03. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2009 (slutsåld). Pris: 139:70 för 750 ml. Bäst före: ?


2012-01-29

Evil Twin Soft Dookie

I brist på bättre sysselsättning (jag håller i och för sig på att plantera om en fikus och småstäda samtidigt) blir det en recension till från förra lördagen.

Soft Dookie är en amerikansk imperial stout på 10,4 % brygd av danska Evil Twin Brewing hos Amager Bryghus. För de mer finkänsliga amerikanerna är den känd som Soft DK.

Jag kan inte påstå att jag var helt neutral till ölen när den slogs upp i glasen, för jag hade läst baksidestexten.
This stout looks like soft dookie and some will say it smells and tastes like it too. If you like a thick, creamy and utterly vanillalicious stout you’ll like this one. If you don’t, get yourself something else instead.
Så jag var på det klara med vad som väntade mig: En ganska trögflytande söt vaniljestout, en efterrättsöl!

Färgen är svart, vätskan klar. Det låga skummet är varmt brun.

Doften är torr med toner av kaffe, vaniljglass och grönsaker.

Smaken startar med en trött smak av gammalt kaffe. Sedan tillkommer vanilj och kokta grönsaker (kål). Brända toner, aningar av chokladkakor. Eftersmaken är rostad/bränd med mer grönsaker och sur syntetisk vanilj.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är halvtorr och relativt lätt.

Sur. Torr. Konstiga grönsakstoner. Ingen vidare imperial stout, och långt från den öl jag förväntat mig.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2011 (lagerstatus). Pris: 64:90 för 500 ml. Bäst före: ?

De Struise Pannepot Grand Reserva 2005

Förra lördagens stora provning återvänder till de starka belgarna. Pannepot Grand Reserva är en quadrupel på 10 % som fatlagrats på bland annat calvados-fat. Bryggeriet är De Struise Brouwers.

Vad årgångsbeteckningen 2005 betyder vet jag inte riktigt. Var det då ölen bryggdes? Eller när den tappades på flaska? Vet någon av er? Jag lutar åt det första eftersom den här kom i ett vinkällarsläpp sommaren 2008. Minns jag inte fel så var det en del hype kring Pannepot-ölen vid den här tiden.

Färgen är mörkbrun, vätskan klar. Det lilla bruna skummet lämnar inga rester på glaset.

Doften är tung, men också lite lyxig. Det finns en ganska tydlig alkoholton liksom mängder av torkad frukt. Coca Cola; vanilj och kanel. Aningar av apelsiner. Ju mer jag luktar, ju sötare blir den.

Smaken inleds syrligt. Sedan kommer söta tunga toner av torkad frukt. Den är rätt stram. Hittar lite knäck. Kroppen är rätt stor. Det är fina smaker, men huvudintrycket är att den här är trött och ganska platt. Den sammanhållna eftersmaken tar toner av torkade äppelringar, blandade övermogna frukter och ett ganska tungt och spritigt slut.

Kolsyran är lätt, vätskan torr.

Okej. Doften var rätt häftig, men smaken gav ett ganska trött intryck. Flera kring bordet förklarade sig rätt skeptiska till att fatlagra den här typen av öl, och det är möjligt att det är problemet. Eller så har den fått stå för länge, helt enkelt.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-släpp juni 2008. Pris: 47:80 för 330 ml. Bäst före: ?

Foto: Björn Elenfors.

Vertikalprovning: Oppigårds Winter Ale

Nu blir jag aningen osäker på i vilken ordning vi gjorde saker och ting förra veckan. Men jag tror att vi efter Strong Ale-provningen friskade upp smaklökarna med den andra flaskan Boon Kriek från 2003.

Det var tur att jag hade med rejäla mängder glas, och att det fanns en snabb diskmaskin. För bara till de här parallellerna gick det åt 36 glas…

Slottskällan Stong Ale är en öl som är tänkt att sparas och som mognar med tiden, men nu skulle det bli en öl som jag tror är tänkt att dricka färsk, bryggeriet skriver själva ”Kan med fördel lagras i cirka sex  månader”. Hur funkar den efter några år?

Winter Ale från Oppigårds Bryggeri är en öl jag en gång i tiden lite tveksamt kategoriserade som en brittisk winter warmer. Men med sina generösa mängder amerikansk humle tycker jag att den gränsar till en maltig amerikansk pale ale. Nå.

Ölen kan knappast vara någon nyhet för er läsare, den har vunnit högvis med priser både på mässor och i julölsprovningar. Jag själv har recenserat den … … … för länge sedan, ser det ut som. Och inte på bloggen. Vintern 2005 gav jag den dock 3,98 och tyckte att den var aningen tunn i kroppen. Kanske dags för en ny recension så småningom?

Historien bakom den här vertikalen är att min vän Morgan köpt för mycket julöl (ett ämne som han förresten gästbloggade om här), flaskor som sedan lagrats svalt och mörkt. Vid något tillfälle i höstas tyckte han att jag nog skulle ha mer utbyte av de där flaskorna än vad han skulle ha. Så jag fick en vardera 2009 och 2010. Och innan jul köpte jag själv någon flaska av den senaste.

= = =

Alla tre hade färgen gemensam: Vackert guldbrun. Klar vätska.

2009
Litet skum.

Karamell i doften. Lite gammal/dammig.

Smak av vaniljsocker och lite russin. Trött.

2010
Mer skum än 2009.

Lättare doft Lite vinös, faktiskt.

Mjuka smaker, inte lika dammig. Lite mer humle, men mindre beska. Torrare än 2009.

2011
Skummar nästan ingenting.

Frisk, färsk. Amerikansk humle. Här känner man igen Oppigårds. Lite tyngre och lite karamell. Citrus i doften.

Citrus även i smaken. Torr maltighet. Bra balans. Snygg.

= = =

Slutsatsen kan bara bli en: Drick upp dina Oppigårds Winter Ale omgående!

Foto: Björn Elenfors.

2012-01-28

Guilty pleasures

Vertikalprovning: Slottskällan Strong Ale

 En av huvudanledningarna till att jag bjudit in till den här kvällens öldrickande var ett par vertikaler (olika årgångar av samma öl) som jag samlat på mig och insett att jag behövde dela med mig av för att göra rättvisa.

Ölet är Strong Ale, en engelsk strong ale från Slottskällans Bryggeri på 6,7 %. Jag hade i mitt skafferi årgång 2006, 2007 och 2009.

2008 då? Den har jag haft en gång i tiden, men en kväll då jag var ölsugen (som man ju är ibland) läste jag fel och tog den enda 2008 jag hade, i stället har två flaskor 2006 stått och skrattat åt mig. Tragiskt.

Efter denna incident har jag varit på jakt efter en '08, till och med inne i bryggeriet. Utan napp. 

Men en bruten vertikal är ju bättre än ingen vertikal alls, så vi öppnade de tre flaskorna (håll med om att 2006:an kan ha den snyggaste etikett bryggeriet någonsin tagit fram!). Inga regelrätta recensioner gjordes, i alla fall inte av mig, men lite noteringar gjordes vid de tre glasen:

De tre ölen hade en snarlik brun färg, och alla utom 2007 var klara och hade ett litet varmvitt skum.

2006
Madeiriserad doft. Mjuk med russin.

Snygg. Söt, elegant. Mest brittisk av de tre. Balanserad.  Den bästa.

2007
Stort skum. Aningen oklar vätska. Neutral doft.

Vass kolsyra. Lite torrare och lättare än de andra. Jästfällning i flaskan. Har någon mikroorganism varit och nallat på den här? Sämst.

2009
Doften har lite spånskiva och vörtlimpa. Rå, kanske lite papper i bakgrunden?

Mjuk söt smak. Kola. Träig. Näst bäst/sämst.

= = =

Det här blev jag inte riktigt klok på. Antingen hade Slottskällan inte filtrerat 2007, eller så har något hänt med den. Jag skickade ett mail till bryggeriet och fick efter någon dag ett svar från bryggaren Urban, som är den som tillverkat dessa öl. 
[…] Det troliga är att din 2007a fått en cell av en annan jästras än den som användes vid förjäsningen. Den har haft ett tag på sig att jobba och föröka sig. Detta har gjort ölet lite torrare och lättare.

Om "betydligt kraftigare kolsyrad" inte betyder direkt explosiv torde det ha varit en hyggligt tam jäst. Många vildjäststammar kan knapra i sig en riktigt stor del av restextraktet med en ölflaskmissil som resultat. Många har också en tendens att producera rejäla förjäsningssmaker. […]

I vilket fall en mycket spännande upplevelse, vertikaler är kul!

Trappist Westvleteren 12

Världens högst betygsatta öl?

Nej och ja: Hos BeerAdvocate har Pliny the Younger gått om, men hos RateBeer är den åter i topp efter att ha varit nedknuffad av Kaggen! ett tag.

Vi pratar om en quadrupel på 10,2 % från det belgiska trappist-bryggeriet Brouwerij Westvleteren (Sint-Sixtusabdij van Westvleteren): Trappist Westvleteren 12.

Det är en speciell öl, det är det. Munkarna som brygger tolkar sin klosterregel som att de får sälja sin öl, men ingen annan. Vilket har gjort den rar och eftersökt. Å andra sidan kommer de under våren 2012 att sälja en öl som kanske är likadan som den här, Westvleteren XII, i USA för att finansiera en välbehövlig renovering av byggnader på klosterområdet. Den intresserade kan läsa lite mer här.

Jag har själv lovat att inte köpa någon öl från klostret, men så plötsligt… Under sommarens besök i Göteborg var jag på Tre Små Rum. Krögaren Reza tog mig utanför restaurangen och gav mig den här flaskan med orden ”Jag får inte sälja den, men jag får skänka den, och jag tror inte att du druckit den här.”

Vad säger man? Tack, tror jag.

En nackdel med att flaskan saknar etikett (en image-grej tror jag, all information finns på kapsylen) är att det inte finns några datumstämplar, så jag vet inte hur gammal den här ölen är. Men jag antar att den är rätt så färsk, bryggd under 2011 eller kanske 2010.

Med allt det här i skallen så var det inte utan att jag var lite nervös när flaskan öppnades: Jag är inte så överdrivet förtjust i quadrupel, tycker ofta att de blir som en dubbel med för mycket alkohol. Och så har jag en förmåga att bli besviken när förväntningarna är skyhöga.

Men detta noterat, så…

Vätskan är brun och aningen oklar. Det lilla skummet är varmvitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften har en tydlig ton av sockerkak-smet med vetemjöl, smör och vanilj. Jag hittar också avrundade toner av söt vanilj och röda bär.

Smaken är först söt, jag noterade ”svinsöt”. Fruksylt, mjuk humlebeska med lite hö och väldigt lite beska. Vetemjöl och lite kola/knäck. Stor kropp. Eftersmaken är otroligt mjuk med frukter och örter i slutet.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna kittlar lite i munnen. Vätskan är mjuk och lite torr.

Det är alltid lite knepigt att recensera en öl med all denna bakgrundsinformation och hype i huvudet. Recenserar jag ölen eller mina förväntningar? Men i det här fallet var det ingen tvekan: Det är en väldigt annorlunda öl som gör allt rätt, och en av de få quadrupel jag kan tänka mig en till av. ”Som att dricka en hallon-rulltårta” som någon vid bordet kostaterade.

Betyg: 4,9. Tillgänglighet: Svår. Pris: Gåva. Bäst före: ?


Snowblind Strong Ale 2009 - igen

(Förra) Lördagens provning går vidare med en mindre färsk öl: Snowblind Strong Ale från 2009,bryggd på Sigtuna Brygghus av Stefan ”Mr Mohawk” Gustafsson. När jag recenserade den färsk (länk) gav jag den 3,44 i betyg och anmärkte på en söt-besk smak som närmast blev mig övermäktig.

Få se om den lugnat ner sig något på de här två åren?

Färgen är brun, vätskan klar. Fint varmvitt litet skum. Snygga skumrester på glaset.

Doften är torr och pepprig. Tunga toner och en del alkohol. Köttbuljong.

Smaken är stram och lite torr. Maltig med lite alkohol (inget som stör). Fruktskal. En lätt strävhet i känslan. Torr och aningen sträv eftersmak med ganska mycket humle som dock hunnit bli lite trött. Stor kropp. Rund sötma. Kaffe i slutet.

Kolsyran är lätt, små bubblor. Vätskan är torr.

Jodå. den har lugnat ner sig och blivit något mer njutbar än när den var ny. Till och från känns den fortfarande något rå, tror den skulle kunna bli ännu bättre om några år.

Skiss-betyg: 3,5.

2012-01-27

Cantillon Blåbær Lambik

Nästa öl under lördagens provning var något mindre exklusiv, men bara något: Blåbær Lambik, en fruktlambic från Brasserie Cantillon på 5 %. Den bryggs tillsammans med Jeppe från Ølbutikken i Köpenhamn (och tillika Evil Twin) som plockat blåbären som ingår i ölen. Den säljs i begränsad upplaga (1.000 stora och 1.000 små flaskor säger ett vagt minne? 100 små + 100 stora) en gång om året sedan 2005.

Den här flaskan är från den senaste batchen, 2011.

Men jag stod faktiskt inte och köade på Istedgade i somras, det gjorde däremot Daniel från den just nu islagda bloggen Schnille & Schmak. Av någon anledning tyckte han att jag kunde få köpa den lilla flaskan som han blivit tilldelad, och jag var inte svårövertygad att komma förbi Göteborg för att hämta. Tack tack tack tack tack!

Färgen på den klara vätskan är klart blåbärs-violett. Jag har förstått att den här med åren blir allt mer brun, men nu är den väldigt klart lilafärgad. Det lilla skummet är babyrosa.

Doften är syrlig. Jod. Stall. Blåbär.

Smaken är torrt syrlig med aningar av vitvinsvinäger. Färska svarta vinbär och pressade blåbär.Jod och lite kemikalier. Den är mycket mjukare i smaken än andra Cantillon-öl jag druckit. Syran övergår i en ton som påminner om syrligheten (men inget annat) i apelsinjuice. Aningar av citrus-skal. Avslutningen är lång med massor av blåbär.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt och mycket torr.

En utsökt balanserad och ytterst lättdrucken lambic. En av de godaste öl jag druckit på många år.

Betyg: 4,88. Tillgänglighet: Köpt via ombud i Danmark. Pris: 120:00 DKR. Bäst före: -

Bild: Björn Elenfors.

2012-01-25

Jacobsen Birthday Brew

Första ölen ut i lördagens provning kan mycket väl vara den raraste öl jag druckit: Jacobsen Birthday Brew, en öl från danska Carlsbergs egna mikrobryggeri Jacobsen. Enligt bryggarna själva har vi här att göra med ett ”ekfatslagrat torrt ljust barley wine jäst med Champagnejäst” på 10,1 %.

Ölet skapades som den del i firandet av grundaren J.C. Jacobsens 200-årsdag 2 september 2011. 200 flaskor togs fram och placerades i den vanliga Jacobsen-storflaskan vilken levererades till mig i en mässingsbeslagen trälåda.

Min förvåning och tacksamhet var stor när jag hittade en av dessa få flaskor hos mitt paketutlämningsställe i höstas, och bestämde snabbt att den skulle sparas till något speciellt tillfälle. Om inte annat för att trekvarts liter 10,1 %-öl är lite jobbigt att få i sig på egen hand.Ölets exklusivitet verkar faktiskt vara så exklusiv: Jag ser inte en enda recension ens på Ratebeer!

När ölen hälls upp möts jag av en mycket ljus halmgul klar vätska (4 EBC) med en hel del champagne-liknande bubblor på glaset. Ett litet vitt skum som inte lämnar några rester på glaset.

Doften är frisk med vissa fenoliska toner, lätt belgisk jäst. Likheterna med Champagne finns där, helt klart. Jag hittar också lite vanilj och syrliga vitvin-toner liksom lite mjuk alkohol.

Smeken är oerhört mjuk men också ganska torr. Fin vaniljsmak. Den blir efter en stund något sötare men fortfarande väldigt ren och rätt lätt. Eftersmaken bjuder på en tillbakahållen fruktighet som mest liknar färskpressad äppelmust. Slutet är enormt rent och klart i smakerna.

Kolsyran är ganska stark, bubblorna aningen för kortlivade. Vätskan är lätt.

En öl som påminner mycket om Deus och andra champagne-öl, men den här kändes som ännu renare och klarare i smakerna. Troligen den renaste ölupplevelse jag haft. Det här skulle kunna vara en perfekt aperitif-öl och ett utsökt alternativ till torrt mousserande vin.

Öl de luxe.

Betyg: 4,43. Tillgänglighet/pris: Varuprov. Bäst före: noterades inte.

2012-01-24

Drick min öl-kvällen


Ett av mina många ölmotton är ”Öl ska drickas, inte lagras!” och jag har känt mig lite dålig på detta under senare år. Det har blivit små vertikaler, starka öl i stora flaskor eller öl som jag helt enkelt inte känt att jag klarat själv liggande i skafferiet.

Efter en hel del uppskjutande verksamhet fick jag i höstas äntligen ändan ur den där vagnen och bjöd in några vänner att hälla i sig min öl. Vi tog det hela hemma hos en av vännerna som har bättre plats än jag.

Det bestämdes till att det skulle bli i lördags. Redan under fredagen tillagade jag en gulasch efter klassiskt ungerskt recept (länk) så att den kunde ligga och dra. Glas och flaskor packades och transporterades under lördagsförmiddagen.

Så samlade vi oss under sen eftermiddag. Som ett slags fördrink intogs ett litet glas Boon Kriek från 2003, som trots sina år på flaska kändes väldigt fräsch med kraftiga toner av körsbärskärnor som nuddade vid marsipan-smaker.

Gulasch intogs, mineralvatten och Unicum ackompanjerade denna tjocka soppa.

Och sedan började vi dricka av den där ölen. Tack vara de begränsade mängderna lyckades jag under kvällen tota ihop 8 recensioner, som jag tänkte utsätta er för de närmsta dagarna.

”En del var fantastiska, andra bra och några rätt kass” är väl något slags lagom intetsägande sammanfattning.

Närke Folkungagatans FolkALE

Så, klockan var nu äntligen 18:00 i torsdags. Spontan födelsedagssång utbrast bland gästerna. Och Bishops Arms Folkungagatan-personalen kastade en etikett på den tidigare tomma fatpumpen: Folkungagatans FolkALE, en engelsk pale ale på 4,7 % från Närke Kulturbryggeri.

Denna öl har bryggs av Närkes och personalen på BA Folkungagatan gemensamt under en helg i november 2011 och hade alltså premiär på krogens fyraårsfest. Tanken verkar vara att det ska vara en hyfsat fast öl där.

Färgen är guld-brun, vätskan klar. Det lilla skummet är vitt.

Doften är lätt och ganska så brittisk. Mjuk humle och antydan till högpastöriserad kaffegrädde.

Smaken startar med en fin maltighet, typisk för bryggeriets ljusare öl. Karamell. Den blir efter en liten stund oväntat kärv. Lite lätta citrustoner som får mig att tänka på den gräddiga läsken Portello. Halm och Emsertabletter. Eftersmaken är torr och aningen kärv med fin lång humlesmak i slutet.

Kolsyran är åt det starkare hållet, bubblorna stora. Vätskan är halvtorr.

Förväntningarna på en ny Närke-öl är höga hos mig, men den här hade den där lite kärva och småtjuriga känslan som gjorde mig lite besviken.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 400 ml.

Suck. När jag tittar runt bland andras recensioner så ser jag att andra uppskattade den här ölen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Det känns som jag blir allt mer gnällig och missnöjd med ölen jag dricker.

2012-01-23

Pang Pang Hökarängen IPA

Det är fortfarande torsdag, jag sitter fortfarande på Bishops Arms Folkungagatan och klockan hade nu…

… fortfarande inte blivit 18:00! Jaja, lika bra att passa på att dricka en annan premiärbrygd: Hökarängen IPA från Pang Pang Brewery. Det är en amerikansk IPA på 7 %.

Doften är besk. Citrus, amerikansk humle, grapefrukt. Klassiskt AIPA, helt enkelt.

Färgen är guld, vätskan klar. Fingertjockt varmvitt skum. Stor lacing.

Smaken startar med en bra citrussmak, mycket humle i den här. Torr-syrliga citron-toner. Rena smaker, klassisk västkust här. Friska humlekottar, liksom. Torr humlig eftersmak med ett lite gräddigt slut.

Kolsyran är lätt, bubblorna små. Något torr vätska.

Okej, den när väl inte riktigt upp till de bästa amerikanska varianterna, men det är en av de bättre svenska amerikanska IPA jag druckit på ett bra tag. Påminner faktiskt en del om Mikkellers IPA-varianter. Betydligt bättre än den premiärbryggd jag testade en gång i tiden. Extrapoäng för den praktfulla etiketten, ritad av Björn Öberg och typsatt av Mattias Sahlén!

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 80:00 för 330 ml. Bäst före: 15 MAY 2012.

2012-01-22

Skebo Indira Pale Ale

Jag satt och väntade på att födelsedagsölen skulle kopplas på hos Bishops Arms Folkungagatan. Undrade om de hade någon öl som inte var sådär jättealkoholstarkt, gärna något i brittisk stil. Det hade de: Indira Pale Ale, en engelsk IPA på 6 % från Skebo Bruksbryggeri. Den serverades från fat.

Att det här är deras näst starkaste öl (efter  Grumpy, deras old ale på 7 %) säger något om deras mycket traditionellt brittiska inställning till bryggande.

Färgen är guld, vätskan nästan klar. Litet vitt skum.

Doften domineras av gröna äpplen, rabarber, bananskal. Den är rätt enkel.

Smaken har lite instängda toner av plåster och gröna äpplen. Den är ganska torr och kärv. Lätt höig humle och alkohol i eftersmaken.

Kolsyran är lätt, vätskan medelmjuk.

Jag tyckte inte alls om den här, det kändes som den hade något slags problem. Det känns som om Skebo ska fortsätta att koncentrera sig på bitter.

Betyg: 2,13. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 42:00 för 284 ml.

2012-01-21

Förbättrad service för lokalt producerade och efterfrågade produkter

Systembolaget i Växjö där direktör Gottfrid Åstrand (1866-1924) tittar in genom kassaluckan till kassörskorna Selma Berglund och Anna Lund. Cirka 1916.
Häromdagen fick jag följande pressmeddelande från Systembolaget. Jag tror det är enklast om jag publicerar det som det är.

Förbättrad service för lokalt producerade och efterfrågade produkter 

Kundernas intresse för lokala produkter ökar mer och mer. För att möta denna efterfrågan förbättrar Systembolaget servicen för lokalt producerade och efterfrågade produkter. Förbättringarna lanseras i två steg.
Steg ett (lanseras i slutet av januari)
Vi utökar servicen så att du som kund, på samma sätt som det är möjligt att hitta t ex ekologiska produkter i Systembolagets butiker, lättare kan hitta de lokala produkterna i butiken. Är en produkt lokalt producerad anges det på hyllkantsetiketten. I nuläget kan vi erbjuda våra kunder cirka 300 artiklar från ett 75-tal producenter.
Vi förbättrar även sökbarheten på systembolaget.se för de lokala produkterna så att det blir möjligt att söka dem på samma sätt som att söka på t.ex. franska eller tyska vinregioner. Du finner flertalet av produkterna på systembolaget.se om du väljer Sverige i sökfunktionen och därefter län och kommun. Vet du produktens namn kan du givetvis skriva det i sökrutan och klicka på Sök.
Genom utbildning kring de lokala produkterna förbättras butikspersonalens möjlighet att ge en god rådgivning om produkterna.
Det blir lättare att beställa lokala drycker på tillverkningsstället via den nylanserade funktionen ”Dryckeslistan”. Mer information om hur du använder Dryckeslistan hittar du på systembolaget.se.
Steg två (lanseras under våren)
Kunderna kommer att kunna beställa lokala produkter till valfri butik i hela Sverige. Lanseringen av denna service var inledningsvis tänkt att ske under januari månad men kommer, på grund av tekniska problem med orderflödet, att lanseras under våren.

Kommentarsproblem


Jag har de senaste dagarna fått ett par påpekanden om att det inte går att skriva kommentarer på Ofiltrerat.

Det verkar som om problemen uppstår i webbläsaren Internet Exporer, framför allt i version 7. Att jag slagit på trådad kommentarsfunktion kan också ställa till det.

Kommentarsfunktionen hanteras av Blogger, och är ingenting jag kan göra någonting åt. Möjligen skulle jag kunna slå av den lite mer avancerade funktionaliteten, men då försvinner de trådar som finns.

Så just nu kan jag bara hoppas att Blogger fixar till det här problemet.

Närke Hej! Jag heter Hampus!

Bryggare Håge kollar läget bakom baren.
Den här veckan har haft en del ölrelaterade aktiviteter, vilket kommer att avspegla sig här kommande dagar.

I torsdags var jag i Stockholm i andra ärenden, och det slumpade sig så att det var samma dag som Bishops Arms Folkungagatan firade sitt fyraårsjubileum, vilket hade utvecklat sig till att också bli ett tillfälle där diverse ölbloggare, bryggare och löst branschfolk dök upp för lite samvaro. En väldigt trevlig eftermiddag/kväll, faktiskt. Tack till BA och alla gäster!

Planen var att börja med deras egna specialbryggd FolkALE som bryggs vid personalens besök hos Närke Kulturbryggeri tidigare i november. Men det gick inte, jag hade kommit till puben strax efter 16, och den skulle inte kopplas på förrän 18:00. Tragik!

Å andra sidan fanns det annan öl att hälla i sig under tiden…

Som Hej! Jag heter Hampus!, även den från från Närke Kulturbryggeri. Jag vet faktiskt inte så mycket om denna öl mer än att det är en ale på 5,6 % som bryggts med hampfrön (sån där fågelmat). Och att den fanns självrunnen denna kväll. Dumt nog tog jag inga bilder på varken fatet eller etiketten. Av glaset tog jag en mobilbild, så ni får hålla tillgodo med det så länge:


Vätskan är klar, färgen brun med varma aningar av guld. Det fingertjocka skummet är beige och ärligt talat rätt fult. En del rester blir kvar på glaset.

Doften domineras av mjuk och kraftig malt, men också en ganska fet ton av nötter och fågelfrö. Beska finns, den är lätt och fruktig.

Smaken är stor och brittisk med fruktiga jästtoner och en hel del malt med lite karamell. Halvfrisk, oljigheten går igenom även här. Massor av nötter, och en oväntad lätt ton av julkryddor (och Coca-Cola). Lång, men samtidigt inte speciellt tung, eftersmak med nötter och lite after-shave. Mörkt bröd och mjuka beska smaker i slutet.

Lätt kolsyra, små bubblor. Vätskan är lågot torr.

Jag antar att det här är en öl som bryggeriet kategoriserar som ”knäppöl”, och likt förbaskat får de fram en balans som få andra i branschen kan matcha. Fin sötma dessutom, och ett lagom användande av special-ingrediensen.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Självrunnet på krogen. Pris: 75:00 för 473 ml. 

2012-01-18

I morgon...


Nähä, ingen öl i kväll heller. Nå, det lär det bli i morgon. Då tänkte jag hänga på Bishops Arms Folkungagatan i Stockholm när de firar sitt trefyraårsjubileum med en egen öl, besök av en massa bryggare och allmänt tjohej.

Det verkar som om stora delar av ölbloggarsverige också kommer att vara där.

Vi kanske ses?

2012-01-17

Beer Here Høststout (Amnestout)

En till från i höstas: Høststout från danska fentombryggeriet Beer Here. Eller, som den heter i Danmark, Amnestout. Det är en milkstout på 6,5 % som bryggts med mjölksocker och kaffe hos Søgaards Bryghus.

När jag häller upp ölen ger den ett lugnt och lite trögflytande intryck. Färgen är mycket mörkt brun (80 EBC), vätskan klar. Det finns lite jästfällning i flaskan. Det varmt ljusbruna skummet är två fingrar högt; det lämnar lite  skumrester på glaset.

Doften har tunga toner av sötat kaffe, rostad malt och lite knäck. Lite torkade fikon och annan torkad exotisk frukt. Mild beska och aningar av kalk.

Smaken är mjuk, avrundad och ganska söt. Massor av kaffe och lite kakao. Lätt ren beska, lite chokladkola. Kroppen är medium till lätt. Eftersmaken är ganska torr med mer av kaffe och lite nötter med lite mineraler. Avslutningen är torr och mjuk.

Kolsyran är medelstark med små mjuka bubblor, vätskan är medelmjuk och något torr.

En mycket lättdrucken öl, alkoholen är väl dold och smakerna snygga. Lite mer genomgående sötma och lite mindre mineraler hade gett ännu högre betyg.

Recension #1.600. De senaste 100 har tagit hur lång tid dom helst känns det som. 

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid höst 2011 (lagerstatus). Pris: 37:50 för 500 ml. Bäst före: 29.06.13.

2012-01-16

Mahou Negra

Ännu ett fynd i skafferiet – det gäller att utnyttja den nyhetsfria månaden till att rensa ut och skapa plats.

Mahou Negra är en münchen dunkel lager på 5,5 % från Madridbryggeriet Mahou (som ägs av San Miguel). Som en sådan ska den vara rostad men ytterst balanserad och lättdrucken.

Färgen är djupt brun (50 EBC), vätskan är klar. Det halvhöga skummet sjunker långsamt ner till ett stabilt fingertjockt skumlager som är kompakt och beige. Inga skumrester på glaset.

Doften är halvsöt och rostad. Nötter, frukt, en lätt och ren beska liksom aningar av torkade örter och karamell.

Smaken startar med en vass sötma som försvinner iväg lika fort. Därefter noterar jag torra rostade karamelliserade smaker liksom lite färgmalt. En ganska mild ren beska, torkad frukt och blommor. Den är genomgående mild, balanserad och mjuk. Eftersmaken är även den mjuk med karamell/kola, torr rostad malt och torkade blommor. Körsbärssylt i slutet.

Kolsyran är medelstark med massor av friska bubblor, vätskan är lätt utan att bli vattnig.

En välgjord Dunkel, mjuk och frisk.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment, introducerad hösten 2011. Pris: 13:90 för 330 ml. Bäst före: 17FEB13.

Notiser LXV

Bild: C-Monster. Licens.

Nu har verkligen ölvärlden vaknat till liv efter julölspaniken i slutet av förra året.

= = =

Linköping Beer Expo fyller på utställarlistan. Svenska Ölfrämjandet kommer att visa upp sig, liksom Sigtuna Brygghus.

Och så blir det en världspremiär: Motala Brygghus kommer för första gången att sälja sin öl kommersiellt på mässan! Jag har hört en del prat om denna förening senaste åren, och ser nu fram mot att få prova deras öl.

Festivalen är 17 mars 2011 och biljetter kan köpas på deras hemsida.

= = =

I Norrköping har krogen Black Lion Inn renoverats under helgerna och inbjuder till nypremiär idag 16 januari 2011. Alla fatöl 39:00 och 30 % på maten (efter 18)  är invigningserbjudandena.

= = =

BrewDog skriver om varför torrhumling är så oekonomiskt: Länk.

= = =

Rockabillybandet Fatboy har skapat en öl tillsammans med Oppigårds Bryggeri och Akkurat. Premiär blir det för denna Fatboy Brown Ale på 5 % i samband med bandets konsert på Akkurat den 4 mars. Det behövs biljett för att komma in, och enda sättet att få tag på dem är via en utlottning på bandets Facebooksida.

= = =

Danska fantombryggaren Evil Twin ska börja sälja sin öl på burk (länk till Beernews).

= = =

Namnet Budweiser har skapat en del komplikationer eftersom det finns ett par välkända öl som båda gör anspråk på namnet. Nu inser jag att det finns ytterligare ett i Tjeckien, Budwieser Bier. Som nyligen köpts upp av AB-InBev som brygger den amerikanska Budweiser. Och mer komplicerat blir det…

Alltid lika välinformerade tjeckiska bloggen Pivní Filosof gör ditt bästa för att reda ut vad som egentligen hänt, men är väl lika undrande om utgången som alla andra: Länk.

= = =

Dagens Mikkeller: I samarbete med Grassroots håller de på att brygga en ny öl med det talande namnet Wheat Is The New Hops, en IPA på 6 % bryggd med vete och delvis jäst med Brettanomyches-jäst. Hade troligen betraktats som konstigt om någon annan gjort det.

= = =

Bloggen Allt Om Öl har nu omorganiserats, omdesignats och blivit webbmagazinet Allt Om Öl.

= = =

Tja, inte illa för en måndagsförmiddag i januari?

2012-01-14

Stone-provningen


Det var ju öppen ölprovning på De Klomp idag, temat var Stone Brewing Company. Och för en gångs skull hade jag möjlighet att gå som en vanlig gäst, vanligtvis är jag upptagen med annat eller så håller jag provningen. Mycket folk kom det, och förväntningarna var höga.

Provningsledare Bobo var verkligen i form idag, i alla fall verbalt. Jag hade satt mig så att jag inte såg någonting, men jag har ju å andra sidan sett honom förut. Han passade dessutom att småhåna mig för att jag placerat det Kaliforniska bryggeriet i östkustskolan. Väderstreck är bara en social konstruktion, det säger jag bara!

Tog lite anteckningar under resans gång:
  1. Levitation Ale. Amber ale… Lite frän humledoft; Citrus och mycket blommor. Karamell. Rätt lätt. Frisk, inte dammig. Citronzest och grädde i eftersmaken. Rätt svag kropp. Skissbetyg: 3,75.
  2. IPA. Snygg apelsindoft. Ren. Lite mörk rom. Aningen vassa kanter på beskan. Stor. Lätt alkohol. Klar och tydlig beska, snyggt rå. Stor humle. Krispig! Skissbetyg: 4,25. 
  3. 15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA. Fattoner i doften. Söt. Beska. Rätt mycket kakao. Efter en stund hittar jag exakt vad den smakar: Som körsbär i likör-pralinen i Aladdin-asken! Chokladtonerna blir allt tyngre. Beskan är mycket ren. Mörk rom även här. Stor lång efterbeska. Maskrosor i slutet. Stilen verkar vara svår att få bra. Skissbetyg: 4.
  4. Belgo Anise Imperial Russian Stout. En RIS brygd med belgisk jäst och kryddad med anis. Tja, smakade väl ungefär så underligt som det låter – en öl som tar risker. Hostmedicin i doften. Spritig, någon vid bordet nämnde Sambuca. Kaffe, örtkryddor. Gräddkola. I smaken hittade jag ekfat, lakrits, nyriven mandel och Sambuca. Kolakakor och en rätt hård alkohol. Sött slut. Skissbetyg: 3,25.
  5. Ruination IPA. En gammal extemöl-favorit, men är den fortfarande lika bra? Som Bobo konstaterade är den långt ifrån den beskaste, starkaste och tuffaste som den en gång var. Men den håller fortfarande, inte minst tack vara den magnifika efterbeskan som räcker halva dagen.
    Söt humle i doften, lite metall, vetemjöl, lemon-lime och … gurka? Smaken är besk, men förvånande tunn i kroppen. Citrongodis. Torra smaker av buljong. Åter finner jag maltigheten rätt tunn, men är det västkust så är det. Beskan ligger kvar och växer länge. Sött slut med aningar av mörk rom även här. Skissbetyg: 4,25
  6. Oaked Arrogant Bastard Ale. Torra gröna frukter. Citrusarom. Viss karamellton. Virke i doften. Smaken är lite träig, kroppen är stor. Söta äpplen. båda gröna och röda. Flera av deltagarna tyckte sig känna diverse kokta grönsaker och olika sorters kål. Inte riktigt lika bra som den vanliga. Skissbetyg: 3,75.
Kommande provningar på De Klomp:

2012-01-13

Systembolagets exklusiva lansering mars 2012

Bild: Bluedharma. Licens.
1 mars 2012 lanserar Systembolaget följande öl som sina exklusiva nyheter. Kvotgrupp T5, alltså de 30 största butikerna runt i landet.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
En del gamla favoriter kommer tillbaka, en del helt nya bekantskaper. Hoppas jag länkar till rätt Rasputin. Och det här är väl den första Ægir-ölen i det vanliga sortimentet?

Systembolaget kompletterar nyheterna februari - mars 2012

Bild: S:t Eriks Bryggeri.
Systembolaget kompletterar tidigare nyhetslistor med följande produkter:

Försäljningsstart 1 mars 2012:
Försäljningsstart 1 februari 2012:
  • 11627, Brewdog Abstrakt AB:08, 12 %, 375 ml, 960, T6, 125:00

Kval: Från BS till FS januari 2012


Den ljusa lagern Duff Beer (4,7 %) från Eschweger Klosterbrauerei har kvalat från Systembolagets beställningssortiment till det ordinarie sortimentet, kvotgrupp T9 (inga butiker måste ha den hemma, den kan beställas flaskvis i alla butiker). 330 ml kostar 20:90. Wicked Wine är distributör.

2012-01-12

Tidningssvepet


Sidospår: Blogger har nu skapat trådade kommentarer, något jag saknat länge. Förhoppningsvis blir det nu lite enklare att föra lite diskussioner under inläggen. 

= = =

Det har kommit några öltidningar sedan jag senast skrev om vad de skrev om:

BeerAdvocate Magazine #57 gavs ut redan i oktober, men jag fick den ovanligt sent. I ledaren spår bröderna Ahlström vad som kommer under 2012. Bland annat tror de att ”White IPA”, en blandning av Witbier och IPA kommer att bli årets nya grej. De gissar också att TTB kommer att stoppa försäljningen av öl på eBay.

Bland krönikorna klagar Andy Crouch på att Oktoberfest i USA oftast arrangeras utan bra märzen, Tim Webb är orolig för kvalitén hos de nya nanobryggerierna och Ron Pattinson tar Doubble Brown Ale ur arkiven.

Månadens innovation är en datorstyrd storbildsskärmför krogbruk som visar vad som finns på fat, vilka betyg ölen har, vad olika glasstorlekar kostar och hur mycket som finns kvar i faten. Månadens långa artikel tar upp de fysiska likheterna med nyfrälsta ölentusiaster och nyfrälsta kristna.

Reseguiden kollar Akron, Ohio (USAs snabbast växande stad) och sista ordet får Andy Thomas, chef på Craft Brewers Alliance.

= = =

Hembryggaren från Svenska Hembryggarföreningen kom före julen med nummer 4/2011. Lika snygg som vanligt numera.

Björn från Oppigårds och Patrick från Nils Oscar pratar om julöl. Den stora temaartikeln är av den amerikanska ölförfattaren Randy Mosher som diskuterar kryddor i öl, Rick Gordon Lindqvist skriver vad man bör tänka på då man brygger DIPA, typdef i fokus är 7D Porter där Carlsbergs bryggmästare Daniel Eriksson berättar om dagens Carnegie.

”Får man blanda öl?” är en retorisk fråga som besvaras med ”Ja”. Ett par artiklar om jäst beskriver hur man brygger öl med jäst från surdeg eller Kronjäst. Om man nu ska göra det?

= = =

BeerAdvocate Magazine #58 har inför världens undergång ett recept på en sydamerikanskinspirerad vansinneskryddad ale på 12 %, Apocalypse Cacao. De längre artiklarna tar upp fenomenet Tasting Room, bryggerier utan egen krog men med publika provningar, dels ett bakom-kulisserna-reportage från Great American Beer Fest.

Ron Pattinson skissar Alloa under sin storhetstid, månadens etikett är Mikkeller Wet Hop Kellerbier och resguiden tipsar om Reno, Nevada.

Tim Webb skriver om sitt besök på GABF där han tröttnat på att amerikanarna tillsätter saker i ölen, i det här fallet nötter, i stället för att göra det rätta och sekundärjäsa fram de smaker man vill ha. Artikeln övergår sedan i ett rantande och cask-hyllande som inte står nidbilderna av CAMRA långt efter. Jag blev faktiskt provocerad.

= = =

Maltesen, Svenska Ölfrämjandets tidning, kom med nummer 4 2011  som också är #88 sedan starten. Tjockare än någonsin med 62 välmatade sidor! Som sig bör startar tidningen med en tillbakablick på 2011, både för SÖ och öl i allmänhet.

Huvudnumret är trots allt den tredje pubguiden som föreningen tagit fram, den här gången för Skåne. Den kompletteras dessutom med en detaljerad guide till en pubrunda i Malmöstadsdelen Möllevången.

Julen tas upp i en historisk artikel om julölets rötter och en titt på julens öl och mat i Belgien, Tjeckien och Tyskland.

Åtskilliga rapporter kommer från diverse festivaler och resor, liksom provningar av många av kvartalets systembolagsnyheter. Den historiska hörnan tittar på Stockholms bryggerihistoria från det sena 1800-talet. Tomas Danko berättar om när han bryggde en belgo-real ale på Brew Wahrf i London och ölskolan kollar på världens starkaste öl genom tiderna. Tidningen avslutas med en koll på genomförda och kommande aktiviteter i sektionerna. Noteras kan att det nu tagits steg för att skapa en SÖ-sektion i Småland.

Dessutom ställs den kritiska frågan ”Vad är egentligen ett premiumöl?”

Stort beröm till redaktionen som fått ihop ett riktigt imponerande nummer av Maltesen!

= = =

I det för mig senaste numret av BeerAdvocate Magazine, #59, ber man några bartenders blanda drinkar med öl. I nyhetsdelen kan man läsa om att bryggerier kan komma att få skicka öl med posten USPS, vilket idag är förbjudet.

Krönikörerna… Andy Crouch klagar över öl på eBay som driver upp priserna utan att bryggarna får mer betalt, och gör vissa munkar sura. Den utdöda stilen Stock Pale Ale presenteras av Ron Patinson och Tim Webb delar ut egenpåhittade utmärkelser till de som förtjänar det.

Månadens innovation är stadsvandringar med öltema. Bland recepten märks en tung mjuk kaka med havrestout som jag är lite sugen på att baka, faktiskt. Bryggeribesöket sker hos Jester King och reseguiden kollar in London.

Något jag mer och mer uppskattar i de allt tjockare och mer välskrivna numren är alla annonser för öl jag troligen aldrig kommer att dricka och krogar jag troligen aldrig kommer att besöka. De gläntar till en värld som jag inte får del av annars.

2012-01-11

Notiser LXIV

Bild: DJ Spiess. Licens.
Dags för årets första koll på omvärlden.

”Årets första” kan det också mycket väl vara för Vellinge Beer Festival som arrangeras av TWC Dryckesutbildning den 25 februari. Läs mer här. Obligatorisk föranmälan! Och känner jag den där importören rätt kommer det att bli en hel del dansk och tysk öl på festivalen.

= = =

Brekeriet verkar vara på gång att ta fram något slags eget öl. Detaljerna är ännu ganska dimmiga.

= = =

Strömsholms Brygghus har bryggt en specialöl till stockholmskrogen Ardbeg Embassy: Ardbeg Embassys Number One. För er som inte känner igen krognamnet så var namnet fram till nyår Glenfiddich Warehouse no. 68. Jag vet inte så mycket mer om ölet i fråga.

= = =

Humligheter har tittat lite på Systembolagets statistik för ölförsäljningen under 2011: Länk.

= = =

Dagens öl-snackis är den text om ölsnobbism, och hur den positivt och negativt påverkar de amerikanska småbryggerierna, som Dogfish Heads Sam Calagione skrev häromdagen. Mankerbeerblog skriver lite om det och presenterar texten: Länk.

= = =

Gillar du öl? Luriga ledtrådar? Att leta runt i Göteborgsområdet? Då har jag goda nyheter: Hitta Biran har satt igång igen!

= = =

Omnipollo, vars Leon jag inte kan sluta hylla, är på gång med en ny öl. Den här kommer att vara ett samarbete med danska Evil Twin. Via Beer Sweden.

= = =

The Oxford Companion to Beer (stöd bloggen genom att köpa via den länken) är ju en bok med vissa problem. Nu har det startat ett projekt att försöka sammanställa alla korrektioner till ett ställe: OCBeerCommentary. Hittills har det kommit in kommentarer av olika slag och allvarlighetsgrad på nära 10 % av innehållet. Rätt illa, faktiskt.

2012-01-10

Krušovice Černé

Krušovice Černé är en schwarzbier från tjeckiska Královský Pivovar Krušovice på 3,8 %. Det var en av de två flaskor jag fick innan Stockholm Beer i höstas, och en mycket bra öl att dricka under januari, som jag just utropat som drick-upp-det-där-som-blivit-kvar-månaden. Samt som en hyllning till mina fd kollegor som nu är nere i Tjeckien och gör nytta.

Jag har redan recenserat denna öl på BeerAdvocate. Dels som folköl på flaska hösten 2006 då jag gav 3,98 i betyg, dels den starkare variant på 4,4% som bryggs för den nordiska marknaden – den fick hösten 2008 betyget 3,93.

Så jag snabbrecenserar lite sådär.

Färgen är mycket mörkt varmbrun (70 EBC), vätskan klar. Det fina 3 fingrar ojämna skummet är ljusbrunt, det sjunker långsamt utan att lämna några rester.

Doften… Rostad och lite karamelliserad med en del hö, nyklippt gräs, ängsblommor. Torra lite vörtiga toner. Melass.

Smaken är lätt maltig med torra rostade/karamelliserade toner. Lite pumpernickel och knäck. Blommor och hö i den fina friska beskan som ändå känns mjuk. Sötma finns men bara i bakgrunden. Kroppen är relativt lätt, men de fina rostade tonerna gör ölen lättdrucken utan den minsta blaskighet. Elegant mjuk beska, torkade blommor och lite maltkarameller i eftersmaken.

Kolstan är frisk, de medelstora bubblorna många och friska utan att bli vassa. Vätskan är något torr och ganska lätt.

Jodå, den här gick ner dan här gången också. Trevligt att ha den här alkoholsvagare varianten som känns något fräschare och hinkbar än den starkare varianten. Den här ölen finns också i en aningen lättare folkölsvariant också, som jag också tycker om.

Skiss-betyg: 3,92. Tillgänglighet/pris: Varuprov. Bäst före: 22 . 05 . 2012.

2012-01-08

St. Peter's Winter Ale

Trettonhelgen börjar lida mot sitt slut, men det finns julöl kvar. Den här recenserade jag förra året och gav den 3,2 med lite tvekan (länk). 2004 gav jag den hela 3,85.

St. Peter's har ju kommit och gått med sina brygder i Systembolagets sortiment, importerade av Galatea. Winter Ale är en winter warmer på 6,5 % som nog varit den som funnits oftast i hyllorna.

Måste bara påpeka att det är småtråkigt att de karakteristiska ovala flaskorna som inspirerats av 1700-talsflaskor bytts ut mot runda i snarlik specialdesign. Säkert mer praktiskt för alla inblandade, men också just småtråkigt.

Det får bli en snabbrecension av den här…

Färgen är mörkt brun, vätskan klar och skumet fingertjockt och ljusbrunt.

Doften är lite vörtig med en del julkryddor (jag tror inte den här innehåller några kryddor)  och kryddig humle. Sött och beskt. Rostad. Coca-Cola-essens. Den står liksom och viftar rätt ordenligt med armarna, doftmässigt.

Smaken är lite fullt så torr som jag verkar ha tyckt förra året. Den är ju ordentligt utjäst, det är den, men inte så det stör. Kryddigt och inte överdrivet beskt. Rostad malt, de där tankarna till Cola-drycker återkommer. Lite sirap/farin i sötman kanske. Kroppen är medium till stor. Eftersmaken har en del alkohol, lite maskros-syrlighet och lite torkade frukter. Den blir något tung och stabbig, faktiskt. Slutet är beskt med en del smörkola.

Kolsyran är ganska så stark, de många bubblorna små och friska. Vätskan är torr.

Nej, det är fortfarande ingen favorit. Jag tyckte nog att den smakade något bättre än vad förra årets recension gav intryck av, men den funkar inte för mig. Jag vill att en winter warmer ska vara lite elegantare och mer, tja, inbäddande.

Skiss-betyg: 2,8. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vinter 2011 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: MAR2013.

Robinsons Old Tom

Old Tom är en strong ale (jag tycker att BeerAdvocate-klassificeringen old ale är felaktig) från Fredric Robinson Brewery på 8,5 %.

Ska man tro Martyn Cronell i sin bok Amber, Gold & Black så är/var faktiskt Old Tom en egen stil, en stark halvmörk smakrik ale från norra England, kanske namngiven efter en nu utdöd spritsort – Old Tom Gin. I vilket fall har ”old” varit ett vanligt förled för bryggeriernas starkaste öl, namnet skulle indikera att ölen var vällagrad och mogen att dricka.

Vätskan är klar, färgen mörkt vinröd med lite brunt (30 EBC). Det låga skummet sjunker kvickt till ett tunt ljusbrunt lock. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är stor. Nötter och lite rostade toner. Russin, marsipan och lite plommon. Mjuka aningar av alkohol. Mogna hallon.

Smaken är rätt torr och överraskande besk. Den är också, för att vara helt ärlig, rätt tunn. Beskan utvecklar sig åt ett mindre trevligt håll och blir torr, metallisk och nästan astringent. Smakerna är genomgående omogna och råa. Lätt kropp. Den korta eftersmaken har toner av choklad, marsipan, hallongodis och buljong.

Kolsyran är lätt, bubblorna små. Vätskan är lätt och torr.

Jag minns att jag köpte den här när den då och då dök upp på Systembolaget under slutet av nittiotalet. Då var den en betydligt större och mer balanserad öl. Undrar om den skulle mått bra av några år i skafferiet? I vilket fall fungerade den väldigt bra tillsammans med mörk choklad.

Ölen finns förresten i två varianter smaksatta med choklad och ingefära. Jag har druckit den första, och den var väl… Okej.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan hösten 2011. Pris: 24:80 för 330 ml. Bäst före: JAN 13.

2012-01-07

Farsons Hopleaf Pale Ale

Dags för sista burken öl från Takes Malta-semester (tack igen!): Hopleaf Pale Ale, en engelsk pale ale på 3,8 % från Simonds Farsons Cisk. Den här bryggs delvis med omältat spannmål.

Guldfärgad (10 EBC) klar vätska. Den fyra fingrar höga skumkronan är ljus-beige och luftig. Den sjunker rätt snabbt och lämnar en hel del fina skumrester på glaset.

Doften är lite unken med massor av bröd och jäsande deg. Lite metallisk beska, lite nötter och en aning av billig gräddkola.

Den medelsöta smaken har en bitter-syrlig ton som får mig att tänka på utspädd citronjuice. En hel del smör/diacetyl. Lätta kemiska beska toner. Lätt kropp. Eftersmaken har en inte allt för stark men ändå kladdig sötma, lite aprikos och carambole-frukt. Aningar av alkohol och lösningsmedel i slutet.

Kolsyran är rätt lätt, de många bubblorna mycket små. Vätskan är lätt och lämnar en lätt torrhet efter sig.

Pale ale-stilens motsvarighet till billig ljus industrilager.

Betyg: 2,03. Tillgänglighet: Köpt på Malta. Pris: Gåva. Bäst före: APR12.