2012-12-18

Kommunicerar vi rätt?

Jag stod just och läste texten ”Manker lackar, igen – Eller 'Hur ska öl framställas i media'” i Mankerbeer.

Och jag började fundera.

Jag brukar ju göra det ibland.

Om hur vi ölnördar/ölbloggare/ölevengelister egentligen har för de i det här.

Något slags problemformulering började röra sig i mitt huvud.

Vi kanske är lite för entusiastiska? Lite, ja, tja, nyfrälsta.

Och det skrämmer bort väldigt många.

Jag funderar på när jag då och då ser eller läser vintips/recensioner riktade till en större allmänhet. Det som utmärker dem är kortheten och kärnfullheten. ”Ett trevligt australiensiskt rödvin som passar till kryddiga grytor”.

Och när jag sedan tänker tillbaka på hur jag minns hur vi (i någon mening, jag är väldigt skyldig själv) presenterar öl, må det vara en specifik sort, en stil eller ett bryggeri. 

Det blir lätt såååå mycket.

Vi är direkt så uppe i gasen. Vi ska överlyckligt förklara allt om bryggeriets historia och egenheter. Om stilens ursprung och historiska vägar. Om humlesorterna. Om hur den mäskas in. Och så vidare i all oändlighet.

”Vi” kan bytas ut till ”jag” här ovan.Och jag är långt från oskyldig. När jag i P3-programmet Christer för några år sedan skulle förklara bråket till president Obamas val av öl vid ett gjuta-vatten-på-vågorna-möte så bredde jag ut mig så fullständigt att hela programmets körschema havererade. Utan att jag ens lyckades få fram själva grunden till bråket.

Precis samma sak hörde jag när en vän i ölvärlden skulle ge tips på julöl i lokalradion för någon vecka sedan. Samma sak där: Det blev en lång lovsång till hur fantastiskt öl är till all sorts mat. Fullt med stilexempel och smakprofiler.

Bra och intressant, men kanske inte vad som var det effektivaste sättet att föra fram det.

Visst, bloggare har ett annat fokus och en annan möjlighet att breda ut sig. Och saknar redaktör. På gott och ont.

Sedan har vi kanske ett (annat?) grundproblem: Vi och dom. Det här med att vi har sett ljuset (humlen) och att alla som sitter och dricker Spendrups Original på krogen bara gör det för att de är oupplysta, smådumma och ignoranta.

Det kan lätt bli så, men jag tror inte riktigt att den nyfrälsta självbilden är vinnande.

11 kommentarer:

  1. Reflektion: och sedan handlar det så klart om vilken grund man har för sitt skrivande/bloggande/missionerande. Grunden/basen och riktningen/målet ger ju vissa förutsättningar. Som ger vissa ambitioner. Som ger vissa ramar. Etc etc. /Joel

    SvaraRadera
  2. Mycket väl riktad kritik/reflektion som jag också kan tycka ogynnande för att inbjuda till inspiration. Det blir istället lite lätt motbjudande för gemene man som uppskattar sin Åbro för vad den är.
    Länge leve ölnörderiet men låt det flöda "balanserat".
    /J

    SvaraRadera
  3. Jag skulle kanske skriva en text om hur jag svarar på frågan "Jamen rekommendera en bra öl åt mig!" och "Vilken är din favoritöl?"

    SvaraRadera
  4. Sven-David Svensson18 december 2012 19:11

    Det är svårt att säga vilken öl som är min favorit. Det beror på tillfälet samt ärstid. PÅ sommaren är det en ljus lite lättare öl i stil med St. Eriks Pale Ale. Nu på vintern så är det en mörkare och lite krafitgare öl som gäller typ Ayanger Winter Bock.

    SvaraRadera
  5. Bark
    Bra idé

    Hugo

    SvaraRadera
  6. Jo det är nog rätt att vi har en tendens till att sväva ut lite väl mycket. I många fall kan man säkert vara mer koncis och inte så flödig. Å andra sidan så finns det nog åtminstone två anledningar varför det blir så. Det första är ju att öl i många fall är mer komplext och precist än vad vin är. Byt t.ex. ut rödvin mot ale, och vitt vin mot lager, och det blir svårt att få till något vettigt eller? "Till detta lammkött drickes gärns en ale". Aha! Vilken uppenbarelse!
    Blir ju lite andefattigt tycker jag. För det andra så har vinkännare och sommelierer haft massor med år på sig att finslipa en teknik för detta. På ölsidan så kan man väl säga att det börjar nu, det är väl därför vi har denna debatten nu?

    SvaraRadera
  7. Saker behöver inte alltid vara lättuggade som snabbmakaroner eller små canapéer. Jag tycker det är alldeles utmärkt att alla som gillar att prata och skriva om öl gör det med den amibitionsnivån man vill ha. Annars kan man ju översätta det hela till själva produkterna också. "Folk köper ju bara blasklager så det kanske är dumt att brygga mer smakrika öl - låt oss fokusera på det lättdruckna som de flesta vill ha." Ja så kan man göra, men man kan också stå upp för sin egen uppfattning och säga: "Jag tycker det här är bra! Jag vill ha det på det här sättet!" Alldeles oavsett om man får hela Sverige att lyssna eller inte. Annars blir allt bara ett lättsmält blaha, och det finns det redan tillräckligt av i det här landet. Jag tror inte man ska underskatta folks förmåga att ta till sig information heller faktiskt. Och fastnar inte allt så kanske det åtminstone väcker en nyfikenhet att fortsätta förkovra sig.

    Bara mina två cent.

    Marc

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att det är en mycket intressant observation och ett bra diskussionsunderlag. Jag är nog lite inne på samma spår som Anders och Marc: för att kunna diskutera i ämnet krävs det lite fackord och precision, annars blir det lätt "jag gillar inte mörk öl"-nivån. Dessa bloggar läses väl mest av folk som är lite intresserad av mer detaljer och smakobservationer?
    Samtidigt är det givetvis så att man inte, likt en Sagan om Ringen-fanatiker, kan springa runt och trollbinda folk genom att berätta Barley winets stamtavla. Är det inte nördar så får man lägga det på en lagom om möjligt.
    Idé: om du vill göra en enklare recension på ölen, inled med en sammanfattning som är enkel och saklig och sedan den fylligare versionen under, då får vi både och!

    SvaraRadera
  9. Fantastiskt bra inlägg Magnus. Frågan borde ställas i det allmänna rummet oftare och i huvudet hos oss ölskribenter kanske ännu oftare. Grundfrågan är dock alltid när man skriver, marknadsför eller vill nå ut med ngt. Vilken är min målgrupp?

    SvaraRadera