2012-12-31

Carnegie Special 175th Anniversary Porter - igen


Jag är inte mycket för ”allmänna traditioner”, hur man förväntas fira traditionella högtider och sådär.

Men en tradition har vi i alla fall skaffat här hemma: På nyårsafton är det plankstek och Carnegie Special 175th Anniversary Porter som gäller. Jag köpte 10 flaskor som ska avnjutas under kommande nyårsaftnar.

En av de främsta anledningarna är att jag aldrig följt ett lagrensbart öl genom åren. Och få öl är mer mer lämpade än den här.

Så hur är den nu ungefär 1½ år efter buteljeringen?

Det som slår mig mest är att vaniljtonerna som var tydliga förra året nu är väldigt nedtonade.

I stället har det tillkommit en rödvinston. Jag är inte kunnig inom de röda vinernas område, men det känns syrligt, lätt och friskt. Ungt. Det gifter sig ganska bra med portersyrligheten och de mörka chokladtonerna. Dock är alkoholen fortfarande rätt så rå och framfusig.

Men det känns lite konstigt att dricka den här typen av öl på den här flaskan när den är filtrerad.

Jag har fortfarande inte recenserat den här ordentligt. Det får väl vara. Men jag återkommer med mer information om processen om ett år.


Spendrups Gammeldags Svagdricka

Det här blir väl den sista svagdricke-recensionen i år. Så vitt jag vet är det här det största bryggeriet som gör dricka, Spendrups.  

Gammaldags Svagdricka är bryggd av kornmalt, invertsocker, glukossirap, sötningsmedel E954 (Sackarin), humle, färgämne E150c (sockerkulör). Vörtstyrka max 6 %.

Jag tycker det låter som en (i och för sig väldigt svag) mild bryggd för 100 år sedan, faktiskt. Nå.

Färgen är nästan svart (90 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är ljusbrunt och det lämnar lite rester på glaset när det faller samman.

Doften är söt med choklad och rostade toner, farinsocker och karamellmalt. Den är något vörtig.

Smaken är mycket söt, men det är en rund mjuk sötma. Vört, karamell, knäck, rostad malt. Mjuk är ordet. Ingen märkbar beska. Lite vörtiga toner i bakgrunden. Medelstor kropp. Aningar av jäst och stall i eftersmaken, liksom mer karamell och olika sorters socker. Avslutningen är även den söt med toner av malt-kolakarameller.

Kolsyran är medel till mild, de små bubblorna långlivade. Vätskan är lätt och kladdig.

Bättre än vad jag hade trott, faktiskt. Inte alls så vasst söt som jag hade för mig. Helt OK!

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 32:90 för 20 flaskor. Bäst före: 13.02.13.

2012-12-28

Fuglsang White Christmas

Det här blir den sista av de öl jag fick av mamma i julklapp (det var en till, men den var nog för gammal) från Bryggeriet S.C. Fuglsang: White Christmas som inte alls är någon veteöl utan en ”julepilsner” på 4,8 %.

Färgen är bärnsten-röd (25 EBC), vätskan klar. Det lyftiga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt ner och lämnar massor av rester på glaset.

Doften är söt med lite nötter. Tjock malt, lite kemiska toner och tydlig alkohol. Aningar av papp, plast och kryddor.

Smaken är medelsöt med toner av pappersmassa, ljus sirap, plastig fenol och maltkarameller. Lätt till medium kropp. Eftermaken har en kemisk beska, karamell, alkohol och blöt wellpapp. Avslutningen är unken.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna friska. Vätskan är lätt.

Nä. Den här påminner mest om de där danska budgetölen som danskar som köper öl för pantpengar köper.

Betyg: 1,93. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Gåva. Bäst före: 04 04 13.

Celt Nadolig Rare

Andra ölen jag dricker från Wales-bryggeriet Celt Experience (den första var folkalen Iron-Age, recension) är den första som komit till Systembolaget: Nadloig Rare. Det är en walesisk pale ale på 5 %.

Färgen är mässing (15 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är gul-beige. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester efter sig.

Doften är mild. Lite pale ale-malt, torkade blommor och eningar av jord.

Smaken är… den känns trött på något sätt. Ganska kraftig beska för stilen som efter en stund blir något vass, kanske till och med syrlig. Någon sötma från malten, som åter känns trött och dammig. Medelstor kropp. Eftersmaken är besk, närmast som en engelsk IPA, lite alkohol och torkade frukter. Avslutningen har en citronlik beska och en aning läder.

Kolsyran är medel till stark, de medelstora bubblorna något vassa. Vätskan är medelmjuk.

Jag vet inte, det är något gammalt och instängt över den här. Kan det vara så att den lokala humle de använt inte är så lämpad för den humle-filtrering (hop rocket?) som etiketten pratar om. Den känns mest som en oinspirerad engelsk IPA som fått ligga för mycket.

Recension #1.800. Akta er tickers, snart är jag ikapp!

Betyg: 2,28. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2012 (lagerstatus). Pris: 23:70 för 400 ml. Bäst före: 01 12 13.

Dugges Easy Christmas

Julöl…

”Vill du ha en flaska julöl?” frågade jag frugan häromdagen. ”Nej, de är så starka och söta!” var svaret.

Och det är väl så det är om man ska generalisera. Fast i år har det kommit i alla fall två som är lite lättare och inte fullt så maltiga. Dels Falcon Tipp Tapp som jag recenserade här, dels den här: Easy Christmas från Dugges. Det är en engelsk bitter på 4,2 %.

Om du är nyfiken på etiketten så rekommenderas den här artikeln i GT.

Den klara vätskan är varmt mörkt bärnstensfärgad, det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar fina skumrester på glaset.

Doften är mjukt medelsöt med en hel del karamell och blommig humle. Och nötter. Mild men tydlig beska. Lite katrinplommon och aprikoser, aningar av toffee och vanilj.

Smaken är frisk och besk. En hel del an den gamla världens humle: Gräs, nyplockade och torkade blommor, torkade äppelringar. Den är inte speciellt söt. Katrinplommon, aprikoser, röda äpplen och lite valnötter. Medel till lätt kropp. Eftersmaken är något lätt med röda bär, ängsblommor och en mycket mjuk sötma. Avslutningen är brittisk med aprikoser och en lätt kryddighet.

Kolsyran är medelstark, de små mjuka bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En prydlig engelsk bitter med en mycket försiktig modern twist. Jag ser, efter att jag druckit den, att den är bryggd med socker och kryddor. De senare är knappt noterbara, men höjer tyroligen smaken en hel del.

Hoppsan. är glaset redan tomt?

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2012 (lagerstatus). Pris: 18:10 för 330 ml. Bäst före: 2013-07-19 (tror jag, mycket svårläsligt).

2012-12-27

Fuglsang Ding Dong

En oväntad recension. Dels för att jag fick tre öl i julklapp från min mamma. Dels för att jag råkade stöta till den här flaskan som stod på köksbänken. Den åkte i golvet och det började pysa lite om kapsylen.

Bara att snabbt fotografera flaskorna och hälla upp den här:

Ding Dong är en av julölen från det anrika danska bryggeriet S.C. Fuglsang. Det är en ljus stark eurolager på 7,2 % där de använt lite extra karamellmalt och aromhumle jämfört med de andra pilsnerölen (de kallar den själva för ”extra stark pilsner”). Innehållsförteckningen innehåller också glukos, dextros och askorbinsyra (vilket känns lite åttiotal). Den har lagrats i minst ett halvår på ståltank vid 0° C.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt med en hel del mjuk alkohol. Långfranska, aningar av marsipan och lite ren beska.

Smaken är mjuk, inte alls så rå och alkoholisk som jag förväntade mig. Medelsöt malt, aningar av irländsk whiskey, rågbröd och marsipan. Medelstor kropp. Eftersmaken har fin ren beska, lite fatlagring i bakgrunden. Den är mjuk och balanserad med lite alkohol och mandel (såväl söt som bitter). Slutet är långt och mjukt med en del värmande alkohol.

Kolsyran är medel till mild (jag räknar här med den tidigare incidenten), de många medelstora bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk och lite kladdig.

En av de bättre starka danska ljusa lageröl jag provat, den är inte alls så rå och alkoholvass som de brukar vara.

Betyg: 3,83. Tillgänglighet/pris: Gåva, köpt i Danmark. Bäst före: 03 07 13.

2012-12-25

Falcon Tipp Tapp

Årets nyhet i Carlsberg Sveriges julölssortiment verkar också ha blivit en storsäljare: Falcon Tipp Tapp heter den, det är en wienerlager på 4,5 % som de själva beskriver såhär:

[…] årets nya stjärna är Falcon Tipp Tapp. Ett härligt jul- och vinteröl som passar lika bra att avnjutas som aperitif som till julmaten. Falcon Tipp Tapp är en frisk mörk lager, torrhumlad med Simcoe, vilket ger en gemytlig doft av barrträd och en nypa grankåda i eftersmaken.

Att brygga öl till jul är en tradition som har bevarats i århundranden och varje år tillverkar de flesta svenska bryggerier särskilda ölsorter inför julen. Carlsberg Sverige bjuder i år på ett brett utbud av juldrycker som tilltalar de flesta smakriktningarna.  Oavsett om man föredrar en mer smakrik och mustig karaktär eller ett friskare och lättare alternativ kan alla hitta sin personliga favorit.

Falcon Tipp Tapp är årets stora nyhet, till skillnad från traditionellt julöl är det relativt alkoholsvagt - kort och gott ett julmellanöl. Falcon Tipp Tapp gifter sig inte bara fint med doften av julgran utan är ett allroundöl som passar i olika slags vintersituationer. Serveras det kylskåpskallt är det en utmärkt aperitif eller sällskapsdryck. Serveras det källarsvalt är det smakrikt nog att stå upp mot alla de smaker som det moderna julbordet har att bjuda på. Om det serveras snökallt kan det vara uppfriskande att avnjuta efter en stund i den granvedeldade bastun.
­
- Tipp Tapp är vårt topptappade öl, därav namnet Tipp Tapp. Vi har låtit torrhumla det nästan svarta ölet med Simcoe-humle, vilket ger ett öl med en uppfriskande beska och en tilltalande doft av barrträd och toner av grankåda i eftersmaken. Med sin personliga och välbalanserade karaktär har vi fått ett härligt jul- och vinteröl, utmärkt att servera till såväl julbordet som till salta och söta snacks, säger Daniel Eriksson, bryggmästare på Carlsberg Sverige.
Okej, men hur är den i verkligheten?

Färgen är djupt brunröd (60 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och ljust brunt, det sjunker sakta ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är medel-söt med en hel del karamell och knäck liksom lite humlebeska. Aningar av granbarr och hö, men också dammiga toner av gammalt papper och övermogna äpplen.

Smaken är rätt lätt och något torr. Lite karamell, lite gran. Snabbt passerande syrlig-beska toner. Röda bär och torkade äpplen i eftersmaken liksom en mjuk beska. Lite pappersmassa i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är vassa på tungan. Vätskan är något torr.

Rätt så lättdrucken, men med allt snack om torrhumlingen hade jag väntat mig en del mer. Kanske lite naivt, men i alla fall.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2012 (lagerstatus). Pris: 12:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 08 MAY 13.

2012-12-23

Fuller's Past Masters XX Strong Ale

Ölhistoria är intressant. Speciellt den brittiska. Och än mer så när jag inte bara får läsa om den utan även dricka av den.

Londonbryggeriet Fuller's verkar tycka detsamma och har tittat i sina historiska receptsamlingar för att återskapa några av dessa i sin Past Masters-serie. Den första av dessa öl kom till Systembolaget i februari 2011, Fuller's Past Masters XX Strong Ale. Den är så gott det går ett försök att göra en engelsk strong ale på 7,5 % efter ett recept från 1891.

Ölhistorikern Ron Pattinson (Shut Up About Barclay Perkins) var i allra högsta grad involverad i framtagandet av den här, och förklarar lite om bakgrunden här.

När jag under dagen försökt läsa på om stilen XX har jag blivit allt mer förvirrad. En XX borde vid den här tiden vara bryggeriets näst svagaste mild, en öl på omkring 4,5-5 % som skulle drickas färsk.

Men så inser jag till slut: Det finns ingen som helst logik i hur olika bryggerier benämnde sin öl, eller ens hur de själva behandlade namnen internt.

Och att den här ölen hos de konkurrerande bryggerierna skulle kallats XXK (K = Keep, en öl som skulle lagras = Strong Ale) eller helt enkelt Burton.

Då blev det lite klarare. Fast jag undrar fortfarande lite varför jag inte bloggat om att den här skulle börja säljas? Jag har ju uppenbart vetat så mycket att jag köpt en flaska. Irriterande.

Färgen är mörk bärnsten (30 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det håller sig kvar länge och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är knäckig med malt. Sirap och lite alkohol, kex och fruktgodis. Lite kemisk och lite tunnare än vad jag väntat mig.

Smaken startar något porter-syrlig med viss beska. Halm och torkade blommor från humlen. Karamellig sötma. Lite tunn återigen. Mellanstor kropp. Katrinplommon och lite russin i eftersmaken, aningar av röda bär. Mycket maltigt slut som känns aningen dammigt gammalt.

Små bubblor, friska men kortlivade. Något mjuk vätska.

Det är den oväntat lätta och småtråkiga doften som drar ner det här betyget, liksom att den känns aningen tunn.

Å andra sidan, inser jag nu, kan lättheten i den här såväl som i seriens tredje exempel Old Burton Extra, besvara en fråga som då och då dyker upp när man pratar om öl kring förra sekelskiftet: Kunde britten i genom verkligen hälla i sig så stora mängder av så här stark öl?

Ja. om de var så här lätta och balanserade så gick det nog. Och vi i Sverige drack ju närmast groteska mängder brännvin vid samma tid.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter februari 2011 (slutsåld). Pris: 34:50 för 500 ml. Bäst före: 2013-12-31.

Omnipollo Weekday

Igår, efter provningen, beställde jag in en flaska öl. En som jag haft med på provning tidigare, men som jag inte kommit att recensera. Med tanke på att den bara bryggt en enda gång i somras så var det bäst att passa på.

Weekday är en amerikansk golden ale på 5,2 % som bryggts av Omnipollo hos De Proef.

Inför provningen frågade jag bryggaren Henok Fentie om han hade något att säga om ölen. Det hade han:
Jag blev ombedd att brygga ett öl till Weekdays 10 års jubileum. 1500 personer med blandad ölbakgrund skulle dricka detta på en stor fest ur flaskan (istället för macrolager). Jag funderade först på om jag skulle brygga en lager men bestämde mig tillslut för att brygga en ale som härmar en macrolager....ljus, låg jästemperatur, bra med kolsyra, europeisk humle etc...men så klart med en twist=). 7 olika sorters humle, tysk, engelsk och amerikansk - en för varje veckodag.

Det var en ganska häftig syn måste jag säga när vi besökte festområdet och det låg hantverksmässigt bryggd öl precis överallt. Lite som att vara i en dröm där de stora jättarna har utplånats och microbryggarna tagit deras plats.
Färgen är ljud bärnsten, vätskan klar. Stort varmvitt skum som sjunker långsamt. Stora fina skumrester på glaset.

Mjuk söt doft. Amerikansk humle. Grapefrukt, pomerans. Vita skal. Låg beska. Elegant.

Maltig start. Sedan mer balanserad med citrusjuice och -skal. Lätt till medium kropp. Buljong i bakgrunden i eftersmaken. Åter mycket citrustoner liksom en mjuk lätt beska. Långt slut med grädde och grapeskal.

Lätt kolsyra, små mjuka friska bubblor. Mjuk vätska, nästan som om den vore kväve-upphälld.

Otroligt lättdrucken och balanserad! Flaskan borde vara ungefär ett halvår gammal och jag kan tänka mig att den var lite beskare och friskare när den kom, men jag gillade den verkligen såhär. Omnipollo övertygar.

För de nyfikna kan jag nämna att humlesorterna var Mt Hood, Tettnang, Williamette, Tomahawk, Fuggles, Simcoe och Summit.

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Julkapp från barpersonalen.

2012-12-22

Rapport från porterprovningen

Odrickbart skyltexemplar.
I eftermiddags höll jag en ölprovning på De Klomp för drygt 30 helguppladdande gäster. Temat var ”porter” och jag hade lovat ett historiskt perspektiv på ölen.

Detta dracks:
  1. Duchesse de Bourgogne. Skulle det inte vara en porterprovning? Varför då börja med en flamländsk brunöl? Jo, därför att så långt jag kunnat läsa mig till så är den här (brun, brett-jäst, fatlagrad, ny och gammal öl blandad) så när man idag kan komma en porter som den kan ha smakat i London kring 1800. Den här var, trots sin färskhet, oväntat mjuk och icke-syrlig.
  2. Carnegie Porter 2012. Färsk och mjuk. En öl som inte fungerade helt bra i ett litet provningsglas. Härlig när jag senare drack den i större kvantitet.
  3. Dugges ½ Idjit!. Lagrad i källaren sedan våren 2010. Har hade syrligheten nästan tagit över ölen helt. Ytterst väl dold alkohol, men inte helt balanserad.
  4. Nøgne Ø/ Terrapin Imperial Rye Porter. Här märktes det tydligt att  vi gått upp ett steg i styrka. Lite rå men ändå oerhört balanserad.
  5. Ægir Lynchburg Natt. Fatlagrad på Jack Daniels-fat. Ytterst söt på ett runt sätt, mycket honung och lite dill, någon nämnde räkost som association. 
  6. Mikkeller Hot Rod Chili (Habanero) Porter. När man gör en chili-öl ställs man inför ett val: Ska den bli fruktig eller het i första hand? Mikkel har i den här, en av flera chili-öl som kommit i år, klart valt den fruktiga vägen. Paprika och grillmarinad var ord som jag nämnde.
Den avslutande handuppräckningen vanns med stor marginal av Ægir Lynchburg Natt Nøgne Ø/ Terrapin Imperial Rye Porter. Någon påpekade också en sak jag inte insett: Det var inte en enda engelsk porter med!

Kommande provningar:
  • 29 december: Lyxig nyårsprovning med Petter. Dyra stora flaskor kommer att öppnas. Kommer att kosta 300 kr.
  • 5 januari: Nyhetsprovning med Bobo. Garanterat spretig, låter han hälsa.

2012-12-21

Störtebeker Schwarz-Bier

Schwarzbier är en av de många ölstilar som i stort sett var utdöd, men som ”återupptäcktes” under 1990-talet.

Ölen, som från början verkar ha varit mycket inspirerad av den engelska portern, bryggdes ursprungligen med såväl över- som underjäst, men gjordes med malt som saknade porterns karaktäristiska syrlighet. I stället humlandes den kraftigare. En bra representant för stilen ska vara lätt i smak och kropp men ändå ha bra karaktär.

Den försvann från Västtyskland, men överlevde i den östra delen. Efter återföreningen hittade även väst tillbaka till den, mycket på bekostnad av Altbier, som samtidigt gick ner i popularitet.

Schwarz-Bier är bryggd av ”Mörk malt, Cara och rostad malt” och humlad med Perle. Det är ännu ett öl från Störtebecker Braumanufraktur i Stralsund som tagit sig in på Systembolaget. Alkoholhalten är 5 %, stamvörtstyra 12,5°.

Färgen är mörkt brun (80 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jäst på flaskans botten. Det två fingrar höga ljust beigea skummet håller sig kvar ett tag, det lämnar inga rester på glaset.

Doften är torr och rostad, nästan bränd. Lite rå råg-syrlighet och an aning kakao. Den är ren och balanserad på ett rätt tyskt vis men kanske lite för lätt.

Smaken är rostad och något bränd. Maltiga toner av mörkt rågbröd/pumpernickel och en aning saltlakrits. Kroppen är lätt. Lätt beska och lite hallonsylt i eftersmaken, så väl som choklad och fullkornsbröd. Jäst i det korta slutet.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna kortlivade. Vätskan är något lätt.

I en blindtest hade jag helt säkert tagit den här för en småtrist engelsk eller dansk porter på 3-4 %, den här är inte riktigt så uppfriskande eller elegant som andra tyska eller tjeckiska sorter är.

Jag insåg att det på pappret är nästan samma öl som Carnegie Porter så jag plockade fram en flaska (2012) och jämförde dem sida vid sida. Och i min mun vann Carlsberg-ölen med hästlängder: Här fanns den humle och det djup som jag saknade i tysken.

Betyg: 3,23. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2012. Pris: 14:90 för 330 ml. Bäst före: 22.08.13.

Svart på vitt - jag har blivit tjurigare

Jag tycker mig själv ha märkt en trend i mina ölrecensioner: Betygen har gått ner. Jag har blivit tjurigare, tycker oftare ”felaktigt” när jag förut tyckte ”charmigt”.

Men är det verkligen så?

Nu när jag har lite siffror att leka med så gjorde jag en graf. Tyvärr ramlade datumen bort, så den är mindre noggrann och intressant än vad jag skulle önska.

I vilket fall. X-axeln är tid, från december 2004 till idag. Y-axeln är betyg.


Den svarta linjen är en ”linjär trendkurva”.

Det verkar faktiskt som om min känsla stämmer, jag har i alla fall blivit snålare med betygen den senaste tiden.

Om man kan dra så mycket andra slutsatser vet jag faktiskt inte.

2012-12-20

Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale

Den här kom i oktober: Sigtuna Equlibrium Scottish Strong Ale. Det är Emil Lindén på Sigtuna Brygghus som tagit fram denna skotska ale på 9,2 %. 

Oväntat litet pys när jag öppnar flaskan. Det är bräddfullt med öl i flaskan. När jag häller upp möts jag av en ganska stilla brun klar vätska (70 EBC). Det lilla varmvita skummet försvinner snabbt ner till ingenting.

Den kraftiga doften är maltigt söt med tydliga toner av karamelliserat socker och rött starkvin. Söt- och bittermandel, torkade röda bär och exotisk frukt. Massor av alkohol och aningar av lösningsmedel.

Smaken är medelsöt med massor av torkad frukt (plommon, aprikoser, lite russin) och värmande alkohol. Besk-söta toner och rödvin i bakgrunden. Stor kropp. Eftersmaken är rätt så besk med mer röda frukter och bär. Avslutningen blir ganska märklig, beskan övergår i en tydligt syrlig ton. Det finns också exotisk frukt och het alkohol.

Kolsyran är medelstark, men de små bubblorna är mycket kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Det är något konstigt med den här: Det är i eftersmaken liksom något som tar emot. Ungefär som när man först borstar tänderna med mint-tandkräm och sedan dricker ett glas mjölk: En konstig syrlighet i munnen uppstår i kombinationen. Utan minten, men det var något åt den upplevelsen som uppstod här. Synd, för i övrigt var den trevlig.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2012 (lagersaldo). Pris: 35:10 för 330 ml. Bäst före: 2014-09-06.

2012-12-18

Nørrebro La Granja Stout


Nu blir det gammal öl igen: La Granja Stout från Nørrebro Bryghus. En milk stout på 7,5 % där man efter bryggningen tillsatt kalldraget kaffe.  Den bryggdes i slutet av oktober 2010 och är framstämplad två år. Alltså för gammal, strikt talat.

Å ena sidan borde en stout på 7,5 % inte ha några problem med två år. Å andra sidan… kaffe. Kaffe oxiderar rätt fort och kan kanske ge en del problematiska smaker.

Det är väl bara att öppna och se vad som hänt. Och fundera över varför jag inte tagit något foto av flaskan? Ni får en bild av en growler i stället.

Det pyser mycket lätt när flaskan öppnas. Ölen är mörkt brun (80 EBC) och klar. Det två fingrar höga skummet är varmt brunt och kompakt. Det sjunker sakta utan allt lämna några rester på glaset.

Doften är mjukt söt med närmast övertydliga toner av kaffekarameller, inkluderande en lätt syrlig beska. Lite vanilj, toffee och en hel del mjölkchoklad-kaka.

Den första smaken är besk. Inte som humle utan mer som kaffe som fått stå och kallna på tok för länge. Det finns dock en ren humlebeska också, liksom en värmande alkoholton. Aningar av fin vanilj och choklad. Lätt kropp. Eftersmaken har en växande beska med en del metall, gammalt kaffe och lite rostad malt-syrlighet. Den är rätt kort och lämnar plats för ett slut med en mjukare behagligare kaffesmak.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna friska men också rätt kortlivade. Vätskan är lätt.

Nå, det här var inget att tveka om: Kaffet tålde inte alls den tvååriga lagringen, utan kändes bara gammal och bitter. Och den verkar ha tagit med sig kroppen också. Jag provade den här på en ölprovning vintern 2010 (länk), men jag noterade tyvärr inte vad jag tyckte om den då. Troligen var den mycket bättre då.

Betyg:  2,7. Tillgänglighet/pris: Okänd. Kanske köpt i Danmark? Bäst före: 261012.

Kommunicerar vi rätt?

Jag stod just och läste texten ”Manker lackar, igen – Eller 'Hur ska öl framställas i media'” i Mankerbeer.

Och jag började fundera.

Jag brukar ju göra det ibland.

Om hur vi ölnördar/ölbloggare/ölevengelister egentligen har för de i det här.

Något slags problemformulering började röra sig i mitt huvud.

Vi kanske är lite för entusiastiska? Lite, ja, tja, nyfrälsta.

Och det skrämmer bort väldigt många.

Jag funderar på när jag då och då ser eller läser vintips/recensioner riktade till en större allmänhet. Det som utmärker dem är kortheten och kärnfullheten. ”Ett trevligt australiensiskt rödvin som passar till kryddiga grytor”.

Och när jag sedan tänker tillbaka på hur jag minns hur vi (i någon mening, jag är väldigt skyldig själv) presenterar öl, må det vara en specifik sort, en stil eller ett bryggeri. 

Det blir lätt såååå mycket.

Vi är direkt så uppe i gasen. Vi ska överlyckligt förklara allt om bryggeriets historia och egenheter. Om stilens ursprung och historiska vägar. Om humlesorterna. Om hur den mäskas in. Och så vidare i all oändlighet.

”Vi” kan bytas ut till ”jag” här ovan.Och jag är långt från oskyldig. När jag i P3-programmet Christer för några år sedan skulle förklara bråket till president Obamas val av öl vid ett gjuta-vatten-på-vågorna-möte så bredde jag ut mig så fullständigt att hela programmets körschema havererade. Utan att jag ens lyckades få fram själva grunden till bråket.

Precis samma sak hörde jag när en vän i ölvärlden skulle ge tips på julöl i lokalradion för någon vecka sedan. Samma sak där: Det blev en lång lovsång till hur fantastiskt öl är till all sorts mat. Fullt med stilexempel och smakprofiler.

Bra och intressant, men kanske inte vad som var det effektivaste sättet att föra fram det.

Visst, bloggare har ett annat fokus och en annan möjlighet att breda ut sig. Och saknar redaktör. På gott och ont.

Sedan har vi kanske ett (annat?) grundproblem: Vi och dom. Det här med att vi har sett ljuset (humlen) och att alla som sitter och dricker Spendrups Original på krogen bara gör det för att de är oupplysta, smådumma och ignoranta.

Det kan lätt bli så, men jag tror inte riktigt att den nyfrälsta självbilden är vinnande.

De Klomp 4 år


Igår firade De Klomp 4 år. Tiden går fort.

Det fanns en speciell födelsedagsmeny, men den var lite för sent för mina matvanor.

Så det blev en kvällens husmanskost (nötstek med potatisstomp och gräddsås etc) och till det en Ocean Göteborgsproter som alltid är lika bra (fast kanske lite kall). Passade till maten dessutom.

Dessert i fast form hoppade jag över, i stället blev det ett glas av den suveräna Omnipollo Leon. I och för sig hade jag gärna sett den ännu torrare, men den känns å andra sidan mer balanserad nu. Oerhört lättdrucken!

Sedan blev jag väldigt väldigt tveksam vad jag egentligen skulle dricka. Stod och velade hur länge sedan som helst. Lösningen kom från oväntat håll, jag fick vara med och dela på en Lindemans Gueuze Cuvée René, trevlig och uppfriskande även om jag gärna sätt ännu mer mineraler och syra.


Jag bjöd tillbaka när prinsesstårtan kom in: Tårt-öl är alltid ett knepigt kapitel, speciellt när det inte finns någon engelsk barley wine i kylarna. Alls. Till slut blev det den sötaste kriek som gick att få tag på: Mort Subite Kriek. Den passade faktiskt utmärkt och accentuerade hallonsmakerna i tårtan. Fick också prova en skvätt Westmalle Dubbel, men där tycker jag att tårtans marsipan fick ta överhanden för mycket.

En väldigt trevlig kväll.

2012-12-16

Kallebryggeriet Blot

Idag tänkte jag ta två svarta öl. En av dem håller på att närma sig bäst-före-datumet med stormsteg: Blot, eller Bᛚᚮᛏ som de med medeltida runor skriver på etiketten. Det är en Russian Imperial Stout (tror jag? De själva kallar den ”porter/stout") på 7 % som kommer från småländska Kallebryggeriet.

Så vitt jag vet brygger de bara två öl, dels den här, dels en engelsk pale ale som heter Kung Inge. Den senare recenserade jag här, jag gillade och gav 3,4 i betyg. Senare har flera andra bloggar provat med rätt varierande omdömen. 

Blot har jag druckit tidigare någon gång i höstas, jag kanske rentav haft med den på någon ölprovning? Fast jag hittar inga spår av sådant i mina anteckningar? Skumt.

Flaskan är verkligen full, det är inte många millimeter luft i den. Jag möts av ett friskt pysande när jag öppnar den.

Den fräser en hel del när jag häller upp. Den klara vätskan är mörkt varmt brun, nästan svart (90 EBC). Det tre fingrar höga bruna skummet är livligt och rör en hel del på sig under det att det sakta sjunker ner utan att lämna några rester på glaset. Det finns jästfällning i flaskan.

Den torra doften är maltig med choklad, alkohol och lite knäck. Det finns också en ren beska.

Smaken är rostad, närmast bränd, med en ren måttlig beska. En hel del alkohol, kakao och lite hallonsylt. Medelstor kropp. Eftersmaken är alkoholisk med mer rostade/brända toner och lite torkade aprikoser. Den är relativt kort, och övergår i ett slut som påminner om mörk chokladkola.

Kolsyran är mycket kraftig, de stora bubblorna är kortlivade men stör ändå undan en hel del av smakerna. Vätskan är rätt lätt och torr.

Överkolsyrad och kanske lite enklare än vad jag tycker att man ska kunna begära av den här sortens öl. Förutom det fanns här inga större problem.

Senare tillägg: Det blev ingen mer öl den kvällen.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets lokala varor i Växjö, beställbar styckvis i resten av landet. Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-12-31.

2012-12-15

Pilsnergubbarna Bogesund 1520

Sist ut bland de ometiketterade tjeckiska ölen från Pilsnergubbarna är en schwarzbier på 5 %, Bogesund 1520.

Tjeckiska Brewery Lobkowicz brygger den, och de kallar den själva för Lobkowicz Baron.

Annars är det samma som vanligt, jag provade den 2008. Då (länk) tyckte jag att den var bra i största allmänhet och gav 3,83 i betyg.

Ölen skummer över något när jag öppnar flaskan. Färgen är mörkt brun-röd, nästan svart (90 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, det sjunker rätt snabbt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är något rökt, som rökt smörgåsmat. Lite besk humle och aningar av svart kaffe liksom torkade röda bär. Lite alkohol dyker upp i bakgrunden.

Smaken är inbjudande och fräsch: Milda kaffetoner och choklad, aningar av rökt korv. Milda rena beska toner, lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är gräddig med milda toner av kaffe, kakao och pumpernickel. Slutet adderar lite fin beska.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna är mycket friska. Vätskan är mjuk.

Det här är helt klart den bästa av de fyra (det finns nu också en femte, Bogesund 1886 Sanatoriepilsner, en ljus folköls-pilsner) ölen i serien, riktigt lättdrucken och uppfriskande!

Betyg: 3,93. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment i närheten av Ulricehamn, samt som en del i Pilsnergubbarnas tjeckiska mixlåda Pris: 20:90 för 500 ml (enstaka flaska) eller 29:80 (del i mixlåda om 12 20 flaskor). Bäst före: 13.05.12.

2008-designen.

Pilsnergubbarna Bogesund 1307

Nästa öl från Pilsnergubbarnas Bogesunds-mixlåda är en tjeckisk stark ljus lager. Den byggs av Pivovar Rychtar Hlinsko, som själva kallar den Rychtář Speciál 15°. Här heter den Bogesund 1307 med underrubriken Jubileumsöl. 6,5 %.

Åter är det en öl jag drack 2008 (recensionslänk), och vad jag kan se är det samma öl som då. Jag tyckte då den var överdrivet spritig och gav 3,2 i betyg. Fast det är klart, jag brukar vara rätt svårflörtad när det gäller Speciál-öl.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt. Det sjunker sakta utan att lämna annat än minimala rester på glaset.

Jag hade väntat mig en ganska söt och malt-tung doft, men den här var lättare (som i icke-tung, inte icke-kraftig). Medelsöt med en ton av kex. En lätt kemisk känsla i den rätt lätta peppriga beskan. En aning av papp i bakgrunden, men den håller sig på en mycket låg nivå.

Smaken startar med en snabbt passerande beska (med lite mint-essens). Söta rena maltsmaker, aningar av marsipan (mycket vanligt i starkare ljusa lageröl) och nötter. Medelstor kropp. Eftersmaken har en lätt alkoholton som inte stör, lätt ren beska och en aning av deg. Metall i slutet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna friska. Vätskan är medelmjuk.

Jag gillade den här mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Inte så jätte-komplex, men inte heller några stora fel heller.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment i närheten av Ulricehamn, samt som en del i Pilsnergubbarnas tjeckiska mixlåda Pris: 23:60 för 500 ml (enstaka flaska) eller 29:80 (del i mixlåda om 12 20 flaskor). Bäst före: 13.01.12 (otroligt svårläst, datummärk inte med svart bläckstråle på en svart etikett).

2008.

Portersteken kollar in Systembolagets nyheter 2013

Bild: Stockholmskällan. Licens.
Jag brukar ju gå igenom kommande års sortimentsförändringar i lanseringsplanen hos Systembolaget.

Det behöver jag inte göra för 2013, eftersom Portersteken redan håller på, och har bättre koll på vilka öl som fyller slottarna. Hittills har han hunnit med vårens och sommarens släpp.

Det ser ut som det kommer en hel del riktigt bra öl.

2012-12-14

Systembolagets nyheter mars 1999


Dags att kolla gårdagens nyheter, rykande inaktuella.

Ur bokhyllans tidskriftssamlare råkade jag välja Systembolagets Varunytt från mars 1999, en tid som vi såhär efteråt kan konstatera var då den första vågen av nedläggningar bland unga spirande småbryggerier skedde.

I korthet berodde det dels på att Systembolaget förändrade sina inköps- lagerhållnings- och betalningsrutiner mot leverantörerna, dels på att möjligheterna för butikerna att påverka sina inköp minskade på grund av den då avslöjade mutskandalen.

Men det visste jag rätt lite om. Jag var just då mer intresserad av att äntligen ha fått ett jobb.

Förutom den vanliga listan med drycker och beskrivningar fanns här den ofta återkommande listan över smak- och doftord, en mindre artikel om druvan Sauvignon blanc och en introduktion till Sydafrikas viner. Ett helt uppslag tar upp jäsning av vin, och på spritsidan fanns information under rubriken ”Agave, piña och jimadores”. Helsidan med ”inspiration” tar upp kalla rätter som passar till öl.

Mars var en relativt nyhetsfattig månad.


  • Jämtlands Postiljon ESB
  • Nya Munkbo Time Out (ersätter Munkbo Lager)
  • Munkbo Export (ersätter Munkbo Original Mellanöl)
  • Zeunerts Pite Pils 
Av dessa öl finns idag bara Postiljon kvar i sortimentet. Priset har gått upp från 20:40 för en halvliter (inklusive 60 öre pant) till idag 24:00 (utan pant).

Det under mitten av 1800-talet startade Risingsbo Ångbryggeri i Smedjebacken köptes 1980 av Spendrups, som lade ner det nio år senare. Det återstartades 1996 som Nya Munkbo Bryggeri, de köpte under 2000 upp det konkursade Zeunerts. Två år senare gick det nya bryggeriföretaget omkull, och konkursboet köptes av Kopparbergs.

Varumärket Risingsbo ägs fortfarande av Spendrups som använt det för en serie budget-folköl som sålts av ICA Hemköp. Fast ”Munkbo” verkar senare ha använts av Carlsberg Sverige. Hm?

Det var en rörig tid.

Ska jag dra igenom de övriga ölnyheterna också? Ha, försök hindra mig!
  • Abbot Ale kom i halvlitersflaska.
  • Budweiser kom i halvlitersburk.
  • Kronenbourg 1664 kom i 750 ml-flaska.
  • Löwenbräu kom i halvliters returflaska.
  • Zipfer kom i 5-liters partyfat.
  • Åbro Original kom i 330 ml-burk
Och så, längst bort väl dolt bland de övriga notiserna, presenterades årets påsköl:
Jag har ingen aning om vilken Krusovice-ölen egentligen är. Alkoholhalten tyder svagt på Cerne?

Balanserat bedömande (bias)?


Så här gick det till:

Jag läste BeerSwedens adventskalender-recension av Sigtuna Midvinterblot i morse och satt och småsurt glodde på min egen recension.

Varför fick samma öl toppbetyg av Darren och Joel men ”bara” 3,5 av mig?

Jag muttrade lite för mig själv om att det åter var ett exempel på hur lätt det är att ryckas med av en stark öl och ge lite extra betyg till en sådan.

För att – utan att säga något negativt om de hårt jobbade och skickliga herrarna bakom BeerSweden – så är det ju. Det är något som har diskuterats länge bland folk som är onaturligt intresserade av ölbetyg att det lätt blir slagsida åt vissa sorters öl. Fenomenet brukar benämnas ”bias reviewing”.

Ungefär så här brukar slutsatserna bli: Utgående från att två öl som rent tekniskt och (tja) smakmässigt är lika bra jämförs med varandra så kommer följande att ske: Generaliserat, givetvis.
  • Den alkoholstarkare ölen kommer att få högre betyg.
  • Den mörkare ölen kommer att få högre betyg.
  • Den dyrare ölen kommer att få högre betyg.
  • Den öl som är svårast att få tag i kommer att få högre betyg.
  • Den öl som har kraftigare smak kommer att få högre betyg.
  • Öl från fat kommer att få högre betyg än öl från flaska som får högre betyg än öl från burk.
Som den högstående ölrecensent jag är står jag jag givetvis långt över sådant. Här är det full koll på alla sådana nybörjarfel.

Eller?

Jag funderade vidare. Det första borde ju enkelt gå att ta reda på i hårda siffror. En graf som på ena skalan har alkoholhalt, och på den andra betyg. Om jag uppskattar svagare öl lika mycket som starkare öl så borde det resultera i en ganska jämn fördelning. Och det gör jag ju.

Så jag tog alla mina 1.789 betyg, skapade mellan januari 2004 och igår, från Beer Advocate (fastän jag inte får) och med en hel del pill lyckades jag få in dem i Excel. Det försvann ungefär 10 betyg på vägen, men det borde inte ge någon skillnad. Efter ytterligare pyssel så fick jag fram en graf:
Klicka för något större bild.
Uhghm. Tja, det där blev ju inte helt uppenbart.

Efter att ha tagit bort alla ”knäppöl” över 12 % (valt eftersom det är december) och la till en linjär trend-linje så blev det lite tydligare:
Klicka för något större bild.
Där har vi det svart på grått: Jag tycker att starkare öl förtjänar högre betyg än svagare öl! Jag är drabbad av extremölhetsen!

Så var det med den saken.

Eller är det helt enkelt så att starkare öl är godare?

2012-12-13

Pilsnergubbarna Bogesund 1788

Reservation: Den här ölen recenserades en månad efter att bäst-före passerats. Det berodde på att jag läst datummärkningen fel och trodde att den höll sig till november 2013.

Nästa öl från Pilsnergubbarna blir deras rödaktiga wienerlager Bogesund 1788 med underrubriken Den Röde Hanen. Alkoholhalt 5,2 %.

Den bryggs av Pivovar Vysoký Chlumec, som själva säljer den som Demon.

Den här drack jag också under sommaren 2008, tror den bryggdes av ett annat bryggeri då. Jag var inte speciellt imponerad, tyckte den luktade lite surt, var överkolsyrad och så gav jag 2,83 i betyg (länk till recension).

Färgen är ljust brunröd (30 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt och sjunker långsamt lämnades en hel del rester på glaset.

Doften är inte speciellt stark, men det som står ut är beskan. Röda malt-toner, lite blommig humle och lite nötter.

Smaken är något torr. Lättrostade toner av nötter och grillat kött. Aningar av karamell och toffee, torkade aprikoser och persikor. Lätt beska, medelstor kropp. Eftersmaken har en del ren sötma, men också lite störande gröna äpplen och en metallisk ton i beskan. Avslutningen är balanserat besk-söt.

Kolsyran är kraftig och frisk, bubblorna medelstora. Vätskan är medelmjuk.

Tja, hade det inte varit för de där små konstigheterna i eftersmaken hade det här varit en helt okej röd tjeckisk lager.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment i närheten av Ulricehamn, samt som en del i Pilsnergubbarnas tjeckiska mixlåda Pris: 20:90 för 500 ml (enstaka flaska) eller 29:80 (del i mixlåda om 12 20 flaskor). Bäst före: 03.11.12.

2008.

Pilsnergubbarna Bogesund 1604

Hög tid att ta itu med de fyra tjeckiska lageröl jag fått från distributören Pilsnergubbarna!

Först ut blir Bogesund 1604 med underrubriken Privilegiepils. Det är en tjeckisk pilsner på 4,5 %.

Enligt importören är det samma öl som Rychtář Standard 11° med annan etikett. Bryggeriet är K Brewery/Pivovar Rychtář, vars öl man då och då under olika namn ser i svenska folkölshyllor.

Jag drack en öl med den här etiketten (men bryggd av ett annat bryggeri) under sommaren 2009, recenserade och tyckte 3,4 (länk). Mitt största argument mot den ölen var att den var lite för maltkraftig för att vara balanserad.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker ner långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är söt och småtungt smörig, aningar av jäst och mineraler. Blommig beska. Det finns något slags rökt plåster-ton långt bak i bakgrunden.

Smaken är frisk och medelsöt med smöriga toner, och en aning av smörkola. Rätt mild och ren beska, aningar av färskt virke. Kroppen är lätt till medium. Eftersmaken är torrare med fortsatta smörtoner och en aning av virke. Mjuk beska i slutet.

Kolsyran är ganska mild, de små bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig tjeckisk pils som slinker ner lätt utan några konstigheter.

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment i närheten av Ulricehamn, samt som en del i Pilsnergubbarnas tjeckiska mixlåda Pris: 21:00 för 500 ml (enstaka flaska) eller 29:80 (del i mixlåda om 12 20 flaskor). Bäst före: 2014-03-12 (tror jag, stämpeln var svårläst).

Designen 2008.

2012-12-11

Slottskällan Eight

Ännu en öl som jag tycker att jag redan borde ha hunnit att dricka.

För en tid sedan fick jag ett paket från Uppsala. Den innehöll två flaskor. En bör vara  så lagringsbar att jag inte kände att jag skulle dricka den direkt, den andra… inser jag nu att jag borde provat så fort jag fick den. Stilen är nämligen amerikansk svart IPA, och de tror jag inte mår speciellt bra av att bli gamla.

Jaja.

Det är den andra tredje av Slottskällans lite mer experimentella öl: IPAn Zero och Saison-varianten Seven följdes i höstas upp med denna svarta IPA på 8 % döpt till Eight.

Kommer nästa experimentöl att bli en folköls-bitter kallad π? Ingen vet, ingen vet.

Färgen är mycket svart (120 EBC), vätskan tror jag är klar. Det fingertjocka skummet sjunker sakta ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är mycket besk med citrus-toner, mestadels grapefrukt och citron. Rostade toner av kaffe, choklad och hårdstekt kött. Potent, men också balanserad.

Smaken är torr och besk, lite som en lättare amerikansk DIPA med massor av grapefrukt och citronskal. Lite salta toner av grillat kött och lakrits. Mycket väldold alkohol. Kroppen är överraskande lätt. Eftersmaken är balanserad med färska beska toner, lime, pomerans och saltlakrits. Den långa eftersmaken är besk och frisk.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna kortlivade, vätskan är medelmjuk och ganska lätt.

Trots att det på etiketten står att ”[…] vi har valt att göra vår Black IPA som en stout med massor av humle […]” så tycker jag att den här är mer av en rejäl IPA där de brända tonerna snarare lyfter fram beskan än står i vägen för den. Tillsammans med S:t Eriks Svart IPA den bästa svenska i stilen jag träffat på.

Betyg: 3,83. Tillgänglighet: Lokal vara i Uppsala, beställningsbar i hela landet. Pris: 27:50 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 130911.

Störtebeker Choko-Porter

Porter är gott. Choklad är gott. Tysk öl brukar vara gott.

Vad kan gå fel om man blandar ihop dess koncept till en tysk choklad-porter?

Det är det jag tänkte undersöka nu.

Störtebeker Choko-Porter är just en sådan öl på 5,8 %. Den har bryggts av Störtebeker Breumanufraktur/Stralsunder Brauerei av maltsocker, choklad- och karamellmalt, humlats med Perle och smaksatts med belgisk choklad. Stamvörtstyrka 16,3°, alkoholhalt 5,8 %.

Färgen är svart (100 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är ljusbrunt och det sjunker längsamt ihop utan att lämna några rester på glaset.

Doften är fullproppad med mjölkchoklad-arom. Vassa söta toner, lite rostade kakao-toner och vanilj. Den känns väldigt konstgjord.

Smaken är mycket söt. Chokladkakor och parfymerade/konstgjorda toner av smörkola och en aning muskotnöt. Lätt kropp. Sötman växer än mer i eftersmaken, det finns också en lätt beska och mer smörkola. Avslutningen? Söt. Lite anonyma kryddor och värmande alkohol.

Kolsyran är mild, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt, på gränsen till vattnig.

Översöt och något konstgjord med överdrivna chokladsmaker. Nja. Det borde gå att kombinera ihop det här, men på ett bättre sätt. Som i Southern Tier Chokolat till exempel. Eller klassikern Young's Double Chocolate Stout.

Betyg: 2,38. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter november 2012 (lagerstatus). Pris: för 500 ml. Bäst före: 17.09.13.

2012-12-10

Cerveza Aguila

Systembolaget ville ha en ”lager flaska internationell (..-5,9%), T2, 300.000 l, Kina, Sydamerika, m.fl. flaska 330 ml” för sitt fasta sortiment oktober 2012.

Och urvalsprocessen gav Cerveza Aguila från colombianska Cervecería De Barranquilla, en råfruktslager bryggd med majs och ris på 4 %. Jag hade faktiskt gissat att en kinesisk öl, skulle kommit in, men men.

Färgen är halmgul (5 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka luftiga skummet sjunker snabbt ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är mycket, mycket lätt. Lite blött papper, lite kryddor (kardemumma?).

Smaken är väldigt lätt även den. Viss sötma, lite papper och pappersmassa. Försiktig anonym beska i bakgrunden. Lätt, nästan obefintlig kropp. Aningar av mjöl och smör i eftersmaken liksom syrlig-beska toner. Alla smaker är svaga.

Kolsyran är kraftig, massor av kortlivade bubblor. Vätskan är rätt blaskig, men med tanke på stil och styrka trots allt okej.

Jag har en del yngre bekanta som inte är ölnördar, och de gillar den här: Den är lätt och frisk i smaken när den är kall, den är inte speciellt dyr och det är lite kul att den kommer från Colombia. Själv tycker jag att den är som den här typen av öl ska vara, fast pappret i smak och doft stör mig. Fast det är klart, jag har druckit mycket värre öl av den här typen. 

Betyg: 2,58. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2012. Pris: 11:90 för 330 ml. Bäst före: 16JUN13.

Indslev Sort Hvede

För drygt 1½ år sedan satt jag på 3 Små Rum och fick prova Sort Hvede från Indslev Bryggeri.

Det är en amerikansk stout med vete på 6,5 %.

Jag skrev en recension som kan läsas här, i korthet var jag inte riktigt övertygad och gav 2,5 i betyg.

Minns jag rätt så var det här en av de öl som det var mest snack kring på Linköping Beer Expo 2010: Vetestout görs det inte många av, om man säger så.

Nå, jag har valt att göra en helt ny recension, och med den avsluta sexpacket med veteölsvarianter från bryggeriet.

Färgen är nästan svart (100 EBC), vätskan är klar. Det finns jästfällning i flaskan. Det fyra fingrar höga skummet är kompakt och brunt, det sjunker sakta och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är lite rökig, en rökighet som påminner om chark och rökt ost. Rostad gräddig malt, lite söt choklad och en aning deg. Ren beska med en aning klor.

Smaken är mjuk och mycket balanserad. Aningar av rök (Bamberg-stil) möter mjuka söta smaker, rostade toner av nötter och kaffe och lite mjölkchoklad. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer beska och söta laktos-toner, men den är överraskande lätt. Ingen rök, men väl en mild beska och en aning av grillat kött i avslutningen.

Kolsyran är mild, de många bubblorna mycket små. Vätskan är något lätt.

Mycket smaker, som tvärtemot när jag drack den i maj 2011 funkar utmärkt ihop. Fin balans, och detta vid för stilen rätt lätta alkoholhalten. Bäst i gänget!

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systemlagets exklusiva lansering september 2012 (lagerstatus). Pris: 26:00 (medelpris för 5 flaskor i mixpacket). Bäst före: 11.10.2013.

2012-12-09

Indslev Svane Hevede

Så tar jag då fram den fjärde av fem öl från Indslev Bryggeri-mixpacket med veteöl: Det blir en klassisk hefeweizen på 4,9 %; Svane Hvede.

Färgen är guld-orange (10 EBC), vätskan grumlig även om det var en del jobb att få loss jästen från flaskans botten. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker sakta ner utan att lämna några rester på glaset. 

Doften är kryddig och något syrlig med lite alkohol och en hel del söta matbrödstoner. Kryddnejlikor, kryddpeppar och en aning muskotnöt. Mogna äpplen och fruktgodis.

Smaken är lite tjock med en småtung sötma. Kryddor och aningar av plast. Lite rostade nötiga toner. Syrliga deg-toner och en lätt fruktig beska. Medelstor kropp. Eftersmaken är halvsöt med växande smaker av mogna bananer och bananskal. Instängd sötma och frukt-sylt i slutet.

Kolsyran är medelstor, bubblorna är medelstora, många och mjuka. Vätskan är något kladdig.

En rätt så okej hefeweizen, men jag misstänker att den är snäppet bättre när den är busfärsk. Om flaskorna i fempacket har samma hållbarhet är det här den äldsta i gänget.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Systemlagets exklusiva lansering september 2012 (lagerstatus). Pris: 26:00 (medelpris för 5 flaskor i mixpacket). Bäst före: 04.07.2013.

Indslev Hvede Bock

Jag hann med en öl även i går kväll. Det blev ännu en från veteöl-mixlådan från Indslev Bryggeri: Hvede Bock, en weizenbock på 8 %.

Weizenbock är ju en etablerad ölstil och jag har druckit flera sådana tidigare som Aventinus, Vitus och Brooklyn-Schneider Hopfen-Weisse. Så jag tror ungefär vad jag vill ha ut av stilen: En mörkare kraftfullare och maltigare Dunkel Weizen.

Det finns jästfällning i flaskans botten, vätskan är klar och mörkbrun (90 EBC). Det två fingrar höga kompakta skummet är brunt, det lämnar inga rester efter sig.

Doften är tydligt rostad och besk. Choklad och nötter. Påminner mer om en amerikansk porter än något annat.

Smaken är besk med lite inledande vete-jäst-fenoler. Den är ordentligt rostad med röda torkade bär. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer av röda bär, en växande ren beska och lite nötter och alkohol. Beskt rostat slut, utan några spår av vete-smaker.

Små lätta bubblor bildar en medelstor kolsyra. Vätskan är lätt och något torr.

En rätt god öl, men det är tydligt att Indsev inte tittar så mycket på andra öl i samma stil eller några stildefinitioner. I stutet är det ju frågan om det är gott eller inte som är det viktigaste, men jag blir trots det lite förvirrad och besviken när jag får något helt annat än det jag förväntat mig.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systemlagets exklusiva lansering september 2012 (lagerstatus). Pris: 26:00 (medelpris för 5 flaskor i mixpacket). Bäst före: 08.11.2013.


2012-12-08

Mohawk Philthy Phil's

Bild: Wicked Wine.
Lunchen idag blev lite annorlunda.

Det blev brunch på Texas Longhorn, och då passade jag på att beställa en flaska av den öl som Mohawk Brewing gjort åt restaurangkedjan: Philthy Phil's, en amerkansk pale ale på 5,4 %. Själva bryggningen sker hos De Proef i Belgien.

Distributören och varumärkesägaren Wicked Wine skriver så här om ölet:
Basen är Pilsnermalt som kryddats med Munich, ljus karamell- och Biscuitmalt. Ölet får beska och smak av tysk humle. Sedan har en blandning av amerikanska humlesorter används vid slutet av koket för aromen. Slutligen är det torrhumlat med Simcoe för en extra kick i avslutningen.
Den klara vätskan är mörkare guldfärgad (9 EBC). Det stora skummet är varmvitt och kompakt. Det sjunker ner längsamt och lämnar stora rester på glaset.

Doften domineras av en kraftig amerikansk humleton, framför allt grapefrukt. Den är halvsöt och beskan är stor.

Smaken är även den humlecentrerad. Grapefrukt, apelsinskal, limejuice. Frisk. Lätt till medium kropp. Lätt sötma, mängder av karamell. Fast malten håller sig i bakgrunden. Lite blommor. Besk balanserad eftersmak, rena toner. Långt slut med bra beska och grapefrukt.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna är kortlivade. Medelmjuk vätska.

Ensam är det en duglig öl, men den blir lite enahanda och lite för rakt på sak. Men tillsammans med en korg  Carne Casada Bontaña satt den som en smäck.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: På Texas Longhorn samt Systembolagets beställningssortiment. Pris: 64:00 för 330 ml.

2012-12-07

Indslev Spelt Bock

Nästa flaska ur Indslev Bryggeris mixlåda med veteöl blir Spelt Bock, en öl bryggd med fyra sorters sädesslag på 7 %. Den är kategoriserad som en vetebock på Beer Advocate, men jag är lite tveksam hur den ska kategoriseras.

Färgen är väldigt mörkt brun (90 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är brunt och kompakt, det sjunker långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är väldigt kexig. Inga uppenbara vete-toner, men väl väldigt tydliga dofter av mörkt rågbröd. Choklad och lite blöt papp (som dock inte känns som någon felsmak).

Smaken är balanserad och väl sammanhållen. Det är gott om rostade toner och en ren beska. Aningar av träkol och bränt trä. Medel till stor kropp. Eftersmaken har en något kemisk/metallisk eftersmak i bakgrunden. Lite alkohol, åländskt svartbröd och knäckebröd. Avslutningen är aningen kladdig i smaken och något söt.

Kolsyran är medelkraftig, de få medelstora bubblorna är skarpa. Vätskan är något tunn.

Nå. En annorlunda, mörk och amerikansk tolkning av vetebock-konceptet. Inte speciellt mycket vete, ej heller bock-maltig. Inget fel på den, men jag skulle nog inte köpa en flaska till.

Betyg: 3. Tillgänglighet: Systemlagets exklusiva lansering september 2012 (lagerstatus). Pris: 26:00 (medelpris för 5 flaskor i mixpacket). Bäst före: 16.10.2013.


2012-12-05

Sigtuna Prince Of Darkness Black IPA

Ju mer jag planerar, ju mindre blir det som jag planerat.

Först tänkte jag att jag i kväll skulle fortsätta med Herslev-lådan.

Sedan, efter att ha fastnat i ett antal snödrivor på väg hem, kom jag fram till att när jag väl kom hem så skulle jag hälla i mig en winter warmer.

Så när jag kom hem så hittade jag ingen sådan i skafferiet. Det fick bli en svart IPA i stället.

Sigtuna Prince Of Darknes Black IPA är skapad av Mattias Hammenlind och brygd av Sigtuna Brygghus. Alkoholhalten är 8 %.

Färgen är mörkt, mörkt brun (100 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmt brunt och kompakt. Det håller sig kvar länge och lämnar en del rester på glaset.

Doften är hårt rostad, söt och gräddig. Sötat svart kaffe och lite nötter. Vass beska, lite lemon-lime och choklad. Tydlig alkoholdoft.

Smaken är besk. Sött gräddiga toner av laktos och kakao. Lite torkad frukt och mörk choklad. Sötman växer och ger en mjukare beska än vad jag tror att det var tänkt. Lite röda bär och choklad-kola. Medelstor kropp. Eftersmaken har fruktigt beska toner, lite svarta vinbär och växande alkohol. Avslutningen är söt med rostad malt och alkohol.

Kolsyran är lätt till medel, de små bubblorna mjuka. Vätskan är något kladdig och torr.

Jo. Ytterligare en ”black IPA” som jag mer tycker är en välhumlad amerikansk stark stout. Inte alls någon dålig sådan, men ändå.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter september 2012 (lagerstatus). Pris: 26:10 för 330 ml. Bäst före: 2013-05-08.

Det lilla köksbryggeriet

Bild: Det lilla köksbryggeriet.
Ambitionen är att få fler att fatta hur kul det är att börja brygga och framförallt hur relativt enkelt det är att göra god öl. Fler borde testa helt enkelt.
Orden kommer från Mikael Zetterber, som driver företaget Det lilla köksbryggeriet.

Deras produkt är ett par färdiga paket för att sätta igång och helmalts extrakt-brygga hemma i mindre skala. I paketet ingår en glas-damejan på 5 liter och malt/jäst/humle för 4 liter öl. Till det lite tillbehör som kapsyler, termometer och jäsrör. Med mera.

Satsen finns i två varianter, dels för en brown ale Brrrr! och en amerikansk pale ale Mmmm!. Sedan kan man köpa till ytterligare råvarusatser.

En bra produktidé som kanske sänker tröskeln en aning för de nyfikna.  Fast jag skulle nog (som teoretiker) vilja ha en hydrometer också.

Hm, hade inte Nøgne Ø något liknande för en tid sedan?