2012-10-29

SMÖF - fredagens Facebook-inlägg

Invigningen. Hur många bryggare känner du igen?
SMÖF 2012. 
 
Här kommer det jag under fredagen skrev på Facebook, men som jag senare insåg att alla inte kunde läsa. Viss stavningsrättning och finputs har skett.

Okej, nu börjar folk att trilla in. Närke-Berit står i bryggarhörnan och pratar öl, jag sitter och bloggar öl, bredvid står Spiinor Konfektyr och säljer praliner och långt bort finns fatbaren.

I glaset just nu: Jólners Dricka från Närke Kulturbryggeri, deras 3,6 %-milk stout.

Doften är mjölk-kola-söt och rostad. Rund och elegant. Svart är den också. Kroppen lätt, men det finns gott om rostade smaker som ger sötman en match och får den att verka lättare än vad jag tror att den är. Rostad, lite besk, torr-söt och ... alldeles underbar.

"Världens bästa folköl" har just utsetts av mig just nu.


= = =

Det är svagdrickefokus i år, så jag har nu Hjo Svagdricka i glaset. 2% från 3 l-flaska(?).

Porterbrun. Lite vass vörtig rostad doft. Rå på ett kellerbier-vis. Smaken är djupare än i industri-varianterna men inte lika vörtig. Sackarin-sötman tar över mer och mer men den blir aldrig vass. Inte heller är den så jästig som vissa svagdrickor kan vara. Behaglig.

Det känns som jag kan för lite om svagdricka.


= = =

Drycker har druckits: Calliforina Common från Jädraås Bryggeri. En steam beer på 5,5 %. Trevligt fenolisk, men samtidigt ganska lätt. Mja.

Mora Svagdricka. Med Mora Bryggeris tidvis ganska tveksamma kvalitet så blev det i alla fall en sådan till maten. Och den här var ungefär så ilsket söt som jag hade för mig att svagdricka ska vara. Inga fel i den, men Hjo var bättre.


= = =

Få se om jag lyckas locka fram lite julstämning? I glaset Ahlafors Ahle Julöl. Till det en pralin från Spiinor; mörk choklad fylld med kanel och lingon.

Samtidigt som manskören sjunger och blockerar ingången till sporthallen. Och bandet soundcheckar.
 

Ölens doft påminner mest om mörk sirap. Det är maltigt, sött och lite karamelligt. Jag anar lite lingonsylt och choklad. Kallbrun är färgen. Smaken infriar inte den maltiga doften, den är snarare syrligt besk och ganska balanserad. Väldigt lätt faktiskt, den försvinner iväg fort och lämnar lite julmustsmak.

Kombinationen blir inte bättre än vad ölet är. Snarare blir den metallisk och lite bränd.



= = =


Singelbaren har öppnat!

Det är baren i fatölshallen med med rariteter. När innehållet i en flaska är slut byter man till nästa ölsort.

Hittills har de erbjudit Hornbeer Russian Imperial Stout 2009, Noir de Dottignies 2010 och just nu är en storflaska Närke Huvill 2005 igång. När såg du en sådan senast?


 =  = =

Ännu ett nytt bryggeri för mig: Leufsta Blond. Ljust guldfärgad. Fenoliskt kryddig doft. Torr. Belgisk jäst. Stoooor kropp. Belgisk smak med jäst och lite kryddor, men den "fäster" inte direkt i munnen. Eftersmaken är något torr och lite grön. Inte en av de större belgiska blond-ölen jag smakat. Växer dock med lite högre temperatur, då blir smakerna lite längre.

 = = =

Kinn Løkka Svarthumle alltså (fredagens surprise-öl). Från ett övertrycksatt corneliusfat. Men efter några minuter börjar det bli vätska av den. Låt se:

Färg svart. Doften är syrligt rostad, humlebeskan är nästan frän. Lite läder och stora rostade toner som närmast för tankarna till imperial stout med mycket humle.

Smaken är strävt torr. Det här är ännu en humlad stout, inte en svart IPA (detta märks om man dricker den med slutna ögon). Med det sagt är det en bra sådan öl, mycket humletoner, kanske inte de färskaste men citrus och blommor finns här. Lite alkohol och en tilltagande strävhet. Slutet påminner lite om kolmörk choklad med lite gröna växter.

Fullt acceptabel.


= = =

(jag frågade mina gillare vad jag skulle dricka härnäst) Veteöl sa ni. Och veteöl blev det. Ytterligare ett öl från ett bryggeri som jag (tror ) att jag inte testat: Onkel Weissbier från Klövslö Gårdsbryggeri.

Fast det var en kristall weissen, så den är klar och ljust guldfärgad. Doften är lite tvålig och rätt tung. Besk humle och karamell. Smaken är lätt och lite tom; fenolerna finns där liksom vetesyrlighet, men knappt någon kropp. Eftersmaken är lite plastig och fruktig. Det känns som om bryggeriet vet vad de vill göra, men klarar det inte riktigt. Slutet är aningen strävt.

Så, nästa!

= = =

Några fjuniga ungdomar på scenen tror att de fått Bluesen.

Under tiden tar jag en sydtysk veteöl till: Ängö Etthundra. Från fat.

Klar även den här men men. Guld. Mer skum än den andra. Dofterna är mer balanserade. Vetesyra, jäst och kryddor. Men också oljefärg och läder. Smaken är sötsyrlig (tänk apelsinläsk) med en del belgiska krydd-jäst-toner. Och lite konstnärs-oljefärg. Den är ganska så torr och saknar även den här lite kropp. Visst, kristall-veteöl kan göra det, men här mer än vad som tyskarna är. Slutet är något spritigt.

= = =

Nu bestämmer ni. Här är programmet. Vad ska jag gnälla på härnäst?

 = = =

Ni ville att jag skulle prova Nyckelbydals Winther, ännu en öl från ett bryggeri jag är rätt säker att jag inte har provat tidigare. Enligt programbladet är detta en belgisk strong ale på 9,2 %.

Porterbrun, klar. Doften är söt och tunn. Russin, alkohol, farinsocker, lite rödvin. Smaken Cola-söt och lite kryddig. Halvsöt. Russin. Karamell. Något tunn för still och styrka, men ändå inte så dum. Eftersmaken är något enklare med en mix av röd/rostad malt och farin/sirap. Coca-Cola återkommer i slutet.

Kolsyran är frisk med små bubblor.

Rätt så kompetent gjord, faktiskt. Alkoholen är väldold.

= = =

Jag trodde jag hade hyfsad koll. Och då dyker det upp en öl från ett bryggeri jag inte hört talas om. Stockholm Brewing Company. De har med Amber Ale på SMÖF, en öl på 7 %.

Färgen är brun, vätskan grumlig med lite jästpartiklar. Doften rätt frisk med fruktig beska, lite citrus och karamellmalt. Helt okej. Smaken är lätt för att vara 7 %. Står det verkligen rätt i programmet? Renare än vad jag väntat med en lätt men ändå tydligt astringens. Lite karamelliserat socker. Viss beska i eftersmaken. Strävt slut. Lätt kolsyra, men jag vet inte hur länge flaskan stått öppen.

Den känns lite... oerfaren.

Nu pratade jag med en av bryggarna. De trodde att jag fått bottensatsen ur en flaska och att flaskan stått för länge. Deras tanke med ölen var annars att göra en lite sötare och starkare ljusbrun öl. Den ska vara ganska olik deras andra öl, jag ska kolla upp det här bryggeriet mer om ett tag.

= = =

 Nu fick jag ett nytt glas Stockholm Brewing Amber Ale, från en fräsch flaska upphälld av en av bryggarna. Och det här är bättre: Samma bruna färg men nu helt klar. Doften är dock lite övergående plastig, annars är det samma humle (med lite citrus) och karamellmalt. Smaken är frisk med en ren nästan engelsk humlesmak, medel beska och kakig maltighet. Eftersmaken ren men samtidigt kort.

Betydligt bättre. Amber Ale är liksom andra bruna ales en svår stil, den ska vara maltig utan att bli för söt eller dammig. Och den här lyckas rätt bra.

Samma öl, olika upphälld från olika hanterade flaskor. Och helt olika upplevelser.

= = =

Nähä. Nu får det räcka för idag. 2,5 km promenad till sängen är vad som gäller nu. God natt!

3 kommentarer:

  1. Testade du något annat från Nyckelbydal?

    SvaraRadera
  2. Sköna recensioner från SMÖF och härlig blogg!

    /Den fjunige munspelaren...

    SvaraRadera