2012-10-06

SB&WF - Blindprovning med Wicked Wine


Torsdagens andra Skansinaviska Ölskribenters Förening-arrangemang började lite kaotiskt.  ”Blindprovning med Wicked Wine” stod på programmet. Det var bara det att pressrummet plötsligt blivit belamrat med en enorm mängd tavelramar, som skulle omsluta de diplom som tävlingsvinnarna skulle få senare under kvällen. Och de ifyllda diplomen fanns där också, så de ville absolut inte ha in oss.

Två rumsbyten senare och en del småprat senare kunde vi till slut börja. Wicked Wine representerades av Stefan ”Mr  Mohawk” Gustavsson och marknadsansvarige Mattias Grane.

Uppgiften var till synes enkel. Vi fick tre glas öl. Först skulle vi lista ut den gemensamma stilen. Sedan ölens ursprungsländer, bryggerier och som de luxe-bonus den dominerande humlesorten. Vi skulle också ge betyg, 1-10 på ölen. Och de var från olika världsdelar/länder.

No problemo, alltså. Och som alltid vid blindprovningar världens chans att totalt göra bort sig.

Vi kom gemensamt fram till att det var pale ale det handlade om. Troligast också tre amerikanska pale ale.

Sedan blev det värre. Jag luktade på ölen tills näsan höll på att ge upp och hoppa av ansiktet.

Det här är vad jag lyckades gissa fram efter flitigt funderande och smuttande:
  1. England. Thornbridge? Hallertau? 4.
  2.  USA. Sierra Neavada (Torpedo?). Amarillo? 8.
  3. England. ?. EKG.  6.
Fast det var i flera fall bara vaga gissningar. Den första luktade lite belgiskt fenolig och vi funderade över om den var oxiderad eller skadad.Eller belgisk, helt enkelt.

Den andra var väldigt frisk och amerikansk och i allmänhet trevlig. Bra utan några konstigheter.

Den tredje kändes lite trött och väldigt brittisk. Bra, mogen och balanserad, lite jordig i humlen.

Så vad var det då vi druckit? Flaskor ställdes fram och deltagarna såg mer eller mindre trötta ut.
  1. Camden Town 1908, en engelsk pale ale gjord i england efter ett historiskt recept. Dominerande humle är Golding, men amerikansk Cluster finns också med. 
  2. Mohawk Pale Ale. Svensk-Belgisk-brygd APA bryggd med German Hallertau, Amarillo, Cascade, Centennial, Columbus och Simcoe. Amarillo är den som mest ska framträda.
  3. Sierra Nevada Pale Ale. Själva ursprunget och delvis definitionen av en APA bryggd i USA. Magnum och Perle är bitterhumle, men det är Cascade som ska ge humletonerna. 
Stefan och Mattias ger rätt svar.

Tja, jag fick alltså inte så många poäng här. Som väntat. Jag misstänker att framför allt öl 3 hade tappat en hel del av att ha varit i en kanna i nära en timme innan serveringen.

Extra genant för mig var att jag och Stefan stått och pratat om just Sierra Nevada Pale Ale när vi stod och väntade på vår lokal alldeles innan. Jag trodde jag visste hur den smakade, men den var inte ens i närheten.


Provningen avslutades med en annan av Stefans öl som hade premiär på festivalen, den något krångligt namngivna Mohawk Imperial Blizzard Porter Winter Edition som är i grunden är samma öl som den Whipeout som kommer som julöl hos Systembolaget om ett tag. Skillnaden är främst att den här inte bryggts hos Slottskällan utan hos De Proef och att receptet ändrats för de olika bryggverken. Det är en malttung svart sak med 10 maltsorter, 9,7 % och 40 IBU.

Jag noterade lite om den under det att vi pratade om den.

Doften är syrligt humlig. Rostad. Ganska mycket alkohol. Svartvinbärsbuskar.

Smaken är stram med lite mjuk honung. Mjuk och robust på samma gång. Karamelliserat socker. Ren. Viss humle i eftersmaken och saltlakrits.

En oväntat mogen dryck för att vara 3-4 veckor, ett klart steg framåt jämfört med exempelvis första batchen av Black Rocket Porter som var betydligt råare och mindre balanserad som ny.

Åter tack till arrangörerna, Stefan och Mattias som ville underhålla det fåtal som gick på den här provningen. Som givetvis har slutsatsen ”Blindprova mer!”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar