2012-08-31

Lagunitas Lucky 13.alt

En lite mer ordnad recension än gårdagens: Jag insåg att jag inte orkar recensera mer än en öl i kväll, så efter lite funderande fick det bli Lucky 13.alt från kalifornska Lagunitas. Mest eftersom det är den öl från bryggeriet som släpps i morgon och som har störst risk att ta slut: Systembolaget har tagit in 7.200 bombers, vilket för 5 år sedan hade räckt lääänge, men nu tror jag de kommer att gå åt.

Annars klassificeras den på Beer Advocate som en amerikansk strong ale på 8,3 %. På flaskan står 8,8 % och jag litar nog mer på den.

Just öl i den kategorin kan göra mig aningen orolig eftersom det är lite av sitens svar på grammofonaffärens Övrigt-hylla. Här samlas allt som är amerikanskt, starkt och mer eller mindre konstigt, ofta experiment som inte passar in någon annanstans.

Det lite märkliga namnet kommer från att det till bryggeriets 13-årsdag togs fram en stark red ale, Lucky 13. När det var dags för en tillfällig öl i maj 2012 så tog de detta recept, vräkte i ännu mer Amarillohumle och ljusade upp maltmixen för att få till lite sommarstuk. Alltså, en alternativ version.

Man jag vet inte riktigt vad jag kan vänta mig här. 

Färgen är guld-ljus bärnsten (15 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är mjuk och runda maltiga toner av franskbröd och en aning honung. Anar jag lite  vanilj någonstans? Toffee och lite jordiga engelska toner. Citrus finns här, pomerans och apelsinmarmelad. Beskan är i nivå med en APA. Trots det känns den aningen vass, kan det bero på något slags samspel med den lätta alkoholdoften?

Smaken är först silkeslent söt med aningar av kola. Men så dyker det upp en elegant beska med toner av mandariner och pomerans. Så, lika plötsligt, är smaken åter dominerad av en lyxig kakig maltsötma som balanseras med mogna röda frukter och bär, men också lite gröna bär i bakgrunden. Eftermskaken är även den lyxigt len med en lätt bakgrundsbeska och exotisk frukt. Avslutningen är mjuk och söt som ett fint engelskt barleywine.

Kolsyran är mild och sticker rätt fort bort från glaset. Kvar blir bara tillräckligt med medelstora bubblor från att förhindra att ölen känns avslagen. Vätskan är kladdig och något tjock.

En mycket lyxig öl, som troligen får finfint till milda ostar och fruktdesserter. Farligt lättdrucken. Välgjord!

Fast en sak förundrar mig lite. När jag på Beer Advocate ögnar igenom andras recensioner så delas de snabbt upp i två grupper: De som, likt mig, pratar om elegans och maltsötma och pekar åt engelska barleywines. Men också de som skriver om den kraftiga beskan och snarare ser den som en DIPA. Visst, olika ölrecensenter kan tycka olika, men inte riktigt såhär mycket.

Jag funderar på om den var mycket, mycket beskare när den kom i maj, men att det har tonat ner sig under det här dryga kvartalet?

I varje fall uppskattar jag den här som den är nu, och kan tänka mig att den passar perfekt som julbords-digestif.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter september 2012 (lagerstatus). Pris: 56:80 för 650 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: ”Se hals” säger Galateas påklistrade etikett, men där hittar jag bara det kryptiska ”16548317”.

2012-08-30

Lagunitas New Dogtown Pale Ale

Det är sånt här som bara händer mig.

Jag fick paket idag. De innehöll öl, smakprov inför lanseringen på lördag (förutom en som jag inte alls hittar i Systembolagets listor, återkommer till den).

Jag packade upp paketen och la dem försiktigt i min tygkasse, staplade så att inte etiketterna skulle skadas inför framtida fotografering. Placerade försiktigt påsen i bilens bagageutrymme.

Så när jag kom till stormarknaden och skulle stuva om påsen så hade en av flaskorna lyckats fastna i en bagageögla. Försiktigt försökte jag lirka loss, men det gick inte bättre an att kapsylen öppnade sig något.

Psssssssssssssssschfsssst.

Ungefär en tredjedel av flaskans innehåll sprutade ut innan det lugnade ner sig. Det kom som tur är inte speciellt mycket på bilinredningen, men en del av sakerna hade i bagaget har nu fått saneras. Tvättid är bokad.

Jag skyndade hem och ungefär en halvtimme efter incidenten hällde jag upp resten av ölet och recenserade det. Så ni ska vara medvetna om att jag har skrivit den här recensionen har gjorts med en flaska som misshandlats något och vid en temperatur något över rumstemperatur.

Tanken bakom att skicka ut flaskor till oss skribenter är väl att vi ska komma med tips inför släppet. Det är i alla fall för mig inte helt optimalt att göra det så här sent – jag fick paketet idag torsdag middag och ölen släpps på lördag förmiddag. Det får bli den här recensionen idag så får jag se vad jag klarar av i morgon.

Men jag tänkte skriva in den här recensionen och så se om jag får tag på en flaska till på lördag. Är den märkbart annorlunda recenserar jag den på nytt.

Så. Den olycksdrabbade flaskan innehöll alltså Kaliforniabryggeriet Lagunitas' amerikanska pale ale New Dogtown Pale Ale på 5,9 %.

Guldfärgad vätska (20 EBC), klar vätska. Fingertjockt aningen varmvitt skum som faller samman fort utan att lämna några rester på glaset.

Fin mycket fruktig doft och mjuk behaglig beska. Citrusskal. Toffee/knäck. Lite parfymerad. Fin balans. Lite gröna frukter i bakgrunden.

Smaken är maltigt söt (godissötma) med en grön fruktighet och lite lime-syrlig beska. Lätta citrustoner, det blir aningen strävt efter en stund. Medel till stor kropp. Lätt och växande alkohol i eftersmaken. Blommor. Aningen tung maltsötma. Slutet är sött med citrus och aningar av alkohol.

Kolsyran är medelstark med få små bubblor. Lätt-mjuk vätska.

Strävheten som jag verkar bli allt känsligare mot tar en rätt stor plats i eftersmaken. Det blir som att äta apelsinskal efter halva flaskan. Det kan ha med temperaturen att göra. Trots detta en god amerikansk pale ale med bra balans.

(skiss)betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment hösten 2012 (säljstart 1 september 2012) (lagerstatus). Bäst före: 20130619.

2012-08-28

Flying Dog Kujo

“Enjoy your new pet!”, etikettens bild är av
Ralph Steadman. Bild från Flying Dog.
Fredagens besök på Sorbon avslutades med en värdig avslutningsöl.

Kujo Imperial Coffee Stout lanserades först i amerikanska Flying Dogs experimentserie som Wild Dog Coffee Stout. Den blev så lyckad och populär att det blev en del av deras återkommande limited editions-öl. Det är en amerikansk imperial stout med kaffe på 8,9 %.

Färgen är svart, det låga skummet är brunt. Det sjunker undan rätt snabbt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt. Resten är kaffe. Den är elegant, men samtidigt inte alltför komplex.

Smaken är rejält söt, men det är en mjuk och behaglig sötma. Nybryggt kaffe och kaffekarameller. Lite svartmalt-syrlighet (eller är det kaffet det med?). Eftersmaken är åter söt med kaffe, men här finns också en lätt metallisk beska. Slutet är lite oljigt.

Kolsyran är lätt, få och stora bubblor. Mjuk något tjock vätska.

En lyxig efterättsöl, men saknar lite komplexitet. Oljan i slutet stör en aning.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Fat på krogen (Fatkoll). Pris: 98:00 för 300 ml.

Mikkeller Sort Gul


Fredagen fortsatte på Sorbon. Fast nu hade jag fått dit frugan också.

Vi tog varsitt glas av en rätt ny öl från Mikkeller  som fanns på fat: Sort Gul. Det är en amerikansk black ale / Black IPA på 7,3 % som jag i övrigt inte vet så mycket mer om. Annat än att hon på andra sidan bordet reagerade med ”jag ville inte ha någon konstig öl!”

Ack ja.

Färgen är så gott som svart (100 EBC), skummet ljusbrunt. Det blir en del fina skumrester på glaset.

Citrushumle dominerar doften. Nygräddat vitt bröd. Pumpernickel. Lite vass beska.

Smaken startar med en närmast kemisk beska, en citron-smak som för tankarna till syntetiskt citronextrakt. Det finns en viss svart-malt-syrlighet också. Grädde. Lakrits. Lite vetemjöliga toner. Brödig ren eftersmak med lite syrlighet och aningar av choklad. Medelstor ren beska. Slutet har tydliga toner av rivet citronskal.

Kolsyran är kraftig/stark, de små bubblorna vassa. Vätskan är något kladdig.

Jo, nog smakar det Mikkeller alltid. Annars känns det som ytterligare en sån där svart IPA som jag bara inte kan förstå meningen med.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Fat på krogen (Fatkoll). Pris: 79:00 för 473 ml.

Bild: Beerpulse

2012-08-26

Mohawk Sorbon X

Jag var i Stockholm i helgen. Eller, jag var väl mest i Bromma.

Där fanns det öl. Igen. Restaurang Sorbon vid Brommaplan är en krog som jag haft lite dåligt samvete över, att jag inte besökt sedan jag var på ölbloggarträff där 2009 (länk). Vilket är lite synd eftersom de ofta har intressant öl på både fat och flaska, ofta till lägre pris än på Södermalm dessutom.

De har under några år haft en husöl som kallas Sorbon X. Tillverkarna och stilarna har varierat lite under åren. 2009 startade de med Sigtuna Brygghus' variant av Sorbon X som var en ESB som fick 3,2 av mig i betyg (länk).

Den ölen skiftade en hel del mellan batcherna under den här tiden. Sigtuna fick under den här tiden allt mer att göra, och till slut kunde de inte hantera de små bryggningar som behövdes.

Uppdraget gick vidare, något förvånande tyckte jag då, till isländska Ölvisholt Brugghús vars version av Sorbon X var en amerikansk pale ale jag aldrig hann dricka.

Men även islänningarna fick kapacitetsproblem och fick tacka nej till fortsatt bryggande.

Ölen som jag drack i fredags är alltså den tredje generationen av Sorbon X. Nu är det en kraftigt humlad amerikansk pale ale på 5,5 % bryggd av Stefan Gustavsson under hans (och Wicked Wines) varumärke Mohawk Brewing Company. Ölen är bryggd på De Proef.

Krögare Afram förklarade att ”Nu börjar den bli som jag tänkte mig den från början.”

Färgen är ljus bärnsten (18 EBC), vätskan är klar. Det låga varmvita skummet faller långsamt ner och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är frisk med massor av besk humle. Men också grapefrukt-marmelad, gröna vindruvor och en mycket lätt ren sötma. Beskan är inte alls så hård som jag upplevt i flera andra snarlika öl.

Smaken fokuserar helt på humlen. Det finns också en sötma, men den är bara där för att bilda en bas för humlen. Exotiska frukter (konserverad exotisk fruktsallad?). Medelstor kropp. Eftersmaken är besk med lite buljong och aningar av apelsinskal. Avslutningen adderar lite passionsfrukt. Beskan håller sig kvar hur länge som helst.

Kolsyran är lätt till medium, bubblorna är små och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

En mycket trevlig och god APA (jag skulle nog mer klassa den som en XPA/Strong Pale Ale) som trots en för stilen stor beska inte får de sträva problem som andra har.

Betyg: 4. Tillgänglighet: Fat på krogen (Fatkoll). Pris: 65:00 för 473 ml.


2012-08-22

Slaaptmutske Zomer

Okej, jag ska försöka hålla mig kort.

Brouwerij Slaapmutske är ett belgiskt fantombryggeri. Deras ljusa belgiska ale på 4,5 % Slaaptmutske Zomer är en av årets sommaröl. Den är bryggd hos De Proef.

Det finns en gullig och kanske sann berättelse om bryggerinamnet. Den får ni hitta någon annanstans.

Färgen är kallt halmgul (4 EBC). det stora hållbara skummet luftigt och vitt. Lite rester blir kvar på glaset.

Doften är besk och (lite amerikanskt) humlig. Lite frukt (äpplen, apelsiner, passionsfrukt, mogna bananer). Aningar av syrlig vete och godislik sötma. Lite belgiska jäst-fenoler i bakgrunden.

Smaken startar med en syrligt torr vetessmak som kompletteras med osöta frukter (stjärnfrukt, gröna bananer), en ren beska och en mild sötma. Lätt kropp. Eftersmaken är mild, mjuk och balanserad med lite gröna bananer. Avslutningen är något torr med frukter, vetemjöl och en mild beska.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna kraftiga, närmast vassa. Vätskan är lätt men samtidigt lite kladdig.

En behaglig törstsläckare för soliga sommardagar med lätta belgiska toner men också moderna amerikanska smaker. Inte världens mest komplexa öl genom tiderna, men alla behöver ju inte vara det.

Betyg: 3,53. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment sommaren 2012. Pris: 22:90 för 330 ml. Bäst före: 04/03/04.

Systemboagets fasta nyheter oktober 2012


De här ölen kommer in i Systembolagets ordinarie sortiment 1 oktober 2012. De kommer att finnas i sin kvotgrupp i minst ett halvår, och i ordinarie sortimentet i minst ett halvår till.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris

Sofiero Original  kommer alltså på liten burk flaska. Modus Hoperandi har varit klart ett tag, och det är en ytterst välkommen burk i hyllan. Colombiansk råfruktslager? Carlsbergs mikro-makro-sommaröl? En stout från Anderson Valley? Systembolaget lyckas åter överraska.

Systembolaget från beställning till ordinarie augusti 2012


Den här ölen har flyttas från beställningssortimentet till det ordinarie sortimentet den 27 augusti  2012. Det innebär att den kan beställas styckvis till alla butiker.
  •  Solsidan Low Carb Premium Dry
Denna ljusa amerikanska light lager på 5 % kommer enligt Systembolaget från Solsidans Bryggeri AB i Sverige. Jag minns att det för några månader sedan diskuterades exakt var den bryggs, men jag minns inte slutsatsen. Åbro? Krömleins?

Bild: Solsidans Bryggeri.

"Våra ölsorter i puben"


I förra veckan tog jag och frugan en tripp med Birka Cruises. Sedan Birka Paradise-båten renoverades förra vintern har ölsortimentet blivit större än tidigare. Ännu inte i klass med en ”riktig” ölkrog, men rätt okej trots allt. Och så fick de såna där irriterande kinesisktillverkade gamla engelska utsmyckningar på väggarna.

Vid borden fanns en lista ”Våra ölsorter i puben” med priser och korta beskrivningar av ölen. Något som är jättesvårt att skriva titta bara på ordrikedomen när jag försöker recensera öl.

Så, här är fem av beskrivningarna. Vilka öl är det som beskrivs? En ledtråd kan väl vara att flera av dem (men inte alla) distribueras av Carlsberg Sverige i Sverige.
  1. Gul, stor beska, fruktigt, eldigt, smakrikt öl med syrlig ton och rejäl efterbeska.
  2. Bärnstensbrun, medelfyllig med stor humlebeska och rostad maltighet.
  3. Gyllengul, stor beska, medelfylligt, smakrikt öl med ton av smörkola. Lång aromatisk eftersmak med markerad beska.
  4. Fruktig, medelfyllig med liten humlebeska. Svag ton av banan. 
  5. Fruktigt, smakrikt med stor beska och tydlig maltighet. Inslag av humle och nejlika. 
Är det en ledtråd om jag säger att jag recenserat dem alla under åren? Kanske.

Vet du vad det är för öl? Skicka rätt svar till bark@ofiltrerat.se så publicerar jag de rätta svaren allteftersom.

Endast oändlig ära och prestige står på spel.

Rätt svar:
  1. Duvel
  2. Samuel Adams Boston Lager
  3. Mariestads Export
  4. Franziskaner Hefe-Weisse
  5. Shepherd Neame Bishops Finger
 Björn hade 1 rätt. Rolf hade 1 rätt. Martin hade 2 rätt. När bara 3 återstod tröttnade jag.

Ledtråd: 1 är beligsk, 3 är svensk.

2012-08-21

Störtebeker Bernstein-Weizen

Bernstein-Weizen är en stil som jag inte stött på så många gånger utanför Tyskland. Det är en ”mellanmörk” veteöl som brukar passa bra med klassisk sydtysk husmanskost.

Den här kommer dock från det norra Tyskland: Stralsunder Brauerei, och ingår i deras Störtebecker-serie. Störtebeker Bernstein-Weizen är bryggd på vetemalt,  karamellmalt och färgmalt samt Perle-humle. Alkoholhalten är 5,2 %.

Efter att ihärdigt ha rullat flaskan, rullat runt bottensatsen och skakat flaskan likt ketchup så får jag ut jästfällningen på botten, den skapar en grumlig vätska med lite klumpar och partiklar i vätskan. Färgen är bärnsten med en lätt dragning åt brunt (23 EBC). Det tre fingrar höga skummet är ljusgult, det faller ner ganska fort utan att lämna några rester på glaset.

Doften startar med en fin vete-syrlighet och en del skumbananer. Mineraler och en lätt lätt humlebeska. Antydningar till gräddkola/karamell. Den är ganska torr.

Smakerna är genomgående mjuka. Lite karamell-maltig sötma. Mineraler och en rätt låg veteprofil. Lätt beska med en del metall. Smaken får mig att tänka på hålkakor. Eftersmaken är rund och mjuk med lite karamelliserat socker och aningar av bröd. Fenoliska toner av kryddnejlikor. Slutet har en lite tung sötma och en lätt beska.

Kolsyran är lätt, stora friska bubblor. Mjuk, aningen kladdig vätska.

Trevlig och behaglig utan att sticka ut. Möjligen blir sötman fadd efter några klunkar.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan april 2012. Pris: 19:90 för 500 ml. Bäst före: 09.12.12.

2012-08-20

BrewDog IPA Is Dead II


2011 kom BrewDog med ett fyrpack öl, som också dök upp på Systembolaget: IPA Is Dead. Det var fyra olika öl med samma maltbas, samma alkoholhalt (7,5 %) och samma teoretiska beska (75 IBU) men med olika humlesorter. Jag recenserade dem en och en under ett kvartal och en sammanfattning med länkar finns här.

I somras kom ett nytt fyrpack på samma tema. Eftersom jag inte gillar förutsägbarhet så beslöt jag mig för att recensera dem på en gång, sida vid sida.

Årets IPA Is Dead ska vad jag hört vara något mer utjäst än förra årets öl, vilket ska ge ännu tydligare fokus på humlen. Precis som förra året är det samma maltbas i alla fyra öl. Dock är alkoholhalten sänkt till 6,7 %. Beskan är fortfarande 75 IBU.

Så jag förberedde mig genom att inte läsa på extra om de aktuella humlesorterna. Däremot tärnade jag bröd att ha mellan ölen för att neutralisera smaklökarna. Ordningen mellan ölen blev slumpad. Annars så tittade jag på ölen, doftade på dem en och en och drack först därefter.


Jag börjar att beskriva det som är gemensamt för de fyra ölen: Utseende och munkänsla.

Färgen är guld med en aning brunt. Vätskan är klar Det varmvita kompakta skummet är fingertjockt. Jag tyckte mig se att Galaxy hade kvar skummet något längre, men det kan ha varit inbillning. Lite skumrester blir kvar på glasen.

Kolsyran är medelstark. De många små bubblorna mjuka. Vätskan är rätt så mjuk.


Okej, då tar jag doft och smak på dem.

Galaxy är humlad med en humesort från Australien. Hög alfasyra och lämpad såväl för bitter- som aromgivor. Lanserades 1994 och beskrivs som en unik smakkombination av citrus och passionsfrukt.

Det första som slår mig i doften är citrusfrukter, men också halm och aprikoser. Råa toner av kött och pappersmassa, men samtidigt en fin beska.

Smaken är oljig med en bra ren beska. Blommiga och amerikanska toner av citrus. Oborstade lite råa toner av kött och parfym. Alkohol i eftersmaken liksom apelsinsaft samt en trevlig beska.

Av de fyra ölen är det här den jag upplever som beskast.

Betyg: 3,03.

Challenger är en engelsk humlesort introducerad 1972 och den är välanvänd både för arom och beska. Den anses speciellt lämpad för kraftiga öl där den tillför komplexa toner av marmelad/kola/citrus.

Doften innehåller toner av citronlemonad och sommaräng. Smörblommor och behagliga toner av fruktgodis.

Smaken har åter toner av fruktestrar och sommarängsblommor. Men också en konstgjord ton som för tankarna till citron-doftblock. Beskan känns mjuk och elegant, trots att den är ganska framträdande. Balanserad eftersmak med blommor och en aning citrusskal. Långt elegant slut.

Av de fyra ölen upplever jag den här som den komplexaste.

Betyg: 3,75.

Motueka innehåller humle som min hjärna fått för sig stavas Mouteka. Jag tycker det låter bättre så. Nå, den rättstavade humlen är en rätt ny Nyzeeländsk sort som främst är en aromhumle med mycket citron-lime och en bakgrund av tropisk frukt.

Krusbär är det första jag tänker på i doften. Vinbärsbuskar, saftsoppa, lite skog, vita vinbär. Den är ganska mild och lite försiktig.

Vinbär återkommer i smaken, speciellt de vita. Krusbär-syrlighet och lychee-frukt. Lite grapefrukt och hallon, men också en aningen märklig ton av olja och terpentin. Slutet är balanserat.

Av de fyra ölen är den här den friskaste, fruktigaste och mest lättdruckna.

Betyg: 3,98.

Sist ut blev HBC, som humlats med en årsgammal, närmast experimentell sort som går under det fullständiga namnet HBC 342. Det är en högalfa-humle som också har aromatiska milda toner av citrus och vattenmelon.

Doften är dov: Ängar och gräs. Citronskal och… fiskaffär.

Smaken har råa toner av torrhumling, den är aningen instängd. Russin och rönnbär. Krusbärssylt. Syrlig och lätt parfymig. Eftersmaken är gräddig, men också lite sträv. Grapefrukt och sötma i slutet.

Av de fyra ölen är den här den jag hade svårast att begripa mig på. Jag kom liksom inte in i den. Upplevelsen blev mest tom.

Betyg: 2,8.


Givetvis provade jag att blanda de fyra iporna i lika delar. Resultatet blev mest parfymerat och obalanserat. Det borde gå att få fram en bra mix av de här, frågan är bara i vilka proportioner?

Det hela avslutades med en indisk matlåda. Till den drack jag upp Motueka, som blivit kvällens favorit.


Medelbetyg: 3,39. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2012 (lagerstatus). Pris: 99:20 för 4×330 ml. Bäst före: 11-03-13.

2012-08-19

Göteborg Göteborg / packat med party pilsner och porr

”Vänta nu här, det här är inte Tre Små Rum?”
Eftermiddagen och kvällen fredagen den 7 september 2012 kommer jag att vara i Göteborg. Och har inget speciellt för mig.

Det känns som jag tappat kontakten med ölbloggar-världen i Göteborg.

Finns det något intresse av att träffa mig, snacka om världsläget och ta en (1) öl någonstans den kvällen?

Kanske läge för en liten ölbloggarträff?

2012-08-18

Redchurch Bethnal Pale Ale


Gårdagens andra (och sista) öl på De Klomp blev en engelsk öl på 5,5 %, men som inte alls var speciellt engelsk i stilen: Bethnal Pale Ale från relativt nystartade Redchurch Brewery klassar jag (och de) som en amerikansk pale ale.

Färgen är guld (18 EBC), det finns viss köldgrumlig i vätskan när jag får den från fatet, men det går över efter en stund. Kompakt vitt skum som lämnar en del rester på glaset.

Doften är kraftig. Rena citrustoner, medelstor beska och lite kåda.

Smaken är frisk, humle-centrerad och balanserad. Grapefrukt och tallbarr (en smak jag annars har svårt att upptäcka). Eller snarare tallbarr-doftolja som under åttiotalet var populärt att ha i bastun. Beskan är kraftfull utan att gå till överdrift, det finns lite syrlighet i den också. Aningar av alkohol i eftersmaken så väl som frisk amerikansk humle. Grapefrukt och citroner i slutet.

Kolsyran är medelstark, de friska bubblorna små. Medelmjuk vätska.

En mycket lättdrucken och färsk APA, som direkt för tankarna till Colorado eller Kalifornien snarare än England.

Bobo berättade också att de har mer öl från brittiska bryggerier som brygger i moderna stilar på gång under hösten. Det ser jag fram emot. 

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 400 ml.

Galatea Graveyard Hisingen Brew

1 juni lanserade dryckesdistributören med mera Galatea en ny öl under sitt varumärke Three Towns: Graveyard Hisingen Ale, en ljus lager bryggd på pilsnermalt, Magnum och Cascade på 4,8 %.

Jag kan väldigt lite om modern hårdrock, men jag vet att ölen är bryggd i samarbete med gruppen Graveyard. Senaste albumet heter Hisingen Blues och jag gissar att det är därför som ölet heter som det gör. Den har en egen webbsite också: Länk.

Galatea säger så här i pressmaterialet:
[…] en smakrik, frisk ljus lager med finstämd maltighet och tydliga aromatiska toner från amerikansk Cascade aromahumle.
Normalt ligger det här ölet i beställningssortimentet, och beställs i kollin om 24 halvlitersburkar. Men i förra veckan åkte jag och frugan på en tur i norra Småland med ett stopp i Vimmerby där det fanns några lokala produkter, öl som tillverkas hos Åbro Bryggeri. Eftersom detta öl liksom många andra Galatea-lageröl tillverkas där så fanns det i hyllan och jag köpte en burk.

 Färgen är halmgul (5 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det sjunker sakta och lämnar en del rester på glaset.

Doften är söt och aningen instängd med en hel del malt och majsspad. Lite smör, lite alkohol, en mycket lätt beska och ingen märkbar humledoft.

Smaken är lätt med viss pilsnermaltig sötma. Rätt så ren, faktiskt. En viss beska kommer i eftersmaken såväl som lite formfranska. Avslutningen har lite grönsaker, alkohol. pappersmassa och en lätt mintighet.

Kolsyran är lätt till medium med små mjuka bubblor. Vätskan är något mjuk.

En lätt, lite blaskig öl som nog inte stöter bort någon, utom möjligen sådana som jag som störs av den där lite jobbiga doften och eftersmaken. Funkar säkert i turnébussar.

Förresten. Undrar var den där humlen tagit vägen?

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment och lokal vara. Pris: 11:90 för 500 ml. Bäst före: 27 maj 2013.

Bild: Galatea.

Mikkeller Spontangrape


Igår eftermiddag var det en massa ärenden som skulle uträttas. Man får passa på nu när det är semester. Efter att allt var fixat och avklarat så kände jag att det var dags för en öl på uteställe. Eftersom det var en riktigt fin sensommardag så ville jag passa på att dricka något somrigt. Och vad passar bättre en varm eftermiddag än en suröl?

Nej precis.

Så jag tog mig till De Klomp för att kolla läget. Bobo langade fram lite alternativ. Till slut stod det mellan 3 Fonteinen Oude Geuze och Spontangrape från Mikkeller.

Det blev alltså den senare, trots av att jag från tidigare erfarenheter av Spontan-serien är lite skeptisk till den. Men Bobo insisterade.

Det är egentligen inte en helt stilenlig lambic eftersom den inte är spontanjäst, den är kontrollerat jäst med en blandning av jäst och bakterier som efterliknar de som finns i en lambic: American Wild Ale är väl en lite exaktare beskrivning. För att lyxa till det ytterligare så har gröna vindruvor tillsatts under jäsningen. Alkoholhalten är också högre än originalen från Pajottenland: 7,7 %.

Färgen är gyllengul, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt. Stora skumrester blir kvar då det sjunker ner.

Doften är syrlig med toner av äpplen, vinäger, mineraler och äppelsyra. Den är relativt lätt.

Smaken är söt-syrlig. Gröna druvor och färska äpplen. Fin syrlighet utan någon besvärande ättika eller kemikaliesmak. Jag hittar en hel del vitvinsvinäger och krispiga mineraler. Rätt kort fruktig eftersmak med en del vinäger och torra äppelcitrus-toner.

Kraftig kolsyra. Stora men ändå mjuka bubblor. Mjuk vätska med antydan till kladdighet.

En mycket lättdrucken och uppfriskande öl med en oerhört väl dold alkohol.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 249:00 för 375 ml.

Senare tillägg från Brill-Marc:
De blandas, fatlagras och kombineras med frukt på De Proef. Däremot spontanjäses ursprungslambicen på annat/andra ställe(n). Exakt var är dock en affärshemlighet då det funnits önskemål om det från hans samarbetspartner(s). 

2012-08-16

En lång het GBG weekend


Under andra helgen i september händer det ett par saker i Göteborg.

Dels håller Dugges en ”Kör- och Kulturfestival” ute i nya bryggeriet i Landvetter på lördagen den 8 september. Den läser man mer om här.


Och så är det dags för Göteborgs Ölfestival, en mycket mindre ölfestival än vad som man skulle kunna väntat sig av en stad av denna storlek, på pub Haket under fredag och lördag. Öllistan hittas här. (nyheten fick jag från Humligheter)

Jag har redan nu anmält mig till Dugges-arrangemanget och kommer kanske, kanske inte, att gå på festivalen. Vi får se.

Stallhagens Honungsöl

Det var Birka-kryssning tisdag-onsdag.

Ölsortimentet på båten har blivit aningen bättre. Dels i puben, men också i à la carte-restaurangen där man nu inte bara kan beställa ”starköl” (Lapin Kulta IV A) eller ”mellanöl” (Karjala III) som i alla fall inte är mina favoritöl direkt. Men nu har även de lämnat åttiotalets sortimentsmodell och man kan få såväl pilsner som brun ale från åländska Stallhagens Bryggeri.

Jag frågade i förväg om det skulle gå att få en öl från puben till matbordet, jag tänkte att det inte skulle vara någon stor sak logistiskt. Och det gick, men bara om jag beställde exakt vilken av pub-ölen jag ville ha i samband med att jag bokade biljetten. Och jag fick inte heller själv hämta en öl från puben och ta den till à la carte-restaurangen, det var en policyfråga.

Ack ja.

I puben finns också ”månadens fatöl”, som också kommer från Stallhagen: Honungsöl, som är en ljus lager bryggd med honung på 4,7 %.

Vätskan är klar och ljust guldfärgad (7 EBC), det fingertjocka kompakta vita skummet lämnar lite rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är maltig och söt med unkna toner av mossa och alger. Antydan till beska i bakgrunden.

Smaken är söt och lite vörtig. Det finns unkna toner som får mig att tänka på jordkällare och stillastående vatten. Medelstor kropp. Eftersmaken är något oren även den, som en snabbgjord budget-lager med lite extra unkenhet i. Jag kan inte hitta någon honung någonstans.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna något vassa i munnen. Vätskan är medelmjuk.

Ingen honung, men väl en del unkna bismaker. Jag gillade inte den här.

Betyg: 2,3. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 49:00 för 500 ml.

2012-08-13

Lervig Rye IPA

Nämenommanskulletaenlitenyareöl? Rye IPA från Lervig Aktiebryggeri är den första öl jag dricker från detta norska bryggeri.

Det är en IPA bryggd med rågmalt och omältad havre förutom den vanliga kornmalten. Humle har använts i stora mängder (IBU 100+) i form av Chinook, Citra och Centennial.

Varför jag nu skriver det, var och en kan ju läsa det på etiketten.

Nå.

Rågmalt är inte så ofta använd i ölbryggning, en av anledningarna är att det kan få ölen att tjockna under vörtkoket vilket skapar problem under silningen. Dess fördelar är att det kan ge ölet en mjukhet i smak och kropp samt en spännande kryddighet och en ton som påminner om mörkt rågbröd. Mest känd är den som del i bayersk Roggenbier. Allt enligt The Oxford Companion to Beer (köp via länken, skänk några kronor till bloggen).

Färgen är bärnsten (23 EBC), vätskan är något grumlig. Det lilla varmvita skummet sjunker snabbt till en tunn ring. Inga skumrester på glaset.

Doften är rå och humlig med citrusfrukter (mest grapefrukt) och torkade exotiska frukter. Lite syrliga kemiska toner. Rågbröd och jäsande deg. Gummi och plast i bakgrunden. Aningar av alkohol.

Smaken är överraskande besk. Lite exotisk frult (lychee, apelsin, ananas) och grapefrukt. Den inledande sötman försvinner iväg rätt fort, i stället dyker det upp en syrlig ton av lime. En hel del alkohol, med små aningar av lösningsmedel. Medelstor kropp. Eftersmaken har en liten aning av mörkt bröd, besk humle, gröna bananer och syrligt godis. Det långa slutet är beskt.

Kolsyran är kraftig med massor av medelstora vassa bubblor (det lugnar sig efter ett tag i glaset). Vätskan är medelmjuk och aningen torr.

En rågöl som inte riktigt har de väntade rågtonerna som helt fokuserar på bitter humle (den närmar sig stundtals snarare DIPA). Och även om jag var väldigt tveksam i början så växte den efter några klunkar.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2012 (lagerstatus). Pris: 28:70 för 330 ml. Bäst före: 020717.

2012-08-11

Öppen ölproving - 6 fantomer


Idag höll jag en ölprovning på De Klomp för ungefär 35 gäster under temat ”6 fantomer”, öl som bryggts av bryggare utan eget bryggeri.

Jag började det hela med att krossa en trave provningsglas. Det var väl inte riktigt planerat. Sedan gick jag in på hur fantombryggartrenden kommit sig och drog allt för få historiska paralleller.
  1. Mad Dog Pale Ale från Evil Twin, bryggd hos BrewDog. En lättsam och trevlig amerikansk pale ale i all anspråkslöshet.
  2. Omnipollo Weekday Öl, där Omnipollo-Henok fått ett uppdrag att brygga en öl till Weekdays 10-årsjubileum. Ett försök att få en mikro-ale att imitera en makro-lager. Frisk och lätt, en riktig törstsläckare!
  3. Kissmeyer 961 - Libanese Pale Ale. Ett samarbete mellan fantombryggaren Anders Kissmeyer och Mazen Hajjars libanesiska bryggeri 961 Beer, i grunden en engelsk pale ale som kryddats för att föra tankarna till en libanesisk kryddbod.
    Det finns en speciell sorts italienskt lantbröd med kryddor, salt och soltorkade tomater i. Exakt så doftade det här ölet. Smaken var något mildare.
  4. Cellar Door från amerikanska fantombryggeriet Stillwater. En mustig saison med timjan, tänkt att friska upp smaklökarna mellan maträtter. Och fristade upp gjorde den. Dagens publikfavorit.
  5. Moccachino Messiah är en brown ale med kaffe, choklad och mjölksocker från danska To Øl. Den började bra, och hade kvar karaktären av brown ale, men allteftersom blev den allt strävare och tunnare i smak och doft.
  6. Sist ut var den kanske mest ikoniska ölen från den mest kände fantombryggaren över huvud taget: Beer Geek Breakfast från Mikkeller. Ja, originalet: Ingen fatlagring, inga vesslor, inget bacon. Bara en riktigt trevlig imperial stout med kaffe.
Och för er som vill läsa den debatt som dök upp för 1½ år sedan om fantombryggandets för- och nackdelar så finns länken här

Alla öl idag kom från Brill & Co. Och nästa vecka blir det åter Bobo-provning med 6 goda öl, utan röd tråd.

Tidningssvep-eftersläntrare


I gaynöjesmagazinet QX, juli 2012, hittade jag den här notisen under rubriken Ego.

Jag vet inte riktigt om ”läskande” är det ord jag tänker på när det gäller just den där ölen.

Själv har jag på bryggare Mattias inrådan valt att spara den till nästa jul. 

Nøgne Ø #500

Ännu ett fynd i skafferiet: En norsk DIPA från Nøgne Ø på 10 %: #500. Den är bryggd med 5 maltsorter och är på 100 IBU.

Jag minns inte när jag jag handlade den här flaskan, men det bör ha varit i samband med att den lanserades på Systembolaget i april 2012. Frågan är varför jag inte fotograferade den? Och varför blev en stående?

I vilket fall, den är framstämplad 5 år, så 6 månader borde väl inte ha skadat den här kraftfulla ölen?

Det finns som vanligt bara ett sätt att ta reda på det!

Ölen fräser till lite när jag häller upp den. Det fingertjocka varmvita skummet är kompakt med lång livslängd. Lite skumrester blir kvar på glaset. Den något grumliga vätskan är bärnsten-brun (35 EBC).

Doften är jordig med unkna toner av gummi, läder och torkad exotisk frukt. Viss beska och en stor sötma. Ekfatslagrade dofter och en del alkohol.

Smaken är söt och maltig, men samtidigt besk och fruktig. Unkna källartoner och torkade frukter. Aningar av läder och en växande smak av lösningsmedel. Den mycket stora beskan blir efter en stund metallisk. Stor kropp. Den långa eftersmaken är besk med lite instängd malt, ekträ och massor av alkohol.

Kolsyran är stark, de små bubblorna vassa. Vätskan är lite tjock och kladdig.

Sex månader gammal, men det känns som den börjar bli för gammal redan. Fast de här lösningsmedelstonerna och fat-oxidationen kan väl inte ha hunnit komma redan? Undrar hur den är i februari 2017?

Betyg: 2,38. Tillgänglighet: Systembolaget exklusiva sortiment februari 2012 (slutsåld). Pris: 59:90 för 500 ml. Bäst före: 01.02.17 (batch 758).

2012-08-10

Evil Twin Södermalm Hipster Ale - trots allt

Bild: Evil Twin
Efter att ha skrivit den här texten så hittar trots allt frugan lappen med recensionen som hon absolut inte hade tagit hand om i lördags i sin handväska. Så nu blir det recensionsdags!

Södermalm Hipster Ale är en amerikansk pale ale på 5,5 % från danske fantombryggaren Evil Twin Brewing. Så här skriver de på etiketten:
Hipstern med det kreativa jobbet, den romantiska bohemen, Ekenskisen på bänken med sin hund, flanörerna vid Nytorget. En läskande hyllning til Söder, som vi älskar för vad det är. En läcker, fruktig American Pale Ale bryggd av Evil Twin Brewing. För Söder – i tiden.
Färgen är röd-brun (30 EBC), vätskan rätt så grumlig. Det låga kompakta skummet varmvitt; det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är mycket humebesk med fruktiga toner av aprikoser, lime, mango och lite mint. Den milda sötman är ren.

Tobak är det första jag tänker på när jag känner smaken. Men mest av allt är det fruktigt beskt. Torra maltiga toner med en del knäckebröd håller sig i bakgrunden. Ju mer jag dricker, ju beskare blir denna öl, och en citrussyrlig kant på beskan byggs upp. Gröna bananer och lite alkohol. Beskan växer även i efterskmaken, detsamma gäller knäckebrödsmaken. Avslutningen är besk med lite citrusskal.


Kolsyran är medelstark, vätskan rätt lätt.

Jag imponeras över hur Jeppe lyckats få in en så här potent humlebeska i en öl på måttliga 5,5 %. Men också att det ändå är en balanserad dryck, malten hänger med bra. Trevlig.

Betyg: 3,43. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 78:00 för 300 ml.

För övrigt hade jag också fel om Fatkoll: Bishops Arms Bellmansgatan, där jag drack den här, finns visst registrerad hos dem: Här.

Tidningssvepet

Det var ett bra tag sedan jag tittade på vad papperstidningarna skriver om.

Börjar med amerikanska Beer Advocate magazine som just nu håller på att göra om sin distribution. Såväl internationella prenumerationer som e-tidning utlovas.



#65 kom ut i slutet av maj och jag fick den några veckor senare. I ledaren funderar bröderna Alström kring begreppet ”lokal” som verkar vara ett starkare försäljningsargument där än här. De vill att begreppet ska innefatta att ölen bryggs lokalt, på så lokala råvaror det går, med fokus på lokal distribution och förankrad i det lokala ölsamhället.

Krönikören Andy Crouch funderar på hur craft beer-världen skulle se ut om den startat från noll idag. Ölhistorikern Ron Pattinson kollar på irländsk stout cirka 1883 och hembryggarsidan presenterar en klon av Four Loko. Reseguiden tar oss till Brooklyn, NY.

De två längre artiklarna tar dels upp problemet att det nu är allt svårare att låna pengar till uppstartsbryggerier. Att använda billiga lokaler i nedgångna stadsdelar har för flera visat sig vara en ekonomisk lösning, utan har också visat sig vara positivt för området. BridgePort Brewing i Portland och East End Brewing i Pittsburgh är två lyckade exempel.

Den andra följer Arlo, Ska Brewings resande säljare på vägarna och hör historier om jobbet, utvecklingen och den svåra avvägningen mellan jobb och fest. En spännande insikt i en värld man annars inte ser så mycket av.



Ungefär en månad senare kom #66, inga överraskningar så långt.

Andy Crouch varnar för en ny sorts ölbarer, där extrema öl till höga priser serveras av barägare som tror de är rockstjärnor. Vad gör de den dagen hipster-populationen gått vidare till nästa hype?

Ron Pattinsson berättar om Allsopp's Arctic Ale och hur den smarar idag, nära 140 år senare.

Grimm Brothers Brewhouse och Dixie Brewing föräras artiklar, och reseguiden kollar på Portsmouth, NH samt Kittery, ME.

BYOB-avdelningen delar med sig av tips hur man med krydd-extrakt kan rädda mindre lyckade brygder. I matlagningsavdelningen finns flera tips och recept på Paletas, det senaste nya: Det är i korthet en hemgjord isglass som äts som en mellanrätt, gärna med samma smaker som rätterna omkring.

Det långa reportaget handlar om laboratoriemässig ölprovning på Oregnon State University.



Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen blir bara snyggare och tjockare. Nummer 2/2012 är ett jubileumsnummer där man firar tidningens 25 år, bland annat med kortintervjuer med alla tidningens redaktörer genom åren. Ölnyheterna på Systembolaget betygssätts, liksom de öl som idag finns kvar ur Bolagets storiment 1987.

Jan-Erik ”Janko” Svensson bjuder på en guide till de centraleuropeiska bryggerier som erbjuder övernattning. Han har också skrivit en genomgång över det ”Ölsafari” som han arrangerade förra året: En nästan övermäktig lista av öl och bryggerier i Franken.

En rejäl mängd rapporter från olika ölfestivaler, EBCU-mötet i Leiden, bokrecensioner, korsord, Stockholms ölhistoria efter 1950 och rapporter från de lokala avdelningarna finns också att läsa, liksom en hel del annat matnyttigt på 60 sidor. Samt Jankos guide till ”coola ölstäder”.



Sist ut för den här gången får bli Hembryggaren, Sveriges Hembryggarföreningens medlemstidning som för en tid sedan kom med № 2/2102.

Här är det som väntat Hembryggar-SM 2012 som står i fokus med artiklar, placeringslistor och intervjuer.

Öltyp i fokus är 6E, Weizenbock. ”Jäs kallt!” är ett konkret tips.

På 2½ sida går man igenom en stor mängd moderna (från 1970 och framåt) humlesorter, från klassikern Amarillo till Junga från Polen.

Bokrecensioner, praktiska tips (bygg din egen slangrengörare), bryggarbloggar, intervju med hembryggarduon Ena Brygg & Swing (Joars Dricka), rapport från årsmötet liksom en genomgång av nyheterna i öltypsdefinitionerna 2012 hinns med på de mycket snygga 32 sidorna.

2012-08-09

Beerwell Humlebock

Idag kom det en öl med posten. Det var Beerwell-imperiets senaste skapelse Humlebock, en välhumled vetebock på 7 %.

Eftersom jag fått en del gliringar om att jag tar för lång tid på mig med recensionerna så ställdes den omgående i kylen och nu ska jag dricka och tycka, bara ett fåtal timmar efter mottagandet. Ha-ha!

Faktadags: Ölen är bryggd i juni 2012 hos Drakens Ångbryggeri i Mölndal. Vete- pale ale- och karamellmalt. Humlen är Galaxy, Citra, Nelson Sauvin och Cascade. Torrhumling i en vecka med Simcoe, Cascade och Galaxy. Weihenstephaner-jäst.

Hällde upp i ett traditionellt veteölsglas. Det skummar. Mycket. Vätskan är grumlig och rödbrun (30 EBC). Skummet lugnar sig efter ett tag och bildar en snygg beige-rödaktig krona som håller sig rätt länge. Tjocka fina skumrester lämnas på glaset.

Doften som träffade mig direkt när jag öppnade flaskan (normalpys) var en kombination av vetesyrlighet och amerikansk fruktig humle. Lite jordigt maltiga toner i ölen, aningar av kex. Aningar av alkohol och en fin ren beska. Blodapelsiner, kiwi, aprikoser och cocktailbär liksom en aning trädsav.

Smaken är först lite… Tunn. Sedan kommer det en rätt oväntad ton av gummi och en vass syrlighet. Därefter en mjuk maltsötma och en aningen sträv beska. Noterar också lite alkoholtoner, men de är mjuka och rena. Sötman avtar allteftersom och ger plats för syrligare godistoner. Medium kropp. Eftersmaken har en len och oväntat lätt beska. Lite jordiga toner och en aningen kladdig sötma. Alkoholen blir allt mer märkbar i slutet där jag också hittar lite citronskal och sträv trädsav.

Kolsyran är medel till kraftig, bubblorna små och kortlivade. Vätskan är lätt och kladdig på samma gång.

Jag börjar bli allt mer känslig och tjurig när det gäller de här astringenta/sträva tonerna som verkar höra samman med torrhumling. De växer och blir efter några klunkar det enda jag tänker på. Jag tycker de finns i den här, liksom en del konstiga och oväntade smaker här och var. Hade väntat mig en mycket renare karamelligare maltbas, mer amerikansk humlefruktighet och mindre av den här äppelsyra-på-godis-smaken (tänk zura vingummin), och den vill jag inte ha i en veteöl. Så därför:

Betyg: 2,88.


Skumt.

Södra Maltfabriken Södra Pale Ale 3,5

Jag skulle ju inte… Men det här är ingen IPA, det är en amerikansk pale ale i folkölsstyrka (3,5 %). Den handlade jag i lördags hos Nytorget Urban Deli när vi promenerade omkring på Södermalm.

Södra Pale Ale 3,5 kommer från Södra Maltfabriken.

Färgen är guld med lite bärnsten (10 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är rätt så hållfast, varmvitt och luftigt. Det sjunker långsamt och lämnar tjocka rester på glaset. 

Doften är besk och humlig. Lite grapefrukt och exotiska frukter. Söta toner av vört och malt växer sig starkare med tiden. Aningar av smörkola och nymald vitpeppar. Den känns något för söt.

Smaken är medel-besk med unkna söta toner av kokande vört och jordkällare. De försvinner iväg rätt fort, och lämnar plats åt en del citrus och blandade exotiska frukter. Medelstor kropp. Eftersmaken är söt och vörtig med en viss beska, gröna frukter och an aning gröna äpplen (acetylaldehyd). Avslutningen är gräddig och lite oren/ofärdig.

Kolsyran är kraftig med massor av mycket små kortlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Nej, den här känns helt enkelt inte färdig, eller färdigjäst.

Betyg: 2,43. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 18:00 för 330 ml. Bäst före: 2013-01-10 (batch 2).

I min kapsyl stod ”Beckbrännarbacken” instämplat. En kartstudie visar att har att jag gått förbi där en vinterdag!

Recension #1700!

Bild: Södra Maltfabriken.

2012-08-08

Byaregårdens IPA

Okej, dags för ytterligare en amerikansk IPA från ett relativt nytt svenskt litet bryggeri, vars öl jag fått tag på via Systembolagets e-beställning: Byaregårdens IPA från Byaregårdens Brygghus. 6,4  %  är alkoholhalten. ”[…] en kraftfull ale i amerikansk stil.  Välhumlad med god styrka.” är deras egen beskrivning av drycken.

När jag häller upp ölen möts jag av ett lätt fräsande ljud, en orange-bärnstensfärgad vätska (23 EBC). Trots bottensats är ölen klar och blank. Det rätt fasta skummet är varmvitt och fingerhögt. Inga skumrester att prata om blir kvar på glaset.

Doften är maltig med lite karamelliserat socker. Aningar av exotisk frukt, smörkola och öljäst. Jag noterar också en lätt men ändå vass alkoholdoft.

Smaken är i inledningen mjuk och ren. Milda beska toner, lite blommor och persika som får mig att änka på engelsk IPA snarare än amerikansk. Lite ofärdiga jästigt fenoliska toner som leder tankarna till fruktgodis i bakgrunden. Växande beska och lite gräs i eftersmaken liksom gröna bär/frukter och en antydan till smörkola. Avslutningen är besk-söt med lite lösningsmedel.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna små. Vätskan är mjuk.

Alltså. Plötsligt inser jag hur tidskriften pop:s demorecensent Terry Ericsson kände när han fick ännu en formlös indie-demo att lyssna på (som här) under det tidiga nittiotalet: Jaha, en till? Jag överväger starkt att ta en längre tid befriad från Svensk-IPA-Från-Nya-Små-Bryggerier. Det är för all del inga stora felsmaker i den här, men det är inte speciellt likt de bra amerikanska originalen heller.

Ack ja.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment (kan e-beställas). Pris: 28:70 för 500 ml. Bäst före: 20130515.

Förresten. Jag tror rätt säkert att den här är framstämplad 1 år. Lite intressant med tanke på vad Victor på Något Att Dricka skriver om IPA och färskhet här. Rekommenderad läsning!

Nynäshamns Stenstrand Sommar Ale

Efter att ha blivit utan i två år lyckades jag år år via e-beställningen få tag i några flaskor av Stenstrand Sommar Ale från Nynäshamns Ångbryggeri, en APA på 6,8 %. Brittisk malt från Thomas Fawcett, tre amerikanska humlesorter och så körd genom en humlekanon (hop rocket) innan buteljeringen.

Färgen är  bärnsten (20 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker snabbt, och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är ganska mjuk och medelsöt. Strama humliga toner med lite apelsin och grapefrukt. En del beska och aningar av alkohol. Oväntat mycket maltiga kex-toner.

Smaken drar igång med en snabbt passerande tom av alkohol. Torra humletoner (apelsinskal, pomerans och grapefrukt), men rätt milda för stilen. Den är besk, men beskan blir allt torrare och råaare. Maltsötman är även den något skarp och godislik. Medelstor kropp. Eftersmaken är torr med lite gröna bär, något oren alkohol och en torr beska. Det hela slutar med en mild närmast brittisk maltsötma och en likaledes jordig brittisk beska.

Kolsyran är medelstark med många medelstora bubblor. Vätskan är medelmjuk med en tydligt torr-humlad torrhet, nästan skalkärv.

Jag vet inte riktigt med den här, andra hade pratat mycket gott om den genom åren och jag har för mig att jag uppskattat den på någon festival. Men den här känns snarare som en brittisk IPA som humlats på något konstig sätt än den eleganta fruktiga APA jag trott att jag handlat. En liten besvikelse.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment (verkar just nu inte finnas i sortimentet). Pris: 33:80 för 500 ml. Bäst före: 1  2013.

2012-08-07

Evil Twin Södermalm Hpster Ale. Eller inte.

Det blev lördag i Stockholm. Småseg sådan. Jag lyssnade på min kropp och drack bara en öl.

Från ett snöigare tillfälle.
Det blev på Bishops Arms Bellmansgatan, denna undanskymda lilla krog med en massa Närke Kulturbryggeri-öl på display. Fast det var inte planerat i förväg: Efter flera timmas väntan och tittande på Prideparaden så kände vi oss helt slutkörda och orkade inte ens försöka ta oss över Götgatan. Visserligen stod vi utanför Akkurat, men där var det fullt.

Nå, BA Bellmansgatan. Kan det vara kedjans minsta krog? Det ryms inte så många gäster där i varje fall.Samtidigt känns den som den mest genuint brittiska av de jag varit på.

Hunger fanns, och på dörren stod det skrivet att specialaren för dagen var strömming med potatispuré och rårörda lingon. Det gillar vi.

Jag kollade fatsortimentet och tänkte pinga på Fatkoll. Fast där fanns inte krogen registrerad. Asch. Nå, bland ölen hittade jag en som jag inte druckit tidigare: Södermalm Hipster Ale, en APA från Evil Twin på 5,5 %.

Den var trevlig, och jag recenserade den på en bit kvittopapper.

Som jag nu inte hittar. Jag hittar alla andra kvitton jag samlade på mig under helgen (inklusive det som säger att 30 cl av denna öl kostade 78:00), men inte just den här. Asch asch!

Jaja. Ni får hålla till godo med den här passande texten om ölen från Allt om mat: Länk.

Maten då? Strömmingsflundrorna var goda, panerade i en blandning med havregryn och fyllda med dill. Ungefär som frugan brukar göra dem. Potatispurén var dock vansinnigt söt, detsamma gällde lingonen.

Och ölen var på tok för grapefruktig och besk för att matcha maten. Troligen hade en dunkelweizen eller en tysk pils passat bättre.

För övrigt kommer den generiska Evil Twin Hipster Ale i en nära framtid att säljas på burk. Jag vet inte exakt var, dock. Hm, det vore väl rätt passande med en flat top-burk?

Senare tillägg: Lappen hittades. Recensionen finns här

Skebo SMS (+ ett par till)

Fredagskvällen fortlöpte. Vi traskade västerut från Bishops Arms Folkungagatan och hamnade på Krogen Soldaten Švejk.


Det var faktiskt bara mitt andra besök där. Preciss som förra gången var det kvalmigt varmt både inne och ute. Och i stort sett fullsatt. Det blev öl och deras ost- och korvtallrik. Lite   ovant med ”bordsservering” i pubdelen, men samtidigt rätt trevligt.

Det blev två (fat)öl för mig där: Pilsner Urquell, skönt besk och behagligt balanserad. Sedan en mer maltig dryck: Halvmörk Primátor, fint rostad och mustig. Och för 59:00 respektive 61:00 går det inte att klaga på priserna heller. Himla trevligt ställe det där.

Promenaden gick vidare. Till Oliver Twist. Cask-ale var vad jag var ute efter, och trots att det var fredag och klockan närmre 22 så fanns det sittplatser. Valet blev enkelt eftersom det bara fanns ett cask påkopplat, och det var dessutom en öl jag varit nyfiken på ett tag: SMS (Singel Malt Sommaröl), en engelsk bitter på 4 % från Skebo Bruksbryggeri. Det är den tillfälliga öl de gör nu under sommaren 2012 till OT och Akkurat.

Den ljust guldfärgade (7 EBC) vätskan är klar. Det lilla vita skummet sjunker snabbt ner till ett stabilt lock.

Doften är söt-syrligt maltig, den är rätt lätt. Aningar av jordig humle.

Lätt och något jordig-mineralig smak. Vörtlimpa och syrligt godis samt torkad frukt. Lätt eftersmak med något maltiga toner av kakor och digistivekex. Nästan ingen uppenbar humlesmak och en mycket lätt beska i eftersmaken som också har en oväntad ton av tapetklister.

Kolsyran är lätt, bubblorna små och vätskan medelmjuk med en lätt mjölig vetekänsla.

Lättdrucken? Jo. Skebo är oöverträffade när det gäller att brygga klassisk engelsk bitter. Det som jag kan anmärka på i den här är dels tapetklistret i eftersmaken, dels den lite mjöliga munkänslan.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 ml.

Bild från tidigare besök.

2012-08-06

Evil Twin Mad Dog Pale Ale

Bild från ett tidigare besök.
Jag och frugan inledde vår semester genom att i fredags åka direkt från jobbet till Stockholm.

Där fanns det öl.

Bishops Arms Folkungagatan, till exempel. Det fick bli fredagens första stopp. Jo jag vet att de är en kedja och att krogarna ska ge samma upplevelse, men på något sätt tycker jag att just det här stället har trevligare stämning och lite mer öl-intresse än de andra.

Efter promenaden till krogen kände jag för något törstsläckande och inte allt för starkt (som vanligt, alltså). Så valet föll på Mad Dog Pale Ale från danska fantomen Evil Twin som denna gång bryggt öl hos skotska BrewDog. Det är en amerikansk pale ale på 4,75 %

Färgen är orange-bärnsten (25 EBC). Vätskan är klar och det kortlivade skummet gul-brun-aktigt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften domineras av citrus: Grapefrukt men också lite granbarr. Besk med en fruktig sötma. Trevlig.

Rejäl och robust beska är det första som slår emot mig när jag börjar dricka. Mycket smaker för en (nästan) mellanöl. En hel del citrus (innerskalet på apelsin, grapefrukt) och en syltig sötma. Söt-besk är även eftersmaken med citrusfrukter och en aning karamellmalt samt mango. Rätt kort sött slut.

Medelkraftig kolsyra, friska bubblor som är många och små. Lätt halv-mjuk vätska.

Ytterst lättdrucken med mycket smaker. Den där tonen av det vita inre apelsinskalet stör något, men jag känner väl igen från andra Evil Twin-öl, och framför allt från To Øl och Omnipollo. Hmhm.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 88:00 för 400 ml.

2012-08-02

Thornbridge Raven Black IPA

Så, idag är det den internationella IPA-dagen, en dag jag uppmärksammade mer förra året än i år (länk).  Jag och en kollega pratade om dagen under fikat i eftermiddag, och kom väl fram till att den kanske inte behövs på samma sätt som 2010, det är inte direkt svårt att hitta en IPA på krogen eller Systembolaget idag om man säger så. Kanske det till och med skulle instiftas en icke-IPA-dag då det skulle drickas något annat än IPA, vad som helt.

Nå, det var ju passande att jag hade en IPA i kylen. En svart sådan dessutom: Raven från det nyskapande engelska bryggeriet Thornbridge. 6,6 %. Malt: Maris Otter, Black, Chocolate. Humle: Nelson Sauvin, Centennial och Sorachi Ace.

Den klara vätskan är svart med en brun kant (100 EBC). Det två fungrar höga kompakta skummet är ljust brunt; det sjunker långsamt ner och lämnar en hel del tjocka skumrester.

Doften är humlig och ganska besk med en rostad ton och en del kaffe. Alkohol finns här, liksom en del citrusfrukter, svarta vinbär och en aning kåda.

Smaken har en välavvägd kombination av beska och rostade smaker. Aningar av citrusskal, grapefrukt, plommon och en aning kokos. Rostade nötter, antydan av kaffe och mörk choklad. Medel till stor kropp. Eftersmaken har en lång mjuk beska, gröna frukter/bär, grädde och en mild ren sötma. Avslutningen har toner av frisk humle, kaffe och värmande alkohol.

Kolsyran är mild till medium, de många små bubblorna mjuka. Vätskan är något torr.

Jag har under det senaste året eller så druckit några svarta IPA-öl, men inte riktigt förstått vad stilen ska vara bra för. Ölen har antingen varit överhumlade stout eller amerikansk IPA  med en skvätt svartmalt – ingen av dem har varit bättre än just så, en obalanserad blandning av stilar. Men när jag dricker den här så inser jag konceptet lite mer. Och det är en riktigt god öl, dessutom.

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva sortiment april 2012 (lagerstatus). Pris: 49:50 för 500 ml. Bäst före: 24 . 10 . 12.

2012-08-01

Öldomarkurs i höst!

För knappt två år sedan gick jag Svenska Hembryggarföreningens öldomarkurs - en av de roligaste, jobbigaste och intressantaste saker jag gjort någonsin.

Kursen riktar sig främst till de som har något slags hembryggarerfarenhet, men det går uppenbarligen att klara sig igenom ändå.

Kursen hålls i år under helgen 10-11 november med examination i januari 2013.

Det står inte uttryckligen i Hembryggarens kalender, men kursen brukar hållas i Stockholmsområdet. Man ska vara medlem i SHBF och kursen kostar 1.500:- med material, böcker och luncher.

Jag lärde mig oerhört mycket av den här utbildningen, och rekommenderar den till intresserade. Även om den kommer att förstöra en del öl-upplevelser för dig under resten av livet.

Intresserade kan höra av sig till dk@shbf.se för vidare information.

Sauer & Hartwig Deutsch Premium Bier


Den sista ölen (tror jag) som mamma kom hem med från Kiel tidigare i somras kommer från ett nytt (grundat 2011) mindre bryggeri i Flensburg: Privatbrauerei Sauer & Hartwig. Jag lyckas inte riktigt bli klok på vad de pysslar med när jag tittar på deras hemsida, men ölen jag har framför mig heter i vilket fall Deutsch Premium Bier. Det är Helles-lager på 5 %.

Flaskan är folierad med krympplast. Inte ofta man ser det på tysk öl.

Färgen är guldgul (7 EBC), vätskan i stort sett klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Det sjunker rätt sakta och lämnar lite rester på glaset efter sig.

Doften är söt med toner av honung och lite nötter. Antydan till målarfärg, och en mjuk lätt beska. En del halm och ängsblommor i doften.

Smaken är större än doften. En antydan av smör får mig mer att tänka på södra Bayern än Östersjökusten. Den där lätta oljefärg-tonen återkommer. men den stör inte speciellt mycket. Maltig sötma med lite godis. Beskan är lätt till medium, men den ligger klart i bakgrunden. Lite kexiga toner i eftersmaken liksom en hel del tysk aromhumle med ängsblommor, snittblommor och lite honung. Slutet är mjukt och maltigt med en lång smak av honung, men också lite alkohol.

Kolsyran är medelstor. Få ganska lugna bubblor. Något mjuk vätska.

Jodå, det är ungefär så här en helles brukar vara, om än aningen lättare. Eller så ska den bara serveras ännu kallare.

Betyg: 3,18. Tillgänglighet/pris: Gåva köpt i Tyskland. Bäst före: 06.08.2012.