Henriks hembrygder: Klassisk färsk weissbier

För 10 dagar sedan frågade hembryggaren Henrik om jag var intresserad av hans nya hembrygder. Det var jag, och jag fick två flaskor mot löftet att jag skulle ha dem i kylen och inte dra ut ett kvartal innan jag drack dem.

Dokumentationen var betydligt knapphändigare den här gången: ”en klassisk
färsk weissbier” var det i den ena flaskan, den jag nu ska prova. 

Vätskan är disig, färgen kallt gul (4 EBC). Det lilla vita skummet sjunker snabbt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är lätt och lite sträv. Lite kryddor – kryddnejlikor, kryddpeppar. Tvål finns, liksom lite vetebrödsdeg. Viss vetesyrlighet och lite anonym beska. Helt okej, men för svag.

I smaken återkommer lättheten, den ger ett aningen vattnigt intryck. Jag vet inte hur mycket alkohol det finns i den här, men jag tror inte det är speciellt mycket. Det finns i varje fall ingen alkoholsmak. Sträv och torra smaker: Långfranska, kryddnejlika, småkakor, gröna bananer. Vetesyrligheten är mycket lätt, nästan omärkbar.  Eftersmaken är skalkärv med bröd, lite fenoler och exotisk frukt.

Kolsyran är medel till lätt, för lätt för stilen. Vätskan är även den lätt och kärv. Jag får liksom en sandpappersliknande beläggning på tungan av den här.

Jag hittar inte de plast-smaker som Henrik hade i den förra omgången öl (som jag inte var helt snäll mot i förvaringen), och den här saknar stora problem i övrigt (förutom kärvheten). Men det saknas veteölens karaktäristiska stora skum, och så är smakerna så lätta att den mest påminner om amerikanska storbryggeriers tolkning av typen. Törstsläckare? Definitivt, men jag vill ha mer smak!

Betyg: 3.