Copenhagen Beer Celebration - ölen på lördagen

Vi var på plats ungefär vid samma tid, någonstans kring 15:30, även på lördagen. Det märktes direkt att det var lite mer folk vid den tiden än på fredagen, och betydligt högra andel svenskar (och folk jag kände, eller som kände mig). Så vad drack jag på Copenhagen Beer Celebrations avslutande dag?

Annan öl. Det var som sagt lite av mässans poänger att dagarna skulle erbjuda helt olika öl, även om det fanns enstaka undantag.

• Evil Twin Über Tart. Även här en sån där stil som man sällan råkar på: Berliner Weisse. Här med körsbärssmak. ”Lätt, torr, helt utan sötma, torra körsbär” noterade jag. 4. 
• BrewDog Anarchist / Alchemist. Från en av de lättare ölen till en av festivalens tyngsta. Detta monster på 14 % övertygade mig inte helt: Det var för mycket av allt, på ett inte helt lyckat sätt. Sötman var enorm. 3.
• De Struise Witte. Ut till släpvagnen igen, där man spänt upp presenningar mot regnskurarna. Jag trodde att en witbier skulle pigga upp efter den förra. Tyvärr inte. Den kändes jolmig och fadd, vätskan var oväntat tjock. 2,5.
• Uncommon Baltic Porter. Ännu ett amerikanskt bryggeri jag aldrig hört talas om. Här var det en klassisk baltisk porter à la London sent 1700-tal på 7,8 % brygd med lakritsrot och stjärnanis. Torr, lätt övergående sötma med lakritstoner. Lättdrucken, mycket god. 4,25. 
• Port Brewing Wipeout I.P.A. Klassiska amerikanska IPA-smaker. Humle-centrerad med en mjukhet och massor av smaker på samma gång. 4. 

• Xbeeriment ”Tart” said the Horse with the Red Teeth. Jo, Xbeeriment hade rätt långa namn på sina deltagande öl. Här var det en variant på kriek som serverades. Torra körsbär och vinäger. Ganska söt. Vass kolsyra. Bra och prydlig utan att riktigt bli av med saftkänslan. 3.
• Three Floyds Alpha King Pale Ale. Någon hade satt klistermärken med denna öls logotyp lite varstans på de andra utställarnas skyltar. Ölen i sig var halvsöt, mycket balanserad och lättdrucken. Fin citrus som inte blir för syrlig. 4. 
•  BrewDog Hardcore IPA. Hamnade åter vid den här montern, där jag pratade en del med Darren och de andra bakom bordet. Lite nyfiken var jag på om denna moderna klassiker kunde stå sig mot de USA-öl jag druckit. Det kunde den. 4.
• Cigar City Jai Alai IPA Humidor Series. För att bryta av lite blev det ceder-fatlagrad IPA. Även om jag är skeptisk i allmänhet mot fatlagrad IPA så fungerar den här. 4. 

Ja, det var ungefär det jag drack. Sedan gick vi tillbaka till lägenhetshotellet för att pusta ut lite. Någon timme senare insåg vi att det var matdags. Vad vi inte visste då var att det skulle bli en promenad på knappa halvmilen innan vi hittade något som hade öppet och mat vi ville ha.

Søerne.