Copenhagen Beer Celebration - allt utom ölen

Luftigt.

Copenhagen Beer Celebration var redan på förhand en annorlunda ölfestival.

Jag har aldrig varit på den stora danska, Ølfestival København som arrangeras av Danske Ølentusiaster (under samma helg faktiskt), men jag har förstått att den CBC är något av en reaktion mot den stora festivalen (Ølfestival hade 12.000 besökare, CBC 1.600 2.000) och något av en poäng från arrangören Mikkeller har varit att visa hur saker och ting ska gå till.

Lokalen var Sparta Hallen, en vacker betong-jugent-hall som byggdes strax bakom Parken i Østerbro 1912, då som Danmarks första inomhus-tennishall. Efter att hyreskontraktet på 99 år löpt ur togs den då nedgångna lokalen över av friidrottsföreningen Sparta Atletik. De renoverade och byggde om huset för sina behov. Känslan av anrik idrottslokal hade de lyckats bevara, och takfönstren gav ett vackert ljus över arrangemanget. 

Det där hade dessutom en stor och oväntad finess för oss besökare (och utställare kan jag tänka mig): Golvet var täckt med en gummiasfalt som var skönt att gå och stå på.

Den långsmala hallen var uppdelad i två sektioner: En med utställarna som alla stod vid vanliga fällbord – inga dyra mässmontrar här inte.  Bakom ett plaststaket fanns en stor mängd långbord med bänkar. Dessa användes givetvis för maten som ingick i biljetten, men före och efter maten (17:00-21:00) gick det bra att slå sig ner och nörda ner sig i ölen.

Ölen ja. Det var - med något enstaka undantag - bara fatöl som gällde. Tror jag såg ungefär 3 flasköl och 2 casks. Resten var fat som tappades via identiska små tappanläggningar (som är vanliga att hyra hem vid danska fester och högtider).

Ölen betalades med plastpolletter som man fick 2 av när man fick sitt armband (vars färg visade vid vilken tid man skulle äta) och provarglas (ett sherry-glas på cirka 10 cl) vid entrén. Sedan kunde man köpa fler neonorange polletter vid ett bord vid lokalens kortsida, 7 för 100 DKK eller 15 för 200 DKK. Så kostade ett provglas 1 eller 2 polletter (eventuellt fanns det någon för 3 men det minns jag inte). Allt för att köpet skulle bli så snabbt och effektivt som möjligt, och det fungerade perfekt. Vid kortsidan fanns också information och försäljning av Mikkellers flaskvatten och lite merchandise (mest Mikkellerprylar).

”Rökrutan”

Är jag onödigt nördigt detaljerad igen? Ja! Och det blir värre!

På utsidan var det alltså tänkt för rökarna, men här fanns också bajamajor och en vattentank (för glassköljning) uppställd. Utsikten bestod av Østerbro Arena där den intresserade fick såväl friidrott som fotboll till livs om man ville ha lite avkoppling från ölsmakandet.

Vid entrén (fredag) och vid rökrutan (lördag) stod en belgiskregistrerad täckt släpkärra uppställd. Det var De Struise vars specialbygge innehöll en närmast grotesk mängd fatpumpar!

De Struise. Undrar hur det såg ut bakom?

En sak till om ölen: Fat tog slut och nya kopplades på under hela utställningstiden, men än mer medvetet såg programmet (som man också fick vid dörren) för de båda dagarna helt olika ut: Även om man besökte festivalen 100 % av öppettiderna så skulle man hela tiden hitta nya saker att prova. Något av en önskedröm eller mardröm för en ticker?

Det mycket begränsade antalet biljetter i den relativt stora lokalen gjorde att det aldrig blev trångt eller stökigt och man fick sin öl direkt och kunde obehindrat prata med utställarna. Ett mycket smart drag, om än inte helt ekonomiskt smart kanske.

Hm, var det något mer än detta? Ja.

Hembryggarbutiken Maltbazaren stod i mitten av mässgolvet och kokade vört, visade upp ingredienser och prylar och snackade med nyfikna besökare. Dessutom fanns det öl i olika tillverkningssteg att provsmaka för de som ville.

Drycker. The Coffee Collective serverade kaffe med ölanknyning. Jag drack en espresso av bönor som marinerats i någon av Mikkellers kraftigare stouts: En riktigt häftig smakupplevelse, och en av de bästa espresso jag druckit. Bredvid fanns amerikanska bryggeriet Farmers Cabinets cocktailbar, som blandade till drinkar som imiterade olika öl. Jag provade dock inte. 

Mat. Dels John's Hotdog Deli som hela tiden serverade varmkorv i bröd med ölsmaksatta tillbehör På fredagen hade de en lyxvariant där tillbehören toppades med bladguld. En absurd syn. Fast enligt de bloggare som provade korven skulle den varit rätt medelmåttig i sig.

Brown paper bag.

 Om det varit något som Mikkeller hypat innan festivalen så har det varit den mat som ingick i biljettpriset. Den skulle vara av allra högsta klass, och kom från Danmarks bästa restaurang (enligt Mikkel) Mielcke & Hurtigkarl, som haft ett antal imponerande Beer Maker Dinners. Så förväntningarna var mycket högt ställda, liksom nyfikenhet på hur de skulle servera så många portioner på så kort tid. Jag hade beställt mat till första sittningen båda dagarna.

Så vid 16:50 ställde vi oss i kön och blev snabbt inslussade till ett av långborden. Där fanns vid varje plats en brun papperspåse innehållande bestick, servett och en skiva bröd. Varje bord hade också fått en kanna (då) okänt öl.

Fredag.

Lördag.

Maten kom in snabbt. Vi är inte helt säkra på alla detaljer, men vi tror att fredagens rätt bestod av helstekt fläskhare med örtsky, potatispuré, rostad lökhalva och babysallad.

Lördagen bjöd på helstekt entrecote, rostade rotfrukter, skysås, potatiskaka och babysallad.

Jag erkänner gärna att jag imponerad av logistiken och hur snabbt och smidigt allt gick, men så var det också mycket folk i både servis och uppläggning involverat. Maten var god och givetvis den bästa jag ätit på den här typen av arrangemang. Men liksom de som satt runt mig, framför allt på lördagen, låg det en liten besvikelse över det hela: Det smakade inte så mycket, potatispurén var kall och Carolines entrecote var än ändbit full med fett.

Klart godkänd mat, men jag tror att de flesta hade väntat sig ännu mer.

Ölen som serverades till var Mikkeller Young Spontanale, tappad tidigare i våras. De som satt omkring oss var överens med mig: Det här var troligen festivalens sämsta öl, en jordigt jolmig sak där den lätta syrligheten inte alls balanserade upp malten.

Full fart!

Vad mer? Ett antal trevliga människor dök upp och pratade blogg. Kul. Speciellt kommentaren ”Det jag gillar mest är att du beskriver en lättöl med samma noggrannhet som en sällsynt lyxöl”.

Han hade förstått!

Lite blandat prat med bryggare och bloggare blev det ju, framför allt under lördagen då majoriteten av besökare var svenskar.

Göteborgarna Electric Nurse, till exempel. De hoppades att saker äntligen skulle lugna ner sig för Dugges nya bryggeri så att de kan komma igång och brygga sina småbatchar.

Några som har en flytt framför sig är BrewDog. De ska till sina större lokaler senare i höst, och det är samma bryggverk som ska användas. Med tanke på det pressade bryggschemat kommer flytten att ske under pågående bryggning: När ölen pumpats från jästank till lagertank flyttas den jästanken och så sätts en ny batch så fort den ställs på plats. Jag kan bara hoppas att allt går som det ska…

Något jag grämer mig över är att jag missade flera av de seminarier som hölls under eftermiddagarna (men som jag inte läst om inför festivalen). Framför allt hade jag velat gå på ”Brewers and Bloggers” med Darren Packman på fredagen och ”Low Alcohol Brewages” med Søren Parker Wagner.

Förresten verkar det ha varit en mycket medveten policy bakom språket: Precis allt på mässan var på engelska: Program, skyltar, föredrag, information. Det slog mig faktiskt nu att det var så. 

Henok (Omnipollo) och Darren (BeerSweden, Beer Studio).

Ska jag ta det negativa kanske? Okej.

När matserveringen var igång fanns knappt några sittplatser under fredagen. Det blev bättre på lördagen.

Maten, som sagt.

Det fanns ingen garderob. Helt klart en miss i planeringen! Jackor låg slängda på alla tänkbara överblivna ställen i hallen.

Man blev lätt övermätt. ”Kolla! En helt fantastisk öl som aldrig sett sitt like tidigare!” ”Jaha, en till…”. Ett otroligt lyxproblem. Men vi var på mässan rätt lagom länge (från ungefär 15:30 till ungefär 20:00 båda dagarna) och drack tillsammans för 19 polletter per dag. Vilket kändes precis perfekt.

Glasen. Precis lagom stora, och man ”slapp” att få ”för mycket öl” av generösa utställare. Vilket hade blivit lite jobbigt eftersom den uppskattade genomsnittsalkoholen låg någonstans kring 7,5 %.

Toaletterna. Att ha dem ute på det här sättet kräver tur med vädret, vilket man hade.

Skölja glas måste man kunna göra på ett smidigare sätt, gärna inne i lokalen.

Men i stort sett en fantastisk ölfestival, olik och bättre än alla andra jag varit på genom åren. Och med en öluppställning som tidigare bara gått att fantisera om!