2012-02-29

En kväll på krogen


Ursprungligen skulle jag bara lämna ett par saker till folk som är mer eller mindre involverade i De Klomp. En bok till krögarens sambo. En tom öl-trälåda till ölmannen Bobo.

Fast jag går ju aldrig på krogen numera, känns det som. ”Har inte tid” vore den lätta förklaringen. ”Prioriterar annat” är mer sant. Men nu hade jag tagit cykeln till jobbet. Så det var väl lika bra att sätta sig vid baren.

Först i glaset blev favoriten Trashy Blonde från BrewDog. Lätt, frisk och engelsk (ja, jag vet att den är skotsk) men ändå med en aning craft-Amerika. Med en lagom alkoholhalt. Den gick ner fort.

Så, tja, var det väl lika bra att äta. Det fick bli kvällens special: Torskrygg med handpillade räkor, skirat smör, pepparrot och kokt potatis. Fast utan räkor och med extra pepparrot.

Nu smakade inte pepparroten så mycket, men det kan väl bli så när de river från rötter. Den ena är starkare än den andra. Fast jag minns att maten smakade mer när jag åt den förra gången den var på menyn.

Vad dricker man till sånt? Belgiskt, tyckte Petter i baren. Nja. Jag funderade på att gå vidare i den brittiska stilen. Yellowhammer från skotska Black Isle minns jag som en engelsk bitter med lätta apelsintoner. Jag chansade, och kombinationen fungerade mycket bra.

Nu fick jag veta att frugan snart skulle sluta jobba, så det var bara att sitta kvar en stund till. Mer BrewDog i glaset: Alice Porter. Fast den var vass, torr och syrlig på fel sätt. Så den kopplades bort.

Nu beställde jag in ostbrickan med hambakta kex, svensk hårdost och holländsk hårdost. Till det? Ett mycket litet glas Duchesse De Bourgogne. Denna flamländska rödöl passade utmärkt med sina Salubrin-syrliga toner och fina rostade sötma.

Ja, sedan begav jag mig bort till frugans arbetsmarknadspolitiska förvaring och fick hjälpa henne att kasta sopor.

En trevlig kväll.

Mat.

Ost.

2012-02-27

Nils Oscar Ctrl Alt Delete

Det blir verkligen ett släpp för oss som gillar de gamla tyska öltyperna den 1 mars: En Kölsch, en Kellerbier och en Altbier!

Just Alt är innehållet i den sista förhandsflaskan jag fått den här omgången: Eftersom Altbier inte är ursprungsskyddad får den bryggas var som helst. Som i Nyköping, exempelvis… Ctrl Alt Delete är bryggd av Nils Oscar med en alkoholhalt på 4,5 %.

Öltypen härstammar från Düsseldorf, där den likt grannstadens Kölsch lyckades överleva lagerinvasionen för 150 år sedan. Den jäses med över/ale-jäst vid ljum temperatur, men lagras vid kall temperatur som en lager. I mångt påminner den alltså om Kölsch, men Alt ska vara mörkare, beskare och lite tyngre i jämförelse. Alkoholen är även här 4-5 %.

Det finns också en ovanligare starkare variant, Sticke Alt, på 5-6 %.

En av mitt livs stora ölupplevelser var en Altbier jag köpte på plats och recenserade höstas, Uerige Altbier (från Düsseldorf) som fick massiva 4,95 i betyg (recension).

Färgen är mörkt guld (17 ECU EBC), vätskan är klar. Det ojämna höga skummet är beige och kompakt, det sjunker sakta ner och lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är jordig och humlig med massor av halm och brun malt. Den påminner om den Kölsch jag drack häromdagen, bara mer av allt. Massor av digistive-kex och mörkt matbröd.

Smaken är joridg-träig (nysågad björk) med en del torra tyska jästiga toner. Mild mjuk ren beska med typiska toner av hö och… höstskog. Medelstor kropp. Eftersmaken är träig med münchnermalt som påminner om mörk hålkaka och digistive-kex. Lite mild blommig-besk humle i slutet liksom en lätt sötma.

Kolsyran är mild, de medelstora bubblorna är mjuka. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

En Altbier med massor av trä-toner. Inte riktigt lika djup, besk och komplex som de bästa från Düsseldorf, men den håller samma kvalitet som de mer försiktiga tyskarna. Varför inte dricka den till en grillad köttbit i en inte alltför het marinad?

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid våren 2012. Pris: 19:50 för 330 ml. Bäst före: 12 AUG.

Bild: Nils Oscar.

2012-02-26

Nils Oscar Kalaspåsköl

Kalaspåsköl från Nils Oscar är en öl som förändrats som få genom åren. Ursprungligen var det en variant på deras vanliga märzen Kalasöl med lite extra av allt.

2009 blev det i stället en Extra Special Bitter (länk). Året efter var det åter en märzen, men med högre styrka och annan humling (Amarillo, Cascade och Nelson Sauvin) än tidigare (länk). 2011 (länk) var förändringen åter igång och ölen var nu en amerikansk brown ale på 5,6 % humlad med Cascade, Amarillo och Nelson Sauvin.

2012 har receptet åter reviderats, men ändringen har bara bestått i att Fuggles adderats till humlemixen. Men den ändringen anser jag och bryggeriet är så liten att de kan betraktas som samma öl.

Jag har fått en flaska att recensera av bryggeriet: Tackar.

Färgen är brun (20 EBC), vätskan klar. Det låga skummet är ljust beige, det sjunker rätt fort och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften har en fin sötma, lite melass och en hel del brunt bröd. Lite deg och blommig humle. Trots att humlen är från hela världen känns den mest brittisk i doften; hö och lite aprikoser. Doften är både kraftig och mjuk.

Smaken är mycket maltig med lite rågbröd. Medelstor sötma. Den torra höiga mjuka humlen ger en mild ren beska. Aningar av grillat kött och svarta vinbär. En bismak av stall ligger i linje med de andra smakerna men stör mig något. Eftersmaken är torr med Fuggles-toner (vax, paraffin) och en försiktig beska. Avslutningen är mjuk med aning av jäst.

Kolsyran är stark, men de medelstora bubblorna försvinner fort från munnen. Vätskan är relativt mjuk.

Jag vet att jag har lite svårt för brown ale, jag tycker ofta att de blir dammiga och fadda i smaken. Lite av detta finner jag även här, det är väl den relativt stora andelen brunmalt som ger de här smakerna. Bryggeriet säger att de tror att ölen passar för påskbordets feta smaker, och jag tror att de har rätt. Som solist känns den lite för stabbig.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsk 2012 (släpps 15 mars). Pris: 19:50 för 330 ml. Bäst före: 12 AUG.

2012-02-25

Früh Kölsch

Kölsch.

En av Tysklands alla underskattade öltyper. Ni har väl alla hört vad det handlar om, men för ordningens skull tar jag det kortfattat en gång till:

De böhmiska och bayerska lagerölstyperna krossade nästan alla traditionella ölsorter i sin väg under andra halvan av 1800-talet. Av olika skäl blev en typ som bryggdes i Köln kvar: Kölsch. Det är en öl som jäses varmt (vilket gör att den hamnar i ale-kategorin) men lagras kallt (som en lageröl). Humlen tillsätts sent, vilket ger låg beska och mycket humlesmak. Alkoholen är måttlig, 4-5 %.

Resultatet blir ett mellanting, en lättdrucken öl med en hel del karaktär. Vana Ofiltrerat-läsare vet att det ungefär är en sammanfattning av hur jag vill ha min idealöl. Under 1990-talet fanns till och från Dom Kölsch på Systembolaget, och det var en favorit.

Jag skulle väldigt gärna här berätta om min halvdag i Köln där jag frossade i recensioner av denna öl, som bara får kallas ”Kölsch” om den bryggs inne i staden. Jag var ju där under mitt tågresande i augusti. Men så kom det där jävla illamåendet och satte stopp för mina planer.

Nå.

De trevliga grabbarna hos importören Brekeriet skickade för några dagar sedan ett recensionsexemplar av den Kölsch  som snart ska lanseras på Systembolaget: Früh Kölsch, en Kölsch på 4,8 % från Cölner Hofbräu Früh.

Det varmvita skummet är högt och kompakt. Vätskan är klar och ljust guld-gul (6 ECU). Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är väldigt tysk och lite torr med mineraler. Lite ren jäst och alkohol(!). Lite källar-toner och lätta humletoner som mest får mig att tänka på hö.

Smaken är frisk och törstsläckande. Lite källare och gräsig humle. Mineraler och lite smörkola. Medelstor kropp. Ganska maltig med stora smaker för styrkan. Lite ale-komplex, liksom. Aningar av alkohol i eftersmaken och lite toner av havregrynsgröt. Slutet har behagliga toner av läder och grädde.

Kolsyran är medelstark, de många bubblorna är friska och små. Vätskan är lätt och aningen torr.

En ytterst lättdrucken öl som ändå är långt ifrån blaskig: Precis som en Kölsch ska vara. Fast källartonerna gör den lite tyngre än vad jag hade önskat. Men den här anser jag vara obligatorisk när altansäsongen börjar om någon månad! Hm, i Tyskland finns den på 5 l  ”partyfat”. Det vore något att ha i sommar, Brekeriet!

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vår 2012 (börjar säljas 1 mars). Pris: 19:90 för 500 ml. Bäst före: 09. 07. 12.

Bild: Früh.

Allt jag såg av Köln.

Lagrad fatlagring?

Bild: dynamosquito from France. Licens.

För ett antal dagar sedan fick jag ett ”beermail” hos BeerAdvocate med några intressanta frågor om öl. Tyvärr fick jag frågorna ungefär samtidigt som BeerAdvocate beslutade sig för att bygga om siten från grunden, och gamla meddelanden ser ut att vara onåbara under en tid framåt.

Så jag tänkte svara på frågorna här i stället. Problemet är att jag inte minns frågorna, förutom en. Den var något i stil med ”Ska man tänka på något särskilt när man vill lagra flaskor med fatlagrad öl?”

Frågan är inte helt enkel, speciellt som jag (fortfarande) inte känner mig speciellt erfaren inom långtidslagring. Eller är överdrivet förtjust i fatlagrad öl.

Mina små erfarenheter pekar inte heller åt något speciellt håll. Den senaste fatlagrade som väntat i flaskan var Pannepot Grand Reserva 2005 (recension), den verkar om jag får tro kommentarerna ha försämrats under lagringen. Närke Stormaktsporter Kaggen! verkar inte ha påverkats alls av två år på flaska (recension).

Så jag är nog inte till mycket hjälp i frågan.

2012-02-23

The Alpha Collection


Nu har jag recenserat de öl som ingår i The Alpha Collection, den mixlåda med 3x4 sorter öl som Flying Dog tog fram för ungefär ett år sedan.

Jag gillar verkligen idén med mixlådor: Jag skulle aldrig beställt 12 flaskor av någon av de här sorterna var för sig, men när de blandas i mindre mängder lockas jag.

Det känns som en mindre risk att ta, och risken blir mindre att de sista flaskorna blir stående och blir tråkiga. Något som hände för något år sedan när jag privatimporterade 24 burkar Dale's Pale Ale.

Men.

När jag drack ölen kändes vissa av sorterna lite gamla och trötta. Tack vare Flying Dogs något kryptiska men begripliga datummärkning gick det enkelt att få fram exakt bryggdatum:

Öl, bryggdatum, betyg
Som jag skrivit i recensionerna stämplar Flying Dog konsekvent fram sina öl med ett bäst före 140 dagar, något som branschfolk i Sverige fnissat åt: ”Ha ha ha. Ni är roliga ni. På 140 dagar kan vi inte ens få ölen över Atlanten”.

Så jag struntar i den datummärkningen och låtsas i stället att de stämplat fram datumet 6 månader, något som de flesta svenska småbryggerierna gör. Då blir det följande datum:

Öl, teoretiskt bäst-före, betyg
Även med det här systemet blir ölen rätt gammal, alla skulle passerat sitt datum när jag fick dem i min hand.

Vilket väl inte hade gjort så mycket om det varit 4 sorters stark porter, barley wine, belgisk stark ale eller andra sorter som inte som de här fokuserar så mycket på humlen. Men lådan heter ju trots allt the Alpha Collection…

Som sagt, jag uppskattar verkligen att Wicked Wine tagit hem den här produkten. Det är bara tråkigt att ölen mer eller mindre uppenbart passerat sin absoluta topp smakmässigt.

2012-02-22

Flying Dog Imperial IPA Simcoe

Sista sortens öl som finns i mixlådan the Alpha Collection från Marylandbryggeriet Flying Dog är en DIPA  på 10 % humlad med enbart Simcoe: Imperial IPA Simcoe Single Hop. Har jag fattat det rätt ssäljs den här ölen bara som en del av mixlådan. Bryggeriet har också en ”vanlig” DIPA; Double Dog Double Pale Ale.

Jo, BeerAdvocate håller på att migrera sin databas, så siten är just nu oskrivbar. Så jag recenserar direkt här och skriver in den dit senare, tvärtom mot vad jag brukar göra. Det blir nog bra. Senare tillägg: Klart.

Färgen är guld med aningar av rött – ljusare än vad deras pale ale är vilket var lite oväntat. Vätskan är klar. Det två finger tjocka varmvita skummet är långlivat och kompakt, det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är inte så stark som jag hoppats på. Visst märks den, men den fyller inte rummet som vissa andra DIPA kan göra. Jag noterar en söt ton någonstans mellan honung och kåda. En mjuk men ändå kraftig beska, aningar av alkohol och pomerans. En högst oväntad ton av lök och vitlök finns också någonstans i bakgrunden. Ananas och inlagda aprikoser hittar jag också.

Smaken är klassisk amerikansk DIPA: Söta citrusfrukter, kåda och exotisk frukt, en solid (om än inte överväldigande) beska och lite alkohol. Det är stora smaker, och lite tunga. Sötman är rätt kraftig, men samtidigt mjuk och balanserande. Det är över huvud taget balanserat, och inget sticker ut: Mycket välgjort för en single hop-öl. Aningen jordiga toner i eftersmaken, liksom en ton av färsk vitlök som kommer och går. Kanske börjar beskan kännas lite småtrött efter några klunkar. Annars är det mandariner, lime och pomerans i en fin mix. Slutet har torra toner av alkohol och honung.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna mjuka. Vätskan är medellätt och rätt kladdig.

En mycket välgjord och komplex single hop-DIPA, kanske har beskan tappat lite från det att den tappats, men den håller ihop bra.

Betyg: 3,42. Tillgänglighet: Som en del av mixlåda i beställningssortimentet. Pris: 32:70 för 355 ml (genomsnittspris för lådans öl). Bäst före: Flaskan är märkt 238A11, vilket betyder att bäst före var 27 augusti 2011 och att den var bryggd 7 april 2011.

Bokfynd!


Jag är inte speciellt intresserad av bokrean, men det finns ett verkligt fynd som jag måste rekommendera: Peter M. Eronsons Öl - Kunskap ger mersmak, som jag recenserade här.

Det är den svenska introduktion till ölvärlden som jag tycker fungerar bäst, och det är en utmärkt present till den som vill börja lära sig mer om öl.

Adlibris har den för bara 65:00: Länk.

Systembolagets exklusiva nyheter april 2012

De här nyheterna kommer antingen i de 30 största butikerna (T5) eller i vinkällarbutikerna och e-beställning (T6) den 2 april 2012.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, modul, pris

BrewDog-ölen är brygd i samarbete med Lost Abbey och har varit en snackis där borta i kolonierna. Som deras öl brukar vara.

Annars ser jag så klart fram mot att åter få dricka Kloster, som gör comeback efter 6 års frånvaro. De två ölen från det nyskapande engelska bryggeriet Thornbridge är också intressanta.

Systembolagets påsköl 2012

Den 15 mars 2012 lanseras följande påsköl i Systembolagets butiker, släppet kallas Tillfälligt Sortiment Tid Påsk. De ligger alla i kvotgrupp T9 vilket betyder att butikerna är fria att beställa vilka sorter de vill i vilka mängder de vill.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, volym, pris

En fransk, en dansk och en trave svenska. En hel del nya sorter blandas med gamla favoriter. Hm, Carlsberg Sverige verkar saknas.

Systembolagets fasta nyheter april 2012

De här ölen kommer in i Systembolagets ordinarie sortiment 2 april 2012. De kommer att finnas i sin kvotgrupp i minst ett halvår, och i ordinarie sortimentet i minst ett halvår till.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris

Guldkällan har tidigare funnits på burk. Kommer nu på flaska.  PBR för hipster-befolkningen. Första bärsntens-veteölen på bolaget, väl? Trevligt. Och flera britter som jag inte gört så mycket om tidigare. Samt mer amerikansk IPA. Någon som vet något om just den här?

Ett betydligt intressantare fast släpp än vad de brukar vara.

För övrigt har inget öl kvalat från beställningssortimentet till det ordinarie den här omgången.

2012-02-21

Flying Dog Snake Dog IPA

Ikväll ska jag dricka öl #3 ur lådan the Alpha Collection, Flying Dogs mixlåda med humlefokuserad öl. Det blir Snake Dog IPA, en amerikansk IPA på 7,1 %. 60 IBU.

Stilen Amerikansk IPA är bäst att förklara lite extra: Stilen uppfanns 1996 i delstaten Indiana av bröderna Tito och Jackie Jackson, tidigare kända som medlemmar i popgruppen Jackson 5. Ursprungligen var det ett misslyckat försök att framställa potatisglögg efter ett handskrivet finskt recept. På grund av språkförbistring blev resultatet inte riktigt lyckat. För att minska förlusten späddes och kolsyrades den kvarvarande drycken, som dock fortfarande hade en obehaglig besk bismak.

IPA ska därför utläsas  ”Indiana Potatoe, Attenuated”. Senare har ett antal bryggerier försökt efterlikna denna legendomsusade dryck, där kryddig beska och mjuk maltighet eftersträvats. Ölen har visat sig passa bra till svartsoppa, kalkdamm och scrapbooking.

2009 drack jag den här på fat: Den kändes då något överkolsyrad och fick 3,73 i betyg (länk till recension).

Nog med folkbildning, dags att recensera.

 Färgen är djupt bärnsten, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljust varm-beige och kompakt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är aningen kemisk med alkohol och lite lösningsmedel. Knäck och en aning smör. Mörkt bröd och en fruktig beska som ger ett något trött intryck.

Smaken börjar med en rejäl ren beska. Lite rostade toner, lite torkad exotisk frukt och en syrlig ton som påminner om bananskal. Alkohol och lösningsmedel tillsammans med en tung sötma minskar lättdruckenheten. Eftersmaken är besk med övermogen exotisk frukt, aningar av läder och vetemjöl. Beskt slut.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna friska och små. Vätskan är medelmjuk och något kladdig.

Nja, den här blev för tung och seg i smaken för att jag helt skulle uppskatta den. Måhända är den ålderstrött?

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Som en del av mixlåda i beställningssortimentet. Pris: 32:70 för 355 ml (genomsnittspris för lådans öl). Bäst före: Flaskan är märkt 300A11, vilket betyder att bäst före var 27 oktober 2011 och att den var bryggd 9 juni 2011.

2012-02-20

Flying Dog Raging Bitch

Flaska nummer två från min The Alpha Collection-låda med välhumlad öl från Flying Dog blir den som nog är av ovanligast typ: Belgisk IPA.

Japp, det är Raging Bitch som ska analyseras i kväll. Ölen är på 8,3 % och rejäla 60 IBU.

När jag häller upp ölen bildas ett stort och långvarigt varmbeige skum med små bubblor. Vätskan är klar och guld-orange i färgen.

Doften är mer belgisk än jag väntat mig: Tydligt tvålig jästiga toner. Det finns också citrus-humle, men utan någon märkbar beska. Trevligt.

Smaken är först mycket besk, nästan i DIPA-klass. En del fenoliska jäst-toner och veteöls-syrlighet. Rena smaker. Kroppen är medium till stor. Fruktgodis och en ganska kraftig sötma (som inte blir vass). Alkohol och humle i eftersmaken, som är mjuk och ganska balanserad. Mogna exotiska frukter (banan, citron, persika, ananas) Sötma och växande alkohol i slutet.

Lätt kolsyra, små mjuka bubblor. Medelmjuk vätska.

En trevlig öl med oväntat autentiska belgiska smaker. Alkoholsmaken blir aningen tung efter ett tag, dock. Importören Wicked Wine lät i morse hälsa att de i morse hade fått in ytterligare 8 lådor som kan beställas på Systembolaget.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Som en del av mixlåda i beställningssortimentet. Pris: 32:70 för 355 ml (genomsnittspris för lådans öl). Bäst före: Flaskan är märkt 332A11, vilket jag just lärt mig betyder att dess bäst före-datum var 28 november 2011 (bryggd 140 dagar innan dess).

2012-02-19

Flying Dog Doggie Style - igen

Oj, det är nästan på timmen två veckor sedan jag senaste drack en öl (jag drack inte många centiliter på senaste provningen).

Det är så det blir ibland. Don't call it a comeback.

I den låda med blandad humlerik öl från Flying Dog som jag beställde för ett antal veckor sedan (min första e-beställning på Systembolaget, den gick helt problemfritt), The Alpha Collection, hittar man 3 flaskor vardera av 4 sorter.

Ikväll blir det den svagaste och lugnaste av dem, Doggie Style Classic Pale Ale (blogglänk),  en amerikansk pale ale på 5,5 % som jag recenserade våren 2008. Då tyckte jag att den väl var okej, men överraskande brittisk i sin framtoning. Betyget då blev 3,7.

Dags att lite avslappnat bara kolla in den igen…

Färgen är relativt mörk, den drar åt mörk bärnsten med inslag av brunt. Vätskan är klar, skummet fingertjockt och kompakt. Det fräser lite när det sakta sjunker ner. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är utan tvekan amerikansk med mogen citrusfrukt och aningar av plommon och kiwi, men den är relativt maltig med en karamelliserad ton. En del grädde och gräddkola i bakgrunden. Beskan är klart märkbar, men utan att sticka ut eller göra bort sig. Frukterna tar över ju mer jag doftar.

Smaken är, precis som jag tyckte förra gången jag drack den här, rätt brittisk. ESB och IPA i en trevlig blandning. Russin och torkad frukt, lite råglimpa. Väldigt söta och mogna citrustoner blandas med den ganska och strama beskan. Kroppen är på den lätta delen av medium-skalan. Eftersmaken har en del torra frukttoner, torrheten i beskan gör att jag tänker på rabarberkräm och aprikosmarmelad. Lite karamell och smörkola i slutet. 

Kolsyran är relativt kraftig, bubblorna ganska stora. Vätskan är rätt lätt.

Jag är lite förvånad hur lätt, ja närmast blaskig den här var. Inte alls vad jag väntat mig. Inga problem och den är ju lättdrucken och sådär, men jag hade väntat mig lite mer.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Som en del av mixlåda i beställningssortimentet. Pris: 32:70 för 355 ml (genomsnittspris för lådans öl). Bäst före: Flaskan är otydligt märkt med vad jag tror är 304A11 (= bäst före 30 oktober 2011, bryggd 140 dagar innan dess)

2012-02-16

Skandinaviska Ölskribenters Förening

Officiellt pressmeddelande:


NY FÖRENING LOVAR ATT ÄNDRA FOLKS ÅSIKTER OM ÖL 

Ett antal bloggare har under en längre tid känt en frustration över hur öl oftast framställs i pressen och bildar nu en ny förening vars syfte är att sprida kunskap om Sveriges mest populära dryck.

Sveriges Ölskribenters Förening Skandinaviska Ölskribenters Förening kommer att hålla sitt första årsmöte i Eskilstuna lördagen den 18:e februari för att bilda föreningen och skissa på planerna som ska lyfta ölets status i populärpressen.

Föreningen kommer initialt att bestå av några av Sveriges mest aktiva ölbloggare och skribenter, men uppmuntrar alla som skriver om öl i någon typ av media att ansluta sig.

Sveriges Ölskribenters Förenings ordförande Pelle Stridh (som har missionerat för en bättre ölkultur i Sverige i 25 år och driver Allt om Öl) säger att det är dags att folk ser på öl mer seriöst.
Om man granskar dagens traditionella media så ser man ganska enkelt att den domineras av vin och att öl får väldigt lite uppmärksamhet. Vin framställs ofta som ’sofistikerad’ medan öl framställs som ’industriell’. Vi har som målsättning att ändra på det.

Våra medlemmar brinner för öl och för att höja medvetenheten om vilken komplex och fantastisk dryck den kan vara. Majoriteten av oss har denna passion som en ren fritidssysselsättning och vi skriver på bloggar och andra sociala medier för att sprida vårt budskap.

Om vi vill bli tagna på allvar så måste vi först ta oss själva på allvar, därför bildar vi Sveriges Ölskribenters Förening. Vi siktar på att ha en nära och inflytelserik dialog med bryggerier, politiker, Systembolaget och andra viktiga parter inom den Svenska dryckesindustrin.

Jag uppmanar alla som regelbundet skriver om öl i någon typ av media och som delar vår passion, att ansluta sig till vår förening för att hjälpa oss att radera ut uttrycket ‘stor stark’ för alltid.
En av föreningens nya medlemmar, Darren Packman, som driver landets mest besökta ölsajt BeerSweden, säger att tidpunkten för skapandet av föreningen inte kunde kommit lägligare.

Öl, så som vi känner till det, har bytt skepnad de senaste åren, med fler svenska hantverksbryggerier som startar upp och fler och fler spännande ölstilar från jordens alla hörn som hittar in på Systembolagets hyllor.

Vi har suttit och väntat tillräckligt länge nu på att etablerad media ska rapportera om ölrevolutionen som sker i detta nu. Det är dags att vi tar saken i egna händer. 
= = =

Min kommentar: Jag har varit med i de sammanhang där det här diskuterats de senaste två-tre åren, och mitt stöd till organisationen är helhjärtat: Att ansöka om medlemskap kändes därför ganska självklart. Däremot har jag hållit mig ganska mycket i bakgrunden i de diskussioner som förts. Dels av tidsbrist, dels att jag tror att jag kan göra nytta på annat håll. Men delvis också att jag inte alltid sett de problem som andra av initiativtagarna upplevt.

Det ska bli mycket spännande att se hur föreningen utvecklar sig, och om målet att få medlemmar från alla sorts skrivande/filmande media.

Senare tillägg: Vid årsmötet framkom önskemål från norska skribenter att ansluta sig, vilket accepterades och namnet är nu i stället Skandinaviska Ölskribenters Förening. 

2012-02-14

Mer om White Guide Årets Ölupplevelse

När jag för några dagar sedan skrev om den nya utmärkelsen ”Årets Ölupplevelse” från White Guide (länk) dök det upp en del undringar och frågor, dels bland kommentarerna, dels på andra forum.

Jag försökte sammanställa dem och ställde dem till White Guide. Svaret kom från Mikael Mölstad, VD & partner vid White Guides AB, efter någon timma.

Frågor och svar är något editerade för att öka läsbarheten och minska textmassan. Mina kommentarer inom klammerparenteser.

= = =

Kan ni förutom den text jag redan publicerat [i det tidigare blogginlägget] skriva något mer om urvalskriterierna för Årets Ölupplevelse?

Det handlar ju om ölupplevelse – det har inte med antalet [tillgängliga öl] att göra – utan med kvalitet, matmatchningar och kunskap.

[...]

I boken som presenteras den 5 mars står det följande:
Årets Ölupplevelse
Med utmärkelsen Årets Ölupplevelse vill vi premiera en restaurang som visar att öl har ett rikt smakregister som väl motsvarar vin och som ibland lyfter fram och definierar maten på ett ännu bättre sätt.
[Det är alltså tydligt så att det inte handlar om vem som har störst cuvée eller de mest avantgardistiska ölen, utan om vem som kan kombinera mat med öl – ur matperspektivet.]

Hur fungerar samarbetet med Galatea för den här utmärkelsen? [utmärkelsens neutralitet ifrågasattes av vissa]

Galatea har INGET med urvalet att göra. Det har inte varit inblandade överhuvudtaget i processen. Urvalet görs av ett urval av våra testare (vi har över 40 stycken) som kan detta med öl mer än andra.

Galatea är vår partner som får annons i boken och finns med på White Guide Gala med smakprover – och de syns med namn ihop med priset.

Finns det någon sanning i en avgift av något slag för att vara med i guiden? [Något jag själv hört från flera håll]

Inte det minsta. White Guide är en rent journalistisk produkt. Vi betalar nogsamt våra notor. Och ingen kan ge oss några pengar för att komma in i boken. Urvalet i boken är helt och hållet vårt eget – utifrån de mer än 700 restaurangtester vi gör varje år. Förtroendet för vårt sätt att arbeta är en grundläggande för vår framgång. Vi är Sveriges största och viktigaste restaurangguide.

Det har förekommit att folk utgett sig för att vara från White Guide för att få äta gratis. Det är bedrägeri och kommer vi på det blir det polisanmälan.

= = =

Jag hoppas att det besvarar de frågor som dykt upp under senare tid.  Jag själv var som många av er andra skeptisk när jag såg listan, men efter lite funderande har jag kommit fram till att det här är exakt vad ölsverige behöver. Vi ölnördar som vill ha belgisk öl från åttiotalet eller humlebomber som skickats med flyg från Denver har ju redan våra ställen, och de verkar ju klara sig. De behöver knappast det här priset.

Men det har genom åren varit mycket snack om de här vita dukar-restaurangerna som stoltserar med gigantiska vinlistor men 1-2 sorters ljus lager och hur svårt det är att få dem att upptäcka den fantastiska smakvärld som ölen faktiskt är. Det här priset är för dem som långsamt börjar vakna och ta sig ann ölet ur matperspektivet.

De behöver det här priset. Och det är bra att White Guide uppmärksammar dem!

Ölsverige på Facebook

Bild: Gürkan Sengün. Licens.
För ungefär 1½ år sedan skrev jag om vilka svenska småbryggerier jag hittat på Facebook (länk). Det har hänt en hel del sedan dess, och de här länkarna är de jag har idag.

Det brukar tjatas bland de här grupperna/sidorna att de vill ha fler medlemmar, ganska improduktivt kan man tycka. Det är ofta här man först får information om nyheter, så kolla gärna in dem. Vissa sidor är officiella, andra inte.

Jag skulle bli förvånad om jag fått med allt. Kommentera med det jag missat!

Bryggerier
Fantombryggerier
Distributörer / importörer
Ölkrogar
Ölbloggar
Enskilda öl
Ölrelaterat
Ölfestivaler
Det blev en diger lista. Och det finns ett antal till, men de har valt att registrera sig som personer på Facebook och kommer därför inte med på den här listan (exempel: Oliver Twist, som oftast känns som ägaren Jugges privata sida).

Min favorit bland de här är Oceanbryggeriet, som i stort sett dagligen berättar vad de brygger och pysslar med. Sällan något revolutionerande, men det skapar en närhet till bryggeriet som jag inte fått på så många andra ställen. 

2012-02-11

Dagens ölproving och några kommande


Det var ölprovning på De Klomp i eftermiddags. ”Single Hop II” var temat och här är ölen som dissekerades samt några kommentarer från mig:
I allt en mer varierad provning än den första single-hop-provningen vi hade häromåret.

Bobo tycke såhär:
Dagens provning lockade ett 30-tal ölsugna, några trogna ölprovare hade idag valt Ölfrämjandets provning i Norrköping istället. Men vi som var på plats fick i oss tillräckligt med humle för er andra också!

Oppigårds var lättast, De Molen var sötast och Weyerbacher var godast i min bok.
Det här är vad vi kan se fram mot i framtiden:
  • 18 februari: Gästerna väljer! Japp, det är dags att gästerna väljer provningens tema. Petter håller i det. Omröstningen sker fram till 17 februari på Facebook: Länk. Facebookarrangemang.
  • 25 februari: Gissa landet! Sex olika öl. Men var är de bryggda? Här gäller det att fundera och lägga samman erfarenhet och smaksinne. Bobo leder. Facebookarrangemang.
  • 3 mars: TBA. Bobo hittar på nå't.  På allmän begäran: DIPA med Bobo.
  • 10 mars: Storbritannien. Ett av mina favoritområden återkommer. Provningsledare: Bark. Facebookarrangemang
Kön till dagens provning.

2012-02-09

Årets ölupplevelse 2012?

White Guide är enligt dem själva guiden till Sveriges bästa restauranger. Nytt för i år är kategorin ”Årets Ölupplevelse” som de själva presenterar så här:
”Med utmärkelsen Årets Ölupplevelse vill vi premiera en restaurang som visar att öl har ett rikt smakregister som väl motsvarar vin och som ibland lyfter fram och definierar maten på ett ännu bättre sätt.

Så lyder motiveringen till White Guides nyinstiftade pris som i mars delas ut i samarbete med Galatea Spirits AB. Under året som gått har testarna konstaterat att öl långsamt är på väg att återvinna sin plats som måltidsdryck.

– Många, spännande mikrobryggerier skapar intressanta ölsorter som är anpassade till dagens mat. Men än så länge dominerar vinet och kommer nog alltid att göra – generellt sätt, berättar Mikael Mölstad, vd på White Guide.

Årets öltrender kommer först och främst från mikrobryggerier, som brygger öl i mycket små kvantiteter. White Guide har smakat goda exempel på Pale Ale och IPA (India Pale Ale) samt säsongsöl och en del egenbryggd öl. Mathias Dahlgren har under vintern gjort en egen öl i samarbete med ölbryggaren Jessica Heidrich, S:t Eriks & Mathias Dahlgren #1 Enbär.

Vad kan vi förvänta oss av Åres Ölupplevelse?

– En underhållande lista i ständig förändring och där presentationen av dryckerna ligger i nivå med det som görs för viner – även bryggteknik, avslutar Mikael Mölstad.
Och idag kom listan med de nominerade:

  • Mathias Dahlgren Matsalen, Stockholm
  • Pubologi, Stockholm
  • Thörnströms Kök, Göteborg
  • Ölbaren, Åre
Det var väl inte direkt någon av de ställen jag skulle gissat på. Jag har faktiskt inte besökt någon av dem.

2012-02-08

Stallhagen Winter Porter

I fredags fick jag för första gången i livet en öl beslagtagen. Det var när vi skulle gå in till Viking Cinderalla som jag insåg att deras förbud mot medtagen alkohol var på allvar. Så jag blev av med en burk Marston Pedigree. Ack ja.

Något senare blev det middag på färjan. Trots att vi var på à la carte-restaurangen fanns det två öl att välja mellan: Lapin Kulta IV A på fat och Karjala III på flaska. Valde dumt nog den sista, det är verkligen en vedervärdig dåligt jäst sörja. Såhär måste det ha känts att vara ölintresserad på åttiotalet.

Hur svårt ska det var att ha en handfull öl i vinlistan, när det uppenbarligen finns flaskor av dem på båtens pub?

Puben ja. Det intogs öl där lite senare; en finfin Harviestoun Old Engine Oil.

På återresan blev det också svart öl, jag och frugan delade på en Winter Porter från Åländska Stallhagens Bryggeri, vilket kändes extra passande. Efter kontakt med bryggeriet visade sig mina misstankar stämma, det är samma öl som deras Baltic Porter: En baltisk porter på 7 %.

Jan från bryggeriet berättade också att det här är en öl som skiljer sig mer än de andra mellan batcherna eftersom en del av malten röks av bryggmästaren Mats Ekholm på plats vid bryggeriet.

Ölen är svart, skummet beige och luftigt. Det håller sig kvar länge och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är relativt lätt med rena beska humletoner. Lite rökt kött och lufttorkad skinka. Aningar av alkohol och massor av malt.

Smaken är något rökt, men det är inget som tar överhanden. Smakerna är väl balanserade. Mycket malt med pumpernickel. Mjuk beska med aningar av apelsiner. Alkohol i eftersmaken liksom mörkt bröd och en aning av lösningsmedel i bakgrunden. Slutet har en intressant ton av sockerkaksdeg.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och friska. Rätt lätt vätska.

En trevlig baltisk porter där röken ger en extra dimension utan att för den skull bli en rököl.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 60:00 för 500 ml.

2012-02-06

FrEQuency Low Frequency Liqourice Stout

Vår väntetid började rinna ut, men så såg jag i kylens skumrask en flaska som jag inte väntat mig: Low Frequency Liqourice Stout från FrEQencey Brewing, det projekt som dryckesdistributören Philipson Söderberg startade under 2011.

Ölen är en amerikansk stout på 5 % där lakrits tillsatts under tillverkningen. Det är bryggd hos Sigtuna Brygghus.

Jag provade lite av den här på Stockholm Beer i höstas, och gillade den. Men när den släpptes på Systembolaget i begränsat antal 1 december så blev jag utan.

Så det kändes lite som sista chansen när jag nu såg de tre kvarvarande flaskorna i Oliver Twists kyl. Jag och frugan delade på flaskan.

Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det luftiga smutsbruna skummet är rätt lågt, men lämnar desto mer rester på glaset.

Doften har tydliga toner av lime och en kemisk beska. Torkad frukt och en oväntad belgisk jästton.

Smaken börjar med frukt och sökt lakrits, det är inte utan att jag får lite godis-associationer. Spannmål och en lätt sälta. Nåtot torrt rostade toner liksom knäck. Den rostade tonen finns också i eftersmaken som också bjuder på en ren balanserad beska och lakrits. Enbär och en lång rund rostad maltig ton i slutet.

Kraftig kolsyra, bubblorna är medelstora. Vätskan är ganska lätt och medeltorr.

Av de få lakritsöl jag druckit var nog den här en av de bästa: Klara rena toner. Trist med den konstiga doftan bara.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 88:00 för 330 ml.

Bild: Philipson Söderberg.

2012-02-05

Hopworks Survival 7-grain Stout

Oliver Twist har en kampanj. Den började som ”Januari Snik!”. Tanken är att alla som slösat bort sina pengar på julen skulle ha råd med vettig öl, så varje kväll korkas någon fin amerikansk bomber upp och säljs per 25 cl-kupa för 59 kronor. När den flaskan tar slut står en ny på tur.

Eftersom folk inte lärde sig hålla i lönen den här gången heller fortsätter det hela nu som ”Februari Snik!”. I lördags var tre flaskor som var aktuella. En amber ale som jag inte kände speciellt mycket för, en som jag inte minns alls, och så Survival 7-grain Stout från Oregon-bryggeriet Hopworks.

Utan att veta så mycket mer än att den var rätt lagom stark (under 5,5 %) så beställde jag en välfylld kupa.

Färgen är kolsvart, det låga skummet brunt.

Doften är fullproppad med kaffe och kakao. Torr och elegant med aningar av oidentifierbar humle.

Smaken startar med kaffetoner och en aningen konstgjord beska. Massor av kakao/mörk choklad. Halvsöta toner av kaffekarameller. Den milda beskan känns nu betydligt mer balanserad och sammansmält med de andra smakerna. Eftersmaken är rund och snygg med tydliga toner av snabbkaffepulver och amerikansk humle. Beskan växer och blir allt torrare i slutet.

Kolsyran är något för kraftig för den här sortens öl, bubblorna små och närmast vassa. Vätskan är något lätt.

En elegant och frisk kaffestout med väl dold alkohol.

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Glas på krogen. Pris. 59:00 för dryga 250 ml.


Tripple fff Alton's Pride

Egentligen beror allt på att jag och frugan förra torsdagen var ovanligt oinspirerade vad gäller mathållningen. Till slut blev det ett par påsar djupfryst pytt i panna.

Fast den var lite lika god som den brukade, trots tigersås och rödbetor. Det var något som saknades, och jag visste vad: Viking Line Sauce Szechuan, en komplex het kryddröra som bara kan köpas på Taxfree-avdelningen på Viking Line-båtarna, och som ursprungligen tillverkades för den asiatiska buffé som finns/fanns på en av färjorna.

Till slut bestämde jag mig för att kolla vad en resa skulle kosta. Sås är viktiga grejer, ju. Efter lite telefonerande med frugan beställde jag en Cinderella-kryssning fredag-lördag. Kostade ju nästan ingenting.

Dagen efter hittade jag företagets Facebook-sida och frågade om den hade kvar kryddröran. Svaret var nej. Men jaja, det blir ju en liten semestertripp i alla fall. Och med lite tur kan man ta en avstickare till någon södermalmskrog.

Vilket skedde. I stället för att stå ett par timmar i en terminal begav vi oss till Oliver Twist.

Jag har inte tänkt på det förut, men jämfört med många andra ölinriktade krogar finns det rätt få sorters flasköl på OT. Å andra sidan är de verkligen handplockade: Alla flaskor finns där av en anledning, inga för att fylla upp plats i kylarna. Mycket bra, men jag har inte tänkt på det såhär tidigare.

Jag inleder alltid med real ale på denna krog. Det fanns två att välja på: Alton's Pride från engelska Triple fff Brewery och ThreePointEight Bitter från Skebo Bruksbryggeri. Båda engelsk bitter, båda 3,8 %.

Vilken skulle jag ta? Efter noggrant övervägande från barmannen kom vi fram till att den engelska nog var snäppet bättre. Så den fick det bli:

Vätskan är klar, färgen guld. Det låga skummet är varmvitt.

Doften är som väntar ganska lätt och halmig. Lite gammal disktrasa. Vilket inte låter så bra, men det är nog något slags mjölkig ton som faktiskt passar rätt bra.

Smaken är först rätt lätt. Humlig höig ton utan alltför stor beska. Aningar av jäst, som det brukar bli i real ale. Lite gröna frukter, mineraler och en lätt jordighet. Växande beska i eftersmaken och aningar av färska löv och trädsav. Lätta toner av hö och mandlar i slutet.

Medelstark kolsyra (om det hade varit en fatöl, alltså rätt kraftig för en cask-öl), medelmjuk vätska.

En prydlig bitter, det finns inte mycket att klaga på här. Kanske inte den mest nyskapande eller karaktärsfulla öl jag druckit, men den här hade jag nog kunnat sänka ett par till av.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 ml.