2012-01-03

Den obligatoriska nyårskrönikan för 2011 - 2

Okej, det var såklart saker jag glömde i del 1 (länk). Lite sammanfattning, delvis för att jag själv ska fatta vilket häftigt år det var:

Jag blev godkänd på öldomarprovet. Årets plötsligaste överraskning, fortfarande.

Jag höll ett av Nördcafé-kvällarna på Länsmuseet, där jag kåserade kring ölnörden som socialt fenomen. Detta gav i sin tur artiklar och intervjuer i Extra Östergötland, Corren och (två i) Linköpingstidningen. Intensivt.

Carlsberg bjöd på resa till Köpenhamn och en spännande dag på det gamla bryggeriet.

Var med och dömde i mitt första hembryggar-SM. Jag är fortfarande imponerad över flera av de ölen…
Ölbloggare.
Och så ölbloggarträffen i Uppsala. En överintensiv kväll med bryggerivisning, provningar och ölnördande extraordinarie. Träffade Slottskällans Jonas, Anders och Urban i vars händer bryggeriet verkar ha en ljus framtid.  

Då så. Det var mitt ölhändelseår.

= = =

Nu till ölen. Här är det väl mer blandat. Följande text kommer att innehålla spekulationer, generaliseringar och omotiverat gnäll, men det känns som det behövs.

Efter att i många år jobbat i uppförsbacke kändes det som att det började släppa för småbryggerierna. Ett större intresse hos kunderna gjorde att det blev enklare att få ut produkterna, dels till Systembolaget (helst om det var lite konstigt) men framför allt till kunderna. De lokala varorna sänkte tröskeln ut till kunderna enormt för de allra minsta.

Det känns också som det har blivit lite trendigt att vara bryggare.

Som jag fattat det har priserna på bryggeriutrustning sjunkit drastiskt under senaste åren, och man behöver inte som Oppipgårds-Christoffer en gång förklarade ”10 år eller 10 miljoner” för att starta ett kommersiellt bryggeri.


Och det är bra, ju mer öl och ju fler bryggerier dess bättre.

Tyckte jag i alla fall för ett år sedan. Problemet är att minskade ekonomiska trösklar också betytt minskade tids-trösklar. De där 10 åren i citatet, liksom. Man har inte fått i lung och ro gått igenom allt som kan gå fel.

Jag har på krogar och mässor (mest på SMÖF) druckit en hel del av de här jättenya bryggeriernas öl. Och med något enstaka undantag har de inte varit färdiga. Eller felaktiga.

Det har varit obalanserade recept, feljäsningar, infektion efter infektion efter oxidation efter konstighet. Och stora variationer mellan flaskorna. Det är problem som alla kan ha till och från, men de ska inte släppas iväg och säljas.

Tänker inte lista några namn här, de som verkligen är intesserade får kolla tillbaka i bloggen.

Några av de bryggare jag pratat med om det här har vart ödmjuka inför problemen, vetat om att de inte riktigt lärt sig bryggverk, råvaror eller kunna tillräckligt om processen för att i tid kunna upptäcka problem. Och nej, man kan inte ta bort tidigare fel genom att torrhumla lite till…

Andra har stirrat ut i tomma luften och förklarat att ölen ska vara sådär. ”Det är craft beer, det ska vara lite edge och rufft. Man ska märka att det är gjort flr hand. Jag tycker det smakar bra.”

Och här finns det problem. Framför allt för de där som ska ”vinnas över från stor stark-träsket” som verkar vara en viktig målgrupp. De kommer inte att köpa en öl till om den första inte är god. Och det kommer att drabba de mer etablerade småbryggerierna som verkligen kan det här. Vilket de inte förtjänar.

Men det kanske är så att de här nya ölen kräver lite mer av drickarna? Jo, delvis. En flamländsk rödöl kan kräva en viss introduktion och möter ett visst motstånd. Men tro mig, jag börjar veta hur en American Pale Ale ska smaka. Och jag har druckit en hel del sådana kommersiella öl som varit rent obehagliga under året.

Så inför 2012 hoppas jag att de här allra nyaste och minsta bryggerierna höjer kvalitetsribban ordentligt. Sälj inte sånt som inte är perfekt. Om man vill ha en snabb och behaglig inkomst är inte ölbryggning den rakaste vägen.

Ett undantag ska dock nämnas. Omipollo. Vansinnigt bra. Men den har också tagits fram med hjälp av ett av de mest erfarna bryggerierna på området, De Proef. Något att tänka på.

4 kommentarer:

  1. Inkörsproblem verkar alla bryggerier ha. Men att sälja det av snålhet är inte bra för dom.
    Du kan vända på problemet att peka ut de sämsta. Lyft fram de som har bra och stabil kvalitet.

    SvaraRadera
  2. Otroligt bra skrivet. Jag har precis som du haft en oro att ny öl som faktiskt inte smakar gott eller ens i närheten av gott kan vara av ondo för utveckligen. I år hade jag efter 2-3 timmars provningar på SBWF inte längre lust att testa de "nya" bryggerierna då mer eller mindre allt var bedrövligt. Men då sprang jag som tur var på Eskilstuna Ölkultur som höll mästerlig klass på de öl i deras enorma urval som jag provade. Så nya ljusglimtar finns ju även om Eskilstuna inte är jättenya men för mig var de det i september.

    Går det för fort att starta ett bryggeri och komma ut på mässor och annat idag i Sverige? De exempel vi hade för några år sedan var ju mer eller mindre alltid hembryggare i 5-10 år innan steget togs till mer affärsinriktad verksamhet. Då hade man oftast lärt sig en del på vägen tror jag.

    SvaraRadera
  3. @Mattias: Jag tror du sitter formulerade exakt det jag vill få fram i det andra stycket.

    SvaraRadera
  4. Förmodligen ska man som nytt bryggeri se till att brygga ett öl första gången i sitt bryggverk, för att sedan hälla ut det! ;)

    Skämt åsido, jag tror absolut att du har rätt i det du säger. Vi har nuddat vi ämnet/problemet på BeerSweden-forumet och spekulerat lite där. Det verkar helt enkelt som att det har blivit lite för trendigt att starta eget, samtidigt som att möjligheterna att göra det har ökat markant. Bra eller dåligt, ja, det får vara osagt. Men jag är själv intresserad av att starta eget, men då först efter både hembryggning och 1,5 års bryggutbildning!

    Tack för ett bra år, herr Bark!

    SvaraRadera