2011-09-30

Stockholm Beer 2011 - första torsdagen

Kö till bussen i Slussen.


Igår besökte jag Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Experience.

Eller ja, hus II (Tasting Experience) besökte jag bara under den första stunden då det var en liten presslunch med kallskuret vid 11:30. Träffade på en trave andra ölbloggare där. Det hade innan dess varit en press-presentation men jag hörde inget om det i efterhand så jag missade nog inte så mycket.

Tja, sedan gick jag runt lite och kollade läget, såg var de olika utställarna fanns och hälsade lite på folk.

Som Carlsberg Sverige där montern som vanligt var uppdelad i flera småbarer. Jag passade på att få ett smakprov av Carnegie Special 175th Anniversary Porter. Och jodå, den är riktigt god. Och ett fynd för 99:00 för en storflaska. Blir att handla i november.

Hamnade hos Slottskällan som just satte upp de sista bitarna av monterdekorationerna. De tyckte jag skulle smaka ett par av nyheterna: Freedom IPA är en amerikansk IPA som jag tyckte var mycket trevlig och stiltypisk. Deras vanliga India Pale Ale är brittisk i stilen och även den mycket balanserad. Svart Bourbon lagrad på bourbounfat blev dock ingan favorit. Den vanliga Svart är en utmärkt porter, men den tål nog inte fatlagringen som deras starkare öl kanske skulle gjort.

Jag tittade åt alla håll jag kunde i Galateas monter, men kunde varken hitta någon S:t Eriksöl eller någon flygande ölmakare.

Det berodde på att hon fått en egen monter som var bakom min rygg. När jag vänt mig om hittade jag en lätt stressad Jessica Heidrich: Det fanns inget vatten i baren men väl under den, kylarna krånglade och det fanns inte ström överallt där det skulle. En ny öl fanns på fat: S:t Erik Speyside Ale 2011 på 8,5 % som lagrats på en bunt olika Speyside-fat. Väldigt ung, hade mer eller mindre kommit ur faten i veckan. Ung och torr med väldigt lite kolsyra (den ska komma, sägs det) med lite äpplen. Mjnja.


Smög vidare. Jämtlands Bryggeri hade några nyheter, men jag provade ingen av dem: Black IPA och Skördeöl, det senare en lager på 6 %. Får återkomma till dem.


Sigtuna Brygghus gav mig en hel del intressanta siffror inför en kommande ölprovning. Provade en skvätt av deras testbryggd Sigtuna Saison som jag inte alls tyckte om: Salt, Syrlig-sur och lite unken. Nä.


Oppigårds ska brygga öl.
Granne med dem låg Oppigårds Bryggeri som höll på att samla ihop utrustningen för att börja inmäskningen (eller hade de med färdig vört? Jag frågade inte). De hade också med sig en Hoprocket som de laddat med Mouteka, en humle de tidigare inte jobbat med. Golden Ale fick i sig mer humle och resultatet var som väntat som att trycka ner ansiktet i en påse humle. ”Mer lärorikt än gott, det är det nog” som Björn och gänget erkände.

Några steg vidare låg Nynäshamns Ångbryggeri. Där fick jag en slurk Tjockhult Tjinook. Och jodå ryktena stämmer: Frisk, torr och enormt lättdrucken!


Så var det dags för eftermiddagens stora aktivitet (i alla fall ur mitt perspektiv): Ölbloggarträffen. Några stycken av oss hade haft en liknande diskussionsrunda förra året, men i år hade det växt ordentligt, som kan anas av bilderna.

Det hela började med en kort presentationsrunda innan vi släppte fram Jan-Erik ”Janko” Svensson, med en av ölsveriges digraste meritlista: Bland annat är han huvuddomare för festivalens öl-tävling.

Janko
Han höll nu i en provning där två par snarlika öl provades mot varandra. Jag får återkomma till detta, blindprovningar är alltid lika lärorikt och svårt.

Sedan berättade Václav Berka, bryggmästare på Pilsner Urquell, om de speciella förutsättningar som finns i Pilsen vad gäller råvaror och historia. Under en frågestund diskuterades såväl den ofiltrerade versionen som när de gick över till humlepellets och 3,5 %-versionen. Jo, den är specialgjord för Sverige. Jo, det är en high gravity-variant.

Sedan vidtog det vi egentligen träffats för: Att diskutera hur vi ölbloggar(e) ska samarbeta och stärka vår position. Jag var mest tyst eftersom det jag tänkt säga redan sagts av andra. Det ska bi intressant att se hur det här realiseras i en nära framtid!

Vi avslutade mötet. Även om vi kunde diskuterat en stund till så var lokalen nu bokad för annat.

Jag gick och hälsade på Nils Oscar-gänget. De hade bryggt en lager åt fantombryggeriet FrEQuency Drinks, Hi FrEQuency Lager (3kHz-15kHz) på 6 %. Frisk, prydligt ren och mjuk med snygg beska.

Innersta rummet hade gott om danskar: Hos TWC Dryckesutbildning fick jag möjlighet att prova ett antal danska starka (10–13 %) svarta öl. Och de var väl bra, men jag börjar känna mig rätt trött på stilen. Men grannarna på Brekeriet hade något jag gillade bättre: Brasserie Thiriez Vielle Brune, en flamländsk brunöl lagrad på rödvinsfat . Uppfriskande. Fast bläckstråleskrivare är sällan bra att skriva ut etiketter med. :>

Fukt.

Åter till Sigtuna Brygghus… Ace Of Spades 2011 är en DIPA på 15%. ”Torra frukter, En del beska. Sträv trädsav. Eldig.” var min inte helt övertygade notis.


Sedan gick jag mot Brill & Co där Pierre smusslade med en flaska innan jag fick ett mycket litet och mycket svart prov. Fatlagrat, 13 %, amerikanskt var min gissning. Facit Lost Abbey Angel's Share Bourbon 2008. Så det går att göra sån här öl god och intressant trots allt! Efter en promenad runt hallen så kom jag tillbaka och fick en slurk Ayiner Ur-Weissen. Gott. Och så Pizza Port Hop 15. En öl som alla bryggare som ska göra en DIPA borde få dricka och analysera: Det är exakt så här de ska vara om jag får bestämma: Så frisk och besk att det svider lite i nacken när man dricker den!

Tja, sedan kände jag att det fick räcka för dagen. Det var oväntat lite folk när jag lämnade vid åttatiden, hoppas det kommer mer idag fredag.

I övrigt var dagen lyckad för min del: Jag drack lagom mycket, blodsockret höll sig i ordning och stämningen var som vanligt glad och välkomnande hos alla. Trevligt var också att takfönstren inte var övertäckta: Det gjorde lokalen ljus och luftig.

Ljust.
Jag saknade dock Bishops Arms' monter som brukar samla de allra minsta bryggerierna, de där nystartade eller de som bara brygger 4–6000 liter om året.

På't igen nästa torsdag!

S:t Eriks då


När jag kom hem efter Stockholm Beer inatt så möttes jag av en present från frugan som letat efter böcker åt sig själv på bokborsen.se: S:t Eriks Bryggeri på Åsögatan. Boken utlovar bryggeriets historia  1676–1910, alltså något innan Jessica och Galatea tog över varumärket.

Det kanske kan bli lite mer historieinspirerade blogginlägg så småningom? 

2011-09-29

Humleodlingen i Tyskland 1992

Humleodling i Hallertau.
När det gäller ölbloggare är en av mina verkliga idoler Ron Pattinsson. På Shut Up About Barlcay Perkins gräver han så djupt i den brittiska ölhistorien att man ständigt blir orolig att han ska komma ner till magmanivån och brinna upp. Eller trilla ner i ett kvarters-stort fat porter från 1795.

En av hans paradgrenar är att hitta fram en tabell eller lista och bara publicera den rakt upp och ner.

Jag vill inte vara sämre, så här kommer en tabell över humleodling efter område. Landet är Tyskland och året är 1992.
  1. Hallertau 18.618 hektar
  2. Spalt 807 hektar
  3. Herbruck 113 hektar
  4. Tetnang 1.552 hektar
  5. Elbe-Saale 1.924 heltar
  6. Baden, Rhenpfaltz, Bitburg 23 hektar
Tabellen är ordnad efter fält på en karta jag hittade undangömd i ett hörn på bryggerimuseet i Bamberg. Hallertau är faktiskt världens största odlingsområde för humle, och Tyskland totalt producerar idag en dryg tredjedel av all världens humle.

2011-09-28

Frankenheim Alt

Andra flaskan ur påsen jag köpte på Galeria Kauphof i Düsseldorf är även det en altbier: Frankenheim Alt från Düsseldorfer Privatbrauerei Frankenheim på 4,8 %.
Frankenheim-bryggeriet flyttade får några år sedan ut från de små  lokalerna i Düsseldorf till Neuss, som ligger 15 mil sydost 6 km sydväst om Düsseldorf. Bryggeriets pub och kontor är dock kvar på den gamla adressen.

Med sina 5 miljoner liter om året är de den största av de gamla altbryggerierna, och förutom denna öl brygger de en alkoholfri altbier. De säljer också sin altbier blandad med cola eller grapefruktläsk.

Färgen är mörkt koppar-röd (30 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och varmt beige. Det sjunker långsamt och lämnar tunna skumrester på glaset.

Kola och något rostad malt dominerar doften. Metallisk beska, lite grönsaker och en hel del sött mörkt matbröd.

Smaken är dock bättre: Sött bröd, blommig humle och en tydlig ren beska. Kola/knäck, torra rostade toner (men inte brända). Eftersmaken har en ren växande beska, lite salt-köttiga toner, mörkt bröd, mörkt bröd och väldigt vaga aningar av kaffe och kokta grönsaker. Avslutningen är lätt rostad med lite alkohol.

Kolsyran är ganska stark, men inte vass. De många bubblorna är mycket små. Vätskan är torr och medelmjuk.

En okej altbier, helt enkelt.

Betyg: 3,23. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland. Pris: 0,99 € för 500 ml. Bäst före: 07.02.12

2011-09-27

Onlinebokning på Systembolaget?

Bild: cizauskas. Licens.

För en tid sedan meddelade Systembolaget att de skjuter upp den exklusiva lanseringen av 2008 års Bordeauxviner (länk), för vinsamlarna en av de intressantaste släppen under året. 

Jaha?

Jo. Anledningen till senareläggningen är att de håller på att utveckla ett system där kunderna ska boka de eftersökta flaskorna på nätet i stället för att köa vid vinkällarbutikerna.

Detta system, som nog kan bli mer rättvist för kunder i hela landet än det nuvarande, verkar fortfarande lite luddigt och saknar fast lanseringsdatum. Men jag hoppas att detta bokningssystem kan komma att användas även för exklusiva öl i framtiden. Att det nuvarande systemet har uppenbara luckor och problem, visades inte minst i samband med ”Ingrid-incidenten” i vintras.

Frågan är bara om Systembolaget upplever de minsta ölsläppen så eftertraktade att det här systemet kommer att användas där?

Senare tillägg: Mina kontakter inom Systembolaget är lätt skeptiska. Å andra sidan är de rejält skeptiska mot allt som har med ISIT att göra inom Systembolaget just nu. 

2011-09-26

Djævlebryg Son of Nekron (fat)

Bild: Djævlebryg.

I kväll var jag inbjuden till det högtidliga öppnandet av Horse & Hound.

Mycket folk. Snittar. Drycker. Lite väl mycket folk, faktiskt. Speciellt som jag bara kände igen fyra: Två från denna krog och två från De Klomp.

Så jag drack min öl (Fuller's London Porter, såklart!), försökte lite ovant mingla och gick sedan till De Klomp eftersom jag påmints om att de har sina tyskdagar. Som jag tjatat vore det trist om jag inte var där när det äntligen hände.

Där fanns det mycket riktigt vit bratwurst med sauerkraut och potatismos. Mums mums, även om den utlovade tyska senapen lyste med sin frånvaro. Fast det fanns ju engelsk. Till maten dracks Oppigårds Oktoberfestbier på fat. Ganska stiltrogen en modern oktoberfestöl, fast nog fasen hade de lyckats peta in lite amerikansk humle när ingen såg på. God den med!

Så var det dags för efterrätt. Min vän Björn vid bordet tog apfelstrudel och kaffe, jag valde öl. Från fat. Och fick in en…

Son Of Nekron, portern från danska Bryggeriet Djævlebryg. Jag drack den på flaska i vintras och gav då övertygande 4,22 i betyg (länk). Det är en engelsk porter med lite baltiska och amerikanska inslag på 6,5 %.

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga varmbruna skummet är ganska hårt. Det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är söt. Kraftiga rostade toner, lite nötter och Madeira. Alkohol och en rund syrlighet. Frisk och fin.

Smaken är torr och frisk. Hårt rostade toner. Syrlig och åter ganska torr. Sötat kaffe. Ingen märkbar alkohol. Lite nötter. Syrlig eftersmak med kaffe och mer nötter. Mjuk och balanserad med en frisk syrlighet.

Kolsyran är mjukt medelstark, bubblorna små. Vätskan relativt torr.

En mycket trevlig öl, som sagt en fin mix av baltisk, brittisk och amerikansk porter. Fast den utlovade rökmalten märkte jag inte av alls.

Betyg: 4,0. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 70:00 för 300 ml.

Notiser LVII


Om ett par dagar startar Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Experience. Eller ”Nackamässan” som vi lite blasé brukar kalla evenemanget.

Och senaste veckan har det kommit nyheter om spännande öl, deltagande bryggerier, arrangemang och provningar dagligen. Jag har valt att inte återge speciellt mycket här utan hoppas att de som är intresserade hittar den information de behöver på mässans egna hemsida eller på, till exempel, Humligheter som listar det de tycker är intressantast hos varje utställare i bokstavsordning (länk). 

Men okej, en sak kan jag väl återge: Eskilstuna Ölkultur, ett av Sveriges stilmässigt bredaste småbryggerier, har i sista stund kommit med på mässan. De kommer att stå hos Alambic. Jag tolkar det som att Eskilstunabryggeriet också kommer att få hjälp med distributionen från dem i framtiden.

= = =

Mer festival: SMÖF, där jag kommer att liveblogga som en fashionista på en NK-pressvisning (nej jag vet inte om modebloggerskorna kallar sig fashionistas längre. Nej jag vet inte om de gillar NK. Ja, jag ska hålla mig till öl i mina liknelser i framtiden) säljer biljetter som aldrig förr. Med en månad kvar innan festivalen är 1.000 biljetter redan sålda.

Även SMÖF har fått in fler bryggerier än någonsin. Bland de nyligen tillkomna kan nämnas Klövsjö Gårdsbryggeri, Roel Brewery, PangPang Brewery, Helsinge Ångbryggeri, Kallebryggeriet, Kallholmens Maltbryggeri och Mora Bryggeri.

Inte illa i ett land som 1988 hade 8 bryggerier totalt. Behöver jag ens nämna att många av bryggerierna har med sig unika specialbrygder? Nä, tänkte väl det.

= = =

I förra veckan blev nästa samgående klart i den stora ölvärlden: Sydafikansk-amerikanska SAB-Miller lämnade ett bud på australienska Foster's.

Förutom Foster's Lager, ett öl som inte verkar finnas hos Systembolaget längre, är den största produkten i Sverige Victoria Bitter som idag importeras av TOMP.

= =  =

Och på tal om SAB-Miller: Ett av deras varumärken är tjeckiska Pilsner Urquell vars jättefat som ska fyllas med färsk Pilsner Urquell nyss siktats i Stockholm.

Jag måste säga att jag aldrig i den svenska ölvärlden sett en så energisk marknadsföring som den som sker inför denna händelse.

= = =

Det finns en amerikansk lager från Anheuser-Busch som heter Budweiser. Det finns en tjeckisk pils från Budweiser Budvar som heter Budweiser.

De har bråkat om vem som egentligen har rätt till namnet så länge någon kan minnas. Nu har EU-domstolen slagit fast att båda har rätt till namnet, Svenska Dagbladet skriver om det här.

Däremot håller jag inte med om deras rubrik, att de satt punkt för striden: Jag tror att de två kommer att fortsätta bråka om det här i all evighet.

= = =

Ännu en ölkrog i Köpenhamn? Ja. ”Fermentoren” är en satsning från Søren Parker Wagner, som också står bakom Croocked Moon Brewing, och krögaren Jay Pollard. Flera unika Croocked Moon-öl finns i kranarna. Halmtovet 29c på Vesterbro är adressen. De lovar klassisk amerikansk rock i högtalarna och ibland mindre uppträdanden.

Ingen hemsida finns (än) men väl en Facebook-sida.

2011-09-25

Ölprovning på Horse & Hound

I går lördag höll jag ingen egen ölprovning, utan deltog i en annan, det var Svenska Ölfrämjandets Östgötaavdelning som skulle ha sammankomst på Horse & Hound i Linköping.

För de flesta var det det första besöket på denna krog som öppnade i somras. Vi hade inte fått reda på något om vad som var på programmet, så nyfikenheten var stor.

Synen som mötte oss.
På borden stod det sex glas på varje plats. Vi fick en kort introduktion av våra värdar Magnus och Erik från studentstället Villevalla Pub, uppgiften var helt enkelt att pricka in vad som fanns i glasen.
  1. Här var det inga större problem att pricka in stilen, i glaset fanns en belgisk dubbel. Vi kring bordet tvekade lite exakt vilken. Westmalle Trappist Dubbel eller La Trappe Dubbel? Någon tyckte att det inte kunde vara Westmalle för den hade han druckit häromdagen och den smakade inte så här. Facit: Westmalle Trappist Dubbel
  2. Plötsligt blev det knepigare. Snarlik brun färg. Bleka smaker, låg kropp. Spritig och vass sötma. Vad hade vi fått in? En skotsk ale? Någon svensk belgo-tolkning? Det var ingen som hade någon bra gissning. Facit: Westmalle Trappist Dubbel från 2008 2006. 
  3. Har var det surt. Mineraliskt och aningen sött. Gueuze, helt klart. Belgiskt. Men vad? Vi började räkna upp alla de bryggerier och blandningsfirmor som vi kände till, med vissa bortgallrade: Det var för lite syra för att vara Cantillion och för komplext för att vara Timmermann. Men vi lyckades inte ta oss ända fram till vad det var. Facit: Mikkeller Spontanredcurrent, en stark fruktlambic med röda vinbär.
  4. Tvära kast: Nu doftade det som en honungsburk. Smaken var aningen kärv men honungen dominerade tillsammans med en hel del lite träiga toner. Jag vet inte om vi kom speciellt långt i vårt gissande, som tog slut när vi gått igenom alla brittiska honungsale som vi kunde koma på. Men gott var det! Facit: Nøgne Ø / Dugges Sahti.
  5. Här var det Salubrin i doften. Sötsyrligt och lite fat-oxiderat. Flamländskt röd- eller brunöl, verkade det vara. Men vilken? Rodenbach Grand Cru? Nähä. Vi fick ledtråden ”Frankrike” och började fundera över franska brunölsbryggerier. Svårt. Facit: Haandbryggeriet Haandbakk, en spontanjäst öl som lagrats på rödvinsfat från Bourgogne.
  6. Svart. Sött. Tydlig chokladdoft- och smak. Starkt. Rostat. Det här kände jag igen, och jag lyckades pricka in en av mina favoritöl: Southern Tier Mokah.  

Våra guider i ölvärlden, Magnus och Erik.

Efter denna svåra blindprovning blev det mat: En rejäl bit nötkött serverad med stekt klyftpotatis och grillad paprika. Till det fick vi välja mellan Flensburger Wiezen eller Flensburger Dunkel. Jag valde veteölen, en ganska söt och småfeg sådan, som de brukar vara i norra Tyskland.

Facit

Allt som allt en trevlig och lärorik eftermiddag, även om jag hörde att alla kring borden inte riktigt uppskattade alla öl: En i sällskapet förklarade att han buntade ihop alla suröl som ”raggsocksdricka” som inte gick att dricka.

Annars blir jag mindre och mindre förtjust i det här med blindprovning i större grupp och med tidspress: Det blir ett slags tävlingsmoment och stress som jag inte är helt förtjust i, det blir viktigare att klämma fram rätt svar än att analysera, diskutera och lära sig om ölen. 

Nästa träff är öl+ost+choklad hos Jolla i Norrköping 15 oktober. Och så är det den traditionella julölsprovningen hos Broadway Konditori i Norrköping 19 november.

2011-09-23

Strömsholms En Riktig Lättöl

SB&WF 2010 drack jag en öl som… Jag minns inte riktigt alla detaljer, men jag är säker på att jag drack den där. Frågan är om den bara fanns bakom disken för att den var bryggd i så få flaskor eller något ditåt. Jag minns den då som ungefär lika bra som Doktorns Pale Ale från Sigtuna Brygghus, eller kanske inte riktigt lika bra. Ganska diffust, faktiskt.

Men det är en annan lättare öl som den här recensionen ska ta upp: En Riktig Lättöl från Strömsholms Brygghus. Då registrerade jag den som en engelsk brown ale på 2,2 %.

Nu har den dykt upp på De Klomp, och Bobo tyckte att jag skulle dricka och tycka. Han hade från bryggeriet hört att de gjort den något syrlig för att öka smak och kropp. Jag skred till verket:

Vätskan är klar, färgen bärnsten. Det höga varmvita skummet sjunker sakta och lämnar en del skumrester på glaset. Det finns jästfällning på flaskans botten.

Doften är något syrlig med viss sötma och en ton av etylacetat (Salubrin).

Smaken är syrlig med lite malt i bakgrunden. Lite citronsyra och aningar av humle. Lite rengöringsmedel/lösningsmedel. Lätt jordighet. Eftersmaken är sötsyrlig med aningar av golvpolish.

Kolsyran är stark, bubblorna skarpa. Vätskan är lätt.

Jag blir inte riktigt klok på den här ölen, den är definitivt inte lägre den brown ale det var för ett år sedan. Frågan är vad det är? En lätt-oud bruin eller flamländsk rödöl? Jag måste kolla mer med bryggeriet på årets mässa.Fast det var ju faktiskt inte så dumt att dricka.

Betyg: 3.08. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 49:00 för 500 ml (denna flaska var ett smakprov).

Brewdog Punk IPA (5,6 %)

Helt orelaterat tisdagens BrewDog-tema blev det en öl från dem i kväll, den råkade bara stå i kylen och jag trodde att den skulle passa mitt humör. Så insåg jag att jag bara recenserat den gamla Punk IPA på 6 %. Dags att skriva om den här med.

Det här är en öl som är oerhört viktig i BrewDogs framgångssaga, fick vi veta i tisdags. När de varit igång ett tag så hade de fortfarande svårt att komma ut på marknaden, försäljningen räknades i lådor snarare än pallar eller lastbilar.

Men så hösten 2008 fick man in denna amerikanska IPA i en stor brittisk butikskedjas (Tesco) säsongskampanj och saker lossnade plötsligt rejält, det blev inte sämre när den året efter kom in på bred front hos Systembolaget. Systembolaget är fortfarande en av bryggeriets största kunder sett i volym.

Ölen har sedan dess varit bryggeriets storsäljare. Jag recenserade den hösten 2008 och gav den då 3,88 i betyg (länk).

Det var därför högst oväntat och våghalsigt av bryggeriet att under vintern 2010-11 göra om receptet på denna amerikanska IPA från grunden. Dels ansågs den för liks DIPAn Hardcore IPA i alkohol och beska, dels ansåg de att de genom åren lärt sig mer om hur man ska brygga öl och tyckte att de kunde göra den bättre.

Den nya Punk IPA har identisk etikett (bilden visar den gamla versionen), men alkoholhalten är sänkt till 5,6 %, humlemängden har minskats och den tillsätts senare i koket vilket gör den mindre besk och mer fruktig.

Öh. Den här recensionen skulle ju bli snabb och kort!

Färgen är lite blekt mässingsfärgad, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmt ljusbeige. En hel del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt, sötman blir lite vass i kanterna. Kiwi, pomerans, torra humliga toner och en distinkt doft av carambole. Lite gräddiga frukt-karamelliga toner.

Smaken är besk och söt med toner av carambole och andra torra exotiska frukter, lite torra toner av bananskal. Mjuk sötma med gräddiga toner av fruktgodis. Eftersmaken är lite citrustoner, mest grapefrukt och svarta vinbär samt lite alkohol.

Kolsyran är ganska stark, men också rätt kort. De skarpa bubblorna är väldigt små. Vätskan är medelmjuk.

Jag tycker nog att receptändringen varit ganska lyckad: Ölen har kanske inte relativt sätt blivit bättre eller sämre, men den har halt klart blivit mer lättdrucken om än på bekostnad av beskan.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment. Pris: 18:90 för 330 ml (finns också på 330 ml burk, 19:90). Bäst före: 28·06·12 (batch 263). 

2011-09-22

Oppigårds Klassisk IPA

Efter lördagens ostochölprovning på De Klomp satt jag en stund vid baren och var lite småtörstig. Bobo förstod och langade fram ett vinglas från av de nya faten, Klassisk IPA från Oppigårds Bryggeri.

I grunden är det en klassisk engelsk IPA på OG 1.062 och 6 % humlad med brittiska Bramling Cross och Northdown, men också amerikansk Cascade. Den är bryggd i en ganska begränsad mängd för att säljas på några krogar nu i höst.

Vätskan är klar och kopparfärgad. Det två fingrar höga skummet är vitt, det lämnar massor av rester på glaset när det sjunker ner.
”Humle!” står det på min lapp, det är en väldigt färsk humledoft, lite som amerikansk helkotts-ale, Lite syrliga toner och en hel del frukt. Nötter, krusbär, torkade frukter, trädsav.

Härligt humlad smak med lite trädsav/kåda. Beskan är stram och fokuserad. Det finns också lite kolatoner och lätt värmande alkohol.  Syrliga exotiska frukttoner: Kiwi. Eftersmaken är ren och besk med lite nötter. Aningen kemiska fruktsmaker i slutet.

Kraftig kolsyra, små bubblor. Torr vätska.

En elegant humlad och snyggt besk öl, precis som vi är bortskämda med när ölen kommer från Oppigårds. Fast det fanns lite konstiga toner i bakgrunden, mest i slutet.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml (jag fick ett smakprov på cirka 150 ml).

Bild: Oppigårds bryggeri.

BMD BrewDog på DeKlomp


I tisdags var det BeerMakersDinner med Darren Packman som inte bara är Scandinavian Top Dog på skotska BrewDog utan även bloggare på Beer Sweden. Platsen var rum 4 på De Klomp, och det här är första gången som ett arrangemang av den här typen hålls på krogen. Darren och Petter (De Klomps sommelier) berättade omväxlande om mat och dryck.

Jag tänkta bara i all korthet gå igenom matsedeln och öllistan och ge lite egna kommentarer (kursiverat).

= = =

Blandade charkuterier från Szabo
Surdegsbröd från Ronaldos Stenugnsbageri
Salta vetetortillachips


Lite av mingelrätt när alla satte sig tillrätta. De salta bröden var mycket passande till ölet.

= = =

Moules Marineére & Moules Chévre
Serveras med bröd fron Ronaldos Stenugnsbageri


Jag äter ju inte musslor, men brödet var gott. De som åt blötdjuren hävdade att Punk IPA och Zeitgeist var ölen som passade bäst.

= = =


 Mellanspel. Elegant chiliton.

= = =


Getostgratinerad lammfilé från Basunda Gård
Serveras med potatis- & jordärtskockspuré
Sås på rostad vitlök


Här var frågan vilken öl som passade bäst till maten som medvetet gjort med extra kraftiga smaker. För mig var valet lätt: Ingrid med sin fruktiga sötma och precisa beska gav inte den rätt råa och spritiga stouten någon chans. Min teori var att Alice Porter skulle passat bättre.


= = =


 Mellanspel. Elegant och väldigt humlig. Jag noterade likheterna i doften med Rip Tide, och jodå de delar samma maltbas.

= = =
Brostorps Stora blå på Linköpingsknäcke från Gyllen Bageri

Tokyo*

Jag har druckit Tokyo* förut, men inte insett hur len och mjuk den är med sina toner av jasmin. Tranbären märktes dock mindre än jag mindes.

= = =

Rosévinsorbet

Abstrakt AB:04

Smaklöksåterställning. Den kraftiga stouten börjar nu få en mer lugn och avrundad smak. Chilin är nu mer fruktig än het.

= = =

Karamell- och havssaltglass

Sink The Bismark!

Laphroigtryffel med vit choklad

Tactical Nuclear Penguin

Syrade björnbär

Black Tokyo* Horizon

En trio av mycket noggrant kombinerade smaker. Sink serverades i medicin-spruta och var som väntat mest salt. Vilket passade bra till den salta glassen. Kvällens besvikelse var BTH, som även om den inte jämfördes med de andra alkoholmonstren var blek och överdrivet snäll.

2011-09-21

Katalogen i retrospekiv


April 1994
Mars 2001
Oktober 2005
Mars 2011
Varför får inte min katta ligga när Systembolagets katalog?
Jon Skolmen i rollen som Helge, Nöjesmassakern 1985

Nu när det snart kommer en ny fin sortimentskatalog från Systembolaget så kollade jag hur de ändrats formmässigt under åren. En del, som synes.

Omfattningen har också varierat,  dels beroende på att sortimentet växt och krympt men också på hur mycket information som finns om varje vara, om det finns bilder eller inte. Huvudanledningen till minskningen senaste åren är att beställningssortimentet inte längre finns med.

Antal sidor:
  • 1994 - 64 sidor
  • 2001 - 84 sidor
  • 2005 - 184 sidor
  • 2011 - 140 sidor

2011-09-20

Beer Makers Dinner Brewdog


Dessert.

Ost och öl-listan

På önskemål från Chezsofia, här är listan från lördagens ost- och ölprovning:

2011-09-19

BrewDog Citra (IPA Is Dead)

Detta har hänt: I juni köpte jag IPA Is Dead, ett fyrpack med singelhumlad IPA från Brewdog, alla med samma maltbas och alkoholhalt på 7,5 %. I juli drack jag två av dem, Nelson Sauvin (recension) och Sorachi Ace (recension).

Så möblerade jag om i ölhyllorna och glömde bort de två andra. Tills jag i förra veckan såg en bild på en av flaskorna i mappen för ”nytagna” bilder. Dags att dricka innan de blir föråldrade!

Kvällens öl blir alltså Citra, humlad med den ganska nya (lanserad hösten 2008) amerikanska humlen … Citra. Denna sort är framtagen för att ge fruktig citrus i smak och doft och rätt hög alfasyre-halt (11-13 %)

Färgen är koppar med en aning orange, vätskan är aningen grumlig. Det tre fingrar höga skummet är fast, varmvitt och luftigt. Det sjunker långsamt ner och lämnar en del rester på glaset.

Doften är söt och väldigt humlig med distinkta toner av citron, lime och grapefrukt. Aningar av kiwi och söta apelsiner. Citrus, beska och exotiska kryddor. Kattkiss i bakgrunden.

Smaken domineras av citrus, den är ganska söt och påminner inte så lite om apelsinjuice. Samt massor av nya världens humle. Beskan är stor utan att bli vass eller överväldigande. Lite jordiga toner och aningar av apelsin, lime och citron. Eftersmaken är besk med fina citrustoner, lite mjuk sötma och aning av karamell. Avslutningen är bara citrus.

Kolsyran är medel till mild, bubblorna små. Vätskan är något kladdig.

En öl totalt fokuserad på Citra-humlen, och den gör det på det bra sätt. Både god och intressant!

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 juni 2011 (lagerstatus). Pris: 99:20 tillsammans med de tre andra flaskorna, totalt 1320 ml. Bäst före: 04.02.12

Ost och öl-erfarenheter


I lördags höll jag en ost- och ölprovning på De Klomp. Många delagare, vilket alltid är kul och beröm i sig självt.

Jag hade egentligen tänkt mig att skriva vad vi provade här, men såhär i efterhand så ska jag nog i stället ge lite erfarenheter och goda råd till er som funderar på något liknande.

Min erfarenhet vad gäller ölprovningar må vara grundmurad, men när det gäller parning av smaker ser jag mig som mer av nybörjare. Och som en sådan valde jag att förlita mig på en bok med ett rejält avsnitt om öl och ost: Tasting Beer av Randy Mosher. Han hade en lista med idiotsäkra kombinationer av ölstilar och ostsorter. Den tyckte jag lät vettig och körde majoriteten av kombinationerna efter den.

I måndags var jag och Bobo förbi Linköpings extraordinära ostbutik Norins Ost. Vi smakade oss igenom förslagen på listan och fann osten vara väldigt god. Inga problem så långt.

Utifrån ölstilarna och rekommendationerna plockade vi så fram öl.

Fast vi provade aldrig ölen och osten ihop.

Det visade sig vara ett misstag.

Provningen blev på inget sätt någon kombinationskatastrof, men kombinationerna var i alla fall i min mun bara goda, inte fantastiska. God öl. God ost. Men det slog liksom inga gnistor om kombinationerna.

Så här efterhand har jag analyserat fram att vi helt enkelt inte varit tillräckligt noga i förarbetet. Vi skulle ha provat oss fram. Speciellt som bokens ostexempel i många fall var amerikanska ostar, och jag kanske inte träffade rätt i översättandet i alla fall.

Så nu blev det som det blev. Ett par öl var för bleka för den ackompanjerande osten, någon annan för humlebesk, ytterligare någon lite för torr. Det skar sig aldrig, men det lyfte heller aldrig.

Så till nästa provning av samma typ har vi lärt oss massor om hur den ska gå till, hur serveringen ska skötas och hur vi ska förbereda det hela bättre. Och så har vi en annan provningsledare, Petter, som kan det här så mycket bättre.

Nå, ett öltips kan ni få: Nøgne Ø Imperial Brown Ale visade sig passa utmärkt till alla serverade ostar, från den milda fårosten till den kraftiga Stiltonen.

Systembolagets exklusiva nyheter 1 november 2011


De är verkligen inte många, men de är hyfsat exklusiva.

Dessa öl släpps i vinkällarbutikerna (kvotgrupp T7) 2011-11-01.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Lite tråkigt att det inte kommer fler flaskor Deus, det är en öl jag tycker att man bör ha druckit en gång i livet, minst.

Senare komplettering: Enligt Cask Sweden kommer även den här den 1 november:

Systembolagets anti-nyheter oktober 2011

Bild: Lennart af Petersens. Licens.
I samband med att Systembolaget gör ändringar i sitt ordinarie sortiment 1 oktober kommer det inte bara nya öl (länk), det försvinner också öl.

Tack vare hjälp från avdelningen Sortiment & Analys på Systembolaget så kan ni hamstra under de veckor som är kvar  av september.

Eller inte…

2011-09-18

Reklam: Öppen ölprovning Tyskland / Oktoberfest

För er som inte orkar vänta på min provning: På lördag 24 september 2011 klockan 14-15 håller Bobo öppen ölprovning på De Klomp, temat blir Tyskland / Oktoberfest som en start på de tyskdagar som bar och kök startar då.

Ingen föranmälan. 150:-. Efter provningen håller bar och kök öppet som vanligt. Facebookarrangemang här.

Introspektion (inte ölrelaterat)

Foto: Björn Elenfors.

Varning: Navelskådande kommer att ske här.

Den uppmärksamma ser att jag dragit ner ordentligt på mina ölprovningar på De Klomp.

Efter att ha fått återkommande problem med såväl kropp (illamående, trötthet, diabetesproblem) som själ (snarstuckenhet, svårt att varva ner, ångest, klåda, plötsligt uppblossande ilska, glömska) under senaste halvåret har jag fått hjälp av en kurator på den klinik där jag går för min diabetes.

Slutsatsen var inte så svår att dra: Jag gör för mycket, det finns aldrig någon tid att varva ner, vara för mig själv och min fru eller bara sitta och glo: Det har alltid hänt något eller funnits något att förbereda.

Att jag också har haft en oro för hur andra ska bedöma mig och se på mig har också bidragit till det här. Likaså mina egna inre krav på andra, och en konstant irritation på att de inte har lika höga orealistiska mål som mig har också skapat mycket frustration och besvikelser. Helt i onödan, visst. Men jag är lika irrationell som vem som helst innerst inne.

Nå, det första steget med det här var att sätta sig ner och funder aöver vad som egentligen var viktigt och vad jag skulle kunna ta bort för att skapa mer luft i livet. Och i förlängningen överleva.

Och det har väl gått hyfsat:  Jag har sagt ifrån om alla extrauppdrag och extraarbete hos RFSL Linköping. Jag ska sluta fotografera på IFK Norrköpings hemmamatcher. Inga mer försäljningar på Tradera. Inte skriva några nya Wikipedia-artiklar. Jag har också tackat nej till de förslag jag fått om privata ölprovningar som plötsligt dykt upp. Jag har slutat följa och skriva i ett antal webbforum.Och rensat bland en del energitjuvar på Facebook (vilket jag ibland känner att jag är själv).

Ja, ni hör själva. Och jag funderade faktiskt förut att engagera mig i ännu fler saker.

Vad blir kvar då?

På något sätt känns det som om Ofiltrerat fortfarande är kul, liksom vissa kringaktiviteter som flaskfoto. Och så en ölprovning på De Klomp per månad.

Och det jag tackat ja till tidigare, som livebloggandet på SMÖF och de möten jag ska ha på SB&WF.

Däremot kommer jag nog inte att genomföra de intervjuver jag planerat för Ofiltrerat. Inte just nu i alla fall. Inte heller blir det någon blogg-Facebookgrupp.

Andra kanske hade (och har, har jag sett) prioriterat annorlunda, men så har hade jag tänkt köra.

Och som vanligt när folk frågar om de kan göra något för mig och bloggen svarar jag ”Skriv en vettig kommentar: Tyck något. Fråga något. Svara på något. Rätta något.”

Reklam: Ölprovnig på De Klomp 22 oktober

I början av juli 2009 hölls den första öppna ölprovningen på De Klomp.
Temat var Svenska småbryggerier. Nu är det dags att återvända till
dessa 6 bryggerier och ser vad som hänt under de här dryga två åren.
En hel del, visar det sig.

Ölguru Magnus Bark återvänder till gamla anteckningar och nya öl i
denna provning

Ingen föranmälan. Kostnad 150:-, efter provningen är bar och kök
öppna.

22 oktober · 14:00 - 15:00. Facebookarrangemang här.

Einbecker Brauherren Alkoholfrei

Varför har jag inte tagit någon bild av den här? Skumt.

Einbecker Brauherren Alkoholfrei, en lågalkohol-pilsner på 0,5 % från tyska Einbecker Brauhaus är vad som står på programmet just nu.

Färgen är mycket ljust gul (4 EBC), vätskan klar. Det två finger höga skummet är vitt, kompakt och rätt så fast. Det lämnar inga rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är söt, den påminner väldigt mycket om lemonad, eller en hemlagad citronsaft jag brukade göra en gång i tiden. Citroner och vetedeg hittar jag, men inte så mycket mer.

Smaken är rätt lätt. Två smaker står ut som extra tydliga: Söta rena toner med lite lemonad/citronsoda. Men också en rätt krispig beska med en lite vass ton av citronsyra. Svag kropp. Eftersmaken är söt-syrlig, åter mest påminnande om lemonad. Avslutningen är lite degig.

Kolsyran är medelstark, de friska bubblorna små. Vätskan är lite kladdig.

Tja, jag är väl inte direkt imponerad. Fast den är bättre än de mest obehagliga alkoholfria varianterna.

Betyg: 2,38. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment höst 2011. Pris: 10:90 för 330 ml. Bäst före: 23.02.12.

Good Beer Guide Germany


Jag har intalat mig själv att klara av resterna från tysklandsresan den här helgen. Sista ölrecensionen från notisblocket är överkryssad, reseberättelsen är klar och jag tror bara att jag har kvar att recensera de två guideböcker jag/vi hade med på resan.

Den ena var Lonely Planet Germany som jag fick låna av Thorild när han åkte hem. Jag har i bokhyllan ett exemplar av deras landsguider för alla länder jag varit i (utom Sydafrika, ser jag nu. Men där var jag å andra sidan inlåst dygnet runt). Och det är ingen slump, böckerna har bra uppdaterad information, precis å mycket man behöver och utan stora uppenbara fel. Förutom vettiga kartor och stadsguider vars storlek anpassas till städernas besökspotential finns utmärkta introduktionskapitel som lär ut historia, vett & etikett, lokala egenheter och introduktioner till landets historia, politik, geografi och kynne. Bättre än alla läroböcker jag hade i grundskolan. Ovärdelig.

Men det var inte den jag skulle recensera, utan Good Beer Guide Germany. Den gavs ut av brittiska ölkonsumentorganisationen CAMRA  2006 och är skriven av britten Steve Thomas.

Det kan verka lite mäktigt att det här är en allt igenom brittisk produkt, men så är det. Bakgrunden var i korthet att Steve började öl-turista i Tyskland och var inte riktigt nöjd med den guide-litteratur som fanns: Dels täckte böckerna bara Bayern, dels var de ouppdaterade och ofullständiga. På lediga stunder försökte han att leta reda på mer information, oftast genom att kontakta mer eller mindre motvilliga bryggerier. Till slut hade han en lista med hyfsat komplett information om sådär 500 bryggerier. Han gav ut detta som en bok på egen bekostnad.

CAMRA, som hade givit ut en av Bayern-böckerna, kontaktade honom och ville att han skulle fortsätta arbetet men utvidga det ytterligare, strukturera om och även skriva om krogar. Vilket skedde. Efter ytterligare 4 års arbete hade de en bok med 1.250 bryggerier/bryggpubar och 7.500 ölsorter.

Och det var den bok jag beställde sent i våras från Amazon UK . £11,70 kostade den.

Jag var rätt säker på vad jag skulle få. En Good Beer Guide (det brittiska originalet) med en massiv geografiskt uppdelad lista över krogar och så en lista på bryggerier och deras öl.'

Vad jag fick var snarare tvärtom: En massiv geografiskt uppdelad lista över bryggerier, de flesta med tillhörande krog, ”brewery tap” (nästan alltid en traditionell bierstube, men ibland en kinakrog, fransk gourmetkrog eller en pizzeria). I slutet av boken finns kroglistor motsvarande den brittiska boken, men bara för 12 utvalda städer (Bamberg, Berlin, Frankfurt a.M., Köln…). Så kommer en liten parlör, några mindre listor samt index till ölsorter och bryggerinamn.

I bokens början finns en utmärkt introduktion till hur man beter sig på en tysk ölkrog, en kraschkurs i tyska ölstilar (jag hade inte heller hört talas om Dinkelbier, Leicht eller Kräusen förut), beskrivningar av München-oktoberfesten och Köln-karnevalen. Och lite fakta om hur man reser till och i Tyskland.

Exempel på en slumpvis vald bryggpub ur boken. Klicka för större bild.
Har jag fattat det hela rätt är det här ett upplägg som kommer från motsvarande bok för Belgien. Och det funkar väl. Jag förstår behovet av en sån här bok, men känner ändå att det inte riktigt vad jag på min resa exakt behövde.

Men jag inser också varför de gjort såhär: CAMRA har lokalt ett finmaskigt nätverk av medlemmar och grupper som varje år skickar in listor och uppdateringar och vilka krogar som ska och inte ska vara med i nästa års upplaga. Tyskland är lite långsammare än England vad gäller ändringar i branschen, men utan den här lokala infrastrukturen blir det en mycket vansklig uppgift att hålla en sån här bok aktuell.

Ytterligare en kritik är kartorna, som uppenbart skapats av någon som aldrig varit på plats. Det tydligaste exemplet är kartan över Bamberg:

Ett utsnitt från Bamberg-kartan. Klicka för större bild.

Vi försökte till att börja med hitta Klosterbräu (#9) med den här kartan, men gav snart upp och frågade oss i stället fram. Fullständigt oanvändbar. De andra stadskartorna, där det medeltida gyttret inte är kvar, är kanske mer användbara, men inte säkert. Ett tips i Bamberg är att ta den utmärkta gratiskartan på turistinformationen.

Så, ska man köpa den här boken innan man tar sig ner till Tyskland? Tja, det finns inte många alternativ, informationen är hyfsat färsk och tros att den jämfört med den brittiska innehåller många frågetecken och hål i informationen (vilket författaren tydligt anger) så är det som står tillförlitligt.

Tyvärr verkar inte boken längre säljas hos Amazon UK, men CAMRA har den i sin shop (länk) till kraftigt nedsatt pris (£5 mot omslagets £16,99). Kanske säljer de ut den för att en ny upplaga är på gång? Den nuvarande är ju trots allt 5 år gammal.


Wilde Rose Kellerbier

Andra ölen på Hotel-Gasthof Wilde Rose i Bamberg blev deras Kellerbier. Inte heller här vet jag var den tillverkats eller vilken alkoholhalt den har (men den bör väl ligga någonstans kring 5 %).

Det första som möter ögat är ett högt stenhårt skum som verkar vara för evigt. Det är först när jag druckit halva kruset som jag ser vätskan: Klar med vackert mörkröd färg.

Doften har klara toner av färsk ädelhumle, något man inte riktigt är bortskämd med i Tyskland. I övrigt är den rå och bångstyrig. Lite torkade blommor och en rejäl fenolisk ton av tvättmedel. Jag gillar.

Smaken är mycket mjukt maltig, lite smakhumle, viss mineral-torrhet. Ganska lätt eftersmak med viss jäst, mineraler och lite oljefärg.

Lätt kolsyra, medelstora friska bubblor. Vätskan är lite torr.

Doften lovade mycket, men ölen visade sig vara ganska snäll, ja nästan feg. Den gick ner utan större problem, liksom.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Fat i Tyskland. Pris: 2,70 € för 500 ml. 

2011-09-17

Wilde Rose Bemberger Weisse


Wilde Rose i Bamberg är dels en krog (Wilde Rose Bräu-Keller) belägen i de bergiga delarna sydost om gamla staden, dels ett hotell med restaurang i den nyare stadskärnan (Hotel-Gasthof Wilde Rose). Det var på den senare jag slank in för att kolla öl-läget.

Det är uppenbart att ölen bryggs någon annanstans än på dessa etablissemang, men ingen verkar hittills ha klurat ut exakt var det är. Mina frågor i ämnet snästes irriterat av av personalen.

Lite oklart är också exakt vad ölen jag beställde in heter. På tavlan över baren stod det Wilde Rose Keller Weizen, på mitt kvitto Bamberger Weisse. Jag väljer nog det senare namnet.

Jag såg inte heller när den hälldes upp, så ja gör en kvalificerad gissning att det var från ett trycksatt fat.

Alkoholhalten är inte heller den känd, men jag har svårt att tänka mig att den ligger långt utanför de 4,5-5,2 % som annan hefeweizen i stan hade.

Nog med spekulationer, hur var den då?

Färgen är orange-guld, vätskan är grumlig. Det två fingrar höga skummet är ojämnt och varmvitt. En del skumrester blir kvar på glaset.

Den eleganta doften är laddad med färska bananer och banankola. Den är relativt torr och lite karamellig.

Smaken är ren med tydliga och samverkande smaker: Mogna bananer och bananskal. En ren lätt beska balanserar den mjuka karamelliga sötman. Eftersmaken är något torrare och mycket mjuk med bananskal och en behaglig lätt feolisk tvål-ton. Det hela avslutas med en mjuk karamell-sötma.

Små mycket friska bubblor kittlar tungan, kolsyran är kraftig. Vätskan är mycket mjuk.

När det gäller hefeweizen är min referens Weihenstephaner Hefeweissbier. Den här lyckas på något sätt samtidigt vara renare, elegantare och råare. Jag är imponerad och kan redan nu avslöja att det här var den bästa öl jag drack på tysklandsresan.

Betyg: 4,88. Tillgänglighet: Fat på krogen i Tyskland. Pris: 2,70 € för 500 ml.

2011-09-16

Randers Bryghus och Raasted Bryghus går samman


De två danska småbyggerierna Randers Bryghus och Raasted Bryghus (båda i Randers) beslutade igår att slå samman företagen för att kunna satsa inför framtiden med ökad bryggkapacitet och gemensam administration etc.

Det lokala kommer fortfarande att vara viktigt för de inblandade, så båda bryggverken kommer att fortsätta producera öl. Med detta sagt kommer man även att satsa på nationell och internationell distribution.

Keesmann Heeren Pils

På snabbmatstället King Kebap i Bamberg fanns det lite flasköl att skölja ner dörnern med. En av dem var Bamberger Herren Pils, en tysk pilsner på 4,6 % från Keesmann-Bräu i Bamberg.

Färgen är gul, vätskan klar. Det halvhårda skummet är vitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är lätt och lite instängd maltig. Aningar av rengöringsmedel och lösningsmedel.

Smaken är även den lätt. Lite metallisk övergående beska. Lite instängd. Alkohol i den i övrigt svaga eftersmaken. Kemisk avslutning.

Medelstark kolsyra, vassa bubblor. Lätt vätska.

Tja… Reservation för att jag inte har någon aning om hur länge flaskan stått i den där kylen.

Betyg: 2,42. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland. Pris: 2,20 € för 500 ml.

Systembolaget Tillfälligt Sortimet Tid jul 2011

Bild: paparutzi. Licens.

Den 14 november 2011 blir det dags att sela renarna och ta sig till Systembolaget för att handla av årets julöl. De är alla i kvotgrupp T9 vilket innebär att butikerna är fria att beställa vad de vill i de mängder de vill.Det finns inte heller några i förväg fastställda mängder, utan leverantörerna förväntas svara upp till efterfrågan.

Senare tillägg: De priser som står här är med pant, där det så förekommer. 

Namn, alkoholhalt, förpackningsstorlek, pris
Jag vet inte om det är det soliga vädret ute eller nåogt annat, men just nu känner jag ingen större entusiasm inför julöl i allmänhet. Det kanske blir bättre när det närmar sig.