2011-05-31

Beerticker?

Under senare tid verkar det som om beerticker.dk, som jag uppfattat som en privat ölblogg och konsumentföreningen Danske Ølentusiaster ha blivit osams på något sätt.


Jag lyckas inte tränga igenom (delvis beroende på att min danska är sådär) vad som egentligen hänt. Någon som kan förklara det här för mig?

Hm, det verkar som om informationen försvunnit från respektive site. Nå, så går det när man är långsam. 

Inget har hänt här. Cirkulera!

2011-05-29

Zillertal Schwarzes

Andra ölen ur påsen jag fick av min vän Peter som åkt skidor i alperna i vintras: Schwarzes från Österrikiska Zillertal (den första var Pils från samma bryggeri).  Alkoholhalt: 5,2%.

Färgen är mörkt brun, nästan svart (40 EBC). När jag tittar på ölen med glaset framför en lampa ser jag att den visserligen är klar, men det simmar omkring små flingor av någonting i ölen - troligen jäst eftersom det finns en liten jästfällning i flaskan. Det två fingrar höga skummet är varmt beige, det lämnar efter sig en del skumrester då det sjunker samman.

Doften är halvsöt och rostad med eleganta beska toner i bakgrunden. Rena lager-toner med lite soya, kaffe och pumpernickel.

Smaken är söt och ganska tunn. Rostade, nästan brända toner. Metall och citrus finns i den ganska beskedliga vätskan. Sötman växer allt mer och blir snart lite stickig och konstgjord, som te med Suketter. Lite fruktiga toner i bakgrunden; bär och kokos. Tunn kropp. Eftersmaken är kort och överdrivet söt med lite nötter och en aning av jäst/jord i slutet.

Kolsyran är medelstark; de kortlivade bubblorna är medelstora. Vätskan är medelmjuk.

Sötman tar helt över den här ölen, och när den når rumstemperatur blir den närmast svårdrickbar. Om jag ska försöka ignorera det söta så blir det kvar en rätt medelmåttig schwarzbier.

Betyg: 2,48. Tillgänglighet: Köpt i Österrike. Pris: Gåva. Bäst före: 19/11/11 (batch 11019P12)

2011-05-26

Wold Top Centenary Way Mild Ale


Så kom den då. Lådan. Eller snarare den inplastade pappbrickan med 12 halvlitrar Centenary Way Mild Ale från Wold Top Brewery som jag i blindo beställde efter att ha fått ett dark mild-relaterat sammanbrott i förra veckan (länk).

Dark Mild Ale ja. En ovanlig ölstil i England (”gubböl”) och i stort sett obefintlig här. Vilket väl kan förklara att plasten var dammig och bäst före ganska nära i tiden. Alkoholsvag (den här ligger på ganska stiltypiska 3,5%, men de kan gå ända ner till 2%), minimalt humlad, brun och chokladig och söt. Visst vattnas det i munnen? Det är en öltyp som passar väl med mitt slagord ”lättdrucken med karaktär”.

Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt. Det sjunker mycket långsamt och lämnar fina skumrester på glaset. Vätskan är klar och färgen mörkt brun (30 EBC).

Doften är maltig, söt och rostad med tydliga toner av sirapslimpa, lite tobak, chokladkakor och vanilj. Svag beska och lite bryggerijäst.

Smaken är utsökt mjuk. Maltiga toner av rågbröd, och en ganska stor mjuk sötma som lite får mig att tänka på svagdricka. Medelstor kropp, stor om man beaktar den låga alkoholhalten. En del choklad och nötter med friska aningar av plommon och rostade nötter/mandlar. Eftersmaken har en lätt jästton, men fokuset ligger klart på malten. Närmast omärkbar beska med lite kiwi.

Kolsyran är lätt, men när ölen dricks (för) kall blir den nästan lite vass. Bubblorna är friska och små. Vätskan är medelmjuk.

Jag skulle gärna ha lite mer choklad/nötter och mjukare kolsyra. Förutom det är det här ett utmärkt exempel på en närmast utdöd och underskattad ölstil. Att dricka upp den här kartongen kommer inte att bli något problem, trots det höga priset. Glad mild-månad!

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment (kolli à 12 flaskor). Pris: 41:70 för 500 ml. Bäst före: 2011-06.

2011-05-24

Systembolagets exklusiva nyheter 15 juni 2011

Bild: JustinMN. Licens

Sista lanseringen innan sommaruppehållet… 16 15 juni i vinkällarbutikerna. Som vanligt kan man beställa även till andra butiker, första dagen 1 flaska per person.

Namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
Men redan nu är listan ändrad: Black Rooster The Hoptimizer IPA har, enligt Schnille & Schmak (länk), stoppats av Systembolaget eftersom den här batchen inte smakade exakt som de tidigare inlämnade proverna. The Hoptimizer kommer att lanseras vid ett senare datum.

Senare tillägg: Genomsnittsliterpriset det här släppet är 262 kr. Om vi tar bort The Hoptimizer blir siffran 291 kr.

2011-05-23

Slottskällan London

Så, dags för ett sånt där farligt återvändande. Jag minns London från Gamla Slottkällans Bryggeri som en av de bästa engelska pale ale som fanns i Sverige. Fast varför var jag då så njugg när jag recenserade den förra gången, våren 2004 (ungefär ett år innan den försvann), då jag bara gav den 3,73? Hm.

Ingredienser: Pilsner-, ljus karamell-, mörk karamellmalt. Humle: First Gold, Sovereign, Opal och Hallertau Tradition. Jäst: S-04. Alkoholhalt: 4,7%. 50 cl returflaska. Ekologisk.

Den här ölen försvann för att ge plats åt Pale Ale, men har nu återkommit, i alla fall lokalt i Uppsala och på krogen.

Färgen är djupt koppar med lite brunt (29 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och hårt, det avslutas med en fin krater.

Den rätt milda doften har lite lätt rostade toner. Torra dofter av blandad frukt, en oren ton av spannmål och trä (kanske också lite klor någonstans långt borta). Beskan är ren, och jag noterar också lite karamell/toffee, hö och gammaldags fruktkarameller.

Smaken har lite av den där tonen någonstans mellan knäckebröd och blöt spånskiva som jag minns att det doftade inne i bryggeriet. Annars: Mjuk fin malt som är mellansöt. Lite torkad och färsk frukt. Rena beska toner som växer i eftersmaken där jag också hittar mjöl och rågbröd. Avslutningen är medelbesk och gräddig.

Kolsyran är mild; små friska bubblor. Vätskan är mjuk.

Det är inte någon dålig öl det här. Men samtidigt ingen fantastisk pale ale; den här borde vara rätt färsk men känns ändå aningen dammig och så har den den där lätta tonen av knäckebröd som ligger och stör.

Betyg: 3,43. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment (i butik i Uppsala). Pris: 23:50 för 500 ml inklusive pant (denna flaska var ett smakprov). Bäst före: 111019, batch 11-01.

Three Tier?

Igår låg jag och läste senaste numret av Beer Advocate Magazine. Såg en notis om ett av de större småbryggerierna som klagat till sin delstat om att de vill ha en restaurang i anslutning till bryggeriet där besökare kunde äta och dricka av bryggeriets öl.

Som den delstatens lagstiftning ser ut idag är inte det möjligt eftersom det skulle strida mot ”three tier”-systemet.

Det där systemet har jag läst om till och från, men aldrig riktigt förstått. Jag har kommit så långt som att det är viktigt att den som brygger ölet, den som distribuerar ölet och den som säljer ölet till konsument är tre olika företag.

Men varför är det så viktigt? Hur kom det här systemet till?

Någon som kan förklara systemet, eller har länkar till lättbegripliga förklaringar?

2011-05-22

Djævlebryg Eklipse

Det känns som om ölen jag recenserat i helgen legat i spannet från ”nja” via ”okej” till ”hyfsad”, utan några större toppar. Få se om den här kan hjälpa upp medelbetyget: Eklipse, en amerikansk pale ale på 4,5% från danska Djævlebryg.

Färgen är koppar (15 EBC), vätskan är aningen dimmig. Det gigantiska skummet är luftigt och ljust bärnstensfärgat. Det är dessutom hårt och bildar en fin krater, det sjunker sakta och lämnar rätt mycket rester på glaset.

Doften är lätt. En del an nya världens citrus-humle, lite torr jäst och rågbröd. Söta, aningen rostade toner som får mig att tänka på småkakor och Digistive-kex.

Smaken är ljuvligt krämig med fina amerikanska/Nyzeeländska humletoner i bakgrunden. Beskan är till styrka mer i linje med brittisk pale ale än amerikansk. Smakerna är mjuka och avrundande: Kakor/kex, sött mörkt bröd, grädde, aningar av nötter, ananas och toffee. Eftersmaken är lika gräddigt mjuk med en sakta växande beska som också ger lite försiktiga metalliska toner och en smak av inlagda persikor. Beskan i avslutningen är försiktig men märkbar.

Kolsyran är mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan är mycket mjuk.

Långt långt inne i den här ölen tror jag egentligen den tror att den är en brittisk bitter som fått i sig av den nya världens humle och deras cream ale-känsla. Och inte mig emot: Riktigt, riktigt lättdrucken!

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets exlusiva lansering mars 2011 (lagerstatus). Pris: för 500 ml. Bäst före: 07 . 02 . 2012.

Bavaria Premium

Systembolaget ville till det fasta släppet i april 2011 nödvändigtvis ha in två lättare ljusa lager i 250 ml-flaskor. Det blev den spanska Ambar Especial, som jag recenserade här.

Och så den här holländaren: Bavaria Premium Beer. Ljus lager/tysk pilsner på 5% från Bavaria Brouwerij som importeras av Galatea. Ja, jag är övertygad om att det är samma öl som deras Beer och Pilsner.

Färgen är gul (6 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är ren och lätt. Lite alkohol, aningar av blommig humle och vitt bröd.

Smaken startar men en frisk beska. Lite sötma och en del blommig tysk humle. Eftersmaken är ren med en beska som är större än jag väntat mig från en ljus industri-lager.

Kolsyran är lite kraftigare än medel, bubblorna medelstora. Vätskan är rätt så lätt.

Inte så pjåkig alls. Den här ölen har jag druckit tidigare; 2005 på burk då den fick 2 i betyg. Och så i vintras på fat då den fick 3,65 (länk). Jag är dock fortfarande tveksam över idén med 250 ml-flaskan.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 8:90 för 250 ml. Bäst före: 06-2012.

2011-05-21

Hantverksbryggeriet Bödeln

Hantverksbryggeriet i Västerås har varit med ett tag; de startade 2003 och har funnits på krogen sedan dess. Sortimentet har varit ganska konstant genom åren och namnen har alltid varit medeltida hantverkstitlar.

Jag tror att Bödeln var en av deras första öl, en klassisk engelsk India Pale Ale på 5,6% (tidigare har den varit på 5,3%). Jag har druckit den ett antal gånger på fat, bland annat en gång 2006 då den fick imponerande 4,33 i betyg. Nu har den, som deras första öl, tillfälligt kommit in på Systembolaget.

Färgen är bärnsten, vätskan grumlig. Det höga skummet är smutsvitt, kompakt och hårt, det sjunker långsamt ner och lämnar minimalt med skumrester. På botten av flaskan syns en hel del jäst.

Doften är söt med toner av hö, gräs, smör, blommor och en mild beska. Lite jäst och exotisk frukt. Mer smör än jag väntat mig, faktiskt.

Smaken är laddad med friska frukter (äpplen, ananas, kiwi och apelsiner) och typiska engelska humletoner. En del smör, trä och bagerijäst. Hö och blommor (framför allt smörblommor), knäckebröd och en aning klor. Eftersmaken är mild och halvsöt med en viss dammighet, exotiska frukter, ängsblommor och en mild beska.

Kolsyran är mild, bubblorna medelstora. Vätskan är mjuk.

En besvikelse. Å andra sidan ser jag att de nyare betygen recensionssiterna varierar ganska kraftigt, så det kanske är en del skillnader mellan flaskorna. Vilket väl inte heller det är något bra tecken, egentligen…

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva sortiment maj 2011 (lageratatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: April 2012.

S:t Eriks Påskale

Lite slumpmässigt sådär så blir det ytterligare en öl från Galatea som bryggs hos Slottskällans Bryggeri: S:t Eriks Påskale. Här pratar vi om en amerikansk brown ale på 5,7%. Pilsnermalt, karamellmalt och ljus chokladmalt. Bland humlesorterna har Norther Brewer nämnts.

När jag öppnar flaskan pyser det knappt. Jag noterar också att det nästan inte är någon luft i flaskan, bara öl.

Ölen är klar och röd-brun (27 EBC). Det fingertjocka kompakta skummet är varmt ljusbrunt, det sjunker långsamt utan att mycket till skumrester.

Doften är mellansöt med lite beska och rostade toner. Småkakor och farinsocker. Lite jordiga toner och en aning metall. Den är ganska mild.

Smaken ar något sur och lite dammig. En hel del malt med aningar av kolakakor. Rostade toner och lite rena beska smaker. Jordiga toner i bakgrunden. Eftersmaken är sylig-besk med aningar av jord, smör och metall.

Kolsyran är stark, bubblorna är små och kraftiga. Vätskan är lätt.

Jag vet att jag har svårt med brown ales, men den här hade ändå lite för mycket jordiga toner för att jag ska kunna ge den speciellt höga betyg.

Betyg: 2,83. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment påsk 2011 (lagerstaus). Pris: 17:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 111209 (tryckt med svart bläck på svart etikett). Bild: Galatea.

S:t Eriks Pale Ale

Ytterligare en öl ur ordinarie sortimentets nyheter, som kom i april: S:t Eriks Pale Ale är bryggd av Sigtuna Brygghus för Galatea, receptet är av deras flygande bryggare Jessica Heidrich. Ölen är en amerikansk pale ale på 4,5% humlad med 100% Citra.

Färgen är guld med lite orange, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt; det sjunker utan att lämna några rester på glaset.

Doften är humlig och något… fet. Massor av citron och citronskal. Sött bröd och deg. Aningar av lösningsmedel och rengöringsmedel i bakgrunden, liksom majsolja och apelsinmarmelad.

Smaken är även den lite oljig. Smakerna är som väntat humle-centrerade, det brukar ju S:t Eriksölen vara. Citrus, citroner, pomerans. Lite spannmål och mild sötma. Medelbeska och medelstor kropp. Eftersmaken är humlig med en växande beska och aningar av besk apelsinmarmelad. Avslutningen är ren och besk.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är små. Vätskan är lätt.

En trevlig och okomplicerad APA med fina citrustoner. Bra grillöl, måhända?

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 2011-11-28. Bild: Galatea.

Provingar på De Klomp idag och i framtiden


Så var dagens ölprovning – Nyheter – på De Klomp avklarad. Det handlade alltså om öl som inte serverats på krogen tidigare. Här är lite kommentarer om dem:
  • Fyne Ales Maverick. En lätt och frisk (bland annat från vetet) öl med en fin sötma och spännande amerikanska humlesorter.
  • Fyne Ales Avalanche. En riktigt ljus, frisk och citrusig öl med rejält amerikansk torrhumling, men också en fruktig belgisk jästighet och lite vete-toner. På pappret en konstig stilblandning, i verkligheten en perfekt picknick-öl som skulle göra sig perfekt till grillad kassler och ljummen potatissallad.
  • Cigar City Bolita Brown Double Nut Brown Ale. Första ölen från detta hypade bryggeri på De Klomp. Stor, komplex med mjölkchoklad, hasselnötter och en rejäl syrlighet samt markerad alkohol.
  • Jopen Ongelovige Thomas. En holländsk imperial quadrupel med rejäla mängder amerikansk humle. Tur att Take var på plats och kunde översätta etiketten eftersom de inte har någon information på engelska, alls. Faktum var att det här var en höjdare, många belgiska quadrupel skulle nog vinna på mer beska!
  • Mohawk Barley Wine. Jo den fanns på Systembolaget i höstas (liksom Cigar City-ölen), men det är först nu lådan plockats fram på De Klomp. Ölen är inspirerad av ett recept från 1835. Inte alls så russin-tung som stilen annars lätt blir. Dock lite eldig och kanske väl besk fortfarande.
  • Three Floyds / Brewdog Bitch Please!. Ett av de 4 fat som kommit till Sverige. Stor. Rökig. Träig. Torr. Citron. Whisky. Fast så mycket av smörkolan eller småkakorna som blandts i märkte vi inte. En öl som vid närmare eftertanke påminner en del om Mikkeller Mandeøl.
Så hur ser kommande provningar ut?
  • 28 maj 15:00. Petter håller provning. Detaljerna är inte 100% klara, men det kommer nog att handla om smakharmonier.
  • 4 juni 15:00. Jag håller i provningen Fat vs. Flaska där vi kollar på hur olika förpackningssätt påverkar smaken.
  • 11 juni 15:00. Blindprovning. Vi försöker gissa vilken öl som serveras. Svårt, utmanande och kul!
  • 2 juli 15:00. Ofiltrerats favoriter! Jag bjussar på det jag tycker bäst om i sortimentet.
  • 9 juli 15:00. Veteöl. Sommartid är veteölstid. Men veteöl är mer än bara hefeweizen…
Annars är det som vanligt: 150 kronor, ingen föranmälan och efter provningen så håller krog kök och uteservering öppet. Evenemangen finns också på krogens Facebook-sida.

Notiser L


Fick häromnatten ett mail från Richard, krögare på Horse & Hound i Linköping. Öppnandet har ”av olika andledningar” blivit framflyttat till slutet av juni.

Jag är väl personligen inte helt förvånad. Det är mycket som måste klaffa innan en ny krog kan öppna. Och i rätt ordning.

= = =

Sorbon i Bromma har däremot inte bara öppet, de startar snart sin amerikanska ölfestival med amerikansk mat och inte mindre än 168 amerikanska öl, många av dem har aldrig tidigare importerats hit. Flying Dog, Sierra Nevada, Dogfish Head, Three Floyds, Stone och Uinta är namn som nämns. 3-23 juni är det som gäller.

= = =

Kommer de stora bryggeribjässarna att bli ännu större? Graham Mackay, CEO (VD) för en av dessa, SABMiller, tror det i den här intervjun med branschbevakningssiten Just-drinks: länk.

= = =

Beer Bloggers Conerence är i full gång just nu. Ni som gillar Twitter kan följa vad som händer under denna hashtag: #BBC11

= = =

50 notis-inlägg! Man får vara glad för varje litet jubileum som dyker upp… Detta kommer att firas genom ett antal intervjuer med branschfolk närmsta veckorna.

2011-05-20

Skönero Kött Ölkorv Stark


Skönero Kött är ett halvlokalt slakteri och charketuri som satsar hårt på Östergötland. Bland annat har de en rätt nyöppnad köttbutik i Linköping där jag och frugan var förbi i går. Förutom isterband som fortfarande ligger i kylen köpte jag ett paket ÖLKORV STARK med 3 korvar på tillsammans 105 gram för 30:00.

Ordet ”stark” och dess visuella likhet med Eldkorv gjorde att mina förväntningar var rätt så höga.

Men. Nja. Det här var inte så jättegott. Smaken domineras av en mjölksocker-sötma som nästan blir stickig och en lätt stall-lik smak.

Inte är den speciellt rökt i smaken, men framför allt är den inte ett dugg kryddstark eller het! Förutom att hela min gom blir kladdig av allt fett och lite sträv så är en lätt halsbränna det enda som blir kvar. Förutom en kvalmig söt smak och toner av torkat tött/kött-essens.

Kommer inte att köpa igen.

Black Isle Goldeneye Pale Ale

En öl ur det fasta sortimentet som dök upp 1 april 2011: Goldeneye Pale Ale från skotska Black Isle Brewing Co. Det är en engelsk pale ale på 5,6%.

Som de andra ölen från detta bryggeri är den gjord av ekologisk malt och döpt efter en fågel, i det här fallet Knipa.

Färgen är koppar-bärnsten (20 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och smutsvitt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är klassiskt brittisk: Torkade frukter (mestadels aprikoser men också en del päron och ananas), torkade blommor, lie aningar av diacetyl och en delikat maltsötma. Beskan finns där men är mild och jag noterar också en lätt vetesyrlighet (jag noterade detta innan jag läste på flaskan att den faktiskt innehöll vete vilket jag blev mycket nöjd över. Yeah!).

Smaken är mjuk och avrundad med överraskande mycket päron-fruktestrear. Söt malt med lätta rostade aningar, en mycket mild beska och en aning av färskt rågbröd. Den lätta eftersmaken innehåller lite alkohol, vete-syrlighet och aprikoser. Avslutningen är balanserad och söt.

Kolsyran är mild och behaglig, bubblorna små och friska. Vätskan är medelmjuk.

En intressant tolkning av den engelska pale ale-stilen med vetet, som ger en lättare friskare öl på ungefär samma sätt som Spaten Münchner Hell. Och så den där päron-smaken. Inte dum alls.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 16:50 för 330 ml. Bäst före: 03/12 Batch CO25.

Brewer Gyllene Hjort

En folköl till? Nu får jag väl ändå ge mig! Nähä! Det här är ju också öl.

Gyllene Hjort [sic!], närmre bestämt. Eller Golden Deer som den heter på andra sidan burken. Det är en tjeckisk pils på 3,5% brygd av den Tjeckisk-Polska bryggerikoncernen Brewer s.r.o. i Tjeckien. De har några 3,5- och 2,8-öl som mest verkar säljas av Hemköp.

Färgen är djupt guldgul (10 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är varmt beige och kompakt, det lämnar lite skumrester efter sig.

Doften är maltig och mycket söt med tydliga toner av smör-essens (tänk mikro-popcorn med smörsmak) och karamelliserat socker. Lite kalk och mjöl i bakgrunden. Ganska så tung, den här doften.

Däremot är smaken rätt tunn och domineras av en närmast konstgjord smörighet. En unken sötma, lite mjöl/deg och en väldigt svag och metallisk beska. Tunn kropp. Eftersmaken är småsöt med massor av margarin-diacetyl. Lite unkna toner i slutet.

Kolsyran är mild, de lätta bubblorna är medelstora. Vätskan är något mjuk i munnen.

En parodi på en tjeckisk smörig pilsner. Ganska otäck, faktiskt. Hällde ut nära hälften i slasken. ”Köp inte öl med grammatiska fel i namnet” kanske är en bra slutsats att dra?

Betyg: 1,85. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt för 500 ml. Bäst före: 2011.06.09.

2011-05-19

Omnipollo Leon

Leon från fantombryggeriet Omnipollo är en annorlunda öl. Den bryggs med champagnejäst och humlas sedan ordentligt med hela amerikanska kottar (Amarillo och Simcoe). Resultatet blir något snarlikt en ljus belgisk ale på 6,5%. Den är bryggd hos De Proef i Belgien.

Omnipollo är en skapelse av Henok Fentie, en man som tidigare bland annat varit driftschef för Bishops Arms-kedjan. Han får själv berätta om Leon:
Idén kom när jag efter ca 20 diplomatbjudningar (min sambo jobbade som diplomat i Bryssel) kunde konstatera att, trots att det bjöds den bästa maten & det bästa vinet (oftast champagne) så fick jag hålla till godo med den sämsta ölen (inte sällan den majsproppade eurolagern Jupiler). Något som förvånade mig varje gång eftersom till och med den lokala kebbaberian i Belgien lagerhåller minst 2 trappistöl.

Jag hade med den här ölen på en av mina provningar på Beer Expo, den som jag planerade under temat ”konstigt”. Inte som ett negativt tema, utan mer som ”Det här trodde du inte att öl kunde vara”. Minns jag rätt tyckte gästerna att det här var den minst konstiga ölen i urvalet.

Doften är mycket, mycket torr med en ren beska, lite citron och en distinkt jästig-fenolisk belgisk ton. Aningar av mineraler, hö och sött bröd.

Färgen är guld med en aning orange. Vätskan är helt klar, trots en liten bottensats. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det lämnar en hel del skumrester på glaset när det sakta sjunker ner.

Smaken är först riktigt torr med lite jäst, bröd och bitter humle. Amerikanska humlesmaker som citrus, te och beska örter. Det finns också en belgiskt jästig ton med aningar av tvåliga fenoler. Eftersmaken är mycket torr den med, men här har det tillkommit en mjuk sötma som räddar den från att bli bananskals-astringent. Jag hittar också lite alkohol, bananer (både mogna och gröna), beska färska örter, citronjuice och en mild beska. Torra smaker som får mig att tänka på torr Champagne och lite vete-syra i slutet.

Bubblorna är inte många, men de som finns är ganska stora och ger en frisk kolsyra. Vätskan är torr och ganska lätt.

En unik öl, jag kan bara tänka mig att jämföra den här med de Champagne-metod-öl jag druckit. Men de saknar den här humlen. Mycket uppfriskande, och jag kan tänka mig att den passar perfekt till de fester som Henok pratar om. En kul detalj är etiketten, designad av Karl Grandin, troligen är den enda på Systembolaget som visar en tecknad naken rumpa. Å andra sidan ska designen bytas för varje batch.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment (kolli à 24 flaskor). Pris: 32:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: (extremt svårläst, svart bläck på svart kapsyl är inte smart) 03-12

SM i hembrygd öl III: 10 Syrliga öl

Fruktlambic. Färgglatt. Foto: Anna Kihlstedt
 
Koncentration: Total. Foto: Anna Kihlstedt
Så. Kebabrulle uppäten och frisk luft intagen. Dags att gå in på den andra, mindre klassen (tror vi hade 11 öl på förmiddagen och 7 på eftermiddagen): 10. Syrliga öl.

Det här är en spretigare klass än den rätt homogena Light Pale Ale; här ryms både fruktlambic, oud bruin, gueuze och engelsk stock ale.

Rent allmänt är jag förbluffad över de här ölen: Att man kan brygga bitter hemma visste jag redan innan, men att man kan få fram bra kriek, gueuze eller oud bruin hemma övergår delvis mitt förstånd. Bara att komma på idén!

Nåväl. Här kom ett annat problem in. Hur gör man med stilar som är så smala och lokala att ingen i juryn druckit kommersiella varianter? Vi försökte vårt bästa, och trots bristande erfarenhet var vi väl rätt överens om att en Berliner Weisse inte ska smaka ”sur bröstmjölk”.

Det fanns två öl i den övriga gruppen. I förhandssnacket hade jag/vi gissat att det skulle handla om välhumlad gueuze som Cantillon Iris. Ack så fel. Båda ölen hade bryggts med 100% Brettanomyces-jäst. I noterna (som man får ha i övriga öl) beskrev den ena att de inspirerats av Russian River Sanctification. Som ingen av oss ens hört talas om tidigare.

Vi trodde att vi skulle få en hel stallbacke av de typiska häst/stall/hö/jord-Brett-tonerna och kruttorr öl, som Brett ofta ger. Men jag minns dem snarare som ganska runda, mjuka och maltiga öl.

Lite senare, när bryggarna fått ut våra protokoll, hörde en av dessa öls bryggare av sig. Han förklarade att de typiska stall-tonerna framför allt kommer när man kombinerar jäsning med Brett och traditionell jäst. Eller låter ölen oxideras (typiskt i träfat) under Brett-jäsningen. Och ingen av de metoderna hade använts med den här. Efter hans förklaringar i mailet förstår jag ölen lite bättre, men jag har nog fortfarande ganska svårt att förhålla mig till den.

Vi var här någonstans ganska tacksamma över att vi inte dömde klass 11 övriga öl. Det får komma med mer erfarenhet i så fall.

Syrliga fruktöl var nästa stil. Här insåg vi att vi nog borde fått veta vilken sorts frukt som använts. Tävlingsledningen ringdes och någon stund senare fick vi en lista, vilket underlättade en del.

Och, med risk för att stöta mig med en för mig fortfarande anonym hembryggare: Granatäpple-gueuze är måhända en spännande idé, och jag förstår tanken. Men resultatet kanske inte riktigt blev som tänkt.

Som tidigare sagts, en hel del av de här ölen var förbluffande välgjorda och hade utan problem kunnat serveras på vilken belgo-krog som helst. Okej, det kanske inte är riktigt Cantillon-klass, men väl lika bra som många av de kommersiella.

Vilket ställde till lite problem: Eftersom det var mindre än 10 öl inlämnade så fick vi bara dela ut två medaljer. Och när finalrundan var inne så hade vi fyra öl som alla var så bra att de på något vis borde få beröm. Efter lite nytt telefonernade kom vi fram till att vi skulle skicka en öl vidare till riks-finalen, dela ut ett silver och ge två hedersomnämnanden.

Vi var rörande överens om att det var en kriek som skulle vinna! Nu vet jag att det var De Volle Maan Kriek av Jakob Carlström och Karin Carlström som vi gillade så mycket. Och nu vet vi att silverpriset var bryggt av samma par; den utmärkta De Volle Maan Geuze. Hedersprisen gick till en imponerande oud bruin och… en öl jag genant nog inte alls minns.

Så, eftermiddagen hade blivit sen och vi fyra var alla totalt utmattade. Men vi var klara och behövde inte använda den bokade söndagen alls.

En riktigt intressant, spännande och trevlig dag!

SM i hembrygd öl II: 3 Light Pale Ale

Dagens uppgift. Foto: Anna Kihlstedt

Linköpingsjuryn: Erik , jag, Peter, Pia. Foto: Anna Kihlstedt
Som sagt. För några veckor sedan var jag med och dömde två klasser öl i Svenska Hembryggarföreningens tävling SM i hembrygd öl 2011.

Vi var fem som skulle döma i Linköping. På grund av sjukdom blev vi bara fyra på torsdagen då vi skulle samlas för att prata igenom klasserna och testa några kommersiella öl i stilarna. Detta för att vi senare skulle vara överens om hur det skulle smaka. Det blev en mycket trevlig kväll!

Lite kritik mog SHBF-organisationen över oss: Det kändes som om vi fick reda på viktig information i senaste laget. Framför allt har föreningen i vintras bytt ut sina blanketter som man skriver omdömen och betyg på. På utbildningen i vintras hade vi nya domare tränat och tragglat med de gamla blanketterna, och så plötsligt skulle helt andra papper användas.

De nya var bättre på alla sätt och snabbade upp betygsättande och urval betydligt, så visst var de bättre. Men det kändes ändå lite bakvänt. Tyvärr ligger de gamla blanketterna kvar på SHBF-hemsidan, dessutom.

Nå. Vi hade i förväg fått reda på vilka kategorier som skulle bedömas: 3. Light Pale Ale och 10. Syrliga öl. (stildefinitionerna hittas här) Den första tyckte jag lät kalas, den andra intressant.

Lördagen kom. Vi var fortfarande bara 4 domare. Eller bara och bara, det gick jättebra men det hade ibland varit praktiskt med ett udda antal domare.

Ölen vi dricker är helt anonyma, de är i standardflaskor med standardkapsyler med standardetiketter där det bara står ett nummer som bryggaren fått av tävlingsledningen. Vi har alltså ingen aning om vem som bryggt ölen, vad den innehåller, hur stark den är eller hur gammal den är.

Vi började med light pale ale-gruppen, och vi konstaterade att de genomgående var gamla och trötta. Det funkar helt enkelt inte att brygga en ordinary bitter långt före att den ska drickas, det här är öl som mår bäst färska.

Efter två rundor och en final var vi alla rätt överens och lite förvånade: Vi skulle skicka en Kölsch till finalen! Nu när listorna är publicerade kan jag konstatera att det var Ess av Jimmy Berglund som vi drack. En riktigt smaskens öl!

Så till det här med stilar och bedömning. SM i hembrygd öl är en stiltävling. Det innebär att man jämför ölen med definitionen och betygsätter den därefter. Lite som en hundutställning. Och det innebär också att öl som smakar jättegott kommer att få låga betyg om den inte följer stilen.

Det tydligaste exemplet var en riktigt lättdrucken och fräsch öl som lämnats in som en engelsk pale ale. Verkligt bra öl, men dess smak dominerades av en kraftig nyzeeländsk humle, troligast Nelson Sauvin. God öl, men helt fel stilmässigt. Jag har funderat över varför den lämnades in sådär. Trodde bryggaren att det här var en bra engelsk pale ale? Eller hade bryggaren fått för sig att vi skulle analysera och bedöma den som en bra eller dålig öl, fast i fel stil?

Jag kan direkt säga att det inte funkar så: Är det stilfel så upptäcks det, och så lägger man ingen mer energi på den. Bättre att lämna in i en relevantare klass (här exempelvis 4C Amerikansk Pale Ale) eller i den fria klassen 11, här kan man tänka sig 11C Modifierade öl, ”Jag har bryggt en engelsk pale ale med oengelsk humle”.

Okej. Vi fick iväg en öl till finalen som hela gänget var nöjda med. Silvret fick Tim Funk och hans cal com no1, en bra california common och bronset till Rough & Ready Bitter, en ordinary bitter av Klas Welin. Andra i klassen hade kanske varit bättre en gång i tiden, men den här kändes klart färskast.

Så pustade vi ut. Inte för att det var berusning i lägret, men vi kände oss alla rätt sega och småtrötta av allt tankearbete. Så det var hög tid för lunch och pizza.

Fortsättning följer.

Mild Month


Det är CAMRAs fel, alltihopa.

De har proklamerat maj till Mild Month där de fokuserar på den så underskattade ölstilen mild (uttalas helst på engelska). Mest dark mild, eftersom den är den dominerande varianten men även den ljusa.

Som icke-medlem har det för mig mest märkts på deras statusuppdateringar på deras Facebooksida där de bland annat kört ”Mild of the day” och presenterat diverse lätta maltiga drycker.

Och fasen vad jag blev sugen på mild!

Till slut, häromdagen, klarade jag inte trycket längre utan kastade mig över Systembolagets site och sökte desperat. Det verkade som det fanns 2 mild i beställningssortimentet: Balmy Mild, som var tillfälligt slut, och så Centenary Way Mild Ale som gick att beställa.

Så jag högg direkt. 12 halvlitrar à 41:70.

Inte för att jag vet speciellt mycket om ölen, jag kollade snabbt läget på Beer Advocate (B+) och Rate Beer (72) så helt otäck kan den inte vara.

Annars vet jag ingenting, jag har från brittiska Wold Top Brewery inte druckit någonting. Och importören World Beer Trading ger inte heller så mycket om.

8 dagar tyckte Systembolaget att det skulle ta. Vi får väl se. Bryggeriets beskrivning låter lockande:
Celebrating both our great British beer heritage and to reflect and commemorate the Centenary Way which runs from York to Filey (via the Wold Top Brewery). Centenary Way is brewed to a traditional recipe with mild malt and lightly hopped with Northdown and Styrian Goldings, creating a mild with a slight nutty flavour, a smooth hint of sweetness and overtones of chocolate and caramel.

3,5% alkohol, dessutom. Trevligt.

Bild: Wold Top Brewery.

2011-05-18

Allt om Öl Festivalen


17-18 juni 2011 hålls sveriges första utomhus-ölfestival: Det är Pelle från bloggen Allt om Öl med vänner som håller den hos Filial i Eskilstuna.

Lite blandade nyckelord: Egen festivalöl, foodcourt, ölskola, underhållning, besökarnas pris, jurypris, ost & öl, boenderabatter.

Mycket mer än så finns att läsa på festivalens hemsida.

Jag kommer själv att vara där på lördagen, främst för att delta i jurybedömningen, men hoppas också kunna gå runt och hälsa lite. Vi ses kanske?

2011-05-16

Notiser XLIX


Tillsammans med krogarnas kockar arrangerar Wicked Wine några Beer Makers Dinner med bryggarna från Isländska Ölvisholt Brugghús. Här är programmet:
= = =

Sugen på en utflykt i sommar? Oppigårds Bryggeri håller Sommarcafé varje dag vardagar 12-17 under juli. Ingen öl serveras dock.

= = =

Oceanbryggeriet är i experimenttagen. Så här sa de på sin Facebooksida häromdagen:
Till veckan bryggs även vår sommar-öl. Vi tar ut svängarna lite och i samråd med Peter Ocean har vi kommit fram till en Ocean Raspberry (arbetsnamn). En hallon-ale som kommer att bryggas med omkring 25% vetemalt och lite kristallmalt. Hallonen kommer att vara med i jäsningen och ytterligare hallon tillsätts vid lagring.
= = =

Nyfiken på Nils Oscar? De har lagt ut en minutlång film på Youtube som presenterar bryggeriet: Länk.

= = =

Var i fredags förbi Horse & Hound-bygget i Linköping. Ingen kamera var med, men det var fullt med stressade hantverkare och vad som jag trodde var totalt kaos. Krögar-Richard kom dock med lugnande besked per telefon: ”Det är som när dotterns ska göra läxorna. Det händer ingenting, sedan händer ingenting, sedan rasslar det till och så plötsligt 1 minut innan läggdags är allt klart.”.

Sista helgen i maj är det fortfarande som gäller, alltså.

= = =

Senaste veckorna har ölkrogarna Oliver Twist och Akkurat tillsammans med Nynäshamns Ångbryggeri lanserat en ny husöl, Tjockhult Tjinook. Som marknadsföring använde de en historia där någon brutit sig in på bryggeriet en natt i april och ”tjuvbryggt” en öl. Jakten på den skygge ”Tjinooken” vidtog. Ett kul och annorlunda sätt att lansera en ny öl! Hela historien kan läsas på Nynäshamn-hemsidan.

= = =

SM i hembrygd öl gick ju av stapeln förra helgen. Vinnare blev Bäckvägen Barley Barley Wine, brygd av Janne Sandström och Per Andersson från Bollnäs. Mer om SM kan läsas i detta pressmeddelande, hos Svenska Hembryggarföreningen eller hos någon av de ölbloggare som var på arrangemanget, exempelvis Portersteken eller Schnille & Schmak.

2011-05-14

Nymburk Gold Bohemia Beer

Det här är en öl jag recenserade sommaren 2005, och då gav jag den 3,68. En tjeckisk pils i folkölsklass (3,5%) från Pivovar Nymburk; Gold Bohemia Beer. I övriga världen verkar den ligga på 5,1%.

Det får bli en snabbrecension.

Utseende: Stort smutsvitt skum. Ljust gul klar vätska. Lite skumrester på glaset.

Doft: Lite tungt maltig sötma. Gott om smör/margarin. Färska blommor och lite hö. Något slags beska i bakgrunden.

Smak: Rejäla mängder smör/diacetyl. En del ren maltig sötma. En mjuk beska ligger bakom allt. Aningar av nyslaget gräs i eftersmaken och en del spannmål/mjöl. En lätt, behaglig beska i slutet liksom en lätt smörighet.

Munkänsla: Medelstark kolsyra. Kortlivade medelstora bubblor. Medelmjuk vätska.

En helt okej tjeckisk pils helt enkelt, en bra törstsläckare.

Betyg: 3,575. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 30:00 för 3x500 ml. Bäst före: 25 06 11.

Härtsfelder Kung Markatta Ljus Lager

Så, då var förra helgen undanstökad. Vad ska jag hitta på nu?

Tja… Jag tar och recenserar en öl.

Det blir ytterligare ett dåligt samvete från skafferiet, en öl som liksom skulle drickas upp rätt fort men som försvann in i gömmorna: Ljus lager är en öl på 2,6 % som ingår i distributören Kung Markattas ekologiska sortiment. På etiketten står det bara ”Tillverkad för Kung Markatta i Tyskland” men att bestämma dess ursprung är inte så svårt eftersom kapsylen är märkt Härtsfelder med jättebokstäver. Ljus Lager är namnet och ljus eurolager stilen.

Ölet fräser lite när jag häller upp det. Färgen är så ljust gul som man kan tänka sig (5 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet är vitt och sjunker medelfort utan att lämna några skumrester.

Doften är något söt med en lätt besk-kemisk ton. Lite mineraler och vitt bröd. Enkel och ren.

Smaken är rätt så lätt med en väldigt tunn kropp. Lite maltiga/brödiga toner och en ren lätt beska. Aningar av blommor och honung i bakgrunden. Den korta eftersmaken är lite lätt konstgjord med honung-bröd-smör och en försiktig beska.

Kolsyran är medelstark; de många små bubblorna är friska. Vätskan är blaskig.

En mycket lätt öl. Ren, japp, men väldigt lätt. Svenskarna är bättre på det här, jag begriper inte meningen med att importera det här från Tyskland om det nu ska vara så ekologiskt.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Cirka 21:00 för 330 ml. Bäst före: 10.11.11.

Inslev Sort Hvede

När vi satt och trivdes på Tre Små Rum så dök krögaren Reza upp med ett glas och en flaska: ”Jag har fått några flaskor av den här, men jag är osäker på om jag ska köpa flera. Vad tycker du?”. Sedan lät han några andra kunder prova och tycka.

Det var bara att sätta på sig den ölanalytiska hatten. Vilket inte är det enklaste med en sån här blandstil-öl. Sort Hvede från Danska Inslev Bryggeri är en öl där de tagit ett stoutrecept och ändrat så att 50% av malten är vetemalt. Detta ska skapa en mjukare, rundare öl. Dessutom är lite rökmalt tillsatt som ska tillföra toner av rök och lakrits. 6,5% alkohol.

Färgen är kolsvart. Det stora skummet är kallbrunt, den lämnar lite snygga skumrester på glaset.

Doften är (Bamberg-)rökig med en viss vetesyrlighet. Rostade toner och en del smörkola. Något obalanserad.

Smaken är mjukt maltig med rostade toner och lite syrligthet. En lätt sötma och låg beska. Rökt kött. Lite trä. Aningar av wellpapp? Smakerna simmar runt utan någon större fokus. Söt rökt etersmak med aningar av syrlighet. Inte speciellt rostad.

Kolsyran är mjuk och medelstark. Stora bubblor. Snygg.

Det känns som att Bamberg-rökigheten är i vägen för de andra smakerna. Inte speciellt rolig.

Så, Göteborgsresans recensioner avklarade. Bild: Inslev Bryggeri.

Betyg: 2,5. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Smakprov. Bäst före: 24.04.2012.

Dugges Batch 352 (Da Capo)

En av ölen vi drack på Tre Små Rum förra helgen kom från Dugges: Det var den amerikanska IPAn Batch 352 som nu fått till-namnet Da Capo. Vilket antingen kan bero på att det från början var en engångsbrygd med som åter kommit i produktion. Eller så har bryggaren Mikael ”Dugge” Engström börjat lyssna på riktigt gammal schlager. Ja vad vet jag? Jo, att alkoholhalten är 6%!

Vätskan är nästan klar, färgen är brun-bärnsten. Det fingertjocka skummet är beige, det sjunker långsamt ner och lämnar fina rester på glaset.

Doften är amerikanskt humlig. Apelsin, aprikos och lite alkohol. Fruktig och frisk. Lite mandel. Den är faktiskt ganska svag.

Smaken är först torrt friskt humlig. Sedan kommer en snabbt passerande kemisk beska med antydningar till ammoniak. Den följs av en lätt sötma och aningen fruktiga-kemiska toner av kiwi och stjärnfrukt. Humle dominerar eftersmaken med en viss torr ton av torkade frukter och lite alkohol. Lång ren efterbeska.

Rejäl kolsyra, små vassa bubblor. Lätt vätska.

En i grunden helt okej amerikansk IPA, men det finns lite för mycket små märkliga skavanker här och var för att jag ska bli riktigt nöjd.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 400 (?) ml.

2011-05-11

Ett par dagar i Göteborg

Oliver och Gambrinus på Gyllene Prag.

I helgen var jag och frugan i Göteborg. Ölrelaterade aktiviteter skedde. Gyllene Prag, exempelvis, en krog jag hört mycket gott om. Vi hade också hört att stället blir proppfullt på kvällarna, så vi smög förbi på fredagseftermiddagen efter en utpumpade långpromenad i stadens svar på Mount Everest: Slottsskogen.

Förutom en mycket mjuk och läcker Gambrinus bestämde jag mig: Om man är i Göteborg så ska man väl dricka Pripps Blå Export från fat, en gång Sveriges mest sålda öl, nu inte helt lätt att få tag på annat än som lättöl (på fat, alltså). Caroline tog en Krušovice som tyvärr serverades så kall och kolsyrad att den blev vass och blaskig. Den enkla skålen med oliver, korv och ost var mycket god i all sin enkelhet.

Efter att ha kollat menyn beslutade vi oss för att boka bord kvällen efter. God centraleuropeisk mat, bra välhållen fatöl (alla andra var tjecker) och avslappnad service. Och lite ovanligt med en ölfokuserad krog utan bardisk eller öl-reklam på väggarna. Maten var god och mättande, fast jag tycker nog att Mitropa i Norrköping är snäppet bättre.

Senare på kvällen så hamnade vi hos Ölrepubliken. Främsta anledningen var att vi båda var sugna på att prova Ocean Ebbot Ale som bara verkade finnas där just då. Plockbrickan var likadan nu som när vi var här för ett år sedan: Varierad och lite annorlunda med sina röror. När vi ändå satt där så hällde jag i mig en Ocean Stout, trots att jag var på porterhumör. Göteborgsbryggeriets vinteröl var som den skulle vara: kolsvart, lagom halv-söt och rostad. Bra grejer.

Lördag.

Vi promenerade omkring en del. Jag fick inte gå till Bishops Arms Järntorget på eftermiddagen för en lunchporter. Ack ack.

Något senare gav vi oss av för mer flanerande och hamnade hos Reza på Tre Små Rum. Han må vara en av landets mest egensinnige krögare, men i alla fall jag känner mig alltid välkommen där som jag inte gör på någon annan svensk krog. En öl hanns med; Dugges Batch 352 Da Capo innan vi gick vidare för mat och pilsner på Gyllene Prag. Caroline fick nöja sig med Närke Örebro Bitter.

Sedan tog vi oss till Bishops Arms Järntorget igen, i hopp om att äntligen få den där engelska portern som jag var så sugen på. Funderade först om de inte hade Carnegie Porter på fat. Men det visade sig att de slutat med det redan för 6-7 år sedan. Så kan det gå. Porter fanns dock, i alla fall till namnet: Shepherd Neame Original Porter. Kolsvart, torr och bränd. I min värld en stout. En okej stout, visst. Men det var inte riktigt det jag var ute efter.

Vidare vidare. Tillbaka till Tre Små Rum som jag lovat Reza. Caroline var nu sugen på någon fruktöl och efter en del sökande föreslogs en Cantillon Rosé De Gambrinus. Perfekt och excellent även om Caroline störde sig något på Brett-stall-tonerna i doften.

Rojo från Beerwell dök upp och vi småpratade lite med Reza om öl, bryggerier och krogarnas villkor. Intressant.

Nästa öl för oss båda blev den mumsiga Mikkeller American Dream som satt som en smäck. Det måste varit något fel med just det glas jag fick när jag recenserade den negativt förra året.

Egentligen var jag (och flera kunder hörde jag) på porterjakt, men varken Närke Max Golding Starkporter eller Amager Hr. Frederiksen passade mig just då. Jättebra öl, visst, men för starka. Fick också ett smakprov på Indslev Sort Hvede som Reza var väldigt tveksam att köpa in.

Tja, det är väl ungefär det som hände. En trevlig helg med bra öl (jag återkommer med lite recensioner) och fint promenadväder; jag kollade stegmätaren och den stod på 48.000 steg när jag kommit hem.

2011-05-10

Pripps Blå Export

Denna text var tidigare längre, men är nu uppdelad.

Förutom de 6-7 tjeckiska fatölen på Gyllene Prag fanns en svensk klassiker: Pripps Blå Export på fat; en öl som en gång var Sveriges utan konkurrens mest sålda öl men som numera för en tynande tillvaro någonstans kring plats 25-35 i Systembolagets statistik. Det är en ljus eurolager med drag av Dortmunder Export på 5,2%. På fat ser man den sällan (i alla fall i Linköping), däremot finns lättölen här och var.

Färgen är klargul, vätskan är klar. Det fingerhöga skummet är vitt. Lite skumrester blir kvar på glaset när det sakta sjunker ner.

Doften är mjuk och ganska söt med en lätt knäckighet. Lite mineraler, en ren närmast industriell beska, kanske med en aning smör i bakgrunden.

Smaken är söt med toner av mältat korn och spannmål. Lite knäck och stor sötma i eftersmaken. Slutet är ganska mjukt och sött.

Kolsyran är vansinnesstark med små vassa bubblor. Vätskan rätt lätt.

En svensk klassiskt söt lager… Inte på något sätt dålig, men ganska tandlös. Trots det en lite underskattad öl som fått ta mycket skit genom åren.

Betyg: 2,925. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 50:oo för 500 ml.

2011-05-09

Önskerecension: Thomas Hardy's Ale 2005

I samband med att Mikael vann min utlottning (länk) så fick han också en lista över mitt ölförråd eftersom han skulle få bestämma vilken öl jag skulle recensera. Vilket var ett jäkla jobb, men lovat är lovat!
[…] Efter lite grubblande och övervägande kom kom jag slutligen på att det vore intressant att höra vad du tycker om hur Thomas Hardy's Ale anno 2005 har utvecklats då jag själv har en sådan här hemma.
Thomas Hardy's Ale årgång 2005, alltså. Den är från den tid då denna klassiska engelska barley wine/old ale bryggdes av O'Hanlon. Alkoholhalten är 11,7% och den här flaskan heter 2005 P 00729. Flaskan är faktiskt så gammal att jag aldrig tagit något foto av den.

Färgen är djupt, djupt brun med en aning orange. Vätskan är aningen grumlig. Det låga skummet sjunker snabbt undan och lämnar en tunn ring på ytan. Inga skumrester, men en hel del alkoholgardiner på glaset bildas.

Doften är stor och behagligt oxiderad. Russin, plommon, torkade aprikoser. Starkvin (Madeira), kalk, apelsinsaft, cederträ, lönnsirap, värmande alkohol och en delikat sötma. Mycket bra, men jag hade nog väntat mig ännu mer komplexitet.

Smaken är mycket söt och kraftig. Russin, inlagda plommon, ljus sirap, lite Madeira-vin och en viss syrlig-besk ton i bakgrunden. Julkryddor, lönnsirap, fikon och aningar av apelsiner och limeskal. Eftersmaken är lätt fruktigt med värmande alkohol och aningar av rom-russin. Den är lite förvånande kort och lämnar en stor sötma och torra mineraler i slutet.

Kolsyran är medelstark (kraftigare än jag väntat mig) med ett fåtal småvassa bubblor. Vätskan är tjock och mycket kladdig.

En fin och välgjord öl på gränsen mellan ett barley wine och en old ale som klarat sina 6 år väl, men som ändå inte känts helt färdig. Man kanske skulle väntat 20-30 år till?

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Slut. Pris: Okänt. Bäst före: Omärkt.

2011-05-05

Glöm inte SM i hembrygd öl på lördag!

(klicka för att göra texten läsbar)

2011-05-04

Mikkeller Green Easter IPA

Påsken över, men inte påskölen. Fast den här är väl egentligen bara påskig till namn och etikett. Green Easter IPA är annars Green Gold IPA (jag orkade inte ens ta en ny bild). I vilket fall är det en amerikansk IPA på 7% från Mikkeller som bryggt den hos De Proef Brouwerij. Den har humlats generöst med Simcoe, Cascade och Amarillo. Malten är Pilsner, Münich och Caramünich. Och så lite havreflingor på det.

Jag drack den från fat tidigare i vintras och gav den då 4,15 (länk). Förväntningarna är höga.

Vätskan är bärnstensfärgad med en dragning åt orange, den är ganska grumlig. Det höga skummet sjunker långsamt och lämnar tjocka skumrester på glaset.

Doften är rätt så besk med massor av amerikanska humletoner: Grapefrukt, lime. pomerans. En massiv sötma med karamelliserat socker och knäck. Lite oljiga toner i bakgrunden.

Smaken är mycket humlig och fräsch med en bra balans. Citrus (mestadels grapefrukt) och en mycket elegant beska. Söta maltiga toner som inkluderar knäck, rågbröd och en aning kokos. Hö, torkad frukt och färska snittblommor samt en något oljig ton av frukt-gelégodis. Annars finns en växande ren beska och värmande alkohol i eftersmaken. Avslutningen är aningen torr och mycket balanserad.

Kolsyran är mild, de små bubblorna friska. Vätskan är mjuk.

En utmärkt amerikansk IPA, en av de bästa skandinaviska jag träffat på. Måhända är den lite enkel i smakstrukturen, men å andra sidan är den färsk. Det är väl det som gör att jag tycker att den är bättre än amerikanarna som kommer hit.

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment påsk 2011 (lagerstatus). Pris: 37:90 för 330 ml. Bäst före: 09/08/13.

2011-05-02

2.000-utlottningens vinnare



Så. Tiden har gått ut, en vecka sedan jag startade utlottningen för att fira mitt 2.000-ende blogginlägg (länk).

Och vinnaren är…

Mikael Nylander!

Grattis!

Men vad bestod vinsten egentligen av?

Från Ofiltrerat:
  • Slottskällan Nelson-t-shirt
  • BrewDog-pin
  • Carlsberg-barhandduk
  • Shipyard Brewing-öppnare
  • Beer Advocate-klistermärke (gammalt)
  • Carlsberg-penna
  • Lite blandade underlägg
Från Bobo, De Klomp:
  • Duvel-kortlek
  • Duvel-penna
  • Duvel-öppnare
Från Mattias, Wicked Wine:
  • Einbecker barhandduk
  • Wicked Wine Keps
  • Wicked Wine T-shirt (M)
  • Duff nyckelband
Från Henric, Carlsberg Sverige:
  • Carnegie Porter 175 år förkläde (långt)
  • Brooklyn flasköppnare
Speciellt Carnegie-förklädet hade jag velat vinna själv… Grattis igen, och tack till er som skänkt priserna!

Till er bryggerier/distributörer/krogar som går och surar för att ni inte var uppräknade här så kan jag trösta med att det nog kommer fler utlottningar.

2011-05-01

Wychwood King Goblin

Dags att ladda upp inför morgondagens nyhetssläpp med en öl från släppet för en månad sedan: King Goblin, en engelsk Strong Ale från Wychwood, det engelska bryggeriet som numera haft sina öl här i Sverige i nära 15 år. Alkoholhalten ligger på rejäla 6,6%. En storebror till den välkända Hobgoblin, kanske?

På etiketten skriver de att den bara bryggs vid fullmåne, ett typiskt tilltag för att få oskyldiga ölbloggare att skriva några extra rader om ölen. Vilket verkar lyckas allt för väl.

På hemsidan står att läsa att choklad- och crystal-malt använts, liksom Fuggles, Styrian, Sovereign och Cascade vad gäller humlen.

Färgen är mörkt brun med en aning rött (39 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmt beige. Det sjunker sakta och lämnar en del fina skumrester på glaset.

Doften är en aning syrlig, men den domineras av en robust rostad maltsötma. En ren beska kompletterar, liksom toner av russin och torkade fikon. Karamelliserat socker i bakgrunden.

Smaken är kraftig med en snabbt passerande beska. Lite torkad frukt och rostade-nötiga toner. Torra smaker av mörk choklad och russin. Eftersmaken har vissa mogna toner av karamelliserat socker/knäck, Madeira och nötter. Rena beska toner, lite hö och toffee i slutet liksom en lätt maltsyrlighet.

Kolsyran är mild, bubblorna små och friska. Vätskan är mjuk och aningen kladdig.

En rätt trevlig strong ale, som kanske kan bli bättre av något års lagring, den kändes lite osofistikerad nu.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment, lanserad i april 2011. Pris: 24:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 31 DEC 11.

Bild: Galatea.

SM i hembrygd öl I


Gårdagen gick åt att döma två klasser i SM för hembrygd öl.

Jag har skrivit en lite mer detaljerad text om det hela, men eftersom jag inte har en aning om hur mycket jag kan säga innan hela SM är avgjort publiceras den inte förrän lördag kväll.

Men vi fick iväg två öl till finalen som alla fyra domare var överens om var riktigt riktigt bra och stiltypiska. Det är kul och bekvämt att en jurygrupp finns här i Linköping. En mycket trevlig grupp, dessutom.

Men det är klart, trots att vi bara hade 18 öl att penetrera så var jag rätt slutkörd på kvällen igår. Inte berusad, men mentalt trött och med överbelastad näsa och mun.

Det ska bli mycket intressant att se hur det går för de här två ölen i finalen i Stockholm nästa helg. Då genomförs också ”Folkets val” där besökarna får säga sitt. På grund av sen planering från SHBFs sida var jag redan bokad för en minisemester i Göteborg, så jag kan inte delta där. Trist, men det kommer väl fler chanser.