2011-11-13

Lördagen den 12 november 2011

Det får bli lite kåserande kring gårdagen. Jag recenserade inga öl, men det blev en del ölrelaterade aktiviteter, det blev det.

Kring tolvtiden cyklade jag ner till De Klomp eftersom det var dags för månadens ölprovning. Temat var Nyskapa(n)de Ölstilar och jag tyckte i förväg att jag, ölmaister Bobo och Brill & Co fått ihop en rätt intressant och varierad provning.

Väl på plats höll Bobo på att sätta igång ett antal nya fat, flera av dem till provningen. Direkt stötte vi på ett problem: Ett av ölen, Oppigårds Twisted Wheat, skummade något vansinnig och var överkolsyrad. Laktobacillinfektion i vardande? Kanske. Men trots noggranna smakanalyser och diskuterande kunde vi inte hitta några smakfel, så vi bestämde oss för att köra på den.

Nu dök herr J. Lindahl upp, han skulle samtidigt som min provning hålla en bourbon-provning för ett sällskap på annan plats. En märkbart trött och förkyld krögare Take dök också upp för att kolla läget.


Bobo hämtade fram en flaska som han just fått tag i: Kissmeyer PilNZer från danska fantombryggeriet Kissmeyer Beer. Vi fick varsitt litet provningsglas och jag konstaterade att ölen gav det etiketten lovade: En fräsch tysk pilsener som fått en rejäl dos torrhumling med nyzeeländsk humle. Skulle sitta som en smäck en varm sommardag!

Medan vi småpysslade med att ställa upp glas, kolla öllistan, pinga öl på Fatkoll och få uppdateringar om krogskvaller så fick jag ett smakprov på Rasputin från De Molen. Det är en intressant öl, inte alls så stor och intensiv som sin namne från North Coast, snarare en starkare engelsk porter med rejäla kaffetoner. Vi mediterade över att De Molen, nu när de fått bättre distribution i Sverige, kanske kommer att kännas mindre hypat. Visst gör de mycket bra öl, men ibland har det känts som folk recenserat etiketterna.

Gästerna började köa, jag fyllde vattenglas och Take gick upp i lägenheten för att sova.

Provningen körde igång. Fast reden här insåg Bobo att det skulle bli problem med Twisted Wheat som jag tänkt köra först: Den skummade något vansinnigt och tog bra tid att hälla upp.

Jag fick börja med öl #2 i stället. Efes Dark Brown, en av de öl som i USA går under rubriken malternatives – öl som efterliknar alkoläsk (RTD) men som genom att vara öl kan gå runt förbud mot alkoläsk. Mörkbrun och smakade som indonesiska kaffekarameller. Svag öl-karaktär.

Nästa öl: Beer Here Dark Hops. Här försökte jag redogöra för den snåriga historien och kategoriseringen av mörk välhumlad amerikansk öl, som allmänt och tveksamt kallas Black IPA. Svart, mycket citrus och en fin syrlig maltton. Riktigt god, den här gången också.

Här hade Bobo lyckats få ner tillräckligt mycket öl i tillbringarna, så nu kom Oppigårds Twisted Wheat. En del kryddnejlika och frisk vetesyrlighet mötte citrusskal vilket tillsammans ger en klassisk Oppigårds-öl men med en ny dimension. Hoppas den här kommer tillbaka i sommar! Den fick väl placeras i facket välhumlad veteöl, som jag inte tycker är samma sak som de ganska mesiga American wheat beer.

Öl #4 är en av de få som uppnått statusen ”Klompklassiker”: Houblon Chouffe Dobbelen IPA Tripel. En belgisk trippel, kraftigt humlad med europeisk och amerikansk humle. Farligt lättdrucken och en utmärkt representant för stilen Belgisk IPA.

Vinfatslagrad öl var nästa nya stil. Evil Twin Disco Beer är ölen som designats för att få ut blyga ölnördar på dansgolvet. I grunden en vinig och ganska ljus amerikansk IPA som antingen lagrats på Chardonnay-fat, eller blandats med Chardonnay-vin. Jag fick ingen riktig klarhet i vilket. Här var en riktigt frisk och vitvinig öl med massor av krusbär och lite kattlåda i doften. Mums.

Sista ölen på provningen blev HΨ Cuvée 2009, en öl som det inte var speciellt lätt att hitta information om. Bryggd av belgiska Van Steenberge för den italienska importören Zago. En slags mellanting mellan en dubbel och en quadruppel som efterjästs på flaska enligt champagne-metoden. Söt, maltig i klassisk quad-stil men med en torrhet som jag inte hittat i så många andra.

Det var provningen det.

Nästa punkt i planeringen var ett möte med ett gäng från Svenska Hembryggarföreningen där vi diskuterade möjligheter och praktikaliteter inför ett arrangemang som jag nog har anledning att komma tillbaka till. Fick höra att föreningen slagit medlemsrekord och snabbt är på väg mot 1.500 medlemmar. Imponerande, det jäser i stugorna! Till detta en Punk IPA från fat, som jag verkligen tycker blivit bättre i den nya svagare versionen.

Matdags. Det fick bli en porterstek, som var god. Men vad skulle drickas till? Det naturliga valet Göteborgsporter ansåg inte Petter bakom baren vara så naturligt, den kunde ta över hela rätten på ett olyckligt sätt. Jag litade på honom. Matsedeln rekommenderade en gueuze, men de lämpligaste var slut. Efter en stund kom bartender Martin ut med en välvald flaska Mikkeller Monks Elixir. Den tyckte jag var för stark. Han såg trött ut och återvände till kylarna. Efter ytterligare diskussionen med sina kollegor återkom han med idén North Coast Brother Thelonius och argumentet att den var en halvprocent svagare. Det fick väl gå.

Ölen passade perfekt till maten. Just när jag fått in allt ringde frugan. Hon satt på Horse & Hound och väntade på att mitt möte skulle bli klart så vi kunde äta ihop. Åter hade vi missuppfattat varandra. Ack ja. Fast det gick ju att lösa.

Jag åt min porterstek och hastade alltså till nästa pub.

Där hade Caroline nästan blivit klar med sin hamburgare, där köttet var väl rökigt och pepprat. Jag beställde på ren rutin in en Fuller's London Porter. Den gjorde exakt vad den skulle även denna gång, det är en gammal vän som man vet var man har. Jag orkade varken kolla sortimentet eller pinga öl den här gången.

Hälsade lite på Jerry och Bobo som dykt upp. Diskuterade flug-knytande med den alltid like elegante J. Lindahl.


Caroline hade handlat present, ett nummer av den amerikanska öltidningen Beer Magazine som nu fått distribution av Pressbyrån/Press Stop/Interpress. Recension kommer, var inte oroliga för den saken! Caroline beställde in Strömsholms Gråskägg, jag smuttade vidare på min porter.

Tja, vi åt en ganska… mild… plockbricka och drog oss hemåt. Där slappande fick gå före öldrickande.

2 kommentarer:

  1. Såg jag verkligen så trött ut? Var nog mest fundersam över vad jag skulle hitta på istället. Man tar ju sitt uppdrag på allvar :P

    /Martin

    SvaraRadera
  2. Om jag nu skrivit om julöl i ett tidigare inlägg så måste jag tillägga detta: i fjol hade jag anledning ett ärende till Köpenhamn såhär års, och då passade jag på att plocka in några Dark Hops som julöl. Under rätt omständigheter så smakar den precis som julmust - eller snarare, precis så som julmust borde smaka!

    SvaraRadera