2011-10-31

En medium-utlottning!


Efter den fantastiska SMÖF-helgen (och en jobbig dag på jobbet) tar jag och kastar ut en liten utlottning för att lysa upp i höstmörkret!

Den här gången är det en T-shirt som jag fått av de snälla människorna på Gamla Slottskällans Bryggeri. Färgen är ledigt svart, på bröstet finns deras ”vapensköld” med fyra stjärnor i tjusigt guld och på högerarmen en diskret text SLOTTSKÄLLANS som visar din sofistikerade smak för omvärlden.  Inte illa.

Noteras bör dock att tröjan är i storlek medium. Bara så ni vet.

Okej, till det praktiska: Skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med ordet ”Trikå” i rubriken. Förgyll gärna min dag med att i mailet berätta vad du vill läsa här på Ofiltrerat när du ändå är igång.

Utlottningen avslutas om en vecka, måndag 7 november 21:44.

2011-10-29

SMÖF-blixttävling!

Är det någon som följer bloggen live på mässan?

Den första som kommer fram till mig nu och berättar att denne vet om tävlingen får ett oanvänt klippkort!

 Senare uppdatering: Hämtat! Grattis!

Oppigårds Tartan Ale


Det blir en fatöl till, lika bra när man sitter här i fatölshallen... Dessutom en som jag inte hört talas tidigare: Tartan Ale, en skotsk ale på 6,3 % från Oppigårds Bryggeri.

Färgen är varmt brun, vätskan klar. Det lilla skummet försvinner iväg rätt fort utan att lämna mycket till rester på glaset.

Doften är söt med tydliga toner av knäck och kola. Aningar av beska och brun farin. Lite metall,

Smaken är maltig med en större beska i starten än vad jag väntat mig. Lite knäck och torkade blommor. Eftersmaken är mjuk med söta toner av knäck och lite lagrat starkvin. Eftersmaken är rätt kort med en mild ren beska.

Kolsyran är kraftig med småvassa små bubblor. Vätskan är medelmjuk med en lätt kladdighet.

En helt okej skotsk ale. Kanske aningen lätt?

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Fat på SMÖF. Pris: 3 klipp à 5:- för 10 cl.

Guldskum 2011

Håge intervjuas av festivalgeneral Thomas.
Årets pris till festivalens bästa öl, Guldskummet, gick i år till Närke Kulturbryggeri och deras nya öl Gransus (recenserat av mig här).

Bryggare Håge höll ett kort tacktal med och förklarade att de lämnat in ett "knäppöl" som inte borde kunna vinna.

Väl förtjänat!

Öl och choklad



Nu fick jag grannar. Vid bordet bredvid dök Familjen Laby upp och fyllde ytan med choklad och praliner. Jag köpte fyra påsar à två praliner, alla med ölanknytning. De hade fyllts med Oppigårds Starkporter, Winter Ale (innehåller Oppigård Winter Ale grönöl), Oppigård Golden Ale och så, gjort exklusivt för festivalen, Framboise Boon.

Jag hugger oförskräckt in på den sistnämnda. Den doftar lite hallon bland alla mjuka chokladtoner. Den mycket mjuka och runt söta smaken har något slags spår av hallon-lambicen, mest syran, men också en hel del honung. Läckert.

Portervarianten har lite mörkare choklad. Doften är också mörkare och den betydligt tyngre fyllningen är torr och rostad med en hel del kaffe och, faktiskt, en aning alkohol.

Bäst att gömma undan resten för mig.

Gefle Ölsellskaps stipendium utdelat!

Gefle Ölsellskap delar årligen ut ett stipendium till de/den som främjar ölkultur, gärna med en lokal förankring. I år gick priset till Malte Söderbärke Ölvänner!

Priset består av
  • Diplom med motivering
  • Sellskapets ölmugg
  • 1.000:- till personalfrämjande aktiviteter
Thomas Husing och representanter för styrelsen tog emot priset i samband med avslöjandet av dagens suprise-öl.

Motiveringen är enligt uppgift på väg till mig för publicering.

Småplock från SMÖF - 2

"Måste de skriva så jävla smått på etiketterna?"
Livebloggandet från ölhallen fortsätter!

Dagens "suprise beer" avslöjades just i huset bredvid. Det visade sig vara Hel & Verdoemenis Wild Turkey B.A. från De Molen.


Den nyöppnade lådan verkar ha en rykande åtgång.

= = =

Nu har jag jury-bedömt årets Guldskum. Återkommer när även folkets röster räknats. Blindprovningar är livsfarligt, jag inser nu att jag totaldissat ett par av mina svenska favoritöl.

= = =

Planen för den nära framtiden: Gå på föreläsning med Tomas Danko under rubriken "Spontan öl är ingen plötslig". I ölhallen spelar just nu "Full koll" "Pünk Flöjd" akustiska versioner av Pink Floyd-låtar. Inte dumt, faktiskt.

= = =

Passar på att dricka en öl från ett nytt bryggeri under tiden. Stolt är en dry stout på 4,2 % från Jädraås Bryggeri. Svart, lågt skum. Lätt doft med tydlig rostning. Kruttorr smak med rejäla svartmaltsmaker. Lätt kropp. Inga egentliga konstiga felsmaker utan en väldigt stram och torr stout. God hinkabilitet. Jag får mersmak, helt klart.

= = =

Här kan man ju inte sitta och prata öl med folk utan att dricka öl. Gick över till flask-huset och beställde ett smakprov av en öl jag hört mycket gott om under dagarna: Levande Ale från Kallholmens ...

Nu kom Närke-Håge och slängde fram ett glas Konjaks! Stormaktsporter från ett 5 l-fat. Gott, gott och rätt så sött. Jaja, det var det smaksinnet det.

... från Kallholmens Maltbryggeri (vilka bryggerier brygger inte med malt, kan man ju undra). Kopparfärgad, litet vitt skum. Humlefrisk doft, viss sötma. Lite knäck. Ganska torr, närmast astringent smak. Ganska lätt eftersmak med mjuk sötma och lite gröna tomater. Fin beska i slutet samt aningar av lösningsmedel. Mild kolsyra. Jodå, den går väl ner utan att varken imponera eller avskräcka.

= = =

Fick just höra ett trovärdigt rykte att Oppigårds just slagit till och köpt en ny flasklinje. Inte bara för att höja kapaciteten, utan också att förbättra ölen under hållbarhetsperioden. Det pratades om förbättrad kapsylering och kvävgas.

= = =

Nu har jag inte bara ätit icke-grå bratwurst utan även varit på två mycket intressanta seminarier, dels Dankos spontanjästa föredrag, dels min tillfällige rumsgranne Evan Rail som berättade om läget i öl-Tjeckien just nu. Det verkar vara en explosionsartad utveckling med pubbryggerier och influenser från andra ölkulturer just nu.

Nu blir det prisutdelning i Ölskummet.

= = =

Mer öl, mer blixrecension! King Kong är en bitter på 3,5 % från Jädraås Bryggeri. Ljus bärnsten, nästan klar vätska. Aningar av potatis och hö i doften. Lätta rena smaker, aningar av jord och gröna frukter. Mjuk lätt kolsyra. En frisk och lätt torr bitter utan några krusiduller.

= = =

Dags att prova något nytt urvalskoncept: Den här ölen valdes eftersom etiketten hade en fin färg, något slags grålila. Det blev en av de nominerade ölen från Guldskum-bedömningen... Onkel Weissbier från Stockeboda Gårdsbrggeri. Så till coverbandets toner av Köppäbävisan så ska jag nu se vad jag gillar denna öl. Färgen är gul med lite guld, vätskan klar. Doften är rejält fenolisk med lite tvättmedelstoner. Ingen kropp. En del röda äpplen. Faktum är att den efter ett tag övergår till att smaka äppelmust. Ganska lätt kolsyra, lätt något torr vätska.
Hällde ut det mesta av mitt prov. Obehaglig.

= = =

Oförskräckt vadar jag vidare bland de svenska småbryggerierna. Det är ju SMÖF, inte sant? Det här är Röd Nirvana, en stout på 5,3 % från Klövsjö Gårdsbryggeri. Färgen känns inte stoutig, direkt utan snarare klassiskt porterbrun. Klar vätska, visst rödaktigt skum. Doften är lätt och ren. Aningar av brunmalt och röda bär. Smaken är lätt och frisk med en del rostad/bränd malt. En hel del stram och lätt fruktig humlebeska i eftersmaken. Men så mycket mer än så blir det inte. Lätt kropp, lite torr vätska. Jag vet inte riktigt var bryggeriet läst sina definioner av stout, men det var i alla fall en öl utan större fel. Coverbandet kör till detta Simply the Best.

Lite funderingar kring SMÖF


Lördag. Tanken är att jag med lite avbrott ska sitta här ett tolvtimmarspass. Lite seg i början, men en rask 2,5 km-promenad till festivalen ordnade upp det värsta..


Jag har bara varit här en gång tidigare, 2009 om jag minns rätt. Nu när jag är här hela helgen och ser lite av jobbet bakom kulisserna blir jag allt mer imponerad: I princip hela orten Söderbärke är på ett eller annat sätt involverad i "ölveckan" som de infödda kallar arrangemanget. De som inte står bakom barerna, håller rent, värmer korv eller bär flaskor och glas har under veckan snickrat bar, kört hit öl från alla möjliga hörn eller skrivit programblad. Om de inte är med i någon av de band och kör som då och då underhåller massorna.  Eller inhyser sådana som mig, bryggare och föreläsare i sina hem.

Det är massor med jobb bakom det här, och alla jobbar ideellt.

Jag funderar på hur makarna Husing och ölkluben Barkemalte Ölvänner lyckas med den här bedriften i en tid där det är allt svarare att få upp folk ur sofforna.

Svaret när jag frågar runt verkar dels vara att det är så väl organiserat att det blir lätt och roligt att jobba. Dels att det här under de 7 år festivalen hållit på blivit ett viktigt sätt att visa upp den annars rätt okända orten Söderbärke. Något som många ser fram emot - det händer något stort, roligt och engagerande mitt i den grå hösten. Hela orten lever upp.

Med de här kunskaperna blir jag ännu mer imponerad över SMÖF och dess sortiment av öl från hela Sverige. Öl som man annars får resa många mil för att få uppleva.


Och i det ljuset blir så känns det okej att några öl i programbladet aldrig lyckades ta sig hit.

2011-10-28

Småplock från SMÖF - 1


Här samlar jag diverse småsaker från SMÖF under fredagen, uppdateringar sker då och då.

= = =

Håge från Närke Kulturbryggeri kom förbi och pratade öl, mest svensk historisk öl, flaskstorlekar och ölhype.

Han tyckte att jag skulle prova deras senaste öl, Jontes Atgeir. Det är samma maltbas som deras Single Target, CAmarillo, Sim-ko och Slättöl. Den här gången humlad med Tomahawk. 4,9 %. Ingen torrhumling.

Apelsiner och pomerans i doften. Smaken är mycket torrare med mindre kropp än i alla fall CAmarillo. Lättheten gäller för hela smakregistret. Läskande.

= = =

Nu fick jag hjälpa en besökare med bandy-resultat. Vad gör man inte?

= = =

Kvällens suprise-öl var De Molen/Flying Dog Bat out of Hell. Nja, det finns intressantare öl här.

= = =

Tänkte ju beställa in Lakrits från Charlis. Men den lädan hade inte kommit (än). I stället blev det en Ambasadörs Porter på 7,8 % från Qvänum Mat & Malt. Svart. Lätt torr nästan lite mintig doft. Rostad småsöt smak med lite mogna frukter och en fin fräsch syra. Bondkakor? Något ditåt faktiskt. Snygg efterbeska. Den här skulle jag kunna tänka mig att köpa några flaskor av. Möjligen hade jag då också satt fast en post-it-lapp med orden "Russian Imperial" före ordet "Porter" på etiketten. Fast det är klart, jag läste inte det finstilta.

= = =

Ett bryggeri som jag varit otroligt nyfiken på senaste månaderna har varit Åsundi från Åsundens Bryggeri. Om jag fattat det rätt bryggs den av en kille som började extraktbrygga ett år sedan, och nu fått in en APA på 6 % på Systembolaget.

Hur är då ölen? Oväntat mörk, chokladbrun. Lite oaptitligt grumlig. Doften är vörtig, lite grönsaker och dammigt brödig. Smaken är likaså ofärdig, lite syrlig och dammig. Som att dricka en öl direkt från jästanken. Det finns lite otydlig humlebeska i eftersmaken, och lite alkohol.

Nej, det här var inte bra.

= = =

Nytt försök: Chokla från Charlies. En brown ale 5,8 %. Den är ju brun, det är den. Närmast porter-mörkbrun. Doften är jästig och lite alkoholig. Smaken är betydligt bättre: Halvsöt, toner av mjölkchokladkaka och vörtbröd. Rätt mycket alkohol i eftersmaken, jag kommer att tänka på likörkonfekt. Kolsyran är rätt kraftig. Eldig alkohol i slutet.

Kanske ingen jättefavorit, men den går ner, det gör den. Konstigt att man kan få så mycket alkoholkänsla under 6 %.

= = =

Medan dansband-rockbandet dunkar på i lokalen gav jag mig på jakt efter något rent och utjäst.. Koutský Svetlé Vycepni, kanske? En tjeckisk 10 P pilsner på 4,2 %. Färgen är gul, vätskan klar. Litet vitt skum (kan bero på upphällningen). Doften är aningen jästig med en del hö och gräs. Mineraler. Smaken är ren och lätt med viss sötma. En del smör och en mycket stram beska. Beskan ligger kvar länge i eftersmaken som annars har en aning honung. Kraftig kolsyra.

Det här var bättre.

= = =

Av någon anledning lägger WLANet av när bandet spelar. Hmhmf. Tur att jag har internetdelning på mobilen. Jaja, under tiden hämtade jag ett glas Piraten, en pale ale från Lundabryggeriet. på 5,6 %. Fat. Smågrumligt brun, kompakt varmvitt skum och massor av skumrester på glaset. Doften är ung och lite jästig. Lite humle i bakgrunden. Smakerna är mycket lätta med antydan till mjölksocker. Kroppen är liksom smaken väldigt lätt... Nästan ingen eftersmak alls, möjligen lite ren beska.

Jo: Ordet "blask" ligger på mina läppar.

Närke Gransus

Den första recensionen av mer klassiskt snitt från SMÖF blir Gransus från Närke Kulturbryggeri. Det är något slags scottish gruit-öl på 6,8 % som fått delar av sin beska från granskott, plockade i skogarna kring Söderbärke tidigt i våras. Men den har också humlats lätt, eftersom det är så svårt att förutsäga beskan från träd och örter. Detta enligt Berith från bryggeriet.

Färgen är varmt brun, vätskan klar. Det lilla skummet är varmvitt, det sjunker sakta och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är jästig och lite fenolisk. Trä-sav, tallbarr och lite parfymerat rengöringsmedel. Konstigt nog blir den aldrig speciellt konstgjord.

Smaken startar med en ren beska, som snart kompletteras med en söt ton av granskog. Nötiga aningen rostade smaker, lite parfym och köttbuljong. Eftersmaken har en ren bakgrundsbeska, lite omogna nötter och växande alkoholvärme. Avslutningen är väldigt torr med aningar av jäst och enbär.

Kolsyran är mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan är torr.

Fick just en pratstund med Håge om den här ölen. Torrheten i slutet kommer från granskotten. I övrigt bygger gran-delen av ölen mycket på chansningar - de visste egentligen hur man ska göra.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Fat på SMÖF. En del fat har också levererats till krogar runt om i landet. Pris: Smakprov.

SMÖF - nu är jag här!

Det är ändå ingen som läser skyltar.

Så, nu är alla tekniska detaljer fixade. Så resten av kvällen här på Söderbärke MikroÖlFestival sitter jag vid ett litet bord i fatöls-hallen. När jag inte springer runt och pratar med folk och provar öl, förstås.

Men nu ska jag iväg till invigningen. Återkommer!

Min utsikt.

2011-10-27

Notiser LIX

Akkurat, hösten 2004.
Ingen ölrecension i kväll. Jag laddar i stället upp inför SMÖF i morgon och på lördag. kom förbi och babbla lite om du är där. Arbetsnamnet är Ofiltrerats Vaudeville.

Allt man behöver veta inför och under SMÖF hittas i deras programblad. Vilka öl vill du helst att jag recenserar?

= = =

En av världens största, om inte den största, öltävlingar är World Beer Awards där årets tävling just gått av stapeln. Många klasser är det, och den kompletta prislistan kan hämtas i en trevlig pdf-bok här.

Speciellt grattis till Nynäshamns Ångbryggeri som vann fina priser med Bötet Barley Wine och Sotholmen Extra Stout!

= = =

Porterfestival. Smaka en stund på ordet. Mmm… Porter Drinkers Association, Svenska Ölfrämjandet och Novotel bjuder åter på en orgie i bruna och svarta öl. 19 november på Novotel, Klippan. Göteborg.

Är jag sugen på att åka? Så det skvätter om det. Men man kan å andra sidan inte göra allt. Å tredje sidan kan man sitta och dregla över förra festivalens vinnarlista. Hooohoh.

= = =

Samma helg, 18-19 november, hålls Örebro Öl & Wisky Festival.

= = =

Det är fortfarande några dagar kvar på erbjudandet att få 10 % rabatt hos Sejdelshoppen. Läs mer här.

2011-10-26

Spendrups Brutal Brewing Pistonhead Plastic Fantastic

 Jag låter mig inte nedslås av någon liten kölschincident, utan tar nya tag med en ny öl: Pistonhead Plastic Fantastic från Spendrups-projektet Brutal Brewing. Det är en amerikansk helmaltslager på 4,7 % som enbart finns i PET-flaska.

Som numera brukligt med öl från Spendrups skickar de ut en välmatad pressinformation, och det här är vad de har att säga om denna öl:
Färg: Ljus bärnstensfärg.
Doft: Kraftig humledoft med inslag av citrus och grape.
Smak: Humlearomatisk. Beskans balans har vi fått till med en sötma från mörk och ljus karamellmalt och så skickar vi i våra humlefavoriter Cascade, Saazer och Amarillo.
Malt: Pilsnermalt, mörk karamellmalt och ljus karamellmalt.
Humle: Magnum, Saazer, Cascade och Amarillo.
Jäsning och lagring
Pistonhead Plastic Fantastic är en underjäst lagertyp. Huvudjäsning sker i 10 dagar vid 13° C. Därefter sker mognaden i lagertank under 4 veckor vid - 1° C.

Riktvärden
Stamvörtstyrka P°: 11,5
Alkohol vol %: 4,7
Restsockerhalt vikt %: 2,5
Färg EBC: 30
Humlebeska EBU: 24
Ölen är rödbrun (28 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet är beige och kompakt, det sjunker kvickt ner till ett ojämnt tunt lock på ölen utan att lämna några rester på glaset.

Det är en ganska söt och maltig doft… En del rostade toner och en del nötter. En viss humlesmak med jordiga toner. Försiktiga beska toner.

Smaken har en inledande ren beska. Sedan kommer en lätt sötma, jordiga-nötiga smaker, aningar av citrusfrukt. Mycket lätt kropp, ölen balanserar på blaskighetens avgrund.Eftersmaken har en långsamt växande bäska, lite mogna röda bär, nötter, bananskal och en aning rågbröd. Avslutningen har toner av stekt potatis och bittra örter.

Kolsyran är mild, de små bubblorna ganska friska. Vätskan är vattnig.

Den totala bristen på kropp förstör de trots allt rätt intressanta smakerna som finns i den här ölen. Blask.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 11:90 för 330 ml. Bäst före: 09 02 12.

En Kölnbo i Düsseldorf


När jag reste runt i Tyskland tidigare i höstas stannade jag en natt i Düsseldorf. Planen hade egentligen varit att stanna till några timmar i Köln också, men det blev inte så.

I Düsseldorf handlade jag några flaskor altbier, som sig bör. Jag plockade också med mig en halvlitersflaska Dom Kölsch.

Grannstäderna har genom åren haft en vänskaplig rivalitet, främst påhejad av orternas studenter. En av trätoämnena har varit vilken av orternas lokala ölstilar som egentligen är bäst. Kölsch (Köln) eller Alt(bier) (Düsseldorf)? Det här har faktiskt varit till godo för välden eftersom det bidragit till att stilarna faktiskt överlevt floden av ljus lager och pilsner som kom för sådär 140 år sedan. Båda ölen dricks lokalt ur högsmala raka glas på kvartslitern.

I Europa är Kölsch en skyddad ursprungsbeteckning där ölen måste vara bryggd i Kölns stad, vara ljus, bryggd med utspädd vört (high gravity), överjäst, klar, välhumlad och ha en stamvörtstyrka på 11°-16° P (1.044—1.065). Fast i praktiken ligger alla de existerande 20 märken kring 4,5 % i alkohol.

Jag borde kanske fattat misstankar när jag nu köpte den i ”fel stad”. Och mycket riktigt: När jag köpte flaskan hade bäst före-datumet passerats med 3 månader. Vilket jag upptäckte igår.

När jag nu provar ölen har den fått en fet smak av läder och blött papper, skolexempel på oxiderade smaker.

Ni får lite på mitt ord när jag tror den var bättre när den var färsk: När jag recenserade den för 5 år sedan fick den imponerande 4,1 i betyg. 0,99 € rätt ner i slasken…

2011-10-25

S:t Eriks Sommarale

Plötsligt inser jag att ett av ölen som ”blivit över” i hyllan, S:t Eriks Sommarale, inte blivit recenserad. Får göra en blixtinsats!

Ölen är en golden ale på 4,7 %. Den har bryggts av Slottskällans Bryggeri för Galatea.

Ingen som någonsin mött den flygande bryggmästaren Jessica Heidrich kan bli förvånad över att ölen humlats rejält. Den här gången med First Gold, en ganska ny kryddig brittisk humle, framförädlad ur East Kent Golding.

Färgen är ljust guld (10 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Fina skumrester bildas när det sakta sjunker ner.

Den eleganta doften är besk och något humlig med en trevlig mjuk sötma. Rätt så mycket hö och färska blommor.

Smaken är frisk med tydligt engelska blommiga-gräsiga toner. Mjuk sötma, aningar av aprikos och jordiga lätta toner av träd och löv. Medel kropp. Eftersmaken är ren med en växande beska och en viss torrhet med toner av ängsblommor och färskost. Lite aprikoser i det  mjukt beska slutet.

Kolsyran är mild till medium; de små bubblorna är både friska och mjuka på samma gång. Vätskan är medelmjuk.

En mycket uppfriskande golden ale med trevliga grästoner utan allt för mycket standard-citrus.

Betyg: 3,98. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment sommar 2011 (lagerstatus). Pris: 18:90 för 330 ml. Bäst före: 120405 (vilket är 9 månader efter tappdag), batch SES1111.

2011-10-24

Sigtuna Höstporter

Porter. Engelsk porter. Engelsk porter bryggd i Sverige. Sigtuna Brygghus. Sigtuna Höstporter. 5,5 %.

Färgen är mörkt brun, vätskan är aningen grumlig. Det fyra fingrar höga skummet är brunt och sjunker sakta ner lämnandes en del fina skumrester på glaset.

Doften är väldigt maltig med massor av choklad/kakao. Rena beska toner. Aningar av rök och laktos. Jo, det luktar porter, det gör det.

Smaken är oväntat torr med en viss beska och nästan övertydliga toner av mjölkchoklad och kakao. Lätt sötma, den är närmast torr. Lätt kropp. Aningar av rök och vått läder. Någon syrlighet och rena beska toner, det känns inte som de slösat med aromhumlen direkt. Kanske inbillning, men jag tycker mig känna lite höstlöv i eftersmaken. Den är också lite sötare med en fin ren beska och massor av rostade toner. Lite syra och choklad i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, de små friska bubblorna klingar av fort i munnen. Vätskan är medelmjuk med torra aningar.

En godkänd engelsk porter. Inte helt oväntat vill min smak gärna ha lite mer kropp och sötma i den här typen av öl. Det skulle vara spännande att prova den här parallellt mot/med Carnegie Porter och Ocean Göteborgsporter. Hmmm.

Undrar varför min skalle associerar den här ölens smak med en minisemester i Kalmar någon gång kring 2002? Jag drack väl ingen porter där? Underlig.

God till extralagrad Kvibille Cheddar, kan jag också rapportera.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment hösten 2011 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 500 ml. Bäst före: 2012-05-20.

2011-10-23

Stallhagen III

Helgens sista öl blir ytterligare en flaska från Åländska Stallhagens Bryggeri, deras standard-mellanöl III. Döpt efter den tidigare skatteklassen för den starkaste öl som får säljas i Finska livsmedelsbutiker (2,8-4,7 %), alkoholhalten för den här är 4,5 %.

färgen är halmgul (5 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker rätt fort ner till ett tjockt nästan vitt lock, utan att lämna mycket skumrester.

Doften har en svag men märklig kemisk ton som får mig att tänka på krut och knallpulver. Hittar också lite grönsaker och söt vört. Lite konstgjord beska och en diskret sötma.

I smaken hittar jag åter den där krut-liknande tonen, nu med lite sälta. Annars är smakerna ganska milda och tillbakahållna och innehåller väl det man kan vänta sig från den här typen av öl (ljus eurolager): Lite brödig sötma, lite anonym beska i bakgrunden och kanske lite hö i humle-bakgrunden. Eftersmaken är mer av samma sak fast med en tilltagande sälta och brödighet.

Kolsyran är ganska stark, trots det är de små friska bubblorna kortlivade. Vätskan är lätt och aningen kladdig.

Trots de utlovade ledorden ”Hand Made” och ”Slow Beer” känns den här som en lite starkare variant av de där billigaste treochenhalv-burkarna på stormarknaden.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Köpt på Åland. Pris: Gåva. Bäst före: 250412.

Helsinge Pilsner

Ni kanske märkt att jag försöker komma ifatt de oavsiktligt äldre ölen i skafferiet… Idag blir det en öl jag fått från vännen Peter som gjorde en tur till Norrland i somras.

Helsinge Pilsner är en tysk pilsener på 5 % från Helsinge Ångbryggeri i Ljusne. Jag har en del nostalgiska minnen av den här, liksom deras Rököl, då det var ett par av de bästa svenska ölen omkring 2005 då jag hängde lite mer hos Stockholmskrogarna.

Färgen är gul, redan när jag tittade på ölen i flaskan såg jag en lätt köldgrumlig som helt försvinner med ökande temperatur. Det höga skummet är aningen varmvitt, hårt och kompakt. En hel del skumrester stannar kvar på glaset.

Doften är besk. Ren och besk, med tydliga drag av Saaz-humle: Ängsblommor, hö och lite gräs. Aningar av citron och färskt bröd. Eftersmaken är likaså ren med mildare beska, aningar av alkohol, lite färskrivna citronskal och en mycket mild sötma.

Kolsyran är mild, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt och torr.

En riktigt bra tysk pilsener, fullt i klass med de bästa jag drack i Tyskland tidigare i höstas. Imponerande!

Om jag fattat det hela rätt är Helsinge Ångbryggeri skapat ur det nedlagda Gamla Stans Bryggeri. De ska stundtals också ha varit bra på pilsner, har jag hört. 

Betyg: 4,38. Tillgänglighet: Finns i fem av Systembolagets butiker i Gävleborg. Pris: 26:30. Bäst före: Dec 2012 (mycket otydligt markerat på etiketten).

Ett tips och en fråga

De Klomp kopplade i veckan på ett fat Sandbacka Imperial Stout 2008, ett av de verkliga favoritölen genom krogens historia. Nu har de söta julmust-tonerna, som var så tydliga i den unga ölen, nästan klingat av helt och ersatts av en avrundad men tydlig ton av Malaco Skånsk Saltlakrits-stavar, om nu någon mer minns det godiset.

Det finns inte många fat i källaren, vi tror att det här är de sista som alls är kvar. Resten kommer att säljas nu under hösten och vintern.

Imperial Stout är inte en av mina favoritstilar, men den här är så annorlunda och häftig att jag måste ge rådet ”Passa på!”

Men nu kommer frågan: Sandbacka Bryggeris hemsida är ganska tom och ouppdaterad, och det verkar inte gå att kontakta dem.

Någon av er som vet om bryggeriet existerar idag?

Gratis öl-iPhone-app. Idag.


Eftersom Beer Sweden, som hittade det här, verkar ha tekniska problem just nu tar jag mig friheten att vidarebefordra ett bråttom-tips därifrån:

Idag kan man gratis ladda ner en iPhone-app som håller reda på vilka öl man druckit och tyckt om dem. Annars är det en betalapplikation. BeerScanner

Jag har inte testat den själv.

Arboga Mörk Lager

Galatea Spirits kontraktsbrygger inte bara den ölnördigare serien S:t Eriks, utan har ytterligare varumärken i sin portfölj. Tillsammans med TT är väl Arboga de större och mer inriktade på en … uhm… bredare publik. Båda varumärkena köptes från Pripps/Carsberg 2001.

I samband med det fasta släppet tidigare i månaden kom ett nytt öl i Arboga-serien: Arboga Mörk Lager, en mörk eurolager gränsande till en München Dunkel på 5,7 %.

Var den fysiskt är tillverkad? Vet inte, men om man ska se på var Arboga brukar bryggas så är väl Åbro en gissning så god som någon.

Så här skriver de själva om ölen i pressmeddelandet:
Nytillskottet Arboga Mörk Lager har en stor doft med rostade toner och kaffe. Smaken är välutvecklad och maltigt med fin balans mellan beska och sötma. Ölet passar mycket väl till klassisk svensk husmanskost så som kokt lamm i dillsås, hemlagade kåldolmar samt biff á la Rydberg.
Hög tid att öppna burken och se hur det stämmer med min verklighet.

Färgen är mörkt brun (70 EBC), vätskan klar. Det hårda fyra fingrar höga skummet är kompakt och brunt. Det lämnar en del skumrester när det sakta sjunker ner.  Rätt snyggt och mörkare än väntat.

Doften är lätt. Lite konstgjorda beska toner, lite torra rostade toner med en aning chark-rök. Aningar av kött och svart bröd. Doften förstärks inte av att ölen blir rumstempererad.

Smaken är lätt och något rostad, en del malt noteras. Karamell och toffee. Lätt kropp. Eftersmaken har toner av kött och en anonym beska som blir något metallisk efter ett tag. Torra rostade toner, lite som bränt grillat kött. Avslutningen har en konsgjort vass sötma.

Kolsyran är medelstark, vilket inte hindrar de många små bubblorna att vara irriterande vassa i munnen. Vätskan är något kladdig, men samtidigt ganska torr.

Jag begriper mig ärligt talat inte på den här. Smakerna är undflyende och när jag väl hittar en smak så försvinner den iväg igen. Inte direkt tekniskt dålig men väldigt ofokuserad och o-distinkt.

Betyg: 2,48. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2011. Pris: 9:90 för 330 ml (+ pant). Bäst före: 05 SEP 2012.

2011-10-22

Lite metabloggande


Åter dags för ett par funderingar om bloggen…

Den första är ganska teknisk: Traditionellt mäter man öl, i alla fall i Sverige och på kontinenten, i enheten hl (= hektoliter = 100 liter). Det är å andra sidan det enda stället jag sett att måttet används, så jag som inte jobbar heltid i branschen har lite svårt att intuitivt känna hur stora volymer det är i den enheten. 

Jag har konsekvent valt att översätta det till vanliga liter när jag skrivit om tankstorlekar, årskapacitet eller vad det nu kan vara.

Håller ni med?

Den andra handlar mer om strukturen på de recensioner som bildar grunden för bloggen. Jag pratade en del om det här med ölboss Bobo på De Klomp innan dagens provning. Han tyckte att mina beskrivande delar av recensionerna blivit allt mer statiska och förutsägbara. Och därmed lite mindre intressanta att läsa.

Vi kom snabbt fram till att det kunde bero på att jag under en tid markerat vissa nyckelord i texten med fetstil. Jag började med det i hopp att recensionen skulle bli mer snabblästa. Men jag håller nog med om att det gjort recensionerna tråkigare. Så jag provar nu att sluta med fetstilen och ser om det går över.

Jag har ju trots allt skrivit 860 recensioner här. Det är klart att det smyger in slentrian, stress och skrivkramp då och då under den här tiden, men jag försöker verkligen tänka på det.

Vi får se hur det går.

Oppigårds Oktoberfestbier

Mjahaja, jag försöker traska mig igenom årets oktoberfest-nyheter innan vi kommit allt för långt från slutet på september.

 Kvällens öl blir därför Oktoberfestbier, en oktoberfest/märzen från Oppigårds Bryggeri på 5,3 %.

Färgen är ljust bärnsten (8 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är gulaktig och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är ren och besk. Lätt sötma, lite alkohol. Aningar av knäck.

Smaken är ren. Söt, som en modern oktoberfestöl ska vara, men med mer beska än vad jag är van vid. Jag tycker att det blir mer balans såhär, faktiskt.

Kolsyran är medelstark, bubblorna ganska milda. Vätskan är mjuk.

Om man ska vara kritisk kan man väl tycka att det här är en okomplicerad öl som går rakt på sak. Men det är så oktoberfestölen (och dess lillasyskon München Helles) ska vara. Här har man tagit samma typ av beska som finns i originalen från Tyskland och dragit upp styrkan lite. Ölen blir därför inte så tung i slutet som de andra kan bli.

Vi har blivit vana att Oppigårds skapar öl som med intelligens och smak utvecklar befintliga tankar och stilar. Det här är definitivt inget undantag!

Betyg: 4. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment hösten 2011 (lagerstatus). Pris: 25:90 för 500 ml. Bäst före: FEB 12.

2011-10-20

Mariestad Continental

Dags för en öl från Spendrups premium-serie Mariestad: Mariestad Continental, en ljus eurolager på 4,2 %.

Spendrups skriver själva såhär om ölen:
Mariestads Bryggeri saluförde på 60- och 70-talet ett mellanöl under namnet Continental.
[…]
– Mariestads Continental är en underjäst modern svensk lager, säger Richard Bengtsson, bryggmästare på Spendrups. Maltmixen pilsnermalt och karamellmalt är välbalanserad och ger en utsökt fyllighet och kropp. Den exklusiva engelska aromhumlen Fuggles bildar tillsammans med humlesorten Perle en angenäm lätt blommighet, med inslag av citrus och gräs. Ett vitt stabilt skum bildar kronan på verket.
Färgen är ljus  guld (7 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt. Det håller sig oväntat länge, och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är något sur/degig. Söt malt, lite avlägsna beska toner. Aningar av alkohol och mint. Industriell.

Smaken är i början ren och ganska lätt. Lite uppfriskande citron-syrlighet. Söta rena toner som håller sig i bakgrunden. Lätt kropp. Eftersmaken har lite spannmålstoner och en lätt beska. Citron-lime och jäsande deg i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är mjuka. Vätskan är lätt, gränsande till blaskig.

En ganska ointressant ljus lager.

Betyg: 2,48. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2011. Pris: 12:90 för 330 ml. Bäst före: 16.08.12.

Reklam: Ölprovning Svenska Småbryggerier - igen


På lördag 22 oktober kommer jag att hålla Öppen ölprovning - Svenska småbrygger - igenDe Klomp.

Det är allstå en återblick på det första provningen jag höll på krogen sommaren 2009. Vad har hänt på det här knappa 2½ åren?

Jag har nu fått uppdaterade och verifierade faktauppgifter från alla de ingående bryggerierna, så det kommer att bli en lärorik eftermiddag.

Annars är det som vanligt: Ingen föranmälan. 150:-. 14:00-15:00 och efteråt är krogen öppen som vanligt. Och så finns det ett Facebookarrangemang också.

2011-10-19

Flying Dog Dogtoberfest

 Jag gräver vidare i skafferiet. Hög tid att sätta igång med årets oktoberfestnyheter, och först ut blir Dogtoberfest från Flying Dog Brewery, en märzen på 5,6 %.

Jag drack den förra hösten från fat då den fick 3,1 i betyg. Nu blir det på flaska, en flaska som dessutom bär den beryktade devisen ”Good people drink good beer”.

Färgen är ljust brun (25 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmt beige och kompakt, det sjunker sakta utan att lämna några skumrester på glaset.

Doften är maltig och medelsöt. Toner av rågbröd, aprikoser, snittblommor och lite russin. Milda rena dofter, den är dock lite instängd i känslan.

Smaken är maltig och medelsöt, som den här sortens öl ska vara. Men det finns också en tydlig och störande söt oxiderad ton av russin i bakgrunden. Lite grönsaker och metallisk beska. Eftersmaken har en växande lite rå alkoholsmak och åter de där russinen. Avslutningen är småtung med lite rostad malt och alkohol.

Kolsyran är mild, bubblorna små och svaga. Vätskan är medelmjuk.

En rätt trött och lite oxiderad öl. Ingen favorit.

Betyg: 2,23. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment oktoberfest 2011 (lagerstatus). Pris: 25:90 för 355 ml. Bäst före: 04.07.12

Kval: Från BS till FS oktober 2011


Ännu en öl har lyckats sälja så mycket i beställningssortimentet att den kvalat (tillbaka, väl?) till det ordinarie sortimentet: Fuller's London Pride på halvlitersflaska kommer därför att kunna beställas styckevis från den 1 december 17 oktober.

Notiser LVIII

Jag har numera titeln Pooh-Bah på Beer Advocate.
Under en tid har danska Mikkeller letat efter att lämpligt bryggeri som kan brygga hans öl i USA. Mikkel själv hävdar att potentialen är enorm, minst 1 miljon liter om året. Nu har han, enligt Beerticker.dk bestämt sig för att samarbeta med Drake's Brewing som ligger i närheten av San Fransisco.

= = =

BrewDog har gett upp planerna på att bygga ett nytt bryggeri i Pottorton, trots två års hårt arbete tror de att de inte skulle kunna få till alla tillstånd förrän om ytterligare två år, och det har de inte tid med. I stället kommer bryggeriet att uppföras i Balmacassie, två mil ytterligare norrut från Aberdeen. Planen är att börjar brygga under oktober 2012, vilket måste ses som väldigt snabbt.

Det nya bryggeriet kommer att ha en initial kapacitet på 10 miljoner liter per år, med en möjlighet att femdubbla produktionen om det skulle behövas. De har också köpt granntomten vilket ger ytterligare möjlighet att växa. Allt byggs så energisnålt och miljövänligt som möjligt.

Craftbeer-puritanerna har redan börjat gnälla om att de därmed kommer att bli för stora och att ölet i framtiden därför kommer att bli själlöst.

Samtidigt presenterade BrewDog planer på att expandera sin pubkedja: Inom kort kommer barer att öppna i Newcastle och Camden, London. Sedan tidigare finns BrewDog Aberdeen, BrewDog Edinburgh och BrewDog Glasgow. Och de verkar titta efter ytterligare lämpliga lokaler.

Läs mer här.

= = =

Portersteken rapporterar att Hembryggar-SM kommer att hållas i Uppsala under pingst, 26 maj 2012 (länk).

= = =

The Brewmasters Table är inte bara en kokbok av Garrett Oliver utan även ett lite hemlighetsfullt projekt vars mål verkar vara att starta ett bryggeri / pub /konstgalleri i Stockholm. Deras Facebook-sida finns här.

= = =

Nøgne Ø presenterade i natt på sin Facebook-sida (länk) ett helt nytt koncept för de som är tveksamma till att börja med hembryggning: Ett komplett kit för att sätta igång. Skillnaden mot de existerande sådana produkterna är storleken: Det här kommer att brygga 4 liter öl på minimal plats. De utlovade också lagom stora satser av råvaror för att kunna klona deras egna öl. Mer information utlovas senare. Jag tycker det låter fantastiskt!

IPA Is Dead - sammanfattning


Lika bra att sammanfatta vad jag tyckte om de fyra IPA-ölen med gemensam maltbas men olika humle från Brewdog, IPA Is Dead:

2011-10-18

Brewdog Bramling X (IPA Is Dead)

Som vanligt när jag ska göra något så blir det lite snett och vint. Som Brewdogs låda med 4 flaskor ensortshumlade öl,  IPA Is Dead. De flesta andra verkar ha öppnat alla fyra flaskor samtidigt i somras och provat sig igenom dem. Ungefär som det var tänkt, tror jag. Själv glömmer jag bort dem i skåpskaoset och så sitter jag nu med den sista flaskan, sådär 4-5 månader efter inköpet.

Jaja…

Sista flaskan av dessa öl är Bramling X, en engelsk IPA på 7,5 % som delar maltbas med de andra ölen i serien. Bramling Cross är annars en engelsk humle med en ganska amerikansk karaktär med citrus, svarta vinbär och färska kryddor. Den togs fram 1927 och alfasyran ligger på idag ganska måttliga 5-7 %. I England traditionellt använd i kraftigare öl för att balansera en annars ganska tung maltighet.

Färgen är bärnsten (18 EBC), vätskan något grumlig (det finns lite jästfällning i flaskan). Det tre fingrar höga skummet är beige och kompakt, det lämnar en del skumrester på glaset när det sjunker ner.

Doften är ganska besk med en hel del gräs och hö. Honung, mogna bär och äpplen, röda och svarta vinbär. Medelkraftig fruktig beska… En hel del toffee. Frisk, balanserad och inbjudande.

Smaken är ganska söt med toner av färskt trä, hö, röda vinbär och lite bananskal. Honungskarameller och toffee. Lite väldigt avlägsna toner av grapefrukt och lime. Medelstor kropp. Eftersmaken har en växande mjuk beska, värmande alkohol, aningar av blommor och träsav, inte alls så balanserad som den var i starten. Torra alkoholtoner, kalk, trä och omogna röda vinbär i avslutningen.

Kolsyran är mild till medel, de små bubblorna nästan vassa. Vätskan är torr, mjuk och aningen kladdig.

Nja. Minns jag andra ölbloggares tankar om den här så var Bramling Xden minst bra av de fyra IPA Is Dead-ölen. Och jag håller med, det känns som om humlen är obekväm i sin roll i den här ölen. Fast det är ju fortfarande inte en dålig öl, det är det inte. Bara lite.…Oengagerande.

Betyg: 3,23. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2011 (slutsåld). Pris: 99:20 för 4×330 ml.  Bäst före: 08-02-12 (batch 025 (?)).

Systembolagets exklusiva nyheter december 2011

Vintern 1992.
Redo för årets sista släpp? Vi har några dagar på oss.

Följande öl lanseras som Tillfälligt Sortiment Exklusiv i kvotgrupp T5 den 1 december 2011 (alltså i de 30 största butikerna):

Namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
Okej, Systembolaget ger ölnördarna ett antal hårda paket. Fast ändå ingen flaska över 100 kronor. Trevligt. 

Förresten. Skulle det vara praktiskt med Systembolagets artikelnummer i de här listorna?

2011-10-17

Spendrups / Brutal Brewing Pistonhead Kustom Lager

Främsta anledningen till att jag hade den här ölen i kylen var att jag för tillfället inte har plats för några flaskor. Pistonhead Kustom Lager är en amerikansk helmaltslager på 4,9 % från Spendrups underavdelning Brutal Brewing.

Spendrups är ganska duktiga på att skicka ut detaljerat pressmaterial, så om den här får man lära sig bland annat

Färg: Ljus med antydan till solgul.
Doft: Rätt kraftig och frisk blommighet med inslag av citrus och grapefrukt.
Smak: Aromatisk med balanserad maltighet, likt en blueprintad motor och markerad beska. Humlearomen har vi ordnat med Amarillo och Cascade och dessutom skickar vi i en torrhumling i lagertanken också. Som bonus uppkommer en vit stabil skumkrona.
Malt: Ekologiskt Pilsnermalt.
Humle: Magnum, Amarillo och Cascade.
Bryggning
Mäskning sker under en timme med infusionsförfarande. Sammanlagt ges humlen i tre olika givor till brygden varav två i brygghuset.
Jäsning och lagring
Pistonhead Kustom Lager är en underjäst ljus lager. Huvudjäsning sker i 7 dagar vid 13° C. Därefter sker mognaden i lagertank under 3 veckor vid - 1° C med en tredje och sista humlegiva efter 7 dagars primärjäsning.
Riktvärden
Stamvörtstyrka P°: 11,0
Alkohol vol %: 4,9
Restsockerhalt vikt %: 2,0
Färg EBC: 5
Humlebeska EBU: 33
Okej, så hur är den i verkligheten?

Färgen är halmgul med en aning guld (6 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är nästan vitt och kompat, det sjunker långsamt ner och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är lätt med en hel del amerikansk humle: Grapefrukt och apelsinskal. Söta toner av bröd och färsk malt.

Smaken har en hel del citrustoner och en viss beska. Inte mycket till kropp, dock. Brödig sötma, lite deg och bageri-jäst. Sträva toner i eftersmaken, lite citronjuice och en aning ingefära. Avslutningen är lite oren med tyngande citrustoner.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna lätta. Vätskan är tunn.

Bättre än mina fördomar väntade sig, nog första gången jag känner den här typen av uttalad citrushumle i den öl från Spendrups. Trist: De småkonstiga bismakerna i slutet och den tunna kroppen. Ett steg på rätt väg, dock.

Senare tillägg: Jodå, det stämmer. Delar av burkens färg är självlysande.

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Systembolagets fasta nyheter oktober 2011. Pris: 10:90 för 330 ml. Bäst före: 30. AUG. 12.

2011-10-16

Falcon Pilsener

Tysk pilsener. Hur svårt ska det vara? Inte direkt, kan man ju tycka.

100 % pilsnermalt. Dekoktionsmäskning. Tysk humle ganska tidigt i koket, varför inte Saazer eller Hallertau? Tysk lagerjäst. Jäs långsamt och kallt. Lagra ännu långsammare och kallare. Filtrera.

Så. Det där borde vara det första man lär sig om man läser till bryggmästare i München. Det ska inte vara något som kräver Mikkel Borg-Bergsøs kreativitet, tycker man.

Fast jag vet egentligen inte, jag har ju aldrig bryggt öl.

Men ändå. Det verkar inte vara helt lätt och jag har druckit en hel del tveksamma exempel, inte minst från de svenska storbryggerierna. Som Spendrups Premium Pilsner.

Jag känner mig alltså försiktigt skeptisk till Falcon Pilsener från Carlsberg Sverige, en tysk pilsener på 4,7 %.

Färgen är halmgul (6 EBC), vätskan klar. De tre fingrar höga (pilsnerflöjt) skummet är nästan vitt och luftigt. Det sjunker långsamt och lämnar tjocka rester på glaset.

Doften är mjuk. Söt malt med en hel del färskt vitt bröd  och lite blommig beska. Jästiga källartoner och röda bär i bakgrunden.

Smaken är söt och mjuk. Bröd med lite jäst i bakgrunden. Milda mineraler, lite vita vinbär. Eftersmaken är mild, en mycket ren och långsamt växande beska men också en kraftig ren sötma. Avslutningen har en långlivad lätt beska.

Kolsyran är kraftig, bubblorna medelstora. Vätskan är något kladdig.

För söt, vilket väl inte är helt oväntat för en svensk lageröl… Annars var den ju klart duglig.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment hösten 2011 (lagerstatus). Pris: för 330 ml. Bäst före: 24 FEB 12.

2011-10-14

Cazeau Tournay Noire

En foreign/export stout från Belgien? Kan det vara något att ha?

Tournay Noire är en sådan öl från Brassierie de Cazeau. På 7,6 %.

Jag hoppar över faktasökandet för den här, utan går direkt på, bara sådär!

Färgen är mycket mörkt brunröd (80 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är mycket luftigt, ojämnt och ljusbrunt. Det lämnar en del tjocka skumklumpar på glaset. Det finns en rejäl jästfällning på botten av flaskan.

Doften är mycket rostad och lite söt. Märkbar alkohol. Kaffe, rostade nötter och lakrits. Massor av trevliga dofter, men den är väldigt tunn.

Smaken är något söt. Rostade toner av kaffe, mörk choklad och sötlakrits. Lite plommon och pumpernickel. Kroppen är tunn. Eftersmaken inkluderar lite kaffekarameller, alkohol och an aning lösningsmedel. Den är kort och lämnar aningar av färgmalt i slutet.

Kolsyran är lätt, de medelstora bubblorna mycket mjuka. Vätskan är tunn, speciellt om man betänker alkoholhalten.

En tunn och rätt ointressant öl. Kan tänka mig att vissa uppskattar den mer än jag. Inte imponerad.

Betyg: 2,63. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment hösten 2011 (lagerstatus). Pris: 29:80 för 330 ml. Bäst före: 07 2013

Dugges Höstbrygd

Höst ute, höst inne, höst i glas och sinne. Den som är nyfiken på hur Systembolagets offerter ser ut kan studera den som den här ölen vann här: Länk.

Så, ja, det här är den ”bara på riktiga bryggerier”-offert som diskuterades en del i höstas när systembolaget presenterade2011 års inköpsplaner.

Ölen som vann blev alltså Höstbryggd (med underrubriken Contemplative Ale) från Dugges Ale- & Porterbryggeri. En engelsk brown ale på 5 %. Och ”troligen inte en öl vi själva skulle valt att brygga”.

Färgen är mahogny-brun (27 EBC), vätskan har en lätt kylgrumling som försvinner iväg med högre temperatur. Det beigea luftiga två fingrar tjocka skummet sjunker långsamt och lämnar tjocka skumrester på glaset.

Doften är ganska mild och mycket balanserad: Halvsöta fruktiga toner, karamell och knäck. Lite torkade äpplen och persikor. Mjuka beska toner med aningar och hö och oljekritor. Jag gillar.

Smaken är överraskande torr. En hel del något rostade maltiga toner: Mörkt bröd, knäck, medelstor beska med torkade frukter och torrt gräs. Medelstor kropp, på gränsen till lätt. Eftersmaken fortsätter med torra toner av choklad, kola (ingen sötma) med strävt torra toner av carambole och äpplen. Avslutningen är torr, nästan astringent.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna milda. Vätskan är lite mjuk och ganska så torr.

En fin brittisk brown ale med en spännande torrhet som tyvärr tidvis övergår i en sträv astringent ton (tänk druvskal) som försvinner om man äter något till. Kan det komma från humlingen tro?

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment höst 2011 (lagerstatus). Pris: 27:50 för 500 ml. Bäst före: J(uni) 12.

2011-10-13

Stallhagen Celebration

Stallhagen Celebration är en wienerlager från åländska Stallhagens Bryggeri som bryggts för att fira Mariehamns 150-års jubileum. 6 %. Det är en av de tre flaskor jag fick från min vän Morgan för en tid sedan.

Egentligen fanns det väl andra öl som jag borde dricka innan den här ur skafferiet, men jag behövde en ursäkt för att dricka en öl från bryggeriet.

Jag pratade nämligen med bryggaren Mats Ekholm i Wicked Wine-montern på ölfestivalen förra veckan, men jag glömde det när jag skrev rapporterna om evenemanget.

Stallhagen har bytt en hel del folk både i bryggeri och ledning under senaste åren. De som tillträtt tyckte att sortimentet var gammalt och trött – det är därför en hel del ölsorter bytts ut, liksom designen.  Bryggeriet har bytt namn från Ålands Bryggeri till det nuvarande, som alltid varit det som stått på etiketterna. Fokus i marknadsföringen ligger på det långsamma hantverket bakom ölen.

Stallhagen jobbar också på att röra sig bort från 4,5 %-ölen mot något starkare för att få bort beroendet av livsmedelshandeln där prispressen och lynnigheten hos inköparna har gjort det svårt att skapa en långsiktighet i verksamheten. Så nu satsar man framför allt på krogmarknaden, såväl i Finland som Sverige och på färjorna.

Färgen är ljust koppar (10 ECU), vätskan är klar. Inge synliga bubblor. Det fingertjocka varmvita skummet sjunker rätt fort ner till en tunn hinna på ölet. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är ren, söt och maltig. Toner av ljus sirap och sötlimpa. Lite torra blommiga beska dofter.

Smaken domineras av en kraftig men rund sötma.Massor av Blåvit sirapslimpa, lite mörka torkade frukter. Inte speciellt komplexa smaker. Medelstor kropp (kanske lite lätt för styrkan). Eftersmaken har en något lugnare sötma, men i stället kommer en rätt vass kombination av kemisk beska och alkohol fram. Lite aprikoser och grönsaker/DMS och en väldigt försiktig ton av rostad malt. Avslutningen är nästan eldig och påminner mig mer om en ESB än en Wienerlager.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna vassa. Vätskan är relativt lätt.

För mycket alkohol över lag, för stark kolsyra, lite väl mycket DMS. Fast ändå rätt lätt att hälla i sig.

Betyg: 2,63. Tillgänglighet/pris: Gåva. Bäst före: 140212.

En sak jag funderar på: Gränser

Bild: Carlos651211. Licens.
Häromdagen blev det klart att det skulle bli enklare att beställa lokala produkter på Systembolaget efter nyår.

Av en slump hörde jag ett inslag på P4 Radio Östergötland om det här (länk). Det verkar som om moderate riksdagsmannen Betty Malmberg ligger bakom en del av de här förändringarna, inspirerad av Millingstorps Gårdsbryggeri.

Oh, the irony…

Det kom en kommentar från Jonas Danielsson (Brill-Jonas, väl?) till min notis om detta:
Är redan trött på allt snack om lokal, nationellt och internationellt... För att dra några snabba tankar, så kan man ju konstatera att i mycket "lokal" öl är ju den enda råvaran som är lokal vattnet. Och visst kan man ju säga att detta är bra i miljöhänsyn, men då kan man ju börja fundera på vart energin produceras och så vidare, hur långt bort får humlen eller malten vara odlad. Pratar man exempelvis skånskt kan man ju fundera på produkter producerade i Köpenhamn etc. Sen bör man kan ju alltid först fundera på vad som är det egentliga syftet med indelningar som "lokalt", "nationellt", "internationellt" i många fall handlar om. Exempelvis är "ursprungsland" ofta enbart en definition av tull och skatteklassningar av varor på en marknad.
Där hade ni bara några tankar om ni nu ger er in i diskussionen kring lokalt.
Jag har funderat en del på det där. Och han har helt klart en poäng. Vi kan väl utgå från att en av poängerna med ”lokal” öl är att den är lokal. Hur kul det än är med öl från världens alla hörn så är det ju trots allt mest vatten och förpackning som vi flyttar runt på.

Ett litet teoretiskt räkneexempel. Om man är öldrickare som bor i centrala Malmö och vill ha en flaska från, tja, Nørrebro Bryghus, så ska den flyttas från Köpenhamn till Malmö. Det är 5 mil bilväg.

Okej, nu kommer väl just den flaskan att importeras av Galatea och vända vid deras lager i Johanneshov. Så i verkligheten blir det 122 mil. Sedan ska den säkert till något av Systembolagets distributionsanläggningar. Säg Örebro. 130 mil blir det då.

Tillbaka till vår öldrickare i Malmö. Om han ska beställa en ”lokal” vara från Kallholmens Maltbryggeri i Skelleftehamn så blir det en nätt tur på 137 mil om man åker direkt.

Jag är väldigt tveksam till det lokala i det upplägget. Samtidigt som jag helhjärtat stödjer alla små bryggerier och deras kamp för att klara sig. Såklart.

Men känns det som om det här kommer att snedvrida konkurrensen. Varför ska öldrickaren tvingas beställa ett kolli av den danska ölen men kunna få hem enstaka flaskor av den svenska?

Är det just sånt här som EUs inre marknad ska förhindra? Vore jag teoretisk dansk skulle jag nog lämna in en anmälan om handelshinder.

Och om man är en producent som verkligen vill ha enbart lokal distribution, kan man vägra Systembolaget att skicka produkterna tvärs över landet?

Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Senare tillägg: För att sammanfatta: Jag är tveksam till tolkningen ”lokal = svensk” och inte ”lokal = kort avstånd”.

2011-10-12

S:t Eriks Skördeöl

Tiden bara rusar fram: Det är 2½ månad sedan den här ölen började säljas! S:t Eriks Skördeöl från S:t Eriks / Galatea är en mörk lager på 5,3 %. Bryggd hos Slottskällan, vilket inte står nämnt på flaskan. Och inte har jag recenserat en öl här hemma på nära två veckor…

Färgen är brun (24 EBC), vätskan klar. Det fyra fingrar höga skummet är kompakt, fast och varmt ljusbrunt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är maltig med lite torra toner av grönsaker, milt kaffe och mörkt rågbröd. Beska med inslag av hö, örter och torkade blommor.

Smaken är torr och maltig och något rostad. Mörkt bröd, kakao och torkade frukter. Växande ren beska. Lite grönsaker och en liten syrlig aning i eftersmaken samt en ren, stundtals nästan vass beska. Avslutningen har lite söta karamelliserade toner.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och lätta. Vätskan är något torr och ganska lätt.

Lite för mycket grönsaker-kål i den här för att jag ska ge höga betyg. Men trots de problemen i marginalen är det här en öl som kommer att fungera till det som Systembolaget köpte den: Mustig höstmat.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment hösten 2011 (lagerstatus). Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-04-23.

2011-10-11

BrewDog Ghost Deer


Brewdog… Efter att ha tjafsat färdigt om vem som kan göra världens starkaste frysdestillerade öl har de nu bryggt vad de själva anser vara världens starkaste normalt jästa öl: Ghost Deer. 28 %. En stark (nähä?) ljus belgisk ale som fått ligga ett halvår på whiskey- bourbon- och sherryfat.

Serveras endast ur ett uppstoppat hjorthuvud. Brewdog verkar ha en svaghet för uppstoppade djur.

Fast jag fick de få centiliter jag köpte upphällt från en e-kolv. Kanske hade de inte nog med öl kvar för att köra den genom hjorthuvudet? Nå, det går väl på ett ut egentligen. Det uppstoppade djuret var i alla fall på plats i Cask Swedens monter på SB&WF  i helgen.

Vätskan är klar, färgen är mörkt guld (15 EBU). Inga bubblor. Inget skum. Inga skumrester på glaset.

Doften är söt (farinsocker, ljus sirap) och lite mjukt spritig. Gräddkola. Efter en stund blir alkoholen något stickig.

Smaken är söt, jag associerar till lönnsirap och gräddkola med lite fruktsmak. Faktum är att efter lite smuttande kommer fram till varifrån jag känner igen det här: Den skotska whiskeylikören Drambuie. Trots alla smaker blir den här aldrig tung. Det är ingen lätt öl, det är det inte, men den tyngs inte ner av en massa saker heller. Sötman är mjuk, alkoholen ren och värmande. Likörig eftersmak med allt mer kryddor. Lite eldig (Irländsk) whisky i slutet.

Torr vätska. Ingen kolsyra.

En på många sätt stor och nyskapande öl. Mycket bättre än deras frysdestillerade, men ändå lite skev och konstig.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Där hjorthuvudet är. Pris: 50:00 för 2 cl.

Stockholm Beer - andra lördagen


Bryggmästare Mattias Hammenlind från Sigtuna Brygghus provsmakar något.
Så vad hittade jag på i lördags? Jag var på Stockholm Beer & Whiskey Festival and Taste Expericence. Igen. Fast det här var inte fullt lika planerat: Frugan skulle se teater och hade bokat dubbelrum i Stockholm så när jag ändå var där så kunde jag väl lika bra åka ut till Nacka Strand och kolla läget.

Det var väl befolkat redan när jag kom dit vid 13:30. Så det var väl bara att gå runt och göra det jag gjort två dagar innan.

Hos Oliver Twist / Great Brands / Brewers Associaton träffade jag på boss Jugge. Jag undrade vad jag absolut inte fick missa. Han tyckte att jag skulle prova Lagunitas New Dogtown Pale Ale som fått högst domarbetyg av alla öl på mässan. Dessutom fanns det inte mycket kvar av den. Och jodå: ”Frisk lätt kropp, nästan ingen sötma. Ren klar beska med lite pomerans”. Den torra ölen med sin färska humle påminde inte så lite om Omnipollo Leon. Gott!

När jag vände mig om såg jag Eskilstuna Ölkulturs trånga monter. Här småpratade jag lite med gänget bakom baren, fick en liten skvätt Anders Dubbel IPA som nu inte hade några spår av den besvärande äppeltonen som flaskan jag köpte i somras led av. Hade de något annat av intesse? Jodå, en ny öl bryggd i liten mängd: Sorachi Sommar, en amerikansk pale ale på 5 % med 100 % japansk Sorachi Ace-humle bryggd som törstsläckare under varma sommardagar.



”Söt mjölkig doft. Tropisk frukt. Torr fruktig ren lite ananas och allt mer lemon/lime. Torr eftersmak med lite beska.” Faktum var att ju fler klunkar jag tog, ju mer lik blev den Sprite/7Up. Vilket borde göra den väl lämpad som just sommartörstsläckare. Inte dumt alls!

Därefter passerade jag en annan monter, köpte ett smakprov och övergav tillfälligt min princip att inte recensera öl på festivaler. Men det här var speciella omständigheter. Recension kommer därför här inom kort.

Det fyllde på med folk. Jag ställde mig lite slumpmässigt vid en bar (Brill & Co) och tror ni inte det var någon framme och hällde upp en skvätt öl? Ack ja, ack ja. ”Svart, torr, frisk, riktigt rostad” blev mitt omdöme. Ölen visade sig vara Orkney Dragonhead, en stout som jag väldigt gärna skulle beställa en pint av om tillfälle så gavs.

Minns ni att Oppigårds skulle brygga öl under hembryggarlika omständigheter i en Braumaister på mässan? Och att de låtit sina Facebookvänner bestämma vad det skulle bli? Bra! Man kom överens om att det skulle bli en amerikansk brown ale. När jag var förbi montern på första torsdagen så höll de just på att mäska in, det doftade jättegott.

Planen var att ölen skulle vara tillräckligt färdig för att visa vad man kunde göra med god kunskap och begränsade resurser: En kul grej i montern dessutom!

Jag pratade lite med Björn och Christoffer (väl?) under det att det hälldes upp lite av ölen. De var överraskande att det gått så bra givet omständigheterna, framför allt hade de varit oroliga över att jästtemperaturen inte kunnat regleras. Och så flög det väl runt mer elaka mikroorganismer i mässlokalen än i bryggeriet, kantänka. Samt att uppsättningen inte gjorde torrhumling som bryggeriet gillar så mycket möjlig. Ölen hade inga större fel, men var givetvis ganska omogen och hade ännu inte fått speciellt mycket kolsyra.

Såhär skrev jag: ”Finfin maltighet, digistivekex och lite rå humle. Ganska mycket aromhumle rusar omkring. Lite som att dricka en mikrobryggd öl för 15 år sedan”.

Jag fick som hastigast se receptet, och det var många små humlegivor och oväntat många maltsorter inblandade. Receptet fick jag inte fotografera, eftersom de nu planerade att gå vidare med det, och brygga en ny sats under mer kontrollerade omständigheter. Vilket kan passa: Brown ale är inget de haft i sitt sortiment hittills.

Åter till trängseln hos Oliver Twist. Jag minns inte helt hur det gick till eller vad argumenten var, men plötsligt hade jag en svart öl i glaset: Pelican Tsunami Stout på 8%. ”Söt lite rostad. Lite malt och mintkarameller. Brända nötter.” skrev jag lite entusiastiskt om den.  Det är uppenbarligen inte min stil just nu.

Sedan begav jag mig in till det innersta rummet där det fanns gott om dansk öl.

Ett av de bryggerier som Elixir Wine distribuerar i sverige är Raasted Brygghus. Och bland de som stod i montern fanns deras bryggare Martin (ja, det är han som är på bryggeriets logotyp). Vi provade igenom lite av deras öl:
  • Raasted Grilløl. Humle. Citrus. Besk. Ren. Lite svag kropp. Ingen sötma. Passar nog till grillat!
  • Raasted Rug IPA. Kemisk humleton, citrusskal. Stor kropp. Klen kort eftersmak. 
  • Raasted Cascade IPA. Som att sticka ner huvudet i en nyöppnad vacuumpåse amerikansk humle. Lätt kropp. Bra humle, men aningen enkelspårig.
  • Raasted Festival IPA. Tjocka humletoner. Fet, lite godisbilar. Tjock vätska men rätt lite beska. Stor kladdig sötma. Osäker på vad den ska användas till.
  • Raasted Black Gold Coffee Stout. Färdigt kaffe har adderats till det nästan färdiga ölet. Torr doft. Utspätt svagt kaffe. Gräddkola. Syrlig. En bra stout med tråkig kaffesmak. Mer som kaffeskal-öl. Kanske lite för kall. 
TWC Dryckesutbildning.
Jag vände nu mig om och hittade tillbaka till TWC Dryckesutbildning.  De hade nu äntligen fått vettigare temperatur på fatet med ölen från Worlds Smallest Brewery som de haft med från Malmö, den fantastiskt namngivna hefeweizen Weisse Arne som bryggts på det kvadratmeterstora bryggeriet i Operabarens kök.

Trots det svalare fatet skummade ölen något vansinnigt. När jag tagit mig igenom denna vita vägg skrev jag ”Estrig. Syrlig. Snyggt olklar. Söt. Kryddnejlikor i mängd, fenolisk. Rund smak. Här finns potential!”

På väg ut från rummet fick jag åter lite Søgaards Espresso Stout, som jag faktiskt tyckte lite bättre om nu än förra veckan.

Lars från Sigtuna växlar lite mynt hos Brill.
Det var bara att vandra vidare: Brill. Igen. Den här gången kände jag att jag behövde friskas upp, och fram halades en Mikkeller Spontanframboos: Syrlig, hallon som från Satrunus Saftextrakt (fanns förr i tiden). Inte speciellt komplex, men gör sitt jobb.

Spendrups hade jag lite ignorerat på festivalen, förutom Brutal Brewing. I deras monterdel ”Jens Bar” fanns två äkta och ett falskt cask-handtag. En av de äkta var kopplad till Adnams New Zeeland Pale Ale på 4 %, humlad med Nelson Sauvin men i övrigt bryggd som en klassisk brittisk pale ale.

Och det var nog den här ölen som gjorde mig gladast och mest nöjd under hela dagen:
Ljus. Citrus-ananas-exotisk frukt. Härlig mjuk cask-kolsyra. Fyllig. Spiskummin och torkade exotiska frukter i smaken. Balanserad och långsamt avklingande eftersmak. Rostat bröd i slutet. Förbaskat mycket smak för 4 %.
En annan monter som jag hittills helt ignorerat var Två Bryggare från Ystad, som jag mest känner för att ha skeppat ut diverse infekterad och skadad öl för ett antal år sedan. De var där med några egna öl och några tjecker och tyskar som de importerar. Jag undrade vad de rekommenderade, och fick ett glas Ysta Mörk, en mörk lager på 4,8%: ”Oren doft. Jäsande. Lite rå, men samtidigt mjuk och maltig. Aningen köttig. Lätt kropp. Aningen rostad, men ren utan stora felsmaker. Ganska intetsägande dock. Gräsmatta i eftersmaken.” löd mina aningen skeptiska anteckningar.

Full fart hos OT/Great Brands.
Plötsligt så stod jag hos Oliver Twist igen. Pratade met ett par andra besökare som rekommenderades min gamla favorit Dale's Pale Ale. Frågade om de inte hade någon lättare mer brittisk porter? Mannen i baren (Mange?) såg lite trött ut när han hämtade en Odell Cutthroat Porter (5,1 %) från en av kylarna.

Frisk doft, påminner lite om klädskåp. Lite citrus här och var. Friskt somrig med lite örter/blommor. Rostad, men det tar inte vöer. Torr eftersmak med lite ost. Jättemörk choklad i slutet.
Gick förbi S:t Eriksmontern där Jessica nu börjat få slut på såväl öl som röst. Tiggde till mig  ett sånt där Sam Adams-lagerglas som jag en gång tappat bort på tunnelbanan, till vilket jag i receptionen köpte en ytterst prisvärd festival-tygkasse (20:-!). Nu ringde frugan och förklarade att hon snart skulle ta sig genom dörren. Eftersom jag är lättstörd och tankspridd lyckades jag nu lägga mitt notisblock ifrån mig. Så när Caroline kommit in så vidtog ett irriterat och intensivt letande.

Efter en stunds ångest över att ha förlorat allt jag skrivit ner under dagen så hittade jag blocket, jag hade lagt det i receptionen när jag köpt kassen. Pust pust pust pust!

Nu vidtog mer socialt drickande och småpratande, men ett par specialare tog jag i alla fall notiser om:

Mikael Dugge Engström var nu i Brill-montern och pratade om sina Dugges-öl. Och allt annat också faktiskt. Han hade faktiskt med sig ett fåtal flaskor av ett experiment från förra året: Julölen Rudolf hade fått tillbringa 8 veckor på whiskeyfat, och resultatet hade blivit en öl med ”lätt kropp, lite rostade bröd-toner. Fruktig med lite citrus. Inte alla öl vars kropp klarar fatlagring som den här. God.”

En till hann jag med innan vi fortsatte in till stan: Caldera Pale Ale. 5,5%. ”Torr citrus lime. Torr ganska lätt. En frisk matöl. Nästan ingen kropp. Nja…”

Så, det var årets Nackamässa ur mitt perspektiv. Då återgår Ofiltrerat till vardagen igen. Skönt på sitt sätt.

Fast det är ju klart, snart är det SMÖF.