2011-09-09

Reseberättelse torsdag 25 augusti

Okej: Torsdag. Jag kan väl inte påstå att jag vaknade i speciellt gott skick. Snarare med ett lätt malande illamående och allmän energilöshet. Det blev inte mycket frukost heller: Lite pumpernickel, lite juice, en kanna te.

Packade ihop mig och gick segt till stationen. Satte mig åter på regionaltågets övre plan och gick av i Wurtzburg. Vinodling på ena sidan stationen, mekanisk industri på andra. På vägen insåg jag till slut att de underliga blålila fälten var odling av rödkål.

Väntan på anslutande ICE blev längre än väntat. Tung värme och vindstilla och irriterade medväntare på perrongen. 40 minuter för sent kom tåget.

Jag mådde fortfarande småilla, trodde det var något slags baksmälla efter den tunga kvällen igår. Åt en rågsmörgås med rökt korv och en Cola Light som lunch. Fast borde jag inte piggna till nu?

En av anledningarna till valet av resmål, Düsseldorf, var järnvägssträckningen mellan Frankfurt Flygplats och Köln, den längsta tyska linjen med 300 km/h som högsta hastighet.

Och jodå, det gick undan. Tyvärr stördes järnvägsupplevelsen av de höga bullerplank som byggts där spåren passerar all bebyggelse. Trist men antagligen nödvändigt.

Köln ja. Jag har länge varit intresserad av gotisk arkitektur och Kölnerdomen är ju ett av de praktfullaste exemplen på sådan över huvud taget. En vag plan hade varit att stanna till några timmar för att bese byggnadsverket.

Men trots att katedralen bara ligger något hundratal meter från stationsområdet så beslutade jag ganska fort att hoppa över detta. Jag var fortfarande trött och mådde lätt illa. Dessutom ösregnade det. Och det skulle snart komma ett anslutande tåg. Så jag får ha kvar denna kyrka (liksom domen i Bamberg som verkar värd ett besök den med).

En bit av Kölnerdomen bakom det snygga perrongtaket.

Men det var inte Köln jag skulle sova i i natt, utan Düsseldorf. Jag är inte helt säker, man jag tror även nästa tåg var lite försenat. Denna gång åkte jag med Inter City i form av en rätt nedgången sjuttiotalsvagn. Fast resan tog inte mer än en en halvtimme.

Men nu var det sen eftermiddag och jag var framme. Hotellet, Nikko Düsseldorf (****½), var en märklig skapelse i rostfritt, natursten och betong. Skulle vagt gissa att det byggdes under sent åttiotal (fel, facit: 1978). Innergården såg nog bättre ut på ritningarna än det gjorde i verkligheten:


Hotellets innergård.
Annars mådde jag fortfarande rätt tjyvtjockt, så kvällen inleddes med att ligga i sängen.

Hotellet är en del av det japanska centret i stan. Jag hade ingen aning om det, men Düsseldorf har den tredje största japanska befolkningen i Europa. Och Nikko låg mitt i det. Kring hotellet låg det japansk bokhandel, resebyrå, matbutiker och en hel hög japanska restauranger, från nudel-hål-i-väggen till lyxig Teppanyaki-grill.  

Brauerei Schumacher.
Jag hade nu piggnat till nog  för att inse att jag måste ha något att äta. Det fick bli en Big Mac på stationens Mc Donald's, där det hände något märkligt: En av de anställda började plötsligt att slåss med sina kollegor för att sedan sätta sig i ett hörn i köket och kasta saker på de som kom i närheten. Beställde sedan biljetter till resan hem, ty de är obligatoriska på sträckan Hamburg – Köpenhamn. Verifierade att det fanns frukost på tåget fram till minst 10.

Nu hade jag fått nog energi för att ta en promenad kring området, delvis med målet att hitta en butik för att köpa med lite Altbier. Jag var ju trots allt i denna ölstils centrum och även om jag definitivt inte kände för att dricka alkohol så borde jag ju handa med mig lite.

Efter några hundra meter hittade jag först bryggpuben (tror jag) Schumacher, som jag gick förbi för att hitta Galeria Kaufhof där några flaskor Alt och en Kölsch(!) inhandlades. Fingrade lite på en snygg vit skjorta på rea, men jag insåg att jag redan hade nog att bära.

Japansk resebyrå, inte ett tyskt ord i sikte.
Sedan var det bara att trava tillbaka till hotellet och kolla på lite skyltfönster på vägen. Ner i sängen och glo på dramatiska bilder från Tripoli på BBC News.

En fin kväll i Düsseldorf utan en droppe Altbier, inte något besök i den gamla staden ”världens längsta bar” eller ens försök att smyga omkring gamla Kling Klang Studio.

Så kan det gå. Billigt blev det i alla fall…

1 kommentar:

  1. Mycket roande läsning - och finfint skrivet. Jag tackar!

    SvaraRadera