2011-08-31

Klosterbräu Schwärzla

Första ölen i Bamberg blev på deras äldsta fortfarande fungerande bryggeri, Bräueri-Gaststätte Klosterbräu. Grundat 1533, liksom. Krogen som hör till bryggeriet är inte riktigt lika gammal då den nyöppnades 1988 efter att ha varit stängd under många år.

Av det fåtal öl som var tillgängliga valde jag schwarzbieren Klosterbräu Schwärzla på 4,9 %.

Färgen är mörkt röd-brun och påminner inte så lite om Coca-Cola. Vätskan är klar, skummet är ljust begie-brunt och fingertjockt. Som synes på bilden blir det inte mycket rester när det snabbt faller ner.

Doften är lätt och frisk med lite torra rostade korn-toner.

Smaken är även den rätt lätt, speciellt för stilen. Torra rostade maltiga toner dominerar. Eftersmaken adderar en krispig beska och en aning av hemkokt knäck. Genomgående är smakerna mycket rena.

Kolsyran är kraftig med massor av skumbildande små bubblor. Vätskan är mycket mjuk, nästan som en kväve-tappad fatöl.

En mycket ren och prydlig schwarzbier. Inte den mest komplexa i stilen jag druckit, kanske.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Osäkert, kring 2:50 €.

Reseberättelse: Söndag 21 augusti

Det börjar.
Jag har lovat något slags reseberättelse från mitt tågluffande i förra veckan. Så det är väl lika bra att sätta igång innan jag glömt alltihopa.

Söndagen den 21 augusti. Vid fem på eftermiddagen sätter jag mig på X2000 som ska ta mig från Linköping till Lund för byte till Øresundståg till Köpenhamn.

Små förseningar hela tiden som till slut samlats ihop till en knapp halvtimme. Så i stället för byte i Lund blir det byte i Malmö. Ingen större skillnad egentligen förutom en aning onödig stress för mig.

Malmö C, nedre plan.

Första gången jag åker över Öresundsbron i tåg. En precis så lagom småtråkig upplevelse som en sådan resa ska vara.

Väl i Köpenhamn tar jag fram min utskrivna Google Maps-karta som ska visa vägen till hotellet.

Och här kommer min första visdom till er andra (som säkert inte skulle göra ett lika dumsnålt misstag): Skriv inte ut på laserskrivare med inställningen ”spara toner”. I mörker och ösregn, som det var där då, går det inte att läsa kartan!

Väl på spåret så gick det ganska lätt att hitta till hotellet CABINN Scandinavia i Fredriksberg.

Det trestjärninga hotellet påminner i sitt upplägg om Formule1; små enkla rum med väggfast inredning i plast. En stor fördel är här att toa med dusch finns på rummet. Okej övernattning när man ändå bara är på väg, och det ligger i ett mycket lugnt område och ändå rätt nära till stationen (än närmre till Vesterport insåg jag senare).

Gyldenløvesgade. Blött.

Hunger. Frågade i receptionen. Hon tyckte att så här sent fick jag nog bege mig in till ”byn”. Vilket rätt snart blev Jensens Bøfhus vid Axeltorv. Gjorde sitt jobb. Tuborg Classic till bøfen.

På tillbakavägen köpte jag en sån här på 7-Eleven. Kanske världens godaste chokladbit:


Sedan lite utnyttjande av deras gratis wifi och så sömn.

2011-08-30

Mohawk Rye Lager

Nästa paket med kommande ölflaska fick jag äntligen loss från posten idag. Den innehöll en Mohawk Rye Lager, en wienerlager bryggd med rågmalt och crystal rye, sammantaget nära 20% av malten består av dessa sorter. Till det amerikansk humle.

Den har tagits fram av Mohawk Brewing Company (Wicked Wine's eget märke) och bryggaren Stefan Gustavsson och har bryggs hos Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Alkoholhalten är 5,3 %.

Färgen är ljust kopparfärgad (20 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka varmvita skummet faller snabbt ner utan att lämna mycket skumrester efter sig.

Doften är frisk med en del fin humle liksom söta toner av smörgåsrån och Digestive-kex. En mild beska med toner av lime som stundtals drar åt rengöringsmedel. Färsk humle och lite grädde. En blandad historia.

Smaken är först rent besk. Sedan kommer en snabbt passerande kraftig sötma. Det lugnar ner sig sedan med toner av kakor/kex och syrliga frukter (kiwi, lime), lite brunt matbröd och aningar av rostade nötter och viss jordighet. Den gräddiga eftersmaken innehåller lite värmande alkohol, lime, apelsinskal, mörkt bröd och en aning äppeljuice. Avslutningen är mild och gräddig med en aning honung.

Kolsyran är mild, de små bubblorna friska. Kolsyran är medel-mjuk.

Rågmalt är ganska illa sett av bryggare då den har en förmåga att kladda igen alla ledningar och silar i bryggverket, men den ger en lite rå och kakig ton i öl som kan vara intressant, lite av en motsats till den avrundande havren. Jag kommer att köpa en flaska till på torsdag och ställa undan den någon månad:Tror den kommer att vara snäppet bättre då, för den här är en bra och intressant öl men fortfarande aningen spetig.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment hösten 2011, släpps 1 september (lagerstatus). Pris: 26:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 120210 (batch wwråg1102)

Bild: Wicked Wine.

2011-08-29

S:t Eriks Rauköl

Distributören Galatea Spirits har genom åren varit vänliga och ibland skickat smakprovs-öl till mig. Ofta har de ölen blivit liggande och recenserats ett bra tag efter att de kommit på Systembolaget, vilket ju förtar lite av reklamvärdet för Galatea… Så när jag häromveckan erbjöds ett prov av deras nya öl S:t Eriks Rauköl så bestämde jag mig för att recensera den innan torsdagens släpp.

Rauköl är som namnet antyder en rökt lageröl i den tyska rauchbier-traditionen. Men i stället för den vanliga rökmalten från Weyermann i Bamberg så har den här gjorts på gotländsk malt, som rökts över björkved. Som vanligt med Galateas egna öl är det Jessica Heidrich som skapat ölen, som sedan bryggts hos Sigtuna Brygghus. Alkoholhalten är 5,9%.

I det pressmaterial jag fick med ölen noterar Galatea att det är ”Sveriges första rauchbier som lanseras på Systembolaget”. Inte sant: Strömsholms Malakias såldes i vinäkällarbutikerna i mittimånaden december 2010 (men är en ale).  Helsinge Rököl, som minst funnits sedan 2005, har en längre tid funnits i beställningssortimentet och som lokal vara i vissa butiker i Hälsingland. Utanför Systembolaget har dessutom Närke Kulturbryggeri bryggt Anders Göranssons Bästa Rököl.

Färgen är klarbrun (30 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och sjunker snabbt ihop utan att lämna några rester på glaset.

Doften är rökig på ett tydligt Bayerskt vis: Trä, chark, lite färska örter och östkust-whiskey. Lite rena beska toner. Den är ganska torr.

Smaken är märkbart torrare och något beskare än sina Frankiska förlagor. Lite örter, rökta toner av bränt trä, charkvaror och lite gamla fuktiga källartoner. Eftersmaken är avrundad med lite alkohol, beska örtkryddor, blommor och en tillbakahållen rökighet som parar ihop sig väl med de andra smakerna. Avslutningen är träig med en torrhet som får mig att tänka på maskrosblad.

Kolsyran är rätt kraftig med kortvariga vassa bubblor. Vätskan är mycket torr.

En rätt stram och torr rauchbier med en uppfriskande beska i bakgrunden. Inte illa alls!

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: I Systembolagets tillfälliga sortiment från 1 september 2011 (lagerstatus). Pris: 23:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2012-06-15.

Bild: Galatea.

Ernst August Hanöversch Bio-Weizen

Bryggverket
Det lilla jag läst om bryggpuben Brauhaus Ernst August i Hannover var att det var ett rätt stort ställe och att de bara bryggde en enda ölsort, den Hanöversch Pilsener Naturtüb som jag recenserade igår (länk).

Det senare visade sig inte (längre) stämma: Enligt menyn brygger de året runt även en ekologisk hefeweizen, Hanöversch Bio-Weize på 5 %. Dessutom finns några förutsägbara säsongsöl, men som jag förstod det var sommarölen slut och oktoberfest-varianten ännu inte färdig.

Menyn listade också Alster och Diesel, de nordtyska shandy-varianterna med ljus lager samt apelsinläsk respektive cola. Liksom den än lokalare specialaren Lüttje Lage, men då fick man förbeställa.  De stod jag över.

Hur var veteölen då?

Färgen är gul med en dragning åt orange. Vätskan är karaktäristiskt grumlig, det låga skummet är vitt.

Massor av bananer i doften. Rena söta toner, exotisk frukt och lite jästig källare. Syrliga vetetoner och söt vetedeg.

Bananerna och syran återkommer i smaken, fast här är det nog mer skumbananer än den riktiga varan. Rätt stor sötma. Medelstor kropp och antydan till mjöl-känsla. Eftersmaken är söt och avrundad med exotisk frukt med lite apelsinsaft. Mjuka degiga toner i slutet.

Kolsyran är medel till stark, stora bubblor i mängd. Väskan är mjuk, och närmast lite tjock och lite mjölig.

En behaglig och snäll veteöl, om än aningen för söt för mig.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Från lagringsfatet på bryggpuben. Pris: 3:50 € för 400 ml.

2011-08-28

Ernst August Hanöversch Pilsener Naturtrüb


Jodå, jag överlevde Tysklandsturen. Det har redan önskats reseberättelse, och det kommer när jag vilat mig i form igen. Och gått igenom de knappt 400 bilder jag tog. Och dechiffrerat det jag skrivit i mitt notisblock.

Under tiden kommer den första öl jag recenserade i måndags, den kommer från Ernst August Brauhaus, Hannovers enda bryggpub. Det finns egentligen två snarlika etabilisemang till, men då är det snarare tal om utställningsverksamhet för ortens storbryggerier Gilde och Herrenhäuser som båda ligger utanför staden.

Ölen i fråga heter Hanöversch Pilsener Naturtüb och ligger på 4,7 %. Den är framställd av ekologiska råvaror.

”Pilsener” i namnet, men inte är det någon tysk pilsner inte. Jag väljer att tolka det som att de gör som danskarna och kallar en ljus lager på 4,5-5 % för pilsner, för typen är otvivelaktigt en kellerbier, om än en lite ljus sådan.

Färgen är kallt gul (7 EBC), vätskan grumlig på ett veteöl-sätt. Det två fingrar höga skummet är vitt och lämnar en del skumrester på glaset.

Den milda avrundade doften är något söt med lite mineraler.

Smaken är rätt ung med en lätt beska. Aningar av hallon och hjortron. Vetemjöl, nybakt bröd och en aning av jäst. Arketypiska kellerbier-orenheter. Eftersmaken är mjuk med toner av mjöl, deg och en mild otydlig beska.

Kolsyran är mild, bubblorna små och friska. Vätskan är gräddig.

En duglig kellerbier utan att sticka ut på något speciellt sätt.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Ur lagringstanken på bryggpuben. Pris: 3:40 € för 400 ml (den törstige kunde också köpa en 2 l-kanna för 16:30 € eller ett 10 l-fat för 77:60 €. Men inte om man satt på uteserveringen).

2011-08-21

Strömsholms Kanalöl

Kvällens sista öl på De Klomp igår blev även det en ny svensk: Kanalöl från Strömsholms Brygghus. Det är en engelsk brown red ale på 4,5 % mestadels humlad med East Kent Golding. Det är även årets mässöl på SMÖF.

Jag undrar om den här ölen är bryggd i det gamla bryggeriet i Kolbäck eller i det nya i Köping? Tror det nya skulle stå klart i juni så tidsmässigt kan de ha hunnit brygga den här på det nya större stället. Någon som vet?

Färgen är mörkt brun, vätskan klar. Det låga skummet är varmt beige.

Doften är lätt med lite karamell-malt och mörkt bröd. Lätt ren beska.

Smaken är frisk och lite humlig. Mörka mogna bär. Den är ganska lätt i smak och kropp, men långt ifrån blaskig. Det är snarare en klassiskt engelsk lättdruckenhet. Trevliga torra toner i eftersmaken med lite knäck och rostat korn. Växande ren beska och lite röda äpplen i slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och ganska mjuka. Vätskan är lätt och känns lite torr i munnen.

En trevlig och klassiskt lättdrucken brown ale utan den där tröttheten många i stilen kan ha.

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Senare tillägg: Enligt bryggeriet själva, som bryggt den här i Köping, är det inte en brown ale utan en red ale. 

Ängö Lata Dagars Ängöl

Igår var det mycket De Klomp. Först lyckades jag verbalt trampa på ölchef Bobos tår.  Sedan var det nyhetsprovning och några timmar senare på plats igen för en fullsatt musslefrossa. Nu äter inte jag musslor, men alternativrätten rostbiff med ljummen potatissallad var jättegod, så jag överlevde.

Till den drack jag Lata Dagars Ängöl, den engelska pale ale på 5,2 % som krogen fått tag på ett fat av. Det är kalmarbryggeriet Ängö Kvartersbryggeris sommaröl. Helt klassisk är den inte, den har humlats med den citron/lime-smakande Nyazeeländska humlen Motueka.

Vätskan är klar, färgen koppar. Fingertjockt kompakt vitt skum som lämnar lite rester på glaset.

Doften är lätt amerikansk/ nyzeeländsk. Lätt, ren och balaserad. Aningar av fruktläsk.

Den första smaken får mig att tänka på en lättare engelsk IPA med dess torra beska. Sedan kommer det malttoner med en lätt sötma som får humlen att mildras. Engelsk lätt jordig smak och en medelstor sötma. Aningar av exotisk frukt, främst aprikoser. Eftersmaken och slutet är torr med lite lime och karamelliserat socker.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mycket uppfriskande. Vätskan är medel-mjuk med en tilltagande torrhet.

En mycket trevlig och lättdrucken sommaröl. I grunden en klassisk engelsk pale ale som friskats upp med nya världens humle, utan att det blir överdrivet.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 300 ml.

Ölprovning: En gammal och några kommande


Igår var det provning av ”Nyheter” på De Klomp. I något svagt ögonblick lovade jag någon att skriva något om vad som provades här.Ni kanske också vill ha lite kortfattade åsikter.
  • Ängö Kvartersbryggeri Lata Dagars Ängöl (fat). Kalmarbryggeriets sommaröl, en engelsk pale ale på 5,2 %. Konceptet moderniserat genom användning av bland annat Nyazeeländsk Motueka-humle som ger en lätt citrussmak som påminner lite om citrusmarmelad. En utmärkt törstsläckare som mer kändes som en 4 %-bitter. 
  • Left Hand Milk Stout (fat). Den klassiska engelska ötypen fick en renässans i USA, som så många andra. Inte alls så söt som originalen skulle ha varit, och en modern klassiker. Vist har den aningar av mjölkpulver, men den är stramare än många andra amerikanska nytolkningar. Undrar varför den försvann från Systembolagets hyllor? 
  • Beer Here Kama Citra / Høst Citra (flaska). Kommer om några veckor till Systembolaget. En amerikansk brown ale humlad med Citra. Jag tyckte den var aningen spretig och väl lime-syrlig. Men gästerna röstade fram den som dagens bästa öl.  Som de tidigare ölen från bryggeriet har den fått byta namn och etikett för att kunna koma in i bolagets hyllor.
  • Mikkeller Hop Bomb Challenge 2010 (flaska). Förra våren höll Mikkeller och Amager Bryghus en tävling för hembryggare: Brygg den bästa humlecentrerade ölen så brygger vi den kommersiellt! Vann gjorde Søren Davids med en oväntat tillbakahållen APA på 6 %. Visst finns det humle, men en så mycket mer minns jag inte av den här. En liten besvikelse. Eller var det den här som smakade fläderblomssaft? Det var väldigt mycket jästfällning i den här ölen, och smaken skilde sig faktiskt något mellan flaskorna.
  • Sierra Nevada Torpedo (fat). Den här hade inköpare Bobo jobbat hårt för att få tag i, bara 15 fat har kommit till landet. Torpedo är liksom Southern Tier 2xIPA en öl mellan en AIPA och en DIPA. Och den här är nog den bättre av dem; en lyxig välhumlad öl med extra allt utan att bli tuff eller tung. Tydliga toner av hela humlekottar.
  • Mikkeller Monk's Elixir (flaska). Mikkels numera klassiska quadrupel. Jag drack den våren 2009 på fat i Lund, och minns den då som betydligt mer sammanhållen och mjuk. Nu var den nog för ung, spritig och spretig med en småirriterande kemisk torrhet. Nördfakta: Den heter Monk's Brew i USA för att inte förväxlas med medicin.
Så vad händer i framtiden? Jag kommer att ta en liten paus i provningsledandet, men det blir inte tomt på lördagarna för det. De här provningarna är till stor inspirerade av förslag från gästerna:
  • 27 augusti: Sommelier Petter fortsätter med sina provningar fokuserade på smakkombinationer. 
  • 3 september: Bobo kollar in öl som är brun till färgen.
  • 10 september: Bobo kollar in öl som är svart till färgen.
  • 17 september: Jag kommer tillbaka för en provning som kombinerar ost och öl! Obs prishöjt till 200:- (bra ost är dyrt).
Annars är det som vanligt. De Klomp, S:t Larsgatan 13, 14:00-15:00, 150:-, efter provningen är krogen öppen som vanligt. Anmäl er gärna på krogens Facebooksida så får vi lite indikation på hur vi ska duka.

    2011-08-19

    Reklam för ölprovning

    Jag har blivit ombedd att nämna att jag i morgon håller en öppen ölprovning på De Klomp där vi kollar in på 6 nyheter som kommit in. Så då gör jag väl det.

    I glaset: S:t Eriks Skördeöl. God, men lite vass beska (som vanligt). Recension kommer så småningom.

    2011-08-18

    På turné!


    Någon gång i vintras kom jag och min gamle vän Thorild överens om att det var daga att ta en tågtur i Tyskland i sommar.

    Sedan har det funderats och diskuterats till och från. Jag överplanerar gärna saker och ting vilket alltid leder till stress och motsatsen till den enkelhet och optimering jag försöker hitta. så vi bestämde oss för att inte planera mer än vad han med sin erfarenhet i ämnet är nödvändig.

    Så idag köpte jag ett InterRail-kort ”res 5 av 10 dagar, 1 klass”, resa Linköping - Köpenhamn på söndag 21 augusti, resa Köpenhamn - Hannover på måndag 22e. Övernattning i Hannover måndag 22e - tisdag 23e.

    Och så en biljett Köpenhamn - Linköping på lördag 27e.

    Men mellan det är det vitt i kalendern.

    Vart borde jag ta mig? Var borde jag bo (gärna bra och budget)? Vad borde jag dricka?

    2011-08-17

    Sigtuna Harvest Ale

    Ännu en säsongsöl från Sigtuna Brygghus (som i dag förresten blivit certifierade för ekologisk produktion): Harvest Ale. Det är en engelsk bitter/best bitter pale ale på 4,9 % som tagits fram av deras bryggare Emil Lindén.

    Färgen är koppar, vätskan klar. Det finns en viss jästfällning i botten av flaskan. Det stora varmvita skummet sjunker långsamt och bildar en fast skumkrona, ojämn och ungefär två fingrar hög. Massor med skumrester blir kvar på glaset.

    Doften är söt och maltig med toner av mörkt bröd, lite kaffe och smörkola. Choklad, fikon, småkakor och en medelstark fruktig-höig beska.

    Smaken har klara brittiska toner… Apelsinskal, aprikoser, torkade blommor, plommon. En lätt men tydlig smak av mjölkchokladkaka och en försiktig aning av kaffe. Kex och rostade malttoner. Eftersmaken har en längsamt växande besak, rostade toner av kakao och knäck samt en mild sötma.

    Kolsyran är medelstark med en del skarpa, nästan vassa bubblor. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

    Väldigt lättdrucken och intressant med de rostade tonerna av choklad och lite kaffe. Det gör mig också lite osäker på stilen: Det är ingen klassisk bitter/best bitter. Den är för torr och ljus för att vara en brown ale. För svag i alkohol och humle för att vara en IPA. Pale Ale kanske är en lämpligare stil? Eller så känns den lite skotsk med sitt (gissningsvis) långa vörtkok.

    Betyg: 4,03. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga höstsortiment 2011 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 500 ml. Bäst före: 2012-04-22.


    2011-08-16

    Systembolagets fasta nyheter oktober 2011

    Slussen. 2004.
    De här ölen kommer in i Systembolagets ordinarie sortiment 1 oktober 2011. De kommer att finnas i sin kvotgrupp i minst ett halvår, och i ordinarie sortimentet i minst ett halvår till.

    Namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris (utan pant i förekommande fall)

    Har vi haft någon rysk öl på Systembolaget tidigare?

    Det kommer exklusiva vinkällarnyheter också, men den listan kommer ut först i andra halvan av september. 

    Systembolagets diverse småsaker 1 oktober 2011

    Kolmårdsskogarna hösten 2005.
    Till att börja med ett par icke-nyheter: Ingen öl har kvalificerat sig från beställningssortimentet till ordinarie sortimentet den här gången. Inte heller kommer någon öl att byta kvotgrupp (”modul”).

    En annan mindre nyhet är att Systembolaget kommer att visa priser på produkter i returflaska utan pant från 1 oktober 2011. Detta för att
    Våra kunder är vana vid detta sätt att varans pris redovisas exklusive pant, precis som det är i dagligvaruhandeln. Det blir även tydligare för kunden vad produkten faktiskt kostar vid prisjämförelser med övriga produkter, som inte har pant.
    För övrigt medverkade jag som något slags ”oberoende ölexpert” i en kort intervju om oktoberfestöl förra veckan. Den kommer att publiceras på Systembolagets hemsida om ett tag.

    Ni som undrar vart nyhetslistorna för septembernyheterna tagit vägen, så skrev jag faktiskt redan om dem i juni: Oktoberfestöl. Säsongsnyheter.Exklusiva nyheter.

    2011-08-15

    Systembolagets exklusiva lansering 1 september 2011


    Följande öl kommer Systembolaget att lansera 1 september 2011, i modul T7 vilket innebär ”vinkällarsläpp”.  Jag vet inte om det stämmer med den kommande verkligheten.

    Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

    Min spontana reaktion: Mhmhhm… Black Ale kan nog vara något. Även om jag inte har en aning om vilket stil-fack den ska placeras i egentligen.

    Notiser LV

    Bild: sanfamedia.com. Licens.
    Som Linköpingsbo är man van att benämna platser i staden med var det låg på platsen tidigare: Det är Gamla Busstorget, Gamla Ostkakebutiken, Gamla Sturebaren, Gamla Systembolaget. Etc. 

    Därför har det inte varit svårt att benämna en öl- och whiskeybar i Stockholms Gamla Stan, Glenfiddish Warehouse № 68 som ”Gamla Ardberg Room” som det hette när det öppnade för ett antal år sedan. De verkar ha bytt till det nuvarande namnet våren 2005.

    Under september 2011 kommer de åter att byta namn, nu till Ardbeg Embassy. Whiskeysortimentet kommer att ändra sig, men det kommer fortfarande att vara svensk husmanskost med an aning turisttouch och 16 svenska mikrofatöl som gäller. 

    Stället är aningen förbisett, de har genom åren varit duktiga på att nosa upp nya och små bryggerier som annars inte funnits i Stockholm. Jag minns fortfarande min första Helsinge Rököl som jag drack där för kanske 10 år sedan med stort nöje.

    = = =

    Ölbloggaren Johan från Portersteken kommer tillsammans med Stockholm Beer att arrangera en ölbloggarträff på årets ölfestival i Nacka. Förutom möjligheten att ses och träffas i verkligheten kommer det förhoppningsvis att bli förnämliga gäster att intervjua och blindprovning. Läs mer om hur du som skriver anmäler dig här.

    = = =

    I senaste laget för de flitiga resenärerna, men en av Köpenhamns främste ölbutiker, BarleyWine, har nu flyttat till större lokaler. Förutom att kunna erbjuda fler öl kommer flytten också att ge möjlighet till mindre provningar vid deras bardisk. Admiralgade 21 är den nya adressen!

    2011-08-14

    Ängö Ljuva Livets Ängöl

    Vänner, bekanta och familj har under sommaren rest land och rike runt. När de varit ute i spenaten har de också köpt lokal öl åt mig. Det uppskattas såklart.

    Häromveckan var frugan med vänner i Kalmar på kortsemester, och där handlades ett par öl från Ängö Kvatersbryggeri, ett bryggeri som nyligen firade sitt ettårsjubileum. Innan de öppnade hann jag göra en liten intervju med bryggaren Johan, som kan läsas med start här.

    Ölen för kvällen blev Ljuve Livets Ängöl, en engelsk strong bitter med underrubriken Ängö Superb Bitter. Fyra maltsorter, Challanger och Whitbread Golding Variety är humlesorterna. Alkoholhalten är 5,8 % och äntligen får jag nytta av den väldesignade men jättestora (pint) kalk som Fullers tillverkat för sin ESB!

    När jag häller upp bildas ett jättehögt beige luftigt skum. Färgen är mörkt bärnsten-koppar-röd (30 EBC), vätskan är klar. En del skumrester blir kvar på glaset när skumkronan mycket långsamt sjunker ner. Det finns lite jästfällning på flaskans botten. Det är såhär en ESB ska se ut, mer eller mindre.

    Doften har en engelskt kraftig humleton med en rejäl beska. Hö, honung, mörkt rågbröd. En aning lösningsmedel någonstans i bakgrunden. Fruktiga toner av mogna aprikoser och äpplen samt lite hasselnötter.

    Smaken är bitter-söt med massor av frukter, men också en lite överraskande ton av kaffe-choklad. Honung, mogna äpplen/päron, aprikoser och knäck. Beskan är potent, men inte så kraftig att den förstör de andra smakerna. Lite örter. Kroppen är medel till full. Den länga eftersmaken är fruktig-smörig med toner av hö och mjuk sötma.

    Kolsyran är medelstark, bubblorna små och friska. Vätskan är mjuk, men också aningen torr.

    En mycket välgjord ESB: Det enda som hindrar från absoluta toppbetyg är att jag skulle vilja ha ännu mera kropp.

    Betyg: 4,53. Tillgänglighet: Säljs i Systembolagsbutikerna i Kalmar. Pris: 29:90 för 500 ml. Bäst före: 2011-10-22

    2011-08-13

    Mikkeller Texas Ranger

    After work (arbetet bestod i Öppen ölprovning brittisk ölhistoria II, den mest faktaspäckade jag gjort hittills) på Horse & Hound. Först en god pint Strömsholms Slussvaktaren från cask, sedan en stunds dreglande och tvekande vid en av kylarna.

    Det kokade till slut ned till ett val mellan två öl från Mikkeller, den danske fantombryggaren: Antingen Drikkeriget CASA, en amerikansk strong ale med tranbär. Eller Texas Ranger, en amerikansk porter med rökmalt och rökt Chipotle-chili.

    Det blev alltså den senare. Alkoholhalten är 6,6 %. Den är brygd hos De Proef.

    Färgen är svart (10 EBC), den känns lite tjock när jag häller upp den i glaset. Skummet är två fingrar högt, varmt beige och kompakt. Det sjunker sakta ner och lämnar en del rester på glaset.

    Doften är söt, nästan tung med torra rökiga toner. Lite chili-fruktighet och svarta oliver. Rostad söt malt dominerar.

    Smakerna är kraftiga, men samtidigt väl sammanhållna. Torra rostade/brända toner med lite gummi. Sakta men säkert växande chili-hetta. Medelsötma och lite rök (rökt fisk). Medelstor kropp. Eftersmaken är ganska rakt-på och ren med rötkt chili och en tilltagande hetta. Lite syrlig-beskta toner i bakgrunden. Aningar av gurka. Chili och rök i slutet.

    Kolsyran är stark, bubblorna medelstora. Vätskan är lättare än vad smaken ger intryck av.

    En nyskapande och inbjudande öl. I alla fall om man gillar Chipotle-chili. Och den är betydligt bättre än det fåtal  andra chili-ölen jag druckit genom åren. Och jadå, den finns i en fatlagrad variant.

    Betyg: 3,98. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 99:00 för 330 ml. Bäst före: 27/05/15.

    2011-08-11

    Drakens DIPA

    Drakens DIPA är en dubbel IPA på 8,5 % bryggd av Oppigårds Bryggeri. Receptet är dock inte Björns och de andras; det är skapat av Tomas Lundqvist, Rick Lindqvist och Magnus Ahlström som har bryggerikollektivet Draken i Göteborg.

    Den här ölen vann hembryggar-SM 2010,  och som en del av vinsten erbjöds de att brygga det i större skala hos Oppigårds i vintras. Detta öl såldes till krogarna på fat, och lyckades på något sätt hittas av Systembolaget som gillade vad de såg och beställde ytterligare en batch till höstens släpp.

    Jag drack den i våras och gillade den, även om jag aldrig recenserade den. Det gjorde jag däremot med ett test som Drakens själva gjorde i våras, och jag gav den då 3,9 i betyg (länk).

    Färgen är bärnsten med lite orange (18 EBC), det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker sakta ner utan att lämna mycket skumrester på glaset.

    Doften är tjock och humlig; citrus- och exotiska frukter som grapefrukt, apelsiner, gröna druvor, aprikos/persika cumquat och omogna bananer. Lite kemiska toner av gummi och trälim i bakgrunden. Givetvis finns en bra beska, men den är inte så tung som den lätt blir i öl av den här typen.

    Smaken är först mycket besk och humlig, dessutom är den söt och har en stor kropp. Fruktiga toner av grapefrukt, omogna jordgubbar, aprikos och stjärnfrukt. Dessutom hittar jag aprikos-apelsin-marmelad och en svag aning av gummi och metall. Eftersmaken är torr med lite frukter som persika, aprikos och stjärnfrukt. Syrlig-beska toner av färska örtkryddor och blommor (maskrosor) samt en aning av stärkelsesirap. Torr beska i slutet.

    Kolsyran är stark med medelstora bubblor. Vätskan är medelmjuk.

    En trevlig och fruktig DIPA med massor av smaker. Kanske aningen torr för min smak. Den är dock inte alls så alkoholig som hembryggden var, och jag tror att den som fanns på fat i våras var aningen beskare.

    ”Sveriges bästa DIPA!” har andra ölbloggare utropat. Men med risk för att mitt minne ruttnat tror jag att jag gillade Specialbryggd #2 DIPA från Nynäshamns Ångbryggeri aningen bättre. Men den här är tveklöst mycket prisvärd, och med en lagom alkoholhalt.

    Betyg: 4,03. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment augusti 2011 (lagerstatus). Pris: 22:90 för 330 ml. Bäst före: JAN 12.

    2011-08-10

    Simpler Times Pilsner

    Den andra och sista burken jag fick från min vän Björn som varit på semester i New York var Simpler Times Pilsner, en tysk pilsner på 5,5 % från Winsconsin-bryggeriet Minhas Craft Brewing.

    Färgen är lust guldfärgad (8 EBC), vätskan klar. Det luftiga varmvita skummet är tre fingrar högt, det lämnar tjocka skumrester på glaset när det sakta sjunker ner.

    Doften är mycket söt och maltig med massor av franskbröd och majsbröd. Lite blommig humle, söta nötiga toner av ljus sirap och en aning alkohol.

    Smaken är vanvettigt söt, det är mer som att dricka vört med sockerlag än öl. Lite fruktig humle, aningar av spannmål och corn flakes i mjölk. Eftersmaken är även den överdrivet söt med lite beska aningar och lite värmande alkohol.

    Kolsyran är ganska lätt, de små bubblorna mjuka. Vätskan är kladdig, nästan klistrig.

    Jag vet inte. Är det meningen att den ska smaka så här? Simpler Times verkar i övrigt vara ett slags budget-craftbeer om jag läser andra recensioner. Jag drack kanske en fjärdedel av den här 330 ml-burken, resten hälldes ut.

    Betyg: 2,45. Tillgänglighet/pris: Gåva, köpt i New York. Bäst före: Det finns en märkning ”12 094 17” i botten, vad nu det betyder.

    2011-08-09

    Young's drar sig ur Wells & Young's


    Nyss uppsnappat:

    2006 slog sig de två engelska bryggerierna Young's och Charles Wells samman, främst för att gemensamt brygga öl.

    Nu drar sig Young's ur samarbetet och säljer sin minoritetsandel till Wells.

    Young's kommer i fortsättningen att koncentrera sig på sina pubkedjor Young's och Geronimo i London och sydöstra England.

    Enligt pressreleasen kommer Wells att satsa mer på att utveckla sina öl-varumärken och ta fram nya, så det låter ju bra.

    2011-08-08

    Eskilstuna Bälgviken Pale Ale

    Amerikansk pale ale en måndagskväll? Tydligen! Bälgviken Pale Ale på 5,5 % har bryggs med huvudsakligen wienermalt och lite pilsnermalt. Humlen är till största delen Centennial och lite Fuggle. Den är bryggd av Eskilstuna Ölkultur. Beskan ligger på 38 IBU.

    Och i vår lilla extrakunskaps-avdelning lär vi oss att Bälgviken är en mindre ort en halvmil söder om Eskilstuna, mest känd för att… Ehhh… Jadu, undrar förresten varför den här inte allitererar som de andra ortsnamnsölen?

    Färgen är djupt bärnstensfärgad med lite koppar-rött. Vätskan är aningen grumlig, det finns jästfällning i botten. Det två fingrar höga skummet sjunker sakta och lämnar en hel del skumgummiliknade rester på glaset.

    Doften är frisk och humlig med fina toner av citrus-kryddor-frukter utan att något sticker ut speciellt mycket. Aningar av gröna grönsaker (ärtor, skärbönor), sött bröd och fruktgodis. Elegant ren beska.

    Smaken är rik och fyllig. Fruktigt beska toner, torra aningar av grönsaker och hö som jag gissar kommer från Fuggle-humlen. Nybakt rågbröd och aningar av knäck/kola. Stor kropp för stilen och styrkan. Den fina beskan fortsätter i eftersmaken, där jag också noterar värmande alkohol och torr stram humle. Aningar av gröna grönsaker, gröna druvor och fruktgodis. Grönsakerna och den lätta fruktsmaken hittas också i slutet.

    Kolsyran är mild till medium, bubblorna och vätskan är mycket mjuka.

    En mycket lättdrucken och smakrik öl som kan beskrivas som ett mellanting mellan en amerikansk pale ale och en engelsk IPA.

    Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Säljs i Systembolagets butiker i Eskilstuna. Pris: 31:90 för 500 ml. Bäst före: 2011-12-01.

    2011-08-07

    Notiser LIV


    Svenska Dagbladet har idag en läsvärd artikel om craft beer-boomens ekonomi: Amerikansk öl = big bussines. Och i deras Vinblogg kan man läsa om en… Svensk malörtskryddad lager? Mhhh, undrar hur en sådan smakar.

    = = =

    Filmtajm! Ölrådet har gjort en sevärd film om Malmö Brygghus:


    Malmö Brygghus from Stills in Motion Malmö on Vimeo.

    (Har ingen aning hur det här funkar. Om det inte funkar finns det ju länkar under filmen)

    = = =

    Jag bor i Linköping. Ändå tjatar jag hela tiden om vad ett par kroger på Stockholms Södermalm hittar på. Men när man som Akkurat är mitt uppe i en New Orleans-ölfestival och Oliver Twist har fått en laddning kvalitetsöl från USA så får det bli så.

    = = =

    Reklam: På lördag (13 augusti) 15-16 håller jag ölprovning på De Klomp under temat ”Brittisk Ölhistoria II” eller ”10 vanliga missuppfattnignar om brittisk ölhistoria pulverviseras”. Facebookarrangemanglänk.

    Dagens mat-ingrediens


    (klicka för större)

    Från Findus Wärdshus Husman Porterbiff (Nötfärsmedaljonger i Portersås med klyftpotatis och grönsaker). Gulmarkeringen är min.

    2011-08-06

    Dugges Never Mind The Bollox!

    För att ytterligare fira IPADay i torsdags beställde jag den starkare av de två faten från Dugges som kopplats på dagen till ära: Dubbel-IPAn Never Mind The Bollox! på 9 %. Den är ”till största delen humlad med Centennial” för att citera bryggaren.

    Färgen är brun, vätskan grumlig. Det två fingrar höga skummet är beige, det sjunker sakta ner och lämnar en del rester på glaset.

    Tunga humledofter stiger från ölet, jag noterar också en hel del tvål/parfym. Bitter-söta frukter och en aning av rengöringsmedel, ”dansk toalett” skrev jag i mina anteckningar.

    Smaken är fuktig och besk. Aprikossylt och bitter apelsinmarmelad. Parfym. Lätt sötma. Eftersmaken är relativt lätt med en hel del frukter, fast inte så citrusartade som jag trott. En del får mig snarare att tänka på fruktgodis. En jordig aning i slutet.

    Kolsyran är lätt till medel, vätskan är en aning kladdig.

    Lite för mycket parfym, lite för lite beska för att jag riktigt ska hoppa runt i humleglädje.

    Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 300 ml (jag fick detta glas före recensionssyfte). Bäst före: Bryggt i mars 2011.

    2011-08-05

    Cigar City Humidor Series IPA

    Igårdagens IPADay startades stilenligt med en fatlagrad amerikansk IPA på 7,5 %: Enligt ölmannen Bobo på De Klomp heter den Humidor Series IPA, och det verkar stämma med flaskans etiketter. Enligt Beer Advocate och bryggeriet Cigar City Brewing i Florida heter den däremot Jai Alai Cedar Aged IPA Humidor Series. (Jai Alai uttalas ”Hi-Lie”). Jaja.

    Efter bryggningen har ölen lagrats på fat av ny spansk ceder. Just ceder-lagring är något av detta nyligen hypade bryggeris specialiteter. Här drar de historiska paralleller till cigarrtillverkningen på orten och de lådor i cederträ som cigarrerna lades i.

    Nå, för att fira IPADay hade Bobo lyckats få fram några flaskor av denna öl, som såldes per provningsglas. Trevligt. Eller?

    Den lite oklara vätskan är bärnstensfärgad, det jättestora kompakta skummet är beige. Snygga skumrester bildas på glaset när det sakta sjunker ner.

    Doften är träig. Men i stället för att leda tankarna till brädgården handlar det här snarare om cigarrlådor och fina blyertspennor. Citrus-laddad humle och aningar av citronsyra och möbelpolish i bakgrunden.

    Först är smaken oväntat lätt och mjuk, men så smäller det till med citrushumle, en ganska stor men samtidigt rund beska. Cederträ med dragning åt möbelpolish/teakolja och en allt friskare och större beska. Jag hittar också en lätt alkoholig ton av vitt starkvin. Eftersmaken är elegant med lite trä, snygg beska och balans.

    Kolsyran är kraftig, små friska bubblor. Medelmjuk vätska.

    Snyggt. De gånger jag tidigare druckit fatlagrad IPA har det oftast handlat om whiskeyfat som helt vridit till smakerna och tagit bort såväl kropp som beska. Så här är det inte här. De mjuka cedertonerna – lite som att tugga på en blyertspenna – har snarare kompletterat och utvecklat smaken. Träet finns där, men det är fortfarande en IPA. Trevligt!

    Detta var recension 1.500 för mig på BA.

    Betyg: 4,43. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 39:00 för 8 cl (jag fick det här glaset för att recensera det).

    2011-08-04

    IPAday

    Idag firar vi alla International IPA Day (#IPAday) med att dricka något överjäst och välhumlat.

    Den som inte bestämt sig för detaljerna än kan ju kolla Fatkolls specialsida, skapad enkom för dagen!

    2011-08-03

    Eskilstuna Röksta Rökbock

    Sveriges första rökbock på flaska, lovar etiketten, och jag tror att jag håller med dem. Dags för ännu en öl i den lokalortsnamnsallitererande serien från Eskilstuna Ölkultur: Röksta Rökbock.

    Alkoholhalten är 6,5 % och ölen är bryggd tillsammans med  Svante Ekelin och Peter Högström från Humlegårdens Ekolager, Sveriges ledande hembryggarbutik. Bland malten märks både tysk rökmalt och skotsk whiskymalt.

    Färgen är djupt brun-röd, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmt beige, det sjunker rätt fort och lämnar nästan inga skumrester på glaset.

    Doften är mjuk och len med rökiga toner, det är mer rökta charkuterier än skogsbrand/lägereld. Lite sötma – kex och småkakor – lite alkohol och en lätt besk aning. Ren och fin.

    Smaken är söt med toner av digistivekex, alltså med en rostad aning. Rökigheten är mjuk och avrundad, här finns både lägereld och rökta korvar. Ren lätt beska och en hel del alkohol. Eftersmaken är mindre rökig med lite lätt rostade maltiga smaker. Lite värmande alkohol och en aning mineraler och järn i slutet.

    Kolsyran är medelstark med små friska bubblor, vätskan är medelmjuk.

    En elegant och välbalanserad rökbock. Kanske lite väl balanserad och mjuk – jag vill gärna ha lite tuffare toner hos en bock.

    Visst ja. Röksta: Ett villaområde i nordöstra Eskilstuna. 

    Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Systembolagets butiker i Eskilstuna. Pris: 34:50 för 330 ml. Bäst före: 2012-03-14.

    2011-08-02

    Butternuts Snapperhead IPA

    Min vän Björn var på semester i New York för några dagar sedan, och tog med sig ett par burkar öl åt mig. Snällare än jultomten!

    Den ena burken var en amerikansk IPA på 6,8 % från Butternuts Beer and Ale i New York State: Snapperhead IPA. Jag vet inte så mycket mer om den här ölen, utan tänkte recensera den som den är.

    Slog upp Snapperhead, men jag vet inte om jag blev så mycket klokare…

    Färgen är ljust brun (25 EBC), vätskan är lite grumlig. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, det sjunker sakta ner och lämnar en del fina skumrester på glaset.


    Doften är rik och mjuk. Lite grädde, milda toner av amerikansk humle och en speciellt doft som börjar som en svag ton av gröna äpplen men som fort övergår i kaffebröds-vetedeg. Jag hittar också apelsinskal, hasselnötter och marsipan.

    Smaken är mjuk med en snabbt passerande beska. Söta kryddiga toner av vetebröd och deg. Lite lemon-lime och en växande mjuk beska. Eftersmaken är lite sockerkakssmetig med en ren beska med lite lime i slutet.

    Kolsyran är medelstark med medelstora bubblor. Vätskan är mellanmjuk.

    En intressant variant på AIPA-temat. Om någon hade sagt att de gjort en lite degig öl i stilen hade jag blivit väldigt skeptisk, men det här är ju inte så dumt.

    Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Köpt i New York. Pris: Gåva. Bäst före: -.

    Släppfunderingar

    Bild: Systembolaget
    Igår var det höstens första systembolagssläpp.

    Det kom nyheter/släpp, på systembolagsspråk lanseringar, dels i TSE (Tillfälligt Sortiment Exklusiv) som tidigare varit uppdelat i två släpp; ett i de största butikerna T5 den första försäljningsdagen i månaden, ett i de tre vinkällarbutikerna T7 som tidigare varit kring den 15 i varje månad.

    TST (Tillfälligt Sortiment Tid), som den här gången bestod av två ”höstöl” kom också den första försäljningsdagen.

    Aningen mer jobb för butikerna alltså. Och aningen mer att göra vid besöket.

    Jag småpratade lite med personalen i väntan på att de skulle komma in i sina datorsystem. Uppfattningen var klar: Om det för 10 år sedan var rusning till vinsläppen så är det idag samma typ av mindre hysteri kring öl och exklusivare whisk(e)y. Förutom ett fåtal släpp med lagringsbart exklusivt vin märks knapp de släppen idag.

    Och så den här svenska rättviseaspekten på släppen. Är det okej att någon som står på rätt plats kan plocka till sig hälften av den öl som kommit till butiken? Borde man ha kvotering första timmen/dagen?

    Problemet är ju att det här är ett monopol, så jag kan inte gå till grannbutiken.

    Och hur ska en importör egentligen göra om man får in en riktigt exklusiv vara? Jag spekulerar: Säg att de får in 240 flaskor totalt. Hälften går till deras utvalda krogkunder, då har man 120 flaskor kvar. Det verkar som om de splittras i 3 till vinkällarbutikerna eller i 4 med 30 flaskor i depå för andra att beställa.

    Här kommer nästa problem in, det som uppmärksammades vid släppet av Hello My Nams Is Ingrid i våras: Systembolagets beställningssystem är inte riktigt designat att ställa alla kundordar i en central kö, utan den faktiska tilldelningen kommer på hur ofta och när i veckan varje butik beställer från sina leverantörer. Det här borde gå att ändra, tycker jag.  

    Jag vet inte riktigt hur man ska lösa det här. Skulle det vara bättre med 0 flaskor till Systembolaget och allt till krogarna? Kanske, men då blir ju inte lagrings-ölnördarna direkt nöjda. Och de som bor i mindre orter får inte ens chansen.

    Tankarna på kvotering återkommer.

    Igår gällde det framför allt Bigfoot, men jag tror att de här scenerna kommer att upprepas ett antal gånger under hösten.

    Till stor del beror det här på att antalet personer med stort ölintresse fullkomligt exploderat de senaste åren. Ölbloggarna har nog en del av ”skulden”, men det var väl delvis det vi var ute efter? Bryggerierna, inköparna  och distributörerna gör vad de kan för att tillmötesgå den ökade efterfrågan. Men det går långsammare än vad det idealiskt skulle behöva.

    Och, som flera bryggare och distributörer jag pratat med påpekar: Det är inte de här små exklusiva släppen som ger pengarna att bygga ut, det är framför allt det ordinarie sortimentet där ett fåtal flaskor säljs varje dag i många butiker.

    Eller så gör man som Oceanbryggeriet med flera: Inser att man inte kan mätta hela marknaden utan fokuserar på den lokala efterfrågan som man faktiskt kan möta. Det är samma tendens som kan ses i USA.

    Systembolaget gör nog vad de kan, men hela systemet känns för kantigt för att hantera det här köpmönstret.