2011-07-10

The Horse and Hound


Så, i fredags 8 juli 2011 öppnade Linköpings nya ölkrog The Horse And Hound (ja, namnet är inspirerat av filmen Notting Hill).

Men då var jag inte där. I stället blev mitt premiärbesök lite efter 21 igår lördag. Det var mycket folk, men inte helt fullt och ingen trängsel.


Kollade igenom fatsortimentet. Ingen real ale igång än och lite luckor bland pumparna. Det blev till slut en London Pride och en ölkorv. Aningen hårt kolsyrad öl men annars gott.

Hittade frugan som valt samma öl. Vi lyckades också norpa åt oss ett lågt bord med fåtöljer (mmm fåtölj) och beställde in en plockbricka och en fish & chips.

Plockbrickan bestod av finfin fetaost, tärnad salami, parmaskinka, oliver i olja, iskall grillad paprika och i en separat skål salsa och majschips.

Här börjar det kännas som om köket tänkt åt fel håll. Tanken med en plockbricka är att man ska kunna plocka den med händerna. Här var flera av smårätterna så blöta eller kladdiga att bestick behövdes. Jättegott men lite opraktiskt.

Den hemlagade (tror vi i alla fall) salsan beskrevs av Caroline som ”krossade tomater med Tabasco” vilket jag höll med om.

Min mat kom in. Nu ångrar jag lite att jag kastade mig över den och inte fotograferade den innan. Men det var en rejäl bit snyggt friterad fisk i sån där fusk-tidningsstrut, en generös skål med hemrörd tartarsås och halvfabrikats-pommes frites. Allt i en målad rot-korg.

Jag har då och då fått in mat i korg, och det är alltid en bättre idé i kökets planering än i verkligheten: Kladdigt, opraktiskt och potentiellt ohygieniskt.

Ingen maltvinäger till, men det berodde på restnotering hos leverantören, vilket är fullt begripligt.

Sortimentet av porter var också obefintligt och fatet med Wells London Stout hade just fått problem. Men det fanns Hobgoblin som passade bra till maten.

Vi var nu mätta och belåtna och tog oss hem efter ungefär en timme på krogen.

Så vad tyckte vi?

För att vara en krogs andra dag på jobbet fungerade det mesta väldigt bra, inga stora misstag eller förvirringar från personalen. De hade inte hela fat- eller flasksortimentet i huvudet men kunskaperna var ändå helt acceptabla.

Maten kom in snabbt och var av den kvalitet man kan begära.

Dock tyckte vi att den irländska/skotska bakgrundsmusiken var på tok för hög: Vi fick tidvis skrika till varandra vid samma bord. Alla gjorde detsamma så det blev väldigt mycket sorl.

Trevligt var de öppnade fönstren mot Storgatan. Speciellt igår, en av de finaste sommarkvällarna på länge.

Ny krogutsikt.

10 kommentarer:

  1. Roligt att läsa.
    Var där också igår.
    Tänkte på musiken med. Det SKA gå, anser nog jag, att tala med varandra på puben.
    Fick en underlig kommentar från en i baren beroende på mitt storleksval när det gäller öl. Har aldrig aldrig fått det av någon tidigare i mitt 54 åriga liv. Och jag har druckit öl sedan 18 års ålder. I stora delar av världen.

    Kommentaren låter sig inte publiceras. Och jag kommer att ta den i lugn och ro med honom tillsammans med hans chef. Som för övrigt var den som hade koll i baren.

    Serveringspersonalen missade flera flerbeställningar. Och de verkade inte samkörda. Faktiskt. Och visst, det var andra dagen. Men basala servisfundamenta borde sitta.
    I avsikten och attityden. Det går - faktiskt - att ta emot beställningar trots att man går med disk åt diskhållet.
    Men det bådar gott, ger stället minst en chans till.
    Åt fläskschnitzel, som på notan angavs som wiener-dito, som var mycket god. Fin. Stor. Rätt.
    Ska testa någon mer mat men inte idag. Idag blir det troligen endast en öl. En liten :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, akustiken är inte helt perfekt så lägre musik behövs och kanske lite mer ljuddämpande plattor eller tygsaker.

    Igår fick en kompis in vinvinäger till Fish and Chips. Han hälde på den på maten i korgen varav vinägern såklart rann ut genom botten. Så jag undrar hur de tänkt här.

    Salsan jag fick var väldigt ostark så jag hade nog ingen tabasco i min eller väldigt lite tabasco. Och jag sa till om bestick också. Så de borde nog börja ställa fram bestick automatiskt för plocktallrickar. Jag tyckte plocktallricken var god och prisvärd. Men starkare salsa önskas.

    Annars en trevlig lokal och jag kommer nog gå dit ofta och ta en öl och sätta mig i en fåtölj och läsa några timmar. Jag har letat efter ett bra läsställe på stan och Horse & Hound har potential.

    SvaraRadera
  3. Synd att man sågar en så fin pub på sådana oväsentliga saker. Njut och var glad. Ge dom en ärlig chans att komma igång. Och det är pub där det ska vara bra med drag och ljud.
    Jag och många andra tror på stället och det är vad Linköping behövde. Så dom andra ställena rycker upp sig lite. Önskar stor lycka till grabbarna på puben.

    SvaraRadera
  4. Roligt med ytterligare en systerkrog till Brygghuset (här vid Åbro i Vimmerby) utöver de i Stockholm, Malmö och Norrköping. Nästa gång jag är i Lkpg ska jag givetvis försöka svänga förbi.

    Utbudet lär väl påminna om Brygghusets (som är otroligt bra för en liten stad), men kanske vara lite bättre, t.o.m. Det brukar vara lite tunt med just porter och stout på Brygghuset också, särskilt porter, men det varierar.

    SvaraRadera
  5. @Anonym: Om du beskriver min text har du aldrig sett mig såga någonting.

    Krögare Richard och det gäng han samlat kring sig är mycket erfarna, kunniga och kompetenta. Jag har lite från håll sett förberedelserna och mina krav var mycket, mycket högt ställda.

    The Horse and Hound ("Gnägg & Voff" som en bekant kallade dem häromdagen) imponerade på mig, De Klomp var när de öppnade betydligt mer kaotiskt och ofärdigt som jämförelse. Men det fanns detaljer och justeringar som inte jag gillade.

    Min förhoppning är att de på krogen anstränger sig lite till och gör lite andra prioriteringar för att puben ska passa mig ännu bättre.

    Den här bloggen är trots allt väldigt egocentrerad.

    SvaraRadera
  6. Det var lite roligt att läsa "introbrevet" i menyn - de nämner att krogen fått sitt namn från filmen Notting Hill och påpekar speciellt den blå dörren som förekommer i den filmen.

    Är inte blå dörren både ett namn på en stockholmskrog liksom det är eller var ett signum på en konkurrerande pubkedja.

    Ja, gnägg&voff har en bit kvar innan de är perfekta. Även om de inte lär sig lär de väl ta udden av trängseln på BA och Klomp så man har lättare att hitta den stil man vill ha.

    SvaraRadera
  7. Var där i fredags på den officiella invigningen.
    Det var gott om personal, men bara hälften verkade ha en susning om vad de höll på med.
    Kockarna däremot hade koll; all vår mat var god.
    Den gräsliga akustiken: en i sällskapet framkastade tesen att den var avsiktlig för att attrehera en yngre och drängigare publik som vill skrika när de går på lokal. Lite väl konspiratoriskt tycker jag.

    SvaraRadera
  8. tillägg ang. namnet:
    Namnet och den blå dörren är väl tagna från filmen "Notting Hill" från 1999.
    Men faktum är att Linköpings första pub, som låg inne i Stora hotellet - numera Radisson Blu - något år ca. 1975 hette just Horse & Hound

    SvaraRadera
  9. Efter två veckor har personalen i restaurangdelen tyvärr ännu inte blivit varm i kläderna. Det är synd. Maten var helt ok (röding, kyckling o hamburgare samt ostbricka, chokladpaj, äppleknyte) och ölutbudet likaså. Hade inter servicen varit kass hade jag gått tillbaka snart igen, men nu kommer både Bishops och De Klomp före på listan.

    Exempel på taffligheter: inget vatten till vinet, oanvändbara bestick till desserten, dålig koll på ölutbudet, dålig koll på vinutbudet, inga frågor om vi vill beställa mer (fler öl, kaffe), lååång väntan på att få betala. Och detta utan att det var mycket att göra, personalen måste lära sig att ha koll på borden och få borden att känna sig välkomna, inte gå runt i lokalen och titta förbi alla kunder och undvika ögonkontakt.

    SvaraRadera
  10. Som anglofil och ridsportintresserad (förutom att jag ju är ölnörd) vill jag bara inflika att tidningen Horse and Hound faktiskt finns i verkligheten, och inte bara i filmens värld...

    SvaraRadera