2011-07-19

Besök på Oceanbryggeriet

En av orsakerna till att jag var i Göteborg i förra veckan var att jag erbjudits ett besök hos Oceanbryggeriet. Och det kan man ju inte tacka nej till. Framför allt som jag inte varit där tidigare. Så på torsdagseftermiddagen var jag på plats, precis som avtalat.

Ett av företagets vrålåk.

Fast när jag smög in genom dörren så var det tomt. Det enda som hördes var vattnet som porlade från vörtkylningen och surret från ett av kylaggregaten vid kombitankarna.

Men så plötsligt hörde jag ett avgrunds-motor-vrål och lokalen fylldes av rök och svavel!

Eller, nja. Bryggaren Thomas Bingebo kom sakta puttrande på gaffeltrucken, lastad med några säckar malt.

”Bryggare Bing” jobbar.
Efter ett par väntande telefonsamtal blir jag visad runt bryggeriet, vilket inte tog många minuter.  Som jag tidigare nämnt är det här lite speciella lokaler, de byggdes ursprungligen som tapphall åt Lyckholms. På väggen hänger ett litet foto på hur det såg ut; några bastanta kvinnor som sitter och tappar flaskor för hand.

Jag blev bjuden på busfärsk Ocean Ebbot Ale, en öl som kändes betydligt fräschare och beskare än när jag i våras recenserade den på fat (länk). Vi kom ganska snart in på hur knepigt det kan vara att hålla en fatölsanläggning i gott skick. Vissa krogar har faktiskt lejt ut städning av sina fatsystem till Oceanbryggeriet, en lösning som blivit lyckad för alla inblandade.

Vi pratade också om bryggverket, och Thomas förklarade hur viktigt han tyckte det var att hela anläggningen ”hängde ihop”, att delarna var anpassade och byggda för varandra, det gjorde det lättare att förutse hur slutprodukten blir:
Visst kan man köpa mjölktankar för en krona litern, men då får man mjölktankar som just är byggda för att ha mjölk i. Det kan bli så mycket mer tungjobbat så. 
Vi gick runt ett varv till. I en tank jäste Ocean India Pale Ale, bryggeriets storsäljare, i en annan lagrades mer av samma öl. Jag fick en skvätt ur lagringstanken, den skulle vara kvar några dagar där. Ölen kändes grumlig både i utseende och smak med en lite konstig beska. Det är uppenbart så att den här ölen, tvärt emot många andra jag provat på samma sätt, ska filtreras för att bli som den ska.

All Ocean-öl filtreras och klarnas med silca-gel. I början användes klassisk isinglass, men de kom ganska snabbt fram till att silca-gel funkade bättre, ”den klarar flera sorters proteiner än isinglassen”. Hm, filtreras verkligen cask-ölen? Det missade jag att fråga.

Sortimentet har numera stabiliserats och består av de fasta ölen India Pale Ale, Göteborgsporter, 12 Plato Lager och Ebbot Ale. Sedan körs lite säsongsöl och experiment, nu senaste Raspberry Wheaten Summer Ale, en ganska brittisk veteöl med hallon. Och så Glenn № 5, en englesk pale/golden ale som har sitt ursprung i en av medarbetarnas engagemang i IFK Göteborgs supporterklubb Änglarna. Bitter nämndes som den sort som de först slutade tillverka: Ingen i Sverige var intresserad av den då, för 3-4 år sedan.

Vi kom in på Carnegie Porter och hade en lång diskussion om dess historia från sjuttiotalet och framåt. Thomas åsikt var att den numera bara var en skugga av sin storhetstid i slutet av 1980-talet. ”Förresten, när vi ändå är inne på gammal öl…” mumlade han plötsligt innan han gick in i bryggeriets innersta gömmor. Och kom ut med den här flaskan:



Falcon Gammelbrygd, årgång 1991. Vi drack under viss andakt (det här är den äldsta öl jag druckit hittills): Otroligt söt och russinig, elegant som en gammal Madeira men ändå med en liten aning beska och massor av torkade frukter. Ändå inte speciellt tung. Riktigt häftig, tack igen!

Vi pratade ännu mer om Carnegie Porter, och den specialbryggd som gjorts inför hösten och nu ligger på whiskyfat i Falkenberg. Faktum är att Göteborgsporter är ett försök att göra en klon av Carnegie Porter fritt ur minnet, något som Thomas gjorde under sin sista tid vid Messrs Maguire Brewpub i Irland.

Och på tal om Göteborgsporter: Det är helt klart så att Thomas ogillar trenden med fantombryggerer. Bland annat för att bryggverket inverkar så mycket på hur ölen till slut blir. Tillsammans med Janne ”gnoff” Berglund skulle detta visas i praktiken…

Receptet till Göteborgsporter skalades om till hembryggar-proportioner och gavs till intresserade hembryggare i området. Totalt 7 kloner skapades, varav 2 blev ”rätt lika originalet”. De andra smakade ganska annorlunda, trots att Ocean till och med ställt upp med de specialmaltsorter som inte enkelt gick att köpa.

Den som är intresserad av projektet rekommenderas att läsa senaste (2/1011) numret av Hembryggaren, där receptet också är publicerat.


Det blir några sorter efter ett tag.

Något som inte Oceanbryggeriet heller är speciellt imponerade över är Systembolagets inköpshantering. Av den anledningen avnoterades Eko Pale Ale från det fasta sortimentet, och det kommer inte heller någon julöl i vinter. Faktum är att de inte kommer att bli några öl på Systembolaget under 2012, annat än de som levereras lokalt till de närmsta butikerna (Gårda, Landala, Avenyn och Nordstan). Det är helt enkelt inte värt merarbetet och de säljer ölen de brygger i alla fall.

Om jag tolkar mina få anteckningar rätt bryggs det 12 2-3 bryggningar i veckan (låter mycket?) och totalkapaciteten är 120.000 liter/år.

Ämnet blev råvaror. Malten som används är uteslutende brittisk, från Thomas Fawcett. Helt enkelt eftersom den fungerar väldigt bra och är ytterst jämn i kvaliteten.

Humlen är pellets. Bassorterna är Brambing Cross, Pilgrim och Galena. Sedan används ett antal olika sorter till specialölen. Den eventuellt kommande humlebristen i höst har redan märkt till viss del: De amerikanska specialsorterna har hamstrats under sommaren och vissa sorter börjar bli knepiga att få tag på. Men lika illa som 2008 kommer det nog inte att bli.

Favoritmalten

Någonstans här kom kollegan Peter in med den andra leveransbilen, och vi i bryggeriet insåg att vi stått och pratat i porten bakom trucken i över 2½ timme. Jag insåg att jag hindrade produktionen, så under det att Peter satte sig vid datorn för att kolla nästa leverans delade jag och Thomas på en Göteborgsporter innan jag tackade för mig och tog fyans spårväg tillbaka, funderandes över hur centralt men ändå isolerat bryggeriet ligger.

Åter ett stort tack för att jag fick komma förbi, och hoppas att jag inte fattat allt för mycket fel.

Senare tillägg: Bryggare Bing ville komma med en komplettering angående kapacitet och bryggning:
[…] men totalkapaciteten just nu är ungefär 200 000 liter / år. Samma bryggverk med några fler lagringstankar och bright beer tankar kunde faktiskt brygga cirka 800 000 liter år 2005 på Jämtland då jag var ansvarig bryggare. Då bryggde vi 2 ggr/dag. så det behövs en bryggare till och en del inre logistik uppgraderad. Men vi bryggde 2010 120 000 liter och i år ligger vi cirka 7-8 veckor före i bryggningen mot ifjol så det är cirka 25% ökning hittills.

4 kommentarer:

  1. Just nu 2-3 bryggningar i veckan på 10 engelska barells är den rätta brygglängden per vecka. Ökar dock hela tiden.

    Tack själv för besöket :)

    Bryggare Bing Ocean

    SvaraRadera
  2. ...och angående cask-tappad öl så sätts den från lagrings eller ibland jästank och klarnas då med isinglass enligt CAMRAs regelverk.

    Sedan vad gäller Systembolaget så ser de släppta offertförfrågandena från SB för 2012, just nu ut så att vi inte kan skicka in några offerter, bland annat på grund av att flaskstorlek 33 cl efterfrågas i större utsträckning - men vi hoppas att vår julöl lyckas bättre nästa år :)

    Bryggare Bing Ocean

    SvaraRadera
  3. Kul bryggeri! Var själv där på studiebesök för något år sedan med ett gäng kompisar. Blev väldigt trevligt bemötta och fick smaka det mesta.
    Hittar jag Ocean på någon pub så sponsrar jag alltid med ett köp.

    SvaraRadera
  4. Take Storklompen20 juli 2011 23:59

    Jag tycker att Ocean har gått från lite svajigt till riktigt stabilt och gott, numera bara trevliga överraskningar , dvs att ölet man får är bättre än väntat. Riktigt trevligt bryggeri. Roligt att samarbeta med också.

    SvaraRadera