2011-07-31

Eskilstuna Snopptorp Starkporter

Jodå, det blir en öl till från Eskilstuna Ölkultur: Snopptorp Starkporter, en amerikansk modern porter på 6,2 %.

För att brygga en sån här behöver man pilsnermalt, münchnermalt, mörk karamellmalt och chokladmalt samt rostat korn. Och så en hel del Chinook-humle.

Snopptorp? En stadsdel med mestadels villabebyggelse i sydöstra Eskilstuna.

Färgen är mörkt brun (80 EBC), vätskan är klar. Det finns en hel den jästfällning i flaskans botten, men den håller sig där. Ölen ger ett lätt trögflytande intryck när jag häller upp den. Nästan inget skum.

Doften är krämig, rostad och humlig med en fin ren beska. Toner av knäck, kaffe, torkad frukt, plommon och mörk choklad. Aningar av Madeira-vin och cederträ. Mycket elegant.

Smaken är först besk med citrus och tall-toner i bakgrunden. Den är lite torr, jag hade väntat mig en kraftigare sötma men det här här okej det med. Choklad, beska örter, rostat spannmål och en aning av hårt grillat kött. Besk humle dominerar även eftersmaken: Det finns också torkad frukt, milt kaffe och choklad/kakao. Salt i avslutningen.

Kolsyran är mycket mycket mild, det påminner mer om en engelsk real ale än en amerikansk flask-ale. Vätskan är något tjock, lite som oblandad saft.

Jag vet inte om det är meningen att den här ska vara så mjukt kolsyrad eller om det var fel på min flaska. Det drar ner betyget en aning, men trots det fungerar den här ölen bra.

Betyg: 3,93. Tillgänglighet: Säljs lokalt i Eskilstunas Systembolagsbutiker. Pris: 28:50 för 330 ml. Bäst före: 2012-03-15.

Har du sett denna armatur?



Under förra helgen var någon tjuv framme hos stockholmskrogen Akkurat och skruvade ner en lamp-armatur  från handikapptoaletten.

De här lamphållarna finns bara i två exemplar som handtillverkats åt krogen med mycket jobb och pengar involverade.

Ser du den annonseras eller sitta någonstans, hör av dig till Akkurat via mail eller telefon 08-6440015!

Skebo Summertime Ale

Gå gatan fram. Slinka in på puben. Ta en pint bitter från ett välhållet cask. Snacka några minuter med bekanta som står i baren och bjuder på ölen. Sacka lite med bartendern. Dricka upp. Gå vidare.

Ja, det är väl min väldigt romantiserande bild av en engelsk pub och hur den ska fungera.

Nu gör den väl i praktiken rätt sällan så. Ätande gäster ger ju så mycket mer pengar och de gästerna kan uppleva för mycket spring som stressande.

Men just i kväll gjorde jag just så på Black Lion Inn i Norrköping på väg till pendeln! Ölen var dock svensk, en ny bitter/best bitter på 4,5 % från Skebo Bruksbryggeri: Summertime Ale.

Den kopparfärgade vätskan är klar, skummet obefintligt.

Doften är lätt med toner av hö och lite jäst. Balanserad; jag känner igen mig från andra Skebo-öl.

Smaken är mjuk och maltigt söt. Sötman är faktiskt distinkt, nästan vass utan att vara speciellt stark. Mineraler och lite karamelliserat socker. Eftersmaken har en växande ren beska som aldrig blir speciellt stark, men har en viss (vete)syrlighet. Den där smaken som jag så väl känner igen från andra Skebo-öl dyker upp: Det är en mycket svag och elegant ton som för tankarna åt jordkällare och jäst. Låter inte speciellt gott, men det fungerar och ger en liten extra profil åt ölen. Slutet är torrt med lite aprikos.

Kolsyran är extremt lätt; bubblorna mjuka. Vätskan är mjuk.

En mycket sammanhållen och stilsäker öl som ändå har en viss hussmak som ger karaktär. Väldigt lättdrucken och somrig!

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 73:00 för 568 ml (fast den här blev jag bjuden på av vår capotifo Posse. Tack tack!).

Bild: Skebo Bruksbryggeri.

2011-07-29

Annika blonde

Nya öl, nya tag: Eskilstuna Ölkultur anser på etiketten att just blonde är ”en god inkörsport till de belgiska alens rika värld […]” och det är väl svårt att säga emot.

Annika blonde är en belgisk ljus ale på 6,6 %, den är bryggd på pilsnermalt (det mesta) och lite münchnermalt och vetemalt. Bitterhumle: Hallertauer. Aromhumle: Saaz. Jästen är från Westmalle. 26 IBU.

Färgen är ljust guld (12 EBC), vätskan klar. Det finns jästfällning i botten av flaskan. Det varmvita summet är två fingrar högt och kompakt. Det sjunker sakta ner utan att lämna några egentliga rester på glaset.

Doften har en vis beska, men det är fruktestrarana och en mild ton av jäst som dominerar. Torra mineraler, mogna röda äpplen, apelsinskal och lite humliga toner av hö. Trevlig och balanserad, men rätt lätt.

Smaken har en hel del humle i starten, men jag noterar snart smaker av örter och hö som snart kompletteras av röda bär och en lätt vete-syrlighet, lite torra jästtoner och aningar av kalk, parfym och päron. Jodå – här händer det saker. Rätt lätt kropp. Eftersmaken har en lätt värmande alkohol-ton, mjuka jästiga smaker och en mycket mild aning av oljefärg och skolkritor. Avslutningen är mycket mjuk med jäst, kex och en ren beska.

Kolsyran är stark med massor av mjuka bubblor. Vätskan är aningen kladdig.

En mycket behaglig belgare, och som de skriver en utmärkt introduktion till familjen. Om jag ska anmärka på något blir det att smakerna visserligen är fint balanserade och mjuka, men det blir ibland väl lätt och mjukt, jag skulle gärna sett lite mer ”bett” i den här.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Finns i Systembolagsbutikerna i Eskilstuna. Pris: 28:90 för 330 ml. Bäst före: 2011-09-15.

Bonusundring: På flaskans hals står det prydligt ingjutet ”Gebraut nach dem Reinheitsgebot”. Undrar vad de egentligen var tänkta att innehålla?

2011-07-28

Eskilstuna Anders dubbel IPA

Dags att recensera den öl som jag var med och utsåg till festivalens bästa under Allt Om Öl Festivalen i somras: Anders dubbel IPA, en amerikansk dubbel-IPA på 8,7 % från Eskilstuna Ölkultur.

Den har bryggs med pilsner- och vetemalt samt humlesorterna Pacific Gem, Columbia, Citra och Chinook. Torrhumling har skett.

Färgen är ljust brunäorange (1 EBC), vätskan är grumlig. Det låga smutsvita skummet sjunker sakta ner utan att lämna mycket skumrester på glaset.

Doften… Är mildare än jag väntat mig. Humle… Amerikansk. Citrusfrukter. Men också godis-artad sötma med lite kex och feta kemiska toner av stearin och svavel/tändstickor i bakgrunden som stör en hel del.

Smaken är besk, visst, men beskan är ganska kortlivad och spretig. Lite ren sötma och värmande alkohol. Sedan går det snabbt utför: In kommer en tydlig och stark ton av gröna äpplen (alltså acetyladehyd) och förstör hela smakupplevelsen. Medelstor kropp. Eftersmaken delar äppeltonerna, jag hittar också en torr och ren beska, aningar av småkakor och värmande alkohol. När jag häller upp den andra halvan av flaskans innehåll blir felsmakerna ännu värre och gör ölen totalt odrickbar. (det finns jästfällning på botten).

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är milda. Vätskan är medelmjuk.

Det här är exakt samma felsmak som jag kände i festivalölen Mälarbadens Sommarale, som många andra verkade uppskatta. Jag kanske är överkänslig mot den här smaken? I vilket fall går den här flaskan tillbaka till Systembolaget på måndag.

Senare uppdatering: Nu har jag pratat med bryggaren. Han provade en av deras referensflaskor, och ansåg att den var felfri. Alltså har det hänt något med den här flaskan.

Betyg: 1,6. Tillgänglighet: Säljs lokalt på Systembolaget i Eskilstuna. Pris: 32:50 för 220 ml. Bäst före: 2012-04-06

Notiser LIII



Det verkar bli en höst med flera nya bryggerier, förutom de jag redan rapporterat om nyligen:

I Sjuhäradsbygden, närmre bestämd Ulricehamn, kommer om dagar ölen Asundi att börja säljas. Det kommer att bli en ”mörkare öl på 6 %”. Ska försöka jaga rätt på mer detaljer om Åsundens Bryggeri.  Det verkar inte helt trivialt just nu…

Om artikeln i Borås Tidning stämmer så har bryggaren Niklas Rydberg rusat fram i sin utveckling: Ett halvår efter sitt livs andra extraktbryggning har han fått in sin öl i de lokala butikerna!

Tack till Göran för tipset.

= = =

Årets SMÖF, Söderbärke Mikro Öl Festival, kommer att hållas 28-29 oktober. Jag har inte sett till något speciellt tema i år. Å andra sidan, med den mängd mikrobryggt svenskt öl som finns idag så behövs det knappast heller.

= = =

För ett drygt halvår sedan noterade jag att ett nytt bryggeri var på gång i Motala. Nu har planerna konkretiserats och man kallar sig nu Motala Brygghus. Förhoppningsvis kommer öl till Systembutiker och krogar i närheten någon gång under september-oktober. Artikel i Affärsliv.

= = =

Kan du inte få nog av att diskutera öl, ölinköp, ölbryggning, byta öl eller dela öllådor? Beer Sweden Forum är platsen för dig! Jag har kollat runt på det och skrivit något då och då, och är imponerad över den goda stämningen och den hårda modereringen av forumet som gör att det aldrig flummar ut när man inte vill det. Rekommenderas.

= = =

Och på måndag kör höstens släpp igång på Systembolaget med såväl nyheter i kategorierna exklusiva, säsong och jätte-exklusiva. Länk till tidigare lista.

2011-07-27

Sveriges första IPA?

Bild: Shut up about Barclay Perkins
Gårdagens IPA-inlägg (länk) fick mig att börja fundera.

Vilken var Sveriges första India Pale Ale? Jag tänker främst på modern tid, de senaste 20 åren. Visserligen är det intressant om något svenskt bryggeri bryggde något välhumlat för 100 år sedan, men det får bli en senare fråga.

Min äldsta recension är för Slottskällans India Pale Ale som jag gav 3,03 i betyg den 2 oktober 2004.

Men det måste ju ha gjorts någon kommersiell IPA under nittiotalet?

En kandidat som jag funderar på är Nynäshamns Indianviken Pale Ale som registrerades hos Beer Advocate i mars 2004.

Jämtlands är väl en annan kandidat. Fast deras IPA introducerades visst långt senare, hösten 2008. Hade de ingen innan?

Den numera arkiverade siten Nisses Ölsidor (som blev Öltorget) brukar ge en glimt av hur världen såg ut för 10 år sedan, men där hittar jag ingenting.

Ohhh… My Head…-gänget brukar ju ha druckit allt: Hos den hittar jag en annan öl från Nynäshamns Ångbryggeri (som då fortfarande hette Hägges Bärsklubb): Mellsten Millennium IPA från hösten 1999.

Var det Sveriges första IPA?

2011-07-26

International IPA Day - 4 augusti 2011


Jag har inte riktigt läst på bakgrunden, men när jag såg att den 4 augusti 2011 har proklamerats till International IPA Day så kändes det helt självklart att på något sätt hänga på.Vem gillar inte IPA, må den vara vanlig, dubbel eller trippel, brittisk, amerikansk eller belgisk?

Från programförklaringen:

On Thursday August 4th, craft beer drinkers across the social sphere and across the globe will raise pints in a collective toast to one of craft beer’s most iconic styles: the India Pale Ale. This celebrated style represents the pinnacle of brewing innovation with its broad spectrum of diverse brands, subcategories, and regional flavor variations – making it the perfect style to galvanize the craft beer’s social voice.

Frågade ölboss Bobo på De Klomp om de ville vara med: Han har sällan varit lättare att övertala. Exakt vad som kommer att hända är fortfarande lite dunkelt, men något påhitt blir det.

Såg nu på arrangemangets Facebooksida att Oliver Twist och närapå nyöppnade Bishops Arms Linnégatan i Stockholm hänger på. Kul! Kommentera gärna här om du/ditt gäng/din krog tänkt göra något IPA-relaterat den dagen.

För er twitterister är det #IPADay som gäller.

Banks Caribbean Lager

Systembolaget kanske hoppats att det skulle bli en stekhet sommar och att efterfrågan på exotisk råfruktslager skulle bli enorm.

Så de bullade upp i hyllorna med Banks Caribbean Lager, en ljus råfruktslager från Barbadosbryggeriet Banks Barbados Beer på 4,7 %.

Som en parentes säljs denna öl på vissa marknader under det här namnet, på andra kallas den Banks Beer.

Färgen är ljust gul (6 EBC), vätskan klar. Det låga vita skummet försvinner iväg rätt fort utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften har en del kemiska toner. Ganska kraftiga artificiella beska toner och sötma som får mig att tänka på småfranska och billigt hårt godis.

Smaken är faktiskt beskare än jag väntat mig. Men beskan är samtidigt rätt så kemisk och vass. Sötman är vass och lite stickig. Eftersmaken är extremt kort med en passerande beska och sötma i slutet.

Kolsyran är rätt så kraftig, bubblorna är medelstora. Vätskan är lätt.

En duglig råfruktslager med lite mer smak än jag trott. Uppfriskande. Men inte så mycket mer än så.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment sommar 2011. Pris: 15:50 för 355 ml. Bäst före: Slutet av december 2011.

2011-07-25

Brewdog Nelson Sauvin (IPA Is Dead)

Ikväll blir det recension av öl nummer 2 ur fyrpacket IPA Is Dead från skotska Brewdog, det är liksom de andra en IPA på 7,5 %. Den här är humlad med, och döpt till, Nelson Sauvin, en humlesort från Nya Zeeland som man kan läsa lite mer om här.

Färgen är bärnsten-orange, vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester.

Doften är besk, söt och humlig med en del oljiga toner. Ananas, mogna äpplen, kiwi och kumquat. Aningar av bröd, Den oljiga tonen utvecklar sig efter ett tag till en bensin-lik doft.

Smaken är medelbesk med en syrlig aning av citron. Lite oljiga smaker (majsolja, olivolja). Fruktiga smaker av aprikoser, grapefrukt, apelsin och en jordig aning av potatis. Eftersmaken är rätt mild och kort med fruktig-jordiga toner, lite beska och en del alkohol.

Kolsyran är mild, de små bubblorna lätta. Vätskan är något kladdig.

Tja, det här är en IPA med 100 % Nelson Sauvin. Den blir aldrig speciellt komplex och den där oljiga tonen begriper jag inte riktigt.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 juni 2011 (lagerstatus). Pris: 99:20 tillsammans med de tre andra flaskorna, totalt 1320 ml. Bäst före: 17.02.12

2011-07-23

Eskilstuna Annas red ale

Annas red ale är en amerikansk red ale på 4,7 % från Eskilstuna Ölkultur. Den har bryggs med carared-malt och Amarillo-humle som tongivande ingredienser. Den har humlats med ”hop-burst”-teknik vilket innebär att nästan all humle tillsats sent i bryggprocessen.

Anna? Enligt bryggeriets hemsida: ”Hon har varit med sedan starten och har bidragit bland annat med att stå bakom baren, sköta webb och marknadsföring och vara styrelseordförande i bolaget de första åren.”

När jag häller upp ölen möts jag av en ganska mörkt rödbrun färg, klar vätska och ett litet beige skum som nästen direkt försvinner iväg. Det finns en hel del jäst på flaskans botten.

Den lätta doften har fruktiga/humliga toner med en mycket tydlig doft av mjölkchokladkakor. Lite röda bär och en mycket lätt beska. Aningar av lösningsmedel dyker upp efter en stund.

Smaken är torr med en lätt beska liksom lite (citrus)fruktiga humletoner. Jordiga nyanser av röd rostad malt. Beskan är medel till lätt. Lätt kropp. Eftersmaken har lite torra toner av gröna bananer, knäck, rostade nötter och en långsamt växande ren beska liksom mycket lätta toner av alkohol och lösningsmedel. Avslutningen är torr med en aning mjölkchoklad.

Kolsyran är mild-medium, de små bubblorna mjuka. Vätskan är lätt i kroppen.

Jag blev lite överraskad av choklad-tonerna, som jag verkligen gillade. Men den lätta kroppen, doften och smaken kunde gått gett mer. Inte dålig, men sämst av deras öl hittills.

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Systembolaget i Eskilstuna. Pris: 31:50 för 500 ml. Bäst före: 2011-12-18.

2011-07-22

Era röster är min lag


För en vecka sedan frågade jag vad ni tyckte var bra att ha under varje inlägg.

Utan att gå in på sifferbitande så var det ganska tydligt att mycket få av er var intresserade av
  • Skicka inlägg
  • Delningsknappar
  • Plats
Så nu ryker de. Hoppas det blir lite renare och snyggare nu.

2011-07-21

Ocean Ölstugan Tullen Red Ale

Förra onsdagen avslutades på Ölstugan Tullen i Göteborg. Givetvis passade jag på att beställa in ett glas av deras specialöl Ölstugan Tullen Red Ale, en irländsk/brittisk röd ale på 4,8  % som bryggs av Oceanbryggeriet.

Maris Otter Pale Ale, vetemalt, crystal, caramel, choklad och svartmalt. Bitterhumle: Perle och Pilgrim. Aromhumle: Bramling Cross och Crystal.

Färgen är mörkt röd-brun, den låga beigea skumkronan sjunker rätt snabbt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är frisk, lite rostad och klart dominerad av malt.

Smaken är även den maltig och ganska så ”röd” med toner av nötter och mild humle. Smakerna är rena. Den lätta torra eftersmaken har lite toner av torkad frukt, lite omogen färsk frukt och gröna bananer. Lite sötma i slutet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är vassa i munnen. Vätskan är lätt.

Jag är, som ni kanske märkt, ofta lite avogt inställd till röda ales: Jag tycker ofta att de blir dammiga och trötta i smaken, även som färska. Här finns lite av det, men det håller sig på acceptabla nivåer. Ett litet minus för att ölen serverades för hårt kolsyrad och iskall. Det tog ett tag att få igång smakerna.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Minns inte.

Biljetter till SB&WF släppta


Egentligen en notis, men man kan inte lappa och laga ett gammalt inlägg hur mycket som helst.

Stockholm Beer & Whisky Festival and Taste Experience har nu släppt årets biljetter på Ticnet.

Notiser LII

Bild: Chrissam42. Licens.
Om några veckor håller CAMRA Storbritanniens största ölfestival, Great British Beer Festival, GBBF. Mest uppmärksamhet kring detta evenemang har senaste dagarna Brewdog skapat, något som trogna Ofiltrerat-läsare inte blir speciellt förvånade över.

Brewdog hade planerat att komma till festivalen, men det kommer inte att bli av. Exakt varför verkar inte helt lätt att komma till klarhet över: Debatten, huvudsakligen förd på Brewdogs blogg, har varit upprörd och anklagelser har haglat.

Så här har jag uppfattat de båda sidornas syn på saken:

CAMRA anser att Brewdog varit över en månad för sena med sin anmälningsavgift, och inte heller ställt upp på de regler om ölkvalitet och förpackningar som gäller för alla (inhemska) utställare.

Brewdog anser att de visst betalat, och att CAMRA egentligen hatar Brewdog och ändrar och sätter upp nya regler för utställarna för att hålla Brewdog borta från festivelen.

Eller något i den stilen.

= = =

Meantime Brewing i Greenwich har just anställt en Nick Miller som CEO, och det är inte vem som helt. Han kommer senast från jätten MillerCoors där han framgångsrikt fått in italienska Peroni på vita-duken-krogarna i UK. Tanken verkar vara att göra detsamma för Meantime-ölen.

Åter går debattens vågor höga. CAMRA och många av deras mer hardcore-medlemmar anser att Meantime gör öl i Storbritannien en otjänst genom att 1. Inte respektera de klassiska ölstilarna (som i verkligheten sällan är äldre än 1920-talet i sin nuvarande form) och 2. Sälja sin öl på fat (keg) och inte cask.

Hm, lite trist att vi så sällan ser deras öl på fat i Sverige, eller vad säger ni på Wicked Wine?

= = =

Lundabryggeriet har nu levererat sina första öl till krogarna i Malmö/Lund-området: Det ena ölet är en amerikansk pale ale (recept här), Det andra ölet en amerikansk IPA med mycket Nyazeeländsk humle (recept här).

= = =

Sveriges första nanobryggeri? Troligen så, Pang Pang Brewery i Hökarängen har just lanserat sitt första öl, en amerikansk pale ale på 5,5 % som heter Puttin' In Hours.

= = =

Annan nylansering, i någon annan ände av någon skala: MolsonCoors kommer att lansera en öl specialdesignad för kvinnor: Animée. Den mycket ljusa ölen i klar flaska med designad etikett, smaksatt med ros eller citrus och med färre kolhydrater än i annan öl. Det är så många i brittiska ölvärlden som ansett den här produkten som fånig att jag inte känner något behov att satsa energi på det själv. Pressrelease

Mina personliga erfarenheter från diverse provningar är att om det är några öltyper som gruppen kvinnor speciellt verkar uppskatta så är det DIPA och amerikansk imperial stout.

= = =

En ölfestival under ledning av Mikkeller, Shelton Brothers och Drikkeriget. Kan det vara något? I så fall bör du redan nu boka upp 11-12 maj 2012 för Copenhagen Beer Celebration i Köpenhamn.

Jag ska försöka ta mig dit på lördagen. De har förutom den minimala hemsidan också en Facebook-grupp.

= = =

I övrigt är klockan snart 11:00 och Mikkeller verkar inte ha lanserat någon ny öl idag. Inte än i alla fall.

Och är ingen slump att jag inte är medlem i CAMRA. ”Öl-stalinister” var ett bra uttryck jag snappade upp någonstans.

Bara som personliga reflektioner, då.

2011-07-20

Göteborgs Nya Starkpilsner

En öl med en historia.

Efter nedläggningen av Pripps-bryggeriet i Göteborg för knappt 10 år sedan bildades föreningen Prippklubben av tidigare anställda. Efter ett tag utkristalliserades en plan: Man skulle starta ett mikrobryggeri på det gamla bryggieriområdet Stampen i Göteborg och göra öl som den skulle vara, öl som bryggdes av Pripps på den gamla goda tiden. Projektet fick namnet Göteborgs Nya Bryggeri.

För att samla kapital till bryggeriet började man kontraktsbrygga en ljus eurolager, Prippklubbems Starkpilsner. Carlsberg Sverige var nu inte helt förtjusta i namnet, så det ändrades efter ett tag till P-klubbens Starkpilsner. Inte heller detta ansågs acceptabelt så ölet fick sitt nuvarande namn Göteborgs Nya Starkpilsner.  Såvitt jag vet har ölen hela tiden bryggts hos Grebbestads Bryggeri.Alkoholhalten är 5,7 %.

Sedan verkar det inte hänt så mycket med föreningen eller bryggeriplanerna. Det kanske var svårare eller krävde mer jobb än väntat? Det enda livstecken jag sett från dem, förutom den här ölen, var Fenix, en porter som vann flera pris på Göteborgs Porterfestival hösten 2009 men som inte synts till sedan dess.

Jag köpte mig ett litet glas när jag förra veckan besökte Haket i Göteborg.

Färgen är gul (6 EBC), vätskan klar. Det låga vita skummet ser snyggt ut och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften har vissa toner av bröd (långfranska) och aningar av karamelliserat socker och ljus sirap. Lite banan-estrar.

Smaken är förvånande fruktig för att vara en ljus lager med tydliga halvsöta toner av bananer och banangodis. Beskan är ganska mild. Eftersmaken är torr, nästan astringent med lite citrustoner, mineraler och fruktgodis.

Kolsyran är medelstark, vätskan är något mjuk i munnen.

Väldigt estrig, det blev för mycket för mig.

Betyg: 2,7. Pris: 39:00 för 300 ml.

2011-07-19

Besök på Oceanbryggeriet

En av orsakerna till att jag var i Göteborg i förra veckan var att jag erbjudits ett besök hos Oceanbryggeriet. Och det kan man ju inte tacka nej till. Framför allt som jag inte varit där tidigare. Så på torsdagseftermiddagen var jag på plats, precis som avtalat.

Ett av företagets vrålåk.

Fast när jag smög in genom dörren så var det tomt. Det enda som hördes var vattnet som porlade från vörtkylningen och surret från ett av kylaggregaten vid kombitankarna.

Men så plötsligt hörde jag ett avgrunds-motor-vrål och lokalen fylldes av rök och svavel!

Eller, nja. Bryggaren Thomas Bingebo kom sakta puttrande på gaffeltrucken, lastad med några säckar malt.

”Bryggare Bing” jobbar.
Efter ett par väntande telefonsamtal blir jag visad runt bryggeriet, vilket inte tog många minuter.  Som jag tidigare nämnt är det här lite speciella lokaler, de byggdes ursprungligen som tapphall åt Lyckholms. På väggen hänger ett litet foto på hur det såg ut; några bastanta kvinnor som sitter och tappar flaskor för hand.

Jag blev bjuden på busfärsk Ocean Ebbot Ale, en öl som kändes betydligt fräschare och beskare än när jag i våras recenserade den på fat (länk). Vi kom ganska snart in på hur knepigt det kan vara att hålla en fatölsanläggning i gott skick. Vissa krogar har faktiskt lejt ut städning av sina fatsystem till Oceanbryggeriet, en lösning som blivit lyckad för alla inblandade.

Vi pratade också om bryggverket, och Thomas förklarade hur viktigt han tyckte det var att hela anläggningen ”hängde ihop”, att delarna var anpassade och byggda för varandra, det gjorde det lättare att förutse hur slutprodukten blir:
Visst kan man köpa mjölktankar för en krona litern, men då får man mjölktankar som just är byggda för att ha mjölk i. Det kan bli så mycket mer tungjobbat så. 
Vi gick runt ett varv till. I en tank jäste Ocean India Pale Ale, bryggeriets storsäljare, i en annan lagrades mer av samma öl. Jag fick en skvätt ur lagringstanken, den skulle vara kvar några dagar där. Ölen kändes grumlig både i utseende och smak med en lite konstig beska. Det är uppenbart så att den här ölen, tvärt emot många andra jag provat på samma sätt, ska filtreras för att bli som den ska.

All Ocean-öl filtreras och klarnas med silca-gel. I början användes klassisk isinglass, men de kom ganska snabbt fram till att silca-gel funkade bättre, ”den klarar flera sorters proteiner än isinglassen”. Hm, filtreras verkligen cask-ölen? Det missade jag att fråga.

Sortimentet har numera stabiliserats och består av de fasta ölen India Pale Ale, Göteborgsporter, 12 Plato Lager och Ebbot Ale. Sedan körs lite säsongsöl och experiment, nu senaste Raspberry Wheaten Summer Ale, en ganska brittisk veteöl med hallon. Och så Glenn № 5, en englesk pale/golden ale som har sitt ursprung i en av medarbetarnas engagemang i IFK Göteborgs supporterklubb Änglarna. Bitter nämndes som den sort som de först slutade tillverka: Ingen i Sverige var intresserad av den då, för 3-4 år sedan.

Vi kom in på Carnegie Porter och hade en lång diskussion om dess historia från sjuttiotalet och framåt. Thomas åsikt var att den numera bara var en skugga av sin storhetstid i slutet av 1980-talet. ”Förresten, när vi ändå är inne på gammal öl…” mumlade han plötsligt innan han gick in i bryggeriets innersta gömmor. Och kom ut med den här flaskan:



Falcon Gammelbrygd, årgång 1991. Vi drack under viss andakt (det här är den äldsta öl jag druckit hittills): Otroligt söt och russinig, elegant som en gammal Madeira men ändå med en liten aning beska och massor av torkade frukter. Ändå inte speciellt tung. Riktigt häftig, tack igen!

Vi pratade ännu mer om Carnegie Porter, och den specialbryggd som gjorts inför hösten och nu ligger på whiskyfat i Falkenberg. Faktum är att Göteborgsporter är ett försök att göra en klon av Carnegie Porter fritt ur minnet, något som Thomas gjorde under sin sista tid vid Messrs Maguire Brewpub i Irland.

Och på tal om Göteborgsporter: Det är helt klart så att Thomas ogillar trenden med fantombryggerer. Bland annat för att bryggverket inverkar så mycket på hur ölen till slut blir. Tillsammans med Janne ”gnoff” Berglund skulle detta visas i praktiken…

Receptet till Göteborgsporter skalades om till hembryggar-proportioner och gavs till intresserade hembryggare i området. Totalt 7 kloner skapades, varav 2 blev ”rätt lika originalet”. De andra smakade ganska annorlunda, trots att Ocean till och med ställt upp med de specialmaltsorter som inte enkelt gick att köpa.

Den som är intresserad av projektet rekommenderas att läsa senaste (2/1011) numret av Hembryggaren, där receptet också är publicerat.


Det blir några sorter efter ett tag.

Något som inte Oceanbryggeriet heller är speciellt imponerade över är Systembolagets inköpshantering. Av den anledningen avnoterades Eko Pale Ale från det fasta sortimentet, och det kommer inte heller någon julöl i vinter. Faktum är att de inte kommer att bli några öl på Systembolaget under 2012, annat än de som levereras lokalt till de närmsta butikerna (Gårda, Landala, Avenyn och Nordstan). Det är helt enkelt inte värt merarbetet och de säljer ölen de brygger i alla fall.

Om jag tolkar mina få anteckningar rätt bryggs det 12 2-3 bryggningar i veckan (låter mycket?) och totalkapaciteten är 120.000 liter/år.

Ämnet blev råvaror. Malten som används är uteslutende brittisk, från Thomas Fawcett. Helt enkelt eftersom den fungerar väldigt bra och är ytterst jämn i kvaliteten.

Humlen är pellets. Bassorterna är Brambing Cross, Pilgrim och Galena. Sedan används ett antal olika sorter till specialölen. Den eventuellt kommande humlebristen i höst har redan märkt till viss del: De amerikanska specialsorterna har hamstrats under sommaren och vissa sorter börjar bli knepiga att få tag på. Men lika illa som 2008 kommer det nog inte att bli.

Favoritmalten

Någonstans här kom kollegan Peter in med den andra leveransbilen, och vi i bryggeriet insåg att vi stått och pratat i porten bakom trucken i över 2½ timme. Jag insåg att jag hindrade produktionen, så under det att Peter satte sig vid datorn för att kolla nästa leverans delade jag och Thomas på en Göteborgsporter innan jag tackade för mig och tog fyans spårväg tillbaka, funderandes över hur centralt men ändå isolerat bryggeriet ligger.

Åter ett stort tack för att jag fick komma förbi, och hoppas att jag inte fattat allt för mycket fel.

Senare tillägg: Bryggare Bing ville komma med en komplettering angående kapacitet och bryggning:
[…] men totalkapaciteten just nu är ungefär 200 000 liter / år. Samma bryggverk med några fler lagringstankar och bright beer tankar kunde faktiskt brygga cirka 800 000 liter år 2005 på Jämtland då jag var ansvarig bryggare. Då bryggde vi 2 ggr/dag. så det behövs en bryggare till och en del inre logistik uppgraderad. Men vi bryggde 2010 120 000 liter och i år ligger vi cirka 7-8 veckor före i bryggningen mot ifjol så det är cirka 25% ökning hittills.

2011-07-18

Dugges Hop Sun

Onsdagens andra öl på Tre Små Rum blev lokal: Hop Sun från Dugges. Det är en del av deras experimentserie ”Brewers Workshop” och receptet är skapat av Jarrad Harrington och Ola Dugge Engström. En amerikansk pale ale på 5,5 % humlad med Summit, Southern Cross och Green Bullet. En lite lättare och somrigare öl med mycket aromhumle är tanken.

Färgen är guld-orange, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljust beige.

Doften är relativt lätt och har amerikanska citrustoner. Lätt beska och toner av hö och gammalt bröd.

Smaken är fruktig och lite instängd. Medelstor beska som har lite citronsyra i bakgrunden. Gammalt fruktgodis, i allmänhet lite grumliga smaker. Enkel beska i den korta eftersmaken, jag hittar också lite hö och vitt bröd. Avslutningen är kort och ger en tom känsla.

Kolsyran är kraftig, bubblorna små. Vätskan är något kladdig i munnen.

Jag tycker att jag, i teorin, borde tycka bra om den här ölen, speciellt som omgivningarna och humöret var bästa möjliga. Men det funkar bara inte. Det är något med den aningen syrliga beskan och den orena tonen i maltigheten som gör mina sinnen avvisande.

Den kändes lite gammal på något sätt, men den verkar ha bryggts i början av juni så det borde inte vara någon fara med det.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 400 ml.

2011-07-17

Göteborgsbesöket del 2

Dropp dropp
Torsdag.

Låt se, vad var ölrelaterat? Inköp av en Ocean Göteborgsporter och en Evil Twin Soft Dookie på Systembolaget i Nordstan. Fingrade på på en Drie Fonteinen Doesjel, men kom efter en intern diskussion fram till att det var en stor flaska och att den nog bara skulle bli stående.

Mindre ölrelaterat var inköpet av en regnskyddande jacka hos Nisses: Jag hade, stressad som jag var, åkt i det jag hade på mig och inte insett att det skulle regna i Göteborg. Mycket orelaterat: Jag får nog lägga till den butiken till min lista över butiker jag bör besöka vid besök. Tidigare finns den klassiska butiken Ströms på listan, och de hade också bra jackor på rea, men som lägre tjänsteman tyckte jag att 498:- var mer lagom än 4.590:- för ett panik-klädinköp.

… hur hamnade jag här? Just ja. Jag hade stämt träff med Oceanbryggeriet efter lunchen, och det skulle regna. Så var det.

Det skulle bli en del prat med bryggaren Tomas Bingebo. 2½ timme, närmare bestämt. Fram till att hans kollega Peter kommit tillbaka och (kändes det som) börjat bli stressad över att det inte hände så mycket i bryggeriet den eftermiddagen.

Det får bli en separat text.

Planen var väl att efter detta ta en bit mat och lite mer öl. Vilket visade sig vara svårare än jag trott: Efter att ha vandrat omkring i Olivedal och mötts av den ena fulla krogen efter den andra (det var kö ut på gatan hos Gyllene Prag) hamnade jag till slut på Tre Indier där veteölet på fat var slut, men det fanns en barplats. Maten, Naryali Lamb, var god och kryddig och San Muguel gjorde väl sitt jobb.

Men det var också droppen som urholkade min mage fullkomligt. Så i stället för att göra återbesök hos Tre Små Rum och kolla upp något av de ställen som jag tidigare hoppat över så spenderades kvällen med magoro och lätt illamående på hotellet.

Här någonstans beslutade jag mig för att lyssna på kroppen och, förutom provningen på lördagen, hålla upp med alkohol i en vecka.

Fredag.

Eskilstuna Ölkultur hade tidigare på sin Facebook-sida frågat om någon kunde hjälpa dem att hämta tomfat från Göteborg till Eskilstuna. Det är inte alltid lätt att jobba utan distributör alla gånger… I vilket fall erbjöd jag att ta faten till Linköping vilket passade dem bra eftersom Bishopas Arms i stan är en kund.

Så vid lunchtid shoppade jag livsnödvändigt livsmedel på The English Shop (Ketchupchips! Yorkie! Skittles! Fast tyvärr ingen Diet Irn-Bru) och gick så in till deras granne,  The Old Beefeater Inn.


Jag/vi har gått förbi den krogen åtskilliga gånger, man aldrig gått in. Kan inte riktigt förklara varför. Men det finns ju så många andra ölrogar i närheten och jag har väl lurats av 90-tals-engelsk-pub-byggsatsen som den utåt ser ut att vara byggd på.

Ni vet, ett sånt där ställe som började med höga ambitioner men som efter 15 år av ständiga ägarbyten tycker att Kilkenny är ”sån där konstig mörk öl”, har whiskey från Lidl och Mix Megapol i högtalarna? 

Men nu gick jag in, och kände att hungern kommit smygande. Beställde in en Fish 'n' Chips med mineralvatten. Den överträffade med råge mina förväntningar, och ligger klart bland de 5 bästa jag ätit (varuhusrestaurangen hos Marks & Spencer i York leder fortfarande)!

När jag tittade runt såg jag ett ställe som växt in sig i den lilla lokalen på ett charmigt och autentiskt sätt, det satt en bra stämning i väggarna! Bland ölen fanns en specialbryggd lager och ale från Dugges (oklart om de var igång idag) liksom några Carlsberg Sverige-distribuerade fatöl och några svenska, bland annat den inte helt vanliga Ahle Ale på cask (senare tillägg: Se kommentarerna). Det kommer att bli fler besök. Om inte stället är fullt, vilket verkar vara det normala.

Fyra tomfat lastades i bilen och jag var på väg tillbaka till Linköping efter ett par skönt avkopplande dagar där jag äntligen verkar ha lärt mig avstånden i Göteborg och när det funkar att gå eller när jag ska ta kollektivtrafik. Annars brukar jag gå för långt och komma hem med spruckna fötter och ömma vader.

Bildbonus:



Oceanbryggeriet ligger i det kvarter som en gång i tiden inhyste Lyckholms Bryggerier. En av de charmigaste detaljerna i det numera ganska nedgångna området är det grova rör som går runt halva kvarteret. När Lyckholms bryggde öl här gick röret från mäskpannorna (nere till vänster på övre bilden) till stallet (till vänster på den undre bilden). På det sättet blev biprodukten drav till hästfoder utan större arbetsinsats.

Göteborgsbesöket del 1

Avenyn? Check. Spårvagn? Check.
Jag vet inte riktigt. När jag i efterhand läser mina öl-reseberättelser i efterhand brukar jag tycka att de blir överdrivet pratiga, långa och ofokuserade. Och inte känns det som om jag kommer att göra det bättre den här gången heller.

Så…

Sista semesterveckan i den här omgången. Jag insåg att jag behövde åka hemifrån och göra något på egen hand. Jag tvekade en hel del. Huvudalternativen var Stockholm, mest för att jag nyligen läst på hur stor del av Klara-saneringen som kom att bli en förberedelse för en kanske kommande sovjetisk invasion. Eller Göteborg. Mest för att jag hade en ölflaska liggande där och jag kände mig för snål att lägga över 200 kr på porto.

Tveka tveka tveka. Men så tyckte Rodrigo på Oceanbryggeriet att jag borde passa på att besöka dem, jag har tidigare bara varit utanför och tagit bilder. Så då var det inte mycket att snacka om, speciellt som jag hittade ett prisvärt hotellrum och fått tips om gratis parkering. Fasen vad hotellpriserna gått upp senaste åren.

Ni ser? Redan en massa text skriven och jag har inte ens hamnat på resans mål. Bäst att hoppa över den onödigt dramatiska bilreparationen innan jag åkte!

Göteborg. Onsdag eftermiddag. Frugan hade skickat SMS ”Du behöver ju inte bosätta dig hos  Reza”. Så efter lite mat och shoppande hamnade jag på Tre Små Rum där två mer eller mindre märkliga öl i amerikansk stil dracks och recenserades. Jag fick min flaska som lämnats där, och dessutom en helt oväntad och fantastisk gåva av Reza, blir fortfarande rörd när jag tänker på det.

Tre Små Rum
Det fanns jazz. Som jag blivit tipsad om här så spelade Rickard Sandström Trio live i ett hörn av lokalen. Mjukt och diskantbefriat på fint sextiotalsmanér, och det var mycket bra. Tyvärr inte helt överenstämmande med mitt sinnelag just då. Så jag lämnade kvällens fångst på hotellet och tog spårvagnen ut till Masthuggstorget.

Där finns Haket. Haket är inte som andra krogar, alls. Jag känner få ställen med så blandad publik och generös och vänlig stämning. Där kände jag mig plötsligt hungrig och åt en god och annorlunda kryddad chili con carne. Oortodox, men mycket god. Och ½ portion var perfekt mängd för mig. Fast jag tyckte det verkade som om de hade lite färre fatpumpar än vid tidigare besök?

Planen var nu att gå tillbaka mot stan via någon mer krog.

Andra Långgatan. Krogtät.
Efter att ha stannat till vid the Rover utan att ha hittat något jättelockande gick jag över till Ölstugan Tullen, ett nygammalt ställe. Huvudsakligen öl från Gotlands Bryggeri i kranarna, men också den egna Tullen Red Ale från Oceanbryggeriet och många småbryggeriöl på flaska. Stället var välfyllt och publiken ung, jag kan mycket väl ha varit äldst i lokalen. Ska i högtalarna och en och annan hipster kring  borden.Kul med pressklippen om den historiska krogen på väggarna!

Ölstugan Tullen.
Klockan närmade sig elva och jag tyckte att det nog var dags för sömn, så efter att jag åter misslyckats tolka Västtrafiks karta och mobila webbsite (den fungerar oväntat dåligt med Opera Mobile) tog jag en buss till hotellet.

Okej, pratigt och onödigt detaljerat igen. Får ta torsdagen i egen text.

To Øl Reparationsbajer

Danmark är inte som andra ölländer: Var annars skulle ett bryggeri göra en öl för dagen efter-problem utan att någon verkar reagera över det?

När jag i onsdags var hos Tre Små Rum i Göteborg funderade krögare Reza på vad jag ville ha. Det fanns ett antal IPA och APA i amerikansk stil, men vilken skulle jag ta först? Vi kom fram till att en ”ovanligt jordig pale ale” skulle bli bra.

Reparationsbajer från To Øl, alltså. Det är en amerikansk pale ale på 5,8 % som fantombryggarna Tobias Emil Jensen och Tore Gynther bryggt hos De ”Proef” Brouwerij i Belgien. Malt, vatten, havreflingor, humle (Amarillo, Centennial, Nelson Sauvin) och jäst.

Färgen är röd-orange, vätskan aningen grumlig. Det rödaktiga skummet ger fina skumrester på glaset när det sjunker ner.

Doften är rå och kraftig. Amerikansk citrus-humle, honung, träsav. Friska toner av blommor och lite mint. Lite tung.

Smaken domineras av en överraskande blandning av jord och trä. Lite parfym och en svårdefinierad fruktig smak, vita vinbär och omogna hallon är det närmsta jag kommer.
Jordig, som sagt. Nötter? Beskan finns där, men det är så mycket annat i smaken så den hamnar i bakgrunden. Eftersmaken är lätt och kort med trä/träd och torkade exotiska frukter.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna lätta. Vätskan är medelmjuk.

En mycket annorlunda öl, jag kan inte komma på att jag druckit något som ens är i närheten. Den har en enorm jordighet, men på något sätt fungerar den ändå. Spännande!

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 400 ml.

2011-07-16

Kommande provningar på De Klomp


Dags för lite reklam igen! De här provningarna har vi att se fram mot på De Klomp:
  • 23 juli 15:00 Bobo showar loss under temat sommaröl!
  • 30 juli 15:00 Petter fortsätter mat- och ölkombinerandet
  • 6 augusti 15:00 Jag håller Southern Tier-provning
  • 13 augusti 15:00 TBA
  • 20 augusti 14:00 Jag håller i en provning av inkomna nyheter
Och ni som funderat på hur en ”belgisk svart barley wine” smakar kan jag rekommendera den Raasted/Grassroots Coke en Stock som finns på fat just nu: Flytande godis!

    Ocean Raspberry Summer Wheaten Ale

    Den senaste engångsbrygden från Oceanbryggeriet är Raspberry Summer Wheaten Ale. Det är i grunden en filtrerad veteöl där hallon tillsatts under vörtkoket och i lagringen. Alkoholhalten är 4,8 %. Jag drack den från fat på De Klomp.

    Färgen är guld, vätskan klar. Det stora skummet är vitt, det sjunker sakta och lämnar tjocka rester på glaset.

    Doften har torra toner av färska hallon, viss sötma, citronsyra och lite jäst. Den påminner en del om klassisk hallonsoda.

    Smaken har även den torra toner av hallon, men de är betydligt lättare än i doften. Jag noterar också en lätt unken ton. Friska syrliga vetetoner i bakgrunden. Eftersmaken har en lätt beska och lite jordiga toner. Den känns lite obalanserad och kladdig i smaken. Avslutningen har lätta toner av friska hallon.

    Kolsyran är lätt, vätskan är medelstark.

    En lite obalanserad öl med lite jordiga toner och diskreta hallon. Eller så behöver den drickas i riktigt varmt väder för att helt komma till sin rätt?

    Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 70:00 för 500 ml (smakprov).

    2011-07-15

    Tack!

    Bild: BlairSnow, Licens.
    För en tid sedan när jag satt och hade tråkigt. Jag försökte avhjälpa det med att glo igenom min ”Whish List” hos brittiska Amazon. Jag insåg att vad jag mest använt som en egen minneslista faktiskt var en önskelista. så jag lade till en länk om den på Ofiltrerat.

    Utan att tänka så mycket mer så fanns det på hallmattan plötsligt ett exemplar av boken Amber Gold & Black – The history of Britain's Great Beers av Martyn Cornell.

    Med följde hälsningen ”Från Anders: Kör hårt!”

    Tack, Anders! Recension kommer när jag hunnit igenom den.

    Vad ska vara kvar undertill?

    Innan jag börjar skriva om mina Göteborgsupplevelser så har jag en fråga till er läsare.

    Jag har en del automatgenererade saker i slutet av blogg-inläggen, saker som jag inte har en aning om de används av er eller bara är i vägen. Jag vill gärna ha en minimalistisk design, men samtidigt ”erbjuda” användbara finesser. I samband med att jag i veckan till slut fick igång ”plats” så känns det plötsligt väl kladdigt.

    Så därför sätter jag igång en omröstning (högt upp i högerspalten) och kör i en vecka.

    Tack för er hjälp.

    Senare tillägg: Omröstningen avslutad.

    2011-07-12

    Göteborg


    I morgon åker jag till Göteborg och kollar läget där till fredag. Ölrelaterade aktiviteter kan komma att förekomma. Vi kanske ses?

    2011-07-10

    Burts hand fried potato chips salt & vinegar



    Tidigare i veckan hittade jag lite potatischips på hyllan för ”Världens mat” hos ICA Maxi Linköping. De var engelska med salt och vinägersmak.

    Köpte jag? Har IFK Norrköping 2011 svårt att göra mål?

    Chipsen i påsen på 150 g kommer från Burts Potato Chips Limited i Devon. Smaken kommer från sherry-vinäger och salt, ingredienserna är ekologiska. Jag tror jag också såg de saltade chipsen i hyllan, kanske någon smak till. Jag kollade på hylletiketten vem som var distributör: Gray's Foodstore.

    Chipsen är lite tjockare och större än referensen Walker's. Men smaken är mycket komplexare, djupare och friskare. Det är kanske inte syrligt så jag rynkar ihop ansiktet, men det beror nog på att det är vinäger som ger syran och inte äppelsyra som många andra använder.

    Mjuka, snygga och färska smaker. Ersätter inte Walker's vassa syra som kan vara väldigt god, men kompletterar dem. De här känns lyxigare, helt enkelt. En höjdare till dark mild!

    Pris: 24:90 för 150 g.

    Grebbestads Lunator 2011

    Egentligen hade jag tänkt göra en ”större” recension av Lunator, dubbelbocken från Grebbestads Bryggeri på 7,9 %.

    Men så inser jag att jag gjorde det redan 2007, och har därefter flera gånger skrivit snabb-recensioner här på bloggen. Så det får bli ytterligare en snabb-recension. Bara för att. Den här flaskan är från 2011. Tror jag – de har slutat att årgångsmärka etiketten. Men bäst före-datumet är 4-12.

    ½ finger högt ljusbrunt skum. Vackert rödbrun vätska.

    Doften är lite torr och aningen instängd. Katrinplommon, lite russin och en mjuk sötma. Inte lika bra som jag minns den från förr.

    Smaken är inte heller den riktigt så kraftig och rik som jag minns: Lätt malt, viss sötma och aningar av torkad frukt. Lite karamelliserat socker och en mycket lätt metallisk beska. Kroppen är oväntat svag. Den korta eftersmaken har viss sötma, lite alkohol och en ton av torrt virke. Aningar av hallonsylt. I slutet växande alkohol och en lätt rostad bröd-ton. 

    Kolsyran är rejält kraftig men också mycket kort. Stora bubblor. Lätt vätska.

    Nej, Lunator 2011 är bara en skugga av sina tidigare meriter. Trist.

    Skissat betyg: 2,65.

    The Horse and Hound


    Så, i fredags 8 juli 2011 öppnade Linköpings nya ölkrog The Horse And Hound (ja, namnet är inspirerat av filmen Notting Hill).

    Men då var jag inte där. I stället blev mitt premiärbesök lite efter 21 igår lördag. Det var mycket folk, men inte helt fullt och ingen trängsel.


    Kollade igenom fatsortimentet. Ingen real ale igång än och lite luckor bland pumparna. Det blev till slut en London Pride och en ölkorv. Aningen hårt kolsyrad öl men annars gott.

    Hittade frugan som valt samma öl. Vi lyckades också norpa åt oss ett lågt bord med fåtöljer (mmm fåtölj) och beställde in en plockbricka och en fish & chips.

    Plockbrickan bestod av finfin fetaost, tärnad salami, parmaskinka, oliver i olja, iskall grillad paprika och i en separat skål salsa och majschips.

    Här börjar det kännas som om köket tänkt åt fel håll. Tanken med en plockbricka är att man ska kunna plocka den med händerna. Här var flera av smårätterna så blöta eller kladdiga att bestick behövdes. Jättegott men lite opraktiskt.

    Den hemlagade (tror vi i alla fall) salsan beskrevs av Caroline som ”krossade tomater med Tabasco” vilket jag höll med om.

    Min mat kom in. Nu ångrar jag lite att jag kastade mig över den och inte fotograferade den innan. Men det var en rejäl bit snyggt friterad fisk i sån där fusk-tidningsstrut, en generös skål med hemrörd tartarsås och halvfabrikats-pommes frites. Allt i en målad rot-korg.

    Jag har då och då fått in mat i korg, och det är alltid en bättre idé i kökets planering än i verkligheten: Kladdigt, opraktiskt och potentiellt ohygieniskt.

    Ingen maltvinäger till, men det berodde på restnotering hos leverantören, vilket är fullt begripligt.

    Sortimentet av porter var också obefintligt och fatet med Wells London Stout hade just fått problem. Men det fanns Hobgoblin som passade bra till maten.

    Vi var nu mätta och belåtna och tog oss hem efter ungefär en timme på krogen.

    Så vad tyckte vi?

    För att vara en krogs andra dag på jobbet fungerade det mesta väldigt bra, inga stora misstag eller förvirringar från personalen. De hade inte hela fat- eller flasksortimentet i huvudet men kunskaperna var ändå helt acceptabla.

    Maten kom in snabbt och var av den kvalitet man kan begära.

    Dock tyckte vi att den irländska/skotska bakgrundsmusiken var på tok för hög: Vi fick tidvis skrika till varandra vid samma bord. Alla gjorde detsamma så det blev väldigt mycket sorl.

    Trevligt var de öppnade fönstren mot Storgatan. Speciellt igår, en av de finaste sommarkvällarna på länge.

    Ny krogutsikt.

    2011-07-06

    Eskilstuna Artos moderna lager

    Ölen från Esklistuna Ölkultur betas av en efter en. De två jag recenserat tidigare har varit klassiska öltyper från Tyskland (länk) respektive Tjeckien (länk), men idag är det dags för en nyare typ, den välhumlade amerikanska ljusa helmaltslagern:  

    Artos moderna lager ligger på 5,8 % och innehåller pilsnermalt, münchnermalt och ljus karamellmalt. Magnum är bitterhumle och aromhumlen är, utan vidare specifikation, från USA och Nya Zeeland.

    Arto i sammanhanget är Arto Ukura, en av de hembryggare som för ett antal år sedan var med och drog igång föreningen som, bland annat, brygger denna öl.

    Färgen är djupt gul (7 EBC), det fyra fingrar höga skummet är fast, luftigt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar lite skumrester på glaset. Ölen får lite kylgrumling.

    Doften är söt med lite alkohol. Humle, och rätt mycket av det. Pomerans, grapefrukt, citron, granbarr och lite kåda. Aningar av deg och italienska örter. Den känns lite för tung och söt för stilen.

    Smaken är, föga förvånande, dominerad av humle. Den rena citrussmakande beskan är starkare än medelstark. Citrosfrukter, citrusjuice och citrusskal. Lite söt deg och beska örter. Aningar av grapefrukt och spannmål. Avsluningen är besk och söt med en kvardröjande besk torrhet.

    Kolsyran är kraftig med massor av små friska bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

    En riktigt trevlig humlestinn lager med en bra friskhet. Beskan verkar ligga kvar i munnen hur länge sedan som helst. Tyvärr drar den lite obalanserade och tunga doften ner betyget en hel del.

    Ni som minns hur förbluffande det var att dricka Hell 1997: Här är ölen för er!

    Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment lokalt i Eskilstuna. Pris: 32:50 för 500 ml. Bäst före: 2011-12-27.

    2011-07-05

    Stone Double Bastard Ale - igen

    Det var ett tag sedan man såg något från Stone Brewing Co på Systembolaget. Å andra sidan klarar de knappt att brygga öl till USA-marknaden, så det är väl begripligt. Double Bastard är en amerikansk strong ale på 10 %, och jag är nästan säker på att den här flaskan bryggdes 2007.

    Jag recenserade den i december 2008, och gav den då imponerande 4,45 i betyg (länk).

    När jag nu åter häller upp den möts jag av en klar mycket mörkt brunröd-färgad vätska med ett snabbt nedsjunkande ljusbrunt skum. Lite skumrester på glaset, liksom vissa alkohol-gardiner.

    Doften är rätt russin-artad vilket väl är rätt väntat med tanke på åldern. Men också en lätt beska. Lite alkohol och en mjuk sötma. Doften känns annars tunn och lite stickig.

    Smaken är kraftig. Mycket malt, söta sherry-artade smaker. Lite russin. Alkohol. Lite kort eftersmak med värmande alkohol, russin och torkad frukt. Medelstor kropp. Slutet har ungefär lika mycket alkoholtoner som en cognac eller whiskey.

    Kolsyran är medelstark; bubblorna är små och vassa. Vätskan är lite torr men samtidigt något tjock.

    På tok för spritig för min smak, det fanns inte tillräckligt mycket annat att väga upp alkoholen. Lite obalanserad. Antingen har den här flaskan utvecklats åt fel håll, eller så är jag betydligt mer svårimponerad nu än för 3 år sedan.

    Betyg: 3,43. Bäst före: Mars 2010.

    Snart fyller jag år

    …och bekanta har förstått vad jag uppskattar här i livet.

    Klicka för större bild

    Jag måste snart skaffa ett tredje glasskåp…

    Eskilstuna Fröslunda Tjeckisk Pilsner

    Ölrecension #2 angående öl från Eskilstuna Ölkultur blir för en lager på 5,1 %, Fröslunda Tjeckisk Pilsner.

    Precis som deras andra öl följer de traditionerna väl; den här är bryggd på pilsnermalt, ljus karamellmalt, humlen är Magnum, Hallertauer Tradition och rejäla mängder Saaz. Jästen är tjeckisk.

    Och Fröslunda är en stadsdel i sydvästra Eskilstuna. 

    Färgen är guld (10 EBC), vätskan har lite kylgrumling när jag häller upp ölen. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt. Det är mycket fast med en fin krater på toppen. Fina skumrester.

    Doften har en fin beska. Lite smör-gräs-ört-toner. Aningar av spannmål.

    Smaken är mjuk med en elegant aningen smörig beska. Smakerna är rena, men samtidigt finns det lite lätta jordiga toner som gör den mer komplex än många andra i stilen. Eftersmaken är medelsöt och ren med blommiga beska toner. Avslutningen adderar lite smör.

    Kolsyran är medel till mild, de medelstora bubblorna är mjuka. Vätskan är lätt.

    En klassisk pils på alla sätt, bättre än många av industriella varianterna från Tjeckien. Snygg!

    Betyg: 4,03. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment lokalt i Eskilstuna. Pris: 31:50 för 500 ml. Bäst före: 2011-11-05

    Snart: Nils Oscar Jubileum 15

    Bild: somaya langley. Licens.
    I år firar Nils Oscar 15 år. Jo, det har faktiskt gått så lång tid sedan Kungsholmens Kvartersbryggeri drog igång.

    Det hela firas bland annat med Nils Oscar Jubileum 15, en öl som jag just nu funderar djupast möjligt över hur den ska klassificeras. Så här beskriver bryggaren Patrick Holmqvist brygden:
    Jubileum 15 är en ale, jäst med saison-jäst. Den är kryddad med förutom Saaz och Tettnang humle, Citrongräs, Thaibasilika och limeblad.

    I koket har vi dessutom tillsatt de torkade skalen från kaffebär från Fazenda Ambiental Fortaleza i Brasilien. En hel del av fruktkaraktären finns bevarad i skalen och ger en viss rondör och en liten orange nyans åt ölet.

    Det är dock inget kaffeöl. Det innehåller inte rostade kaffebönor, utan just skal och i viss mån rester av fruktköttet.

    Undrar om det är att dra det för långt att kalla den för en Saison? Alkoholhalten blir 7,4 %. 1 september på Systembolaget, kvotgrupp T5. 99:00 för 750 ml.

    2011-07-04

    Ointressant statistik

    Här kommer en omgång ointressant statistik samlad senaste året om Ofiltrerat från Google analytics:

    Mobila enheter efter antal besök
    1. iPhone
    2. Android
    3. iPad
    4. Sony
    5. Windows
    6. iPod
    7. Blackberry
    8. SymbianOS
    9. Nokia
    Sökord
    1. ofiltrerat 14.459
    2. ofiltrerat.se  3.351
    3. http://www.ofiltrerat.se/ 2.460
    4. ölblogg 1.649
    5. zeitgeist beer 1.495
    6. julöl 2010 1.051
    7. www.ofiltrerat.se 823
    8. ölfrämjandet 660
    9. mohawk stitch 460
    10. st eriks ipa 433   

    Ska Nefarious Ten Pin Imperial Porter

    4 juli. Lika bra att fortsätta nationaldagstemat och köra amerikanskt: Nefarious Ten Pin Imperial Porter är en amerikansk imperial stout/porter på (relativt måttliga) 8 % från Ska Brewing i Colorado.

    Färgen är extremt mörkbrun, nästan svart (90 EBC). Vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker sakta ner och lämnar lite skumrester på glaset.

    Doften är rund och medelsöt med toner av kaffe, choklad, kakao, nötter, torkade röda frukter och fikon. Lite alkohol.

    Smaken är halvtorr och mycket balanserad. Lite rostade nötter och pumpernickel, lätta rena beska toner, röda bär och värmande alkohol. Eftersmaken är rätt så besk med toner av färsk frukt och mörkt rågbröd. Balans? Ja. Lite alkohol i slutet.

    Kolsyran är mild, de små bubblorna är mycket friska. Vätskan är medelmjuk och lite torr.

    En trevlig imperial porter. Väldigt välbalanserad, men kanske aningen för okomplicerad. Fungerar lika bra till Magor som till Stilton.

    Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 mars 2011 (lagerstatus). Pris: 79:30 för 650 ml. Bäst före: DEC 2011.