Sveriges Bryggerier del I

Cecilia Giertta. Foto: Sveriges Bryggerier

Sveriges Bryggerier är branschorganisationen för… Sveriges Bryggerier. Det är en organisation vars namn jag då och då sett skymta förbi men som jag egentligen inte visste så mycket om. Så när jag fick en fråga om länkning från deras VD Cecilia Giertta passade jag på att fråga om hon var intresserad av en intervju. Det var hon, trevligt nog.

Jag hade ju sett namnet (och det tidigare ”Svenska Bryggareföreningen”) på drickabackar genom åren och jag visste ungefär att de organiserade hanteringen av returflaskor och burkar. Men vad mer jobbar de med?

Föreningen bildades faktiskt redan 1885 för att effektivisera hanteringen av ölflaskor, vilket gör den till landets äldsta kvarvarande branschorganisation. Mekaniseringen av branschen hade satt fart, men en standard för flaskornas mått behövdes för att man effektivt skulle kunna återanvända varandras flaskor (läs mer här). En annan viktig fråga var att få ner skatterna på öl, vilka man upplevde som orättvisa. 

Dagens organisation arbetar i stort sett med samma frågor: Returhantering av flaskor i glas, PET samt burkar. Skattefrågan är aktuellare en någonsin och ytterligare en fråga de fokuserar på nu är buteljerat vatten, som organisationen tycker fått oförtjänt dåligt rykte: ”Det inte är någon miljöfråga, man kan dricka svenskt mineralvatten utan att ha dåligt miljösamvete” som Cecilia uttrycker det.

Dessutom vill de utbilda svenskarna i hur man kombinerar mat med öl eller cider för att förhöja smakupplevelsen:

Vi jobbar jättemycket med statistik och att träffa politiker och myndigheter: Att främja hela bryggeribranschen helt enkelt.

När jag tänker på Sveriges Bryggerier tänker jag mycket på de ”gamla klumparna” i branschen, Men även mindre, yngre bryggerier som Grebbestad och Jämtlands är medlemmar. Jag har alltid trott att de gick med för att få tillgång till returglas, men det är inte sant. Rent formellt hanteras returförpackningarna av separata bolag, och det finns inget tvång att vara med i Sveriges Bryggerier för att få tillgång till retursystemet.

Jag tror att de som är medlemmar är det för att de tycker att vi jobbar väldigt aktivt för att främja öl och våra andra drycker. Det känns som det händer så mycket just nu, att det är en hög aktivitet och att de vill vara med och påverka.

När Cecilia nämnde de mindre bryggerierna ville hon också påpeka en sak ” Det finns vissa som försöker hitta en ovänskap mellan oss och den andra föreningen, Sveriges Småbryggerier. Men det finns inget sådant, alls. Men vi jobbar i olika, eller i alla fall parallella, världar”.

Jag berättade om mina funderingar om att småbryggerierna verkar dela upp sig i två spår. En som håller hårt på det personliga och hantverksmässiga och som är nöjda med sin storlek, och de som vill växa i kapacitet och industrialisera produktionen. Cecilia förklarade att de tycker att det är bra att det numera finns så många bryggerier i Sverige: Det betyder att det blir en mångfald i ölen som framställs. ”Jag tycker att det är så roligt med den här branschen: Alla bryggmästare tycker att just ölen de själva brygger är den bästa som någonsin framställts. Det finns både en tävling och en uppskattning mellan bryggmästare”.

Något som Sveriges Bryggerier är start engagerade i är gårdsförsäljning. De anser att det finns en spridd missuppfattning att det handlar om spritfabriker och spritbutiker. Men det ska mer handla om att kunna visa upp vad som händer på bryggerierna. Att man efter en visning inte får sälja en enda deciliter öl är ”märkligt”.

Jag har själv ögnat igenom propositionen, och jag tycker att den känns lite som ett beställningsverk med så mycket underliga vändningar att den inte ska kunna gå igenom riksdagen. Eller? ”Det tycker inte jag, jag läser den tvärtom! Det här kommer att fungera tillsammans med EU-regler och våra andra lagar. Jag tycker att förslaget är jättespännande, det vore toppen om det skulle gå igenom!”

Ju mer jag lärt mig om bryggeribranschen, ju mer har jag fascinerats av den öppenhet generositet och vänlighet som man möts av. Cecilia håller med och tror att det kan bero på den stolthet de känner över de varor de tar fram. Hon minns ett möte med Sveriges Bryggmästare Förening tidigare i år: ”Alla där, även farbröderna som var 90 år, var så glada och stolta över sitt yrke. ”

Fortsättning följer här.