2011-06-30

Weihenstephaner Original

En ljus lager till, då. Fast den här är tysk och av typen München Helles. Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephan kallar sin variant för Original Bayrisch Mild och alkoholhalten är på 5,1 %. Jag är inte helt säker på hur jag fått tag på den här, men en gåva från någon vänlig själ är nog en bra gissning.

Färgen är djupt gul med en aning orange. Viss kylgrumling finns. Det vita skummet är kompakt, det sjunker relativt fort ner och lämnar en del rester på glaset.

Doften är lite jästig med söta toner av spannmål. Lite mineraler, träd-sav och deg. En extremt mild beska finns i bakgrunden.

Smaken är mycket maltig med en passerande söt ton av honung och toffee. Maltiga bröd-toner, mineraler och lite källar-toner. Mycket avrundat och elegant. Eftersmaken är medelsöt med blommiga toner lite mineraler och en torr ton av bananskal. Mogna frukter i slutet.

Kolsyran är mild, massor av små bubblor. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

En mycket elegant, balanserad och sofistikerad öl som helt fokuserar på malten och jästen. Vilket gör den i stort sett omöjlig att sälja på en svensk ölkrog, tyvärr.

Betyg: 4,18. Tillgänglighet/pris: Gåva. Bäst före: 09.07.11.

Spendrups/Brutal Brewing Pistonhead Cruisin' Lager

Spendrups under-varumärke Brutal Brewing har nu kommit fram till sin fjärde femte öl om jag räknar rätt, sommarölen Pistonhead Cruisin' Lager, en amerikansk helmaltslager på 4,7 %.

Färgen är ljust guld, det fasta vita skummet är två fingrar högt med en fin krater. Det sjunker sakta och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är söt med lite citrus-humle. Jag kommer att tänka på såväl apelsinmarmelad som citronsyra. Lite svag beska i bakgrunden.

Smaken är lite bittersöt och rätt så ren. Aningar av citrus-humle. Citronsyra/äppelsyra. Aningar av söt vetedeg. Eftersmaken är aningen oren med toner av alkohol, vört, citrongodis och aningar av lösningsmedel. Men det är på väldigt låga nivåer.

Kolsyran är mild till medelstark. De friska bubblorna är medelstora och vätskan är medelmjuk.

Inte så pjåligt för att vara en billig lager. Hyfsat ren och frisk.

Betyg: 3,48. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment sommaren 2011 (lagerstatus). Pris: 9:90 för 330 ml. Bäst före: 16 MAJ 12.

2011-06-29

Intervju med Dugge - del 3

Mikel Dugge Engström, Björn ”Brandmästar’n” Andrén och Jonas Danielsson (Brill & Co), när de besökte Flåm i Norge och Scandinavian Brewer Conference. Bild: Dugges.
Del 1 här, del 2 här.

Dugges Ale och Porterbryggeri startade med Göteborgssviten, en serie recept och etiketter. De har faktiskt hållit sig fast i sortimentet genom åren, även om alla inte bryggs just nu. Det är sedan ett bra tag tillbaka uppehåll i Poseidon, en brun engelsk porter på 4,8 % och Bältesspännaren, en robust engelsk porter på 5,8 %.

Svart öl i normala styrkor säljer inte så bra, lätta porteröl är ingen stor artikel, vare sig på krogen eller Systembolaget. Fast Kals Stout tutar på i det ordinarie sortimetet. Om det säljs någon flaska om dagen i många butiker blir det ganska mycket öl i slutänden.
Finns det någon öl ur de ursprungliga planerna som inte bryggts än? Jo, det fanns ett barley wine där etiketten var färdigt redan för fyra år sedan: Blast! Kommer troligen att bli en amerikansk variant på hela 10 %. Den kommer att bryggas när det lugnat ner sig efter flytten någon gång under 2012. Faktum är att Dugges inte bryggt något Barley Wine tidigare.

En öl i andra änden av alkoholskalan är Brandmästare Andréns Törstsläckare, en engelsk bitter på 2,8 % för livsmedelshandeln: ”Den går jättebra”, säger bryggaren ”och vi ska satsa mer på den när vi flyttat. Den säljer väldigt bra med tanke på att den nästan bara finns hos en handfull ICA-handlare i närheten. Vi ska försöka få till bättre distribution av den sedan.”

Dugges försökte för en tid sedan med en high gravity-öl där vörten späddes innan jäsning, men det blev aldrig riktigt bra. Att brygga lågalkoholöl blir bäst om man gör det på riktigt, rakt igenom.

Hur ser de på ölutvecklingen i den närmare framtiden? Om man vill växa stabilt och bli större är det systembolagets offertförfrågningar som styr allt mer, det går inte att få en tillräcklig omsättning bara genom att brygga för entusiastkrogarna.

Så vad har bryggeriet fått igenom detta offertsystem? Till att börja med kommer nya Höstbrygd ut i höstsäsong-sortimentets BAS-modul, det är en ale i brittisk stil. Receptet står sonen Ola Dugge Engström för. Det är en så pass stor produkt att den redan nu bryggs.

I det fasta sortimentet kommer en öl ur Göteborgssviten, ESBn Gustafs Finger. En rolig detalj med den ölen är att det är Mikaels tredje recept någonsin som nu kastar sig in i butikshyllorna. Fast den har modifierats något jämfört med de tidigare batcherna: Alkoholhalten har sänkts från 6,3 % till 5,8 %. Och så kommer den på 33 cl flaska i stället för halvliter.

Lite senare kommer julölen… Men tråkigt nog kommer Rudolf att saknas på Systembolaget. Trots att den tidigare sålt bra och vunnit åtskilliga tester så kom den inte med i år.

Vi började prata om framtiden i lite längre perspektiv. Hur ser öltrenderna ut? Framför allt har Dugges på senare tid märkt att det blivit allt svårare att sälja starka öl på fat, krogarna vill hellre ha öl kring klassiska 5 %. Systembolaget vill dock gärna ha in det mer extrema till sina exklusiva sortiment.

Något som kommer allt mer, speciellt på sommaren, är veteöl. Gärna med lite modernare och mer aromhumle än de Bayerska. Ett exempel är Linnéterrassens Wiess, en specialbryggd för krogen med samma namn i Göteborg: ”En riktig sommar-törstsläckare!”

Så vad finns det kvar? Vad vill Dugges göra när det nya systemet är i full drift och de vet hur det fungerar i detalj?
Det finns hur mycket som helst kvar att brygga. Hur mycket som helst… Vi har ju bara varit inne en anings aning på det Belgiska (med Wallonia, en belgisk ljus ale som bryggdes i två styrkor 2007). Mixar av olika stilar: Belgiskt… Amerikanskt… Fruktöl, smaksatta öl, specialöl av olika slag. Jag har mängder av idéer som jag inte haft möjlighet att testa i verkligheten.
Sedan är jag intresserad av fatlagringar av olika slag. Fast kanske inte på det traditionella sättet med imperial stouts…

Här kom vi in på Innis & Gunn och deras speciella tolkning av fatlagring, och varför svenskarna verkas så förtjusta i deras öl.

Vi får se vad som händer.

Jag vill tacka Mikael för att han tagit sig tid med intervju och faktagranskning, och önskar lycka till med flytt och framtid!

2011-06-28

Systembolagets säsongsortiment oktoberfestöl 2011

Bild: Stefan Wigel. Licens.
Så var det åter dags för oktoberfestöl. De kommer att lanseras 1 spetember 2011 i kvotgrupp T9, vilket innebär att butikerna själva bestämmer hur mycket de tar in av vad. Alla öl kan beställas styckvis.

Spontant ser det ut som om det är ölen från Flying Dog, Oppigårds och Herslev som är nya för året. På med lederhosen alternativt dirndl, alltså!

Namn, alkoholhalt, storlek, pris

Systembolagets exklusiva nyheter 1 september 2011

Höst hemma, 2003
Förljande öl lanseras som Tillfälligt Sortiment Exklusiv i kvotgrupp T5 den 1 september 2001 2011 (alltså de 30 största butikerna):

Namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
Det är svårt att säga något negativt om det här…

Systembolagets säsongsortiment hösten 2011

Höst i Solna, 2004.
1 september 2011 kommer de här ölen (och alkoholfria öl) att lanseras av Systembolaget. De tillhör säsongssortiment höst, så de ska levereras så de finns i butikerna under 3 månader efter det.

Namn, alkoholhalt, kvotgrupp, volym, pris

  • Einbecker Brauherren Alkoholfrei, 0 %, BAS, 330 ml, 10:90
  • Lammsbräu Dunkle Weisse Alkoholfrei, 0 %, T3, 500 ml, 14:80
  • Falcon Pilsener, 4,8 %, BAS, 330 ml, 12:90
  • Mohawk Rye Lager, 5,3 %, T2, 500 ml, 26:90
  • Sigtuna Dunkel Lager, 5,5 %, T1, 330 ml, 17:90
  • Beer Here Höstcitra, 7 %, T1, 500 ml, 37:50
  • Dugges Höstbrygd, 5 %, BAS, 500 ml, 27:50
  • S:t Eriks Rauköl, 5,9 %, T2, 330 ml, 23:90
  • Sigtuna Höstporter, 5,5 %, T2, 500 ml, 24:90
  • Beer Here Høststout, 6,5 %, T2, 500 ml, 37:50
Undrar om Høststout är samma öl som deras Ammestout?

2011-06-27

Systembolaget: Från beställning till ordinarie juli 2011

En kort nyhet: Thailändska råfruktslagern Chang Beer kvalar 30 juni 2011 från beställningssortimentet till ordinarie sortimentet, kvotgrupp T9 (tas bara hem vid beställning eller lokal efterfrågan). 5 %, 14:90 för 330 ml.

2011-06-26

Något om S:t Eriks 80/-

Vid Allt Om Öl Festivalen för en vecka sedan pratade jag en del med Jessica Heidrich, flygande ölmakare hos Galatea som främst tagit fram ölserien S:t Eriks.

Med dig hade hon ett par nya öl; dels S:t Eriks Wit som jag skrev om här, dels S:t Eriks 80/-.

Ölet uttalas ”Eighty Shilling” efter det skotska prissystem som gällde under mitten av 1800-talet, det var helt enkelt vad ett hogshead (238,5 liter) öl kostade då. Senare bytte stilen/styrkan namn till Export för att under sjuttiotalet återuppväckta intresse för äldre stilar återkomma.

Stilen är traditionellt någonstans mellan en engelsk pale ale och old ale i styrka, 5-6 %. Dock är den mycket maltigare och något sötare med betydligt mindre humle än de engelska ölen. Kanske var de också något rökigare. Den låga humlingen berodde på praktiska orsaker, till skillnad från engelsmännen kunde inte skottarna odla humle i stor omfattning utan fick importera.

Var var jag? Jo, S:t Eriks tolkning. Jessica berättade om bakgrunden till detta lite oväntade tillskott till ölserien.

Hon hade varit och bryggt öl hos Slottskällans Bryggeri och småpratat med deras bryggare Urban. Han har en något traditionellare ölsmak än Jessica, och nämnt något om att all hennes öl bara och enbart smakar humle.

Hon hade så gått hem och funderat på något slags motdrag. Efter en del receptstudier och testbryggningar hade hon fått fram en öl i en helt malt-dominerad stil: Traditionell skotsk export ale. Men den skulle ändå inte vara alltför söt.

Och de minnen jag har av smakproverna tyder på precis just detta: En mjuk lite rostad öl, helt utan humletoner och bara precis så mycket beska att den inte blir översöt. Det var den i alla fall inte, trots all maltsmak var den närmast halvtorr. Jag gillade och gav en stjärna på flaskan.

Okej, ett experiment för att övertyga en kollega om ens mångsidighet. Fast om det nu bara var det så verkade det vara ett mycket ambitiöst experiment med färdig etikett, låd-etikett och EAN-nummer. Hmhmhm? Fast det ville inte Jessica kommentera.

Nu ser jag att pilsner.nu recenserat ölen (länk), som bryggs hos Sigtuna Brygghus. Den kommer i beställningssortimentet och till krogen lite senare i år.

Ett välkommet tillskott.

Efterlysning: Vinbloggare

Bild: Fir0002. Licens.

Bloggar du om vin? Känner du någon som gör det? Vill du/denne prata om det?  Kontakta mig! bark@ofiltrerat.se

Nils Oscar Sorachi Blond

Jag har pratat med Nils Oscar-bryggarna om Sorachi Blond på några festivaler, när jag stött ihop med dem.

Bakgrunden var bryggeriets tidigare experiment med belgisk-inspirerade öl på stor flaska, den kryddiga Saison som släpptes sommaren 2009. Systembolaget gillade vad de fått och undrade om de inte kunde göra ytterligare en lyxig öl på stor flaska i begränsad upplaga för sommaren 2010. Det kunde de.

Resultatet blev alltså Sorachi Blond, en belgisk ljus ale på 6,9 % vilken humlats med den Japanska humlesorten Sorashi, känd för att ge en tropiskt fruktig ton. Den här humlen har dock odlats i USA. De själva kallar stilen för ”en amerikansk-belgisk ale”. 4.200 flaskor tappades samt ett fåtal fat. Lite mer om tankarna om denna öl finns här.

Jag drack den här ölen på fat för ett drygt år sedan och gav den då 4,13 i betyg, länk.

Nåväl.

Färgen är djupt guld-bärnsten (22 EBC). Trots att etiketten varnar för att ölen kan vara något grumlig är vätskan helt klar, även om det simmar omkring lite mycket små partiklar i ölen. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt ner och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är söt med frruktiga-estriga toner samt en fin ren beska. Ananas, citron och mogna röda äpplen. Lite deg och milda kryddor.

Sötman i smaken balanseras av en mild fruktig beska. Fruktig-jästiga smaker som för tankarna till jäsande deg och franskbröd. Lite vetesyrlighet och citrus-smaker: Apelsinskal, lime, citron. Jag hittar också en tydlig smak av smör. Medelstor kropp. Eftersmaken är inte helt olik Sprite/7Up: Söt med en uppfriskande syrlighet och massor av citrustoner. Avslutningen är balanserad med citrus och en avrundad sötma.

Kolsyran är medelstark, bubblorna många och mycket små, Vätskan är mjuk.

Jag gillar den friska blandningen av jästig-estriga belgiska smaker och den nya världens fruktiga humle. Fast jag förstod inte riktigt den där smörsmaken. Fans den där för ett år sedan?

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010 (slutsåld). Pris: 99:00 för 750 ml. Bäst före: Maj 2013.

2011-06-25

Ommegang Abbey Ale

Vad dricker man till en minimalistisk plankstek? Lagrad dubbel? Väl värt att prova!

Mer specifikt en amerikansk dubbel på 8,5 %; Ommegang Abbey Ale från New York-bryggeriet Ommegang. Numera brygger de denna öl hos Duvel-Moorgat i Belgien, men den här är från USA.

Lite irriterande är att ingen årgång verkar stå på flaskan eller korken, och att bakside-etiketten omsorgsfullt klistrats över med en svart lapp av någon (importören Galatea?). Stod det måhända något olämpligt på den? I vilket fall tror jag att jag köpte flaskan vid släppet i februari 2008, så en kvalificerad gissning är att ölet tappades någon gång under 2007.

Färgen är varmt brun (25 EBC), vätskan klar, även om det finns en rejäl bottensats i flaskan. Det kortlivade skummet är beige. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är lätt med torra toner av röda bär och en aning köttbuljong. Det finns också en fruktig syrlighet.

Smaken är fruktig med lite salt köttbuljong i bakgrunden. Röda bär med lite syra, honung och russin. Kroppen är lätt. Eftersmaken är medel-torr med mer bär och torkad frukt. En viss humlebeska och en mild belgisk jäst-ton. Avslutningen är något salt med återkommande toner av russin.

Kolsyran är frisk, bubblorna små. Vätskan är lätt.

En dubbel som kanske passerat sin topp: Den har visserligen en fin russinig oxiderad ton, men den är också väldigt lätt och enkel.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2008 (slutsåld). Pris: 59:10 för 750 ml. Bäst före: juni 2010.

2011-06-24

Ska Decandent Imperial I.P.A.

Mitt avbetande av dåliga ölsamveten går sakta men säkert framåt: Här är en DIPA som fått vänta för länge… Decadent Imperial I.P.A. kommer från Ska Brewing Company, Durango, Colorado och har en alkoholhalt på 10 %.

Färgen är djupt röd med en aning brunt (15 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet sjunker relativt fort ned utan att lämna mycket skumrester.

Doften är humlig snarare än fullt ut besk. Söta toner av honung och en hel del smörkola. Apelsiner, fruktgodis, färska snittblommor och en liten aning vanilj. Den känns något tunn.

Smaken är genomgående besk men en aning citron-syrlighet. En hel del honung och söt malt. Torkade aprikoser och bananer, knäck och smörkola, rosor och blommor, rågbröd och en aning smör. Eftersmaken är något torr med en elegant medelstor beska. Toner av bittra örter, smörkola och torkade frukter. Lite alkohol i avslutningen.

Kolsyran är mild; de få små bubblorna är dock rätt friska. Vätskan är kladdig.

Den här DIPAn har väl, som väntat passerat sin topp humlemässigt. Men ge den ett eller två år till så kommer den att bli en helt passabel amerikansk barley wine.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter mars 2011 (slutsåld). Pris: 79:60 för 650 ml. Bäst före: AUG 2011.

La Rullés Estivale

Midsommar. Tänk om jag skulle vara så förutsägbar att jag drack en sommaröl? Ja!

Esvivale är sommarölen från belgiska Brasserie Artisanale De Rullés på 5,2 %. Underrubriken är Biére de Gaume. Gaume namnet på den sydostligaste biten av Belgien, känd för sina skogiga kullar och åar. Jag förmodar att det är den miljön som pryder den tecknade etiketten där bryggaren nöjt sitter och metar efter öl. Jag återkommer om stilen.

Färgen är ljus bärnsten (19 EBC), vätskan är i stort sett klar (det finns rejält med jäst i flaskan). Det stora varmvita kompakta skummet sjunker sakta till ett fingertjockt lock lämnandes en hel del tjocka skumrester på glaset.

Doften är något jordig med en rätt ordentlig mängd ren beska och mjuka söta toner. Tonerna är genomgående mjuka, generösa och välbalanserade. Lite fruktestrar i bakgrunden, liksom en aning blöt hund.

Smaken innehåller en rejäl dos omogna frukter; gröna bananer, plommon. Men också mogna bananer som får mig lite att tänka på bayersk veteöl. Hittar också lite citronskal i den här liksom lätta fenol-toner av lösningsmedel och gummi. Fast det tillför komplexitet snarare än stör. Råa jordiga jäst-smaker, en lätt syra och en del alkohol. Smaken är mer besk och torr än vad jag hade gissat. Eftersmaken är balanserad med tilltagande torrhet med lite blandade frukter och en mild sötma.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna är milda. Vätskan är torr och aningen tjock.

Beer Advocate står den här listad som en belgisk ljus ale, men jag tycker att den har alla kännetecken för en Saison: Torrheten, beskan, den tuffa orenheten i bakgrunden, syrligheten och jordigheten. Alla delar finns här på ett bra sätt. 

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010 (slutsåld). Pris: 59:00 för 750 ml. Bäst före: S(eptember) 11. Batch 5, bryggd mars 2010.

2011-06-23

Oranjeboom 3.5

Ännu ett av frugans fynd i livsmedelsaffären: Oranjeboom 3.5 från Nederländska bryggeriet Oranjeboom Bierbrouwerij. Det är en ljus råfruktslager, bryggd med majs, på 3,5 %.

Färgen är ljust gul med an aning guld (6 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker sakta utan att lämna mycket skumrester.

Doften är maltig och söt med en alkohol-ton som jag inte väntat mig från en folköl. Gammal formfranska och aningar av margarin/diacetyl. Lite svag beska i bakgrunden.

Smaken är lätt, men lyckas ändå vara unket översöt med en del kemiska toner, vissa av dem mycket lätt beska. Aningar av salt och formfranska i eftersmaken.

Kolsyran är relativt stark, bubblorna medelstora. Vätskan är vattnig.

Jag är nästan imponerad att den här rätt smakbefriade ölen kan ha så mycket tråkiga tunga bismaker. Betyget F på BeerAdvocate ska utläsas ”Avoid”. Ett gott råd.

Betyg: 1,73. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 06/2012.

Stenstrand Sommar Ale - 33-recensionen


Bild: Nynäshamns Ångbryggeri.

Den öl som fick flest stjärnor av oss i juryn på Allt Om Öl Festivalen kom från Nynäshamns Ångbryggeri och var en amerikansk pale ale på 6,8 %: Stenstrand Sommar Ale. Det kändes som om det var den här ölen som utställarna från bryggeriet var lite extra stolta över. Flaska.

Ölen har humlats med tre amerikanska humlesorter och körts genom en ”humlekanon” (är det samma sak som en hopback?) för lite extra humlesmak.

Och det är en verkligt bra APA, frisk och snyggt humlad. Den relativt höga alkoholhalten märks inte alls. En hel del citrus och en utmärkt balans.

Frågan är om man ska köpa en låda när den släpps i Systembolagets beställningssortiment 1 juli? Lite sugen är jag.

En av deras bästa öl. Snabbetyg: En stark 4.

2011-06-22

Eskilstuna Mälarbadens Sommarale - 33 beersversionen



Vinnaren av Folkets Val på Allt Om Öl Festivalen och tillika festivalens husöl: Mälarbadens Sommarale från Eskilstuna Ölkultur. En amerikansk pale ale på 5,4 % bryggd med ljus basmalt och en aning karamellmalt. Och så rejält humlad med Chinook, Centennial, Amarillo och Simcoe. OG 1.054. 50 IBU. Fat.

Klicka på övre bilden för att se min spontana 33 Bottles Of Beer-recension lite större.

Jag drack den här flera gånger under lördagen. Alla gånger med samma reaktion: Stora mängder gröna äpplen/äppelskal. Alltså acetylaldehyd, en kemisk förening som oftast beror på  för kort jästid eller (vanligare hos lager) för kort lagring.

Fast de andra besökarna drack glatt av den och gillade den uppenbarligen.

Jag kanske blivit överkänslig mot denna smak, som i de här koncentrationerna nästan alltid är fel.

Snabbetyg: 2. Kommer att finnas i Systembolagets beställningssortiment från juli 2011 samt lokalt i Eskilstuna.

2011-06-21

S:t Eriks Wit - 33 beers-versionen



Minns ni ölrecensionhäftet 33 Bottles of Beer som skulle göra livet lättare för ölfestivalsbesökare?

Knappt jag heller. Men när jag städade vid scannern häromveckan hittade jag de häften jag köpte för ett drygt år sedan (länk).  Så på Allt Om Öl Festivalen provade jag det lite lätt under eftermiddagen.

Den första ölen som testades blev S:t Eriks Wit, en witbier på 5 % som Jessica Heidrich tagit fram som en sommaröl för distributören Galatea.

Det hade inte varit en Jessica-öl om det inte hade ingått mer humle än vad som är traditionellt. Och mycket riktigt: Här har Sorachi Ace använts.

Större bild finns om den beklickas.

Det skissade betyget blir alltså 4, en trevlig witbier med bra blandning av nyskapande och traditioner.

33 Beers då? Jodå, den verkar fungera. Men jag insåg att man behöver lite mer träning på smakhjulet för att det ska gå riktigt smidigt.

Intervju med Dugge - del 2



Vintriga bilder på det blivande bryggeriet. Foto: Dugges.
Del 1 här

Under hösten 2008 började hjulen snurra ordentligt på Dugges, allt mer öl bryggdes och såldes. Och julölen Rudolf var på väg till Systembolagsbutikerna.

Det var då det hände: Ölen var infekterad. Inte bara Rudolf, som fick köpas tillbaka, utan även de andra ölen som bryggts och delvis levererats under hösten. Problemet löstes genom att städa bryggeriet minutiöst och införskaffa en ångpanna för att införa nya desinficeringsrutiner.

Tre månader senare kunde det börja bryggas öl igen. Och nu gick det ännu bättre; antalet krogar med ölprofil hade vid den här tiden ökat och Dugges ”fick in en faslig massa öl på Systembolaget, det gick jättebra” under 2010.

Under vintern 09/10 hade produktionen kommit igång igen på allvar, och då insåg de att man snart skulle få kapacitetsproblem. Lösa planer på att köpa in fler begagnade tankar att sätta i det serverings/visningsrum som finns på bryggeriets insida skissades. Men efter ytterligare funderingar kom Dugge fram till att det skulle bli en allt för kortsiktig lösning, i stället skulle ett helt nytt bryggeri köpas, och lokalerna på Möbelgatan i Mölndal skulle bytas mot större och mer ändamålsenliga.
Allt det här tar mer tid än man tror, det är en sådan jätteprocess. Från början hade jag hoppats på att kunna flytta i september 2010, men det är så mycket som måste falla på plats; rätt lokal, ta reda på vad man vill ha från vem och beställa. Och inte minst hitta pengar.
Pengar ja, Dugges växer. Prognosen för omsättningen det brutna räkenskapsåret 2011 är 6 miljoner kronor, en ökning på 1 MSEK jämfört med samma period året innan. ”Vi har svarta siffror i slutet, det har vi haft i 2 år nu!”

Just nu är det ungefär 4 heltider som jobbar med själva bryggningen och 2 timanställda som håller i visningarna och bryggerikvällarna. Och alla får lön, även Dugge som tidigare försörjt sig på externa konsultuppdrag:
Det var ett beslut jag tog för några år sedan. Jag ville visa att det här är ett riktigt företag och ingen förstorad hobbyverksamhet. Och då måste folk få betalt. Vi har inte lägst betalt i branschen men heller inte högst.
Hög tid att få lite siffror om det nya bryggeriet, som kommer att ligga i Landvetter, 20 minuter från Göteborg. Det nuvarande bryggverket är på 900 liter, det som nu beställts är på 3.000 liter och helautomatiskt. Vörtpannan är byggd så att man kan välja att koka 3.000 eller 1.000 liter. I övrigt har flexibilitet varit ledordet när bryggverket planerats: Separat inmäskning, lakning, vörtpanna och whirpool.

Om man kör alla delar maximalt kan man brygga 6 batcher per dygn. Men det kommer de inte att göra, ”Man måste ju sälja grejerna också”. Å andra sidan vill inte Dugge att få en flaskhals i början av processen heller.

10 stycken kombitankar (jäsning/lagring) à 6.000 liter är inköpta. Till det kommer de 8 nuvarande 1.000 literstankarna och fyra 1.000 literstankar som köpts tidigare men som fortfarande står ute på gården.
Med den här lösningen kan vi dessutom växa till ganska låg kostnad, det går att dubblera kapaciteten bara genom att köpa fler tankar.
När ölen är färdig så kommer den till den nya buteljeringslinjen. Den gamla är inklämd i en U-form på 15 m² och maxkapacitet på 2.500 flaskor i timmen, den nya kommer att ta upp 200 m². En helt automatiserad maskin tar flaskorna från inkommande pall, spolar, fyller, kapsylerar, etiketterar och datummärker för att sedan placera dem i lådor som den just vikit ihop för att till slut sortera lådan på en utgående pall. ”På det här sättet slipper vi mycket tidskrävande, slitigt och tråkigt arbete”. 14.000 flaskor i timmen klarar den att ta hand om på detta sätt.

Faten kommer att skötas manuellt på samma sätt som idag, i alla fall i början. 

Så hur kommer man att provbrygga nya öl? Till att börja med kommer det minimala 20 litersverket som används nu att få flytta med, men det kommer troligen att ersättas med ett något större. Problemet att brygga så här små batchar är att doseringen blir petig, vissa humlesorter ska användas i fåtal gram och då blir det lätt fel.

Ett kommande problem är att de idag vet väldigt väl hur man skalar upp ölen från 20 l till 900 l, vilka konstanter man ska räkna om recepten med, och vilket utbyte bryggverken har. Här kommer man att få börja om från början och lära sig vartefter.

Det ska bli väldigt skönt att få ett nytt bryggeri. Ett riktigt bryggeri. Det borde också bli lättare att hålla en bättre jämnhet i smaken i framtiden
Kapacitetsmässigt kommer man att gå från dagens 180.000 l/år till 800.000-1.000.000 l/år.

Lite mer siffror: De gamla lokalerna är 300 m². De nya drygt 1000 m² med möjlighet att växa ut i resten av huset + ett angränsande hus, upp till 2.400 m². Takhöjden kommer att vara 3,8-5,8 meter, alla tankar kommer att vara 4 m och stående. Den nya lokalen har också något som är väldigt efterlängtat: En lastbrygga och 500 m² tak över lastplatsen!

Hur mycket folk som kommer att behövas i framtiden? Det är svårt att svara på, eftersom ingen just nu vet hur helautomatiskt som ”helautomatiskt” betyder. Men ser man på andra bryggerier som växt på samma sätt så kommer det nog att tillkomma ett par till i produktion, och definitivt någon på kontoret.

Prognosen för första bryggningen i Landvetter just nu: September – oktober 2011.

I den tredje och avslutande delen kommer vi att prata mer om öl. Gamla öl, nya öl och öltrender i allmänhet.

2011-06-20

Allt om öl festivalen 2011



I helgen var jag och frugan i Eskilstuna. Hon för att få lite semester, jag för att dra mitt strå till stacken till landets nyaste ölfestival Allt om öl festivalen som arrangerades av Allt om öl, det vill säga Pelle Stridh.

Jag hade blivit tillfrågad om att vara med i festivaljuryn som skulle utse mässans öl. Mitt schema är rätt fullt, men till slut gav jag med mig och bokade ett rabatterat hotellrum.

På väg till festivalen genomsöktes givetvis traktens Systembolagsbutiker efter öl från lokala Eskilstuna Ölkultur, lika bra att passa på när man har chansen. Förvänta er recensioner av deras öl i sommar!

Kring två på eftermiddagen dök jag in på festivalområdet som låg på ett par innergårdar i ett gammalt industriområde som nu var högskola och nattklubb (Flial). Solen stod på himlen och festivalområdet hade börjat få lite besökare.

Hälsade på Pelle och fick ett ark med silverstjärne-klistermärken som jag inte sett sedan jag gick på lågstadiet. Ordern var enkel: ”Prova öl. Klistra en stjärna på de bästa!”

Så det gjorde jag. Ni kan läsa hur tävlingen gick hos Allt om öl, men här är de öl som blev stjärnmärkta av mig:
Ja, jag gjorde bara av med 5 av 12 stjärnor. Dels för att jag, trots mitt fritidsintresse inte tål alkohol speciellt bra, men också för att det fanns så mycket trevliga människor som kom fram och ville prata öl. Samt utställare som jag ville prata med.

Utställarna var relativt få men lyckades ändå ställa upp med 100 öl av en förvånande bra medelkvalitet. De var Eskilstuna Ölkultur, Nils Oscar, Bishops Arms (som samarbetade med Oppigårds och Brill), Sigtuna Brygghus, S:t Eriks, Nynäshamns Ångbryggeri och Wicked Wine med Mohawk.



Jag drack inte bara öl och pratade utan hängde också med på ett par provningar. Dels ”Lilla ölskolan” med Jessica Heidrich, som alltid är intressant att lyssna på även när hon håller en nybörjarprovning. Jag var också med på en del av Stefan Gustafssons Mohawk-provning där han berättade om sitt liv som fantombryggare. Tyvärr var jag tvungen att avvika från hans spännande och personliga berättelse för att vara med på prisutdelningen…

Stolt vinnare

… som vanns dubbelt av hemmalaget Eskilstuna Ölkultur. Dels Folkets Val som med stor marginal blev Mälarbadens Sommar Ale, festivalens egna öl och en APA som jag personligen hade svårt för: Den var på tok för äppelskalig och överfärsk. Juryns Val ställde jag dock upp på helt och hållet:  Anders Dubbel IPA  var klart festivalens bästa DIPA med en utsökt fräschör, tvärilsk humlebeska och välbalanserad maltighet.

Juryn samlad
Musik på ölfestivaler brukar normalt vara ett elände, men här var underhållningen på den andra gården, delvis avskilt från öltältet. Och jazzfunk med Hhrr. Hammond och Leslie i huvudrollerna tackar jag absolut inte nej till!

Lite efter midnatt tyckte jag attt det nog fick vara nog, och traskade med Jimmy Smith i hörlurarna genom city till hotellsängen. På natten fick vi sedan underhållning av den stora rockabilly/raggar-populationen som spelade AC/DC och Ronny & Ragge för oss på gatan utanför.

Jag vill tacka Pelle och hans gäng för en väl genomförd festival, där allt verkar ha gått bra. Jag ser redan nu fram mot en festival nästa år, då det utlovats ännu fler utställare, öl och gäster!

2011-06-17

To Øl First Frontier IPA

När Tobias Emil Jensen och Tore Gynther var på återföreningsfest med sin gymnasieklass träffade de på sin gamla musiklärare. De började prata öl och läraren övertygade dem om att det var jättelätt att brygga hemma. På något sätt lyckades de få tillåtelse att använda skolans storkök till bryggexperiment på nätterna. Ja, det är Danmark det här.

Lite senare blev läraren Mikkel Borg Bjergsø halva Mikkeller med hela ölvärlden. Grabbarna blev även inspirerade av detta och hängde med till De Proef-bryggeriet där de bryggde en amerikansk IPA på 7,2% med såväl havre som Warrior, Simcoe och Centennial: First Frontier IPA. De gav projektet det dubbeltydiga namnet To Øl.

Det höga gulaktiga skummet är mycket högt och ganska långlivat. Vätskan är nästan klar (det finns jästfällning på flaskans botten), färgen är ljust bärnsten. Mycket skumrester på glaset.

Doften är humlig, fet och besk med lite grapefrukt men också lite avslagna jordiga toner och en aning sur mjölk.

Smaken är bitter-söt med humle-citrus-smaker. Beskan är ganska så beskedlig för en amerikansk IPA. Lite jordiga toner som får mig att tänka på trädsav, mandel och mogna blommor. Eftersmaken domineras även den av humlen som blir ganska fet i smaken, det finns också en instängd sötma och en beska som gränsar till syrlig. Mandlar i slutet.

Kolsyran är lät, bubblorna små och lätta. Vätskan är tjock och lite kladdig.

Den där unkna sötman gör hela ölen tung och klumpig, vilket är tråkigt på all den fina humle som finns därunder.

Betyg: 2,53. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter maj 2011 (lagerstatus). Pris: 34:90 för 330 ml. Bäst före: 23/04/13.

2011-06-16

Mikkeller Koppi Coffee IPA

Det fulla namnet för den här ölen är, tror jag, Mikkeller Koppi Tomahawk x Odoo Shakiso Coffee IPA. Det är en amerikansk IPA på 6,9 % bryggd av Mikkeller hos De Proef. Efter jäsningen har färdigbryggt ekologiskt Etiopiskt kaffe från det svenska rosteriet Koppi tillsatts i ölen.

I vintras drack jag den förra batchen av detta öl (med Guji-kaffe) och då upplevde jag det som ganska unket, ”som att sticka näsan i en gammal tom kaffeburk”. Kan den här vara bättre?

Färgen är orange-guld-bärnsten. Vätskan är mycket grumlig, som en hefeweizen. Det stora gulaktiga skummet sjunker sakta ner och lämnar mycket skumrester på glaset.

Doften är humlig med söta toner av honung och blommor. En stor beska som, till och från, avbryts av torra småvassa nästan fadda kaffetoner.

Smaken är en blandning av sött milt kaffe och en ren besk Amerikansk IPA med toner av grapefrukt, tallbarr och beska örter. Eftersmaken är rätt mild med toner av gammalt malt kaffe. I avslutningen återkommer citrus-bitter humle.

Kolsyran är medelstark. De medelstora bubblorna tonar väldigt fort ut i munnen. Vätskan är torr och lätt.

En AIPA med kaffe… Och här någonstans uppstår ett problem: Smakerna skiftar; ena stunden är det en besk IPA, i nästa stund tar kaffet helt över. De möts aldrig på allvar, smakerna gifter sig inte, de står bredvid varandra.

Och så är det det här med experimentell öl. Hur betygsätter man sånt? Det finns ju ingen stildefinition att ta spjärn mot när man dyker ner i recenserandet. Det som gäller då är att lita på sig själv och fundera över om ölen ser/luktar/smakar/upplevs som god.

Och det var inte riktigt den här. Bättre än första batchen, dock.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets Exklusiva nyheter maj 2011 (lagerstatus). Pris: 39:00 för 330 ml. Bäst före: 23/03/13.

Intervju med Dugge - del 1

Rickgordon som Dugges-guide visar bryggverket.
För några veckor sedan ringde jag upp Mikael Dugge Engström från Dugges Ale & Porterbryggeri i Mölndal. Huvudanledningen var att prata om den kommande utbyggnaden och flytten, men det blev ett långt och spännande samtal om bryggeriet, såväl igår idag och i morgon. Jag tar det säkra före det osäkra och börjar med de tillbakablickande delarna.

Mikael Dugge Engström startade sitt bryggeri i en tidigare verkstadslokal i Mölndal 2005. Innan en droppe öl var bryggd hade en serie öl skissats fram – Göteborgssviten, komplett med namn och etiketter (designade av Ola Freijd). Det var en klassisk samling brittiska ales, från Johannas Bästa Bitter till Bältesspännaren Robust Porter. Helt klassiska var de dock inte, de hade alla fått en lätt citrussmak från den amerikanska humlen Chinook.

Det här med att brygga öl i en svit är inget konstigt idag, men för 6 år sedan var det tänkandet inte självklart, men ”Det fanns lite tankar bakom att göra såhär”. Att det blev brittisk öl berodde på ”Det var så långt min fantasi sträckte sig. Sedan började vi få amerikanska influenser och vågade ta ut svängarna lite mer”.

Våren 2007 märktes det för oss öldrickare när Provbryggd 1-2007 Kalven och Provbryggd 3-2007 High Five dök upp på krogen. Vad var detta? En färsk amerikansk IPA bryggd i Sverige! Just namnet Kalven (som senare skulle bli Holy Cow!) berodde på att testet blev oväntat vek i alkoholen, 6 % i stället för 7,3 %. Resultatet av testerna blev en ny svit, ”Express Yourself!” med ett antal amerikanska craft beer-stilar; IPA, DIPA, APA, Amerikansk brown ale… Men också svarta saker.

Den första batchen av imperial stouten Idjit! bryggdes bara i en enda batch om 30 liter. På den tiden måste det ha varit Sveriges starkaste öl med sina 16,5 %. ”Riktigt jätteäcklig” kommenterar Dugge nu den ölen, som trots det fått höga betyg på RateBeer av de som druckit de få kvarvarande dropparna på mässor etc.

Den batchen har dock ingenting med den öl på 9,5% med samma namn som fanns på Systembolaget ett kort tag våren 2010.

Däremellan bryggdes en stark svart öl som var tänkt att bli den nya Idjit!, men den fick ett mycket sämre utbyte än vad som beräknats: ”Antagligen för att vi slarvade med lakningen”. Nu hade det bestämts att denna bryggd skulle heta Idjit!, men med sina 6,4 % (senare 7 %) tyckte de inte att den riktigt gjorde själ för namnet. Och därför dök det hösten 2007 upp en kraftfull amerikansk porter med det kryptiska namnet ½Idjit!.

Angående Idjit! så har två batcher bryggts i dagarna, en specialorder till den amerikanska marknaden på 50 cl-flaska. Om den som kom förra året förklarar bryggaren att ”Den kan nog bli ännu bättre av att låta stå ett tag till, nästa Idjit!-bryggning vi gör kommer förhoppningsvis att kunna stå på flaska hos oss i 1 år innan den säljs.”

Vi kom att prata om de två lagerölen som högst oväntat kom in på Systembolaget våren 2010: Lager No 1 och Spring Beer och den diskussion som uppstod när Dugges blev tvungna att leja ut bryggningen till andra fysiska bryggerier: ”Det var inga åsikter eller klagomål från dem som köpte ölen av oss” konstaterar han, ”utan det var mina kollegor som det blev liv på. Det här är ju en företeelse som funnits hur länge som helst. Det är ingen som stämmer upp klagokörer över Kaltenberg eller Heineken som bryggs hos Krönleins och Spendrups. Det som utmanade var väl att en så liten skrutt som vi gjorde det”.

Jag tyckte att jag inte hört så mycket från Mölndalsbryggeriet på senare år:
Vi har haft så mycket att göra under sista tiden. Visst har det gått ut lite nyheter på fat, men de har mest hamnat i Göteborg.

Men vi har vi allt vad vi orkar bryggt den öl som beställs. Det är trevligt, men samtidigt lite frustrerande att inte räcka till, att på grund av vårt nuvarande bryggeri inte kunna leverera allt som folk vill dricka.

Det nuvarande bryggeriet är en otroligt tungjobbad miljö mycket på grund av platsbrist; maltsäckarna får bäras långa sträckor, det är komplicerat att flytta ölen mellan tillverkningsstegen, det finns ingen plats för färdig öl och på måndagarna kan de inte brygga, för då körs buteljeringsmaskinen (som dessutom enligt uppgift haft ”ockulta tendenser”). Ändå kommer de i år ”med Guds hjälp och en tandborste” att brygga 180.000 liter.

Den nyfikne kan se hur bryggningen går till idag i en svit bilder på bryggeriets hemsida (Om oss → Mer om oss → Bilder från bryggningen)

Men det ska lösas med ett helt nytt bryggverk i en helt ny lokal i en annan Göteborgsförort. Mer om det i nästa avsnitt.

2011-06-14

Stockholm Beer-datumen offentliggjorda

Bild: Stockholm Beer

2011 års Stockholm Beer & Whiskey Festival and Taste Experience:
  • Torsdag 29 september
  • Fredag 30 september
  • Lördag 1 oktober
  • Torsdag 6 oktober
  • Fredag 7 oktober
  • Lördag 8 oktober
Jag kommer väl att vara där på torsdagarna som vanligt.

2011-06-13

Drakens Imperial Stout

Sista fådda hembrygden lämnar nu skafferiet. Så snart återkommer öl som i alla fall teoretiskt går att köpa!

Andra flaskan jag fick av Rickgordon under vårens Ölfrämjar-årsmöte var svart och stark: Drakens Imperial Stout ligger på 8,5 % och buteljerades 25 september 2010. 

Det pyser inte alls lika mycket som när jag öppnade flaskan med Drakens DIPA igår (länk). Inte kommer någon skumpelare upp från flaskan. När jag försiktigt håller upp den brunsvart-färgade (100 EBC) vätskan uppstår ett väldigt fint lågt varmbrunt skum. De tjusiga gardinerna på glaset sjunker ner relativt fort.

Doften är torr och chokladig. Rostade toner. Lite kaffe och en fin gräddig sötma liksom en ren klar beska. Jag anar dock lite brett-häst långt bort i bakgrunden, men det passar in rätt bra.

Den inledande smaken är rejält och uppiggande besk. Sedan kommer porter-syrliga toner och värmande alkohol. Passerande aningar av torkade aprikoser och lätt kaffe. Eftersmaken är något torr med en aning av mandel, rostade nötter, kaffe och svart choklad. En lätt träig ton liksom marsipan finns i den långa avslutningen.

Smakerna blir aldrig tunga eller vassa.

Kolsyran är relativt stark, de små bubblorna är friska. Vätskan är aningen tjock och likaledes kladdig.

En mycket trevlig och oväntat humlefrisk imperial stout. Jag gillade speciellt den genomgående lättheten i allt.

Betyg: 3,8.

2011-06-12

Drakens DIPA - andra hembryggningen

Ännu ett dåligt samvete…

Drakens Ångbryggeri är en bryggarförening i Göteborg och genom åren har jag druckit och recenserat några av deras öl, ofta med klart godkända resultat.

I samband med Svenska Ölfrämjandets årsmöte i våras fick jag ytterligare några flaskor av deras öl från Rick Gordon, som är med i Drakens-gänget. En av dem var den öl som vi drack på årsmötet, på sätt och vis: Drakens DIPA som fanns på krogen var från de fat som Oppigårds Bryggeri bryggt.

Men det som fanns i flaskan var en senare testbryggd som Drakens bryggt alldeles innan mötet. Den innehöll framför allt ännu mer humle (20 g/l i stället för 18 g/l).

Buteljeringsdatum 23 mars. ”Den är nog inte riktigt färdig än” påpekade Rick Gordon, och vände tankfullt flaskan några gånger: ”Vänta med att dricka den några veckor, ha den inte för kallt och vänd den någon gång i veckan.” var instruktionen jag fick med mig.

Något senare insåg jag att papp-påsen jag fått att ha ölen i hade ett stort hål i botten, så jag lyckades i stressen på väg hem tappa ut en flaska av Dakens Quadrupel. Men det är en annan historia.

Den här historian handlar om Drakens DIPA som nu blivit knappt kvartalet gammal. Frågan är om den är något att ha, eller om min kombinerade glömska med begränsade drickande under våren gör att jag får ställa mig i skamvrån?

Jag får väl läsa problemet på det vanliga sättet:

Det pyser till ordentligt och jag ser lite bubblor stiga i flaskan när kapsylen tas bort. Faktum är att den skummar i flaskan likt en belgare. Bäst att hälla upp lite försiktigt. Jodå, kolsyran hörs när jag häller upp den bärnstensfärgade klara vätskan. Det bildas ett rätt högt varmvitt kompakt skum som långsamt sjunker ner till en fingertjock skumkrona. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften innehåller en del oljiga humletoner, men känns också – tyvärr som väntat – en stor men ganska trött beska. En hel del exotiska frukter som ananas, grapefrukt, mango, lime och lite vanilj. Ren alkohol, gummi, mjölkpulver och brun farin-sötma i bakgrunden. Det är bra, det här, men den har med största sannolikhet varit bättre.

Smaken är rejält besk, det sticker lätt i svalg och näsa när jag tar en klunk, något jag annars bara upplevt bland riktigt aggressiva amerikanare (Hop 15 etc). När den värsta bitterchocken lagt sig kommer det lite blandade humletoner fram: Citrusfrukt, citronsyra, ananas/mango/papaya. Smaken är genomgående intensiv och lite fet i känslan. Till och från dyker det upp lite kemiska toner av plast, gummi, smörjolja och matolja. Men de passerar, dyker upp igen och är lite svåra att greppa. Det finns en mjuk ren sötma och lite knäckiga toner, och sötman är nog rätt kraftig men den balanseras iväg av all humle.

Eftersmaken är besk och aningen torr med en ton av omogna bananer. Exotiska frukter, stor ren beska som fyller hela munnen. Lite vörtlimpa, hö, ängsblommor och aningar av olivlja. Avslutningen är något torr och mycket besk.

Kolsyran är kraftig med kortlivade små lätta bubblor. Vätskan är något kladdig.

Okej. Den är nog aningen gammal och misshandlad av mig och har troligen passerat sin topp. Men den är ändå trots sina små brister här och där en betydligt bättre västkust-DIPA än de flesta svenska kommersiella DIPA jag druckit.  Mina förväntningar inför släppet av Drakens DIPA på Systembolaget 1 augusti är vansinnigt höga!

Betyg: 3,9.

Gusto Ölprovningsspel - en recension


Hur recenserar man bäst ett sällskapsspel? Efter lite funderande kom jag fram till att man ska spela det med ett sällskap.

Spelet i fråga fick jag på posten för en dryg månad sedan med avsikten att skriva om det på bloggen. Gusto Ölprovningsspel är namnet på produkten.

Efter förra veckans ölprovning samlade jag några intresserade deltagare och spelade spelet med dem. Efteråt skulle vi alla skriva ner åsikter och synpunkter som jag samlade ihop, skrev av och skickade till spelmakarna på Njutningsfrämjandet. Feedbacken från mig, gästerna och Njutningsfrämjandet resulterar så i den här recensionen. Tänk om jag kunde vara lika ambitiös i andra delar av livet…

Ett stort tack till De Klomp ska också delas ut för att vi fick sitta i lokalerna, att vi fick låna glas och pennor, att vi fick service av Bobo med flera. Och inte minst att vi gratis fick några flaskor öl. Tack, tack, tack!

Gusto är en serie spel. Förutom Ölprovarspelet finns en variant för choklad ute, och spel med ost-tema och vin-tema är på gång.

I korthet får alla deltagare ungefär 1-2 dl vardera av 4 olika öl. Det är viktigt att varje deltagare får likadana glas. Så kommer det frågesport med öltema. Efter detta provsmakar man på traditionellt vis två av ölen och skriver notiser om dem. Så lite mer frågesport och provsmakning av de två andra ölen. Därefter spelas finalen där med ytterligare lite frågor och taktik.

Finalprovningen går ut på att man provsmakar en av ölen med slutna ögon. Sedan får man titta på sina protokoll och gissa vilket öl man just drack.

Vi kom väl alla inblandade överens om att frågorna var för lätta. Det här svarade Simon från Njutningsfrämjandet om detta:
Generellt kan man nog säga att de flesta av era åsikter faller under rubriken ”Ni kan för mycket”.

Spelet huvudmålgrupp är inte så kunniga som er, en typisk person är den som gärna går till Bishop och där köper Staropramen Granat. Det vill säga de som är ute efter något lite bättre än stor stark men ändå är väldigt mainstream. Då ju Staropramen Granat är Bishops mest sålda öl är ju uppenbart denna massa ganska stor.

Ett typiskt speltillfälle kan också vara att en person. Vi kan kalla honom ”Magnus”. Bara för att ta ett namn ur högen ;-). Magnus är en stor ölälskare och gillar att dricka och analysera öl. Magnus vill gärna att fler i hans bekantskapskrets skall bli det också. Magnus plockar därför fram Gusto Öl ur bakfickan en dag när vännerna är samlade. Vännerna spelar och provar i goda vänners lag. Då och dä kommer Magnus med lite ytterligare information kring frågan som de just läst. Givetvis vinner Magnus spelet i slutändan men de flesta tycker ändå att det är ok därför att de fick faktiskt reda på en hel del spännande saker om öl medan de spelade och framförallt för att det var ett roligt och lättsamt sätt att göra det på. Magnus behöver inte heller känna sig allt för mycket som en besserwisser som sitter och predikar om öl (som vanligt...) då han ju faktiskt mest kommenterar det de precis hört.

Okej. Nog bra tänkt. En annan sak som vi anmärkte på var att det gick åt ganska många protokollblanketter vid spel (2 per person) och vad gör man om de tar slut? Svaret var att man skriver ut nya från företagets hemsida.

Det fanns också deltagare som tyckte att det fanns för lite plats att före egna anteckningar och att urvalet för kryssrutor var lite oväntat. Åter var det nog så att vi egentligen överkvalificerade för spelet, men att det fanns en poäng med urvalet. Man ska exempelvis fungera på att öl inte smakar salt och att man ska bära med sig det när man väljer öl till mat. Då utgår de från att man inte serverar Gose till spelet. Det gör de rätt i!

Så vad tyckte jag om spelet? Bra och roligt. Det är helt klart ett bra alternativ till en privat ölprovning där själva provningen med en provningsledare skulle bli för stelt eller  ambitiöst. Man lär sig saker om öl, man lär sig grundläggande provningsteknik och man har kul under tiden.

En rekommendation kan vara att välja ganska enkla och tydliga öl, i alla fall om det är icke-ölnördar som ska spela. De vi spelade med var lite småknepiga och inte helt klassiska: Adnams Innovation, Southern Tier ÜberSun, Gouden Carolus Ambrio och Saison 1900.

Vann jag? Nej, det gjorde Reibert. Gissade jag rätt på ölen? Nähä! Jag tänkte taktiskt och skulle memorera en tydlig smak/doft från varje öl. Men så insåg jag försent att det fanns nyanser av hallonsylt i två av ölen, och jag chansade såklart fel. Men, som spelskaparna påpekar:
Trots att vi är utvecklare är tävlingsmänniskor tycker vi inte att det viktigaste i detta "spel" är att vinna. Det är lika mycket ett redskap till diskussion.
Spelet är värt sina 149:00 om man vill dra in sina bekanta i ölprovarträsket. För dig som enbart rör dig i ölnördskretsar är det kanske inte helt meningsfullt, dock.

Bild: Njutningsfrämjandet.

2011-06-11

Henriks hembrygder: Pacific Pale Ale

Som liten bonus till flaskan med dark mild ale (länk) fick jag en flaska märkt ”PA” vilket ska utläsas Pale Ale. Presis som med en andra vet jag just nu inte mer om den.

Den bärnstensfärgade (20 EBC) vätskan är lite grumlig, det stora ljusbeigea skummet sjunker efter en liten stund ner till ett fingertjockt lock under det att det lämnar mycket rester på glaset. 

Doften är något söt med en lite sirapslik maltighet. Humliga, fruktiga toner. Rena dofter. Aningar av syrligt fruktgodis och Coca Cola.

Smaken är lätt, frisk och milt söt. Humle finns, men den dominerar inte. En viss övergående torrhet märks. Antydan till bagerijäst och kokta grönsaker (DMS) stör en aning. Lite blommor i eftersmaken liksom lite alkohol, en mjuk maltighet med lite karamell i. Avslutningen är ren och något maltig med lite salt.

Kolsyran är ganska mild, men de många mycket små bubblorna är lite kittliga i munnen. Vätskan är lätt och lite torr.

Jodå, det här gick att dricka. Något lite oren i mitten av smaken, men annars en duglig engelsk pale ale.

Senare tillägg och facit: Amerikansk Pale Ale, men med enbart Nyzeeländsk humle. En månad på flaska.

Min kommentar: Det amerikanska/nyzeeländska märktes väldigt lite, jag tyckte den var i alla fall 90% engelsk i doft och smak.

Betyg: 3,4.

Henriks hembrygder: Dark Mild Ale

Jag fick besök från Henrik häromveckan. Hembryggaren vars öl jag recenserat under våren. Den här gången hade han med sig två flaskor. Den ena var en dark mild ale, som han fick byta mot en flaska Wold Top Centenary Way Mild Ale. Främst av anledningen att han inte druckit någon kommersiell dark mild tidigare.

Jag fick flaskorna mot löfte att jag skulle ha dem kallt och inte dra ut på recenserandet ett kvartal (som jag olyckligtvis gjorde tidigare). Tyvärr fick jag ingen medföljande lapp med fakta om råvaror, tillverkning, styrka eller tappdatum. Fast jag tror jag får veta det om ett tag.

Färgen är medelmörkt brun (30 EBC), vätskan klar. Det ljusbruna skummet faller snabbt ner till ett fast fingertjockt ojämnt lager utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är först lite kemisk och påminner om varm plast. När jag kommit förbi denna fenolton hittar jag de mer väntade dofterna av choklad, lite kaffe och fin malt. Väldigt lite beska/humle.

Smaken är lätt och frisk. Lite mjölkchoklad, kaffekarameller och en lätt något hö-ig humleton. Något av plastsmaken återkommer även här, men mycket mindre än i doften. Kroppen är lätt och smakerna är genomgående mer torra än maltsöta. Rostade toner (brungräddat knäckebröd), och tyvärr återkommande fenolisk plastsmak.

Kolsyran är relativt lätt, de få stora bubblorna mjuka. Väskan är lätt.

Jag tror jag upplevt precis samma plast-smak i Henriks andra öl. Och fenolersmaker är bland de svåraste att ge bryggaren goda råd om: De kan komma från ungefär allt i bryggprocessen. Samtidigt är dark mild en så smakmässigt lätt stil att det är svårt att gömma undan felsmaker. Förutom fenolerna saknar jag också den sötma som ska finnas i stilen. Annars fanns det som ska finnas här.

Senare tillägg och facit: Dark Mild 3,9%, jäst med Irländsk öljäst och vattenbehandlad för att efterlikna Londons vattenprofil. Två månader på flaska.

Betyg: 2,35.

Kommande provningar på De Klomp


Kommande provningar på De Klomp. De startar 15:00 nu under sommaren och håller på en timme. 150:- kostar det och det är drop in som gäller.
  • 18 juni – BrewDog. (själv är jag på Allt Om Öl Festivalen)
  • 2 juli – Ofiltrerats Favoriter. Jag väljer ut riktigt bra öl!
  • 9 juli – Veteöl
  • 16 juli – Barley Wine
Mer information kan finnas på De Kloms Facebook-sida.

Rapport från en blindprovning

Bild från en gammal provning.

Idag var det dags för den traditionella blindprovningen på De Klomp. Bobo hittar sex öl och serverar dem utan att jag eller någon gäst får veta vad det är. Och så ska vi gemensamt fundera fram vad det är i glasen. De som varit har vi kunnat hitta rätt till 2/6 öl.

Hur skulle det gå idag?
  1. Ljust rödaktigt. Grumligt. Lite orent men ändå inte ale-fruktig. Lite humle, men ingen citrus. Vete-syrlighet. Vi funderade och gick igenom många tänkbara stilar. En modern engelsk pale ale med vete? En brittisk lager? Något från någon jätteliten ny bryggare? Vi kände att vi inte riktigt kunde komma fram till exakt vad det var. Facit: Weihenstephaner Tradition Original.
  2. Bärnsten. Lite fruktig humlig doft. Välhumlad, besk, mycket torr och helt tom i kroppen. Flera gäster ropade direkt ut svaret. Facit: Brewdog Nanny State.
  3. Ganska ljust. Klart. Doftade… rent. Och friskt av kaffe. Huh? Vi kom givetvis att börja prata om Mikkeller Koppi IPA. Fast det kunde det inte vara, väl? Beskan saknades. Och den här var mycket renare och friskare. Riktigt god, faktiskt. Men vad var det. Vi kom fram till att det var kaffe i den här. Och att det nog var en lager på 5-6 %. Men vem har bryggt en sådan? To Øl? Amager? Det enda jag spontant kom på var en kaffelager som bryggts av Monks Cafe. Men det är ju många år sedan. Här bröt Bobo in och påpekade att vi aldrig kan ha druckit det här någon gång, men att vi kommit så långt och så rätt vi kunde. Facit: Det var en kanna (1½ l) Nils Oscar Kalasöl God Lager där han tillsatt 25 cl nybryggt bryggkaffe! Jag drack lite till, och många gäster var överens med mig att det här var gott. Godare än Koppi.
  4. Grumligt. Ljusbrunt. Aningen syrligt. Rejäla dofter och smaker av aprikoser. En del vetetoner. Ganska enkel. Rätt måttligt med alkohol. Jag kom att tänka på min barndoms Yoggi Samoa. Kunde det vara någon belgisk fruktöl? Gör Floris någon Aprikosöl? Take tyckte sig ana en De Proef-hussmak. Efter en stunds tröstlöst funderande berättade en av gästerna att han nyligen druckit just den här. Det är alltså en öl bryggd med engelsk malt och humle, men med sydtysk veteölsjäst. På det sättet kommer de övertydliga aprikostonerna fram. Facit: Dark Black Rooster Mr. Wheat.
  5. Svart. Torrt. Rejält rostat. Brunt skum. Ingen karamellton. Efter en del diskussioner och funderingar kom vi fram till att det är ungefär de egenskaper som gör Shepherd Neame Porter till en bättre stout än porter. Facit: Shepherd Neame Porter.
  6. Bärnsten. Ganska mycket skum. Alkoholgardiner. Amerikansk humle, och mycket av det. Men en beskedligare beska än man kunde tro. Amerikansk IPA eller DIPA, var vi väl överens om (med reservation för en överkraftig APA). Fast troligen inte en amerikanare, den var inte tillräckligt bra för det. Men vad? Vi räknade direkt bort några öl: Brewdog Hardcore IPA, Oppigårds Indian Tribute och Dugges-ölen borde vi väl känna igen? En teori var Nynäshamns Dragets Kanal, som finns på fat på krogen just nu. Ett antal minuter åtgick till att diskutera varför det inte kunde vara den. FacitNynäshamns Dragets Kanal Dubbel IPA.
Tja, jodå. Jag tycker väl inte att jag och dagens 18 gäster gjorde bort oss allt för mycket. 

    2011-06-10

    Brewdog Alice Porter

    En öl jag fick av BeerSweden-Darren i samband med Linköping Beer Expo i vintras. Till det en lite osammanhängande berättelse om bakgrunden, jag tror att det var ett par som var på Brewdog i Skottland på sin smekmånad (eller var det möhippan?) och bryggde en öl. En stark porter. Och hon hette Alice. Kanske också Porter i efternamn?

    I vilket fall. Ölen heter Alice Porter och är en baltisk porter (eller en historisk engelsk porter?) på 6,2 %.

    Färgen är mörkt brun (60 EBC), vätskan klar. Det stora skummet är ljusbrunt och kompakt, det sjunker långsamt utan att lämna nägra skumrester på glaset.

    Doften är mjukt söt (farinsocker) och mycket mjuk. Aningar av citrus-humle och en viss beska i bakgrunden. Avrundade toner av kaffe och choklad. Röda bär och träkol finns också.

    Smaken är på samma gång lätt, mjuk och komplex. Redan efter första klunken inser jag hur förbaskat lättdrucken den är. Silkeslena mjuka smaker, några av dem rostade nästan brända. Farinsocker, kakao, grillat kött, katrinplommon. Eftersmaken är något torr med toner av karamelliserat socker, kaffe och torkad frukt liksom en liten surhet. Det långa komplexa slutet är aningen beskt och mycket välbalanserat. 

    Kolsyran är mild, de små bubblorna friska. Vätskan är mjuk.

    En mycket välgjort stark porter: Extremt lättdrucken och faktiskt en av de bästa svarta öl jag någonsin druckit.Tyvärr verkar det inte finnas några planer att ta in den till Systembolaget under året. Importören Cask Swedens hemsida ger heller inge indikationer på om den går att privatimportera.

    Betyg: 4,68. Tillgänglighet/pris: Gåva. Bäst före: 14.03.12

    Zillertal Märzen

    Märzen/Oktoberfest är en lite ovanligare ölstil i Sverige. Närmast är väl Nils Oscar Kalasöl. En lite mörkare, maltigare och kraftigare öl som tyskarna bryggde under månaderna före och efter sommaren då man inte kunde brygga öl (mest i mars, som namnet indikerar). Men under senare årtionden har en alternativ tolkning växt fram, de moderna oktoberfestölen: Ganska ljusa, söta och lågt humlade.

    Jag kan redan nu säga att Märzen från Österrikiska Zillertal Bier är i den senare skolan. 5,1%. Det är den sista ölen jag fick från Peters skidresa i vintras.

    Färgen är kallt gul (5 EBC), vätskan klar. Ölet ger ifrån sig ett lätt fräsande när man häller upp den. Det två fingrar höga skummet är vitt, ojämnt och hårt. Inga skumrester på glaset.

    Doften är väldigt söt och en aning instängd med en hel del spannmål, lite färska blommor och en mild aning av ren humle.

    Smaken är söt och tung med massor av malt och lite vört. Corn Flakes… En lätt ren beska utvecklar sig i eftersmaken i den annars mycket söta drycken. Lite torra mineraler i avslutningen, liksom lite alkohol.

    Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är ganska mjuka. Vätskan är lätt.

    En öl som smakar betydligt billigare och slarvigare än vad jag tror att den är. Lite som de där svenska söta ölen kring 5-6 % som var populära för sådär 10 år sedan (Humlan, Bellman…). Eller som de tråkigaste oktoberfestölen. Nja.

    Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Köpt i Österrike. Pris: Gåva. Bäst före: 04/08/11.

    Mobil version


    Blogger har just lagt till möjligheten att ha en automatgenererad mobil version av bloggarna de härbärgerar.

    Jag har slagit på den funktionaliteten. Ni som är nyfikna kan kolla hur det ser ut här: Länk.

    Åsikter?

    2011-06-09

    Sveriges 10 bästa öl - ett annat perspektiv

    Nyligen presenterade Aftonbladet en liten artikel (länk) där de presenterade Sveriges bästa öl genom att återge Ratebeers topplista.

    Framför allt deras sätt att slå samman flera varianter av samma öl (= olika fatlagringar av Kaggen!) verkar ha väckt en del irritation hos vissa ölbloggare. 

    Jag vill inte vara sämre, utan ger er samma lista fast från Beer Advocate. Den skiljer sig en del från Ratebeer, av flera orsaker:

    BA-listan viktas på ett annat sätt, så öl med få recensioner får automatiskt svårare att komma högt upp. Öl med färre än 10 recensioner är inte alls med i listan.

    Det är också ett välkänt faktum att BA har en mycket mer USA-centrerad användarbas. Det inverkar genom att öl som inte exporteras utanför Sverige har mycket svårare att komma med på listan. Och kanske har amerikanarna en annan smak än européerna?
    1. Närke Kaggen! Stormaktsporter
    2. Närke Stormaktsporter
    3. Carlsberg Carnegie Porter (5,5 %)
    4. Närke CAmarillo
    5. Närke Örebro Bitter
    6. Nynäshamn Bötet Barley Wine
    7. Jämtlands Julöl
    8. Nils Oscar Rökporter
    9. Slottskällan Imperial Stout
    10. Dugges High Five!
    Jag noterar att betygen inte behöver vara skyhöga för att komma in på listan, redan på plats 6 är medelbetyget under 4.

    Egentligen är det här en filtrerad lista ur den skandinaviska topp 100 (jag har recenserat 37 av dem). Ska vi ta den skandinaviska topp 10?
    1. Närke Kaggen! Stormaktsporter
    2. Närke Stormaktsporter
    3. Ølfabrikken Porter
    4. Mikeller Beer Geek Brunch Weasel
    5. Haandbryggeriet Odin's Tripple
    6. Haandbryggeriet Haandbakk
    7. Mikkeller George! Bourbounfadlagret
    8. Sinebrychoff Porter
    9. Carlsberg Carnegie Porter
    10. Beer Here Mørke - Pumpernickel Porter
    Skrollar jag ner i topp 100 uppskattar jag att Mikkeller dominerar listan numerärt med Nøgne Ø på andraplatsen.