2011-04-29

Zillertal Pils

I vintras var min vän Peter i Österrike för att åka skidor. När han ändå var där så köpte han några flaskor av den lokala ölen från Zillertal Bier. Tack tack! Bryggeriet verkar vara ett mycket traditionellt ställe som tillverkar de klassiska tyska öltyperna utan stora åthävor.

Den första ölen därifrån blir deras tyska pils Zillertal Pils som ligger på 4,9%.

När jag häller upp den i min SMÖF 2008-pilsnerflöjt ser jag en klargul färg (7 EBC) och en klar vätska. Det jättehöga hårda skummet är klarvitt, det sjunker långsamt ner och lämnar en massa tunna skumrester på glaset.

Doften är maltig och söt med en lätt metallisk beska, toner av nybakt franskbröd, nyslaget gräs och en aning margarin. Det är genomgående rena dofter.

Smaken är först söt-besk, torr och mycket blommig med lätta antydningar av smör. Den krispiga beskan är mellan medelstark och stark. Det finns toner av nybakta småfranskor dessutom. Eftersmaken har en mjuk sötma, färska och torkade blommor och mer av den här krispiga beskan. Avslutningen är aningen smörig.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna är rätt mjuka i munnen. Vätskan är medelmjuk.

Oooh. Så delikat! Och så lättdrucken! Varför går det inte att göra sånt här i Sverige?

Betyg: 4,4. Tillgänglighet: Köpt i Österrike. Pris: Gåva. Bäst före: 27/06/11.

2011-04-28

Ska ESB Special Ale

En present från en vän, som på något sätt kommit över den här burken med ESB Special Ale från Coloradobryggeriet Ska Brewing Company. Det är en brittisk ESB på 5,7%.

Doften är mjukt söt med rätt så mycket beska. Söt limpa, lite fruktighet och toner av gräs, blommor och aningar av alkohol och smör.

Färgen är bärnsten med lite rött (25 ECB). Vätskan är klar. Den varmt beigea skumkronan är fingertjock och kompakt. Den sjunker sakta ner och lämnar lite snygga skumrester på glaset.

Smaken är betydligt beskare än de brittiska originalen, som är betydligt mer maltfokuserade. Fast det är snyggt gjort och inget som stör, bara lite annorlunda. Annars känner jag igen alla smaker som ska finnas med: Lite karamell, smör, söta frukter, hö och blommor och lite snabbt förbipasserande alkohol. Kroppen är medium till full. Eftersmaken har en del brödtoner, lite alkohol, frukter och örter samt toner av maskrosor och smörblommor. Slutet har maltiga toner av franskbröd.

Kolsyran är stark men ganska kortvarig. Mycket små bubblor. Medelmjuk vätska.

En trevlig ESB som har en amerikansk twist utan att förlora sina brittiska rötter. Och för att citera texten på burkens sida: Lip Up Fatty!

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Gåva. Bäst före: Svårläst, står det 04/10/11?

Felsmaker och skador

I lördags höll jag en annorlunda ölprovning på De Klomp: Felsmaker och skadad öl.

Första gången jag hörde talas om konceptet var när Svenska Ölfrämjandet i Göteborg gjorde något snarlikt för 1-2 år sedan. Då skakade jag på huvudet och undrade lite vad de höll på med. Men när jag sedan gick öldomarutbildningen där vi bland annat provade skadad öl och typfel så insåg jag det intressanta i det hela.

Och framför allt det nyttiga. När vet man att en öl är skadad så man kan reklamera den?

Det är inte helt enkelt att välja ut öl och vad man ska göra med den, men så här blev det till slut:
  • Wells Bombardier Burning Gold, som i sina klara flaskor legat i ett solgassigt fönster några dagar. Trött och lite pappig, som en ljusskadad öl ska vara.
  • Weihenstephaner Kristall som fått några kryddpepparkorn i flaskan och så återförslutits för att stå några dagar. Skulle illustrera en lättare feljäsning. Tvålig och fet smak samt en doft som fick flera gäster att tänka på glögg.
  • Carlsberg Hof med en färsk tillsats av en skvätt burkmajs-spad. Skulle illustrera en DMS-skadad lager, troligen beroende på sekunda råvaror och/eller stressad tillverkning. Gjorde sitt jobb väl.
  • Weihenstephaner Original som stått vid restaurangspisen i nära en vecka och som skulle illustrera oxidation/värmeskada. Unket söt med en mycket tydlig doft och smak av honungsarom. Wellpapptonen fanns där också, men mindre än jag önskat.
  • Grolsch med en rejäl skvätt batteri-vodka. Här var tanken att ge ölen en rå spritig smak utan att ha någon maltkropp som matchar. Svåraste felet att hitta, men de flesta kända att det var något svårbestämbart fel i den.
De 7-8 tappra som beslutat att spendera påskaftonen eftermiddag med att hälla i sig det här måste saluteras. Tack för att ni kom!

Till nästa snarlika provning har jag lärt mig en hel del erfarenheter. Exempelvis bör nog ett likadant, friskt öl serveras så man mer noga kan förstå vad som händer mer detaljerat.

Ytterligare saker som jag hade velat göra, men som inte gick av praktiska själ:
  • Mjölksyrainfektion i en lager.
  • Diacetyl/smörkolaarom i en tjeckisk pils.
  • Sherry i en färsk ale för att visa en annan sorts oxidation
Har ni några idéer?

Notiser XLVIII


Det händer saker i Falkenberg i dagarna: Carlsberg Sverige uppmärksammar att varumärket Carnegie Porter fyller 175 år genom att brygga en specialversion som blickar bakåt.

Det är första gången man använder överjäst i modern tid i Falkenbergsbryggeriet. Ölen kommer sedan att tappas på träfat som lånats från Horse Heaven Hill Heaven Hill Destilleries. Bryggmästare på det här evenemanget är Garrett Oliver från Brooklyn Brewery.

Var och när vi kommer att få se den här ölen vet jag i dagsläget inte.

Senare uppdatering från Stefan ”Mohawk” Gustafsson: ”Den kommer nu ligga 8 veckor innan den tappas på stora flaskor. Förmodligen kommer premiären bli till Stockholm Beer Festival, och flaskorna kommer senare att bli en exklusiv lansering på Systembolaget.”

= = =

Missade ni chansen att dricka alla de 19 nya single-hop-alen på Mikkeller Bar härom veckan? Ny chans ges hos Babajan i Stockholm tisdagen 3 maj.

= = =

Köpenhamnsbesökarna påminns härmed också att fredag 29 maj 15:00 öppnar Ølbutikken i den nya större butiken på Istedgade 44. Givetvis firar de flytten med att sälja rar öl, både dansk och importerad.

= = =

För någon vecka sedan fick jag ett dokument från Systembolaget där de svarat på frågor från dryckesskribenterna. Bland annat visades att en halv liter starköl (gissar att de räknar på 5,6%) kommer att bli 70 öre dyrare om regeringens skattehöjning går igenom.

Vidare testas just nu kundterminaler på ett 20-tal butiker. Det tycker jag verkar som en bra idé, så man slipper haffa någon ur personalen bara för att fråga om en vara finns i butiken, och var den i så fall står.

Kundterminal. Foto: Magnus Skoglöf.

Vidare lite statistik från e-beställningen:
  • 60% av beställningarna är från Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala
  • Röda viner står för 50 procent av beställningarna och av dessa är hälften vin på flaska över 100:-
  • Snittbeställningen ligger i nuläget på 600:-
= = =

Porterfestivalen i Göteborg, ett samarbete mellan Svenska Ölfrämjandet, Porter Drinkers Associaton och Novotel, kommer att gå av stapeln för tredje gången i rad: 19 november är datumet du ska skriva upp!

= = =

Själv har jag just nu fullt upp med att mentalt förbereda mig för att döma mitt första Hembryggar-SM i helgen. Och att fixa med utlottnings-grejerna. Fasen vilket lyxpaket det kommer att bli!

2011-04-25

2000-bonus 2: Utlottning av ölprylar


Firandet av mitt inlägg #2.000 fortsätter med en utlottning till er läsare.

Jag har samlat ihop en liten låda med ölrelaterade reklamprylar: Bland annat finns det en tjusig Slottkällan Nelson-t-shirt i storlek L, öppnare, kortlek, pins och vad jag lyckas rafsa samman från olika bryggerier.

Deltagandet är inte svårare än att skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med ärenderaden ”2000”.

Jag drar vinnaren om en vecka, måndag 2 maj 20:15. Om någon utanför Sverige vinner så får vinnaren hjälpa till med portot.

Okej, är inte det nog? Jag är inte den som är den, utan kastar också in ytterligare vinst: Du kommer att få bestämma vilken öl som jag har hemma som jag ska recensera!

2000-bonus 1: Pubrunda i Östergötland!


Jag har i helgen publicerat inlägg #2.000 på Ofiltrerat. Detta ska firas!

Först ut är en tvåsidors pubrunda till Norrköping och Linköping som jag skrivit till Svenska Ölfrämjandets tidskrift Maltesen. Jag har fått tillåtelse att publicera guiden på bloggen nu när senaste numret kommit till medlemmarna.

Bara att skriva ut, ta tåget och hitta din favoritkrog!

2011-04-24

Henriks hembrygder: Belgisk IPA

Sista flaskan ut från samlingen med hembrygder jag fått från Henrik blir Belgisk IPA.
Houblon Chouffe liknande öl typ Trippel/IPA, 8 veckor på flaska. 9%.
Utseende: Öppnar flaskan. Möts av ett pysande ljud. Häller försiktigt upp och får ett glas ljust bärnstensfärgad i det närmsta klar vätska (20 EBC) med ett riktigt prydligt varmvitt luftigt tre fingrar högt skum. Lite skumrester blir kvar på glaset då det sakta sjunker ner.

Den doft som möter mig är närmast aggressiv i sin beska och alkohol. En kraftig sötma med toner av apelsinsaft, vetedeg, lite lösningsmedel och citrongodis.

Smaken är betydligt mildare än doften. Humle? Visst, men framför allt den där typiska mixen av jästiga-fruktiga toner och en lätt sötma som liksom lägger sig som ett utslätande lager kring de andra smakerna. Mycket citrus (lime, apelsinskal, apelsinsaft, citron) i eftersmaken liksom viss sötma. Däremot finns det ingen som helst beska kvar i munnen efter ett tag.

Kolsyran är å ena sidan inte speciellt stark, men den är å andra sidan ganska vass när den finns där. Bubblorna är mjuka. Vätskan är aningen kladdig.

Ytterligare en välgjord öl. Problemet, som jag upplever det, med den är humligen. Eller kanske åldern? I vilket fall vill jag ha betydligt mer beska och mindre citrusfrukter i min belgiska IPA.

Betyg: 3,3.

Henriks hembrygder: Belgisk Dubbel

Andra flaskan för kvällen är även det en hembrygd från Henrik, den här gången blir det Belgisk Dubbel. Läs mer om hans öl här.
Belgisk dubbel. 6,5 månader på flaska. 8,4%.
Utseende: Flaskan öppnas och jag möts av ett avmätt pysande. När jag försiktigt häller upp den möts jag av en brun (30 EBC) kristallklar vätska. Det fingertjocka skummet sjunker snabbt till en varmt smutsvit ring kring glaset utan att lämna mycket andra spår på glaset.

Doften är mjuk med en lite jästigt-syrlig belgisk ton. Gräddkola, karamelliserat socker och lite alkohol. I bakgrunden fenoliska aningar av kryddnejlika. Det är inte utan att jag kommer att tänka på vörtbrödsdeg. Snygg, om än kanske aningen svag.

Smaken är belgisk. Jästiga kryddiga fenoler, aningar av smörkola och karamelliserat socker/karamellsås. Inte så söt, utan snarare stramt medel-torr. Mogna äpplen, lite ananas, knäck och en komplex torr maltighet. Medelstor kropp. Den långa eftersmaken har en torr lätt beska, lite gröna bananer och svaga aningar av tokmörk choklad samt torkade frukter. Alkohol och bananskal i avslutningen.

Kolsyran är mycket kraftig, ölen blir stundtals skummig i munnen. De mycket små bubblorna är aningen vassa när de skummat klart. Vätskan är medel-mjuk.

Jag ska vara helt ärlig: Dubbel är ingen stor favoritstil hos mig. Visserligen passar den väldigt väl till den moderna husmanskost med såsreduktioner och potatiskakor som De Klomp-kockarna gillar, men det är lite för mycket alkohol i dem för att jag ska vilja dricka dem till maten (då funkar oftast en brown ale eller porter bättre). Och det här var en bra dubbel.

Betyg: 3,725.

Henriks hembrygder: Maibock

I eftermiddags kom schemat för oss domare i hembryggar-SM 2011. Jag ser verkligen fram mot att få bedöma alla inlämnade bidrag i de klasser som Linköping fått sig tilldelade om en vecka.

Jag firar detta med att fortsätta tömma den påse med hembryggder jag fått av Henrik, läs gärna mer om dem här.

Först ut i kväll blir Maibock. Om den står det på den bifogade lappen följande:
Maibock, modern ljus bock med otraditionell humle, 8 veckor på flaska. 6,8%.
När jag öppnar kapsylen möts jag av ett kort fräsande och pyttelitet rök. Vätskan är ordentligt grumlig med lite partiklar, trots försiktig dekantering. Färgen är ljust brun (25 EBC), det tre fingrar höga skummet är varmvitt och sjunker rätt fort utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften har en ganska inbjudande ton av humle med lite vax/stearin, en mjuk sockersötma och en ton någonstans mellan müsli och sirapslimpa. En lite otydlig beska i bakgrunden som ändå märks där. Det luktar faktiskt ganska gott, även om det finns något slags smör i bakgrunden som stör en aning.

Smaken är friskt besk, och jag tycker att maltsötman framträder som den ska göra i en bock. Annars finns en mycket ren beska och knappt kännbara spår av alkohol i bakgrunden. Det är genomgående rent och prydligt, kanske med lite för mycket humle (jag anar lite grapefrukt och svartvinbärsblad). Eftersmaken är mer problemetisk, den försvinner iväg fort och lämnar enbart en kliniskt besk ton och värmande alkohol efter sig.

Kolsyran är kraftig och frisk, bubblorna nästan lite vassa. Vätskan är torr och lätt.

En öl utan större fel. Problemet är snarare det motsatta; smakerna hänger inte kvar i munnen utan försvinner iväg för fort. Vilket också gör den till den mest hinkbara ölen i samlingen, i alla fall hittills. Lömsk. Lite längre större smak och renare vätska, så är den här hemma!

Betyg: 3,025.

Adnams Innovation

Efter den svenska pale ale:n undrade jag vad jag skulle dricka till kvällens mat på De Klomp (lamm, påsk som det är). Bobo kollade i den brittiska hyllan och föreslog ett par skottar jag aldrig hört talas om. Men ännu mer rekommenderade han en öl från engelska Adnams: Innovation.

Jag skummade etiketten och fick fram att det var en öl i strong ale-familjen på 6,7% som vunnit en massa priser, att det ursprungligen var en engångsbrygd för att fira ett nytt bryggverk som nu har återkommit.

När jag nu läser deras beskrivning av ölen inser jag också att det är deras tolkning av amerikansk IPA. Någon engelsk pale ale som Beer Advocate listar den som är det definitivt inte. Humlen är en blandning av engelsk (Boadicea), amerikansk (Columbus) och Slovensk (Stryian Goldings). Vetemalt ingår också i receptet.

Färgen är ljus bärnsten, vätskan klar. Det låga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar lite sumrester på glaset.

Doften är torr och humlig på ett ganska komplext sätt. Gräs och hö. Lite jäst och mineraler. Aningar av inlagd frukt och melon.

Smaken är mycket maltig på ett väldigt engelskt sätt. Inlagd exotisk frukt och lite lagrad ost. Aningar av vax och stearin. Stor kropp. Fruktig eftersmak med en växande elegant beska och mogna äpplen.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är mjuk.

En fin och välhumlad engelsk strong ale. De må ha försökt göra en amerikansk IPA, men mest av allt slås jag av den där fruktiga och lite sockerlagssöta smaken som jag känner igen från andra Adnams-öl jag druckit. Det här är en av de bättre jag druckit från dem, men det är fortfarande inget favoritbryggeri.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Bonus-tyckande: Är det inte lite konstigt att det här är enda ölen i Beer Advocate-databasen som heter ”Innovation”? Man tycker ju att det vore ett självklart namn på en innovativ öl.

Bild: Adnams.

Horse & Hound 4

När två läsare oberoende av varandra samma vecka skickar mail och undrar saker så kallar jag det ”folkstorm”. Och gör som jag blir tillsagd. I alla fall om det gäller att kolla läget för en kommande ölkrog i Linköping.

Så i förmiddags träffade jag krögare Richard för att gå runt i blivande The Horse & Hound och småprata lite. Det har hänt en del sedan jag var där senast, 30 januari (länk)!



På baksidan var det ett stort hål för inkommande ledningar. Det här hade som väntat tagit mer tid än väntat: Hålet ligger 20 meter från den medeltida huvudgatan i Linköping, så en arkeolog måste övervaka arbetet. Jag frågade inte, men jag tror inte de hittat något intressant.


Här står vi ungefär mitt emellan ingången och bardisken. Längs väggen syns en gång, en ändring i planerna. Ursprungligen skulle en handikapp-ingång skapas vid Apotekaregatan. Men det visade sig att den nödvändiga rampen skulle bli en oacceptabel förändring av fasaden. Så i stället blir den ingången högre upp på Storgatan där köksingången var tänkt att vara.

I stålkonstruktionen i taket kommer en flådig belysning att byggas. På väggen syns också ett av de tre öppningsbara fönstren så man får lite kontakt med gatan glassiga sommardagar. Någon uteservering är inte aktuell, men man vet aldrig vad som händer i framtiden.


Det här fotot är taget i hörnet av den långa bardisken. Fönstren vetter mot Apotekaregatan. Fönstren åt det hållet kommer för övrigt att bli frostade. Väggen bakom baren kommer att fyllas med ölkylar. Två beer engines för real ale och fyra fusk-handtag blir det i hörnet av baren.

De som varit på systerkrogen Black Lion Inn i Norrköping ser att taket i barlokalen kommer att bli annorlunda: I stället för de brittiskt… ehhh… brittiska takplattorna kommer det här att bli ett rostrött (den här bilden stämmer inte helt med verkligheten) målat tak: Det finns helt enkelt inte plats för ett byggt undertak.


Här står jag med ryggen mot Apotekaregatan och tittar mot Storgatan. Till höger dörren till matsalen – som går att skärma av helt från baren –som kommer att gå under namnet The Church. Detta eftersom fastigheten heter Abboten 4. Eller nåt.


Nu är vi inne i matsalen. Det stora fönstret ut mot gården kommer att få ett tonat glas, man jag tror man skulle kunna titta ut. De från England importerade dörrarna kommer att hamna på toaletterna. Jag fick i samband med detta en utläggning av Richard vad han tyckte om elektroniska lås på toaletter.


Köksregionerna. Eller själva köket, faktiskt. Golvet var väldigt nylagt. Stort och luftigt, i alla fall än. Rakt fram blir det ett rum för kylar och frysar. Till vänster en gång och bakom den baren. Just nu ser det ut att bli mycket tomutrymmen i hörn och gångar, men vi insåg båda att det är ett övergående problem.


Det blivande kylrummet. Kanske inte det intressantaste i krogen, men nu har ni sett hur det ser ut i alla fall.


Nä, ut till baren med oss. Här står jag åter med Storgatan framåt och Apotekaregatan till vänster. Den öppna spisen lite till höger om mitten är murad på plats. Soffan till vänster kommer att bli över 20 meter lång och klädd i äkta läder och uppenbart Richards stolthet i krogen. Till vänster om spisen kommer det att bli ett stort runt bord med rund soffa kring, och redan nu kan man ana att det kommer att bli en populär plats för det större gänget.

Vad mer? Öppningsdatum? Som det ser ut nu gäller ”sista veckan i maj”.

2011-04-23

Provningar på De Klomp maj-juni


Så är schemat satt för kommande månaders lördagar på De Klomp:
  • 7 maj – Jerry Lindahl! Vi vet inte vad han har med för öl, men är övertygade att Jerry kommer att göra sin grej, sådär som bara han kan.
  • 14 maj – Svenska mikrobryggerier III
  • 21 maj – Nyheter. Vad har hänt i ölvärlden under våren?
  • 4 juni Obs 15:00-16:00 – Flaska vs. fat. Är det skillnad mellan öl på flaska/burk och fat? Är det skillnad mellan stora och små flaskor? Vi reder ut begreppen!
  • 11 juni Obs 15:00-16:00 – Blindprovning. Underhållning för gästerna, en hård prövning för provningsledaren! Är du bättre på att känna igen öl än vad jag är?
  • 25 juni 2 juli – Ofiltrerats favoriter: Jag går loss i kylar och lagerhyllor och ger er mina 6 favoriter!
Annars gäller det vanliga: 14:00-15:00, 150:-, ingen föranmälan, efter provningen är krogen öppen som vanligt. Och ett presentkort på en provning är perfekt present till den som har allt!

Skebo P'Ale

Skebo Bruksbryggeri pysslar med sånt där som inte är så vanligt i småbryggarsverige numera: Klassiska engelska ales. När många andra har i Simcoe, Amarillo och Cascade och andra amerikanska humlesorter i allt de kommer åt så fortsätter Skebo envist att hålla kvar vid de smaker som var dominerande i den svenska hantverksbryggerivärlden i dess barndom för sådär 15 år sedan: Goldings, Brambing Cross, Fuggles och de andra.

Och sånt uppskattar ju jag. Också.

Deras senaste öl kallas kort och gott P'Ale (jag läste först Bobos handtextade skylt som PÅle, huh?) och är en engelsk pale ale på 5%. Den fanns på fat på De Klomp. I övrigt vet jag ingenting mer om den här ölen; Skebo är bättre på att brygga öl än uppdatera sin hemsida… Jag vet därför inte heller om det är en engångsbrygd eller en återkommande öl.

Färgen är kall bärnsten, vätskan aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är smutsvitt, det sjunker sakta ner och lämnar lite skumrester på glaset.

Den ganska lätta doften har humliga toner av hö och frukter som aprikos, lime. grapefrukt och fin len beska som balanserar fruktigheten.

Smaken är frisk och rätt så besk för stilen. En enkel citron-syrlighet finns i bakgrunden. Beskan är annars bra; mjuk och krämig på ett brittiskt vis. Fruktiga torrt syrliga toner av svartvinbärsblad och kanske lite hjortron? Alla smaker samspelar och ger ett friskt behagligt intryck. Eftersmaken är mjuk med höig engelsk humle, en lätt sötma och en ren beska som dröjer sig kvar i munnen.

Kolsyran är medelstark till stark; de små bubblorna är vassa. Vätskan är mjuk.

En trevlig och uppfriskande öl i en underskattad stil.

Betyg: 3,53. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

2011-04-22

Henriks hembrygder: Belgisk Blond

Tredje ölen ur Henriks kasse blir Belgisk Blond (läs mer om ölen från Henrik här). Om den skriver han:
Belgisk Blond, innehåller lokalproducerad honung, 11 veckor på flaska. 6,7%.
När jag öppnar flaskan hör jag ett poppande ljud och aningar av fräsande från ölen.

När jag häller upp vätskan är utseendet helt klart och mörkt guldfärgad (20 EBC). Det lilla varmvita skummet sjunker snabbt ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

När jag doftar hittar jag en ganska så tung jordig ton, liksom en aning rök (chark). Mycket belgiska jästtoner, syrliga aningar av vinäger och mineraler.

Smaken är ganska lätt och väldigt belgisk: Jästig, men samtidigt humlefrisk som en blonde ska vara. En liten charkig rökighet i bakgrunden stör dock lite. Höig tydlig humlesmak. Annars ren och prydlig med en mycket lätt lambic-syrlighet. Fin eftersmak med bra balans och en lite pepprig ton och nyrostat bröd.

Kolsyran är mild, men också ganska frisk. Små friska bubblor. Vätskan är mjuk.

En klart godkänd belgisk blond. Det största problemet jag hittar i den är den där lätta charkröken i doften som jag inte tycker hör dit. Och så kanske den är aningen för söt, men det är mer en smakfråga.

Betyg: 3,5.

Henriks hembrygder: Amerikansk IPA

Nästa öl från Henrik (läs mer här) blir Amerikansk IPA. På den bifogade lappen står det att läsa
Amerikansk IPA, med rågmalt, 6,5 månader på flaska, 6,4%.
Okej. Inte ett ord om humlen, vilket jag hade väntat mig för en öl i den här stilen.

Utseende: När jag tar av kapsylen fräser ölen glatt till med ett litet popp. När jag häller upp den bärnstens-bruna (27 EBC) smågrumliga vätskan bildas ett prydligt 2½ finger högt skum som bäst kan beskrivas som luftigt och varmt smutsvitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är inte speciellt besk. Citrusfrukter, framför allt grapefrukt och lime finns där, men också en lite besvärande ton av kemisk rök och textilplåster som växer med ökande temperatur. Lite mint och fruktgodis i bakgrunden?

Smaken har visserligen stiltypiska grundtoner av mjuk maltsötma och citrus-humle, men de hamnar i bakgrunden av de där ölkända fenoliska tonerna: Plåster, varm plast/bakelit, kryddnejlika/kryddpeppar. lite rök och läkarmottagning. Japp: Flyktiga fenoler. Min lärobok räknar upp allt det här, men är desto vagare vad gäller orsakerna: Det kan vara vattnet, jästen, humlen, malten, bakterieinfektioner, eller bryggutrustningen. Eller en kombination.

Själv gissar jag att det är den rätt långa tiden i flaskan som är boven i dramat. Nå.

Eftersmaken är inte lika illa; lätt humle och lite sötma och en okej torrhet.

Kolsyran är lätt men samtidigt mycket kort och vass. Vätskan är lätt krämig.

Troligen en trevlig öl från början, men med den här skadan blir det inte mer än…

Betyg: 1,825.

Henriks hembrygder: Brown Porter

För några veckor sedan fick jag ett mail från en Henrik.

Jag hade just recenserat Achel Bruin och han berättade att han att han försökt brygga en klon av just den ölen och undrade om jag hade lust att recensera den. Det hade jag.

Tiden gick och plötsligt dök han upp med en hel systembolagskasse egen öl.

Tiden gick ännu mer (en månad) och mitt samvete för de här ölen blev allt sämre. Men nu ska jag försöka ta och dricka och fundera lite. Jag kommer att recensera den som vilken öl som helst efter Beer Advocates nya poängskala som är väldigt lik BJCFs. Jag vet inte mer om ölen än det står på den bifogade lappen. Vilket jag tror är bra, det är lättare att vara kritisk mot ölen då.

Ölen har stått stilla i rumstemperatur efter att jag fått den. Därefter har den stått omkring ett dygn i kylen.

Först ut blir Brown Porter. Om den skriver han
Brown Porter, med havregryn/havremalt, 7 veckor på flaska, 4,8%.
Utseende: Ölen pyser glatt när jag öppnar kapsylen, det ryker en aning från ölen. När jag försiktigt häller upp den möts jag av en varmt klar brunröd vätska (50 ECB) och ett lågt ljusbrunt skum. Inga skumrester på glaset.

Doften är frisk med den där fina syrligheten som jag vill ha hos en engelsk porter. Mjölkchoklad och kakao. Lite vax och krämigt maltig med en ren lätt beska. Aningar av fenolisk plast i bakgrunden.

Smaken är inte alls så söt som jag trott: Den är snarare irländskt stout-torr och lätt men inte alls speciallt rostad, snarare har den en mjuk chokladighet. Den lätta smaken gissar jag kommer från havren. Lätt kropp, alltså. Eftersmaken har en lätt ton av gröt, en stram och ganska lätt beska som med tiden växer, den samspelar väl med maltsyrligheten. Fenolisk plast lurar långt långt borta i bakgrunden i slutet.

Kolsyran är frisk utan att vara speciellt stark, de små bubblorna är friska men ganska kortlivade. Vätskan är torr och lätt utan att vara blaskig.

Om den här ölen hade varit lite större och tyngre hade den varit riktigt riktigt bra: Rena, friska och harmoniska smaker, och även om SHBF-stildefinitionen (avsnitt 7C) tycker att den kan vara så här lätt hade jag nog gärna sett lite mer kropp och… fräs… i smakerna. Hittar inte heller karamelltonerna som ska finnas.

Men visst, hade jag köpt den här på krogen en slö sommareftermiddag hade jag nog beställt en till. Jag har druckit sämre kommersiella engelska porteröl genom åren.

Betyg: 3,275.

2011-04-21

Notiser XLVII

Mina öl sommaren 2007.

Tidigare i veckan utträdde Sigtuna Brygghus ur föreningen Sveriges Småbryggerier. Idag meddelar även Dugges Ale och Porterbryggeri att de utträder. Läs hela utträdesbrevet hos BeerSweden.

För att citera en vän: ”Hoppas det växer något nytt och bra ur detta.”

= = =

Det är vår och småbryggerierna står som spön i backen! Skånehill Gårdsbryggeri i Kvidinge har startat igång lite försiktigt med två lättöl; en ljus lager och en pale ale.

Nu nedlagda Ölands Gårdsbryggeri startade på samma sätt, och jag minns faktiskt deras lättöl som det bästa de gjorde.

= = =

Enligt en notis i Norran kommer ett mikrobryggeri att startas i Skelleftehamn under kommande sommar. Kallholmens Maltbryggeri blir namnet.

= = =

Även i Stockholmsområdet ska det startas bryggeri: Södra Maltfabruken. Utöver byggbilder på Facebook och Twitter har jag inte hittat mycket information om dem mer än att det kommer att ligga i Haninge. Det verkar som om de kommer att börja brygga inom någon månad.

= = =

Tycker du att jag ligger långt före att presentera nyheterna på Systembolaget? Schnille och Schmak har på sin nyhetslista tagit det hela till en närmast manisk nivå, och det dröjer säkert inte länge innan de är inne på 2012…

= = =

Distriktsmästarna och hållarna av det nordbrittiska rekordet i ölhype, BrewDog, har skapat en öl för det kommande brittiska prinsbröllopet. Det är en IPA på 7,5% vid namn Royal Virility Performance, och bland ingredienserna märks ”Ört-Viagra”och choklad.

Ack ja.

Sorachi Ace försenad


Systembolaget låter meddela att Brooklyn Sorachi Ace är försenad från USA. Nytt datum för lansering i butik är 1 juni 2011.

2011-04-20

Sigtuna Brygghus lämnar föreningen Sveriges Småbryggerier + sverigebevakning

Så blev det då offentligt, det som det snackats om informellt sedan i helgen: Bryggeriet Sigtuna Brygghus lämnar föreningen Sveriges Småbryggerier och företagets grundare och delägare Peter Forss lämnar föreningens styrelse.

Bakgrunden till detta är att föreningen vid helgens möte i Uppsala med stor majoritet antagit nya stadgar, och bland dem följande medlemskriterier:
Medlem i Föreningen Sveriges Småbryggerier är ett oberoende bryggeri, med en årsproduktion understigande 5 miljoner liter öl, och som varken helt eller delvis ägs eller på annat sätt finansieras av annan fysisk eller juridisk person med betydande intressen i den svenska ölbranschen. Undantaget är om ägaren är ett annat medlemsbrygger.
Eftersom distributören Galatea i vintras köpte 35% av aktierna i Sigtuna Brygghus (för att därmed möjliggöra den utbyggnad som idag sker) så kan de inte längre vara medlemmar i föreningen. På sin Facebook-sida skriver Sigtuna Brygghus:
Vi anser att de nya stadgarna på betydande sätt är direkt motstridig mot föreningens grundsyfte att främja utvecklingen av svensk ölkultur.

Årsmötet beslutade att bara föreningens ordförande Berith Karlsson får stå för kommunikationen i denna fråga. Sigtuna Brygghus kommer inte kommentera denna fråga ytterligare.
Sett ur ett internationellt perspektiv så är det här en harmonisering med hur USAs motsvarighet Brewer's Associations stadgar ser ut.

Jag har själv funderat över det här de senaste dagarna, och haft en del motstridiga funderingar. Men till slut insåg jag att det här är en intern fråga för föreningen Sveriges Småbryggerier och hur de ser på sin omvärld. Å andra sidan kommer föreningens sammanlagda bryggvolym nu att minska högst märkbart, man skulle kunna tänka sig rubriker som ”Mikrobryggd öl i Sverige minskar” om man är på det humöret.

Jag tror det här inte kommer att lämna några större avtryck i ölsverige, mer än att kanske föreningen Sveriges Småbryggeriers röst blir lite tystare och oklarare.

Nästan orelaterat kom i helgen ett mail till de som är med i Närke Kulturbryggeris mailinglista ”Flaskpost” där bryggeriet inte bara går till sitt vanliga angrepp mot fantombryggerierna, utan den här gången också mot oss ölbloggare:
[...] För att inte helt famla i mörkret bestämde jag mig för att räkna igenom recensionerna på de ölbloggar som jag läser lite då och då.
Detta är vad jag fick fram:

Under de 12 första dagarna i april 2011 recenserades svensk öl i 18 inlägg, varav 7 handlade om Spendrups senaste marknads-trick "Cheap Thrills". Svenska småbryggerier omnämndes endast i 5 inlägg. Övriga Europeiska länders öl fanns i 24 inlägg, och lika många, 24 st, handlade om öl enbart från USA.

Jaha, ja. Men det kanske står om svensk öl i andra typer av artiklar på bloggarna, tänkte jag, och räknade igenom ytterligare en gång, och fann 6 artiklar om Systembolagets april-nyheter och 5 kommentarer om den nyligen av-stapeln-gångna ölfestivalen Linköping Beer Expo. Ingen störtflod av svensk öl-info precis, särskilt inte med tanke på att jag ögnade igenom ca 30 bloggar. Behövs det inte bättre bevakning på hemmafronten än så?
Jag, som gör det här på lediga stunder och utan ekonomiska intressen annat än att jag kanske får 20 flaskor öl om året av bryggerier och distributörer för recensioner, konstaterar att jag inte kan göra annat än att spegla den verklighet jag lever i. Och tittar man hos Systembolaget så är det så här mycket ny amerikansk öl som kommer, liksom öl från andra länder.

Jag kan i och för sig hålla med om att det kommer märkligt lite svensk öl i de släppen Tillfälligt Sortiment Exklusiv (modul T5 och T7). Men där har distributörerna och bryggerierna själva ett stort ansvar:

Brygg mer öl.

Brygg (ännu) bättre öl.

Sälj mer öl.

Distribuera den bättre.

Likaså borde jag väl egentligen gå mer på krogen och recensera mer öl där. Men det är omöjligt att kombinera med vad jag gör och hur jag lever idag.

Något dåligt samvete för att jag har ”dålig bevakning på hemmafronten” har jag i alla fall inte.

2011-04-19

Arboga Ekologisk

Ännu en öl från det fasta släppet 1 april… Arboga Ekologisk är en öl från Galatea Spirits. Den är KRAV-godkänd, och tittar man i den informationen ser man att den är bryggd hos Åbro Bryggerier. Alkoholhalten är 4,7% och stilen ljus eurolager.

Färgen är ljust kallt gul (6 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och smutsvitt. Det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är rätt maltig och söt. Lite stickig beska. Aningar av majs/DMS. Det doftar helt enkelt som en industrilager.

Smaken är söt och aningen torr. Lite läder, vitt bröd och en kemisk lätt beska: Smaker av en arketypisk Åbro-lager, helt enkelt. Metallisk beska och en fadd sötma i eftersmaken. Aningar av hö och spannmål i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna korta och lite avslagna. Vätskan är småkladdig.

En sötsliskig och samtidigt aningen vattnig standardlager: Tja…

Betyg: 2,55. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment april 2011. Pris: 12:90 för 500 ml (inklusive pant). Bäst före: 06MAR2012.

Bild: Galatea.

2011-04-18

Mohawk Black IPA Easter Edition

Kvällens öl blir den första svenska någonsin i stilen American Black Ale; en korsning där man är ute efter AIPA/DIPA-beska och de rostade/syrliga tonerna i en amerikansk stout: Mohawk Black IPA Easter Edition är en skapelse av bryggaren Stefan Gustavsson och distributören Wicked Wine, bryggd hos Sigtuna Brygghus.

Flaskan innehåller, förutom alejäst och vatten, följande maltsorter: Pale, Münich, rågmalt, Cara Münich och Carafa Special. Som råfrukt har mörkt kandisocker brukats och humlen är Magnum, Columbus, Mt Hood, Amarillo och Simcoe. Alkoholhalten ligger på 7,9%.

Det ljusbruna skummet fyller upp glaset till kanten när jag häller upp ölen. Det sjunker mycket långsamt ner till en två fingrar hög skumkrona och lämnar få men tjocka skumrester på glaset. Färgen är mycket mörkt brunröd, nästan svart.

Doften får mig att tänka på en kraftigare amerikansk stout: Torra toner av kaffe och mörk choklad, lite mörkt bröd och en mjuk maltsötma. Medelstor beska med toner av torkade blommor, citroner och gammaldags fruktkarameller. Kanske också en aning tjära i bakgrunden?

Smaken startar med en massiv rostad torr smak. Den ackompanjeras snart av en kombinerad smak av rostad malt-syrlighet och humlig beska. Annars är smaken mycket torr och ren. Beskan blir snart komplexare med blommor, lite smör och lagrad ost, lemon-lime-läsk och lite sötat kaffe och rostade nöter. Eftersmaken är frisk med lite parfymerad smak, lime, rostad malt, kakao och en försiktig ton av toffee.

Kolsyran är mjuk med massor av små mjuka bubblor. Vätskan är mjuk och aningen tjock.

En trevlig svart ale utan ett spår av alkohol. Fast jag hade nog hoppats på en liiiten aning mer fruktig humle.

Sedan kan man ha åsikter om vad den här ölen egentligen gör i påsksläppet. Men jag är a glad för varje bra svensk öl som dyker upp i Systembolagets mystiska urval.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment påsken 2011 (lagerstatus). Pris: 30:60 för 500 ml. Bäst före: 2011-12-30

Systembolagets exklusiva lansering 1 juni 2011

Wolf Helmhardt von Hohberg (1695), ”Landwirtschaft & Gut & Feld”

1 juni 2011 kommer följande öl att lanseras som ”Tillfälligt Sortiment Exklusiv” i kvotgrupp T5, det vill säga i de cirka 30 största butikerna runt landet.

Namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris
Tycker spontant att det ser ut att vara en trevlig bladning. Saknar bara lite svenska inslag… Vad tycker ni?

2011-04-17

Ambar Especial

Om man tittar tillbaka på Systembolagets lanseringsplan för det fasta släppet april 2011 så ser man bland annat
Lager flaska internationell (…-5,9%), BAS, 250 ml, Addera mindre förpackning
Och mindre förpackningar blev det, två på måttliga 25 cl. Den ena av dem kommer från importören Great Brands, som under våren försökt hypa den så mycket det gått via Facebook: Ambar Especial. Det är en ljus råfruktslager (majs) på 4,5% från spanska La Zaragozana S.A.

Doften är maltig med medel-söta toner. Lite beska i bakgrunden. Ren, men samtidigt lite enkel.

Färgen är ljust gul (5 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt, det sjunker sakta ner utan att lämna några skumrester på glaset.

Smaken är ren och lätt med lite maltig sötma och en knappt märkbar beska. Eftersmaken är lätt med lite beska, en svag aning svavel och lite sött spannmål.

Kolsyran är medel till stark; de små bubblorna är kortlivade i munnen. Vätskan är något mjuk i munnen.

En rätt standardmässig lätt råfruktslager. Troligen en jättebra törstsläckare när det är varmt ute, jag kan också tänka mig att den lätta smaken och lilla flaskan funkar prima till diverse plock-middagar och andra förommarbjudningar.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment (lanserad april 2011). Pris: 8:90 för 250 ml. Bäst före: 24 02 2012

2011-04-16

Jättedåliga bilder blir utmaning


Bild 2, version 2: Indslev Sort Hvede



Nu har jag letat upp tre bilder på öl och förstört dem så mycket jag kan. Ser du vad de föreställer? Visa dig på styva linan och kommentera. Högst eventuellt kan något pris utdelas…

Tillägg 1: Ett dygn och ingen är i närheten. Då kommer ett par ledtrådar:
  • Inget av ölen har recenserats här på Ofiltrerat.
  • Österrike, Danmark, Sverige.
Tillägg 2:
  • Öl 1: Detta mycket traditionella och gamla bryggeri har en järnvägsvagn med ett jättestort ölfat som gimmick. Bilden föreställer halsetiketten.
  • Öl 3: Utsnittet kommer från mitten av burken. Färgerna är egentligen svart och guld.
Tillägg 3:
  • Öl 1 är en schwarzbier. Bilden är vriden. Ordet i bildens över kant är ”Tiroler”.
  • Öl 3 är en ljus lager, som på sin tid tillhörde de billigaste ölen i Systembolagets sortiment.
Tillägg 4:
  • Öl 3: Hatt och cigarett. Inget kvitto, inga frågor.

2011-04-14

Krönleins Three Hearts Påskebrygd Extra 3,5

Påsköl…

Ja, påsköl? Vad är det, egentligen? Som jag minns det fanns påsköl i Danmark före att det kom till Sverige. Inte minst beroende på att det handlade om stark (6-8%) brun lager. Något slags förenklad variant av de tyska Märzen-ölen.

Eftersom de var så staka kom de inte till Sverige. Eller gjordes det lokala varianter på 5,6%? Får kolla i mina gamla kataloger vid tillfälle.

I alla fall verkar Systembolaget ännu mer stilförvirrat om påsköl än vad de var om julölen: I årets släpp ser vi stilar som amerikansk röd ale, amerikansk svart IPA, altbier, amerikansk brown ale, amerikansk IPA och så några några halvmörka lageröl. Ni hör ju själva.

Fast om det är ett tillfälle att få ut lite bra öl så är det väl rätt liten anledning att gnälla, egentligen.

Kvällens öl blir dessutom en halvmörk lager (Wienerlager) köpt i en livsmedelsaffär: Three Hearts Påskebrygd Extra från Krönleins ligger nämligen på 3,5%. Enligt bryggerierna är den brygd på Münchner- och Pilsnermalt, aromhumlen är tysk Perle och bitterhumlen Magnum.

Ölen fräser lite när det hälls upp. Samtidigt bildas ett mycket högt ljusbrunt skum som långsamt sjunker ner utan att det blir mycket rester på glaset. Den klara vätskan har en djupt brun färg med lite rött (30 EBC).

Doften är lätt med lite lättrostad malt. Aningar av nötter, honung och torkad frukt. Torra mineraler (kalk). En neutral beska finns i bakgrunden.

Smaken är något rostad och väldigt maltig. Det finns en snabbt övergående kalkig smak, men den lämnar snart rum för en mycket kraftig mjuk sötma. En försiktig metallisk beska finns i eftersmaken så väl som honung, nötter, grillat kött och torkade frukter.

Kolsyran är rätt så mild och kortvarig. Vätskan är mjuk och väldigt kladdig.

En överdrivet söt upplevelse – mina läppar var kladdiga långt efter att jag druckit den. Annars var det inte så mycket att prata om.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 241111.

Linköping Beer Expo - III lördagen

Otto skärskådar sortimentet

Linköping Beer Expo körde i år tre pass; fredag, lördag eftermiddag och kväll. Jag höll en provning på varje.

Så direkt efter Melodikrysset cyklade jag iväg till Cupolen och tittade mig omkring bland utställarna.

Riktigt bra svensk öl valdes ut, något som inte var helt lätt eftersom jag ville ha ett ganska brett urval av stilar på provningen. Att få tag på lager eller pale ale med amerikansk humle var ungefär lika svårt som att hitta erbjudanden om mobiltelefonabonnemang i ett köpcentrum, men om man ville ha stiltypisk tjeckisk pils eller brittisk pale ale blev det lite knepigare.

Men jag tycker jag fick ihop en riktigt bra provning till slut (lista här). En av ölen blev en av mina bästa ölupplevelser från helgen: Den självrunna Landsort Lager som Nynäshamns Ångbryggeri tagit fram enkom för mässan. Här snackar vi livlig tysk lager med en fantastisk kombination av komplexitet med utsökta ägg/svavel-nyanser och en drickbarhet som går över det mesta. Wow!

Efter provningen gick jag runt och småsnackade och fick små prover - nu i ett lämpligare starkvinsglas - av utställarna. Fast vilan blev inte lång, jag hade planer för kvällen och började redan nu snegla på vad jag skulle ha på kvällsprovningen.

Vid halv fyra var det lagom att ta paus, åka hemåt via en kebab på 68:ans Grill (nytt bra ställe i närheten) och lite vila.

Strax innan sex var jag åter för att hitta de sista konstiga ölen i den tomma mässlokalen. Samtidigt som besökarna nu kom bänkade jag mig för något jag länge sett fram mot: Provning av öl i den svarta alefamiljen med kännaren, experten och porterälskaren Otto Lundell från Porter Drinkers' Association. Faktum var att jag fått schemat att läggas så att jag kunde vara med på den här; något ska man ha för att man är involverad!

Provningen, eller snarare den illustrerade historieföreläsningen började med lite praktiska problem som snabbt löstes till det bästa. Så drog Otto och hans kollega (som jag tyvärr inte minns namnet på. Åsa?) igång med början i 1600-talets London fram till dagens alkoholexcesser och fatlagrade experiment.

Jag kände igen mycket från mina egna ölhistoriska studier, men lärde mig också mycket nytt och såg nya sammanhang. Behållningen av provningen var mycket stor, trots att jag inte drack någon öl själv. Får du chansen att höra Otto någon gång; ta den!

Möjligen var provningen lite för lite fokuserad på ölen vi drack, men vi fick desto mer historia.

Så. Ut med gästerna, in med nya glas och dags för min provning. Mina förberedelser blev aningen försvårade av att Darren och Trev spelade in ett avsnitt av BeerSwedenTV i samma rum som jag hade min netbook i.

Som gick bra. De flesta tyckte att ölen var mer eller mindre bra och mer eller mindre konstig. Stuten, Nøgne Ø:s alkoholfria stout, var nog kvällens intressantaste öl. ”Men hur har ni lyckats brygga den?” ”Med nästan bara specialmalt, stenhård kontroll av processen och största försiktighet” svarade bryggaren på plats.

Med det var det äntligen dags för lite fritidsdrickande! Jag provade såklart Bedarö Bitter på cask, extra torrhumlad för mässan. Gott, men inte samma stora upplevelse som lagern. Den Nils Oscar Rökporter som lagrats i tre år på träfat provades också: Viltsint syrlig, men inte alls oäven. Jag mindes Ottos ord om att det nog var något i den här stilen som en ”stale” kunde ha smakat för 200 år sedan. Spännande.

Än mer så när Jonas H. Andersson från pilsner.nu plötsligt dök upp och erbjöd en skvätt Slottskällan Imperial Stout från 2001 2000…

Hittade en ganska så trött festivalgeneral och undrade om hur det gick. Det verkade ha gått bra utan större incidenter, och han började redan då prata om Linköping Beer Expo 2012. Kul!

Gick förbi en monter och fick prova en av deras lager som var vansinnigt äpplig och omogen, på gränsen till odrickbar. Det var oväntat många öl (eller ja, kanske 4-5 av de jag provade) på mässan som kändes framhastade och omogna, nästan alla från de svenska småbryggerierna. Lite trist.

Sedan hamnade jag med ett par vänner hos just Slottskällans monter. Där provades nygamla Svart som nyss kommit ur jästankarna. Lite rå och spretig än, men om ett par veckor kommer den att bli riktigt bra! Givetvis så förevisade jag den enorma smakskillnaden mellan den ofiltrerade Red Ale (nu döpt till Red Ale Mist) och den filtrerade. Trots att de kommer från samma jäsning och lagring är det som två olika öl!

Den likadelse ofiltrerade gamla favoriten London Fog provades också. God den med. Så stod vi väl där och pratade julöl och om nye bryggaren Maarten som tydligen experimenterar gran en Saison. En annan välkommen nyhet är att man beslutat att återgå till den gala designen på etiketterna. Hurra!

Plötsligt hördes i högtalarna att klockan nästan var 23 och det var dags att stänga. Bara sådär, jag hade ju knappt kommit igång!

Jag lyckade snika åt mig en lätt och frisk Herrgårdsporter från Skebo Bruksbryggeri innan jag rätt utpumpad packade ihop datorn i styrelserummet och cyklade hemåt.

2011-04-12

Spendrups Brutal Brewing Cheap Thrills

I det fasta släppet för någon vecka sedan kom Spendrups nya underetikett Brutal Brewing med sin första öl, Cheap Thrills. Det är en ljus eurolager på 4,6%.

Färgen är ljust gul (6 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och ljust varmvitt. Massor av tjocka skumrester blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Den lätta doften har toner av spannmål, en lite unken/avslagen ton och en aning metall.

Smaken är söt och unken. Aningar av gammalt vitt bröd och bitter/syrliga kemikalier. En torr mjölig smak i eftersmaken så väl som en längsamt växande metallisk/kemisk beska och en maltig sylighet som lite påminner om porter. Avslutningen är unken med en tung sötma.

Kolsyran är mild, bubblorna medelstora. Ölen blir förbluffande fort avslagen. Vätskan är lätt.

Cheap: Yes.
Thrilling: No.

Det finns flera alkoholpolitiska och inköpspolitiska aspekter i den här ölen, men jag överlämnar den diskussionen till Darren på BeerSweeden. Jag tycker ungefär som honom, men han beskriver det så mycket bättre.

Betyg: 1,95. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment, lanserad 1 april 2011. Pris:7:90 (inklusive 1:00 pant). Bäst före: 23.MAR.12.

Bild: Spendrups.

2011-04-11

Flying Dog Gonzo Imperial Porter igen

Dags för en snabbrecension av en öl jag drack på krogen för något år sedan (recensionslänk) då den fick 3,85 i det nya recensionssystemet (4,05 i det gamla): Gonzo Imperial Porter från coloradobryggeriet Flying Dog. Amerikansk imperial stout/porter alltså. 9,2% och 85 IBU.

Färgen är så svart som den kan bli. Inte ens när jag sätter glaset mot en lampa ser jag någon brun kant. Det fingertjocka skummet är varmt brunt.

Doften är lite rå och oborstad med en hel del amerikanska grapefrukt-humletoner, kaffe med grädde och en frisk beska. Man kanske börjar bli bortskämd, men den känns lite väl enkel. Håller ihop gör den dock.

Smaken är friskare och lite lättare än de flesta öl i den här stilen: Basen bestär av rostade malttoner (mörk choklad, kaffe, pumpernickel, sirap) men över det finns en närmast IPA-liknande ren klar rejäl beska. Lite kryddiga torkade frukter (mest plommon). Eftersmaken har en lätt syrliget, rostade toner och en fin medelstor beska.

Kolsyran är kraftig, små bubblor. Vätskan är lite torr.

En bra imperial porter, om man är ute efter en öl av den här typen som är rakt på utan några krusiduller. Fungerar dock fantastiskt till ICA Maxis egna chokladbollar: Glufsa glufsa!

Betyg: 3,675. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 29:70 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 24.10.12.

Systembolagets exklusiva lansering 16 maj 2011

16 maj 2004

16 maj 2011 är en måndag. Det är också en dag då följande öl ur ”Tillfälligt Sortiment Exklusiv” börjar säljas i Systembolagets tre vinkällarbutiker (modul T7). De kan beställas samma dag från andra butiker, men bara 1 flaska per kund.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Det är kul och lite spännande att se Monks-pub-bryggerierna dyka upp på Systembolaget.

Och BeerSwedenDarren var i helgen eld och lågor över Abstrakt 05, jag minns något om ”lagrad på fat med rostad kokosnöt”. Fast det ingår väl i jobbet.

Jag - din vän i etern


Jag är ”Veckans radiokompis” i Sveriges Radio Östergötland nu vecka 15. Det innebär att man kommer att höra en intervju med mig tisdag och torsdag under sen morgon/tidig förmiddag.

Det är sammanlagt 75 minuters prat och ölprovande som klippts ner till två avsnitt om 8 minuter + ytterligare ett lika långt avsnitt som bara finns på webben.

För de som inte lyssnar på radio kommer avsnitten att ligga kvar tillsvidare på webben, här borde de finnas senare i veckan.

Jag är överallt, ni kommer inte undan!

Pierre Celis 1925-2011

Fru Caroline på kortlivade puben
The Corner, Norrköping, februari 2004

För några dagar sedan gick bryggaren Pierre Celis bort.

Jag har funderat på att skriva en liten förkortad dödsruna över denne man, den belgiska witbierens återupprättare. Men läs Wikipedia-artikeln i stället.

Personligen tror jag att den explosion av små egensinniga belgiska bryggerier som växt fram sedan det tidiga 1980-talet i mångt och mycket är hans ”fel”.

Hedra hans minne med en sval Hoegaarden på en ljum uteservering!

2011-04-10

Linköping Beer Expo - II fredagen


Jag försökte gå omkring på Beer Expo som en vanlig människa så mycket jag bara kunde. Fredagkvällen är mest ett gytter av intryck och stress. Det jag mest minns är de vänliga människor som kom fram och berömde Ofiltrerat (jag bar en pikétröja med loggan på). Kul att få se ansikten bakom kommentarerna, och tack igen för berömmet.

En liten skvätt Bat out of Hell provades, det är en stark svart sak som bryggts tillsammans av De Molen och Flying Dog. Tja, svart och starkt. Jag blir med åren allt mindre intresserad av de här stilarna. Dock var kombinationen av Flying Dog Gonzo och en tryffel baserad på samma öl från Jolla en fantastisk smakexplosion!

Jolla hade för övrigt ett eget stånd med diverse ölbaserade choklad- och tryffelbitar samt ost som alla var riktiga läckerbitar.

I Brewdogs monter provades Punk IPA i den nya versionen på burk – i praktiken en helt ny öl med lägre alkoholhalt och ny humling. Här snackar vi en riktig sommaröl som borde vara obligatorisk till den välkryddade grillade köttbiten!

Mer lokalt var det här första gången Linköpingsbryggeriet Roel Brewery visade upp sin öl. Jag provade deras tjeckiska pils redan i vintras, och den här batchen var klart bättre, men det finns lite kvar att jobba på. Det är ju inte den lättaste stilen de gett sig in på…

Hos Ängö Kvartersbryggeri fanns en ny pale ale som bryggts för krogen Saliga Munken i Norrköping. En helt okej törstsläckare!

I samma brittiska stil hittades den mycket goda Linköpings Pale Ale hos Bishops Arms, bryggd hos Eskilstuna Ölkultur. Bakom montern fanns också en av bryggarna som vänligt svarade på alla frågor.

Vad mer? En hel del, men det är mest en sörja av minnesfragment i mitt huvud. De får stanna där.

Linköping Beer Expo - I provningarna


Den andra årgången av Linköping Beer Expo gick av stapeln igår och i förrgår. Till skillnad mot förra gången då jag akut-inhoppade att stå i en monter (Wicked Wine) så var den här för min del lite mer strukturerad och planerad.

Tanken bakom mina provningar har legat och mognat under ett par år, och konkretiserades ytterligare när några ölbloggare träffades för lite småprat vid Stockholm Beer & Whiskey Festival i höstas: Vi har ju en del kunskap kring öl och bryggerier och har förhoppningsvis marken mot öl-marken mer än de flesta. Hur vore det att utnyttja detta och låta oss plocka fram de verkliga guldkornen ur en mässas till synes outtömliga urval?

Planerna vidareutvecklades och konceptet skulle presenteras som ”Best of Bloggers”. Nu gällde det bara att sälja in idén någonstans. Vi kollade kalendrar och kom fram till att Linköping Beer Expo i april skulle vara lagom långt bort. Och jag kände ju redan Richard som arrangerar mässan.

Jag presenterade idén och fick gillade svar. Tiden gick.

Så närmade vi oss våren 2011. Richard började vilja ha lite konkretare svar om vi fortfarande var intresserade. Jag var det och frågade de andra som var med i den här gruppen. Inga svar. Utom ett, som förklarade att han inte hade tid just den helgen.

Det blev till slut jag som ställde upp.

Dagen innan mässan hade jag fått en hel del listor från utställarna, och tittade och funderade. Snabbt beslutade jag ett par saker:
  • Jag skulle bestämma de ingående ölen så sent som möjligt
  • Jag skulle ta med den oergonomiska netbooken och ta reda på det som utställarna inte visste.
  • Jag skulle arrangera 3 helt olika provningar, alltså skulle jag hitta totalt 18 intressanta öl.
  • Jag skulle bryta ner temat ”mässans bästa öl” i mer hanterbara subgrupper, utan att gästerna skulle veta det.
Så. Fredag kväll, direkt efter Saab-jobbet via Mc Donald's tar jag mig till Cupolen och sätter igång. Det var en massa trevliga människor som kom fram och hälsade och ville prata blogg och öl, men jag gav nog ett rätt stressat intryck, mest beroende på att jag var stressad.

Provningen på fredagskvällen som intern i mitt huvud hade temat ”Nybörjarprovning med häftigare öl” gick bra om jag tog något mer tid på mig än vad jag borde.

Så blev det lördag eftermiddag och jag fortsatte i samma stil, fast nu med svenska öl, och då utnyttjade jag det faktum att folket bakom ölen fanns på plats, och jag lyckades få tag i de mest navelskådande detaljerna om ölen.

Provningens clou enligt mig var Kellermaister Weiss, en provbryggd från Sigtuna Brygghus: En mycket snyggt utförd sydtysk hefeweizen som kanske inte riktigt slår Weihenstephaner, men långt efter var den inte. Sigtuna-gänget har allt mer snöat in på tysk öl och kör då såväl Accept som Kraftwerk i högtalarna. Jag ser fram mot mer!

Lördag kväll. Jag passade på att smyga runt när mässan var stängd 17-18 och leta ”konstiga öl”. Även den tuffade på bra, även om jag gärna fått ut 10 minuter till ur den.

När den var slut var även jag rätt sliten av att springa runt efter öl, surfa efter öl och under lediga stunder prova öl och prata med utställare, mässledningen och alla gäster. Det blev 16 intensiva timmar.

Samtidigt som jag känner mig nöjd med vad jag utfört är jag lite lite osäker hur provningarna tagits emot. Å ena sidan utlovades ”Ett urval av riktigt bra och intressanta öl” och inga mer detaljer, så ingen kan väl klaga på att de inte fick vad som utlovades. Fast ändå. Jag hade lite undermedvetet gjort provningarna så att det skulle funka för en besökare som gick på alla tre provningar – en mycket osannolik besökare – och, ja, jag kanske skulle lagt upp det på ett lite annat sätt?

Tål att tänkas på.

Hur är det med er, hur skulle er ideala provning på en ölmässa se ut?

2011-04-09

Beer Expo - Ofiltrerats favoriter 3


Så, sista provningen på mässan Beer Expo avklarad. Temat blev ”konstigt” och jag tror att jag levde upp till det: