2011-03-25

Ölbloggarträff i Uppsala - del 2 Slottskällans öl

Del 1 finns här.

Vi slog oss ner vid borden och fick en kort introduktion av Jonas H och ett glas av kvällens specialare Ofiltrerad Red Ale, (AKA ORA (AKA Brödöl)). Anders Slotte tog till orda och berättade om Slottskällan. När han kom in som ägare under sommaren 2009 gick verkligen bryggeriet på knäna och varit till salu under mer än ett år. Han såg det som en utmaning.

Ni som följt Ofiltrerat vet i grova drag vad som hände: Bryggeriet krympte, både i distribution och antal anställda. Få nyheter lanserades utan man konsoliderade sig till krogarna i Uppland och Stockholm och försökte utan stora förändringar dra in de pengar man behövde.

Anders i en avspänd pose.

Något senare började man legobrygga öl åt flera distributörer, framför allt Wicked Wine och Galatea (liksom under ett tag Duggers Lager №1). Samarbetet med Galatea har fortsatt och är nu det enda man har, ingen vet hur det kommer att bli nu när de köpt in sig i Sigtuna Brygghus. Samarbetena, även om det inte varit helt okontroversiellt, har tveklöst räddat bryggeriets existens: 2009 bryggde man 300.000 liter öl, i år siktar man på drygt det dubbla.

För att klara denna kapacitetsökning köptes tre nya lagringstankar i september 2010, och nu i mars kommer fyra jästankar att kopplas in. Alla med kapaciteten 4.000 liter.

Det hade beställts mat: Diverse kalla läckerheter och varm potatisgratäng sköljdes ner med Red Ale och Nelson på flaska. Vi kom att prata om Nelson, det är en känslig öl med dess fina och samtidigt kraftiga humling. Det verkar som om den ljusa relativt lätta lagern har svårt att hålla kvar smaken – man märker skillnader redan enstaka veckor efter buteljeringen och efter 1-1½ månad är ölen mer eller mindre död. Inget att spara på!

Vi kom att prata om de fortfarande omdebatterade etiketterna, och Anders förklarade att det var en idé från den förre ägaren. Och bara att vi nu, flera år senare pratade om det visade att det inte var rätt tänkt. Å andra sidan var de tidigare etiketterna så spretiga i form, storlek och design att något var tvunget att göras. Men nu kommer en retro-våg från Boländerna: Nelson har en något uppdaterad variant av den ”gamla” designen, och det kommer mer.

Pale Ale avnoteras 1 april för att lämna plats åt dess föregångare London. Jag minns inte om vi hann fråga eller om Jonas och Anders förkom oss: Nej, den kommer inte på cask! Bryggeriet anser inte att de själva, eller merparten av de svenska ölkrogarna, kan hantera dem så att resultatet blir tillräckligt bra.

Senare i år kommer också en annan trotjänare tillbaka: Den amerikanska portern Svart.

Fast det blir inte bara retro: Bryggeriet har tagit in en belgisk bryggare som skulle hjälpa Urban och bryggeriet att ta sig vidare, det är lätt att fastna i rutiner efter ett tag. Vad som blir av detta är ingen som vet. Själv skulle jag gärna se fler svenska öl i klassiska belgiska stilar, det är det ingen direkt trängsel.

Någon vid bordet berättade att han beställt en back Nelson på Systembolaget (den tillhör beställningssortimentet) och hamnat i administrativt krångel: Det här är tydligen den enda öl i BS som säljs i blå-back och något blev plötsligt jobbigt i butiken.

Maten var uppäten och alla är nöjda. Nu var det dags för Jonas att visa upp vad han hittat i gömmorna! (efter två mellan-öl som jag återkommer till)

Först ut var den mytomspunna Vrak, veteölen med den vilda jäststammen. Om du inte känner till Vrak, läs här.


Vrak blev faktiskt den enda(?) svenska öl som fick vara med i Michael Jacksons prenumerationstjänst Real Beer Tour, som aldrig tvekade inför en ”exotisk” öl. Vi fick varsitt provglas och kopior på ett par sälj-dokument från den tiden.

Så, hur var den efter nära 10 år? Den samlade bloggkompetensen satt och smuttade och funderade. Ord som ”vinös”, ”cava” och ”syra” hördes. Själv skrev jag helt kort ”Brandy/grappa, gräddkola, vinig – vitt portvin, oljigt syrlig” och jag kan väl säga att det var mer intressant än gott. Inte för att det var äckligt, men det var mest… Konstigt. På fel sätt. Jag frågade om originalflaskorna (det finns någon kvar) smakade bättre. Det gjorde de. Trots att den här flaskan lagrats under bra förhållanden hade den åldrats på ett betydligt snabbare och sämre sätt.

Kul att ha provat, i alla fall.

Nu blev den här texten så där lång igen. Bäst att bryta av.

2 kommentarer:

  1. 3 miljoner liter? En nolla för mycket där? Maxkapaciteten med de nya tankarna ligger på omkring 900 000 liter/år nämligen.

    Vrak doftade ju jäkligt gott men smakade inte så mycket. Udda att det kan lukta så mycket och smaka så lite. Som sagt, mer intressant än gott.

    SvaraRadera
  2. @Johan: Helt rätt, en nolla för mycket. (här bjuder jag givetvis på en möjlighet till billiga vitsar).

    SvaraRadera