2011-03-30

Epic Mayhem

En öl till från Nyzeeländska Epic Brewing Company: Mayhem, de klassar den själva som en ”American-Style Strong Pale Ale” på 35 BU och 6,2%. Texten på etiketten lovar en hel del:
This isn't your ordinary beer de jour. It is so packed with hop-fuelled flavour and aroma that it will invigorate even the hardest hop-head. Brewed as our special festival beer, only available for a limted time. mayhem will alter your beer reality forever. Enjoy this road to hoppyness with caution.
Doften är humlig med en hel del jordiga och mustiga citrustoner. Mer citron än grapefrukt, dock. Lite metall, skysås, spannmål och frukostflingor. Medel till stark beska med aningen kemiska toner. Den känns aningen tung och tjock.

Färgen är bärnsten (26 EBC); vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljus-beige och kompakt. Det sjunker långsamt ner och lämnar lite skumrester på glaset.

Smaken är torr och medelbesk. De torra blommiga humletonerna får mig faktiskt mer att tänka på Storbritannien än USA. Smakerna är genomgående något reserverade, men på samma gång är de rena, mycket balanserade och de jobbar bra ihop. Liet alkohol, torkade frukter och en medelstor beska i eftersmaken, såväl som en lätt metallisk ton.

Kolsyran är stark, men inte speciellt långvarig. Bubblorna är små. Vätskan är torr och lätt.

En ”American Strong Pale Ale”? Knappast. Skulle någon i stället klassat den som en modern torrhumlad engelsk IPA skulle jag protesterat mindre. En ganska bra sådan dessutom. Lite roligt är att de marknadsför den son en engångsbryggd/begränsad upplaga samtidigt som de uppenbart fått priser för den under 5 år.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 mars 2001 (lagerstatus). Pris: 36:50 för 500 ml. Bäst före: 24.11.11.

2011-03-29

Tävling: The American Brew


Ja, tävling och tävling. Det är väl mer åt utlottning.

The American Brew är en DVD från Here's To Beer, satsningen på ölutbildning som Anheuser-Busch hade för några år sedan. Jag vet inte så mycket om filmen, den är faktiskt oöppnad, men den verkar ta upp USAs ölhistoria och är säkert intressant om man har tid att kolla på film ibland.

Skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med ärendet "öl-DVD" så lottar jag ut den till någon av er om en vecka, 2011-04-05 22:00. Om du vill vara extra hjälpsam får du i mailet också gärna nämna vad du vill läsa mer om på Ofiltrerat.

Finns här några nya ölbloggar?

Bild: eqqman. Licens.

På senheten under ölbloggarträffen i Uppsala i förra veckan beklagade jag mig;

”Det är trist att så många av de ölbloggare som hållit på ett par år verkar lägga av nu.”

Varvid några av de andra svarade ”Visst… Men det dyker upp en hel del nya hungriga också!”

Och de verkar jag missa. Så om du känner till någon ny svensk ölblogg, kommentera gärna med en länk!

2011-03-28

Notiser XLVI


Har det hänt nåt? Jo, det har det väl…

= = =

Goose Island (mer egentligt Fulton Street Brewery LLC (FSB)) är ett amerikansk craft brewery som vi några gånger fått stöta på hos Systembolaget. Giganten Anheuser-Busch, som ägs av ännu gigantiskare Anheuser-Busch InBev, har under flera år distribuerat deras öl. Goose Island har fått kapacitetsproblem, intresset för mikrobryggd öl i USA bara växer och växer, och har nu ingått ett avtal med Anheuser-Busch där de köper 58% av bryggeriet för 22,5 miljoner USD.

Bryggeriet kommer att ligga kvar i Chicago, man kommer att bygga ut lokalerna och behålla personalen. Bryggmästaren och grundaren Greg Hall kommer dock att sluta och ersättas av Brett Porter.

Den amerikanska mikroölvärlden verkar avvaktande eller direkt fientlig till nyheten. Bland annat har ett antal fristående pubar i Chicago-området beslutat att omgående sluta sälja Goose Island-öl

Vad jag kan se är Bornicon & Salming de som distribuerat Goose Island till Systembolaget. Få se om det här betyder att vi får se mer eller mindre av deras öl här.

= = =

Ännu ett nytt svenskt bryggeri verkar vara på gång: Uppsala Nya Tidning skriver om att Leufstabruk Bryggeri AB jobbar på att skapa ett kommersiellt bryggeri i Lövstabruk, Uppland. Jag tror att det är baserat i samma förening som tidigare fått Vallon bryggt åt sig i Belgien.

Länk till artikeln. Tack till Johan för länken!

= = =

I Ockelbotrakten satsas det också på det som kan komma att bli Jädraås Bryggeri och etiketten Jädraöl. De har en hemsida här och Gefle Dagblad har en artikel här. Åter tack till Johan!

Mohawk vs Goldings vs Mohawk vs Amarillo

Systembolaget ville folkbilda lite om öl. Och vad skulle väl vara tydligare än att samtidigt släppa två öl med samma maltbas och jäst, men singelhumlade med var sin tydlig humlesort? Nej, just det. Bra idé!

I stor sett alla de små svenska bryggerierna lämnade i höstas in prover, och många av ölen dök också upp på fat på krogarna strax därefter. Ett par som inte dök upp bland dem kom från Wicked Wines fantombryggare Stefan Gustafsson och deras etikett Mohawk. De är bryggda hos Sigtuna Brygghus.

Båda öl är på 5,5% och kan klassificeras som pale ale. En engelsk humlad med ärke-engelska Godlings och en amerikansk humlad med lite ärke- amerikanska Amarillo: Mohawk vs Goldings och Mohawk vs Amarillo. De släpptes ut på marknaden i säsongssortimentet vår, 14 februari.

Jag kommer att recensera dem parallellt. Eftersom jag tror att Amarillo kommer att ha en kraftigare smak kommer jag genomgående att ta den efter Goldings.

Goldings: Doften är mild och gräddig. Viss beska och aningar av lösningsmedel. Gräs, hö och torkade örter/blommor. Lite alkohol, sötma och karamelliserat socker. Aningen pepprig.

Amarillo: Doften har toner av kola och torkade citrusfrukter. Lite kryddiga toner, anar jag lite rökt chili?

Goldings: Utseendet är nästan klar vätska och en kall guldfärg (20 EBC). Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Amarillo: Utseendet är nästan klar vätska och en varm guldfärg (22 EBC). Det två fingrar höga skummet äv varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar mycket skumrester på glaset.

Goldings: Smaken är lätt och söt med tydliga toner av hö och torkade snittblommor. Aningar av aprikoser, russin och sött matbröd. Kroppen är rätt vek. Alkohol och lite lösningsmedel i den medelsöta eftersmaken såväl som toner av ljus sirap och en medelstor till mild beska. Avslutningen är värmande och aningen kemisk.

Amarillo: Smaken är besk med eleganta humlesmaker av pomerans, citronvodka, söta malttoner av bröd och deg. Medelstor kropp. Eftersmaken är humlig med en hel del beska och mycket torra, nästan astringenta, toner: Lemon curd, citronjuice, lite svartpeppar och en aning av wellpapp. Lite alkohol och en aning rotfrukter i slutet.

Goldings: Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mjuka. Vätskan är mjuk.

Amarillo: Kolsyran är stark, bubblorna medelstora. Vätskan är mjuk.

Goldings: Omdöme: Aningen för vasst pepprig för min smak. Och lite för uppenbar alkohol.

Amarillo: Omdöme: På tok för mycket bismaker och inte tillräckligt tydlig aromhumle för att jag ska vara nöjd.

Ska jag vara ärlig så hällde jag ut halva flaskan av varje. Båda ölen gjorde mig lätt besviken på var sitt sätt.

Goldings: Betyg: 2,55. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment våren 2011 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 500 ml. Bäst före: 2011-10-01.
Amarillo: Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment våren 2011 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 500 ml. Bäst före: 2011-10-01.

I stället för öl - poesi

Min gamle vän Thorild (mannen som vet vad vi ska fira) har åter satt på sig poet-mössan.
En bloggare bosatt i Ryd
var känd för en skum attityd.
Han skrev Ofiltrerat
och skrek ogenerat
åt ölen: ”Nu skummar du! Lyd!”
Ölrelaterade saker kommer i kväll. Eller har ni fler öl-limerickar?

2011-03-27

Svenska Ölfrämjandets guldpinnar 2011


Igår höll Svenska Ölfrämjandet årsmöte på De Klomp i Linköping.

Efter förhandlingarna delas traditionellt hedersbetygelsen guldpinnen ut. Såhär säger stadgarna om utmärkelsen:
SÖ:s guldnål kan efter styrelsebeslut tilldelas såväl medlem som utomstående person eller organisation som väl tjänat föreningen eller ölkulturen i allmänhet och offentliggörs vid årsmöte.
I år delades pinnar ut till ölbloggaren Darren Packman och hans skapelse BeerSweden, ölimportören/distributören Brill & Co, mångårige styrelseledamoten Lars Ringdén. Och så jag:
Kunskap, insyn och nyfikenhet är bara några begrepp som genomsyrar Ofiltrerat, en av de tidigaste ölbloggarna. Det är den första som fått ett brett genomslag och numera är ett begrepp i Ölsverige. Magnus Bark är påläst, nördig och ihärdig, något som med all önskvärd tydlighet uppskattas bland ölälskarna i landet. Initierade reportage, öls färgskala, typriktighet, inslag av nysågat virke.

Det går helt enkelt inte att komma ifrån att Magnus bidragit till att förstå att öl är så enormt mycket mer än en ett glas på puben.
Jag är givetvis tacksam, stolt och rörd över utmärkelsen och än mer när jag ser vilket sällskap jag hamnat i (länk). Tack så mycket!

Samtidigt inser jag väl att det bara kan gå utför efter denna höjdpunkt. Mhmm, länge sedan jag drack något med toner av nysågat virke…

Marc, Pierre och Jonas från Brill & Co får Guldpinne av Rick Gordon.

2011-03-26

Ölbloggarträff i Uppsala - del 4 ölbloggarnas öl

Urban brygger.

Vi hade blivit beordrade att ta med några öl var. Direkt efter buffén kom två av de lättare ölen fram:
  • Namnlös hembryggd på ca 3% som Peter M Eronson från Fat & Flaska bryggt på rester hemma. Jag noterade marsipan och kraftiga toner av gröna äpplen i doft och smak: Den här hade aningen inte fått jäsa klart eller var för färsk (den hade buteljerats cirka tre veckor tidigare).
  • Nøgne Ø Cascara Bitter konstig med en syrlig ton av osötad nyponsoppa
Så kom Urban in och pustade ut efter att ha pumpat ur vörtpannan. Vi kom att prata om vatten. Uppsala ändrede under 2007 kraftigt sitt kranvatten, från att ha varit ett av landets hårdaste vatten till att ha blivit medelhårt (från 13—14 ºdH till 7-9 ºdH). Hade det inverkat på ölen? Oväntat lite. Förändringen hade skett rätt långsamt under året och man provbryggde allteftersom. Vissa uppdateringar av recepten gjordes, men det var mycket mindre ändringar än man först befarat.

Vi fortsatte med ölen.


  • Boon Framboise 2003, som jag tagit med. Jag har i min tur fått flaskan av en provningsbesökare som hittat några flaskor bortglömda i sitt förråd. Belgarna själva anser att fruktlambic är färskvara, men den här var inte alls dum: Mjukt osur med en lätt syrlighet, sötma och mandel. Lyx!
  • Erdinger Pikantus. Lite frukt och jästiga fenoler, nötter, lite karmelliserad.
  • Nøgne Ø Klin Kokos, även den från mitt förråd. Jag hade sparat den mest för att de om kokostonerna skulle mildras sedan den bryggdes 2008. Det hade de inte, däremot hade kropp och de andra smakerna försvunnit iväg. Blaskig och lite sur.
  • Pretty Things November 15th, 1901 KK. Humlig. Torr. Fisk. Syrlig. Trä och kol. Inte god.
  • Rodenbach 2008 Grand Cru. Söt, fruktigt mjuk och dessert-ig.
  • Cigar City Vuja De. Såväl doft som smak dominerades av en sur frän ton av Salubrin (ättika och etylacetat). Obehaglig.
  • Giesinger Sternhagel. Snygg, stark och balanserad veteöl med lite belgiska tendenser.
  • Hembryggd, Hammer IPA. Citra, lemon curd, söt, strävt bitter-syrlig. Kort eftersmak.
Här någonstans började jag fundera över varför jag egentligen satt och noterade på värsta ticker-manér. Å andra sidan insåg jag att det skulle vara trist att inte komma ihåg vad andra bjudit på.
  • Southwold Dark Ale från Adnams. Frisk med massa malt och mineraler. Lite lätt kanske?
  • Hello My Name Is Ingrid. Det omtalade samarbetet mellan BrewDog och BeerSweden. Besk, frisk, hallon-hjortron, lite tung.
  • Courage Imperial Russian Stout, vintage 1993 (den sista som bryggdes av Courage). Sista ölen från min samling. Har stått i en mörk bokhylla, jag hade ingen aning om den var drickbar. Det var den: Torr, vinig, lakrits, pepparkakor, kraftig och mycket fyllig. Russin/madeira. Lite efterbeska. Ingen kolsyra.

Ölbloggarträff i Uppsala - del 3 Slottskällans öl II


Del 1, del 2.

Vår värd pratkvarn Jonas H Andersson hade plockat fram mer fynd ur arkivet. Vi började med en vertikalprovning av bryggeriets klassiska mörka belgare, en öl som egentligen är två:

Fram till 2005 var Kloster en mörk belgisk ale på 5,6%. Till jularna drog man upp styrkan till 9% och kallade den Julkloster. Men 2005 slog man ihop dem till ett nytt öl, en quadrupel på 9% som kom att heta Kloster.

Vi fick nu tre glas som innehöll 2001, 2005 och 2008. En lustig detalj var att den äldsta fanns i en klar 33 cl returflaska, som kändes väldigt läskig. Historien bakom var att bryggeriet inte hade tillåtits (?) att köpa färgade flaskor så då hade det blivit så här.

Till ölen serverades mild ost med sellerisalt och svensk senap. Gott!

Jag noterade:
  • Kloster 2001: Lätt, torr, madeira.
  • Kloster 2005: Söt, mjukt kalkig. Russin, alkohol.
  • Kloster 2008: Lite vass, kantig, kort eftersmak.
I mitt hörn av bordet noterade vi att ölen verkar ha blivit ljusare genom åren, men också hur lite som hänt med ölen under de här åren.

Sedan kom en annan oväntad öl in: En flaska Premiär, en öl så gammal och obskyr att den inte finns i Beer Advocate-databasen. Men det var bryggeriets första öl, ett mellanting mellan en kölsch och en engelsk pale ale på 5%. Den hade uppenbarligen stått undangömd i ett dammigt hörn av lagret sedan den bryggdes våren 1998.

Det kan väl inte finnas någon möjlighet att den var i bra skick? Nä. Jag noterade ”syrlig Belgiska fenoler. Som en unken belgisk IPA”.

Jonas H drog nu fram bryggeriets verkliga klassiker: Imperial Stout. Vi fick in årgångarna 2005 och 2010. Den nyare hade som väntat ett helt annat skum än den lite lugnare äldre ölen. Lite mer oväntat kändes nollfemman lite friskare än den som bryggdes förra året. Tian var jämförelsevis rökigare med en kolaaktig sötma som fick mig att tänka på Coca Cola.

Här hittade jag brickan med dessert som blivit bortglömd på baren. De som ville ha fick nu en liten skål blåbärs-pannacotta som passade utmärkt till den svarta ölen.

Sedan bröt ett veritabelt smakinferno loss när vi skulle prova varandras medhavda öl.

2011-03-25

Ölbloggarträff i Uppsala - del 2 Slottskällans öl

Del 1 finns här.

Vi slog oss ner vid borden och fick en kort introduktion av Jonas H och ett glas av kvällens specialare Ofiltrerad Red Ale, (AKA ORA (AKA Brödöl)). Anders Slotte tog till orda och berättade om Slottskällan. När han kom in som ägare under sommaren 2009 gick verkligen bryggeriet på knäna och varit till salu under mer än ett år. Han såg det som en utmaning.

Ni som följt Ofiltrerat vet i grova drag vad som hände: Bryggeriet krympte, både i distribution och antal anställda. Få nyheter lanserades utan man konsoliderade sig till krogarna i Uppland och Stockholm och försökte utan stora förändringar dra in de pengar man behövde.

Anders i en avspänd pose.

Något senare började man legobrygga öl åt flera distributörer, framför allt Wicked Wine och Galatea (liksom under ett tag Duggers Lager №1). Samarbetet med Galatea har fortsatt och är nu det enda man har, ingen vet hur det kommer att bli nu när de köpt in sig i Sigtuna Brygghus. Samarbetena, även om det inte varit helt okontroversiellt, har tveklöst räddat bryggeriets existens: 2009 bryggde man 300.000 liter öl, i år siktar man på drygt det dubbla.

För att klara denna kapacitetsökning köptes tre nya lagringstankar i september 2010, och nu i mars kommer fyra jästankar att kopplas in. Alla med kapaciteten 4.000 liter.

Det hade beställts mat: Diverse kalla läckerheter och varm potatisgratäng sköljdes ner med Red Ale och Nelson på flaska. Vi kom att prata om Nelson, det är en känslig öl med dess fina och samtidigt kraftiga humling. Det verkar som om den ljusa relativt lätta lagern har svårt att hålla kvar smaken – man märker skillnader redan enstaka veckor efter buteljeringen och efter 1-1½ månad är ölen mer eller mindre död. Inget att spara på!

Vi kom att prata om de fortfarande omdebatterade etiketterna, och Anders förklarade att det var en idé från den förre ägaren. Och bara att vi nu, flera år senare pratade om det visade att det inte var rätt tänkt. Å andra sidan var de tidigare etiketterna så spretiga i form, storlek och design att något var tvunget att göras. Men nu kommer en retro-våg från Boländerna: Nelson har en något uppdaterad variant av den ”gamla” designen, och det kommer mer.

Pale Ale avnoteras 1 april för att lämna plats åt dess föregångare London. Jag minns inte om vi hann fråga eller om Jonas och Anders förkom oss: Nej, den kommer inte på cask! Bryggeriet anser inte att de själva, eller merparten av de svenska ölkrogarna, kan hantera dem så att resultatet blir tillräckligt bra.

Senare i år kommer också en annan trotjänare tillbaka: Den amerikanska portern Svart.

Fast det blir inte bara retro: Bryggeriet har tagit in en belgisk bryggare som skulle hjälpa Urban och bryggeriet att ta sig vidare, det är lätt att fastna i rutiner efter ett tag. Vad som blir av detta är ingen som vet. Själv skulle jag gärna se fler svenska öl i klassiska belgiska stilar, det är det ingen direkt trängsel.

Någon vid bordet berättade att han beställt en back Nelson på Systembolaget (den tillhör beställningssortimentet) och hamnat i administrativt krångel: Det här är tydligen den enda öl i BS som säljs i blå-back och något blev plötsligt jobbigt i butiken.

Maten var uppäten och alla är nöjda. Nu var det dags för Jonas att visa upp vad han hittat i gömmorna! (efter två mellan-öl som jag återkommer till)

Först ut var den mytomspunna Vrak, veteölen med den vilda jäststammen. Om du inte känner till Vrak, läs här.


Vrak blev faktiskt den enda(?) svenska öl som fick vara med i Michael Jacksons prenumerationstjänst Real Beer Tour, som aldrig tvekade inför en ”exotisk” öl. Vi fick varsitt provglas och kopior på ett par sälj-dokument från den tiden.

Så, hur var den efter nära 10 år? Den samlade bloggkompetensen satt och smuttade och funderade. Ord som ”vinös”, ”cava” och ”syra” hördes. Själv skrev jag helt kort ”Brandy/grappa, gräddkola, vinig – vitt portvin, oljigt syrlig” och jag kan väl säga att det var mer intressant än gott. Inte för att det var äckligt, men det var mest… Konstigt. På fel sätt. Jag frågade om originalflaskorna (det finns någon kvar) smakade bättre. Det gjorde de. Trots att den här flaskan lagrats under bra förhållanden hade den åldrats på ett betydligt snabbare och sämre sätt.

Kul att ha provat, i alla fall.

Nu blev den här texten så där lång igen. Bäst att bryta av.

Ölbloggarträff i Uppsala - del 1 prelude och bryggeriet

Jag minns inte exakt hur det började, men det bör ha varit strax efter nyår.

Någon ölbloggare tyckte att det kunde vara kul att träffa andra ölbloggare och undrade om det var någon som ville hänga på senare i veckan.

Många svarade. Fast inte ”Ja! Hurra! Jag kommer!” som kanske hade varit det väntade utan ”Ja! Jag vill, men jag har så körigt schema, sånt här måste vi planera in först!”. Sagt och gjort, Johan från Portersteken skapade ett evenemang på Doodle (rekommenderat i all sin enkelhet och osäkerhet). Här någonstans tror jag att Jonas H från pilsner.nu blev insyltad och det hela skulle hållas hos Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Eller om det var i omvänd ordning? Nå.

Datum bestämdes. En… måndag? Nå, jag letade ivrigt övernattning men insåg snabbt att vardagar i Uppsala betyder bussinnes-priser, och dessa var höga. Till slut fick jag ett tips om ett vandrarhem/hotell på rätt sida om stan.

Strax innan arton hade jag promenerat till bryggeriet vars fasad… Okej, dags för en anekdot!

Någon gång kring 2006-7 promenerade jag, sambon och min vän Thorild omkring i industriområdet Boländerna när vi hade minisemester i staden. Givetvis var ett av målen att titta på det där bryggeriet. Jag tog ett par foton på fasaden, av vilka ett kom att användas på Beer Advocate som illustration. Senare, när jag pratade med Slottskällan, på Stockholm Beer & Whiskey Festival klagade de på att bilden inte var bra; de tyckte att det såg sunkigt och ostädat ut med en skrotig Volvo Express och en hög begagnade däck framför plåtskjulet.

Senare tillägg:
När jag nu hittade fram den gamla bilden så inser jag att jag måste tagit fel på bryggeritomten och kontorstomten.


April 2007.


Mars 2011.

Nu, när jag återvände så såg det faktiskt ännu värre ut. Bilen och däcken var visserligen borta, men fasaden var ännu mer blekt och sliten och planen framför var belamrad med soptunnor, tompallar annat bråte och under en presenning något som tydligen var delar av en mycket begagnad flasktappanläggning.

Fast de tre männen som stod och småpratade vid porten verkade inte speciellt berörda. Det visade sig vara bryggeriets ägare Anders Slotte, bryggare Urban (som sög på varsin pipa) och Jonas H Andersson, numera timanställd öl-vetare. De stod och funderade vad de skulle göra med den långtradare som under dagen kommit och velat lasta av… malt? flaskor? i den redan fulla lagerdelen av bryggeriet.

Vi var inte ensamma länge, för snart kom de andra som kommit med Stockholmståget.


Vi fick en kort och intressant rundtur i bryggeriet: Massvis av pallar med nya S:t Eriks-öl, helt nya ännu inte igångsatta lagringstankar, det vackra bryggverket i skinande koppar och den relativt nya flasktappen. Bryggeriet ger ett trångbott intryck, men det skulle snart vara löst: De har nyligen fått hyra en lika stor modul i andra änden av huset som nu skulle bli lager.

Vidare krånglade tydligen flasktappen. På frågan varför de jämt verkar göra det var svaret att det är den mekaniskt mest komplicerade delen av bryggeriet: Flaskorna måste tvättas innan ölen hälls i. Sedan kapsyl och etikett. Många moment och vätskor som skvätter omkring. Jag inser att jag borde frågat varför de övergav de snygga stubbiga flaskorna som 33 cl-ölen hade för flera år sedan, men det gjorde jag inte.

Klarade man att brygga så mycket att man höll alla jäs- och lagertankar i arbete: Ja, men det krävde numera att man gjorde flera vörtkok per dag, och det fanns ett slags skiftschema.


Vi samlade nu ihop oss och gick en trappa upp till överbyggnaden till filteranläggningen etc där det fanns en bar för gruppbesök. Här fanns också Jonas' flasksamling som innehöll mången nittiotalsflaska och som jag skulle få återkommande nostalgichocker av under kvällen.

Jag är ganska dålig på att komma ihåg namn, och jag skrev inte någon närvarolista. Men andra är bättre, och här kommer det länkar till andra som bloggat om kvällen:

2011-03-24

Språklig frustration

Bild: bidou. Licens.

Jag tycker att mitt språk i bloggen förändrats rejält åt det sämre senaste halvåret. Stavfel, konstiga syftningar, obegripliga meningsbyggnader, tempusblandningar och stycken som inte håller ihop.

Inte för att jag vet vad det beror på, men stress när jag skriver kan vara bidragande.

Är det något som ni som läser märker? (se, en konstig meningsbyggnad!)

Good people drink good beer. Or?

Jag har aldrig tvekat inför att blogga om de mest navelskådande detaljer, så…

Fick just en smakprovsflaska av Gonzo Imperial Porter från Flying Dog Brewery, den kommer annars att lanseras 1 april i Systembolagets fasta sortiment.

Och det har varit lite frågor om hur etiketten kommer att se ut. Svaret är att den tecknade versionen av författaren och journalisten Hunter S. Tompson (AKA Gonzo) fortfarande har pratbubblan ”OK! LET'S PARTY!!”, men det blå fältet i nederkanten där det normalt står ”Good people drink good beer - Hunter S. Tompson” nu är tomt.

Anledningen är som jag förstått det att Systembolaget anser att texten strider mot alkohollagen då den på en alkoholförpackning uppmanar till alkoholkonsumtion.

2011-03-23

Brasserie de la Senne Taras Boulba

Är det här första ölen från Belgiska Brasserie de la Senne på Systembolaget? Det verkar så. Det är en välhumlad belgisk blonde på 4,5% som heter Taras Boulba.

Namnet, liksom etiketten, ställde mig rätt frågande. Men det här är vad jag lyckats skrapa fram: Taras Boulba är en kärlekstragedi-novell av Nikolai Gogol. Etiketten illustrerar en scen ur boken, något förändrad för att utspela sig i Belgien i stället för Ukraina. Mannen med tunnan ryter ”Idiot” på en obskyr dialekt, lika delar franska och flamländska. Textrutan berättar att ”Taras Boulba är väldigt upprörd, hans son gifte sig med en flicka från södra Belgien”

Doften är lite jästig med bara aningar av plastiga fenoler, oljefärg och söta mandlar. Lite lätta humletoner av hö och beska örter. Den känns ganska mild för att vara en belgisk ale.

Färgen är kallt orangegul med en aning guld; den är grumlig med lite jästpartiklar på botten. Det fingertjocka varmvita skummet sjunker sakta ner till ett tunt lock utan att lämna mycket skumrester på glaset.

Smaken är mjuk med en humle som mer får mig att tänka på engelsk IPA än belgisk blond (och jag gillar det). Aningar av jäst med lite plast och färg. Lite maltigt fruktiga söta toner i bakgrunden. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är förhållandevis torr med en fin beska, lite metalliska toner och en aning belgisk jäst. Metallen växter något i slutet.

Kolsyran är lätt till medelstark, de små bubblorna mycket friska. Vätskan är mjuk.

En mycket lättdrucken och oväntat humlig öl. Mycket uppfriskande, trist med de där metalltonerna bara.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter mars 2011 (lagerstatus). Pris: 23:90 för 330 ml. Bäst före: 20/01/13.

2011-03-22

Systembolagets säsongsortiment sommar 2011


Den 16 maj 2011 kommer följande artiklar att lanseras på Systembolaget som öldelen av deras säsongsortiment. Samtliga öl ska lagerhållas i minst 3 månader därefter, med undantag av Bocken i Paradiset, där 27.000 stycken är beställda.

Namn, alkoholhalt, kvotgrupp, volym, pris

Hur var det med Halmstad Sommar Lager? Skulle den inte i år, till skillnad från 2010, vara smaksatt med citrus i stället för fläder?

Senare tillägg: Det är mycket riktigt citrus i stället för fläder. Enligt mannen på Krönleins som jag pratade med är det fråga om mycket små mängder av essens - man ska bara lätt förnimma den, och är man inte tränad på att känna ölsmaker så ska den knappt märkas, men ändå finnas där. Den ska också märkas (något) mer ju kallare ölen är.

Mer tillägg: Bryggaren Björn Falkeström berättar:
Det [Oppigårds Pale Summer Ale] är en apa, humlad med pacific gem, centennial, chinook och cascade. Torrhumlad med cascade och chinook. Från början utgick vi från Late summer Ale som vi bryggde för tre år sedan. Vi har dock ändrat en del i malt och humlegivor.

2011-03-21

Ut från ölsortimentet 2011-04-01


Med stor hjälp från Sortiment & Analys på Systembolaget kan jag äntligen presentera listan över öl som försvinner helt ur ordinarie sortimentet vad gäller öl 1 april 2011.
  • Åbro Original Starköl 5,2% 500 ml flaska
  • Riedenburger Pils 4.7% 330 ml flaska
  • Adnams The Bitter 4,5% 500 ml flaska
  • Anchor Porter 5.6% 355ml flaska
  • Schlösser Alt 4,8% 330 ml flaska
  • Comenius 6% 330 ml flaska
  • Slottskällans Pale Ale 5% 500 ml flaska
  • Guldkällan 4,8% 500 ml flaska
  • Vimmerby Pilsner 5.2% 330 ml flaska
  • Bryggmästarens Premium Gold 5,7% 500 ml flaska
Jag kommer personligen att sakna en del av de här, och inser att några i Vimmerby inte är helt förtjusta.

Stalltips: Hamstra Anchor Porter.

2011-03-20

Notiser XLV


Har det hänt något sedan slutet av januari?

Närke Kulturbryggeri har bryggt en (något sen) vinteröl till Akkurat: Närke Fimbul Vinteröl. 10%, rökmalt, enkvistar och hösthonung är det jag vet. Låter väldigt mycket Närke.

= = =

18 mars – 9 april kör Man in the Moon, även det en Stockholmskrog, sin nu traditionstyngda ”Sverigeyra”. De utlovar svenskodlade delikatesser på tallrikarna och nypåkopplade fat med öl från över 30 svenska småbryggerier närmast dagligen. Årgångsöl på fat och flaska från 1999 och framåt liksom diverse svensk sprit från små-destillerier erbjuds även det. Hemsidan ska vara uppdaterad, kolla detaljerna där.

= = =

Köpenhamns bästa ölbutik? Kanske, jag har ingen egen erfarenhet eftersom de har stängt så fort jag är i stan. Men många gillar Ølbutikken, som efter sex år av ständig tillväxt nu ska flytta till en större lokal: Istedgade 44 kommer att bli den nya adressen. Exakt flyttdatum är inte publicerat än, jag återkommer i frågan.

= = =

Det blev ju ingen Beer & Whiskey Festival i Göteborg i år (länk). Företaget Stockholm Öl & Vin arrangerar i stället något de kallar ”Ett smakprov” på Hotel Gothia Towers 26 mars 2011. Ur ölperspektiv är beer lunch och beer dinner med skribenten mm Michael Jarmis Michel Jamais som är det intressantaste: Föranmälan och mer information på deras hemsida, liksom ett löfte att arrangera en riktig mässa under 2012.

= = =

Extremöl är ett uttryck som (enligt dem själva) lanserades av Beer Advocate-grundarna bröderna Ahlström i samband med deras Extreme Beer Fest en gång i tiden. Tanken bakom ”extrem” har varit att ändra gränserna för vad öl kan vara, smaka, tillverkas och lagras. Under senare år har ”extrem” allt mer kommit att handla om extremt alkoholstarka öl, vilket gjort festivalen något… spritig.

För att vidareutveckla konceptet var i år alla deltagande bryggerier tvungna att erbjuda en öl som var ”extrem” på något sätt och ha som mest 5% alkohol. Detta är något jag verkligen gillar, få se om någon av dessa brygder det spiller över till oss vid tillfälle.

= = =

Dogfish Head är ett amerikanskt craft brewery som fått ett enorm uppsving i samband med TV-serien Brew Masters som går på Discovery. Efterfrågan har vuxit så pass att de nu helt slutar sälja öl i flera delstater. Likaså har all export, även om den varit minimal, stoppats.

Varför de inte utnyttjar situationen till att bygga ut och växa? Nej, grundarna och ägarna anser att det skulle inkräkta på deras sätt att driva företag och brygga öl. Så det lär inte bli mycket sådan öl i Sverige i framtiden (heller). Och jag som är så sugen på en 90 Minutes IPA!

= = =

Ny (med anor från 1892) ölkrog i Göteborg: Ölstugan Tullen är namnet, Andra Långgatan 13 adressen. Husöl: Ocean Ölstugan Tullen Red Ale.

= = =

Spendrups Bryggerier kör vidare med det koncept de startade med Pistonhead-ölen och har nu skapat varumärket Brutal Brewing. Från pressreleasen:
Vi behöver ett växthus, ett sammanhang där ”allt är tillåtet” och där kreativiteten kan få större utrymme. Men det är långt ifrån ett mikrobryggeri - det är Brutal Brewing helt enkelt, berättar Fredrik Spendrup, som tillträder som VD på Spendrups Bryggeri i maj.
Första ölen ut blir Cheap Thrills som kommer på Systembolaget 1 april. Tills vidare behåller jag en viss skepsis, samtidigt som jag inser att den här satsningen mer riktar sig till rockabilly-hipsters än oss ölnördar.

= = =

Det får räcka för idag. Nu ska jag packa inför ölbloggarträffen jag ska på i Uppsala i morgon!

2011-03-19

Öppna ölprovningar - De Klomp - april 2011


Öppen ölprovning - Danmark II

Den 16 april kl. 14:00-15:00.

Åter dags att titta på vad det bubblande nyskapande öllandet Danmark har att erbjuda! Ölguru Magnus Bark guidar genom anekdoter och smaker. 150:-. Ingen föranmälan. Efter provningen är krogen öppen som vanligt.

Facebookarrangemang.

Öppen ölprovning - felsmaker och skador

Den 23 april kl. 14:00-15:00

Vad har hänt när en öl inte smakar som den ska? Vi provar olka öl med olika felsmaker och pratar om vad som hänt kemiskt, och vad man som konsument kan göra för att undvika problemen. En mycket lärorik provning under ledning av Magnus Bark. Ingen föranmälan. 150:-. Efter provningen är krogen öppen som vanligt.

Facebookarrangemang.

2011-03-18

Amager Double Black IPA

Hur ska vi göra idag? Jo… Jag börjar med att bara från namnet och mina fördomar försöka föreställa mig hur den är. Jag har inte läst så mycket mer om den här på andra håll… Och så hämtar jag flaskan och ser hur bra det gått.

Ölen är alltså Double Black IPA från Amager Bryghus, det är en amerikansk svart ale på 8,5%.

Jag tror den kommer att vara i det närmsta svart, lite brun kant. Skummet kommer att vara tre fingrar högt och kallt brunt. Det kommer att bli en del skumrester kvar på glaset.

Doften kommer att vara besk med lite citrustoner och en del torra rostade nyanser, kanske lite övriga fruktiga toner och en del jäst. Något säger mig att det kommer att finnas en fet ton med en tvålig aning av kryddnejlika i bakgrunden.

Smaken kommer att vara friskt och spänstigt bitter med en del närmast syrliga citrus-skal, konserverad ananas och lite toner av nyslaget gräs. Rostad malt, en lätt syrlighet och viss torrhet. Det kommer att finnas en aningen stickig alkohol i bakgrunden som blir allt mer värmande. Eftermaken kommer att vara humligt bitter med en växande sötma och en mycket lätt rökighet i bakgrunden. Växande citrus och beska i slutet som sedan övergår i en ren lång beska.

Kolsyran kommer att vara mediumstark med relativt få bubblor, vätskan närmast tjock och m
mycket mjuk.

Jag gissar att betyget kommer att bli kring 3,95.

Sååå. Dags för facit!



Färgen är svart med en brunröd kant. Det tre finger höga skummet är mörkt beige. En hen del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är gräddig med en blandning av rostad malt och fruktig-beska humletoner. Lite torra toner av alkohol och beska örter. Aningar av feta fenoler och maskrosor.

Smaken har en spännande mix av söt rostad malt och fruktigt estrig humlig med en stor balanserad beska. Stor kropp. Eftermaken har toner av trä och kryddörter. En ganska mild beska (för något slags DIPA), lite kaffe med grädde och en mild sötma samt lite maltsyrlighet. Beska örter i slutet.

Kolsyran är kraftig med massor av kortlivade små bubblor. Vätskan är medelmjuk och något söt-kladdig.

En intressant och god öl, men vart tog ”Double” vägen? Mer humle tack!

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva sortiment mars 2011 (lagerstatus). Pris: 51:90 för 500 ml. Bäst före: 02.20.14 batch 831.

Tja, inte så pjåkiga gissningar va?

2011-03-17

Beer Here Vårwit (Tia Loca)

Ännu en öl som fått ett nytt tillfälligt namn för att passa in i Systembolagets lanseringsplan. Med en hypnotisk gest blev Tia Loca från danska fantombryggeriet Beer Here plötsligt Vårwit.

Den är bryggd i en blandstil som tittat lika mycket på belgisk witbier och sydtysk weissbier. Alkoholhalten är 4,5%. Den är fysiskt bryggd hos Brewdog i Skottland, vilket tydligt framgår på etiketten.

Färgen är mörkt guld; vätskan är något grumlig. Det tre fingrar höga skummet är stabilt och varmvitt.

Doften är mjukt jästig med lite kryddiga toner. En del syrliga dofter med en för stilen rejäl beska. Fruktskum-godis och fenoliska tvåltoner.

Smaken är frisk med en småintressant blandning av vete-syrlighet och humlebeska. Det är inte speciellt starka smaker, men i alla fall. Beskan är relativt hög för en europeisk veteöl. En lätt sryddig ton av koriander. Lätt kropp. Eftersmaken är såväl lätt som kort med en del banangodis och syrlighet. Jag noterade en del torra mineraltoner i slutet.

Kolsyran är stark; de medelstora bubblorna är friska. Vätskan är lätt, men ändå aningen sockerkladdig.

Jag blir alltid misstänksam när jag häller upp en wit och inte möts av en rejält grumlig öl. Ännu en gång besannades mina fördomar: Den är inte tillräckligt frisk och kryddig för att vara en bra wit och har inte tillräckligt mycket syra/fenoler/estrar för att vara en bra weissbier.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Systembolaget säsongsortiment vår 2011 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 12-01-12 (batch 437)

Husbryggeri Jacobsen


Det här är sista delen i min reseberättelse från besöket hos Carlsberg i Köpenhamn. Det hela sammanfattas här.

Vi hade alltså hamnat i den stora luftiga lokalen Jacobsen Bar. Förutom vår lilla grupp var här gott om gäster som löste in sin biljett från Carlsberg Besökcentrum mot en Jacobsen-öl i baren. Stämningen bland besökarna var hög, speciellt hos gruppen med portugiser(?) som satt vid bordet bakom mig.

Här träffade vi Bjarke Bundgaard, som på visitkortet är ”Specialkonsulent marketing” på Carlsberg Danmark. Mer praktiskt är han en av de som ansvarar för Jacobsen-bryggeriet. Vi hade öl och glas på bordet och samtalet som jag försöker återge kom att kretsa kring det vi drack.

Husbryggeriet Jacobsen är ett fristående bryggeri i Carlsberg-koncernen. Man har inte bara det minsta bryggverket i gruppen, utan också det flexiblaste. Bjarke påstod att man i det kunde brygga alla stilar och typer som fanns.

Årskapaciteten är 1,7 miljoner liter. Egentligen var den beräknade kapaciteten lägre, men genom ”omorganisation och nytänkande” hade de under de senaste åren fått upp den med 40%. Jag antar att det mycket handlar om skarpare schemaläggning.

Jacobsen Dark Lager hälldes upp. Och här började åter en berättelse kring bryggeriets historia att berättas, men nu ur ett ölperspektiv.

Jag lyssnade andäktigt.

J.C. Jacobsen var inte obekant med öl, hans far hade under en tid haft ett mindre bryggeri i Köpenhamn. Men det var under resor i Bayern under sin ungdom som han hittade de bayerska lagerölen och insåg att om han kunde brygga något liknande hemma så kunde det gå att göra pengar.

Att det blev öl av tysk typ var ingen slump: Köpenhamn var vid den här tiden (1840-tal) en halvtysk stad. Dels på grund av den stora frakttrafik som gick genom hamnen, dels på grund av de tyskspråkiga delarna av Danmark (Schleswig). Sydtysk öl importerades redan, och den var något helt annat än den mörkbruna intensivt söta veteöl som dansken i gemen drack. Portern, som redan tidigare gjort sitt segertåg över delar av Europa, hade aldrig blivit speciellt populär här.

Det var i samband med det här som den omtalade resan från Bayern till Danmark där han smugglade öljäst i stöveln skedde. Hur sann den nu är.

1847 var produktionen i full gång och aktiebolaget bildades. Ölen som bryggdes? Någonting i stil med den Dark Lager som vi nu smuttade på: Mörk, mjukt söt, låg beska med fruktiga humletoner och lite knäck kring 6%. De ljusa pilsnerölen hade ännu inte nått upp hit, och den här påminde om de tyska öl som redan fanns.

Hur man vet det? Jo, Carlsberg har alltid varit noga med att skriva ner recept och tillverkningsmetoder inklusive jästider och temperaturer. En hel del studier ligger bakom den här ölen, liksom återkomsten av den humlesort (Hallertau Carlsberg) som odlades för den för länge sedan.

Nästa öl blev Jacobsen Pale Ale. Unge herr Carl Jacobsen hade fattat tycke för engelsk öl, och byggde delvis om Carlsberg till att brygga överjäst öl. Dan danska marknaden reagerade med ett artigt ”Tack, men… nej tack!” och bryggeriet byggdes åter om till att jäsa och lagra ölen kylt. Den öl vi nu drack är ett försök att återskapa dessa öl: Överjästa, med styrka och humle som ligger närmare de tyska öl man bryggde än de brittiska originalen.

En sort blev dock kvar: En baltisk porter som snart (1895) även den började jäsas med lagerjäst, den öl som numera går under namnet Carls Porter. Vissa läsare kan minnas den som Gamel Calsberg Porter Imperial Stout med den karaktäristiska rutiga etiketten.

Under upphällandet av Jacobsen Saaz Blonde, en stark belgare, pratade vi om Jacobsen. Carlsberg hade sett craft beer-boomen i USA, och funderat på hur man skulle kunna använda de nya kunskaperna som kommit fram där. Visserligen hade man sitt experimentbryggeri på forskningscentret, men tänk om man skulle sälja lite öl också?

Resultatet blev flera projekt: Semper Ardens som skulle fokusera på klassiska belgiska öl, gärna i klosterstil och startade 1999 Och så Kongens Bryghus som skulle inventera arkiv och brygga historiska öl, ju äldre dess bättre! De började sälja sin öl 2007.

Det gick ganska bra för Semper Ardens-märket, framför allt Abbey Ale som fick utmärkelsen Årets Öl 2001 av Danske Ølentusiaster som då var ganska anti-Carlsberg i sin framtoning.

Ölen från Kongens Bryghus blev däremot ingen succé. Visst var de historiskt riktiga återgivningar av öl från renässansen och barocken, men de var inte speciellt goda. Varumärket lades ner efter något år och två kommersiella öl.

Efter ytterligare en tid ville Carlsberg, likt många andra på 00-talet, satsa hårdare på sin besöksverksamhet. Ett av resultaten blev husbryggeriet som ligger i själva besökscentret och som handfast ska visa hur öltillverkning går till. De öppnade 2005.

Jag hade fått intrycket att bryggeriet är lite av ett lärocenter för övriga koncernen, men så är inte fallet: De bryggare som jobbar med Jacobsen jobbar där hela tiden, och besök från övriga koncernen är just besök. ”Det här är ingen lekstuga, vi är ett eget riktigt bryggeri.”

Nu fick vi Abbey Ale i glasen och började lite prata om framtiden. Från att ha haft tanken att ha några fasta öl och ett ständigt varierande sortiment av tillfälliga öl som främst skulle säljas här i baren och några ställen i Köpenhamn har man stramat upp det så att man har ett fast sortiment och några säsongsöl.

Men en nyhet kommer man med i maj, en öl som speciellt tagits fram av kvinnliga provpaneler: Ölen ska heta Jacobsen Velvet och kommer i maj 2011. Eftersom vi mer debatterade könsroller och könsbunden smak så pratades det tyvärr inte mycket om själva ölet.

Bjarke kom in på den (kanske avtagande) extrema öltrenden som framför allt danska mikrobryggerier anmanat. Det var tydligt att det inte var något för Jacobsen: ”Vi vill brygga sådan öl som folk vill ha en till av när de har druckit den” var en mening som flera gånger upprepades under eftermiddagen, liksom ”Vi vill inte fjärma oss för mycket från den vanlige konsumenten. Det är ingen ovanlighet att börja kvällen med en Jacobsen och sedan fortsätta med några Grøn”.

Jag undrade lite över varför just Carlsberg blivit världsmärket. Hur kommer det sig att det inte blev… Faxe eller Harboe eller något annat utan just Carlsberg? Det funderades kring bordet. En teori var att Carlsberg var så tidigt ute, de började exportera öl redan 1868. En annan var att Carlsberg tidigt fick ett rykte om sig att ha jämnare kvalitet än andra öl, delvis beroende på försprånget i jästkunskap.

Men ändå. Egentligen borde det varit De Förenade Bryggerier / Tuborgs Fabrikker som skulle bli det stora exportmärket. Hela det företaget hade grundats för exportmarknaden, och bryggeriet hade medvetet byggts nära hamnarna i norra Köpenhamnsområdet. Ändå var det Carlsberg som blev det stora märket även utomlands.

Och samgåendet med Tuborg 1970? Det var egentligen bara en formalitet: Bryggerierna hade i praktiken delat upp marknaden mellan sig sedan tidigt 1900-tal.

Nå, det var väl det viktigaste.

2011-03-16

Störtebeker 1402 Alkoholfri (Frei-Bier)

Ölrecensioner är det för lite av här. Dags för lite aciton!

Frugan hade för några veckor sedan med sig två ölflaskor från ICA Maxi Linköping. Och sånt uppskattar jag ju.

Först ut blir en alkoholfri (0,5%) ljus lager från tyska Stralsunder Brauerei; Störtebeker 1402 Ekologisk Alkoholfri eller som den heter i hemlandet: Störtebeker Frei-Bier. Stamvörtstyrka 13%.

Doften är söt med en distinkt ton av spannmål, ljus sirap och en aning popcorn. Lite väldigt svag beska i bakgrunden.

Färgen är ljust guld, klar vätska. Det fingertjocka skummet är kompakt och vitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är en blandning av två tydliga smaker: Dels en fin frisk medelstor beska med en värdigt tysk känsla, dels söta frukostflingor. Smakerna toner ner ganska snabbt och lämnar en besk-söt neutral kort eftersmak. Aningar av kola i slutet.

Kolsyran är rärtt mild, men ändå är de små bubblorna lite vassa. Vätskan är något mjuk.

En alkoholfri öl som inte riktigt når upp till de andra i klassen.

Betyg: 2,48. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 11:90 för 330 ml. Bäst före: 23.09.11.

2011-03-15

Förändringar i Systembolagets modulsystem 2011-04-01


Det är inte bara nya öl som hamnar i det fasta sortimentet, de som redan finns flyttas ibland om bland kvotgrupperna.

För lite mer information om kvot/modul-systemet, se här.

Man kan göra mycket spännande saker i Excel; frågan är om det blir mycket nördigare än såhär? Fast det är inte bara navelskådande sifferexercis, för ett bryggeri eller en distributörs ekonomi kan det vara en stor förändring om en öl hamnar i fler eller färre butiker, i flera fall större än om man får in ett nytt öl. De flesta kunder är ju bara intresserade av det som står på hyllan.

Jag ska se om jag lyckas få ur listorna vilka öl som helt försvinner ur sortimentet.
Namn, modul idag, ny modul
  • Shepherd Neame 1698 Strong Ale, T2, T3
  • Anderssons 330 ml burk, T3, T9
  • Anderssons 330 ml flaska, BAS, T1
  • Baron Trenck, T2, T1
  • Belhaven Wee Heavy, T1, T2
  • Brooklyn Lager, T9, T3
  • Carlsberg Export 500 ml PET, BAS, T1
  • Carlsberg Sort Guld 330 ml flaska, T3, T9
  • Einbecker Ur-Bock Hell, T2, T3
  • Ekholmen Ekologisk Ale, T3, T9
  • Eriksberg 500 ml flaska, T1, BAS
  • Fagerhult Export 330 ml burk, T9, T3
  • Falcon Ekologisk Special Brew, T2, T9
  • Falcon Lager Export 500 ml flaska, BAS, T1
  • Founders English Ale, T3, T9
  • Früli Strawberry Beer, T1, T3
  • Fuller's Golden Pride, T2, T3
  • Guldkällan 4,8%, T1, T2
  • Guldkällan 5,7%, T2, T1
  • Harboe Guldøl, T2, T9
  • Harboe Pilsner, T1, T2
  • Heineken 330 ml burk, T1, BAS
  • Jenlain Blonde, BAS, T9
  • Jämtlands Bärnsten Lager, T3, T9
  • La Trappe Tripel, T3, T9
  • Dugges Lager No 1, T1, T9
  • Lapin Kulta 500 ml burk, BAS, T1
  • Mariestads Prima Lager, T1, T2
  • Mikkeller Jackie Brown, T1, T3
  • Mohawk Extra India Pale Ale, T2, T3
  • Norrlands Guld Export 500 ml flaska, BAS, T1
  • Norrlands Guld Export 330 ml flaska, T1, BAS
  • Norrlands Guld Ljus, T9, T1
  • Old Empire India Pale Ale, T2, T3
  • Spendrups Old Gold , T3, T9
  • Pripps Blå Extra Stark 330 ml flaska, T1, T2
  • Red Stripe, BAS, T1
  • S:t Eriks Pilsner, T2, T3
  • Sierra Nevada Torpedo Extra IPA, T3, T2
  • Spendrups Bright, T1, T2
  • Starobrno Premium, T1, T2
  • Staropramen Granat, T1, T2
  • Three Towns Premium Lager, T2, T3
  • TT, T1, T2
  • Westmalle Tripel, T3, T9
  • Wisby Weisse, T3, T9
  • Zeunerts Merke, T2, T3
  • Zeunerts Werde, T3, T9
  • Zlatopramen Extra Premium, T2, BAS
  • Åbro Sigill 500 ml burk, T1, T2
Att notera: Andersons-ölen byter tillverkare från Åbro till Kopparbergs.

2011-03-14

Ännu ett ursnitt ur min vardag

Bild: NaJina McEnany. Licens.

Idag träffade jag efter lunchen en avlägsen kollega i trapphuset på jobbet.

Jag nosade och påpekade att han luktade acetaldehyd och pekade på det gröna äpple han åt på.

Förklarade att det är ett problem i öl som inte fått sekundärjäsa tillräckligt.

Han tittade konstigt på mig.

Det gäller att vårda sitt rykte.

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter april 2011


Med risk för att bli tjatig. Fast innehållet i Ofiltrerat kommer snart att vara mer blandat igen, jag lovar.

Här är nyheterna som kommer i de tre vinkällarbutikerna (kvotgrupp T7) fredagen 15 april 2011. De kan samma dag beställas styckevis från andra butiker och på nätet (tror jag).

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
En drömlista för ölnörden. Här måste jag extra-tipsa om Red Horizon, en mycket märklig öl brygd med sakejäst. Mycket prisvärd, och god dessutom.

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter mars 2011


Nyheterna kommer fortfarande hit i lite oordning. Men snart ska allt vara i synk igen.

Det där fick jag alltså äta upp snabbare än jag trott. Här är nyheterna som kommer i de tre vinkällarbutikerna (kvotgrupp T7) i morgon tisdagen 15 mars 2011. De kan samma dag beställas styckevis från andra butiker och på nätet (tror jag).

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
En intressant hög experimentella öl i små kvantiteter. Som det ska vara. Fast jag står nog över den här gången.

2011-03-13

En rundtur bland Carlsbergs minnen

Det här är en fortsättning av min reseberättelse från besöket på Carlsberg i Köpenhamn som började här.

Lunchen hade nu ätits och flera av de frågor jag fått av er hade besvarats. Lagom efter desserten (liten skål med blandade kakor och praliner) kom Bjarne Maurer, guide på besökscentret, och ryckte upp oss ur soffan. Vi började med en kort sammanfattning av Carlsberg Museum och presenterades för ett porträtt av en gammal dam som med sina 61 år på Carlsberg höll rekordet i lång anställning. Vi fick också veta att det som mest jobbat 6.000 i området i Vejby; ”En by i byen”. Ett annat rekord vad de fyra generationer som samtidigt arbetat på bryggeriet.

Den välgjorda 1:100-modellen av bryggeriområdet som det såg ut på sextiotalet besågs och olika viktiga delar utpekades. Vi tittade också på en stor utskrift av en vision på den nya stadsdelen (projektnamn Vores By) som så småningom ska ersätta det nu nedlagda bryggeriet.

På med jackorna och iväg till Elefantporten där vi gick in genom en oansenlig dörr och uppför ett par dammiga trappor.


Vi hade hamnat i Ny Carlsberg Bryghus. ”Ny” eftersom det byggdes av sonen Carl Jacobsen som blivit osams med fadern J.C. Jacobsen (epoken 1880-1906) och de båda drev varsitt bryggeri på området; Gamle Carlsberg och Ny Carlsberg. Det skulle dröja 18 år efter J.C.s död innan de åter blev ett enda bryggeri.

Här, i lokaler med anor från 1900, bryggdes öl fram till 2008. Bjarne var inte helt förtjust i att visa upp den stora hallen just nu eftersom kopparpannorna inte längre putsades och hela huset gav ett rätt dammigt, nedsläckt intryck.


Jag tittade runt lite bland pannorna och noterade att det hela måste ha varit väldigt tungarbetat och omodern 2008, men där hade jag fel: Bryggprocessen var nästan lika automatiserad som i det nya bryggeriet i Fredericia, men man hade gömt undan styrdatorer och elektronik eftersom brygghallen var byggnadsminnesmärkt.

Vilket den fortfarande är. Visserligen har pannornas botten tagits bort för att man ska kunna använda bottenvåningen till annat, men annars får inte den här unika väldiga lokalen inte ändras. Så vad ska man ha den till i framtiden? Ingen vet just nu, men såväl konferenscentrum som nattklubb hade diskuterats.

Vi gick vidare genom elefantportens överbyggnad (ursprungligen var här ett vattentorn) och förbi Carlsberg IT (nyckelord: SAP, Microsoft) och fick alternativ för den fortsatta vandringen. Antingen genom den skulpturfyllda parken eller genom källarna.

Fast valde vi källarna fick vi stränga förhållningsorder att inte ge oss av på egna äventyr: Det skulle finnas över 6 kilometer gånger under området, de flesta dömda, mörka och utan utrymningsskyltar.

Såklart vi valde källarna. Och fnissade lite över beskrivningen – nu överdrev han väl ändå?


Det gjorde han inte. Vi började gå genom gångar, först de där rengöringskemikalierna hanterats. Kakelklätt och oändliga mängder rör, kopplingar och kranar. Och här och där tomflaskor av olika ålder: Det var uppenbart att folk under de år när anläggningen varit ur bruk använts som pausrum för törstiga anställda och kanske gäster.


Vi gick vidare genom närmast oändliga gångar av olika karaktär och ålder. Plötsligt pekade Bjarne leende in mot ett av prängen mitt i en korridor som mest verkade vara för att föra över öl mellan olika steg i processen. Här låg ett tjugotal stora trätunnor. De var en rest av hur lagerölen först lagrades på 1800-talet. Lageröl måste inte bara jäsas utan också lagras (därav namnet) svalt under en tid efter och det var såhär, i iskylda ekfat, som man en gång gjorde. De här faten hade råkat bli kvar eftersom de var jobbiga att flytta och man behövde inte utrymmet till annat.

De historiska vingslagen överröstades enbart av Bjarnes plötsliga irritation över att plötsligt höra ljudet av vätska i några rör. För han hade varit med och stängt av allt under de senaste åren och här borde det inte flyta något.

Vidare genom gångarna. En del saker var bortplockade, och detta skedde fortfarande. De stora ståltankarna var borta, liksom de grövsta rören som svetsats bort och sålts som dyrt skrot. Det var därför inte helt lätt att få en bild av hur allt hängt ihop och sett ut en gång i tiden.


Som här! Lite längre fram i den här gången fanns en stor stenplatta med årtalet 1906 ingraverat. Vi befann oss alltså i den tunnel som förband Ny och Gammel Carlsberg. I taket kan man se resterna av de rör som förband de olika bryggeriernas ölflöden.


Det kändes som om de här delarna av källarna också var äldre än de vi tidigare gått i. Sådana här tomma tidigare lagerrum gick vi förbi. De var ungefär 20 meter djupa och jag uppskattar att vi passerade tjugotalet sådana. Efter ytterligare några gångar och krökar hamnade vi i de modernare lagerutrymmena.


Och så här ser det ut idag. De rostfria liggande tankarna har demonterats och skrotas. Bjarne förklarade att de här var de nyaste som monterats in, de hade nämligen inbyggda högtryckstvättar så att folk slapp gå in och tvätta dem manuellt, ett av de fysiskt mest krävande arbetena på bryggeriet.

Det var en märklig, tryckt och något obehaglig stämning att gå omkring här. Helt klart en lämplig miljö för skräckfilmer. Efter en dörr kom vi in i delarna som en gång var isförrådet. Lageröl kräver svala temperaturer, och före kylanläggningarnas tid användes is i enorma mängder. En normal vinter räckte isen från Bälten och Öresund, var det varmare fick is från norra Norge importeras.

Men nu stod vi plötsligt mitt inne i ett modernt bryggeri som puttrade och fräste av kolsyra. Vi hade hamnat vid Jacobsens Husbryggeris lagertankar. Ett imponerande virrvarr av rostfritt.


Efter att ha gått igenom ytterligare några tömda lagertank-rum hamnade vi bland arbetsbodarna som de montörer som fortfarande pysslar med att tömma bryggeriet på koppar, stål och rostfritt använde. Vi gick vidare, utan att vi besökare egentligen hade en aning var vi var eller vart vi var på väg.

Efter att ha passerat en bil-uppfart till marknivån kom vi till en ordentligt låst gallergrind som låstes upp. Vi stod nu framför tre märkligt moderna signalblå säkerhets-ståldörrar, märkta med toalett-symboler. Bjarne undrade finurligt om vi kunde gissa vad det var innanför.

Vi tittade på dörrarna och kom med avslagna gissningar. Receptarkiv? Reservkraft? Backupcentral?

Bjarne berättade att han hade jobbat på Carlsberg, och framför allt med lokalerna under jord, under många år men att de här dörrarna under tidigt sextiotal plötsligt en dag bara funnits här. Tidigare var här ett av de där förråden där man sparade undan gamla bra-att-ha-saker. Ingen visste riktigt varför eller vad det var för, men eftersom det här var delar där ingen normalt gick så glömdes det väl bort.


Bakom dörrarna fanns… En av luftstridscentralerna för Själland, som byggts under det kalla kriget! Under mitten av nittiotalet fanns inte längre behovet av installationen, där det verkar ha varit aktivitet till och från genom åren. Mest övningar, men minst under Kubakrisen var här skarp drift. Carlsberg som återfått lokalerna beslutade att behålla det precis som det lämnats.

Så här fanns fortfarande ett scenarie-bord med flygsymboler och krattor, platser för radio och televerk, civilförsvar och bredvid radiostudio samt briefingrum och vilrum. Allt i tidig åttiotalsstil.

Jag noterade att det här låg betydligt ytligare än de motsvarande svenska anläggningar jag besökt. De kanske inte planerade för atomkrig på samma sätt som Sverige?

Vi passerade ytterligare några låsta gallerdörrar. Här, berättade Bjarne, förvarades bakom ytterligare lås (som han inte hade nycklar till) de kvarvarande flaskorna av Jacobsen Vintage, ”världens dyraste öl”.

Efter detta, ytterligare allt smalare gångar och en trappa som sett sina bättre dagar så stod vi plötsligt i ett fungerande stall: Vi hade hamnat i det vanliga besökscentret där vi snabbt inspekterade såväl gamla vagnar under renovering liksom rejäla hästar som stod och mumsade hö. Vi småsprang över en gård och tittade som hastigast på centrets senaste fynd: En sextiotalslastbil som kört ut öl, och som formgivits av någon designer som just nu är försvunnen ur mitt huvud (Sigvard Bernadotte?): Den hade byggts i 1 exemplar och nu hittats i ett kallager bakom en enorm mängd trasiga tombackar.

Vi sprang genom delar av utställningen, jag sprang in i en glasdörr, och stannade endast upp för att häpna över flasksamlingen innan vi gick in i Jacobsens bar där nästa värd väntade oss.