2011-12-31

Our Christmas Ale (Anchor Christmas Ale) 2011

San Fransisco-bryggeriet Anchor Brewing Company är ett av USAs absolut äldsta mikrobryggerier. Sedan 1975 brygger de vare år ett julöl, Our Christmas Ale, även känt som Anchor Cristmas Ale. I grunden är det en ganska brittisk winter warmer, men den har en (hemlig) kryddtillsats som ändrar sig varje år, kanske också malt och humle varieras.

2004 tyckte jag 4,33. 2008 betygsatte jag med 4,28. 2010 tyckte jag 3,75 (länk). Så det verkar som om både ölen och mitt humör varierar sig.

Något som också varierar är trädet på etiketten, efter så här många år börjar de faktiskt bli rätt obskyra. 2011 års träd är Pinus Longaeva, en kalifornisk tallart som inte bara kan vara världens äldsta organism med en livslängd på över 5.000 år utan ståtar också med världens hösta träd med över 115 meter. 

Our Chrismas Ale (Anchor Christmas Ale) 2011 har som de andra årgångarna en alkoholhalt på 5,5 %. En kul detalj är att importören Galatea både tar in den i liten flaska och magnumbutelj i år.

Ölen är brun (50 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmt beige med en ojämn kant. Det håller sik kvar länge och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften domineras av kryddor och malt. Tunga toner av kanel, kryddnejlika, ingefära och lite kardemumma. Rostade värmande sötma. Det hela påminner inte så lite om klassiska nybakta pepparkakor. Med Coca Cola, faktiskt. Jag tycker nog allt att kryddorna är väl kraftiga.

Smaken är först väldigt brittisk, jag associerar till ett antal klassiska engelska winter warmers. Massor av karamelliserad malt och så blandade julkryddor till det, kanske utan kanelen. Snygg ren kvickt passerande beska. Lätt kropp. Eftersmaken påminner inte så lite om starkvinsglögg. Kryddor, karamell/knäck och en lätt fruktighet. Avslutningen är kryddig och medel-torr med en aning av värmande alkohol.

Kolsyran är mild, bubblorna mjuka. Vätskan är mycket len och mjuk.

Jag vet inte… Antingen är den här årgången mer aggressivt kryddad än de tidigare, eller så har jag blivit känsligare. Toppbetyg blir det i alla fall inte. Kanske den skulle fått lugna sig i flasken  ett år? ”Överkryddad” är i alla fall ordet just nu.

Betyg: 3.05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vinter 2011 (lagerstatus). Pris: 25:50 för 355 ml. Bäst före: 7 2013.

2011-12-30

Danmark är också nära!


I oktober skrev jag om att lokala varor, som finns i de till bryggeriet tre fysiskt närmsta Systembolagsbutikerna, i januari 2012 kommer att kunna beställas flaskvis från alla butiker (länk till Systembolagets text). Jag skrev också en längre text om att jag var tveksam till upplägget, att det här bara skulle gälla svenska varor, och gav exempel på hur konstigt det skulle kunna bli (länk).

Någon mer verkar ha tänkt på det här, och dragit slutsatser.

I morse meddelande nämligen Elixir Wine, som specialiserat sig på öl från danska småbryggerier, att de kommer att få hantera sina danska öl på samma sätt.

Först ut blir Gudeløs, en imperial stout från Djævlebryg i Köpenhamn. Ett begränsat antal flaskor kommer att säljas som lokal vara i Malmöbutikerna Limhamn, Mobilia och Kronprinsen. Och därmed bli styckevis beställbar från andra butiker.

För varje såld flaska Gudeløs donerar bryggeriet en slant till Ateistisk Selskab.

Jag använder för många bisastser när jag skriver.

2011-12-29

Djævlebryg OriginAle

OriginAle är en dubbel IPA från Djævlebryg på 8,5 %. Den har skapats med intelligent design, har underrubriken Darwinian Ale och har humlats med 3 engelska humlesorter för att hylla Charles Darwins 200-årsdag häromåret.

Jag köpte den här flaskan när den dök upp på Systembolaget i början av augusti, och så försvann den in i skafferiets gömmor. Illa för en DIPA, frågan är hur den mår?

Färgen är guld med en aning röd (25 EBC), vätskan är klar. Det varmvita skummet är rätt lågt, det sjunker rätt fort utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är något unken. Lite beska, oxiderade russin och toffee.

Smaken har en viss beska. Grönsaker, oxiderade metalliska toner, rätt kraftig maltsötma. Smakerna är råa och obalanserade. Sötma, metall, rostade nötter och en växande beska. Stark alkoholsmak i avslutningen.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är medelmjuka. Vätskan är an aning tjock.

Jag köpte den här flaskan i augusti, bäst före är om ett knappt halvår. Trots det har den tydliga oxiderade toner, kanske beror det på de engelska humlen som jag vet reagerar lite annorlunda än de klassiska amerikanska högalfa-sorterna när man använder dem i större mängd. Jag hällde ut det mesta.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2011 (slutsåld). Pris: 49:90 för 500 ml. Bäst före: 05-2012.

2011-12-28

Brutal Brewing Pistonhead Chimney Sweeper

Jag erkänner direkt. Bilden ser konstig ut. Ihoptryckt på något sätt, inte alls som flaskan som står framför mig. Men det är inte mitt fel. Bilden fick jag från Spendrups förra året, när den här ölen skulle lanserats på Systembolaget. På grund av teknikaliteter fick den dras tillbaka i sista stund. Då kanske flaskorna var av en lite annan modell?

Nå. Brutal Brewing, som vi känner till som varandes inte ett mikrobryggeri under Spendrups, har bryggt en julöl som de presenterar såhär:
Färg: Mörkt mahognyröd.
Doft: Mycket intensiv humleblommig doft med inslag grape och citrus.
Smak: Smaken är humlearomatisk och fylligt maltig med brända inslag av kaffe.
Beskan balanseras med sötma från mörk karamellmalt. Extra stor vikt har lagts vid humlearomen som humlats med aromhumlesorterna Cascade och Tomahawk. Den mycket exklusiva humlen bidrar till ett vitt stabilt skum. Rökmalten ger ytterligare en smakdimension.
Malt: Pilsnermalt, mörk karamellmalt, rökmalt och Caraaroma.
Humle: Magnum, Cascade och Tomahawk

Jäsning och lagring

Pistonhead Chimney Sweeper är en överjäst ale. Huvudjäsning sker i 5 dagar vid 18° C. Därefter sker mognaden i lagertank under 1 vecka vid -1° C.

Riktvärden
Stamvörtstyrka (P°): 14,8
Alkohol (vol %): 5,8
Restsockerhalt (vikt %): 4,1
Färg (EBC): 95
Humlebeska (EBU): 42
Okej, det bör väl besvara alla frågor? Namnet? Pistonhead Chimney Sweeper.

Vätskan är klar, färgen mörkt brun-röd (50 EBC (jag tycker generellt Spendrups har höga värden, har de en annan skala?)). Det tre fingrar höga skummet är brunt, det sjunker sakta ner och lämnar massor av rester på glaset.

Doften har en fin mix av dels amerikansk humle (lite citrus, lite tallbarr) och karamelliserad malt. Knäck, julkryddor, lite örter och en ganska beskedlig beska. Den är inte speciellt söt.

Smaken är dock lite tunnare än vad doften ger intryck av. Massor av karmell-malt, en lite torr citrus-ton och en hel del julkryddor som muskot, kryddnejlika och kardemumma. Torra medel-beska smaker. Kryddor, örter och apelsinskal i eftersmaken som är rätt maltig med knäck och rågbröd. Torra te-lika smaker i det värmande slutet.

Kolsyran är medelkraftig och mjuk i munnen. Små milda bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

En lite överraskande mjuk och kryddig öl (den har bryggts utan kryddor). Inte alls illa, och riktigt bra till en skinkmacka med extrastark senap. Jag undrar hur en amerikansk porter på sådär 6 % från Brutal Brewing skulle smaka?

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vinter 2011 (lagerstatus). Pris: 13;90 för 330 ml. Bäst före: 08.10.12.

Notiser LXIII


Lite tid över? Varför inte läsa ett litet reportage som The Economist gjort om öllandet Belgien? Inga jättenyheter för oss redan frälsta, men trevliga inblickar från Westvleteren och AB-InBev. Länk.

= = =

BeerAdvovate är i ändringstagen igen vad gäller antalet recensioner per öl. När jag började recensera på siten 2003 fick man recensera en gång per serveringstyp (flaska, burk, cask, growler…). På RateBeer hade man på den tiden en databaspost för varje serveringstyp.

Sedan ändrades det så att man fick skriva in 10 recensioner av varje öl oavsett serveringstyp. Varför? ”For the hell of it!” tror jag var huvudargumentet.

Detta drogs tillbaka efter ungefär ett halvår eftersom det tog för mycket resurser på Ölbrödernas då föråldrade serverpark (det viktade betyget räknades efter varje användares medelbetyg) och bredbandsräkningen. I stället blev det en annan extrem: Bara 1 recension per öl, den senaste.

Så gick det ett tag och plötsligt tilläts en recension per öltyp igen, detta eftersom en öl på flaska och cask (exempelvis) kan vara ganska olika öl. Och så har det varit i några år.

Nu har Ölbröderna åter beslutat sig för att ha den senaste recensionen, och radera resten. Detta eftersom de misstänker att systemet används av vissa användare för att manipulera betygen, som tas fram med en ganska komplex algoritm.

Ack ja. Ett problem med BeerAdvocate är att grundarna och ägarna (Öl)bröderna Ahlström ser siten som sin privata egendom och har efter en incident i sitens början blivit ganska paranoida mot användare som är ute efter att förstöra deras livsverk.

Jag hade helst haft kvar dagens system.

= = =

BrewDog har gjort det igen.

En omöjlig öl.

Den här gången en gyllene imperial stout.

Den har tagits fram bland annat med stora mängder havre, kaffe och kakao för att den ska bete sig som en stor kolsvart öl. Abstrakt AB08 är namnet. på webbutiken sålde den slut på några minuter, vi får väl se om den kommer hit, Cask Sweden verkar ha god hand med sin leverantör så helt omöjligt är det kanske inte. Läs mer här.

BrewDog pratar för övrigt, på sitt lite speciella sätt, om planerna inför 2012 i en liten video, länk.

Och så har de blivit stämda av AB-InBev för att ha använt klipp från AB-Inbev-reklamfilmer i sina reklamfilmer. Länk (via BeerNews).

= = =

Bishops Arms i Örebro ska i vår köra med ölprovningar ledda av folk från Sveriges småbryggerier. Först ut är Närke Kulturbryggeri den 10 januari 2012. Det kommer dessutom att bli en liten ”tap takeover” och de kommer under kvällen att servera 6 Närke-öl från fat. Mer information ska komma på krogens hemsida.

= = =

Närke ja. De har tillsammans med Bishops Arms Folkungagatan i Stockholm bryggt Folkungagatans FOLKale som kommer att serveras vid krogens 4-årsjubileum den 19 januari. De utlovar också sin häftigaste fat-lineup någonsin den dagen. (via ölhunden.se)

= = =

Sugen på nytt jobb? Carlsberg Sverige söker just nu en ”marknadsinriktad ölprojektledare” och jag kan tänka mig att det finns kandidater bland er läsare. Länk.

= = =

Det känns som om världens näst största bryggerikoncern SABMiller börjar röra på sig lite mer i Sverige. Öl från amerikanska Leinenkugel's kommer nu att börjar importers till svenska krogar. Först ut blir deras weinerlager Leinenkugel's Red.

= = =

Nu är det inte långt kvar innan man kan beställa öl från svenska småbryggerier styckvis i hela landet. Ängö Kvartersbryggeri pratar om detta med Sveriges Radio P4 Kalmar, länk.

2011-12-26

Port Brewing Mongo

Spanade igenom kylarna på De Klomp. Vad var det där för bomber som jag inte sett förut? Martin tog fram och visade: Det var en öl från Port Brewing Company: Mongo. Enligt mig är det en amerikansk IPA, fast Beer Advocate och bryggeriet själva klassar den som en DIPA. Alkoholhalten ligger på 8,5 %.

Jag slog till, jag har hört mycket gott om den här på diverse ölforum och deras säsongs-DIPA Hop 15 är en av mina verkliga favoritöl. Vad skulle kunna gå fel?

Vätskan är grumlig, färgen orange-gul. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt. När det sakta faller ner och lämnar tjocka rester på glaset.

Doften är fruktig med humle, den är aningen oljig . Elegant humlad. Medelbeska och en ren lätt beska. Jag gillar oljigheten.

Det finns en elegant humle i smaken. Den inledande lätta beskan förvånade mig först, men den växer till sig allt eftersom. Mintkarameller, citrus. Mycket knäck i den fina sötman. En del kryddor. Medelstor kropp. Mjuka karamelliga toner i eftersmaken liksom en mjuk medelkraftig beska. En del örter och kryddor i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är friska.

En snygg amerikanare, ruskigt lättdrucken. Något som slog mig när jag drack den här är hanteringen av humlen. De svenska och danska bryggerierna är inte riktigt uppe i den här nivån. Än.

Betyg: 4,5. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 235:00 för 650 ml.

Oppigårds Humlelager

Igår var jag och frugan åter på De Klomp. Vi hade cyklat runt och tittat på årets utplockade version av Vinterljus och tänkte efteråt ta en öl. Mitt sikte var 100 % inställt på vad jag skulle beställa:

Humlelager, en amerikansk ljus helmaltslager från Oppigårds Gårdsbryggeri på 5 %.

Jag vet faktiskt inte så mycket mer om den än just det där.

Färgen är guld, vätskan har an mycket lätt grumling. Det två fingrar höga skummet är ljust varmvitt, det sjunker sakta ner och lämnar massor av rester på glaset.

Den mycket kraftiga doften domineras av amerikansk humle med grapefrukt-toner. Aningar av honung. Det är unte utan att jag kommer att tänka på en AIPA.

Smaken är stor, tidvis är humlesmaken nästan tung. Färska fina toner. Aningar av jordnötter och en fin beska som är stor utan att bli vass. Balanserat besk eftersmak med citrusfrukter och en lite oljig ton. Snyggt.

Kolsyran är medelstark, bubblorna friska och små. Vätskan är medelmjuk.

Troligen den kraftigast humlade ljusa lager jag druckit. India Pale Lager? Jag är mycket förtjust, det här var en av årets ölupplevelser!

Betyg: 4,65. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Vad hon drack? Kissmayer No. 1 Stockholm Syndrome. Den verkade också god.

Hofbräu Original

München Helles. En lite bortglömd ölstil. Det är, som den tyskkunnige ser på namnet, fråga om en ljus öl. En ljus lageröl av sydtyskt ursprung. När den böhmiska pilsnern slog igenom i mitten av 1800-talet försökte bayrarna efterlikna den nya ölen.

Resultatet, som stabiliserats i slutet av århundradet, blev lite annorlunda, dels på grund av råvaror, dels på grund av skillnader i smakpreferenser. Den norra varianten blev maltigare, mindre besk och mer avrundad.

Det var faktiskt något som slog mig i höstas när jag var i Bamberg och drack en och annan Helles: Hur lätta och otroligt slipade och balanserade de här var; hinkabiliteten var skyhög. Visst, man kan avfärda dem som blaskiga, men det håller jag inte med om. Det här är öl som behåller sin karaktär och är nyansrik i all lätthet.

Hofbräu Original från Staatliches Hofbräuhaus i München är en av de mest sålda i stilen, den ligger på 5,1 %.

Färgen är ljust gul (5 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det lämnar massor av tjocka rester på glaset när det sjunker undan.

Doften är maltig. Lite spannmål och en ren beska. Aningar av honung och färska örter. Den är inte riktigt så ren som jag hoppats på.

Smaken är mild, balanserad och avrundad. Pilsnermalt, aningar av mineraler och honung. Rena beska toner, nyklippt gräs och en söt aning av majs. Eftersmaken har en fin humleton, men också en tyngande sötma från malten, örtig humle och en mild beska. Avslutningen är söt med lite spannmål.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna medelstora. Vätskan är lätt.

Jag hade faktiskt väntat mig mer, jag hade hoppats på en ännu mjukare och balanserad öl. Som de Helles jag drack i Bamberg. Den här är för söt. Fortfarande mer än okej, men inte perfekt. En utmärkt öl att ackompanjeras av en ölkorv och gamla avsnitt av Heimatmelodie.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2011. Pris: 14:90 för 500 ml. Bäst före: 10.08.2012.

2011-12-25

Westmalle Trappist Dubbel

Tillbaka till De Klomp efter julölsprovningen i fredags. Jag var hungrig och fick in en portion av dagens personalmat: En fiskgryta gjorde med tomater, musslor och räkor. I botten av tallriken låg det potatismos och överst en crème på chevreost och örter. Väldigt typisk De Klomp-mat med tydliga rena smaker alltså.

Jag började att dricka Zero till detta, men det var verkligen inga vänner.

Jag och Angelica, som stod i baren just då, funderade på vad som skulle passa bättre till den rätt knepiga tomat-syran. Belgisk dubbel, blev snart svaret. Men vilken? Jag fick två provglas. Den ena, Maredsous 8, avfärdades direkt som för rostad och syrlig. Kanske inte i normala fall, men här blev det uppenbart. Den andra, Westmalle Trappist Dubbel, fungerade mycket bättre med en rundare sötare smak.

Efter att jag petat bort skal. och blötdjur och ätit upp resten beslutade jag mig för att recensera det som fanns kvar i glaset. Jag har tidigare recenserat den här på flaska, det var hösten 2004 då den fick 3,63 i betyg. Bryggeriet är Brouwerij Westmalle och alkoholhalten 7 %.

Färgen är brun med en aning guld. Vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är beige, det sjunker ner och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är lätt och avrundad. Röta bär och lite fenolisk belgisk jäst.

Smaken är något söt-syrlig med tydliga toner av röda bär. Lite alkohol. Medelstor kropp. Röda vingummin i eftersmaken liksom hallon-godis, nötter och mandlar. Värmande alkohol i slutet.

Kolsyran är kraftig, stundtals vass och lite skummig. Bubblorna små. Vätskan är relativt lätt.

En behaglig, avrundad och mjuk dubbel.

Bilden på flaskan är bara en illustration, ölen i recensionen kommer som sagt från fat.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Fat på krogen (finns också på Systembolaget). Pris: 75:00 för 300 ml. 

Nynäshamns Sotholmen Extra Stout

Eftersom jag recenserat den här tidigare ett par gånger ska jag bara ta några noteringar nu:

Sotholmen Extra Stout, en foreign stout från Nynäshamns Ångbryggeri på 7 %. Årets batch.

Svart. Ganska stort brunt skum som försvinner iväg igen.

Doften ät torr, träig och rostad.

Smaken är lite tjurig och svårflörtad. Jag brukar beskriva bryggeriets hussmak som "IKEA-lager” med en mix av färskt trä och spånskivor. Den här har det mångdubbelt, det är en mycket torr smak med antydningar av starkvin och röda vinbär. Men också en tydlig ton av stall och ladugård som får mig att börja fundera på brettanomyches-jäst.

Rätt lätt kolsyra med tydliga bubblor. Torr vätska.

En torr och, som sagt, lite tjurig öl. Det finns inte många smaker att utforska, men de som finns jobbar bra ihop och skapar en komplexitet i sig självt.  Lite av en motsats mot den Fundamental Blackhorn som jag drack tidigare i kväll.

Betyget borde bli någonstans strax under en fyra.

2011-12-24

Hornbeer The Fundamental Blackhorn

The Fundamental Blackhorn är en amerikansk imperial stout på 11 %. Den är bryggd av danska Hornbeer på kaffemalt(?), chokladmalt, svartmalt och honung. Beskan är maffiga 120 IBU, den är torrhumlad och lagrad med ek och valnöt (jag gissar att det är chips i ståltank). På etiketten rekommenderar de att den kombineras med kraftiga ostar, ädelost eller mörk choklad.

Jag hoppas att det är en duglig öl för julaftonkvällen.

När jag häller upp den möts jag av en svart vätska. Kolsvart, ingen brun kant här inte. Det låga skummet är varmt mörkbrunt och lämnar lite rester på glaset när det sjunker ner. Det ger ett relativt stillsamt intryck. På botten ligger en tjock jästkaka.

Doften är kraftig och lagrad. Kaffekarameller, ekfat, katrinplommon, lite maltsyrlighet, söt honung, karamell och röda bär. Torra toner av mörkt bröd och irländsk whisky. Alkohol i bakgrunden. Den är dock lite… spretig?

Smaken är först torr, men det kommer snabbt en mjuk sötma. Starkt sötat kaffe, honung, sötlakrits, lite salta toner. Rostad malt i mängd, såklart, men också lite mörk rom och whiskey-fudge. Ytterst försiktiga aningar av rök. Medelstor kropp. Lite hallon och plommon/katrinplommon. Eftersmaken är torrare, beskare och lite striktare: Aningar av tobak, alkohol, färska blommor, kakao och en kryddig antydan av muskotnöt. Avslutningen är mjuk med frukter, gräddgodis och mörk choklad.

Kolsyran är mild, de många mjuka bubblorna är små. Vätskan är medelmjuk och medeltorr.

Jodå, den här gick ner. Fast med så mycket råvaror, alkohol och jobb bakom så hade jag väntat mig lite mer, faktiskt. Den kanske hade behövt stå och vila några år till? Mina Kung Oscar pepparkakor och Ilchester Beer Cheese fungerade dock förträffligt till, och skapade en kryddkombo som inte ligger långt ifrån Unicum. Mmm…

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2011 (slutsåld). Pris: 58:90 för 500 ml. Bäst före: 15 05 2021.

Slottskällan Zero

Det började snackas i höstas. Slottskällans Bryggeri hade något på gång. Något nytt. Ingen visste riktigt vad.

I november startades en blogg, Zerobeer, med programförklaringen ”Zero, en extrem experimentbrygd från Slottskällans Bryggeri”. Ledtrådar lades ut allteftersom och så den 15 november presenterades konceptet och etiketten i sin helhet:
Zero är en reaktion bla på Mikkeller 1000 IBU som inte var i närheten av det trots att den i teorin var det.

Zero är noll i teorin men en uppmätt IBU på 87 !
Strax därefter kom även innehållslistan:
Malt: Pilsner-, Pale-, Mörk karamell- och Cararedmalt.

Humle : Citra, Columbus, Northern Brewer, Nelson Sauvin, NZ Cascade, Simcoe och Sorachi Ace.

Många humlesorter tycker ni kanske ? Jo, men vi har använt alla högalfasorter vi hittat på hyllan i bryggeriet
Jag var nu rätt så nyfiken på vad det här torrhumlingsmonstret skulle smaka. Så när ölmeister Bobo på De Klomp förklarade att de just kopplat på ett fat så var det inget snack om vad jag skulle dricka efter gårdagens traditionella julölsprovning…

Zero är en amerikansk IPA på 6,5 % från Slottskällans Bryggeri.

Färgen är djupt guld (8 EBC), vätskan klar. Det stora kallvita skummet är kompakt. Det håller sig kvar länge och bildar tjocka skumrester på glaset.

Doften… Humle. Mycket humle. Citronskal. Gröna bananer. Omogen frukt i allmänhet. Massor av typiska torrhumlade toner och färska hela humlekottar. Nästan inga dofter från malt.

Smaken är torr och enormt humlig. Trots det upplever jag den som rätt så balanserad. Bananskal. Citron och grapefruktskal. Bananskal. Grapejuice. Aningar av alkohol. Kraftig beska med mycket citrus. Mjuk växande (sackarin-)sötma i eftersmaken, liksom en del apelsinjuice.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och friska. Vätskan är något lätt.

En högst oväntad och spännande öl. Att den var så pass balanserad överraskade mig. Och för att citera Bobo: ”Så här hade nog Nanny State smakat om de bryggt den med mer alkohol”. Jag håller med.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen (den är också tappad på 330 ml flaska). Pris: 72:00 för 300 ml (detta var ett smakprov).

Meantime Yakima Red

Det blev ett par recensioner efter dagens traditionella julölsprovning på De Klomp. Men den lappen får ligga kvar i kavajfickan, i stället tar jag mig en annan öl såhär på kvällen:

Yakima Red, en amerikansk red ale från Meantime Brewing i London på 4 %. Den har bryggs med malt från England och kontinenten samt inte mindre än 7 humlesorter från Yakima-dalen i Washington state.

Ursprungligen var de här en engångsbrygd som gjordes under våren 2011. Men så lämnades en offert in till Systembolaget som gillade och ville ha in ölen till sitt oktobersläpp.

Fast det gick inte. Ölen som kom i oktober skilde sig mer i humleprofil mot de inlämnade proverna (kanske för att dessa kom från vår-batchen?). Så den skickades tillbaka och en ny omgång kom i november. Vilket skedde.

Färgen är som väntat rödaktig, men den är ljusare och drar snarare åt guld än brunt som jag gissat. EBC någonstans kring 13. Det fingertjocka skummet är gulaktigt och luftigt. Det sjunker rätt fort men lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är torr och drar åt citrus. Syrligt fruktgodis och färska humlekottar. Tydliga nya-världen-toner, kanske mer åt Nya Zeeland/Japan än USA, dock.

Jag brukar inte börja smak-delen av recensionen med kroppen, men nu måste jag det: Den är oväntat lätt, ja tunn. Väldigt lätt. Flertalet svenska lättöl har mer kropp än den här. Konstigt eftersom britterna är så skickliga att få till stora öl kring 4 %. Gröna frukter: Kiwi, mango, gröna bananer, grapefrukt och citronskal. Märkliga kemiska toner av rengöringsmedel och gummisnoddar. Snabbt passerande rena beska toner. Eftersmaken har fruktiga humliga smaker, lite torr malt och en aning av karamell.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna små. Vätskan är blaskig och semi-torr.

Tunn och obalanserad. Den har också en torrt fruktig lite syrlig smak som påminner mest om den vita hinnan mellan fruktkött och skal på citrusfrukter (främst apelsin och grape), en smak som jag märkt på allt fler humlestinna öl under den senaste tiden och som jag inte alls kan minnas att jag noterat innan sommaren 2011. Spontant är det väl bara i Reparationsbajer och nya Punk IPA som jag tycker det funkar.

Men den här var inget vidare.

Betyg: 2,42. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter november 2011 (lagerstaus). Pris: 28:90 för 500 ml. Bäst före: 26 08 12.

2011-12-20

BrewDog Winter Porter

I Sverige och Norge heter den här Winter Porter. I övriga världen Christmas Porter. BrewDog är bryggeriet, 6,2 % alkoholhalten och stilen är engelsk porter. Fast inte speciellt klassisk: Den här är kryddad med kakao, chilipeppar och julkryddor.

Färgen är mörkt mörkt brun (90 EBC), vätskan klar. Det tre fungrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Det sjunker sakta och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften har en fin svartmalt-sötma. Lite beska och en mjuk söt kola-ton. Aningar av julkryddor och kaffe.

Smaken startar med en fin torr chokladton. Massor av rostad malt, fruktiga chili-smaker (utan någon märkbar hetta). Väldigt försiktiga julkryddsmaker i eftersmaken. Det finns också en mild fruktig beska och en solid rostad maltsmak. Kryddiga toner och en lätt sälta i slutet.

Kolsyran är medel till stark, de många små bubblorna mjuka. Vätskan är mjuk även den.

En fin stark porter med en kryddighet som jobbar med de andra smakerna i stället för att ta över showen helt. Jag gillar, utan att bli helt lyrisk.

Senare tillägg: Det här är en kryddad variant av Alice Porter

Betyg: 3,93. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 330 ml. Bäst före: 15 09 12.

2011-12-19

Sigtuna Vinterlager

Sigtuna Vinterlager är en mörk eurolager (eller är det en München Dunkles? Jag tvekar.) på 5,2 % från Sigtuna Brygghus. Det är en av årets nya julöl.

Färgen är brun (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Det sjunker långsamt utan att lämna märkbara rester på glaset.

Doften kombinerar en hö-aktig beska och söt rostad malt som mest får mig att tänka på korn-knäckebröd. Rätt frisk men inte överdrivet komplex.

Smaken är mycket maltig med en hel del knäckebröd och rostade toner av karamelliserat socker och lite toffee (utan någon större sötma). Torkade blommor i den rätt torra eftersmaken, så väl som lite mörkt matbröd, stekt kött och en aning kaffe.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna små. Vätskan är rätt torr i munnen.

En mörk lager, snygg och ren utan några krusiduller. Men också utan något större djup.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-07-24.

2011-12-18

Öl och vänner


Tidigare i höstas,  lagom till Stockholm Beer om jag minns rätt, kom det ut en kokbok som fokuserade på kombinationen mat och öl. Kan det vara den första i sitt ämne på svenska?

Boken har titeln Öl och vänner med underrubriken Den härliga konsten att kombinera öl och mat. Den är skriven av Magnus Svensson, har recept av Michael Björkman och foto av Joel Wåreus. Förlaget Nygren & Nygrens underetikett The Bearded Lady har givit ut och ISBN är 978-91-86623-14-2. 168 sidor i ett format aningen lägre och bredare än A4. Danska pärmar (= invikta mjuka kartongsidor som omslag).

Ölkartan visualiserad.
Öl och vänner är grovt uppdelad i tre delar: En komprimerad introduktion om öl i stort (med ölhistoria) och en uppdelning av öl i ”Ölkartan”. Därefter kommer en avdelning med recept och bilder på maträtter enligt standardformat för moderna kokböcker. Sist ut är en lite djupare analys av öl/mat-kombinationer med tips, genvägar, varningar för farliga kombinationer och en genomgång av de klassiska svenska mathögtiderna. Samt ett specialkapitel om ost och öl.

Det är alltså ”ölkartan” som är nyckeln för kombinationerna i boken, en tvådimensionell matris där X-axeln är färg från ljus till mörk och Y-axeln smak från lätt till kraftig.

Detta delar upp ölen i ett antal mindre fält som senare får namn som ”1. Ljusa och friska” längst ner till vänster, ”3. Lätt rostade och balanserade” i mitten eller ”4. Mörka och friska” nere till höger. Fälten går delvis in i varandra. Fälten delas sedan in i fyra undergrupper som får en noggrannare smakanalys och exemplifieras med en ölsort.

Dessa fält bildar sedan grunden till rekommendationerna som finns vid varje recept. Exempelvis rekommenderas fält 2 primärt (”bästa vännen”) och 3 sekundärt (”annan rolig vän”) till Kantarellsoppa. Texas Chili har 5 och 3 som rekommendationer, Peach Melba 3 och 2.


Recepten är också uppdelade i grupper som avdelas tydligt med flikar i boken: Mild, het, balanserad, smakrik samt kryddig och smakrik. Därefter kommer ett avsnitt med desserter.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte lagat ett enda av recepten (än), men de ser i alla fall genomgående lättlagade och genomtänkta ut. De utmärks av 00-talets fokus på tydliga smaker och inte alltför tung mat. Klassiska svenska rätter blandas med asiatiskt, modernt franskt och amerikanskt.


I slutdelen ges fler och konkretare tips på kombinationer. Lite lösryckta citat:
Om det finns beska i maten kommer det att öka beskan i ölet. I sådana fall behövs någon sälta, lätt sötma och krämighet för att de ska gifta sig.

Chili och annan styrka i mat förstärker smaker och alkohol i ölet och kan göra ölet obalanserat

Feta rätter kan friskas till av beska i ölet.
Här kommer också en lista på ”Vänner och fiender”, där man i den senare delen försiktigt varnas för att vissa kombinationer kan vara svårare att ge sig i kast med som nybörjare: Klara soppor, grapefrukt, mynta och koriander är de främsta exemplen bland maten.

= = =

Så vad tycker jag? Jag erkänner direkt att den första genomläsningen av boken var ganska irriterad och frustrerad. Dels för att de öl som distribueras av Carlsberg Sverige dominerar kraftigt bland exemplen, något som förklaras av att just Carlsberg varit med och hjälpt till vid framtagandet av boken.

Sedan är alla faktaavsnitt kraftigt komprimerade, och på något ställe uppenbart förkortat. Allt är mer komplicerat än som det beskrivs.

Ölkartan är också ganska förenklad, kanske rent av överförenklad. Dess tvådimensionella uppställning blir ibland endimensionell: Inga rököl, inga fruktöl, ingenting ur lambic-familjen. Inget brittiskt. Inget barley wine…


Fast så, vid tredje genomläsningen insåg jag åter det uppenbara: Den här boken är inte riktad till mig som kan ett och annat om öl och ganska lite om matlagning. Snarare är den tänkt för de som instinktivt väljer ett rödvin till köttbiten. Och för de som tycker att det fortfarande är lite suspekt att beställa in en öl på fina vita-dukar-krogen.

Ölkartan fyller väl sin funktion och benar ut en del saker för den som ännu inte är fullfjädrad ölnörd. Speciellt gillar jag att den lyfter fram veteölen på ett rättvist sätt: Av de 16 rutorna har 5 veteöl som exempel.

Och sammanpressandet av faktadelarna har nog också sin poäng. Det hade troligen varit en baggis att göra den här boken tre gånger så tjock. Men då hade det varit en helt annan bok, en bok med betydligt smalare målgrupp.

Carlsberg-dominansen verkar även ha noterats av författarna, som på flera ställen påtalar att det bara är exempel som kan bytas ut mot andra öl i samma kategori. Men det är ju klart, Carlsbergs House of Beer-öl har ju rätt bra distribution. 

Och surölen nämns faktiskt som en potentiellt intressant matöl, men att man böra vara försiktig med dem i större sällskap, där de kan avskräcka nybörjarna.

Allt som allt en bra bok, en utmärkt inkörsport till de vinfrälsta vännerna med hemmakock-ambitioner. Snygg är den också. Själv ska jag nog testa att laga den där Texas Chili-varianten när matlådorna börjar ta slut i frysen.

Köplänkar: Adlibris. Bokus. CDON. Kulturbutik.

PS: Jag har nu gått upp från 320 pixlar till 500 pixlar i bredd på mina illustrationer, så det kan löna sig att klicka om man vill se bättre. Gäller inte standard-flaskbilderna.

2011-12-17

BrewDog Rip Tide

 ”Rip tide” betyder tidvattenvåg. Eller mer specifikt ripström, en kraftig tidvattenström som går ut från hamnen/stranden och kan dra med sig båtar etc. Jag visste faktiskt inte det förrän jag slog upp det alldeles nyss.

Rip Tide är också en amerikansk imperial stout, en del av skotska BrewDogs fasta ölsortiment. Den ligger på 8 %.

Färgen är svart (>100 EBC), det låga bruna skummet sjunker långsamt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är rostad, lite syrlig och maltig. Lite vass, faktiskt. Kakao och hallonsylt. Lite svår att ta sig in i.

Smaken är först rätt torr med en del fatlagrade toner av torkade frukter och vanilj. Balanserad, men oväntat lätt. Italienskt lakritspulver och en sakta växande beska som håller sig i bakgrunden. Rätt lätt kropp, speciellt vid den här alkoholhalten. Svarta vingummin i eftersmaken, mjuk sötma och långt slut med torkade frukter.

Kolsyran är stark utan att vara vass. Vätskan är lätt och aningen torr.

Jag är av åsikten att alkohol i öl inte är något självändamål, och den här är på tok för lätt och enkel för en 8 %-öl, jag har druckit betydligt komplexare brittiska saker på 5 %. Nå, den är ren och snygg i det som finns.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2011. Pris: 27:90 för 330 ml. Bäst före: 11-05-13.

Herslev Oktober Bock

”Snöblandat regn” kan vara ett av svenska språkets fulaste uttryck. Få se om en öl kan göra stämningen bättre?

Det blir en bock på 7,5 %: Oktober Bock från Herslev Bryghus. De har bryggt denna öl för höstsäsongen sedan 2007, och råvarorna är korn- och vetemalt (varav en hel del Münchnermalt) och tysk humle.

Färgen är brun-röd (35 EBC), vätskan är klar. I alla fall den övre halvan av flaskan, trots att den stått stilla i ett antal månader ser jag gott om jästfällning som ser ut som slöjor i flaskans nedre del. Det låga varm-vita skummet försvinner iväg rätt fort utan att lämna några rester.

Doften är väldigt maltig och söt. Toffee, torkade frukter, lite ren beska. Aningar av mogna plommon och lika mogna röda äpplen. Lite alkohol i bakgrunden.

Den massiva smaken börjar med en rejält maltig sötma. Lite jordiga/blommiga toner som jag misstänker kommer från jästen. Beska höiga toner, som jag känner igen från andra tyskhumlade öl. Toffee och godis med fruktsmak. En hel del engelsk malt-godis finns också. Eftersmaken har en mild mjuk beska, söta fruktiga-blommiga toner, massor av knäck och lite smörkola.

Kolsyran är rätt mild, de milda bubblorna är rätt små. Vätskan är kladdig och nästan tjock.

En finfin klassisk bock som påminner mycket om de maltdominerade sydtyska ölen.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid höst 2011 (lagerstatus). Pris: 39:90 för 500 ml. Bäst före: 12.02.20

2011-12-16

Gouden Carolous Christmas

Från The Rover.
En öl jag recenserat tidigare, fast inte här på bloggen. Gouden Carolous Christmas är en stark belgisk mörk ale på hela 10,5 % från belgiska Het Anker.

Fösta gången jag drack den här var det från ett årsgammalt fat på The Rover en kall vinterdag 2004. Då var den en av mitt livs största ölupplevelser och jag smällde till med förkrossande 4,85 i betyg. Tre år senare var det på flaska och jag saknade då lite av de oxiderade tonerna och gav 4,35.

Så det blir en liten snabbrecension här och nu.

Färgen är mycket mörtkt rödbrun (50 EBC), det låga gyllene skummet sjunker undan rätt snabbt till ett vitaktigt flor på ölen. Vätskan är klar, det finns en minimal jästfällning i flaskan.

Doften är fylld av torkade röda bär, knäck, marsipan och lite starkvin. Stora toner, men först när ölen blivit ganska varm. Ganska återhållen jästighet, men så brukar väl Het Anker-ölen vara?

Smaken är som väntat stor, fruktig, balanserad och komplex. Röda bär, madeira, grädd-godis, geléhallon, variernade sötma och en värmande alkohol som aldrig blir dominant eller kemisk. Marsipan, hasselnötter och lagrad ost i eftersmaken. Massiva grejer.

Kolsyran? Kraftig och nästan vass med små bubblor. Vätskan är förhållandevis lätt.

Jodå, det här är fortfarande en av de kompetentaste belgiska dessertölen, som passar perfekt till hårdost och ädelost. Men den blir ännu bättre efter 1-2 år: Hamstra. Lagra. Speciellt till det här priset…

Spontanbetyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 29:50 för 330 ml. Bäst före: 04/10/14

Senare tillägg: I min jakt på illustration till denna recension kollade jag runt på Het Ankers webbplats, och såg där att denna öl innehåller en hel del kryddor. Det var inget som stack ut direkt. Gott så. 

Abita Christmas Ale 2011

New Orleans-bryggeriet Abita har varit rätt omtalat bland de amerikanska ölnördarna de senaste åren, kanske främst för sina lageröl.

Jag blev faktiskt lite förvånad när den här ölen annonserades som en kommande nyhet hos Systembolaget: Abita Christmas Ale 2011. Det är en kryddad amerikansk brown ale på 5,5 %. Receptet på denna säsongsöl ändras något varje år.

Färgen är mörkt brun-röd (30 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är gulaktigt och kompakt. Det håller sig kvar länge men lämnar inga rester på glaset.

Doften är fruktig och besk. Lite rostade nötiga toner Pomeransskal och kex. Ganska tung och söt.

Smaken är något besk och rostad med kryddiga toner. Den är förvånande tunn med en viss metallisk smak. Torra kryddiga julvört-lika smaker. Eftersmaken har även den något slags beska, lite grillat kött och gammal humle.

Kolsyran är mild, de små bubblorna lätta. Vätskan är något torr.

Tunn och lite trött. Ingen speciellt rolig öl. Inte för att jag är speciellt förtjust i brown ale i allmänhet, men den här var sämre än genomsnittet. Näh.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 355 ml. Bäst före: Jag lyckas inte hitta något datum.

2011-12-15

Mikkeller Wet Hop Kellerbier

Äntligen: Förkylningen håller sig i schack och jag har en icke-upptagen kväll. Öldags!

Det blir en öl jag köpte med mig från Stockholm häromveckan, Wet Hop Kellerbier, en kellerbier på 5,5 % som Mikkeller bryggt hos De Proef.

Men det hade inte varit en öl av Mikkel om han inte konstlat till konceptet på något sätt. Så den här har humlats med färsk (”våt”) humle och ölen har efter jäsningen fått ligga i tre dagar i ståltank med ek-spån.

Färgen är guld (7 EBC), vätskan klar (det finns jästfällning i flaskan). Det jättehöga skummet är varmvitt och luftigt, det håller sig kvar rätt länge och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är välhumlad met tysk-tjeckiska toner av hö, blommor och träsav. Aningar av jäst/ägg/svavel. Lite jordig beska och en aning av spånskiva. Den är rätt mild och lite… undflyende?

Smaken är först besk och medelsöt. Aningar av ekfat och gröna växter. Lätta och lite syrliga beska toner. Låg till medium kropp. Alkohol och en ren beska såväl som blommor och aningar av bröd-jäst och gröna bananer i slutet.

Kolsyran är medelstark men samtidigt lite trött. Små bubblor. Vätskan är något torr.

Jag blir inte riktigt klok på den här. Jag känner inte igen den som en kellerbier, den är för klar i smakerna för det. Och den lätta ek-smaken passar inte in bland de andra smakerna. Nja, ett experiment som inte riktigt funkade. Inte dålig, men… Oinspirerad? Och rätt dyr dessutom.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter december 2011 (lagerstatus). Pris: 39:90 för 330 ml. Bäst före: 03/11/12.

2011-12-14

Systembolagets exklusiva nyheter T5 februari 2012

Februari 2004.
1 februari släpps årets första ölnyheter hos de 30 största butikerna:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris

2011-12-13

Systembolaget Tillfälligt Sortimet Tid vår 2012


För en dryg månad sedan skrev jag om hur Systembolaget tänkt sig sina lanseringar under första kvartalet 2012 (länk). Nu kommer det facit, i alla fall för vårlanseringen som sker 1 mars. Det här är det ”tillfälliga sortimentet tid” som kommer att lagerhållas i 3 månader.

Något att notera utöver ölen är att inte mindre än 11 sorters äppelmust kommer att lanseras denna dag.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris
Brewdog-paketet kommer att innehålla en flaska vardera av Alice Porter, 5 A.M. Saint, Dogma och Chaos Theory. En intressant blandning.

Sigtuna East Coast IPA är samma öl som på Systembolaget hette Summer IPA i somras.

Nils Oscar-ölen? Ingen aning!

Om ni vill mig något i vår så sitter jag och dricker kellerbier.

Senare tillägg: Patrick på Nils Oscar förklarar:
Det är en Altbier, så klart, frestas jag att tillägga.

Överjäst, bärnstensfärgad och med Spalt select i aromen.
Det här borde innebär att Systembolaget ångrade sig om den här sloten i släppet: ”Porter/stout, T2, Skandinavien, 10.000, 330 ml”

Kval: Från BS till FS december 2011

Årets sista sortimentsnyhet från Systembolaget:

19 december flyttas den thailändska råfruktslagern Leo Beer från beställningssortimentet till det ordinarie, kvotgrupp T9. Det innebär att den inte normalt lagerhålls i någon butik men kan beställas styckvis till alla butiker. Galatea är distributör, 1508 artikelnumret. 

Redan den 30 november skedde samma sak för Estrella Damm Inedit, den spanska witbieren som passar fantastiskt till ett vitt spektra av maträtter. Om jag var lite ljummen inför den förra ölen är det här en riktigt bra nyhet, speciellt som en 750 ml-flaska bara kostar 55:00. Distributör Carlsberg Sverige. 1583 är artikelnumret.

2011-12-11

Cantillon Gueuze

Foto: Daniel K.
Fortfarare torsdag. Fortfarande Akkurat. Jag hade nu druckit röklager och ätit schnitzel. Maten såg först inte oövervinnerlig ut, men det berodde till stor del på att tallriken var stor som ett dasslock.

Jag var faktiskt rätt däst när jag frågade krögare Stene om det fanns någon suröl som rekommenderades. Svaret kom blixtsnabbt: ”Cantillon Gueuze på fat!”. Jag hade såklart inga motargument.

Cantillon Gueuze 100% Lambic är en gueuze på 5 % från Brasserie Cantillon. Märkligt nog har jag aldrig recenserat den tidigare.

Vätskan är smågrumlig, färgen är orange-guld med aningar av rött. Litet varmvitt skum.

Doften har en intressant och lite oväntad ton av röda bär och frukter. Vinäger och syra. Söt med lite stalltoner. Snyggt.

Blandade gula frukter och bär inleder smakupplevelsen. Det finns också en hel del syra, mest äppelsyra, men det är ändå ganska beskedligt. Lite torra mineraliska toner; jod, citronsyra. Den är inte på något sätt extrem eller överdriven, snarare stram och mycket komplex. Eftersmaken är syrlig med toner av stall/ladugård, honungspastiller och fin vitvinsvinäger.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är friskt vassa. Vätskan är torr och medelmjuk.

Jovisst: Den här är med all rätt betraktad som en klassiker och stilikon. Jag hade gärna sett aningen mer syra, men inser att den här typen av öl varierar över tiden.

Betyg: 4,68. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Jag lyckas inte hitta den på något kvitto, så jag blev nog bjuden. Tackar!

I och med detta är min förkylda och vita vecka förhoppningsvis över, så nu kan det komma lite fräschare innehåll.

2011-12-10

Sagan om de tre glasen


Det hela började i maj 2008. Jag hade hittat lite ölglas som jag ville ha hos webbutiken Barshopen.

Snål som jag är insåg jag ett av fraktalternativen var att hämta ut beställningen hos krogen Man in the Moon, och eftersom jag snart skulle till Stockholm så tyckte jag att det var ett smart sätt att spara pengar.

Sagt och gjort, jag beställde några glas och gick några dagar senare till krogen.

Där fanns det god öl. Som jag drack.

Sedan återvände jag till hotellet med tunnelbanan. Vilket hotell det nu var? Varför var jag alls i Stockholm?

Jaja, det viktiga i historien var att just den påsen som jag fått glasen i inte var kvar i min hand när jag kom fram.

Jag kollade med krogen och SL, men ingen hade sett till min påse med fina glas. Jag skyller nog på att jag drack för många goda öl.

Tiden gick, men jag har lite svårt att släppa mina gamla misslyckanden. Så när jag nu fått lite pengar av er läsare när ni handlade på Sejdelshoppen (tack tack!) så tänkte jag åter på den här incidenten.

Kunde jag ha någon dokumentation kvar om vilka glas som jag tappade bort? Om jag skulle försöka att beställa dem så att jag äntligen kan gå vidare med mitt liv?

Efter lite letande i arkivet hittade jag faktiskt ett mail där jag listat glasbeställningen. Till viss förvåning insåg jag att jag senare faktiskt åter fått tag i 2 av 3 glas: Samuel Adams lite speciella Boston Lager-glas (tack, Zoi och Galatea!) och det stilrena Fuller's London Pride-pintglaset (tack, Take!). Kvar var bara det mycket snygga och populära (det är ett av de mest stulna glasen på flera krogar jag pratat med) Anchor Beer-glaset.

I veckan hämtade jag ut paketet från Sejdelshoppen. Så nu har jag äntligen fått de glas jag en gång ville ha och beställde!

Krug Dunkles Lagerbier


Torsdag förra veckan. Stockholmsvistelsen fortsätter. Torsdag innebär Tysktorsdag på Akkurat med egenimporterade öltunnor från Franken och hemlagad tyskinspirerad mat. Jag hade hela veckan sett fram mot detta, men kom något sent (halv sex) så stället var redan fullt.

Nå, det var inte värre än att jag kunde beställa en av de fyra? fem? självrunna ölen: Krug-Bräu Dunkles Lagerbier från Konrad Krug Brauerei, Waischenfeld (någon mil öster om Bamberg). Det är en münchen dunkels på 5 %. När den var upphälld och betald fick jag sedan ställa mig vid en hylla för att njuta och recensera.

Färgen är mörkt brun, det fingertjocka skummet mjölkchokladfärgat. Det lämnar fina skumrester när det sakta sjunker ner.

Doften är torr med lite örtig humle. Kakao och kaffe. Lätta jordkällar-toner och jäst. Den får mig att tänka på Tysklands-resan i höstas.

Smaken är först lätt och frisk. Sedan kommer en oväntad men tydlig smak av bladsallad. Lite jordiga-jästiga toner. Tysk lätt humle, viss beska och en lätt kropp.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk.

En lätt och frisk öl med bra karaktär och hyfsat djup.
 
Betyg:  3,63. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 500 ml.

Sedan fick jag tag i en barstol vid baren, och beställde raskt in en schnitzel som var mycket god. Till den en röklager från Hummel, tror jag. Gott det med. Sedan…

2011-12-09

Nynäshamns Tjockhult Tjinook

I våras, i slutet av april, dök det upp konstiga nyheter på krogarna Oliver Twists och Akkurats hemsidor. Någon hade brutit sig in hos Nynäshamns Ångbryggeri och bryggt någon öl som låsts in i en tank. Några ölbloggar hängde på. Historien rullades upp. En mytisk södermalmslegend, Tjinooken, låg bakom tjyvbryggandet.

I mitten av maj berättade så krögare Stene att det hela varit ett sätt att hypa de båda krogarnas nya husöl, en amerikansk pale ale ljus lager på 5,1 % som hade hög hinakabilitet som främsta mål. Det allittererande namnet fick bli Tjockhult Tjinook.

[…] Vad som också var viktigt var att ölen skulle vara en ”drickaröl” av ölälskare för ölälskare. Vi ville absolut INTE skapa ett öl som skulle slå världsrekord i underhållningsvärde och uppfinningsrikedom. Det skulle vara en öl som kan avnjutas i flera glas och inte bli för mycket vara sig i alkohol eller smak.

Helt enkelt en öl som vi kan stå för och dessutom mer än gärna häller i oss många av själva. […]

Innehåll: Pilsnermalt med en aning karamellmalt. Och så humle. Rätt mycket, fast som hela kottar och tillsatta rätt sent i koket: Karaktär, snarare än hård beska var målet. Huvudsakligen Chinook, som namnet antyder, men också Citra och Centennial. Uppskattad beska 35 IBU.

Så kom ölen och folk verkade gilla den. Jag drack en slurk på SB&WF i höstas och uppskattade, jag tyckte de lyckats med sitt mål med en god öl som man ville ha en till av. Fast det skulle dröja tills i onsdags innan jag kom iväg att recensera den.

Det stenhårda höga skummet är vitt. Det håller sig kvar länge och lämnar mycket skumrester på glaset. Den klara vätskan är ljust guldfärgad.

Doften är frisk och amerikansk. Massor av citrus-humle och en närmast bitande beska. Klara tydliga toner.

Smaken utmärks även den av tydlighet och renhet, samtidigt som den är väldigt lättdrucken. Massor av uppfriskande humle och beska. Citrusskal. Lite sötma. Medel-kropp. Än mer växande beska i den rätt korta eftersmaken (åter rena och klara smaker). Avslutningen bjuder på en lång beska.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna livliga. Vätskan är lite lätt.

En enormt lättdrucken och god APA ljus maltbaserad alkoholhaltig välhumlad dryck, och en självklar törstsläckare. Väl utöfrt jobb!

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Fat på Akkurat och Oliver Twist. Pris: 68:00 för 400 ml.

2011-12-07

Dark Star Oktoberfest

Dark Star Brewing Company. Ännu ett engelskt bryggeri som jag inte direkt detaljstuderat. Jag vet ungefär att de ligger i södra England, har en mycket hög lägstanivå på sina öl och har under många år levererat  cask ales till Oliver Twist och Akkurat.

Och att deras bitter med amerikansk humle, Hophead, är en av mina verkliga favoriter, en klassiker helt enkelt (som jag drack det sista glaset från den tunnan av under måndagen). Och så deras Espresso Stout… Mmm.

Men Hophead drack jag (utan att recensera) förra måndagen till OTs BBQburgare. Jag har upplevt sämre krogbesök om vi säger så. Jag återkom dock redan på onsdagen för en verklig klassiker ur deras meny: Janssons Frestelse. Jag har fortfarande inte stött på någon som gör den bättre!

Till det skulle man ju dricka något. Valet var inte svårt: De hade Oktoberfest, en Märzen på 5,2 % från Dark Star som de brygger av tysk malt och humle under oktober. På cask.

Färgen är ljust bärnsten, vätskan klar och det mycket låga skummet vitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är humlig. Lite hö. Ganska söt. Bra beska.

Smakupplevelsen från början till slut är mer typisk för Dark Stars ljusa ale än en Märzen. Här finns det en hel del humle, är den rentav torrhumlad? Fruktig och medelsöt. Aningen torra toner av citrusfrukt och blommor i eftersmaken. Torr-beska och mjukt söta smaker kompletterar varandra. Aningar av jäst i slutet.

Lätt kolsyra. Få små men ändå ganska friska bubblor.

Jo, som sagt. En jättegod öl, men inte mycket till en Märzen. De torra humletonerna skapar en jättefrisk ölupplevelse.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 cl ml.

Bild: Dark Star Brewing Company.

2011-12-06

Scapa Special

Akkurat. Något jag verkligen uppskattar med det stället är bredden. Suröl, amerikanare, svenska småbryggerier, vanliga Carlsberg-sortimentet,  tysktorsdagarna… Och så en närmast overklig cuvéelista. Och tillfälliga festivaler. Det finns verkligen något för alla.  Fast jag brukar stanna vid cask-kranarna. Sån är jag.

I förra veckan pågick de skotska veckorna som bäst, och det vore väl fasen om jag inte skulle dricka minst en öl därifrån nu när jag var på plats. Valet föll på Scapa Special, en pale ale på behagliga 4,2 % från Highland Brewing Company.

Den är bryggd på Maris Otter Pale Ale-malt och innehåller humle från såväl USA, Tyskland, Slovakien som Nya Zeeland.

Den klara vätskan är guldfärgad, det låga skummet är varmvitt.

Doften är ganska lätt med lite hö och humle. …väldigt lätt, faktiskt.

Smaken startar med en frisk ren beska. Rätt mycket humle faktiskt med en del hö och gammalt gräs. Låg sötma, aningar av buljong. Mjuka maltiga smaker och lite mineraler. Eftersmaken har lite en del toner av gröna växter/grönsaker och karamellmalt.

Kolsyran är frisk, bubblorna medelstora. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig pale ale, lite trist bara att den knappt hade någon doft.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 ml.

Bild: Highland Brewing company. 

2011-12-05

Notiser LXII


Är det inte humlebrist så är det maltproblem. Enligt Göteborgsposten har årets skörd stora problem med svampskador, vilket kan leda till höjda ölpriser i vår. Länk.

= = =

Ett projekt med namnet N Stor Stark försöker dra in pengar till sin kommande verksamhet, där stora tillväxtmöjligheter under vinst utlovas. Affärsvälden skrev om det här för några veckor sedan: Länk.

Personligen har jag svårt att se en ny spelare på marknaden växa på det här sättet, det känns inte som om de kan muta in någon ny mark på det sätt de hoppas.

Tack till Henrik för tipset.

= = =

Om du tycker att milk stout är för mainstream så har danska Gundestrup Mejeri & Bryghus Valle's Bock, där extra näring tillförts från ostbiprodukten vassle (valle är danska för vassle).  Normalt kan inte öljäst bryta ner laktos, men här har man använt någon annan slags jäst.

Nyheten från Foodculture, länk.

Vi väntar nu bara på att Mikkeller, To Øl. Evil Twin eller någon annan galenpanna brygger öl med grönmögelost som jästkälla.

Eller kanske inte.

Eller så har de redan gjort det.

= = =

Att Systembolaget har en ny VD med bakgrund från handeln börjar nu märkas. För några dagar sedan lanserades en tjänst med e-beställning av nyheterna i kvotgrupp T7, alltså vinkällarsläppen. I praktiken har det alltid varit så att släppens få flaskor delats upp mellan de tre butikerna och depåerna. Det är de sista som nu kommer att kunna beställas av oss ute på landet. Mer att läsa här.

Jag gillar detta, och hoppas att framtida Ingrid-incidenter™ ska kunna undvikas.

= = =

Fortfarande förkrossad att inte ha vunnit Beer Wars-DVDn? Humligheter ger en ny chans! Länk.

= = =

Minst två personer försökte i våras överleva enbart på (stark) öl och vatten under fastan, som vissa munkar lär ha gjort en gång i tiden. En av dem, J Wilson (blogg: Brewvana), har nu skrivit en bok om sina upplevelser: Diary Of A Part-Time Monk.

= = =

Brattanomyces, jästgruppen som ”mumsar i sig vilken sockerart som helst, men gör det oerhört långsamt” (Tomas Danko), som älskas av lambicbryggarana och skys av alla andra i branschen, har nu fått sitt genom kartlagt. Från BeerNews (länk).

Skebo Heeri Kuu

Jag är väldigt svag för referenshumor. I Manegen Med Glenn Killing eller Hassan Med Topplistan. Det är min sorts humor. Förutom busringandet då. Sketcherna var roligare.

Som vinnaren i ringa-in-tävlingen ”Indieskämt”: 

- Varför kan Page Hamilton stagediva hur mycket som helst utan att skada sig? 
- Han har Helmet. 

Obetalbart. Programmet blev givetvis ännu roligare att ha en tidig indienörd i gymnasieklassen som kunde förklara de obskyraste sakerna.

Referenshumor. Denna uppskattning har en baksida, jag blir lätt lite inåtvänt funderande om jag hittar något som kan vara referenshumor, men där jag saknar referensramarna. Som film. Jag tittar inte på spelfilm, så där har jag nog missat en hel del humor.

Som den här ölen: Herri Kuu från Skebo Bruksbryggeri, specialbeställd för Akkurats skotska veckor som pågick fram till för några dagar sedan. Det är en 80/-, en scottish ale på 4,3 % som fanns på cask.

Är det referenshumor där jag missar referensen? Kanske, det känns lite så. Hm, om jag skulle skriva in recensionen i stället? Det är inte mycket annat att göra när jag sitter hemma med förkylning och feber.

Färgen är mörkt röd, vätskan klar. Det låga skummet är ljust brunt.

Den mjuka doften har toner av honung, trä och karamell. Den är ganska lätt men väldigt balanserad.

Smaken startar med en spännande ton av nyklippt gräs och en mjuk mild beska. Jästiga toner av trä som jag väl känner igen från deras andra öl, kan det vara jästen eller de öppna jäskaren som ger den här välbekanta tonen? Den ganska lätta och korta eftersmaken har toner av karamelliserat socker/knäck och fruktig humle.

Kolsyran är något starkare än vad jag väntat mig från en real ale. De små bubblorna är lätta på tungan. Vätskan är medelmjuk och aningen torr.

En skotsk ale ska ha fokus på sötma och malt. Tyckte ärligt talat att den här var lite för lik de andra specialölen som Skebo brukar brygga åt Akkurat/OT, jag läste någonstans att de brukar ”vrida och vända på sina recept för att få fram nya speacialare” och det ger öl som är rätt lika varandra. Speciellt med den hussmak som de utvecklat genom åren. Inte alls dålig, men inte så maltig som jag hoppats på.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Engångsbrygd, cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 cl.

Real Ale-lineup!

2011-12-04

Ridgeway Lump of Coal

Veckan i Stockholm innehöll en och annan öl.

Den första jag recenserade var på Man In The Moon, Östermalmskrogen Vasastadskrogen som jag ofta glömmer bort. Det är fel del av stan liksom. Att de inte själva importerar gör också att deras öl ofta också dyker upp ute hos oss ute på landet. Men nu hade jag ätit en utsökt Bibimbat på Ariarang, och då låg ju Man In The Moon i närheten.

Hm, det var nog 5 år sedan senast eller något ditåt.

Stället var sig likt, det är en av de få krogar i Sverige som har baren i en ö i mitten av lokalen. Det är murrigt och brittiskt på ett trevligt sätt. Och ganska lugnt en tidig tisdagskväll.

Under december kör de med en stor julölskampanj, ”En Godare Jul”, som man kan läsa mer om här. Jag ögnade igenom fatölssortimentet med stor entusiasm och valde till sist ut en svart öl, Lump of Coal från engelska Ridgeway Brewing. Fatet är från förra årets tappning, 2010.

Färgen är svart, det fingertjocka skummet är gyllenbrunt. Lite skumrester blir allteftersom kvar på glaset.

Doften innehåller framför allt söta röda bär, lite beska, lakrits oh hallongodis.

De röda bären återkommer i smaken, liksom en bränd ton som gav associationer till brända popcorn. Salta hallon-godis noteras också. Eftersmaken är relativt lätt med mer av de där röda bären, lite ren lakrits och tyskt rågbröd. Växande fruktig efterbeska och aningar av lagrat starkvin.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna lika friska. Vätskan är rätt lätt, men inte så det stör.

En engelsk stout som höjer sig över medelbetyget, jag insåg först i efterhand att den var på 8 %, jag hade själv gissat på kanske 5 % så välgjord var den. Tyvärr serverades den på tok för kall, något som tjejerna i baren var medvetna om men som det inte gick att göra något åt. Det förtog dock något av upplevelsen även om jag försökte ignorera detta vid betygsättningen.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:- för 500 ml.

Bild: IBU Store.

2011-12-03

Beer Wars-utlottningen utlottad!


Jag har varit i Stockholm under veckan, på kurs. Den övriga tiden ägnade jag mig åt att samla krogkvitton och ölrecenseioner. Så inom kort blir det lite mer bloggaction igen.

Nu är det hög tid att presentera vinnaren av Beer Wars-utlottningen! Det blev Karl Räms som kammade hem filmen, grattis!

Själv vill jag tacka Despotz Media för film och distribution. Ni andra, mindre lyckliga, kan fortfarande förhandsboka denna utmärkta öldokumentär hos exempelvis CDON.

Beer Expo 2012

Festivalen 2010.
I höstas började Folkets Park i Linköping att omvandlas till ett bostadsområde. I och med det fick plötsligt föreningen de pengar de behövde för att kunna helrenovera Cupolen-huset. Något som satte igång omgående. Ombyggnaden har länge varit planerad och behövd, men det ställde till det för ölfestivalen Beer Expo som tänkt sig ha sin festival där under våren.

Nu har det problemet blivit löst, festivalen flyttar till konferenscentret Tornet på gamla slakthusområdet!

Redan nu är listan med utställare imponerande:
  • Wicked Wine Sweden
  • Ängö Kvatersbryggeri
  • Närke Kulturbryggeri
  • Oppigårds Bryggeri
  • TWC Dryckesutbildning
  • Slottskällans Bryggeri
och fler lär komma. 17 mars är datumet som gäller. Fortlöpande information finns framför allt på Beer Expos Facebooksida.

2011-11-27

Krušovice Imperial

Strax innan Stockholm Beer i höstas fick jag ett paket med posten (liksom en del andra ölbloggare). Den innehåll två tjeckiska öl, en ljus och en mörk. Samt ett fint glas, lite informationsmaterial, en fribiljett till festivalen och en inbjudan att prata med en gästande tjeckisk bryggare.

Generöst värre. Jag var inte riktigt lika tacksam tillbaka, så det blev ingen intervju. Men nu hittade jag den ena av flaskorna, Krušovice Imperial från Královský Pivovar Krušovice (som ägs av Heineken). Det är en ljus tjeckisk pilsner på 12° P och 5 %.

Som jag, trots att det varit en stapelvara på De Klomp under de första åren, inte alls recenserat. Det finns bara en sak att göra åt det:

Färgen är gul med en aning guld (6 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och hårt, det sjunker långsamt ner och lämnar massor av skumrester på glaset.

Doften är mjuk, len och mycket balanserad. Söta toner av honung, smör och färska blommor. Ren beska i bakgrunden, liksom aningar av wellpapp.

Smaken är mjuk, len och mycket balanserad, den med. Ganska lätt faktiskt. Lite smör-toner, lite blommor och gräs. En mild ren beska, lite söta kex. Eftersmaken har en långsamt växande beska, mer smör och en något torr ton. Avslutningen är mild och väl sammanhållen.

Kolsyran är mild till mediumstark, de små bubblorna friska. Vätskan är medel-mjuk.

En mycket balanserad pilsner, så ren och välgjord att den gränsar till att bli småtråkig.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 14:90 för 500 ml (jag drack en 330 ml flaska som var ett varuprov). Bäst före: 22. 05. 2012.