2010-10-30

Åbro Export

Ännu en öl från det strategiska släppet i oktober: Åbro Export, en Dortmunder Export ljus eurolager på 5,3% från Åbro Bryggerier.

Färgen är mycket ljust kall-gul. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Det sjunker sakta och lämnar lite skumrester.

Doften är tung och lite instängd med lite alkohol och malt. Söta maltiga toner och kemisk beska.

Smaken är söt med lite toffee och deg. Milda kemiska beska toner. Deg och aningar av jäst och mineraler i eftersmaken. Smått unken sötma i slutet.

Kolsyran är medel till mild, vätskan är medel-mjuk.

Ytterligare en Åbro-lager med den där stora tunga sötman. Jag är lite osäker på vad som skiljer den här från de andra i deras sortiment.

Betyg: 2,25. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 10:50 (inkluisive pant) för 330 ml.

Oppigårds Hoppy Chinook

Efter dagens ölprovning (som behandlade Brewdog) blev det lite mat och öl. En av dessa var en av ölen som gjordes inför Systembolagets inköp i vår med två olika singel-humlade öl: Hoppy Chinook är en APA på 5,4% från Oppigårds. Den andra tänkta kandidaten var Hoppy Saaz, med vilken den delar maltsorterna.

Färgen är guld. Det två fingrar höga skummet är varmvitt.

Den rena doften är humlig och aningen syrlig. Aningar av kattlåda.

Smaken är fruktig med en massa bitter humle. Kroppen är relativt lätt. En tydligt fruktig-syrlig ton av godiset Grinollar (finns det fortfarande?). Eftersmaken är frisk och ren med en ordentlig beska och en ton av äpplen.

Kolsyran är stark, vätskan mjuk.

En APA med bra humle och en tydlig Oppigårds-smak. På De Klomp, där jag drack den, hade de på kranen bredvid en annan öl med samma humle: Mikkeller Single Hop Chinook IPA. De som provade dem bredvid varandra verkade föredra den Danska.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Slottskällan Källarlager

Stil är svårt. Som den här: En mörk öl med namnet Källarlager där baksidestexten pekar på den tyska kellerbier-stilen. Fast den är mycket vagt, om ens alls, stildefinierad. Annat än att den ska vara ofiltrerad och opastöriserad. Och den här verkar i all fall filtrerad.

Nå… Den är bryggd av Gamla Slottskällans och alkoholhalten är 3,5%. Den köptes i en mataffär i Uppsala av min vän Thorild som sedan gav den till mig.

Vätskan är klar, färgen brun-röd. Det två fingrar höga skummet är beige. Lite skumrester lämnas när det sakta sjunker ner.

Doften är torr med en lätt kemisk beska. Rostade toner i bakgrunden, lite grönsaker och burkmajs samt mineraler.

Smaken är lätt och dominerad av den aningen rostade malten. Lite smörkola och torra toner. Något jästig och oren, men på ett bra sätt. Småkakor. Lite burkmajs och billig choklad. Eftersmaken är lätt med lite torr lätt rostad malt.

Kolsyran är medel till stark, de medelstora bubblorna försvinner fort i munnen.

Ett trevligt tillskott till folkölsfloran. Lite lätt, men det är väl lätt hänt vid 3,5%.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln i Uppland och Stockholm. Pris: Gåva. Bäst före: 01 JUL 2011.

2010-10-27

Kievari Oktoberfest

Laitilan Wirvoitusjuomatehdas är ett mindre bryggeri i Laithi Laitila, Finland. De kom i september med en av årets helt nya oktoberfestöl, Kievari - Oktoberfestöl, en märzen (de själva kallar den ”stark skördeöl”) på 5,9%. Jag börjar fundera om oktoberfestölen förökar sig i skafferiet. I vilket fall tycker etiketten att den har beskan 28 EBU och färgen 45 ECU.

Förutom en notis om att ölet är framställt med vindkraftsel noterar jag kapsylen med ring att öppna med. Sånt har jag inte sett sedan… En apelsinjuice på 33 cl returflaska som studentfiket sålde på universitetet någon gång för 15 år sedan. Men i Finland finns det tydligen fortfarande.

Färgen är bärnsten, mörkare än flertalet oktoberfestöl. Vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt. Inga skumrester på glaset.

Doften är söt med en ren bitter ton. Lite rostade toner, aningar av nötter och mörkt rågbröd.

Smaken är söt med tydliga toner av nötter och jäsande deg. Den har en underlig metallisk beska och oväntat mycket rå alkohol-smak. Eftersmaken är något instängd med orena toner av deg, salt och metall.

Kolsyran är medelstark med små bubblor. Vätskan är något torr och lätt.

En öl som känns ofärdig och lite klumpig med alla orena smaker och den övertydliga alkoholen. Hade den här kommit från ett svenskt småbryggeri cirka 1996 hade det väl varit lite charmigt, men idag är kraven högre än så.

Tillsammans med Wasabi-crackers gick den dock ner. Hmmm.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets oktoberfestöl 2010 (lagerstatus). Pris: 30:90 för 500 ml. Bäst före: 30032011.

Notiser XXXIX

Under ett antal år har Carlsbergs-ägda Falcon varit sponsor till Elitserien i ishockey. Nu kommer det i stället att bli Kopparbergs-ägda Sofiero som kommer att serveras i landets hockeyarenor (utom Globen och Scandinavium som har andra avtal). Omkring 20 miljoner verkar det ha kostat Kopparbergs.

= = =

I 1976 fick bröderna Jens och Ulf Spendrup plötsligt ta över Spendrups Bryggerier som då hade en marknadsandel på 2%. Under åren har framför allt Jens blivit något av en ikon för företaget och storbryggerierna och idag ligger marknadsandelen närmre 35% (enligt deras pressmeddelande, jag är osäker på hur de räknar). I vår kommer Jens att avgå från VD-posten och i stället bli styrelseordförande. Efterträdaren heter Fredrik Spendrup, son till Jens, och blir därmed fjärde generationens Spendrup att leda företaget.

= = =

Gårdsförsäljning (= alkoholtillverkare ska kunna sälja egna varor på plats) har diskuterats och refererats så länge Ofiltrerat funnits. Nu verkar det faktiskt åter vara en öppning på gång i frågan. Exempelvis Svenska Dagbladet har en notis om en ny utredning: Länk.

= = =

Är du fyndig? I så fall kan du ställa upp i BrewDogs återkommande bildtexttävling. Här är den senaste: Länk.

= = =

Sigtuna Brygghus, som under senaste år gått från klarhet till klarhet, har kallat till extra bolagsstämma. ”Stora saker på G. I mars 2011 ska ett helt nytt bryggeri stå klart.” skriver de själva på sin hemsida. Det går rykten om att extra extern finansiering är på gång in. Vilket kanske behövs:

”Vi ska i år brygga ca 40 000 liter julöl. Kul siffra. Under hela 2008 gjorde vi totalt 30 000 liter, alla öl inräknade.” som de påpekade på sin Facebook-sida häromdagen.

= = =

Och snart kommer årets massivaste ölsläpp: Julölen. Håhå jaja.

= = =

Plus ett litet tillägg: Av 141 som svarat tyckte 82% att jag borde skriva ut ölets datum om jag vet det. Så då sätter jag igång med det från och med nu!

2010-10-24

Fuller's Red Fox

Sprang i går förbi Black Lion Inn i Norrköping. De hade två casks igång, någon av Cotleighs uggleöl och Red Fox från Fuller's. En irländsk red ale på 4,3%.

Jag tog en pint av den senare. Inget skum, rödbrun. Den var väldigt… röd i smaken. Massor av röda bär och en ovanlig ton av rödvin. Lågt kolsyrad.

En höstig öl för en höstig dag. Överkursklagande: Etiketten på pumphandtaget var förstorad från någon webbikon och omöjlig att läsa.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 71:00 för 568 ml.

2010-10-23

Three Hearts Green Eko Lager

Jag jagar vidare genom mer eller mindre gamla ölnyheter från skafferierna. Nu har turen kommit till Three Hearts Green Eko Lager, en ekologisk ljus eurolager på 4,8% från Krönliens Bryggeri. Den är godkänd av KRAV.

Förra sommaren drack jag 3,5%-varianten och gav den 2,9 i betyg (länk).

Färgen är ljust guld, vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Det lämnar en del skumrester kvar på glaset, liksom en skumring.

Doften har de vanliga ljus eurolager-tonerna av franskbröd, lite neutral sötma och en aning av spannmål. Mycket milda beska toner i bakgrunden.

Smaken är söt och maltig med lite spannmål och aningar av örter och mineraler. Den rena eftersmaken har viss sötma och lite mild beska.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna små. Vätskan är något mjuk.

En mycket neutral öl, vilket kan vara positivt med tanke på att andra ekologiska lageröl kan ha en rätt jobbig jordig smak. Jag tycker den här påminner en del om mellanölsvarianten av Lappin Kulta.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 11:90 för 500 ml (inklusive pant).

2010-10-22

Avery Maharaja

Maharaja Imperial India Pale Ale är en DIPA på 10,2% från Avery Brewing Company, Boulder, Colorado, USA. Den släpptes på Systembolaget 1 september 2010. Och ska man tro vissa ölkunniga så borde man ha bojkottat denna öl eftersom den fraktats för lång tid. Eller kastat sig över den och druckit den så fort som bara gick. Fast nu gick det inte snabbare än så här för mig.

Vätskan är grumlig, färgen är orange-brun. Det fingertjocka skummet sjunker långsamt ner till en tunn vit hinna på ölet. Skumrester, men också spontana alkohol-gardiner bildas på glaset.

Doften är humlig och besk med tydliga toner av grapefrukt, druvor, smör/smörkola. Lite alkohol och tallbarr, färskt virke och en aning av lönnsirap.

Smaken är först brutalt besk med massor av grapefrukt-juice, trä, tallbarr och söt toffee. Toner av småkakor, tobak, rå rabarber, fruktgodis och en aning anis. Massor av amerikansk humle, såklart. Den kraftfulla eftersmaken är mycket besk med lite värmande alkohol, smör och färska grönsaker. Den långa avslutningen är torrt besk med citrustoner.

Kolsyran är stark med många små friska bubblor. Vätskan är aningen kladdig.

En trevlig DIPA som inte låter malten ta över. Dessutom döljer den alkoholen bättre än, säg, Double Dog.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter september 2010 (osäker lagerstatus). Pris: 78:80 för 650 ml.

2010-10-21

Schlüssel Alt

Den andra ölen som min vän Thorild plockat med sig från sin resa till Düsseldorf är (som sig bör) även det en altbier, den här är från bryggpuben Hausbraueri Zum Schlüssel. Det är lika bra att på en gång påpeka att det inte är samma öl som det snarlika Schlösser som fanns på Systembolaget för ett tag sedan. Nej, den här heter Original Schlüssel och har en alkoholhalt på 5%.

Tyvärr äger jag inget alt-glas, men jag hoppas den gamla pilsnerpokalen från Slottskällan gör ett hyfsat jobb…

Färgen är varm bärnsten, vätskan är klar. Det jättestora skummet är ojämnt, mycket luftigt och sjunker långsamt ner till en tre fingrar hög krona. Massiva mängder skumrester på glaset.

Doften är humlig och lite besk. Massor av lukter; lite jäst, aprikoser, nybakt svart bröd, kalk, hö och en aning jordnötter.

Smaken har såväl en massa maltiga toner av bröd och nötter, men också en smak av humle som både är fin och rå med lite frukt. Toner av hö, kamomillblommor, kalk och mineraler. Eftersmaken har en ren beska som växer allteftersom, lite mineraler som får malten att kännas torrare än vad den nog är. Hittar toner av maskrosor och salladsblad. Avslutningen är lite rå och ganska besk.

Friska små bubblor i den relativt starka kolsyran och en mjuk vätska.

Fruktig, komplex, rått tuff, balanserad och ytterst lättdrucken. Plötsligt känner jag en oemotståndlig lust att åka till Düsseldorf. Hm, det är ju bara 12 timmar bort med bil…

Betyg: 4,5. Tillgänglighet: Inköpt i Tyskland. Pris: Gåva.

2010-10-20

Falcon Höstlager

Falcon Höstlager. Carlsberg Sverige. 5,5%. Wienerlager.

Såhär skriver de själva om ölen i pressreleasen:
Falcon Höstlager är en mörk lager som är maltig och har en lätt rostad smak med ton av choklad och medelstor humlebeska. Beskan gör att Höstlagern passar bra till krämiga och fylliga rätter som t.ex. grytor eller potatisgratäng. De rostade aromerna gifter sig även bra med stekt och grillad mat. Falcon Höstlager är bryggt av pilsner-, karamell- och färgmalt. Humlesorter som används vid bryggningen av Zeus, Hallertauer Tradition och Saphir.
Färgen är medelbrun, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt. Det sjunker sakta ner och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är sur-besk med lite rostad malt, lite knäck och en lätt instängd sötma.

Smaken är maltig med lite lätta jordiga-träiga toner. Mild beska. Lätta rostade toner av nötter och en aning papper. Avslutningen är något söt med lite krämiga maltiga toner.

Kolsyran är medelstark med massor av små krämiga bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En rätt medelmåttig wienerlager, som lite påminner om den gamla Falcon Bayerskt.

Betyg: 3. Tillgänglighet: Systembolagets höstsortiment 2010, tillgänglig till 15 november (lagerstatus). Pris: 12:90 för 330 ml.

2010-10-19

Sharp's Harvest Ale

Cornwall. Längst ner i sydvästligaste hörnet av England. Sharp's Brewery ligger där. Jag vet faktiskt inte så mycket om det bryggeriet, men än att de kom in i Systembolagets sortiment ett tag i höstas med Harvest Ale, en engelsk pale ale på 5% som inte nämns på deras hemsida. Så jag gissar att den är specialgjord för det här släppet. Eller i alla fall för exportmarknaden.

Färgen är varmt brun, vätskan klar. Det två fingrar beigea skummet sjunker sakta till ett tjockt skumtäcke. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är krämig och avrundad med en liten men tydlig ton av russin. Hö, fikon, nötter och beska något humliga toner med aningar av toffee.

Smaken är torrare än vad jag väntat mig. En hel del engelsk humle. Aningar av hallon, bananskal och nötiga toner av Coca Cola. Medelstor kropp. Eftersmaken har en ren växande beska, lite nötter och karamelliserat socker. Den har också lite orena toner av torkade blommor och hö.

Kolsyran är mild, vätskan är krämig och nästan lite kladdig.

En okej pale ale, men jag uppskattade inte de där orena blommiga tonerna.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment höst 2010 (tillgänglighet). Pris: 24:50 för 500 ml.

Söderbärke MikroÖlFestival 2010 - hela listan!


Ofiltrerat presenterar stolt, som första ölblogg, öllistan för Söderbärke MikroÖlFestival 2010! Tjeckofilerna kan notera ölen från Tambor, aldrig förr exporterad, och Broumov, aldrig förr serverad i Sverige. Och så en ännu odöpt specialöl från Dugges.

Fatöl
  • Dugges Ale- & Porterbryggeri Fålen Söderbärke Festivalöl 5,0 %
  • Irish Pub Sundsvall Malty Towers 4,0 %
  • Irish Pub Sundsvall Dublin Stout 4,2 %
  • Irish Pub Sundsvall Burton IPA anno 1880 6,0 %
  • Pivovar Tambor Tambor Dvorák Svetlé Výcepní 10° 3,8 %
  • Pivovar Tambor Tambor Svetlý Lezák 11° 4,5 %
  • Pivovar Tambor Tambor Tmavý Speciál 13° 5,0 %
  • Pivovar Tambor Tambor Svetlý Lezák 12° 4,8 %
  • Nynäshamns Ångbryggeri Bötet Barley Wine 2009 9,1 %
  • Ocean Bryggeriet Ocean Stout 5,0 %
  • Sandbacka Bryggeri India Red 6,8 %
  • Ängö Kvartersbryggeri Alla Tiders Ängöl 5,0 %
  • Ahlafors Bryggeri Ahle Ale 4,5 %
  • Ahlafors Bryggeri Ahlafors Oktoberöl 4,8 %
  • Hantverksbryggeriet Bödeln 5,6 %
  • Eskilstuna Ölkultur Annas Red Ale 4,7 %
  • Eskilstuna Ölkultur Runes Dunkel 5,8 %
  • Nils Oscar Bryggeri Nils Oscar Brown Ale 4,6 %
  • Strömsholms Brygghus Tok-Olle 4,3 %
  • Strömsholms Brygghus Malakias 6,6 %
  • Skebo Bruksbryggeri Brukspatron 5,6 %
  • Närke Kulturbryggeri Närke Slättöl 4,7 %
  • Närke Kulturbryggeri Tanngnjost & Tanngrisnir 6,9 %
  • Närke Kulturbryggeri Skvatt GALEn 4,9 %
  • Närke Kulturbryggeri Eld & Lågor 7,5 %
  • Närke Kulturbryggeri Örebro Bitter 5,9 %
  • Dugges Ale- & Porterbryggeri Batch 352 6,0 %
  • Oppigårds Bryggeri Indian Tribute 6,6 %
  • Slottskällans Bryggeri Red Ale 5,0 %
Flasköl
  • Närke Kulturbryggeri Kaggen Stormaktsporter 2007 9,6 %
  • Närke Kulturbryggeri Kaggen Stormaktsporter 2009 9,0 %
  • Sigtuna Brygghus Ace of Spades 18,5 %
  • Monks Café & Brewery Russian Imperial Porter No.1 11,2 %
  • Närke Kulturbryggeri Närke Stormaktsporter 2007 9,6 %
  • Närke Kulturbryggeri Närke Stormaktsporter 2009 9,0 %
  • Närke Kulturbryggeri ! (utropstecken) 2008 8,5 %
  • Mikkeller Mikeller Big Worse Barley Wine 2007 12,0 %
  • Slottskällans Bryggeri Imperial Stout 2006 9,0 %
  • Slottskällans Bryggeri Imperial Stout 2007 9,0 %
  • Slottskällans Bryggeri Imperial Stout 2008 9,0 %
  • Slottskällans Bryggeri Imperial Stout 2009 9,0 %
  • Närke Kulturbryggeri ! (utropstecken) 2009 8,5 %
  • Hantverksbryggeriet Baronen 2008 9,0 %
  • Cerveza Antares Antares Imperial Stout 2007 8,5 %
  • Nils Oscar Bryggeri Nils Oscar Barley Wine 2007 9,5 %
  • Nynäshamns Ångbryggeri Bötet Barley Wine 2007 9,1 %
  • Ölfabrikken Ölfabrikken WinterPorter 2007 11,0 %
  • Malmö Brygghus Vete-öl 5,1 %
  • Malmö Brygghus Pale Ale 5,6 %
  • Malmö Brygghus I.P.A. 6,6 %
  • Malmö Brygghus Cacao-Porter 8,0 %
  • Eskilstuna Ölkultur Skogsängen Ekologiska Saison 6,3 %
  • Eskilstuna Ölkultur Snopptorp Starkporter 6,2 %
  • Hantverksbryggeriet Munken 8,5 %
  • Närke/Molen/Beck Elevator 9,5 %
  • North Coast Brewing Old Rasputin 2007 9,0 %
  • Samuel Smith Imperial Stout 2007 7,0 %
  • Sigtuna Bryghus Unicum Verum Jubileum 2008 7,0 %
  • Oppigårds Bryggeri Starkporter 2008 5,9 %
  • Nils Oscar Bryggeri Nils Oscar Hop Yard IPA 7,3 %
  • Slottskällans Bryggeri Imperial Stout 2010 9,0 %
  • Ängö Kvartersbryggeri Diabolisk Ängöl 6,5 %
  • Dugges Ale- & Porterbryggeri Bollox! 7,8 %
  • Qvänum Mat & Malt Havre Ale 8,0 %
  • Ahlafors Bryggeri Ahlafors Ljusa 5,0 %
  • Ahlafors Bryggeri Ahlafors Mörka 5,0 %
  • Helsinge Ångbryggeri Helsinge Rököl 5,0 %
  • Helsinge Ångbryggeri Helsinge Pilsener 5,0 %
  • Dugges Ale- & Porterbryggeri Kals Stout 5,0 %
  • Dugges Ale- & Porterbryggeri Johannas Bästa 4,6 %
  • Dugges Ale- & Porterbryggeri Lager No 1 4,7 %
  • Eskilstuna Ölkultur Bälgviken Pale Ale 5,0 %
  • Gotlands Bryggeri Wisby Weisse 5,2 %
  • Qvänum Mat & Malt Grannen Ale 5,5 %
  • Mora Bryggeri Kölner-Bier 5,0 %
  • Ocean Bryggeriet Göteborgs Porter 5,0 %
  • Ocean Bryggeriet 12° Plato Lager 5,0 %
  • Ocean Bryggeriet Eko Julöl 5,6 %
  • Ocean Bryggeriet Glenn No 5 5,0 %
  • Nynäshamns Ångbryggeri Mysingen Midvinterbrygd 2010 6,0 %
  • Nynäshamns Ångbryggeri Bedarö Bitter 4,5 %
  • Nynäshamns Ångbryggeri Pickla Pils 4,8 %
  • Nils Oscar Bryggeri Nils Oscar God Lager 5,3 %
  • Nils Oscar Bryggeri Nils Oscar Harvest Ale 5,5 %
  • Sigtuna Bryghus East River Lager 5,2 %
  • Sigtuna Bryghus South Pacific Pale Ale 5,4 %
  • Sigtuna Bryghus Doktorns Pale Ale 2,8 %
  • Oppigårds Bryggeri Winter Ale 5,3 %
  • Oppigårds Bryggeri Amarillo 5,9 %
  • Oppigårds Bryggeri Single Hop Ale 4,8 %
  • Närke Kulturbryggeri Pannknektarnas Porter 6,2 %
  • Grebbestad Bryggeri Grebbestads Lager 5,0 %
  • Ängö Kvartersbryggeri Ljuva Livets Ängöl 5,8 %
  • Ängö Kvartersbryggeri Blomqvists Ängöl 5,2 %
  • Strömsholms Brygghus Slussvaktaren 4,5 %
  • Strömsholms Brygghus En Riktigt Lättöl 2,2 %
  • Jämtlands Bryggeri Vildmark 5,0 %
  • Jämtlands Bryggeri Jämtlands Steamer 5,0 %
  • Skebo Bruksbryggeri Gjutarns Bästa Bitter 5,2 %
  • Skebo Bruksbryggeri Herrgårdsporter 2010 5,0 %
  • Skebo Bruksbryggeri Triple Gold Bitter 4,5 %
  • Pivovar Broumov Opat Speciální Polotmavé 17% 6,8 %
  • Pivovar Broumov Opat Svetlý Special 14° 6,1 %
  • Pivovar Broumov Opat Svetlý Klásterní 13° 5,6 %
  • Pivovar Broumov Opat Svetlý Medový Lezák 12° 5,0 %
  • Pivovar Broumov Opat Svetlé Výcepni 11° 4,2 %
  • Pivovar Broumov Opat Svetlý Lezák 12° 5,0 %
  • Pivovar Broumov Opat Bitter Extra Chmelené 11° 4,0 %
  • Pivovar Broumov Opat Kvasnicák Brusinka 5,0 %
  • Pivovar Broumov Opat Kvasnicák Pepper 5,0 %
  • Pivovar Broumov Opat Kvasnicák Svetlý Lezák 12° 5,0 %
Pust, nu har jag åter förstört möjligheten att snabbt och effektivt söka efter ölnamn i bloggen.

Ålderskoll eller inte?

Läste just Håkan Engströms tankar om öl-ålder i Sydsvenskans blogg (länk) så funderade jag åter på en sak jag till och från tänkt på senaste tiden.

Jag skriver redan i slutet av mina recensioner, på önskemål från läsare, tillgänglighet och pris på ölen. Borde jag även skriva, när jag har sådana uppgifter, tappdatum och bäst före-datum?

Rösta till höger.

2010-10-18

Systembolagets exklusiva nyheter december 2010

December. Lätt att hitta en bra plats på uteserveringen!

Följande nyheter kommer 1 december 2010. Av någon anledning (som jag kom på är att Systembolaget då redan lanserat julölen och inte orkar med nyheter mitt i december för att alla svenskar vill handla glögg) är rubriken ”Exklusiv lansering” trots att det inte är mitt-i-månaden. Alla är Tilläggsmodul 5, vilket innebär att de lanseras i de omkring 20 största butikerna i landet.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Det svagaste ölet är på 7,5%… Tung månad, på många sätt.

Senare tillägg: Det blir visst en lansering 15 december.

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter november 2010

Det kan hinna bli vinter i november även i Linköping.

Följande öl lanseras i Systembolagets exklusiva nyhetssläpp den 15 november 2010. De lanseras i de tre vinkällarbutikerna och kan samma dag beställas från andra butiker.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

2010-10-17

Tuborg Lime Cut


Egentligen hade jag tänkt dricka en bomber stark välhumlad öl i kväll. Men... Nja, den får vänta.

I stället en lättare burköl som jag fick från svågern i veckan: Tuborg Lime Cut, en limesaftblandad ljus lager på 4,5% från danska Carlsberg. Stilen är ju väldigt populär i USA, inte minst bland de yngre och danskarna har tidigare experimenterat med stilen med sin T-Beer Citrus som introducerades 2005 och sedan försvann i det tysta.

Färgen är väldigt ljust halmgul, den här kvalar lätt in på listan top-5-ljusaste-öl-jag-druckit. Vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är aningen besk med lite toner av limeskal och lime-cordinal samt en instängd sötma.

Smaken är först väldigt söt med jordiga malt-lika toner. Lite lime-saft. Sötman försvinner och lämnar för en kort stund rum för en snabbt övergående neutral mild beska. Eftersmaken är instängd med citron-lime-toner och en trött sötma.

Kolsyran är medel till lätt, bubblorna är små. Vätskan är lite kladdig.

Ännu en lime-shandy på burk som saknar alla fräscha smaker. Ärligt talat, om jag vill ha något sött med citrussmak och alkohol beställer jag hellre in en Smirnoff Ice.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland. Pris: Gåva (fast jag ser att Bordershop säljer en platta för 39:95 DKR)

Nøgne Ø Red Horizon

Igår höll jag en välbesökt provning på temat Nøgne Ø – det kompromisslösa bryggeriet. Sist ut var en riktig godbit, Red Horizon. Den kategoriseras, i brist på bättre som en American Strong Ale och har en alkoholhalt på 17%.

I korthet är historien bakom denna öl följande: Nøgne Ø hade börjat sälja sin öl i Japan. Vid resor dit fick bryggaren Kjetil Jikiun kontakt med sake-världen och flera sake-mästare. Han insåg att processen påminde mycket om ölbryggning och tillsammans med folk från Masumi Sake började de 2009 bryggningen av en öl med sake-jäst. De kom fram till att processen måste ske långsamt och länge, så jästankarna kyldes till enstaka plusgrader och jäsningen fick fortgå i ett antal månader.

Resultatet blev en stark öl som fick ingå i deras experimentella extremöl-serie Horizon. Som ”biprodukt” har bryggeriet nu också en traditionell sake-produktion, den första i Europa. Vem hade väl kunnat tro det, norsk sake?

Lika bra att ta upp det här med sake. Är det öl om nu tillverkningen är så lik ölbryggning? Nej. Definitionen av öl är att det är en jäst alkoholhaltig dryck där huvuddelen av de jäsbara sockerarterna kommer från mältat spannmål. I sake kommer sockerarterna från ris.

Åter till Red Horizon.

Vätskan är helt klar, trots att bryggeriet inte filtrerar ölen. Färgen är djupt guld med en dragning åt orange. Det lilla skummet försvinner fort.

Doften är mycket söt, men på ett mjukt sätt. Toner av fruktgodis, körsbärste, lite mjuk alkohol och en ton av kinesisk litchi-frukt. Harmonisk och elegant.

Den första smaken får mig att tänka på riktigt snygga varianter av den ungerska fruktspriten Pálinka. Framför allt den som är gjord av aprikoser. Stora smaker, men allt är extremt väl sammanhållet och balanserat. En smak av jordgubbsglass och japanskt körsbärste. Eftersmaken tar över hela smaksinnet, mycket med hjälp av alkoholen som trots styrkan inte blir rå eller vass. Smakerna är snarare extremt avrundade, rena och polerade. Aningar av beska (den har trots allt teoretiskt 75 IBU) i avslutningen.

Kolsyran är mjuk och lätt. Vätskan är tjock och kladdig.

Det här är inte ens i närheten av något anat jag tidigare druckit, varken öl eller sake. Nøgne Ø har flyttat fram gränserna för vad en öl kan vara, och får samtidigt fram en extremt god dryck. Jag rekommenderar verkligen att prova den här om du får chansen!

Betyg: 4,7. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Del av provning.

2010-10-15

Henninger Premium Bier

Innan jag börjar den här recensionen vill jag bara berätta att jag kom på något tidigare i kväll när jag drack en Weltenburger Kloster Oktober-Festbier till maten. Jag har länge funderat över vad det är för speciell sötaktig smak som särskiljer de typiska oktoberfest-ölen från andra ljusa lager, och nu kom jag på det: Ljus brödsirap, som fanns när jag bakade bröd som mest för 10 år sedan. Intensivsött och lite maltigt. Fast smaken är ganska utspädd i ölen, såklart.

Så. Över till dagens ölrecension. Henninger Premium Bier är en ljus lager (på Beer Advocate klassad som en Helles, men jag är inte helt övertygad om det) på 4,8%.

Färgen är medel-gul, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det sjunker rätt fort och stannar i en ring vid glaset.

Doften är lätt och söt med en något instängd ton av bröd och jäsande deg. Tycker att den luktar ”billigt”.

Smaken är blaskig. Lite sötma i början som byts ut mot lite mineraler. Aningar av deg. Eftersmaken har lätta aningar av beska toner och en lite trött sötma.

Kolsyran är medelstark, de friska bubblorna mycket små. Vätskan är något krämig i munnen.

Näh. Vilket blask… Vari består ”premium”?

Betyg: 2,4. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 10:40 för 330 ml (inklusive pant).

2010-10-14

Notiser XXXVIII

Foto: pdbreen. Licens.

Så, verkligheten återkommer efter årets stora festival.

Eller inte. Nu har listan med årets vinnare i tävlningarna presenterats: Länk.

= = =

Om man är sugen på mer ölfestival är det flera på gång: Stockholm Beer arrangerar Göteborg Beer & Whisky Festival samt Tasting Experience 28-29 januari 2010. Lokal och detaljer är fortfarande lite oklart, men rykten säger Svenska Mässan.

= = =

Närmre i tiden är Örebro Beer & Whiskey Festival: 19-20 november 2010.

= = =

Ännu närmre i tiden: Söderbärke MikroÖlFestival. 29-30 oktober.

= = =

Hur ser öl ut i framtiden om de värsta domedagsprofetiorna slår in? SABMiller har undersökt, och kommit med olika scenarier och olika lösningar. Det handlar om sådant som global brist på vatten och/eller energi eller politisk instabilitet. Mest radikalt förslag: Bygg fullskaliga bryggerier på båtar som snabbt kan flyttas till där det finns spannmål/vatten/politiskt lugn. Beernews har läst rapporten, länk.

= = =

Samarbetsorganisationen Brewers of Europe har av PriceWaterhouseCooper beställt en rapport om hur höjda skatter inverkar på bryggeribranschen och ekonomin i stort: Länk till rapporten. (I korthet verkar slutsatsen vara: Allt skulle bli dåligt. Föga förvånande.)

= = =

Systembolagets beställningssortiment är väl ingen nyhet för någon av er läsare: Man beställer och hämtar ut, liksom. Fast ibland blir det fel; för många flaskor levereras, felleveranser och så. Och vissa butiker ställer ut dessa varor i butiken så man kan köpa dem styckvis. Fast det är ett sjå att hitta vilka öl som finns var.

Det är också så att de ”lokala produkter” som bryggerierna kan sälja i de 3 fysiskt närmaste butikerna ligger i beställningssortimentet. Men det är inte lätt att hitta vilka de är eller var de finns.

Rojo på BeerWell tyckte även han att det här var knepigt, och löste problemet med lite kod. Här finns en lista med hela beställningssortimentet och var det eventuellt finns saker att handla: Länk.

= = =

Kändiskocken Gordon Ramsey tvekar aldrig inför märkliga experiment. Blir svinkött godare om grisen bara får sin näring från öl? Klipp på youtube: 1, 2. Tack till Joost för länkarna.

= = =

Spendrups och Alfa Laval har utvecklat en ny separator som får ut mer öl ur jästfällningen dravet. Intressant på sitt sätt. Ny Teknik skriver: Länk.

= = =

Svenska Ölfrämjandet fyller 25 år, något som firas med en jubileumsfest för medlemmarna 13 november på Pub Haket i Göteborg. Länk. Grattis!

2010-10-13

Stockholm Beer 2010: del 10


Sista delen av mina minnen från årets Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Experience!

Finland representerades på festivalen av Teerenpeli från Lathi. Som så många andra bryggerier där satsade de framför allt på öl på 4,7% som säljs av dagligvaruhandeln, på lokal distribution och sin bryggpub. Jag började med Hippaheikki TESB (Bitter Ale), en stiltypisk och god engelsk bitter. Killarna från bryggeriet påpekade att det fanns ett stort urval importerad öl på eller strax under 4,7% som de tyckte hjälpte bryggpubarna att hålla bra kvalitet på sina varor.

Nästa öl från Teerenpeli blev Sauhusanttu (Smoke Beer). Jag hade förväntat mig något sött och kryddigt i den finska specialstilen sathi, men icke: Här var det en tysk rauchbier i bästa Bamberg-stil. Tydligen hade de (haft?) en tysk bryggmästare som kunde stilen, och den här var fint rostad och precis lagom chark-rökig. Mannen som serverade konstaterade torrt att han fick huvudvärk av enbärsdoft, så någon sathi gjorde de inte.


Jag gick tillbaka till Brill & Co som aldrig tvekar att hälla upp mer eller mindre rar öl. Nu var det en flaska från Mikkeller som kommit fram: Beer Geek Breakfast Speyside Cask Edition. Kaffestouten har alltså fått ligga på Speysidefat. Jag noterade att ”den smakade som en Beer Geek Breakfast som legat på Speysidefat”. Tja, jag tar den nog hellre som den är, färsk.

Promenerade åter till Wicked Wine-montern. Där fanns ytterligare en öl från nya Malmö Brygghus: I.P.A., en klassisk engelsk IPA på 6,6%. Fin beska, lite rostat socker och en del torkade frukter. Inte alls dum.

Likt en flipperkula med ett ölglas studsade jag sedan tillbaka till Brill. Där fanns ännu en Mikkeller-öl frame; den ljusa belgaren Nelson Sauviginon som lagrats på rödvinsfat och som inte ska förväxlas med den singelhumlade Nelson Sauvin. Om den förstnämnda tyckte jag att den var fruktig och lite syrlig med lite äpplen och krusbär.

Sista ölen för denna festival fick bli… Jaaa… Det enda som står på det bladet är något suddigt i stil med ”Charles Banford tobak” men det lyckas jag inte alls få till något begripligt. Det var med andra ord precis lagom tillfälle att ge mig hemåt, vilket jag också gjorde.

För de som vill ha en sammanfattning av festivalen och öl-läget så skrev jag faktiskt den redan i del 1!

Jag vill också tacka alla de vänliga människor som kommit fram med beröm, snpunkter och förslag till bloggen: Tack! Tack också till alla utställare som tålmodigt svarade på mina frågor och bjöd på öl.

2010-10-12

Stockholm Beer 2010: del 9


Fasen vad med öl jag måste ha druckit och folk jag måste ha pratat med i torsdags, anteckningarna tar aldrig slut!

Jag hade nu hamnat hos Gonzo och gänget i Wicked Wine-montern. Jag hade hört att de fått in ett par öl från den mycket nystartade bryggpuben Malmö Brygghus. Ölen var Cacao-Porter som under November kommer att finnas i begränsad upplaga hos Systembolaget i Malmö. ”God, ainingen rökt, fin kakaosmak, lite rå. Klart okej” var mitt svepande omdöme. Jag lyckönskade bryggaren som var på plats och undrade försynt vem som distribuerade. ”Wicked Wine” blev svaret medan han pekade på monterns skyltar. Ridå.

Tumbler är årets höst-säsongs-öl från Sierra Nevada. Den doftade inte mycket, men smaken var friskt syrlig med toner som fick mig lika mycket att tänka på tysk dunkel som amerikansk brown ale.

Nästa öl som folket bakom baren tyckte att jag skulle testa var Altbier från tyska Uerige Obergärige Hausbrauerei. En lätt smak av torkad frukt, en balanserad lätt beska och aningar av jäst. Ruskigt lättdrucken och läcker. Alt, det är grejer det!


Jag började fundera var jag ännu inte varit. Längst bort i hörnet på Snickeriet, var svaret. Där stod Strömsholms Brygghus, vars i många fall lättdruckna tröstsläckare brukar gå åt fort på De Klomp. Även de hade med sig nyheter, dels den omtalade rauchbieren Malakias, som jag tyckte var en precis lagom rökt öl med toner av lägereld. Systembolaget köpte visst upp hela batchen på ett bräde.

Killarna i montern berättade att deras öl genomgående tagits emot väldigt positivt där de serverats, och att de hade stora problem att leverera alls som krogarna vill köpa. Den kommande flytten och utökningen är välkommen.

”…Vi har ju den här med, den är ju ny… fast då kommer de nog i fel ordning…” nämnde en av dem och tog fram en halvlitersbutelj märkt En Riktig Lättöl, något slags brown ale på bara 2,2%. Den hade lite lätt halmig doft och lite sött kexiga toner i smaken. Färska humletoner och fint maltig. En verkligt positiv överraskning!

I motsatt del av huset hade Elixir Wine plockat in en bunt danska mikrobryggerier, något som verkligen var på tiden.

Provade ett par öl från Midtfyns Brygghus: Först X, en porter bryggd tillsammans med Holländska De Molen. Kanske den mjukaste öl jag någonsin druckit, enormt polerad, slipad och elegant.

Från samma bryggeri kom Chili Tripel, som förra året van Danske Ølentusiasters pris som bästa nya öl. Det är en belgisk tripel kryddad bland annat med chili. Fast den är inte het som många amerikanska chili-öl, det är snarare den paprika-lika fruktighen de var ute efter.

Sist ut från Midtfyn var deras kanske konstigaste öl: Fisherman's Ale - Rough Snuff, inspirerad av livet på de gamla fiskebåtarna. Den innehåller såväl lakrits, kryddor, snus som blåstång och russinsirap. Smaken var intensivt rå och fick mig att tänka på hårda lakritsklubbor.

2010-10-10

Stockholm Beer 2010: del 8


Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Exprience 2010. Den här gången tittade jag faktiskt hastigt in i det andra huset men där fanns bara en massa calva, champagne, skaldjur och annat icke-öligt. Bra med uppdelningen för alla inblandade.

Stod kvar ett tag hos Brill & Co. Smuttade sakta på en Red Horizon från Nøgne Ø, något annat var svårt med tanke på den tjocka vätskan och de massiva smakerna i denna märkliga öl, jäst med sake-jäst under flera månader. Smakerna var inte ens i närheten av något annat jag druckit i ölväg: Sött med exotiska frukter (framför allt litchi) och en lätt ton av mjuk pepparkaka och filmjölk.

Sedan var det dags för den traditionsenliga provsmakningen av , som bryggdes av Mikkeller och De Struise 2002. Tidigare har den varit vansinnigt spritig (när den kom var den med 17,5% den starkaste öl som bryggts i Belgien) och spretig, men nu jäklar är den drickmogen; stor, mjuk, elegant och lyxig! Frågan är bara vid vilket tillfälle man ska korka upp flaskan?

Søren Parker Wagner, Croocked Moon.

Brill hade gäster i montern, en av dem var Søren Parker Wagner med en bakgrund på Köpenhamn-bryggpubben Nørrebro Bryghus. Men nu var han här för sitt egna projekt Croocked Moon, som sedan det startade för knappt ett år sedan presenterat en hel massa öl, oftast i amerikansk stik och oftare kring 6% än 12%, om man säger så (badgen på hans tröja hade texten If you can't make it good, make it strong!). Jag berömde Summer Breeze, den läckra amerikanska APAn på 4,7% som var en av den här sommarens bästa öl och vi provade de två som fanns på fat i montern:

Den första… Hade jag skrivit något mycket otydligt och kryptiskt om blandat på svenska och engelska, men efter 20 minuters funderande och webbsökande har jag kommit fram till att det handlade om deras svarta IPA Raven och att jag tyckte ”silkeslen med massor av aromhumle som trots den komplexa blandningen av svart malt och humle är en prima törstsläckare”. Woho!

Den andra Croocked Mooon-ölen var Old Faithful, en California Common på 5,6%. Søren tyckte att stilen var svår att lyckas med, ölen riskerade att bli platt och tråkig eller översött tung. Den här tyckte jag hade en markerad sötma men framför allt vissa bitter-syrliga toner av lime och lambic i slutet.

Jag undrade nu var den andra gästen i montern var. Inte i montern, tydligen. Efter en del strövande och letande hittade jag till slut Mikkel Borg Bjergsø, mannen som sedan en tid tillbaka är Mikkeller. Efter visst modsamlande gick jag fram. tog i hand och tackade för att han förändrat hur vi ser på bryggande och öl, i alla fall i Europa. Ibland får man väl ta sig ner till nivån fanboy, eller hur?

En för året ny utställare var Janake Wine Group, som hade lite whisky, men framför allt en massa burkar av den på Systembolaget nyligen inkomna Bagge Bocköl. Den provsmakades under det att jag pratade med säljarna. Jag fick till att börja med bekräftat att ölen bryggs av Åbro, att företaget hade som mål att få in fler öl på Systembolaget för att bredda sin marknad och att en en stor anledning till att den kommit in i just det här inköpet var att det var få som ville/kunna göra en bock i liten burk till rätt pris. Ölen kommer jag att återkomma till, men speciellt bock-typisk var den inte.


Nu stötte jag åter ihop med Bobo, som med glansiga ögon berättade att han haft en öl-uppenbarelse. ”Kanadensisk skotsk ale! Kanadensisk skotsk ale! Kanadensisk skotsk ale!” utropade han maniskt. Så jag släpade mig till Wicked Wines monter där vi efter en del klurande och letande kom fram till att det var Équinoxe Du Printemps från Brasserie Dieu Du Ciel som han pratat om. Och jodå. Stor, söt och sammetslen. Fast kanske inte min kopp te direkt…

Stockholm Beer 2010: del 7


Efter denna djupdykning i St Eriks-öl tipsade Jessica att jag borde gå till andra sidan av Galatea-montern, Zoi hade fått in ännu fler Samuel Adams-öl influgna sedan förra veckan. Och de skulle vara något alldeles extra.

Det var det, alla tre öl ur den här omgången av deras exklusivare serie Barrel Room Collection. Först ut var deras New World Tripel, som är ett försök att göra en så trovärdig kopia av belgisk tripel som möjligt. Den har dessutom lagrats på stora ekfat. Jag tyckte att det var en mycket bra tripel, helt i klass med de bättre belgarna. Kan redan nu avslöja att jag tyckte att det här var en av de bästa öl jag drack den här festivalen.

Nästa öl från serien var American Kriek. Jag begrep inte riktigt vilken öltyp som använts i processen, men precis som en riktig kriek hade den efterjästs i träfat med hela körsbär. Som en extra twist hade den sedan blandats med en skvätt Brettanomyces-infekterad öl. Jag tyckte den var sötare än de lambic-baserade kriekölen men betydligt mer kriek-ig än Liefmans Fruit som serverades bredvid.

Tredje ölen ur trion blev Stony Brook Red, som inspirerats av oud bruin och flandrisk rödöl. Fatlagrad och sedan blandad med färsk öl. Om den skrev jag ”En bra oud bruin med fina fattoner och komplex syrlighet”.

Efter dessa tre mycket välgjorda belgo-inspirerade öl hamnade jag åter i Snickeriet och pratade lite med bryggaren Mattias hos Sigtuna Brygghus, ”hälften brygghus hälften bygge”. Där testade jag deras lågalkoholöl Doktorns Pale Ale på 2,8%. Dålig kropp men friskt humlad var mitt omdöme. Mattias berättade att den var lite knepig att brygga, vörten fick gå upp till 75℃ i 45 minuter. Han berättade också att mannen på etiketten var överläkaren vid beroendekliniken i Sigtuna, något som väckt uppmärksanhet hos läkarens kollegor.

Nu var det dags för lite jobb-relaterade aktiviteter. I väntan på att Bobo skulle dyka upp hos Brill & Co provade jag en Pale Ale från Michiganbryggeriet Founders. En lätt och ledig after work-öl med en hel del honung, kort sagt en mycket bahaglig APA.

Nu blev det en god stunds provande och diskuterande av Nøgne Ø-öl inför lärdagens provning. Vi fick nog ihop en bra blandning…

2010-10-09

BrewDog Trashy Blonde 3,4%

Den andra av de två ölen som skotska BrewDog bryggt för den svenska folkölsmarknaden (den första var 77 Lager 3,4%) är en alkoholsvagare variant av deras ljusa ale: Trashy Blonde 3,4%. Jag passade på att fråga bryggaren James Watt hur de tagit fram ölen och fick svaret att de mer eller mindre gjort om malt-delen av receptet helt för att behålla balansen.

Färgen är gul, vätskan är aningen grumlig. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är mycket humlig med toner av bittra frukter, blommor och en rätt kraftig metallisk ton. Något slags sötma i bakgrunden, liksom lite jäst och deg.

Smaken domineras av en ren och krispig beska som har blommiga och lite fruktiga toner. Lite metallsmaker och en aning citronsyra. Eftersmaken har även den beska metalliska toner med aningar av äppelkart liksom lite bananskal och pomerans.

Kolsyran är stark, bubblorna är små. Vätskan är lätt.

En rätt så obalanserad öl, lite för mycket bitterhumle för malten. En viss besvikelse, faktiskt.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln (köpt på Coop Konsum Lägerhyddan). Pris: 15:90 för 330 ml.

Cotleigh Honey Buzzard

Ungefär så här har jag fattat att det gått till: Engelska Cotleigh Brewery började brygga en lite mörkare engelsk bitter med lite chokladmalt som vinteröl. De döpte den efter en fågelart, som så många andra av ölsorterna, Buzzard (Ormvråk). Snart blev ölen så populär bland pubarna att de fick brygga den året runt.

Efter tjat från en biodlare i grannskapet beslutade de sig för att testa att blanda lite honung i denna öl. För att den inte skulle jäsa bort helt så jäses den inte ut lika mycket och resultatet blev Honey Buzzard (vilket jag i en kommentar fick reda på är engelska för Bivråk) på 4,5%. Vilken snabbt blev så populär att den numera är del av deras fasta sortiment.

Det är också den sista casken från Cotleigh på De Klomp för den här omgången. Den peggades för en vecka sedan.

Färgen mörkt varmt brun, vätskan i stort klar. Det fingertjocka luftiga skummet är ljust beige. Inga skumrester på glaset.

Doften är relativt lätt med lite mossa och en lätt rostad ton.

Smaken är aningen syrlig med en lätt ton av honung. Lätt rostade toner och en hel del färskt bröd. Beskan är mycket lätt i eftersmaken, jag noterade lite torra maltiga smaker och en aning salt.

Kolsyran är mycket lätt, vätskan medel-mjuk.

En trevlig och lite annorlunda lätt rostad (best) bitter med en fin brytning från honungen som inte tar över. Åter hittar jag den lätt mossiga smaken som verkar typisk för Cotleigh.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Om dagens stark-mat-ölprovning


Idag höll jag en ölprovning som var lite annorlunda än de jag brukar köra: Provinngen skulle fokusera på kombinationen öl och kryddstark mat.

Ölsorterna hade jag och Bobo på De Klomp gått igenom och sorterat fram. Maten hade jag bara gett följande order till köket om: ”Något kryddstarkt, en chili skulle vara perfekt”.

Ölstilarna hade jag dels snott från den generiska thai/indiska krogen, dels plockat från Garrett Olivers bok The Brewmaster's Table, som kom med en del oväntade förslag. Och så en egen favorit.

Maten visade sig vara en rätt ordinär svensk chili con carne med bönor och bara aningen hetare än lunchrätten. Men den fungerade bra som illustration till det jag ville visa.

Första ölen ut var den klassiska thailändska lagern Singha, som i blindtester brukar få godare omdömen än vid vanliga provningar. Tillsammans med maten… varken förstörde den något eller gav något extra direkt. Matens smak förändrades inte i vilket fall.

Sedan kom en internationell lager i premiumsegmentet: Den Grängesbergsbryggda holländska Heineken Lager Beer. Jämfört med den förra var ölen något maltigare, sötare och lite tyngre – ungefär som väntat. Maten kändes aningen mindre stark med denna öl, men också lite tyngre. Tyckte nog köttfärsen framträdde mer än chilin. Tja.

Okej, då hade vi gått igenom de öl som man förväntas dricka till den här typen av mat. Vidare till mitt generella tips på öl till mat: Tysk veteöl. Och direkt från fatet kom Weihenstephaner Hefe Weissbier, en av de bättre i klassen. Här, precis som väntat, la sig ölen i bakgrunden, fruktigheten försvan och syran mildrades och i stället frammanades mer komplexa och spännande smaker ur maten: Buljong, tomatsåsen från bönorna, bönorna etc. Alltid lika intressant även om hetten mildrades å det kraftigaste. Bra för vissa, men inte vad jag vill ha.

En av mina andra käpphästar vid parning är ”Heta kryddor + brutal humle =☺☺☺”. Folk brukar vara väldigt skeptiska tills de fått prova själva. Och vad är bättre för en sådan demonstration än en färsk Hardcore IPA från BrewDog? Inom kort var majoriteten av de 24 gästerna lika övertygade som jag var. Humlen forcerade verkligen fram det bästa och heta från chilin och kombinationen blev större än de ingående komponenterna utan att ölen tog över.

Jag ska nog nämna en observation jag gjort i ämnet: De mer maltsöta dubbel-IPA-varianterna med rötter i barley wine kan lätt bli metalliska i sin beska tillsammans med het mat, så det är bäst att hålla sig till de torrare varianterna.

Kan man toppa detta? Det var två öl kvar, och gästerna verkade osäkra vad jag nu skulle hitta på. ”Rököl” var svaret och Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen vad det som serverades. Här ändrade vår nu ganska kalla chili-portion helt karaktär och rökigheten gick nu helt över till köttet. Chilin kändes ochså fruktigare och löken framträdde på ett intressant sätt. Det kändes plötsligt ganska mycket Texas och Ancho-chili.

Sist ut var en total chansning: ½ Idjit!, Dugges kraftiga engelska porter. Jag hade hos Garrett läst att vissa öl av den här typen fungerade finfint till chili con carne, men att det var förenat med viss risk. Stilen har så mycket smaker och kan vara så spretig att det är svårt att förutsäga resultatet. Och här blev det väl… Sådär. Den kraftiga söta lakrits-smaken tog över helt och även om det inte skar sig så märktes det att smakerna inte ville ha med varandra att göra. Kanske en lättare variant som deras Kals Stout hade funkat bättre?

Efter denna sista öl gjorde jag den sedvanliga handuppräckningen och ungefär 80% av besökarna verkade (som mig) föredra DIPAn och några rökölen + lite ströröster. På frågan ”Vilka av er hade valt den ölen ni gillade bäst till den här maten om jag frågat igår?” räckte ingen upp handen.

Mitt uppdrag för dagen var därmed väl utfört!

Och nu inser jag att jag nog aldrig presenterade mig. Asch, man kan inte få med allt. På lördag kör vi 100% Nøgne Ø!

Stockholm Beer 2010: del 6

Snickeriet.

Så, i torsdags var jag åter på Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Expericence.

Jag minns de första gångerna jag var på festivalen – kring 2005 och åren efter det – och varje gång jag gick ut därifrån funderade jag över om jag skulle gå nästa år eller inte: Det kändes inte självklart. Och i år var jag där jag två dagar. Jag tror det delvis beror på att de ölrelaterade utställarna blivit intressantare, men också på att jag kan mer och känner fler i branschen. Det är ju en bra chans att träffa och skaka hand med alla de männisor jag pratat med (och inte minst om) under året.

Blandat med allt pratande drack jag lite öl också. Dags att kolla vad jag skrev i anteckningsblocket:

Började hos Dugges, förra torsdagen hade de inte med sin lågalkoholöl Brandmästare Andréns Törstsläckare, döpt efter en av bryggeriets delägare. Men det hade de nu. Den tyckte jag var friskt humlig och lite syrlig med en aning oren doft. Helt okej.

Sedan testades Fålen, den öl som Dugges bryggt som festivalöl till årets SMÖF. Det är en amerikansk pale ale bryggd med en hel del rågmalt och amerikansk humle. Jag har skrivit ”crystal humle” i mitt block, vilket förvirrar lite eftersom jag tidigare fått vet att den humlats med Chinook, Columbus, Amarillo och torrhumlats med Nelson och Amarillo. Om ölen tyckte jag att den var sträv, söt med en fin knäckig smak. Lite citrus i eftermaken. En bra öl i klassisk Dugges-stil. De har bryggt fler fat än vad festivalerna gör av med, så vi kommer nog att se den på krogen framöver.

Vidare till montern som Great Brands, Oliver Twist och Brewers Association ställt upp. Chef-Jugge sprang omkring och hälsade på allt och alla. Själv undrade jag vad som rekommenderades om man inte var på humlehumör(!). Kvinnan i montern kände kanske till min svaghet för tripel, så fram plockades Trade Winds Tripel frånvästkustbryggeriet the Bruery. Frisk, och oväntat lätt och lite kryddig, tyckte jag. Lättheten visade sig bero på att den bryggt med en hel del ris. Atypisk men intressant.

Plötsligt började det rycka i humletarmen, och jag undrade om det kanske fanns någon dubbelpilsner. Det gjorde det, om än en ganska småkonstig: På fat fanns Morimoto Imperial Pilsner från Rouge. Den hade en kraftig smak av syrliga äpplen och japanskt körsbärste, mitt omdöme blev ”ovanlig” och vi kom överens om att den nog passade bra till sushi. Det visade sig att den tagits fram i samarbete med kändiskocken Masaharu Morimoto, som medverkat i diverse Iron Chef-serier så det var väl som det skulle vara.

Hos Galatea var nu fantombryggaren Jessica Heidrich på plats, och vi kom att prata om och prova St Eriksölen en bra stund. Jag undrade om ölserien Angel's Share, testbrygder tillverkad i mycket små mängder för fat till krogen, var nedlagd. Det var den inte, utan skulle återkomma i en nära men oviss framtid. Jag drack åter en skvätt St Eriks Pale Ale som mer eller mindre är specialgjord till mässan. Fick reda på att den var ett försök att brygga en öl på 100% av den nya humlesorten Citra. Jag tror jag förstod ölen lite bättre nu när jag kände de tydliga smakerna av limeskal, krusbär och kiwi. En sommarale, helt klart.

St Eriks Pompona Porter dracks åter. Fler hade nu samlats kring oss, och diskuterade ölen som Jessica gärna ser serveras till desserter. Jag tycker fortfarande att den är lite tunn och hade gärna sett den upphottad till 8-9%. Kontrollfreaket bakom ölen berättade att hon under flera veckor närmast maniskt hållit på med vanilj ”på brädden, tvären och längden” för att få ut smaken bra i ölen utan att gå den förbjudna genvägen med utlakning i sprit.

2010-10-05

Nils Oscar Brown Ale

Nils Oscar Company fortsätter att utforska ölstilarna, en efter en, i en ganska behaglig takt. Den senaste är Brown Ale, en brittisk brown ale med en blandning av brittisk Fuggles och amerikans Amarillo-humle. 4,6%.

Färgen är djupt brun, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och ljust brunt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är påtagligt söt med lite lätt rostade nötiga toner och kola. Torr, något humliga toner av hö och aprikoser. Aningar av damm i bakgrunden.

Smaken är torr med lite torkade frukter och citrustoner. Rostade toner och en söt te-lik smak. Kroppen är svag. Eftersmaken är torr och aningen sur med en växande beska och toner av kaffe och nötter.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är något len.

En gång i tiden tyckte jag att alla engelska brown ales var dammiga och tråkiga. På senare tid har det kommit ett antal som varit bättre för mig, Den här saknar i stort dammigheten men är i stället på tok för torr och lätt i kroppen.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter september 2010 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml.

2010-10-04

Avery New World Porter

Vad jag hade att välja på i kväll i kylen: En tysk burk-lager, en bomber DIPA, en 12 oz-flaska amerikansk porter.

Jaaa… Det får bli den sista av dem. New World Porter från Coloradobryggeriet Avery (ibland känns Colorado som en märkligt överrepresenterad delstat hos Systembolaget, men men). En amerikansk porter på 6,7% med den lite ovanliga detaljen att den är torrhumlad.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart. Vätskan är klar. Det tre fingrar höga ljusbruna skummet sjunker långsamt och lämnar en hel del fina rester på glaset.

Doften är torr och rostad med lyxiga toner av sött kaffe, mandel, toffee och nötter. Lite mörk choklad och en bitter-syrlig ton av örter och väx-sav.

Smaken är söt-syrlig-besk med en fin blandning av bitter humle och syrliga malt-toner. Lite nymalet kaffe, mörk choklad, mocca-grädde, söta kakor och en aning deg. Eftersmaken är aningen torr med rejäla rostade toner och en aning bränd malt (gummi, kol). Avslutningen är gräddig med torra rostade toner.

Kolsyran är stark, de små bubblorna är lite vassa i munnen. Vätskan är mjuk och lite tjock.

En lyxig elegant amerikansk porter med oväntat kraftiga humetoner som trots detta inte glömmer att vara lättdrucken.

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2010 (lagerstatus). Pris: 26:40 för 355 ml.

Ölallergi?


En vän beklagade sig i går kväll:
Kan man vara allergisk mot amarillohumle, tro? Jag brykar nysa av amerikansk IPA, och nu smuttandes på en Nanny State känner jag blandade slemhimmor svullna till och jag börja snörvla.

Det kan ju vara en förkylning, men då inträder den extremt snabbt.
När man snabbt söker nätet så verkar det som ett ovanligt, men existerande problem. Någon här med erfarenheter?

2010-10-03

Füchschen Alt

”Drick den här rätt fort, den håller på att gå ut” sa min vän Thorild när han överlämnade den här flaskan efter sin resa till Düsseldorf. Så nu är det minst sagt hög tid, bäst-före-datumet på baksidan är 21.09.10, bryggdatum 16.08.10.

Ölen är Füchschen Alt från Brauerei Im Füchschen, det är en altbier på 4,5%.

Altbier ja, eller bara Alt, är en av de där få gamla överjästa stilarna som blev kvar när lagerölen drog fram över Tyska riket under senare delen av 1800-talet. Alt (”gammal” eller snarare ”gammaldags”) härstammar från Düsseldorf.

Ursprungligen var det en överjäst öl som alla andra då; brun, söt och grumlig. I samband med att överjäsningstekniken blev känd i Westfalen Rhenlandet (jäs långsamt i låga temperaturer, lagra ännu längre ännu kallare) så provade de lokala bryggmästarna helt enkelt att använda tekniken på sin gamla öl med sin gamla jäst. Resultatet blev en mellanbrun lätt och ren öl med friska toner och en rejäl dos bitterhumle.

Düsseldorfborna är mycket stolta över sin öl, som blivit en del av stadens identitet. Framför allt ortens studenter bruka dessutom påpeka denna stils överlägsenhet över en annan gammal lokal ölstil med snarlik tillverkning och i ungefär samma smakfamilj: Kölsch från Köln, 4 mil söderut. Kölnborna håller inte med.

Färgen är medelbrun med aningar av rött. Vätskan är klar. Det tjocka hårda skummet bildar en tre fingrar hög varmvit krona. När det mycket långsamt sjunker ner lämnar det massiva mängder skumrester på glaset.

Doften är besk och humlig, närmast syrlig. Det finns fina söta toner med lite torkad frukt, gräddiga nötter, kola, vax och färska blommor. Hittar lite nybakt rågbröd i bakgrunden.

Den första smaken är friskt rent besk med aningar av örter och beska salladsblad. Kroppen är rätt lätt, vilket den godis-smakande sötman döljer rätt bra liksom tonerna av rågbröd och grillat kött. Den långa eftersmaken har toner av stekt kött, beska örter och blommor samt en mjuk sötma som får mig att tänka på frukostflingor.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är medelmjuk.

En fantastiskt god öl, precis det jag är ute efter: Massor av smak, perfekt balanserade med och… Jag vill ha en till!

Betyg: 4,65. Tillgänglighet: Köpt i Düsseldorf. Pris: Gåva.

Stockholm Beer 2010: del 5


Sista inlägget från torsdagens besök på Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Experience (fast ärligt talat var jag aldrig inne i det andra huset)!

Egentligen slutar besöket där jag började rapporterna med funderingarna över dagsläget i Ölsverige. Samtidigt fick jag prova lite öl som jag missat under senaste tiden. Mikkeler Black Tie, exempelvis. Den gillade jag inte alls: ”Simbassäng, sur, stora smaker”, noterade jag.

Sedan en ny skvätt Grassroots/Mikkeller Limoncello IPA. Efter min uppmaning ”Överraska mig!” fick jag något som smakade och luktade som pepparkaksdag. Southern Tier Pumpking var det. Ett klart alternativ till pepparkakorna i jul, faktiskt.

Någon gång tidigare under kvällen hade jag också druckit Joars Dricka som Mullegorm tagit fram, de stod hos Hantverksbryggeriet. Det handlar om en ljus låghumlad lager som kryddad med pors och honung. Den var mycket örtig och kryddig på ett behagligt sätt. Såväl den här som Skvätt GALEn fick mig att tänka på någon slags örtkryddad öl jag drack för ungefär 10 år sedan. Frågan är vad det kan ha varit. Wisby Medeltidsöl?

Så får jag se vad som händer på torsdag.

Stockholm Beer 2010: del 4

Zoi Mitakidou, controller på Galatea Spirits, visar stolt upp en specialare.

Jag stannade ett tag till i Svenska Småbryggeriers rum. Hos Närke Kulturbryggeri var trängseln som vanligt stor bland såväl ölnyheter som bland gästerna. Hann bara testa en enda öl, Skvatt GALEn, en låghumlad ale kryddad med pors (den dominerande bittergivaren i Sverige fram till 1400-talet). Den var exotiskt kryddig och fick mig att tänka på såväl glögg som konditori.

Mitt emot, i en klautrofobiskt liten monter, fanns en nykomling: Ängö Kvartersbryggeri. Det var trevligt att äntligen få träffa bryggaren Johan efter att ha pratat och mailat honom under våren. Öl dracks: Alla Tiders Ängöl är deras ljusa lager och dess doft var lite oborstat rå och äggig. Smaken var betydligt bättre, renare och jag konstaterade att den var riktigt lättdrucken utan att bli tråkig. Portern Blomqvists Ängöl hade ungefär samma problem, doften hade klara toner av lackfärg och lacknafta men smaken var lagom syrlig, rostad med en fin kakao/kaffe-ton.

Nu vidtog en timmes paus och ett mycket givande möte, vars resultat ni förhoppningsvis kommer att märka av i framtiden.

Smög åter förbi Oliver Twists överväldigande flaskmonter. Drack en skvätt av ett öl jag varit mycket nyfiken på en lägre tid: GUBNA, DIPAn från Oscar Blues. Den var bra, men inte så bra som jag föreställt mig. Å andra sidan är deras vanliga APA Dales Pale Ale fortfarande i världsklass.

Åter till stora hallen och de stora företagen. Hos Galatea Spirits skakade jag hand med en annan kontakt jag fått mycket upplysningar från: Zoi Mitakidou som tog fram en flaska av den senaste ölen i St Eriks-serien: St Eriks Pale Ale. ”humlig, lätt kropp, lite svårdefinierad obalans, ofokuserad malt” var mitt snabba omdöme. Ölen är inte planerad för Systembolaget utan kan dyka upp på krogen i en nära framtid.

Galatea hade inför mässan flugit in en hoper öl från Boston Beer Company, vilka bara skulle serveras på plats. Tillsammans med en trevlig kvinna som tydligen jobbade som säljare på Systembolaget drack vi igenom några smakprov, diskuterade och kom till lite slutsatser:
  • Samuel Adams Latiude 48° med hume från denna breddgrad (USA, CZ, UK). Fet humlesmak, lätt brödighet, fyllighet, amerikansk-tjeckisk. ”Som om tyskarna uppfunnit DIPA. Smaskig”.
  • Samuel Adams Dunkelweizen. Min käpphäst att amerikanarna har mycket att lära när det gäller att brygga tyska veteöl-stilar gäller fortfarande. Helt okej, men det finns bättre närmare.
  • Samuel Adams Harvest Pumpkin Ale. Kryddig och julig med återhållen kanel och farinsocker. Bättre än de andra, men fortfarande rätt konstig som stil. Jag jobbar på ett bilateralt avtal mellan EU och USA: Om de lovar att inte skicka hit pumpaöl så lovar vi att inte skicka julmust-alkoläsk eller glitter-cider med smak av mistel. Jag tror alla vinner på det!
  • Samuel Adams Irish Red deras försök att göra en irländsk red ale. ”Torr och trist” var omdömet.
Vid den här tiden hade en flaska Duvel Tripel Hop öppnats, och även om jag inte drack av den själv så blev jag övertygad om att den och Houblon Chouffe inte var samma öl,vilket jag haft misstankar om.