2010-09-29

S:t Eriks IPA

S:t Eriks IPA är en amerikansk IPA som lanseras i Systembolagets strategiska sortiment nu på fredag, vilket innebär att den minst kommer att finnas där i ett år framåt. Den har, liksom de andra i serien, tagits fram av Galateas flygande fantombryggare Jessica Heidrich. Jag är inte 100% säker, och utgår från att jag blir rättad om jag har fel, men jag tror den här bryggs hos Slottskällan i Uppsala. Alkoholhalten ligger på 5,3%.

Färgen är medelmörkt guld med inslag av brunt. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften har en viss beska och den känns väldigt väldigt brittisk: Torkade aprikoser, hö, lite färskt gräs och efter ett tag utvecklas en medelstark distinkt beska. Medelstarka söta toner av råglimpa i bakgrunden.

Smaken är först enbart måttligt besk. Sedan kommer torkade frukter (aprikos, passionsfrukt?) och an aning av citronskal, te, bananskal och en aning nötter. Eftersmaken är faktiskt lite dammig med en medelstor beska, bitter-syrliga toner av pressad citron och pomerans samt lite deg.

Kolsyran är mild till medelstark, bubblorna små och friska. Vätskan är mjuk.

Jag blir inte riktigt klok på den här ölen: Det står tydligt ”Amerikansk IPA” på etiketten, men jag pendlar mellan att tycka att det är en okej engelsk IPA och en lite oengagerad amerikansk pale ale. Jag chattade under början av drickandet med en vän och påpekade att jag tyckte att den var väldigt mycket bättre än Marstons Old Empire. De ”generösa mängder Centennial och Amarillo” som utlovas på flaskan märker jag knappt något av. Inte på det amerikanska stöddiga viset i alla fall. Och en amerikansk IPA på 5,3%?

Ja, jag har väldigt väldigt svårt att pressa in den här klossen i hålet ”amerikansk IPA”. Oaktat detta är det nog den bäst balanserade och lättdruckna ölen i S:t Eriks-serien hittills, och jag skulle inte ha något emot att ta en till.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment hösten 2010, släpps 1 oktober (lagerstatus). Pris: Varuprov, annars 17:90 för 330 ml.

Foto: Galatea Spirits.

2010-09-28

Notiser XXXVII


Uppmärksamma läsare har i kommentarerna till höstens Systembolagssläpp noterat att doppelbocken Lunator från Grebbestads Bryggeri inte synts till. Jag frågade bryggeriet om vad som hänt, och fick det här svaret från Ola Johnsson:
När vi brygger den gör vi det under årets första fullmåne och sen ligga på lager hos oss har vi inte plats för i 9 månader, sen Kanske inte SB tar in den har vi inte råd med.
Tråkigt, ölen har få motsvarigheter både i stil och kvalitet i Sverige. Men samtidigt förståeligt. Bryggeriet hoppades på att kunna brygga den igen under 2011.

= = =

Vilka öl som kommer in i det fasta släppet på fredag är väl känt (länk) men vilka försvinner? ”Lorenzo” på Svenska Ölfrämjandet har koll, länk.

= = =

Tidigare i år var bland andra jag med i en Ölbloggarstafett. Nu har andra rundan kört igång (utan mig den här gången): Länk till samlingssidan.

= = =

Annars känns det som om ölbloggarsverige laddar upp inför SB&WF som bäst. Förväntningarna verkar höga!

Snart är det torsdag

På torsdag ska jag och frugan till Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasing Experience.

Det går redan nu att ladda upp genom att kolla igenom den välmatade utställarlistan.

Speciellt kul är att alla medlemmar i Sveriges Småbryggerier samlat sig i det bortersta rummet, ”Snickeriet”: Länk.

Det kommer att bli mer danskt än någonsin tidigare, känns det som. En av anledningarna till detta heter ElixirWines. De är så ambitiösa att de till och med gjort listor med beskrivningar och testprotokoll som man kan ladda ner och skriva ut (länk).

2010-09-27

Pripps Blå Sommarlager Fläder 3,5%

Nu har jag druckit höstiga öl ett par dagar. Men Ofiltrerat hade inte varit Ofiltrerat om jag inte då och då är helt fel ute.

Vilken tur att jag hittade Pripps Blå Sommarlager Fläder 3,5% från Carlsberg Sverige i lokala Hemköpbutiken i går då!

Den här ölen fick jag pressmeddelanden om i mitten av april, då Carlsberg presenterade den här och dess storebror Pripps Blå Sommarlager Fläder 4,5%. Den senare presenterade som tillgänglig på krogen och i beställningssortimentet.

Det där med beställningssortimentet nämndes inte explicit i pressmaterialet, och min teori var att bryggeriet varit så säkra på att få in den i ordinarie sommarsortimentet att de redan börjat förbereda etiketter och kartonger etc. Fast så bestämde sig Systembolaget att ta in den mycket snarlika Halmstad Sommar Lager i stället.

Men nu var det folkölsvarianten jag hittade. Efter många om och men, måste jag säga, för jag har aktivt letat efter den här i hyllorna under sommaren utan att hitta en endaste flaska.

Färgen är halmgul, vätskan klar. Det två fingrar höga kompakta vita skummet sjunker efter en liten stund ner till ett tjockt lock utan att nämna några skumrester på glaset.

Doften har en lät saft-artad och konstgjord doft av fläderblomssaft. Det finns också en sötma och en torr ton av kalk.

Smaken är söt och påminner lite om fläder-smaksatt cider. Det påminner faktiskt mer om en alkoläsk än om en öl. Fina friska toner av fläderblommor och en aning citron. Eftersmaken är aningen torrare, och banne mig om jag inte anar något slags beska också. Fläderblomssaft i slutet.

Kolsyran är stark, bubblorna stora. Vätskan är lite läsk-kladdig.

Ingredienser: Öl, fläderextrakt (fläder, citron, socker, naturlig arom). Och det är väl en bra sammanfattning av den här drycken. Jag anar att den starkare varianten var ungefär likadan, och då förstår jag att Systembolaget tog in ölen från Krönleins i stället, den var kanske inte godare, men det var definitivt mer öl. Å andra sidan gillar jag verkligen fläderblomsaft.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 11:90 för 330 ml.

Bonus-nörd-fakta: Det här är inte den första smaksatta ölen under det här varumärket; Pripps Blå Sommar var en folköl med en lätt citronsmak som såldes sommaren 2005.

Bild: Carlsberg Sverige.

2010-09-26

Sigtuna Black October

Den udda fågeln i oktoberfest-släppet är som vanligt Black October från Sigtuna Brygghus. I stället för att brygga en märzen/oktoberfest, en stil som BeerSweden utpekade som särdeles tråkig häromdagen (länk). I stället har de rört ihop en schwarzbier, som kort kan beskrivas som tyskarnas variant på ”rostad lättdrucken torr svart öl” som britterna kallar stout. Alkoholhalt: 5%.

Så att ölen är mörkbrun gränsande till svart är ingen överraskning, inte heller det kompakta ljusbruna skummet.

Doften är rostad och torr med lite Coca Cola-liknande kola/nöt/krydd-ton. Det finns humle här, men den är som sig bör i bakgrunden och ger en balanserande beska, inget mer.

Den rostade malten dominerar även smaken. Eftersom mycket av sockerarterna i det grodda kornet omvandlas till sockerkulör (svart, men relativt smakneutralt) är blir smaken också relativt torr. Lite knäck och nötter och lite… stekskorpa. Smaker av pumpernickel och andra dansk/tyska svarta rågbröd. Eftersmaken har en ren ganska lätt beska och rostade lite karamelliga toner och en aning mörk choklad. Lite torkade äpplen, kaffekarameller och en aning metall i slutet.

Kolsyran är lätt till medel, de mjuka bubblorna små. Vätskan är len.

Betyg: 3,55 (när jag drack den här förra året fick den 3,25). Tillgänglighet: Systembolagets Oktoberfest-sortiment 2010 (slutsåld lagerstatus). Pris: 22:50 för 500 ml.

Bonus-nörd-fakta: Mannen på den för året nya etiketten höll ursprungligen ett glas i höger hand. Detta ansåg Systembolaget som brytandes mot alkohollagen och det fick plockas bort.

2010-09-25

Slottskällan Höstlager

☑ Mörk kväll
☑ Torra löv på parkeringsplatsen
☑ Blåst och duggregn

Ja, det är väl dags för höstölen då. Just den här hösten har Systembolaget bestämt att dryckerna ska passa temat ”mustiga grytor” i alla fall vad gäller ölen som började säljas för en dryg månad sedan. En av dem kom från Gamla Slottskällan; Höstlager. Det är en mörk lager på 5% som innehåller såväl tjeckisk som amerikansk humle.

Vätskan är klar; färgen är djupt brunröd. Det luftiga tre finger höga skummet är fast och ojämnt och det lämnar en hel del tjocka skumrester på glaset.

Doften är söt och nötig med tydliga amerikanska citrus-toner. Lite blandade humledofter och en aning rågbröd.

Smaken är samtidigt välbalanserad och karraktärsfull med nötig malt och fruktig-besk humle. Milda citrustoner (grapefrukt, apelsin), blommor, rostade rotfrukter och en metallisk lätt syrlighet som jag känner igen från andra Slottskällan-öl. Eftersmaken har en lätt ton av kola, färska humletoner och en distinkt metallisk beska. Avslutningen är något söt och fruktig.

Kolsyran är stark med massor av små bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Jodå, det var ett tag sedan jag drack en ny öl från Slottskällan (i ärlighetens namn någon över huvud taget), men den här kände jag direkt igen med deras tydliga lite metalliska beska. Det känns också som om den bitterhumlats lite kraftigare än deras tidigare öl?

Jag drack den här både ensam och tillsammans med lite brutalheta thailändska snabbnudlar. Den funkade faktiskt bättre till maten, och jag tror att den skulle komma till allra bäst till just den där mustiga höstgrytan…

Betyg: 4. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment höst 2010 (lagerstatus). Pris: 24:40 för 500 ml (inkl pant).

2010-09-24

BrewDog 77 Lager 3,4%

Skrev om när jag köpte den här flaskan häromveckan här. Nu när jag varit förkyld tänkte jag börja lite lugnt och den här var väll lämplig: Folkölsvarianten av 77 Lager från skotska BrewDog. Alkoholhalten är 3,4% och stilen tysk pilsener.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det jättehöga smutsvita skummet sjunker sakta ner till en fast tre fingrar tjock skumkrona. Det blir en hel del skumrester på glaset.

Doften är elegant med massor av bröd-toner, lite sötma och kryddiga toner av ädelhumle. Lite jäst och honung.

Smaken har lite udda kemiska smaker av såpa och terpentin, men de försvinner tack och lov rätt snabbt. De ersätts av ren malt, lite citrus och en mild beska. Medelstor kropp. Eftersmaken är krämig med en medelbeska och aningar av salt och smör.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt.

En trevlig punköl som vågar gå sin egen väg.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 15:90 för 330 ml.

Schemaändring

?

Nøgne Ø-provningen som jag håller på De Klomp har av schemaskäl ändrats till den 16 oktober. Annars är det 14:00, 150:- och ingen föranmälan som gäller som vanligt.

2010-09-21

Host host


Kombinationen bronkit, huvudvärk och förkylning är inte rolig. Ej heller bra för öldrickande.

Så ni får hålla till godo med lite notiser hos Allt om Öl: Länk. Det är väl ungefär samma som jag skulle ha skrivit om…

Dempa har skrivit om ölnyheterna på Systembolaget i höst och fått med även beställningssortimentet. Länk.

Schnille & Schmak fortsätter att vara framtid och pratar redan om ölnyheter 2011: Länk.

Med hopp om snabbt tillfrisknande.

2010-09-18

Mohawk Stitch

Åter igen en öl i Mohawk-serien, som har tagits fram av bryggaren Stefan Gustafsson på uppdrag av distributören Wicked Wine. Själva bryggandet har skett på Sigtuna Brygghus. Mohawk Stitch är en engelsk porter på 5,3 % inspirerad av recept på ”brown ale” från 1800-talets slut.

Amber, brown, chrystal, pale chocolate och chocolate är maltsorterna. Brunt moscovadosocker är också tillsatt.

Det jättehöga ljusbruna skummet är luftigt, det sjunker sakta och lämnar en del skumrester på glaset. Vätskan är klar och mycket mörkt brun. Ölen har jästfällning i flaskan.

Den intensiva doften har toner av farinsocker, rostad (nästan bränd) malt, lite alkohol och en syrlig-jästig aning. Den känns lite skarp.

Smaken är frisk med en stil-korrekt syrlig ton. Toner av stekta nötter, rostad malt, mörkt socker och aningar av kaffe och mörk choklad. Medelstor kropp. Lite jäst i eftersmaken, kraftigt rostade toner (med en aning gummi?), lakrits och en försiktig växande beska. Lite alkohol och en torr humleton i slutet.

Kolsyran är medelstark, de mjuka bubblorna är medelstora. Vätskan är medel-mjuk.

Jag vet inte jag… Det är en klart godkänd porter, det är det. Men det är något som liksom saknas, jag kan bara inte peka ut vad. Lite mer kropp? En aning mer aromhumle?

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment hösten 2010 (lagerstatus). Pris: 26:80 för 500 ml.

Mer av mig på De Klomp


Nyss hemkommen från ölprovningen ”Belgien III” (där vi lyckliga delade en Bush Prestige, det ni!) så är det redan dags att förbereda de som kommer härnäst:
Tid 14:00-15:00, pris 150:00, ingen föranmälan. Plats De Klomp, St Larsgatan 13, Linköping.

2010-09-16

Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010


Ja, det blir lite intensivt med Systembolags-listor de här dagarna. Men nu blir det lugnt ett tag framåt. Snart återkommer de vanliga svårbegripliga recensionerna och halvhjärtade nyheterna, jag lovar.

1 oktober lanserar Systembolaget följande nyheter i olika delmängder av sina butiker. Nyheterna tillhör det strategiska sortimentet (tidigare det faste sortimentet) och är garanterade plats i 1 år. Varje halvår revideras dock sortimentet och redan efter det första halvåret kan öl flyttas mellan olika moduler.

Namn, styrka, storlek, modul/kvotgrupp, pris

En av de intressantaste och mest varierade strategiska släppen hittills. Bra jobbat!

Bagge Bocköl på burk kommer från Janake Wine Group, jag vet ingenting mer om den. Det är den enda ölen i deras sortiment.

Unser Aventinus verkar bara vara ett annat namn på den fantastiska Aventinus-weissbocken. Men jag är inte helt säker.

En bra lagom stark vardera av stout och porter är mycket välkomna nyheter, till det Yeti och Cantillon Kriek… Att få in en öl från Brasserie Cantillon, lika mycket ett museum som ett bryggeri, i fasta sortimentet hade känts som en omöjlig dröm för något år sedan.

Systembolagets jul-lansering 2010


Måndag 15 november 2010. Systembolaget lanserar julölen. Öldrickare vallfärdar med överfyllda varuvagnar.

Alla varorna är i modul T9 vilket betyder att butikscheferna har stor frihet att själva bestämma vad och hur mycket som tas hem. Alla varor kan beställas från alla butiker.

Erfaranhetsmässigt brukar det vara bra att vara ute i god tid — de intressantaste ölen kan mycket väl vara slut innan första advent.

namn, styrka, volym, pris
Sådär spontant tycker jag att det är som det ska vara; en blandning av klassiker, nya favoriter och nyheter. 47 sorter… Sedan tillkommer gissningsvis 10 till i mitt-i-månaden under november-december.

Uppdateringar allteftersom de kommer in:

Rudolf från Dugges är samma som 2009 och kategoriseras som en ”dark ale”.

Spendrups släpper information om nya Pistonhead-ölen först 11 november.

Nils Oscar Julöl 2010 är i princip samma scotch ale som 2009, humlesammansättningen har ändrats något och är i år Sorachi, Cascade, Saaz och Amarillo.

Mohawk Blizzard Imperial Porter är ”är bryggt på havre, Pale, Amber, Brown, Dark Crystal, Pale Chocolate, Chocolate och Black malt, samt honung och Dark Muscovado. Den är humlad med Simcoe, Chinook, Cascade, Columbus, EK Golding och Saaz och torrhumlad med Centennial och Amarillo. Beskan är låg, bara 40 IBU, men väl utjäst för att motverka att den blir obalanserat söt.”

Bryggmästarens Julspecial är från Spendrups och kommer att byta namn innan lanseringen eftersom Åbro äger varumärket ”bryggmästarens”. Det är så pass inarbetat att till och med jag på autopilot frågade Åbro kundtjänst om den ölen. Hoppsan.

Midvinternattens Mörker MNM är bryggd efter samma recept som förra året. Årgången står på ettiketten mest av lagrings-förenklings-skäl.

2010-09-15

Jacobsen Sommer Wit

Näääärå, de är inte slut, de danska flaskorna från i somras. Här är en till.

Jacobesn Sommer Wit är en witbier på 5,1% från Carlsberg Danmarks egna (mer eller mindre) experimentella serie öl. Den är kryddad med hallon, fläderbär, citrus, kryddnejlika och koriander. Färgen kommer från koncentrerad fläderbärsjuice.

Vätskan är grumlig; färgen lite svårdefinierbart beige-rosa med aningar av brunt. Det fingertjocka skummet är ljust beige med en aning rött, det sjunker långsamt och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är vete-syrlig med lite torra fruktiga toner, mestadels från hallon. Lite kryddiga antydningar i bakgrunden.

Smaken har först en intressant och annorlunda blandning av syrligheter: Dels från vetet, dels från hallonen och de andra smaksättningarna. Jag hade, när jag läst på etiketten, väntat mig en ganska söt öl, men den här var tvärtom ganska torr och med en utpräglad syrlighet. Fruktiga toner från hallon och fläder (bär/blommor). Eftersmaken har lite beska någonstans liksom mer framträdande smaker av färska vildhallon och kryddor. Den (eftersmaken) är rätt kort och lätt, men samtidigt väldigt behaglig.

Kolsyran är medel till stark, de många små bubblorna friska. Vätskan är något mjuk och aningen kladdig.

En intressant och lite egensinnig variant på wit-konceptet som är ruskigt lättdrucken. Jag delade upp flaskan mellan kvällsmaten (isterband med stuvad potatis) och recensionen. Det hade nog fungerat något bättre till en lite sötsyrlig dessert, men i både fallen gick den ner kolossalt lätt! Och då gjorde det nästan ingenting att jag ibland upplevde den som lite enkel i smaken.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Köpt på Kvickly Helsingør. Pris: 34:95 DKR.

Systembolagets tillfälliga nyheter november 2010


De här tillfälliga nyheterna lanseras i de större systembolagsbutikerna 1 november 2010:

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Första gången för Djævlebryg på Systembolaget, väl? ”Satans gode øl”

2010-09-14

Ørbæck Jefferson Boho Pilsner

Ännu en öl från sommarens Danmarksvisit, nu borde de väl snart ta slut?

Annars begriper jag inte riktigt hur de tänkt. Det danska mikrobryggeriet Ørbæck Bryggeri startar en ny under-etikett kallad Jefferson och berättar på etiketten om stolta amerikanska bryggeritraditioner med en formgivning à la Luna Park. Och så brygger de en klassisk tjeckisk pilsner kallad Jefferson Boho Pilsner med pilsnermalt och Hallertau-humle på 4,6%. Nej, jag kopplar inte riktigt.

Färgen är ljust orange-gul, vätskan får viss kylgrumling. Det stora varmvita skummet sjunker långsamt och lämnar stora bitar av skumrester på glaset.

Doften är besk med massor av metall – lite som att lukta i en verktygslåga. Det finns också en småvass sötma och toner av färskt bröd och smör.

Smaken är först intensivt söt med toner av småkakor och smörkola. Sötman mildras och lämnar rum för en viss beska och smaker av smör och färska kryddörter. Metall i slutet.

Kolsyran är mild till medelstark, bubblorna små och friska. Vätskan är lite stickigt söt.

För mycket orena och oklara smaker för att riktigt uppskattas av mig. Det känns lite som en hembrygd på maltextrakt.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Köpt på Kvickly Helsingør. Pris: 18:95 DKR.

2010-09-13

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter september 2010

Följande nyheter kommer i Systembolagets tre vinkällarbutiker på onsdag. De kan beställas från andra butiker samma dag. Jag känner tyvärr inte till vilka mängder de köpts in i (förhoppningen är att de här nyhetslistorna ska bli lite bättre i höst).

Namn, alkoholhalt, storlek, pris
Om ni inte provat den tidigare, rekommenderar jag Deus, perfekt som entrérdrink på nyårsafton. Bøgedal är ett bryggeri som jag på något sätt missat, känns det som.

För de som tycker att 1½ liter Rochefort 8 är väl mycket på en och samma gång kan jag nämna att 33 cl-flaskan funnits i sortimentet sedan minst 2006.

2010-09-12

Shepherd Neame Spitfire 3,5%, igen

I december 2007 drack jag en flaska Spitfire 3,5% från engelska Shepherd Neame (länk). Jag tyckte att den smakade rätt dåligt (2,35 i betyg) och lovade i slutet att recensionen att återkomma när jag var säker på att en ny batch kommit in.

Och det borde det ju gjort nu.

Färgen är bärnsten, vätskan klar. Det nära tre fingrar höga skummet sjunker kvickt ner och lämnar en massa smutsvita skumrester på glaset.

Doften är torr med lite kemisk beska, lite fruktiga toner (aprikos, pomerans) och en lätt men skarp doft av papper.

Smaken är besk, och först finns en klar ton av kalk och andra mineraler. Men det finns också aprikoser (lite av deras hussmak) och smörkola. Kroppen är oväntat vek. I eftersmaken återkommer mineralerna tillsammans med en närmast vass beska, aningar av papper och omogen frukt.

Kolsyran är kraftig (väl kraftig för stilen) med massor av små bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Jag vet ju att britterna är ena jäklar på att ta fram elegant och god öl kring 3,5%. Så varför skickar de dem inte hit i stället för de här utspädda kopiorna på kända varumärken från krog och Systembolag? Nå, den här flaskan var något bättre än den förra i alla fall.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Livsmedelsbutiker. Pris: Minns inte.

Hittat på Konsum


Konsum Lägerhyddan i stadsdelen T1, Linköping startade under 1990-talets första år. Som jag minns det var det lite av en experimentbutik med så stor andel ekologiska varor som möjligt. Detta har de fortsatt med, vilket ibland leder till ett lite… asymmetriskt och svårförutsägbart sortiment. Dessutom är priserna ofta rätt höga och butiken ligger på lite fel sida av stan. Så jag handlar där rätt sällan.

Men idag åkte vi förbi eftersom jag var himla sugen på lakritsglass. Och väl där kollade jag igenom folkölsortimentet lite snabbt, man vill ju ha koll på vad som händer där med.

Och vad hittade jag om inte två för mig okända öl från skotska vildhjärnorna Brewdog?

Ja, helt okända för mig var de ju inte: Såväl pilsnern 77 Lager som den blonda alen Trashy Blonde är ju gamla bekanta, men i stället för 4,9% respektive 4,1% har de tagit ner dem till 3,4%.

Importör är enligt etiketten Ancrona i Solna AB. Starkölen vet jag importeras av Cask Sweden. Jag tänker mig att de delat upp marknaden – det är helt olika saker att jobba mot krog och Systembolag än mot dagligvaruhandeln.

Givetvis kommer jag att recensera de här två flaskorna.

2010-09-11

Öl – kunskap ger mersmak


Jag hade ju redan en trave böcker om öl. Och två från Grenadine Bokförlag: En Ölbok av Håkan Engström och Svensk ölbok av Örjan Westerlund.

Men så, när jag läste Peter M. Eronsons ölbloggarstafettinlägg på hans Fat & Flaska så insåg jag att jag nog behövde en till, hans Öl – Kunskap ger mersmak. Jag har nu läst den ett par gånger och tänkte berätta lite om vad jag tycker.

Den skiljer sig en del från de två förstnämnda, till att börja med är den lite tunnare. Dels kanske beroende på att den sticker ut lite mindre i sidospår och intervjuer än vad de andra gör, men framför allt för att Peter skriver mycket mer koncentrerat och mindre pratigt än vad jag tycker att de andra gör.

I en bloggkommentar skriver författaren att boken ”[…] den ska ge kunskap för dem som inte kan så mycket men vill lära sig. Samtidigt är det också meningen att även de redan kunniga ska lära sig ett och annat nytt.”.

Det mesta man som intresserad ryms faktiskt på de 94 sidorna. Historia (både allmän och svensk), stilar, råvaror, upphällning och något jag aldrig sett i motsvarande böcker förut: En utförlig beskrivning av hur man hemma brygger en amerikansk pale ale komplett med utrustningslista och inköpsställen.

Även om inte alla läsare kommer att rusa till affären för att köpa hinkar och humle så är det ett bra komplement till den mer teoretiska genomgången av tillverkning och ingredienser – här blir det begripligt på ett helt annat sätt.

Något jag gillar med boken är just hopkopplingen av fakta i större sammanhang, något jag själv ofta har svårt att göra. Framför allt gäller det kapitlet om svensk ölhistoria, här fylldes många av mina luckor!

Kort sagt, en bok jag verkligen rekommenderar till såväl novisen som den erfarne nörden.

Fast… underrubriken… Jag kommer hela tiden att tänka på de tandpetare i pappersfodral som fanns på restauranger under åttiotalet. De var smaksatta och på förpackningen stod tryckt ”Mintsmak ger mersmak!”.

ISBN: 978-91-85-329-97-7. Prisjakt hittar bästa pris här.

Bild: Grenadine Bokförlag.

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest

Efter mat och dryck på De Klomp i går var jag sugen på något humligt, gärna av amerikanskt snitt.

Efter lite funderande kom vi fram till att jag skulle ha en öl från Sierra Nevada: Southern Hemisphere Harvest, en amerikansk IPA som humlats med färsk humle som flugits in från Nya Zeeland. 6,7%, 66 IBU.

Färgen är brun-guld, vätskan klar. Det två fingrar höga varmvits skummet lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är fullproppad med färsk humle, mogna fruktiga-jordiga toner och syrliga exotiska frukter.

Humlen dominerar även smaken: Exotisk frukt, robust malt. Lite eleganta jordiga toner ger en stor kropp. Eftersmaken är mjukt mogen med fruktiga smaker och en stor beska och en liten aning salt.

Kolsyran är frisk, men samtidigt ganska kortlivad. Den sträva vätskan är relativt lätt.

Massor av färska humlesmaker, som väntat. Däremot inte den explosion av söta exotiska frukter (ananas) som jag trott att den Nyzeeländska humlen skulle ge.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 300 ml.

Bild: Sierra Nevada.

Cotleigh 25

Igår var det bestämt att jag, fru och ett gäng vänner skulle bevista De Klomp för att träffa mannen som döpt såväl Ofiltrerat som Fordomsteknik (en teknikhistorisk blogg jag rekommenderar), Thorild från Uppsala. Han hade med sig lite öl från Uppsala och Düsseldorf som jag kommer att återkomma till, tack!

Veckans real ale kom från Devonbryggeriet Cotleigh, det var 25, deras jubileumsöl som jag tidigare i veckan sammanfattade som ”4%. Pale och Crystal-malt. Humle: Fuggles, Northdown och Cascade.”. Stilen är väl en variant på engelsk bitter.

Fast nu ser jag att jag recenserade den redan sommaren 2007, minns jag rätt drack jag den då på Oliver Twist. Då fick den höga 4,2. Jag kommer nog inte att orka skriva en snyggare recension, så ni får hålla tillgodo med vad som står på notisblocket.

Casken (borde jag översätta det med ”tunnan”?) slogs upp i söndags och i måndags började den serveras. Frredag kväll borde alltså teoretiskt vara väl sent att dricka av den, den borde ha gett sig iväg åt något konstigt håll. Men det lilla provglaset indikerade att den fortfarande var rätt okej.

Guld. Klar. Litet luftigt vitt skum.

Lite läder, aprikos. Torr. Lite kemisk.

Lite syrlig och lite läder. Aprikossylt. Tydlig husjäst och lite jod. Låg beska och lätt eftersmak. Torr. Mineraltoner.

Lätt kolsyra. Lätt vätska.

Lite kemisk. Fin humle.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Bild: Cotleigh Brewery.

2010-09-08

Falcon Oktoberfest

En ny svensk oktoberfestöl för året är Falcon Oktoberfest från Carlsberg Sverige. Det är en märzen/oktoberfest på 5,5%. Tidigare har samma bryggeri haft (har?) en motsvarande 3,5%-öl, Falcon Oktober.

På etiketten kallar beskriver de själva ölen som ”[…] en välhumlad öl med sötma och kropp.”

Färgen är guld, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är vitt, det sjunker långsamt och lämnar en del tjocka skumrester på glaset.

Doften är söt och ren med lite beska toner och aningar av snittblommor och en aning målarfärg.

Smaken är milt maltig med lite krämiga nötiga smaker, medelstor sötma och en försiktig beska. Eftersmaken kan också beskrivas som försiktig med smaker av alkohol, torkade frukter (päron?), hasselnötter och rostat bröd.

Kolsyran är relativt mild; de friska bubblorna är små. Vätskan är medelmjuk.

Tja, jodå. Den här är väl ungefär som de stora tyska bryggeriernas moderna oktoberfestöl, varken sämre eller bättre.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Systembolagets oktoberfestsortiment, lagerhålls ungefär oktober ut (lagerstatus). Pris: 15:90 för 500 ml (jag har såväl köpt en flaska som fått en som varuprov).

2010-09-06

Gotlands Red October

På senare år har Systembolagets tolkning av ”oktoberfestöl” blivit allt mer vidsynt. I år tillhör Rзd Octobзr från Spendrups' experimentverkstad Gotlands Bryggeri de lite mindre traditionella i samlingen. Det är visserligen en märzen, men den har humlats med en blandning av traditionell tysk Saazer och amerikansk Amarillo. Alkoholhalten är 6%. Beskan är enligt bryggeriet ”10 högre än normalt för stilen”, något som enligt Svenska Hembryggarföreningens stilguide borde betyda någonstans kring 30-40 IBU.

Färgen är röd med en aning bärnsten, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljust beige. Det sjunker långsamt och lämnar lite skumrester på glaset.

Den kraftiga doften är är maltig med eleganta rostade toner (nötter, smält socker). Humliga beska toner av gräs/blommor och en aning grapefrukt.

Smaken har maltiga aningen karamelliserade toner, precis så som jag vill ha i en Märzen. Men fokuset ligger helt klart på den relativt kraftiga beskan, jag kommer såväl att tänka på en tysk pilsener som en amerikansk pale ale. Massor av gräsig humle ger en robust beska. Eftersmaken är besk med lite blommiga toner och en aning citrus-skal. Det finne lite milda nötiga toner i slutet.

Kolsyran är stark, de friska bubblorna är små. Vätskan är medelmjuk.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets oktoberfest-sortiment 2010, lagerhålls ungefär oktober ut (lagerstatus). Pris: 15:50 för 330 ml.

Spendrups Norrlands Guld Ljus

På sätt och vis en ny öl, på sätt och vis inte. Den här lanserades redan i september 2009, men då i beställningssortimentet (något jag inte tror att Spendrups hade planerat). Den verkar ha sålt bra, för i förra veckan gick den upp i det ordinarie sortimentet. Norrlands Guld Ljus från Spendrups Bryggerier är en (helmalts-) light lager på 4,7%.

Såhär skriver de om den i pressreleasen från förra året:
Ett älskat storöl har fått en polare – Norrlands Guld Ljus

[…]Norrlands Guld Ljus skiljer sig på ett antal sätt från hur vi är vana att se Norrlands Guld. Det lättdruckna ölet har en lägre beska än originalet och en alkoholhalt på 4,7 vol %. Även förpackningen skiljer sig, den ljusa lagern har tappats på en flaska med knubbig form.[…]

Färgen är ljust guldfärgad, det stora kompakta skummet är varmvitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är syrlig med lite unkna toner av pappersmassa, svartpeppar och motorolja. Det finns också en bitter kemisk ton av citronsyra.

Smaken är lätt med en oren sur-bitter smak. Tydliga toner av pappersmassa, deg och papper. Lite aningar av ost-crakcers och peppar. Eftersmaken är syrlig med en lätt sackarin-sötma.

Kolsyran är medelstark, bubblorna medelstora och vätskan är lite blaskig.

En öl gjord helt utan aromhumle? Medan jag framför allt doftade på den här så funderade jag på vad de som tagit fram ölet i fråga funderade över när de var klara med utvecklingen. Var det verkligen det här de ville jobba med? Kände de sig nöjda med vad de uträttat?

Betyg: 1,9. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment(?). Pris: 12:90 för 330 ml.

Foto: Spendrups.

2010-09-05

Schweinsbräu Weisse

Sista recensionen från tisdagens session på De Klomp: Det blir ännu en öl som krögar-Take köpt med sig från semesterresan i somras och som vi delade på.

Herrmannsdorfer Schweinsbräu är en del av ett gårdsföretag sydöst om München som främst är inriktade på ekologisk svinuppfödning, men som även har matlagningskurser och ett värdshus med ett eget bryggeri där de brygger i fyra klassiska tyska ölstilar. En av dessa är en hefeweissen på 5,2%, Schweinbräu Weisse.

Vätskan är smågrumlig; färgen ljust brun. Det lilla skummet är gulaktigt.

Doften har tydliga toner av skumbananer. Jag anar också jästiga/jordiga dofter liksom en torr ton av gröna bananer.

Smaken är först torr med en del gröna banan-smaker. Fruktgodis, lite mineraler och en ganska torr rostad smak med inslag av smörkola. Eftersmaken är lite jästig och balanserad med en mycket lätt beska. Gröna bananer och bananskal i slutet.

Kolsyran är kraftig, den sticker lite i tungan. Vätskan är medelmjuk.

En god, lite rå och oväntat komplex hefeweissen.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Köpt i Tyskland. Pris: Gåva.

Sierra Nevada Celebration Ale 2008

2½ vinlådor fyllda med öl bars hem i veckan, ett par paket med öl har utöver det dykt upp och jag har fått ett par spännande flaskor av vänner.

Hög tid att dricka något riktigt färskt alltså? Min vana trogen gör jag tvärtom det rationella, och tar till de ostar som håller på att krypa ut ur kylen en gammal öl ur skafferiet: Celebration Ale från Sierra Nevada, deras vinteröl, från 2008.

En två år gammal amerikansk IPA? Det är väl inget som går att dricka? Generellt nej, men den här ölen går med lite vilja att kalla för en alkoholsvagare välhumlad amerikansk barley wine. I alla fall tycker jag det. Jag dricker den ur ett högsmalt vinprovarglas, även det lite avogt.

Jag recenserade en hyfsat färsk '07 här.

Färgen är mörkt guld med lite brunt, vätskan klar. Jag ser i glaset något jag inte sett i många andra öl: Små små bubblor verkar tyngdlöst och stabilt flyta omkring i vätskan. Det stora skummet (så stort det nu blir i det här glaset) är varmt beige och det lämnar mycket rester på glaset.

Doften är lättare än vad jag väntat mig: Lite mjuk lagrad humle, en aning alkohol, russin, blandade nötter men också en aningen rå beska i bakgrunden. På något vis känns den aningen… lätt och lite trött.

Smaken är ungefär som jag minns från andra gånger jag druckit den här ölen, mer eller mindre lagrad. Fast det känns som om… någon liksom dragit ner på kontrastreglaget om man pratar bildbehandlar-språk. Kola/knäcktonerna finns där, den lätt citronsyrliga beskan, den mjuka sötman och den välavvägda efterbeskan. Men det är som om allt dragits ner i styrka, den har i smaken blivit mattare helt enkelt. Nu är det här en rejäl öl från början med massor av smaker så det är på inget sätt dåliga smaker, men det är mindre av dem. Eftersmaken är ganska syrlig med lite dammiga toner men också en del smörkola. Efter en stund återkommer den citronsyrliga smaken.

Kolsyran är mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan är lätt.

Jag drack för någon vecka sedan en flaska Celebration som var 1 år gammal, och den var fortfarande bra och trevlig. Den här var fortfarande okej, men ingen riktig höjdare.

Betyg: 3,15.

2010-09-04

Notiser XXXVI


Jag har tidigare rapporterat om Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala och deras kamp för att överleva. För omkring ett år sedan tog en ny ägare över, och planen var att minska, konsolidera och överleva. Det verkar som det gått bra, inte minst tack vare kontraktsbryggningen för Galatea och Wicked Wine.

Idag gick de ut med en pressrelease och förklarade att de kommer att utöka bryggeriet med en ny flasktapplinje och fyra nya lagringstankar à 4.000 liter. Dessutom kommer deras tidigare bryggare sortimentsdesigner Jonas H Andersson (som driver ölbloggen pilsner.nu) att återkomma i företaget.

= = =

Ölkrogen Akkurat i Stockholm har varit hos Shepherd Neame i England för att brygga en specialöl för krogen. Det hela filmades av BeerSweden, länk.

= = =

Något slags degbaserad mumsbit fylld med Guinness som friterats? Kommer det från Texas? Svaret på båda frågor är ”Ja!”. Dagens Nyheter skrev om det här.

= = =

Ni som lagrar öl, här ligger ni i lä: Vid bärgandet av lasten från en båt som förliste i den Åländska skärgården under 1800-talets första år hittade man ett par flaskor öl. Inte för att jag är övertygad om att det går att dricka – men det är högintressant att försöka ta reda på vad den innehåller och om jästen är vid liv! Hufvudstadsbladet skriver om det här.

Stallhagens Bryggeri på Åland har redan anmält intresse att försöka brygga en kopia, Ålandstidningen skriver om det här.

= = =

I vår kommer Systembolaget att lansera två singel-humlade öl parallellt, och många känner sig kallade. Jag har tidigare skrivit om Oceanbryggeriets öl och recenserat en av dem (länk). Nynäshamns Ångbryggeri är inte sämre, och skriver om sina testbrygder här. Lite kul är att de väljer en humle från USA med brittisk karaktär och en från England med amerikanska smaker: De heter Specialbrygd #6 Galena och Specialbrygd #7 Pioneer.

= = =

Finansminister Anders Borg kom i veckan med ett utspel om höjd alkoholskatt under kommande mandatperiod. Svenska Ölfrämjandet har reagerat på detta och skrivit ett öppet brev om detta: Länk.

= = =

Två skånska hembryggare har startat vad jag tror är den första svenska webbradion om öl och bryggande: Länk.

2010-09-03

Gourmetbryggeriet Blue Mountain Stout

Här har vi en öl som det helt enkelt inte blivit av att dricka. Jag har säkert haft den i kylen i 2 månader, och haft fram den för drickande tre gånger men sedan insett att jag inte skulle ha tid. Men nu blev det av!

Blue Mountain Stout är en öl från Gourmetbryggeriet, som numera ägs av Harboe (undrar var den egentligen bryggs?). Stilen är engelsk stout, alkoholhalten 6,5% och ölen har bryggts med Jamaica Blue Mountain-kaffe och belgisk Callebaut-choklad på 70%.

Färgen är nästan svart, kanten är mörkbrun. Det två-tre fingrar höga skummet är ljusbrunt och sjunker långsamt ner till ett tjockt lock. Tjocka lager skumrester blir kvar på glaset.

Doften är frisk med lite humlebeska och en lätt syrlig ton. Rostad malt och en aning kaffe.

Smaken är först söt med en ton av torr och rostad malt, lite rena beska bakgrundstoner och en mild syrlighet (som är helt rätt i en porter/stout). Det finns lätta toner av kaffegodis och stearin. Eftersmaken är lätt med krämiga noter av kaffe och en aning choklad/kakao. Kaffe-kola i det långa slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna mycket små. Vätskan är medelmjuk.

En delikat och balanserad öl, som trots de många smakerna är ruskigt lättdrucken. Även om jag undrar om det hade märkts någon skillnad om de hade använt något budget-kaffe i stället för den här exklusiva sorten. Fast… Gourmetbryggeriet Lindvalls Brygg låter kanske inte lika snyggt. Men den här gillar jag och...

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: 19:95 DKR.

2010-09-02

Årets SB&WF-glas

Bild: Stockholm Beer.

Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Expericance (pust) har som tradition ett nytt sorts ölglas vartannat år (resterande år har de en klassisk provningskupa). Och idag presenterades årets. Kommer nog att funka.

Eggenberg Urbock 23°

Vad ska vi ta nu? Det får bli öl #3 jag drack i tisdags på De Klomp. Fast inget som krogen säljer… Take med familj var i somras på semester i Österrike och köpte där på sig lite öl. Jag har fått ett par flaskaor av dem som jag kommer att återkomma till, men två av vem ville Take vara med att provsmaka.

En av dem var alltså Urbock 23°, en doppelbock från Bauerei Schloss Eggenberg, bryggeriet som väl mest är kända för just starka bock-öl. Alkoholhalten är 9,6% och på baksidan av flaskan påpekar bryggeriet att de därmed är en av världens starkaste öl. Vissa texter åldras fort…

Färgen är gul, vätskan klar. Det mycket lilla skummet är vitt.

En doft av sötmandel dominerar, men jag hittar också alkohol (rätt mjuk ändå) och modellera. Varm och snygg.

Smaken är småsöt och ren, det märks att den här ölen fått ta tid på sig att jäsa. Lena och mjuka toner av mjöl och en viss sötma liksom en ren beska i eftersmaken.

Kolsyran är kraftig med stora bubblor, vätskan är mycket mjuk och aningen tjock.

Elegant och ren. Nästan lite för stramt ren, den gränsar stundtals till att bli småtråkig.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Köpt i Österrike. Pris: Gåva.

2010-09-01

Ocean Vit

Jag hoppar lite i ordningen på ölen jag drack igår på De Klomp. Den sista blev Vit från Oceanbryggeriet. Det är en öl i belgisk witbier-stil på 5% och 28 IBU som egentligen bryggs för Göteborgsrestaurangerna Familjen, Björns Bar och Kock & Vin där den bara säljs på flaska. En handfull fat fylldes dock i samband med den första bryggningen.

För de intresserade kan nämnas att ölen är gjord av Maris Otter pale ale malt, vetemalt. Galena-humle för beska och Cascade för arom. I slutet av bryggningen har det tillsatts lite kryddor: Färska krusbär från Tjörn, citronmeliss, koriander, skal av citron/lime/apelsin, kryddnejlikor och ingefära.

Färgen är kallgul, vätskan lite grumlig. Det lilla kompakta skummet är varmvitt.

Doften är svårdefinierat kryddig. Mogna krusbär. Kokt mynta. Det är lite som om en gräsklippare gått bärsärk i en kryddträdgård. Konstig. Fast konstig på ett rätt bra sätt.

Smaken är kryddig med toner av timjan och en viss beska. Toner av vete-syrlighet. Lite som en ört-vinäger. Eftersmaken är friskt (inget av den ibland kvalmiga koriandersmaken) kryddig och lite syrlig.

Kolsyran är medelstor, liksom bubblorna. Vätskan är något lätt.

En krävande och vågad öl som jag tycker blir lite väl mycket i alla kryddor. Jag tyckte att färsk timjan var en tydlig smak, Bobo i baren hävdade att den smakade som ölkorven de har. Han hämtade lite korv och timjan från köket, och vi insåg väl att vi båda haft hyfsat rätt.

Foto: Rodrigo Arvidsson

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Fåtal fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.