2010-04-28

Notiser XXX


Systembolaget har nu utvidgat försöket med elektronisk beställning av varor i beställningssortimentet till fler butiker: Länk. (Ingen i Linköping. Grrr)

= = =

Ölbloggen Schnille & Schmak har jobbat fram en lista på framtida släpp på Systembolaget som sträcker sig ända fram till december 2010. Intressant läsning, såklart. Länk.

= = =

Ännu en storaffär i dan amerikanska craft brewery-världen. San Fransisco-bryggeriet Anchor Brewing, som tillsammans med Boston Beer Company (Samuel Adams) startade hela rörelsen på sjuttiotalet, har sålts till alkohol-investerarna The Griffin Group. Pressrelease.

= = =

Bloggen Någonting att dricka fortsätter att ge oss öldrickare kemiska fakta, ett skönt avbrott mot alla recensioner och tyckande (jag är skyldig). Den här gången pratar han om estrar, kemikalierna som får ölen att smaka och lukta fruktgodis etc. Alltid rekommenderad läsning. Länk.

= = =

Mat & Dryckbloggen i Sydsvenskan På Tungan rapporterar att Mikkeller kommer att öppna en egen bar i Köpenhamn. Länk.

Mohawk Extra IPA

Av olika anledningar tyckte jag att det var bäst att recensera den här idag: Den andra ölen (den första var Rye IPA) från Wicked Wines satsning Mohawk är Mohawk Extra India Pale Ale, en amerikansk dubbel IPA på 7,5%. Själva bryggningen har skett hos Sigtuna Brygghus.

Malt: Pilsner, pale, Munich, crystal. Humle: Amarillo, Cascade, Centennial, Chinook, Columbus, Magnum och Simcoe. Vansinniga 16 gram humle har använts för varje liter öl.

Färgen är djupt röd-bärnsten. Det fasta tre fingrar höga ljusbeige skummet sjunker långsant lämnandes massor av skumrester på glaset.

Doften är fylld av amerikansk humle... Sötma och citrusfrukter. Beskan är robust och kraftig. Lite oljiga smaker och toner av bröd och kokt skinka. Beskan är dock inte speciellt långvarig. Smaker av citron och mild ost. Eftersmaken är syrlig-bitter (som färsk citronjuice) med lite enkel sötma och blommiga smaker. Avslutningen är syrlig med smaker av grapefrukt och knäckebröd.

Kolsyran är mild; bubblorna är små. Vätskan är halv-mjuk.

Jag vet inte... Med allt förhandssnack om den här ölen ("bryggd med inspiration av Pliny the Younger". "Äntligen en färsk bra amerikansk DIPA") så hade jag väntat mig en riktig humlechock. Visst, det här är bra grejer, men jag hade hoppats på något riktigt extra med tanke på all humle som gått åt. Och varför halvlitersflaskan? Något mindre hade varit mer lagom. Gnäll gnäll.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 36:10 för 500 ml.

2010-04-27

Mikkeller Hoppy Easter

Åter en påsköl. Och åter en öl där bryggeriet dammat av ett gammalt recept och tryckt upp en ny etikett för att passa in i Systembolagets produktportfölj: Danska fantombryggeriet Mikkellers stipexperiment Drikkeriget GIPA (German India Pale Ale, döpt efter deras dansa distributör) blev sålunda plötsligt Hoppy Easter och fick en etikett där den glada påskharen är redo att dela ut friska humlekottar till alla öldrickare.

Ölet i fråga är alltså i grunden en amerikansk IPA på 6,6% där aromhumlen är tyska Tettnang, bitterhumlen amerikanska Tomahawk och malten pilsner- pale ale- och münich-malt. Den här flaskan är enligt märkningen (och bakåträknande) tappad 4 februari 2010. Den är bryggd hos De Proef Brouwerij i Belgien.

Less geekin', more drinkin'!

Färgen är ljust koppar-guld, vätskan är något grumlig. Det stora skummet är varmt vitt och luftigt. Det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är fylld av humle, men inte alls som en standad-AIPA: Den här är mildare och renare och nästan helt befriad från citrustoner. Bra beska med aningar av smör, färskt bröd och äppelkart. Anar jag en nyans av tysk veteöls-banan i bakgrunden?

Smaken är mycket frisk/uppfriskande med massor av ädel aromhumle. Däremot finns nästan inga av de grapefrukter eller limefrukter som jag någonstans trots allt väntat mig. I stället hittar jag lite degiga maltsmaker med en fin mjuk sötma, blommor, aningar av trä och kåda och mogna röda äpplen. Eftersmaken har en fräsch, krispig och mycket ren beska plus lite blandad färsk frukt och aningar av kryddörter.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är små och mjuka. Vätskan är semi-krämig/mjuk.

En tysk IPA? Vem hade väl trott att årets påsköl skulle inbegripa en helt ny blandstil? Och en som jag snabbt blev riktigt förtjust i dessutom? Jag gillar den amerikanska IPAns fokus på humle, men jag inser nu att man kan bli lite trött på all "grapefruktjuice".

Hörni svenska småbryggerier: Sätt igång och börja brygga IPA och DIPA med ädelhumle i aromgivan! Det kan bli jättegott!

Senare tillägg: Jag kom att tänka på en sak på vägen hem idag: Är det verkligen vettigt att stämpla fram en öl som bygger på en nyansrik humlesmak två år? Visserligen borde den genom alkoholhalten överleva utan att bli skadad, men...

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment påsken 2010 (just nu finns 299 flaskor i butikerna). Pris: 34:90 för 330 ml.

Folkets val i SM

Nu har prislistan för "Publikens val" i SM i hembryggning presenterats: Länk.

En del kända namn på listan... Själv har jag av de där bara druckit Death By Hops, och då version II och inte III. Å andra sidan var det en förbluffande bra DIPA.

2010-04-26

33 öl


I går kväll lästa jag en artikel i senaste numret av Beer Advocate Magazine. Den handlade om en nyframtagen liten pappersprodukt, 33 bottles of beer.

Efter att ha varit på en ölfestival för mycket där han inte kunde beskriva alla öl han provat på ett vettigt sätt utvecklade Dave Selden ett nytt sätt att recensera öl. Inte så mycket för betygsättning som ett minneshjälpmedel där ett "smakhjul" liksom faktarutor ska fixa biffen. Av ölnördar, för ölnördar.

Jag måste erkänna att jag känner mig skyldig till att tillhöra målgruppen, och funderar på att beställa. 1 häfte kostar $4 + frakt. Ett trepack kostar $10 + frakt. 10 trepack kostar $90 och är fraktfritt. Och därmed märkbart billigare.

Fast jag behöver inte riktigt kunna skriva om 990 öl på en gång. Så jag funderar på om man kan gå ihop ett gäng och sambeställa. Jag är själv intresserad av 1 trepack. Det skulle kosta någonstans mellan 65-70 SEK för ett trepack. Plus eventuellt porto för att skicka vidare till de intresserade.

Om intresse finnes, eventuellt kan jag tänka mig att splittra trepack, så skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se så jag får lite koll på läget. Intresseanmälningar via kommentarer kommer jag att hoppa över, jag vill vara säker på att kunna kontakta er.

Senare uppdatering: Jag har skickat ut följande mail till de som anmält intresse:
Hej,

Intresset för dessa recensionshäften var större än vad jag någonsin kunnat ana, och jag inser att det blir mer jobb med det här än vad jag just nu har tid med.

Jag kommer därför att låta Take på De Klomp att ta över hanteringen. Han håller nu på att prata med Dave Selden om att ta in en större bunt häften. När han fått fram ett pris så skickar jag vidare det till dig. Jag kommer inte att skicka vidare din adress till honom. Take kan kontaktas på take@deklomp.se

vänligast,

Jag tar fortfarande emot intresseanmälningar.

2010-04-25

Grattis Drakens Ångbryggeri!

Svenska mästerskapet i ölbryggning avgjordes igår i Göteborg, och nu har vinnarlistan publicerats.

Vinnaren i tävlingen blev Drakens Dubbel-IPA som bryggts av Göteborgarna Rick Lindqvist, Tomas Lundqvist och Magnus Alström.

”Maffig humledoft med en hel båtlast tropiska frukter. Lagom stor och värmande kropp. Ren och rak smak. Kraftig men balanserad beska. Ett öl att sväljdricka sig lycklig på.” var domarnas motivering.

Hela listan över vinnarna i domartävlingen hittas här.

Den andra tävlingen, där publiken röstar på de öl som serveras, är inte färdigräknad än.

Tidigare har vinnarna fått brygga sina öl kommersiellt (i år kommer snart Inwit på Systembolaget) hoppas det blir så även i år.

Grattis, alla vinnare!

Riktigt bra lager i sammanfattning

Bild: patrickd. Licens.

Igår lördag håll jag en öppen ölprovning på De Klomp. Temat var "Riktigt Bra Lager" och det, såväl som urvalet av de flesta ölen stod Bobo för. Tänkte dra igenom lite reflektioner kring ölen:
  1. Falcon Bayerskt 5,2%. Min idé. Ett öl som väl alla stött på någon gång... Wienerlagern var i stort sett utdöd, utom i Sverige och Mexiko. Och för 20 år sedan var det här på många uteställen det enda alternativet till den vanliga stora starka. Söt, nötig och lite trött i smaken.
  2. Ölvisholt Skjálfti. En California common från Island? Jepp, och en mycket bra sådan: Ilsk kolsyra, mycket smaker med lite råa toner. Riktigt läskande sak som fullständigt skriker efter en rejält chilimarinerad köttbit.
  3. Brewdog Zeitgeist. Den första kommersiellt bryggda brittiska schwarzbieren. En av de jämnaste brygderna från de skumma skottarna, tycker jag. Frisk, lätt, karaktärsfull och låghumlad. En snygg gräsklipparöl!
  4. Sierra Nevada Dark Lager (går också under namnet Schwarz). Samma stil, ungefär samma styrka. Men ändå en helt annan öl med klar amerikansk humling och en mjuk rostad/bränd ton som borde vara kalas till rejäla kötträtter.
  5. S:t Eriks Pilsner. Jessica Heidrich' första stora kommersiella öl. ”Genuin modern svensk pilsner i modern stil” enligt förhandsreklamen. ”En amerikansk mikropilsner med massvis av Amarillo” enligt mig. Många på provningen tyckte att humlen var större än ölen, och att den var lite obalanserad. Man förstod vad hon varit ute efter men inte riktigt kommit dit.
  6. Stone BrewDog Cambridge Juxtaposition Black Pilsner. Världens enda svarta imperial pilsner. Med sina 10% och stora smaker eftermiddagens mest komplexa och tuffa öl, som gav många av gästerna och mig leenden på läpparna. Riktigt bra öl i små klunkar. Funkar nog till snygga tryfflar.
Efter provningen, dit det kommit oväntat mycket folk, blev jag sittande med några av gästerna för att äta personallunchen (något slags kryddig köttgryta med potatismos). Jag hade redan under provningen förklarat att till sån här mat borde Sierra Nevada-svartlagern passa perfekt. Nu var jag ju tvungen att prova, och minsann om jag inte hade helt rätt.

Innan jag åkte hem passade jag på att hinka i mig ett glas av veckas real ale: Ocean Göteborgsporter. Flera av gästerna hade åsikter om att den tidigare i veckan varit för blaskig och lätt. Det tyckte inte jag, i alla fall inte i går: Härligt läskande och syrlig med fina karamelltoner. Riktigt god... Jag är verkligen inne i en engelsk porterperiod.

2010-04-24

Öppen ölprovning: Sierra Nevada

8 maj kommer Mikael "Gonzo" Porsklint från Wicked Wine förbi De Klomp för att prata om Sierra Nevada Brewing Company. Förvänta er också mer eller mindre rar öl från bryggeriet i fråga.

Sedan kommer jag att hålla två provningar med just nu oklart tema veckorna efter, 15 och 22 maj.

Alltid 150:-, alltid lördag 14:00-15:00.

Närke De Molen Double Dutch Viking

Kvällens sista öl i lördags intogs på De Klomp. Det var ett samarbete mellan Närke Kulturbryggeri och holländska De Molen. I Örebro har de tillsammans skapat en rökt dubbel kryddad med mandarinskal och enbärsruskor. Namnet är Double Dutch Viking och alkoholhalten 6,8%. Bryggarna poängterar att de inte använt någon aromhumle alls.

Färgen är svart med en aning rött. Det två fingrar höga skummet är varmvitt. Massor av skumrester på glaset.

Doften är rökig med syrliga toner samt lite söta maltiga toner.

Smaken får mig först att tänka på en kraftig stout. Mer än en dubbel i alla fall. Viss rökighet och bitter-syrliga toner. En mild sötma balanserar humlen. Eftersmaken är maltig och rökt med syrliga nyanser, jag kommer att tänka på en rå skotsk whiskey. Lätta smaker av småkakor och alkohol i avslutningen.

Kolsyran är lätt, vätskan mjuk.

Som väntat brygger Närke en belgisk dubbel som fan läser bibeln. Men resultatet är inte helt oävet även om jag hade lite svårt att få grepp om alla smaker. I vilket fall är den väldigt välbalanserad.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Minns inte.

Hornbeer Caribbian Rumstout

Fanns det något mer gott på Black Lion Inn? Jag strök som vanligt runt bland kylarna likt en antikhandlare på en östermalmsloppis.

Där, längst ner i kylen fanns en märklig flaska som jag inte sett förut. Svart, färgglad och lite naiv. Jag frågade om den. "Det är en dansk stout som lagrats på romfat. Jättegod!".

Fast jag kände att en halvliter 11% öl inte var riktigt vad jag klarade av just då. Efter att ha frågat runt bland de andra ölfrämjarna på plats så hittade jag en till som var intresserad. Vi spanade på flaskan: Våra kollegor i Danske Ølentusiaster hade tydligen utnämnt den till "Årets danske Ølnyhed 2008". Jojo.

I de flesta fall är jag skeptisk mot fatlagrad öl, men just lagring i romfat tycker jag kan bli rätt bra, eftersom romens sötma och fyllighet kan ge ölet den kropp som annars lätt försvinner under fatlagringen.

Ölen i fråga heter Caribbean Rumstout och kommer från danska Hornbeer. Bryggdatumet för den här flaskan är 0409. Det är en imperial stout på 11% som bryggts på 5 sorters malt, havre, socker, humle, rom, kryddor och kaffe. Hm, undrar om man kan göra kokosbollar av dravet?

Färgen är som väntat kolsvart, vätskan är aningen trögflyande (inte som sirap, men den flyter ner i glasen helt tyst). Det stora kompakta skummet är brunt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är väldigt stoutig; rå och rostad med lite syrlighet. Men det finns mycket annat för näsan att hitta: Alkohol, rostat korn, fönsterputs (ammoniak) och fenollika toner av såpa. En hel del kemiska dofter, men inget som känns speciellt konstgjort.

Den första smaken är mycket organisk-kemisk. Lite oljig och mycket söt-besk. Övergående smaker av fruktgodis. Det finns en mycket krämig smak som jag gissar kommer från havren. Jordiga källar-toner av mörk rom såväl som hårt rostade toner av svart kaffe. Det finns också en kryddig starkvinston som får mig att tänka på glögg och kryddad mörk rom. Eftersmaken är söt med distinkta smaker av rom och hårt rostad malt. Den långa avslutningen domineras av rom.

Kolsyran är mild, små mjuka bubblor. Vätskan är mjuk och lite krämig, munnen blir lite kladdig.

En mycket komplex öl som trots de många smakerna känns helgjuten. Inte en öl för alla tillfällen, men om man vill ha något att långsamt sippa på och gillar mörk rom är den här ett bra alternativ. Och priset tycker jag är ett riktigt fynd!

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 109:00 för 500 ml.

Fullers Bengal Lancer

Efter den tjeckiska orgien på Mitropa var vi ett gäng som drog vidare till Black Lion Inn på andra sidan strömmen.

Där inne var det som brukligt glad och kunnig personal, massvis med öl och mycket gäster.

Så vad skulle jag dricka? Men titta, en av fatpumparna hade en öl som jag inte druckit tidigare: Specialbryggd #5 MHMM - Mindre Humle Mera Malt från Nynäshamns Ångbryggeri, deras försök att göra en ESB. Den har jag inte druckit, men hört en del gott om.

Dropp, dropp, lät det när den tog slut efter att det hamnat en halv deciliter i glaset.

Nu gällde det att inte drabbas av panik. Andas djupt. Tänka klart. Fokusera på kranarna. Fanns det någon real ale i någon av deras två handpumpar? Jodå. Lättnaden var total.

Bengal Lancer, en engelsk india pale ale från Londonbryggeriet Fullers på 5% som bara verkar säljas på cask. Deras vanliga India Pale Ale sägs ha tagits fram på flaska mer eller mindre speciellt för Systembolaget har jag... Fotograferat, men inte recenserat. Märkligt. Nåja, jag har för mig att jag tyckt att den varit okej men inte så mycket mer.

Bengal Lancer i alla fall. Färgen är koppar-bärnsten. Lätt litet skum som är vitt.

Doften är fruktig med lite blommiga humletoner. Frisk och balanserad.

Smaken har en bra humlig med såväl blommor, som färsk frukt. Malt finns också där med smaker av småkakor och honung. Smaken är väl integrerad och lite söt. Eftersmaken har lätta bakgrundstoner av jord och citron(skal). Den är är inte så... vulgärt humlad som vissa av de nyare engelska ioprna kan vara ibland. Relativt mycket malt i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, bubblorna lätta. Vätskan är lätt krämig.

Det här var en öl jag tyckte om. Genom cask-behandlingen kan man få fram en stor smakflora utan att behöva trycka på så hårt åt något håll, och den här ölen passade verkligen för detta.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 568 ml.

2010-04-23

Litovel Premium

Förra lördagens ölprovning med Ölfrämjandet avslutades med Livovel Premium, en tjeckisk pilsner på 5% från Pivovar Litovel.

Det blir ingen regelrätt recension, för en sådan gjorde jag för en stund sedan (länk) och gav den då betyget 3,2.

Krögaren Vacke gav ett avogt intryck till den här ölen, som han normalt har i kylen: "Trist. Och mycket av den licensbryggs i Polen".

Själv glodde jag på flaskan. Innehållsförteckning på framsidan. Malt, socker, humleextrakt, humle, jäst.

Socker???

Inte blev det bättre av att den på baksidestexten påstod sig följa de traditionelle tyska renhetslagarna. Obegripligt.

Jag mailade ett par dagar senare importören Birramex och frågade vad de menade, men jag har ännu inte fått någon reaktion från dem.

Jag fick ordet, berättade om vad jag läst, och lite om bakgrunden till varför man har i socker eller annan råfrukt i öl. Jag är inte alls någon motståndare till detta om det görs rätt och om det passar stilen.

Men det passar väldigt sällan i en tjeckisk pilsner, och den här bekräftade den åsikten. Nu hade jag ju druckit små glas av tre andra lite skifande öl i stilen, men Litovel hade ett mycket tydligt "hål" i smaken och den kändes lite... Tom.

Betyget den här gången blev också lite lägre; 2,7.

Senare tillägg: Jag fick nu svar från importören:

Gällande din förfrågan om etiketten så har det uppstått ett mindre tryckfel.

Saken är åtgärdad hos producenten.

Nils Oscar Kalaspåsköl 2010

När jag tidigare i år pratat med de alltid lite trevliga och tillmötesgående mänskorna på Nils Oscar Company har jag frågat om årets Kalaspåsköl från dem. Jodå, de hade omarbetat receptet igen. Såhär skriver de i pressinformationen:
”Årets Kalaspåsköl är en karaktärsfull brygd med en rund lätt rostad maltkaraktär och en frisk humlearom från Cascade, Amarillo, Fuggles, Nelson Sauvin och Simcoe. Denna blandning ger en mycket fin sammansatt doft med finess och komplexitet som väl ackompanjerar påskbordets fröjder”, säger bryggmästare Patrick Holmqvist.
Alkoholhalten är på 5,6%, något högre än tidigare. Detta för att förstärka kroppen en aning. Stilen är fortfarande något slags märzen.

Färgen är varmt brun, det stora skummet är luftigt och beige. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt och rätt så rostad med mogna toner av exotisk frukt, massor av nötter, rätt stor beska, toffee, fruktgodis och pepparkakor. Den doftar mer jul än påsk, om jag säger så. Mycket elegant i vilket fall.

Smaken är mycket maltig med nötiga toner, vilken kompletteras med en fin bakgrundesbeska. Aningar av exotisk frukt (ananas) och kryddor, grillat kött med sky samt en del fenoliska toner av parfym och tvål. Den långa eftersmaken har humliga toner av exotisk frukt och citron-zest. Det finns också en rejäl maltig-nötig smak liksom en viss sötma.

Kolsyran är medelstark med små milda bubblor. Vätskan är mjuk och aningen kladdig.

En mycket trevlig öl, som lyckas vara ren och komplex på samma gång. Till påskbordet? Ingen aning. Men den borde gå finfint till en grillad köttbit och fransk potatissallad.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment påsk 2010. I detta nu finns 3.998 flaskor kvar i butikerna. Pris: 19:30 för 330 ml.

En afton på Villevalla

När jag var ung student i Linköping under nittiotalets mitt fanns det två studentställen i Linköping: Ryds Herrgård, som hade pub hela veckan med temadagar och nattklubb på helgerna. Och så Flamman som var öppet torsdag-lördag med lite mer svartklätt klientel, rödvin, jazzkvällar och Flammburgare. Herrgår'n hade öl från Åbro, Flamman från Falcon.

Idag är utbudet ett annat.

För öl-konnosören heter huvudanledningen till detta Villevalla Pub, som öppnade hösten 2005 i en villa i det gamla industriområdet bakom den gamla T1-garnisonen. Lite off, men samtidigt nära till det mesta (inte minst de relativt nybyggda studentområdena i Valla). Jag var där några gånger under första året och trots att stället kändes lite halvfärdigt och provisoriskt fanns det öl som annars inte gick att få tag på i länet. Nästan allt var belgiskt, minns jag rätt brukade de på fat ha Bel Pils, Kwak, Maredsous 8 och Tripel Karmeliet.

Men så igår var jag åter på puben, inbjuden av Richard Lindblad, ordförande för stället och general för Beer Expo. Lite ombyggt, fortfarande rätt trångt, men väldigt familjärt och avslappnat. Jämfört med andra studentställen jag på senaste året bevistat så kändes Villevalla mognare och jag glömde snart att jag mycket väl kan ha varit dubbelt så gammal som många av gästerna.

Efter att ha blivit presenterad för diverse tidigare och nuvarande ölansvariga så gick vi till baren och beställde mat: Jag valde kvällens, chicken tikka masala medan Caroline tog en grekisk sallad.

Min princip när det gäller öl till indiskt kryddigt låter "I i 'IPA' står för 'India'" och efter lite funderade plockades en Great Divide Titan IPA fram. Den matchade maten perfekt, jag kan verkligen rekommendera kombinationen!

De andra som åt samma rätt kring bordet hade valt en av kvällens fatöl, Hantverksbryggeriet Narren. Jag gick och köpte en likadan. Även om det inte var en lika perfekt kombination så funkade den hyggligt, och vi kring bordet började prata om ölen - de hade tydligen flera gånger varit på studebesök i Västerås - och vi enades om att den hade den tydliga lite torra jästtonen som många av Hantverksbryggeriet har. Och att den, som väntat, var en ganska fri tolkning av ESB-stilen som lika gärna hade kunnat kallas för en lite svagare old ale.

Kycklingen var uppäten och baren var fullpackad med öl. Jag hittade i ett skrymsle en flaska jag aldrig sett förut: Good Times från skotska Williams Brothers. Efter att ha glott på flaskan förstod jag att det var en best bitter kryddad med fläderblommor och älgört. Smaken var i sötaste laget och kombinationen av örter och låg humling gjorde den lite jolmig och saknade friskhet. Efter en stund insåg jag att den smakade som de historiska bryggder som något skotskt bryggeri gör som i stället för humle kör med sådant som granskott, ljung, sjögräs och gudvetvad. Ytterligare en stund senare insåg jag jag att det är just Williams Brothers som gör även dem. "Mer intressant än god".

Det fanns mer öl, trevligt sällskap, och priserna var låga. Veteöl är ju gott, och jag fick av Richard rekommendationen att prova Ayinger Ur-Weissen, en bärnstensfärgad weissbier. Studenten bakom baren hällde mycket försiktigt upp ölen, som alltså helt saknade jästfällningen, så det såg mest ut som ljusbrunt diskvatten. Här grep vi rättrådigt in och visade hur man rullar flaskan och skakar ur jästen. Bara att jämföra hur de två glasen luktade var väldigt intressant: Den med jästfällning och bra skum var betydligt jästigare, mjukare, elegantare och mer balanserad än den sur-syrigt råa ölen bredvid. Så kan det gå vid hög personalomsättning, och jag hoppas att han tog det på rätt sätt. Ölen var annars precis så god, läskande och aningen rostad som jag hoppats.

Sedan fick jag ett SMS från Caroline som redan gått hem där hon påpekade att jag skulle upp och jobba. Så det var bara att åka hem från en riktigt trevlig (och billig) ölkväll.

(En del i undersökningen tidigare i veckan hade önskat lite mer informella recensioner. Var det ungefär det här som ni menade?)

2010-04-21

Notiser XXIX

Norska Nøgne Ø och skotska Brewdog ska samarbeta på något sätt. Gissningsvis blir resultatet en öl i en just nu otänkbar stil.

= = =

Real Ale är en mycket klurig dryck att hantera. Inte nog med att det är en färskvara, casken måste ligga still ett par dagar för att lugna ner sig och klarna. Detta leder till att det inte går att servera ölen på fartyg, i tåg eller där man inte har två dagar på sig att vänta.

Marston's tror sig ha hittat en väg runt detta: Jästen tas bort efter den första jäsningen, blandas med alginat och läggs sedan tillbaka i casken. Den nu hopklumpade jästen faller nu snabbare till botten och ölen blir serverinsbar nästan direkt.

New Scientist skriver lite om det här.

CAMRA tvekar (som väntat) om det här ska få kallas Real Ale.

= = =

Svenska Hembryggareföreningen arrangerar i år Hembryggar-SM i Göteborg den 24 april. Det brukar vara en del riktigt riktigt bra öl som deltar där. Läs mer på pressreleasen och Amylases hemsida.

= = =

Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen nummer 1-2010 dunsade häromdagen ner i medlemmarnas brevlådor. Ett imponerande nummer, 54 sidor tjockt med tema Göteborg. Detta med anledning av SÖs nyss utkomna Pubguide för Götet, som också var bifogad. Förutom en massiv kunskapsmassa om Göteborgs ölvärld igår och idag finns reportage om Ahlafors Bryggeri, debatt om falska pumphandtag, en koll på vår systerorganisation i Belgien, Zythos och mycket mer. Jag är riktigt imponerad över det jobb som tidningens redaktion (Lars Bergvall, Cecilia Hansson, Mats Waldenström och Christer Leivo) lägger ner, speciellt i tider som dessa när föreningstidningar blir allt mer sällsynta. Tack!

Medlemmar kan läsa/ladda hem PDF-versioner av Maltesen på webben från nummer 4-2006: Länk.

= = =

I Systembolagets statistik för första kvartalet 2010 kan man se att försäljningen av starköl gått upp med 7% jämfört med förra årets första kvartal.

När de tittar in i sin kristallkula ser de sommarens trender:
Svenskarnas ökade intresse för roséviner de senaste åren kommer att bestå även om ökningen i år inte kommer bli lika stor som tidigare. Likaså ökar våra kunders intresse för öl från mikrobryggerier.
Hårt jobb ger resultat!

2010-04-20

Tiramisu?

Tiramisun i verkligheten var inte lika snygg som den på bilden. Bild: Kanko*. Licens.

Jag fick ett mail från Johan för en månad sedan. Han skulle hålla i en ölprovning på jobbet där det skulle vara smakprov till varje öl. Sånt är alltid kul, och jag blev lite smickrad när han bad mig att titta igenom listan.

Kvällens näst sista öl skulle bli klassikern Carnegie Starkporter. Till det skulle det serveras... Ja, vad? Johan hade själv kört fast. Jag har tidigare chansartat druckit amerikansk imperial stout till smulpaj (mer här), och tipsade om att den lättare portern nog borde kunna göra sitt jobb.

Men jag kastade in ett spontant förslag som bara dök upp i mitt huvud: Tiramisu. Det kanske skulle funka till? Jag hade egentligen ingen aning om det skulle funka, och så tänkte jag att det måste provas.

Och nu ska det bli av! Den italienska dessertern är visserligen ett inköpt massproducerat helfabrikat, säkert av tveksam kvalitet, men det borde i alla fall ge en indikation.

Portern känner ni väl till: Söt men inte tung. Gott om karamelliserat socker, söta konserverade frukter och en behaglig frisk efterbeska plus den karakteristiska porter-syrligheten i bakgrunden. Flaskan är från 2009.

Tiramisun... Mjuk sötma, gräddighet, lite brödig sötma från kexen, kaffekarameller, lite kakao. Hålls ihop ganska väl.

Tillsammans? Mja. Tiramisun smakar ungefär som den gjorde innan ölklunkarna (kanske försvinner kaffesmaken lite?), men ölens kropp minskar rätt ordentligt - tonerna av torkad frukt och russin framträder starkare liksom en lätt bränd smak.

Jag kommer på mig själv att fundera över att ölen känns lite mer mikrobryggd och mycket mera... dansk?

Nja. Det här var väl inte helt lyckat. Lite kan det väl bero på just det här fabrikatet dessert, men det känns inte riktigt som om grundsmakerna spelar bra med varandra. Uhm, undrar om en barley wine skulle funkat bättre?

Undrar hur det gick för Johan förresten?

Bonusåsikt: 330 ml är en bättre storlek på den här ölen än vad halvlitern var. Okej, den blev dyrare samtidigt som de bytte flaska, men ölen är fortfarande prisvärd.

Ježek 11°

Tjeckisk öl #2 var Poutník Pelhřimov, men den har jag redan skrivit om häromåret (här).

Raskt vidare till #3 som var Ježek 11° från Pivovar a Sodovkárna Jihlava. Av krögaren Vacke fick vi reda på att ölen kom från orten Jihlava som har igelkotten som symbol. Därav etiketten och namnet, som betyder just igelkott. Det är en tjeckisk pils på 4,8%.

Färgen är guld; det jättestora vita skummet sjunker snabbt och lämnar en del skumrester efter sig.

Den rena doften har aningar av läder och exotisk frukt samt grönsaker.

Smaken är starkare och sötare än vad jag väntat mig. Kroppen är medelstor. Förutom de vanliga maltiga och lätt beska smakerna hittar jag en del kokta grönsaker. Eftersmaken är även den lite grönsakig med medelbeska.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är skarpa. Vätskan är medelmjuk i munnen.

En rätt okej tjeck; det känns som om jästens smör-toner slagit över åt en ton av grönsaker som var lite sådär.

Betyg: 3. Tillgänglighet/pris: Specialimport.

Bohemia Regent

Den tjeckiska ölprovningens första öl var Bohemia Regent 12°, en tjeckisk pilsner på 5% bryggd av Pivovar Regent Trebon.

Färgen är medium halmgul med en aning guld, det två fingrar höga skummet är varmvitt.

Doften har toner av margarin, blommig humle, lätt beska och aningar av mineraler.

Smaken är oväntat söt. Lite mineraler och en lätt och anonym humleton. Anonym beska och lite blommor i eftersmaken.

Kolsyran är medelkraftig, små bubblor. Vätskan är lätt till medium.

En rätt medelmåttig tjeckisk pils, kanske aningen sötare än de flesta.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet/pris: Specialimport.

2010-04-18

Tjeckiskt tema i Norrköping


I lördags var det åter dags för Svenska Ölfrämjandets östgötasektion att samlas; schemat må utåt sett se lugnt ut men det är faktiskt det tyngsta vi haft under någon termin hittills. Trots detta hittade hela 32 personer till Restaurang Mitropa.

Som en liten bakgrund till den här träffens tema "Tjeckien" kan det nämnas att sektionen en gång i tiden startades av ett komppisgäng som var väldigt förtjust i just tjeckisk pilsner. Det var till och med så att efter provningen hos De Klomp i vintras så var personalen överraskad över hur mycket Krušovice som gick åt efter den belgiska middagen. Så efter våra utflykter i framför allt belgisk, dansk och amerikansk öl var det dags att ge plats åt den de böhmiska dryckerna.

På programmet stod alltså en provning av 4 olika tjeckiska pilsneröl (varav 3 normalt inte finns i Sverige) och efter det väntade en portion av krögaren Vackes omtalade tjeckiska gulasch.

Jag dök upp lite för tidigt, så jag fick hjälpa till att möblera och duka upp provningsglasen. Stämningen var mycket god!

Själva öldrickandet och diskussionerna kring sorterna återkommer jag till i recensionerna under veckan. Bland annat höll jag spontant ett eldande brandtal mot en konstighet i en av ölen. Vacke hjälpte också till med tjeckiskt uttal och anekdoter kring ölorterna, beskyddad av sin bardisk.

Tid för mat. Den läckra köttgrytan ackompanjerades av ris, kokt potatis eller bröd-knödel, och jag vågar säga att ingen gick därifrån hungrig. Till det krogens husöl från Bernard.

Framtida aktiviteter lovar mycket, och jag tror det kan finnas intresse för att folk från andra avdelningar att dyka upp på en del av dem:

19 12 juni, mitt under den värsta regnperioden i mannaminne, kommer Herr J. Lindahl förbi för att hålla en provning på temat Tyskland. Det är inte 100% klart än, men det ser ut att dyka upp en del riktigt exklusiva specialimporter till det tillfället. Mer information kommer här på bloggen och på ölfrämjandets hemsida!

Sedan snackas det löst om en träff under tidig höst där... inget är heller här 100% bestämt... men det kan bli ett otroligt spännande tema med publikinteraktion och välkända profiler. Håll ögonen öppna, säger jag bara.

Så, nu publicerade jag den här texten på måndagen, precis som Tjäder lovade åt mig.

2010-04-16

Brewdog Bashah

För en tid sedan besökte amerikanska Stone Brewing Company det skotska bryggeriet Brewdog, och dess samarbete gav oss ytterligare en stil-mishmash - en "Black Double Belgian IPA" på 8,6%. På Beer Advocate har den klassats som en American Strong Ale vilket väl... även om det inte är en självklar öl stilmässigt så känns det inte helt rätt. Stilar kan vara svårt numera.

Ölen i fråga har fått namnet Bashah, vilket enligt ryktet ska utläsas som Black As Shit Hoppy As Hell. Den nyfikne kan läsa mer om ölframställandet här.

Färgen är svart, det två fingrar höga skummet är varmt brunt. Massor av skumrester blir kvar på glaset.

Doften är torr, rostad och aggressivt humlad. Kaffe och en mycket lätt aning av rök. Den har en rå, lite oren doft som jag känner igen från andra Brewdog-öl.

Smaken är mycket torr med massor av rostad malt (tänk irländsk stout). Sur-beska fruktiga toner, lite lätt söta bitter-fruktiga toner. Eftersmaken är torr och än beskare med smaker av espresso och bittra örter (bland annat malört). Alkohol i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är lätta. Vätskan är även den lätt.

Vissa öl går direkt in i mitt hjärta. Andra... flyter bara förbi utan att jag egentligen begriper vad de är ute efter eller ger mig några större känsloreaktioner. Det här var helt klart en öl i den senare kategorin. Dubbel IPA? Jo, besk var den ju. Svart? Ja. Belgisk? Tja, jag vet inte ... I varje fall en bra utförd öl, även om jag inte förstår tankarna bakom.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter mars 2010, av 3.000 flaskor finns just nu 5 flaskor kvar i butikerna. Pris: 38:40 för 330 ml.

2010-04-15

Någon har hittat mina svagaste sidor


McVitie's Baked Mini Cheddars. Jättegott.
Branston Pickle. Jättegott.

McVitie's Baked Mini Cheddars Branston Pickle Flavour. Dödsknark!

Goose Island 312 Urban Wheat

De flesta andra ölbloggare har väl redan druckit den här amerikanska ljusa veteölen, och påpekat att Systembolaget inte varit kloka som envisats med att ta in den sämst betygsatta ölen från detta intressanta Chicago-bryggeri.

Det är väl inte 100% sant... av 106 registrerade öl på Beer Advocate så finns faktiskt 9 som har lägre betyg. Men de har en poäng, varför ska vi skeppa över en massa amerikansk veteöl när den tyska nästan alltid är mycket godare. Och själv skulle jag också mycket hellre velat ha hit någon av deras andra öl.

Men nu är det 312 Urban Wheat Ale (Chicagos riktnummer 312, pumphantaget är en gul telefonlur!) från Goose Island på 4,2% som gäller. Bäst att ta ölen i vacker mun!

Vätskan är halvklar, färgen är gul med lite orange. Det höga vita skummet sjunker relativt snabbt ner till en tunn vit hinna på ölet, lämnandes lite skumrester på glaset.

Doften är fruktig med toner av omogna och mogna äpplen, trävirke, franskbröd, marsipan, deg och en aning generiska amerikanska humlesorter. Deg-doften är väldigt dominant.

Smaken är jordig och fruktig med en hel del mogna söta äpplen. Kroppen är svag. Aningar av deg, vetemjöl och grönsaker. Eftersmaken är väldigt kort med toner av Müsli och deg.

Kolsyran är lätt, vätskan blaskig.

En öl som är för lätt i allt, utom de underliga bismakerna av deg, mjöl och marsipan. Jag är glad att jag bara köpte 1 flaska.

Betyg: 2,2. Tillgänglighet: Systembolagets vårnyheter 2010, lagerhålls till maj 2010. Pris: 19:90 för 355 ml.

Tillägg till maj-nyheterna


Fick just ett mail från Carlsberg Sverige där de berättar att de 2 maj kommer att lansera en ny tillfällig medlem i Pripps Blå-familjen: Pripps Blå Sommarlager Fläder.

Den kommer dels att finnas på Systembolaget i 33 cl profilglas à 11:90 med alkoholhalten 4,5%. Dels kommer den att finnas som folköl i samma sorts flaska.

Två reflektioner:
  1. Varför stod det här inte i Systembolagets pressmaterial? Jag har dubbelkollat. Ska de ha den i beställningssortimentet? Jag får väl fråga dem.
    Senare uppdatering: Det är beställningssortimentet som gäller. Och krogen, då.
  2. Jag har ibland funderat på hur jag skulle vilja ha en helt ny ölsmak. En fläder-lambic med måttlig syra har länge varit en sådan dröm för mig. Hoppas det någon gång går att implementera.
Tidigare har Carlsberg Sverige lanserat speciella sommaröl med Pripps Blå-namn. 2008 kom Pripps Blå Pure Sommar, 2005 Pripps Blå Sommar, med en lätt smak av citron.
Foto: Carlsberg Sverige.

Något mer om Nils Oscar Sorachi Blond

I juni-släppet kommer en ny brygd från Nils Oscar Company; det är fråga om en "American Belgo Style Ale" på 6,9% som humlats med den japanska humlesorten Sorachi Ace (humlen är dock odlad i USA): 2010 Nils Oscar Sorachi Blond.

Nyss pratade jag lite med Nils Oscars "technical director" Patrick Holmqvist om den här ölen, och han berättade att den jästs med en belgisk jäststam som man provat sig fram till, de var ute efter en lite fruktigare doft och smak som ska jobba ihop med de citrustoner (mer apelsin-citron än grapefrukt) som humlen ger.

Ölen är också mycket lätt kryddad med enbär och koriander; det är dock långt från en kryddöl, smakerna ska knappt anas i bakgrunden men ändå finnas där. Kryddor är ju en naturlig del av många belgiska öl, så det kan väl ha sin funktion där de ger en mer komplex och "belgisk" smak.

Ölen ligger just nu och jäser för fullt och kommer precis som sin Saison förra sommaren att säljas i 75 cl flaskor med kronkapsyl (skönt att slippa naturkorken).

Patrick avslutade med att berätta om sina tankar kring ölen:
Det är lite yvigare än vad de brukar vara i Belgien. Råfruktsmängen är betydligt lägre än brukligt och därför blir ju ölet fylligare än motsvarande belgiskt öl.
Jag ser fram mot släppet, och funderar om det inte kommer att bli perfekt till en kryddig kycklingsallad på en picknick i sommar? Och undrar hur den skulle vara sida vid sida med Brooklyn Sorachi Ace som släpps i USA månaden innan?

Senare tillägg: Sekunder efter att jag skrev det där svarade Patrick om jämförelsen med Brooklyn-ölen att
Jag provade Brooklyns Sorachi ace, en så kallad supersasion i förra veckan i Chicago. Den har mycket kraftig humlekaraktär, medan vår är mera en blandning av allting. Olika stilar, således. [...] Vi jäser vid 25 grader och med ganska liten jästgiva för att öka esterbildningen, vilket understryker frukten ytterligare.

2010-04-14

Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010

1 juni 2010 kommer följande tillfälliga nyheter till Systembolagsbutikerna:

Namn, alkoholhalt, storlek, modul, antal, pris
Inwit var förra årets vinnare av hembryggnings-SM. NO-Blond? Ingen aning!. Dragets Kanal var välkommet!

Utöver detta har Norrlands Guld Ljus kvalat från Beställningssortimentet till modul T9. Det är en lager av amerikansk light-typ på 4,7% i samma typ av stubbig flaska som Red Stripe kommer i, fast den svenska flaskan är klar. 12:90 för 330 ml.

2010-04-13

Sigtuna Röd Påsk

Nästa öl i kylen var Röd Påsk från Sigtuna Brygghus, en amerikansk red/amber ale på 6,2%. Den har bryggts med de amerikanska humlesorterna Centennial och Amarillo, och beskan ligger på 65.70 IBU.

Färgen är rödbrun, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige med lite rött i. Det efterlämnar lite skumrester på glaset.

Doften är bitter, torr och humlig med toner av citron, grapefrukt, druvor och mogna äpplen. Lite honung och blommor i bakgrunden.

Karaktären i smaken är mer brittisk än amerikansk: Torra humliga toner med en måttlig beska. Lite fruktiga toner av mogna äpplen, aprikoser, gröna druvor och en fin nötig smak. Kroppen är lätt. Eftersmaken är relativt lätt med maltiga toner av rågbröd, bittra örter, rostade nötter aningar av grönsaker och lite icke-söt kola i slutet.

Kolsyran är är medel till lätt, de små bubblorna är lätta i munnen. Vätskan är torr och lätt.

Jag har - som trogna läsare vet - rätt så svårt för amerikansk röd ale. Den här lyckades inte riktigt heller övertyga mig.För lätt, nästan blaskig trots den fina humlekaraktären. Välj deras andra öl till påskbordet... fast det är inte speciellt aktuellt inser jag nu.

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment påsk 2010, i detta nu finns 182 flaskor kvar i butikerna. Pris: 27:90 för 500 ml.

Undersökningsdags: Bloggen

Jag blir tokig: Jag vet att jag en gång i forntiden undrade vad ni läsare uppskattar mest i bloggen, men det är lögn att hitta varken undersökningen eller resultatet hur mycket jag än söker.

Det är i varje fall dags igen. Välj 1 av 3 huvudgrupper av sådant jag skriver om: Vad läser du helst? Klicka i undersökningen här till höger.

2010-04-12

Strömsholm Stallpojken

Andra ölen jag försökte dricka under lite mer koncentration och som jag skrev anteckningar om på BererExpo var den senaste ölen från Strömsholms Brygghus: Stallpojken, en saison med just nu okänd alkoholhalt på 5,8%. Den är kryddad med den exotiska kryddan paradiskorn.

Vätskan är klar, färgen är djupt guld. Det fingertjocka skummet är vitt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften har en intressant ton av köttbuljong och en ordentlig ren humlebeska. Mycket jäst och en frisk syrlighet.

Kroppen är lätt, smaken är frisk, jästig, kryddig och syrlig. Aningar av salt och kött i bakgrunden. Bitter eftersmak med lite vitvinsvinäger och exotiska kryddor.

Kolsyran är stark; bubblorna små och friska. Vätskan är medel till lätt i munnen.

En riktigt bra tolkning av saison-stilen - rå, jästig och kryddig men samtidigt frisk och törstsläckande.

Senare tillägg: Bonusinformation från Micke på Strömsholms Brygghus: Stallpojken är min framlidne morfar, Stig Pettersson, som i början av trettiotalet tog värvning i Kavalleriet (K1 i Stockholm) och senare blev stationerad i Strömsholm, som då var en "filial" till K1.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Fat på ölfestival. Pris: Minns faktiskt inte.

2010-04-11

Närke Kaggen! Stormaktsporter 2008

Hur recenserar man en legend? Ölen som av 110.000 sorter är den högst betygsatta på RateBeer? En öl jag får något mail i månaden från amerikaner som undrar om jag kan köpa åt dem? En hype?

Tja, nu när jag fick chansen så var det ju bara att handla, dricka och skriva ner. Jag har missat att prova den på ett par andra mässor, men nu var det inget snack om det: Dags att dricka Kaggen! Stormaktsporter från Närke Kulturbryggeri, en imperial stout på 10% som lagrats på ekfat. Årgången för mitt prov är 2008.

Färgen är svart, det lilla varmt bruna skummet lämnar en hel del rester på glaset. När man försiktigt snurrar runt ölen i kupan ser man att det blir en del gardiner på glaset, vilket tyder på hög alkoholhalt och/eller hög restsötma.

Den värmande stora doften är tung (på ett tilltalande sätt) med en hel del fatkaraktär, en aning trä, lite alkohol och rök. Doften är mycket balanserad.

Smaken är även den stor, men mycket koncentrerad, sammanhållen och balanserad. Friska(!) fattoner och lite syrlig med mycket mogna och aningen fruktiga smaker. Smaken livas upp, blir komplexare och intressantare av plötsligt framträdande råa humlesmaker. Eftersmaken är även den stor och elegant med whiskeyliknande fatlagrade smaker som får mig att tänka på medicin och plåster. Något alkohol i slutet.

Kolsyran är mycket lätt, knappt märkbar. Vätskan är tjock och lite kladdig.

Stor, tung, elegant men ölen ger också mycket till baka i form av en smakupplevelse utöver det vanliga. Bäst i världen? Mjjjjeee... Hade fatlagrad imperial stout varit min favoritstil hade det nog inte varit omöjligt. Nu är det, för mig, "bara" en fantastisk öl.

Intressant observation: Just nu har den icke fatlagrade Stormaktsporter faktiskt aningen högre betyg på Beer Advocate.

Betyg: 4,45. Tillgänglighet: Flaska på ölfestival. Pris: 30:00 för 80 ml.

Rapport från BeerExpo


Igår var det den första ölmässan någonsin i Linköping; Beer Expo. Lite plötsligt hade jag fått hoppa in och stå i Wicked Wine-montern under första passet, vilket avlöpte i stort sett problemfritt: Besökarna var kunniga, nyfikna och väldigt trevliga. Bland de öl som verkade gå hem mest av de som jag sålde kan jag nämna Gulden Draak, Lava, Péché Mortel och Hardcore IPA. Bra grejer, bra grejer...

Timmarna gick, jag åkte hem och hämtade sambon för att under nästa pass vara en vanlig besökare. Dags att prova öl! Ett par kommer att recenseras här, men andra "fritidsdrack" jag bara. Här är de jag minns:
  • Närke cAmarillo på cask. Lysande humleorgie med hög drickbarhet. Här kom verkligen humlen fram till sin rätt, trots aningarna av rengöringsmedel som jag tycker verkar hänga med Amarillon.
  • Nils Oscars Vår Öl, som enligt bryggaren Horst var en lite nedtonad variant av deras Kalaspåsköl. En öl som gjord för vårsol på uteservering!
  • Helt nya engelska stouten Back In Black från Sigtuna Brygghus. "Bryggd med AC/DC-albumet på repeat!" påpekade bryggaren Mattias. Precis så här vill jag ha min stout: Torr, frisk, lättdrucken och bara aningen bränd. Deras Extra Sigtuna Bitter var dock aningen för parfymerad för mig...
  • Fick ett blindprov från Great Brands. Men det var inga problem för mig att känna igen Harviestoun Better Bitter & Twisted...
  • De Klomp hade Houloun Chouffe på fat, och den var precis lika jättegod och humefrisk som brukligt. En belgisk favorit. Dessutom fick jag tillfälle att smutta på lite Samuel Adams Utopias, som var mycket godare än jag trott.
På grund av trötthet, trängsel (det var tidvis väldigt trångt under andra passet) och trevliga människors pratande med mig så hann jag faktiskt inte med att dricka något från en del utställare alls: Bishops Arms hade ett antal intressanta specialbryggder från Eskilstuna Ölkultur, Oppigårds hade med sig nya Summer Twist, Nynäshamns Ångbryggeri sålde jättefort slut på sin DIPA Dragets Kanal och Villervalla Pub hade med sig blandad öl, däribland Ayinger Celebrator.

Jag tyckte att kör-uppträdandet var mer i vägen än vad det underhöll, speciellt när jag jobbade. Lite lägre volym hade varit bra. I övrigt tycker jag att det här var ett mycket lyckat och väl genomfört arrangemang som jag hoppas återkommer.

Och himla bekvämt med en ölfestival där man efteråt tar cykeln 1½ kilometer och kommer hem till sängen.

Wicked Wines monter med Tess och Gonzo i aktion.

2010-04-10

Ocean Ebbot Ale

Anledningen till att vi tog oss till Ölrepubliken i helgen var Ebbot Ale, den engelska strong ale på 5% som Oceanbryggeriet bryggt som en hyllning till Ebbot, sångaren i the Soundtrack of our Lives. Bra musik, få se om det även är bra öl?

Färgen är varmt brun (40 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är kompakt och det lämnar en hel del skumrester efter sig.

Doften är maltig med aningar av rökmalt och grapefruktiga humletoner. Torkade frukter, citrus och lite digistivekex. Friska trevliga humletoner. Det finns också en mycket försiktig syrlig aning. Det känns lite svårt att komma in i den här doften.

Smaken är trevligt humlad, den med. Jag noterar lite amerikanska toner som känns riktigt färska. Lite rostad malt; mörkt rågbröd. En närmast stout-lik syrlighet i eftersmaken, jordiga aningar och, mjuk beska och svaga aningar av syrlig frukt.

Kolsyran är medelstark; bubblorna små. Vätskan är lätt och torr.

En trevlig öl med en lite jordig aning av engelsk brown ale och en delikat humlemix. Trivia: Ebbot själv har inte varit inblandad i framtagandet av den här ölen, men han har godkänt att den fått hans namn och bild.

Betyg: 3,48. Tillgänglighet: Fat på krogen. Engångsbrygd? Pris: 68:00 för 500 ml.

2010-04-09

Ölrepubliken


I söndags var jag och sambon för första gången på Ölrepubliken i Göteborg.

Inte bara så att jag aldrig varit där, eller på föregångaren Delirium Café som låg där fram till i höstas, jag har inte varit i de kvarteren heller. Skön stämning som fick mig att tänka mig en blandning av bakgator på Stockholms Södermalm och dito i Danmark...

Det som slog mig när vi kom in var hur tyst och avstressat stället var. Å andra sidan insåg vi att det berodde på att vi i stort sett var ensamma i lokalen. Ljudvolymen ökade anmärkningsvärt mycket när vi efter en stund blev några fler sällskap och kanske 15 gäster i lokalen. Undrar hur det är när det är fullt?

Den lite småkonstiga lokalen med sin balkong och höga takhöjd kändes fräscht och snyggt, men det var lite smådetaljer som... skavde. Varför var ljuset på toaletten så konstigt? Varför var handtvålen slut när stället just öppnat? Inget viktigt, men... jag vet inte...

Nå, tilltuggsbrickan var bland de elegantaste vi fått in på ett ölställe, i alla fall till upplägg. Gott.

Öl. Det var ju trots allt för ölen som vi kommit dit. Visst har jag hört talas om fadäserna som företrädaren gjort sig skyldig till, och nu vekar det mycket bättre.

Men även här känner jag mig smått splittrad: Visst fanns det många goda öl både på fat och flaska, och visst gav personalen ett kunnigt intryck. Men... Jag är väldigt bortskämd och mina förväntningar på stället var mycket höga. På något sätt infriades de inte. Stället kändes inte riktigt så... engagerat... på något sätt.

Den här "recensionen" eller snarare sammanfattningen av mina känslor för stället känns väldigt knepig att skriva. Stället är säkert jättebra, men eftersom jag inte var på belgo-humör så... var det kanske inte rätt dag för mig och Ölrepubliken att träffas? Eller försöker jag bara att skyla över att jag innerst inne inte gillade stället men är osäker för hur ni som läser det här ska reagera?

Ölsverige har utvecklats enormt under de senaste åren. Ett ställe som hade varit högintressant för oss ölnördar för 5 år sedan och som stannat kvar där är numera närmast ett dussinställe. Det känns inte riktigt som om de som funderat fram Ölrepubliken inte hängt med. Ett klart minus för den "temporära" hemsidan, dock.

Jag får väl försöka ge mig dit igen i sinom tid.

Glöm inte BeerExpo!


I morgon är det BeerExpo i Linköping! Mer detaljer på deras hemsida... Det finns biljetter kvar vid dörren till båda tillfällena.

För mig själv har det blivit en ändring i programmet: Jag kommer under första passet att stå hos Wicked Wine och försöka sälja in deras produkter till en törstig publik. Under andra passet hade jag tänkt att flumma runt och dricka öl.

Kom gärna förbi och morsa om du ser mig!

Sigtuna Easter Ale

Spådom: Jag kommer att ha påsköl kvar till midsommar.

I ett försök att bli av med den där lådan med öl som står i vägen så kommer jag nu att dricka och recensera en av årets påsknyheter: Easter Ale från Sigtuna Brygghus. Det är en amerikansk pale ale bryggd med humle från Nya Zeeland: Riwaka och Pacific Gem. Alkoholhalten är den i Sverige så klassiska 5,6%.

Skummet är ljust bärnsten, det är mycket högt och luftigt. Det lämnar en hel del skumrester på glaset. Färgen är djup koppar.

Doften är humlig och har torra friska mintiga beska toner. Lite mineraler och söta jästiga dofter i bakgrunden.

Smaken är först söt med toner av franskbröd. Så dyker det upp milda beska smaker som också innehåller massor av exotisk frukt. Eftersmaken är fruktig och måttligt bitter med toner av färskt bröd och krämig sötma. En intressant aning av ost i slutet.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är mycket len i munnen.

Med en sötma som mer får mig att tänka på en engelsk bitter från cask än en humlig APA så är det här en öl som jag verkligen faller för. Mums!

Betyg: 3,85 (doften drar tyvärr ner en hel del). Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment påsk, i detta nu finns det 19 flaskor kvar). Pris: 26:90 för 500 ml.

Dugges Fusion

Sista anhalt ölmässigt förra helgen i Göteborg var 3 Små Rum, där som vanligt Reza gjorde ett utmärkt jobb att hålla gästerna vid gott humör med bra öl och trevlig musik (dock lite konstigt ljud). Det känns på något sätt som en ölfristad i stan.

På kran fanns en öl som specialbryggts av Dugges för krogen: Fusion. Det är en öl bryggd med influneser från USA, Belgien. Sverige och Persien. Ingredienserna är kornmalt, vetemalt, socker, humle (Nelson Sauvin) jäst, vatten och kryddor. Alkoholhalten är 8%.

Färgen är bärnsten, vätskan är något grumlig. Det fingertjocka skummet är smutsvitt, och det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är vete-syrlig med lite fruktiga toner och en fin beska.

Smaken är först syrlig-salt-besk med toner av torkad frukt. Lite mjöl och parfym. Frisk eftersmak med medelbeska, en trevlig sötma och en aning av körsbär. Kroppen är medelstor.

Kolsyran är medelstark; de små bubblorna är mjuka. Detsamma gäller vätskan.

En frisk, uppfriskande ale med trevliga egenheter. Jag gillar.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 65:00 för 300 ml.

2010-04-08

Mikkeller American Dream

I söndags var jag för första gången på Ölrepubliken. Tog en ost- och charktallrik och funderade över vad jag skulle ha för öl. På fat fanns det en del att välja på, men till slut valde jag en öl från Mikkeller: American Dream.

Det är en lageröl på 4,6% som drömmer om att vara en amerikansk IPA, därav namnet. Den är bryggd i Belgien av De Proef. Av marknadsföringsjuridiska skäl kallas ölen i USA för Danish Dream.

Vätskan är klar, färgen är ljust bärnsten. Det fingertjocka skummet är smutsvitt och kompakt. Det lämnar fina skumrester på glaset.

Doften är lite sur, men fruktig humle dominerar. Det finns toner av läder och en lätt unken ton. Karaktären är tung.

Smaken är väldigt humlad och väldigt besk. Kroppen är däremot svag. Torra maltiga toner, med en metallisk beska och lite instängda smaker. Eftersmaken är syrligt-bitter och lite oxiderad.

Kolsyran är lätt, men de små bubblorna lyckas vara lite småvassa. Vätskan är lätt.

En småunderlig öl, inte helt välgjord. Den kändes gammal. Men det borde väl inte Ölrepubliken servera? Jag kom att prata med en välkänd ölprofil om Mikkeller senare samma kväll, och vi var rörande överens om att de verkar ha tappat stinget och att ölen därifrån inte alls har den höga jämna kvalitet som den hade för några år sedan. Trist.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 78:00 för 300 ml.'

Bild: Mikkeller.

2010-04-07

Mikkeller Tjeckket Pilsner

Nå, åter till Haket i fredags. Efter den engelska stouten så blev jag stående en bra stund vid baren för att bestämma mig... Så pass lång tid att det till slut kom ett SMS från en tröttnade sambo: "Ta något tjeckiskt!". Det var väl bara att lyda.

Killen i baren plockade då snabbt fram en flaska ur kylen. "Den här är i alla fall lite roligare än de vanliga tjeckerna", och så halade han fram en Tjekket Pisner från danska fantombryggeriet Mikkeller. Denna har den danske bryggaren Mikkel tillverkat tillsammans med belgiska bryggeriet De Proef, alkoholhalten ligger på 4,8%.

Jag har fortfarande inte riktigt begripit om Tjekket Pilsner helt enkelt betyder Tjeckisk Pilsner eller om det är något slags ordlek inblandad. Jag misstänker utan större vetskap det senare.

Färgen är ljust guld, vätskan aningen oklar. Det vita skummet är jättestort och lämnar en hel del rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är smörig på tjeckiskt vis. Lite jäst och torra mineraltoner. En aning av gummi i bakgrunden.

Smaken är lätt jästig med en hel del diacetyl. Beskan är oväntat svag. En lätt och torr estris smak av frukter långt tillbaka i bakgrunden. Eftersmaken är torr och kort med en underlig bismak av fenoler (målarfärg).

Kolsyran är medel till stark, bubblorna små. Vätskan är mjuk.

Lite för oren och spretig för min smak, och rätt konstig för att föreställa en tjeckisk pils. Rolig? Ja, kanske men inte speciellt bra.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 79:00 för 330 ml.

Bild: Mikkeller.

Founders Centennial IPA

I lördags smög jag mig förbi Systembolaget i Nordstan. När man ändå är i Göteborg ska man väl kolla in läget i denna omskrivna butik. Och kanske fanns det kvar något från mitt-i-månaden-släppet för ett par veckor sedan?

Det fanns det. En av sorterna var dessutom den jag tyckt varit intressantast i släppet: Den amerikanska IPAn Centenial IPA från Founders Brewing Company. 65 IBU, 7,2%.

Färgen är brun-bärnsten, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmt smutsgult och det lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är doften av en klassisk amerikansk IPA (jag kom att tänka på mina besök på OT av någon anledning): Mjuk sötma blandas med citrustoner av grapefrukt och lime med toner av deg och en lätt aning av citronjuice.

Smaken är humlig med en fin sötma i botten. Eleganta beska smaker av grapefrukt, kakdeg, rostade nötter och bittermandel. Kroppen är medel till stor. Eftersmaken har en komplex fruktighet (mogna bananer, aprikoser, grapefrukt) med en aning av torrt läder. Värmande alkohol, småkakor och en distinkt beska i avslutningen.

Kolsyran är medelstark med mycket små friska bubblor. Vätskan är lätt mjuk utan någon kladdighet.

Mitt första intryck stämde rakt igenom: Det här är en riktigt välgjord klassisk amerikansk IPA, som inte alls har den primitiva smak som vissa singel-humle-IPA kan få. Riktigt bra, och lite trist att den inte kom ut i fler butiker även om den gärna fått vare ett par kronor billigare.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter mars 2010 (när detta skrivs finns 305 flaskor kvar). Pris: 44:90 för 355 ml.

2010-04-05

Fuglsang Easter Bird

Ännu en i raden av öl som plötsligt fått ett nytt namn när det skulle passa in i ett av Systembolagets släpp (kanske något att blogga om?): Danska S.G. Fuglesang fick trycka upp nya etiketter för sin amerikanska pale ale Early Bird (5,5%) och kalla den för Easter Bird.

Så nu blir det live-recension, ingen unken återgivning från anteckningsblocket!

Färgen är varmt brun; vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och avslutas med en ojämn yta. En hel del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt och humlig med komplexa toner av fruktgodis, kaffe, havregryn, plommon och en lätt beska.

Smaken är mogen och inbjudande; en fin mix av friska beska toner och mjuk maltsötma. Torkad frukt, citrus (grapefrukt, lime), mjölkchoklad och sött bröd. Eftersmaken har en växande torr metallisk bitterhet och lätt fruktiga toner samt en aning av grönsaker/kål.

Kolsyran är lätt till medium-stark, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är på den mjuka delen av skalan.

Om amerikansk pale ale hade uppfunnits i Europa med amerikanska ingredienser hade kanske resultatet blivit något liknande: Mer fokus på malten och en ganska moderat beska. Visst skulle jag kunna dricka någon flaska till, men knappast köpa en back: Det börjar riktigt bra, men det finns lite för mycket obalans och konstiga bismaker i eftersmaken.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment påsk (när detta skrivs finns i butikerna 730 flaskor). Pris: 19:90 för 330 ml.

Notiser XXVIII


Våren är på gång, och därmed är risken att öl utomhus ska frysa sönder lite mindre. Inom kort kommer därför norrköpingsborna att kunna ge sig ut och Hitta biran NKPG. Originalvarianten på Hitta Biran i Göteborg verkar också tagit en vinterpaus, hoppas även de kommer igång snart...

= = =

I förra veckan fick jag ett meddelande om att ett svenskt mindre bryggeri
[...] just köpt ett begagnat bryggverk från England. [...] kommer att ge en kraftig kapacitetshöjning. [...] vi har även beställt en flaskttappningsmaskin för att kunna leverera till Systembolagets fasta sortiment.
Och det är verkligen glada nyheter, som jag snabbt skrev in i det notis-utkast jag har liggande. "Äntligen har det lossnat ordentligt för dem, så kul när de gör så bra öl!" tänkte jag. Dagen efter kom ett nytt meddelande om att det var ett aprilskämt.

Jag skrattade inte.

= = =

Stockeboda Gårdsbryggeri har en del saker på gång (jag har inte riktigt förstått om de sålt någon öl än): De håller en Gårdsölfestival 14-15 maj. Provningar, hembryggartävling, underhållning och marknad. Läs mer på deras hemsida.

= = =

Victor (från ölbloggen Något att dricka) och Andreas kommer under våren att köra öppna ölprovningar på Ölrepubliken i Göteborg. Mer att läsa här.

Närke Häklefjäll

Det blir inte mycket till sekventiellt korrekta recensioner den här gången. Just den här fick det nu bli eftersom jag just fixat till bilden här bredvid. Den dracks på The Rover.

Häklefjäll "åsköl - Passar kanske till ägg?" är Närke Kultubryggeris version av konceptet påsköl, en rauchbier på 4,8%. Man kan anklaga örebroarna för mycket, men inte att ha tråkiga ölnamn.

Färgen är brunröd. Det två fingrar höga skummet är smutsvitt; det lämnar en hel del rester på glaset när det sakta sjunker ner.

Doften är mycket rökig, jag kommer att tänka på italiensk salami. Det finns också en lätt syrlig ton som tillsammans med röken får mig att tänka på gammaldags plåster. Aningen kraftig för mig.

Smaken är stor och kraftig med en dominerande ton av hårt rökt skinka. En rejäl men samtidigt lite anonym beska. Ganska söt på sina håll och lite fruktig i bakgrunden. I den långa eftersmaken hittade jag toner av ägg och lite salt; umami? Det finns också rökta toner av korv och lite salt.

Kolsyran är medelstark; bubblorna små. Vätskan är aningen kladdig.

”Väldigt mycket Närke. Kanske lite för mycket för mig?” skrev jag i notisblocket och det är väl en vettig sammanfattning.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 66:00 för 400 ml.