2010-11-16

Är det bara ölen som räknas?


Ett par artiklar och blogginlägg har fått mig att fundera lite över öl och hur jag ser på drycken.

Först var det Mark på Pencil & Spoon, den enda engelska ölbloggen jag följer, som först skrev om ölförpackningar och hur de inverkar och inte inverkar på ölen: JUST PUT IT IN AN GLASS!.

Kommentarerna triggades igång av att han till slut tyckte att det var ointressant hur ölen tagits fram, vad det innehöll och förvaras bara slutresultatet i hans glas var gott. Delvis ett angrepp på CAMRA, delvis på den romantisering som jag tror han tycker finns bland craft brewers-rörelsen. Inte minst i USA.

Sedan läste jag senaste numret av Bere Advocate Magazine. Dels en artikel om det nyaste heta bland USAs ölnördar: Nanobryggerierna. Utifrån tanken att all öl som bryggs av de jättestora bryggerierna är dålig och att all bra öl kommer från små bryggerier så har vissa löpt linan ut och skapat konceptet nanobryggeri. I praktiken är detta ofta en hembrygare som behåller sin lilla hem-utrustning och brygger kommersiellt.

Den typiska nanobryggaren, uppfattade jag det som, brygger mycket små batcher, kanske 25 liter, kanske 100. Detta säljs sedan på postorder, lokalt till de som kommer förbi eller till en butik. Artikelförfattaren (Don "Joe Sixpack" Russell?) påpekade att allt han druckit från sådana bryggerier var vansinnigt överdrivet, översmaksatt och av ganska dålig kvalitet. Men också att det romantiska skimret kring rebellen som vägrar att gå upp i storlek, kommersialisera sig eller låta sig påverkas av någon annan lätt skapar en enorm hype hos en liten men högljudd del av den amerikanska ölbefolkningen.

Så, på tidningens sista uppslag, Last Words, fanns en debattartikel skrivet av två kvinnor som startat en craft brew-krog. Deras entusiasm och hängivenhet lyste igenom ända fram till mig. Men det var samtidigt något som inte stämde: De pratade varmt och kärleksfullt om hur viktigt det var med craft beer, hur mycket de tyckte om craft beer-branschen och hur viktigt det var att hålla sig trogen till dessa kultur.

Drycken öl verkade rätt sekundär och faktiskt nämndes inte alls.

Jag överreagerar nog, men jag tittade igen på kommentarerna hos Pencil & Spoon. Till slut dök den essentiella frågan upp: Är det ölen i glaset som är det viktiga enbart?

Spelar det in var ölen bryggts? Av vilka råvaror? Vem som äger bryggeriet? Vem som står bakom pengarna? Vart vinsten går? Om maltsäckerna bärs för på ryggen på en stege eller körs med travers?

Kan ett öl smaka gott om det, som hos exempelvis Åbro, aldrig kommer i närheten av en mänsklig hand innan den plockas ur backen/lådan? Eller har den automatiskt förlorat sin själ då?

Har öl en själ?

(med reservation att jag inte har Beer Advocate-tidningen här utan skriver bara från mina minnesbilder)

6 kommentarer:

  1. Intressant betraktelse.

    Jag måste nog för egen del hävda att det är ölet i glaset som är det absolut primära. Allt det där övriga kan vara intressant och fascinerande, men är ändå sekundärt.

    Därför är blindprovningar så oerhört givande, att bara sitta där med ett glas och fokusera på innehållet utan en massa förutfattade meningar. Sedan är det förstås intressant att i efterhand få veta vad det är man har druckit.

    SvaraRadera
  2. Håller med 100% ovan kommentar (Fredrik). God öl är god öl oavsett hur/var och ja vem som bryggt den.

    Men - ett hantverksbryggeri i min mening bör ha ett annat kvalitetstänkande - det bryggaren anser vara den bästa malten, humlen med mera. Sen om vi packar lådor själva eller packar pallar själva har inte med saken att göra.

    Ett oberoende (independent) bryggeri tycker jag ska stå för att det man gör inte påverkas av priser på malt/humle på spot-marknaden och hela tiden anpassa sig till det billigaste.

    Jag dricker gärna en Spendrups Old Gold eller en av deras öl brygda på Gotland. Tar gärna en Jever eller Bitburger. Fullers brygger mycket bra öl. Samuel Smith också. Finns fler.

    Vad gäller tycke och smak så har storleken ingen betydelse - men jag tycker att då man dricker en hantverkbryggd öl från ett mindre oberoende bryggeri så ska hjärta och själ ligga i den - inte ett sökande efter de billigaste råvarorna som många av de större måste hänge sig åt p g a att en liten prisökning kan ge förlust.

    Men ibland är smaken som baken:)

    Julen snart här - så kom ihåg att dricka förnuftigt så ni inte missar tomten.

    Hälsningar
    Thomas Bingebo
    Bryggare
    Oceanbryggeriet Göteborg

    SvaraRadera
  3. Självklart måste drycken i glaset vara grunden, smakar det inte gott spelar det ingen roll vem som har bryggt det. Däremot gör det, åtminstone för min del, mycket med en god historia, en entusiast bakom spakarna och en vacker flaska. Se t ex http://www.oldoakbeer.com/

    Men så är jag sällsynt romantisk av mig.

    SvaraRadera
  4. Min erfarenhet är att min upplevelse av ett öl börjar i butiken, kanske ännu tidigare.

    Utopin är väl att ölet i glaset ska stå för 100% av upplevelsen; men det är väl nästan omöjligt utan att bli betraktad som mongo på festen eller middagen.

    Jag har sedan ett tag tillbaka gett upp mina försök att mota bort placeboeffekter. Dom bidrar med djupare upplevelse av ölet än de flesta smaker, och dom gör det roligare med sin historia.

    Sen ska man se till att inte betala för det (bli utnyttjad) dock!

    SvaraRadera
  5. Idealism och realism

    Nu är jag led vid tidens schism
    emellan jord och stjärnor.
    Vår idealism och realism,
    de klyva våra hjärnor.

    Det ljugs, när porträtterat grus
    får namn av konst och fägring.
    En syn, som svävar skön och ljus
    i skyn, är sann som hägring.

    Men strunt är strunt och snus är snus,
    om ock i gyllne dosor,
    och rosor i ett sprucket krus
    är ändå alltid rosor.

    Gustaf Fröding (1894)

    SvaraRadera
  6. Bra artikel. Jag tror att en risk med att bli storskalig/kommersiell är att när man skalat upp och automatiserat så vill man börja räkna på vinst och vips är där någon bönräknare som påpekar att om man ändrar si eller så, så kommer vinsten att öka, och smaken blir nog inte _så_ mycket sämre. Innan man vet ordet av så står man där med en ny storsäljare som alla hatar.
    Alldeles bortsett från attityden och polemiken från småskaliga bryggare så har de trots allt fördelen att folk ofta är villiga att betala dem nog för att inte börja ändra i sina recept för att ha råd att driva verksamheten.

    SvaraRadera