2010-11-17

Är det bara ölen som räknas? II


Som vanligt när jag skriver något som engagerar mig hamnar jag i tidsnöd (skulle i går äta med en vän på genomresa) och den struktur jag tänkt mig rasar samman. Vilket hände igår när jag skrev Är det bara ölen som räknas?.

Jag fick inte med vad jag tyckte i frågan, eller ens några försök till analys och slutsatser. Så jag försöker på nytt igen.

Frågan blir bara svårare ju mer jag funderar på det. Rent teoretiskt, i en ideal värld, är jag på samma sida som Pencil & Spoon: Det är bara det som är i glaset framför mig som räknas. Och det är också det som är uppgiften för en öldomare, att jämföra en öl med ett antal riktvärden och en kort beskrivande text. Hundutställning, liksom.

Men så fungerar det ju inte. Allra minst jag. ”Magnus stora nyfikenhet kan skapa problem för honom i arbetslivet” som det stod på ett PRAO-betyg jag fick i högstadiet. Jag vill veta mer. Om råvaror. Om tankar bakom ölet, både de kommersiella och hantverksmässiga. Så jag är nyfiken och försöker vara lyhörd. Lära mig så mycket jag kan. Och det är klart det färgar ölen i glaset.

Ytterligare ett stickspår: Jag satt för några år sedan och väntade på något i bilen. Lyssnade på radion. Tror det var Musikjournalen i P3. De förklarade att de skulle spela upp ett musikstycke som spelats in i Peter Gabriels påkostade Real World Studio med flera av världens ledande ambient-musiker, och att musiken bland annat inspirerats av studier av rinnande vatten.

Några minuters lugn musik följde. Och det lät väl bra.

Så förklarade programledaren att det inte alls var det vi lyssnat på. Det här var i stället från en av den mängd instrumentalalbum som spelats in av en tysk reklammusik-studio för att haka på trenden efter Enya och Enigma. Massproducerat och spekulativt.

Några minuter av samma lugna musik följde. Och det lät väl… sådär.

Så förklarade programledaren att det inte alls var det vi lyssnat på. Det här var verkligen från Peter Gabriels påkostade och kritikerrosade projekt.

Jag fick en hel del insikter i hur jag upplever musik av det där. Och jag har genom åren då och då fått samma upplevelser vad gäller öl. Blindprovningar är svårt, men också otroligt lärorikt. Blinda ”triangelprovningar” likaså (tre glas, två sorters öl, vilken ska bort?).

När jag provar och recenserar öl försöker jag, som ni väl märkt, läsa på så mycket som det bara är möjligt. Dels för att jag tycker att det är roligt, men också för att jag tror att recensionen blir mer läsvärd och… bildande. Men det kommer också att färga ölupplevelsen. Samtidigt försöker jag vara medveten om det här och inte dras med i någon hype eller låta marknadsföring ta över det som trots allt finns i glasen.

Det här har också blivit svårare genom åren. Jag har lärt känna allt fler inom branschen och lärt mig vilket hårt jobb de lägger ner på sin öl och att hålla sina mindre eller större företag flytande. Vilket ibland fått mig att skruva på mig lite i stolen när jag skriver recensioner. Men då försöker jag koncentrera mig på ölen och vara öppen med kontakter och bekantskaper när det är relevant. Det är också därför jag skriver om jag fått ölen som varuprov.

Å andra sidan.

St Eriks Pale Ale. Jessica Heidrich' senaste skapelse på SB&WF. Drack den första torsdagen. Lite tunn. Citrusig och syrlig med småkonstiga toner av fruktte. Tja, nja, njäh. Veckan efter var Jessica i Galatea-baren och beskrev processen bakom ölen. Pratade om den nya humlen Citra som använts till 100% i den här ölen. Förklarade dess egenskaper och hur den använts i olika delar av bryggningen.

Och så drack jag av ölen igen. Plötsligt så förstod jag den, och jag upplevde andra delar av ölen än vad jag gjort en vecka tidigare.

Ölen hade blivit godare. Men det berodde inte på det som var i glaset, utan på vad jag lärt mig, jag hade fått fler infallsvinklar.

Å tredje sidan.

Om jag vetat att en öl jag druckit och tyckt om var bryggd med majs, socker, humleextrakt, syntetiska smakämnen, destillerad alkohol, färgämnen och tillsatser för att få snyggare skumkrona och längre hållbarhet. Hade jag tyckt att den var lika bra då som om jag provat den helt blint? Borde det spela in?

Allt spelar in. Livet är inte alltid så enkelt. Och det kanske är lika bra. Fast jag gillar inte den närmast religiösa prägel som jag tycker att den amerikanska craft brewery-scenen fått senaste året.

12 kommentarer:

  1. Verkligen intressanta synpunkter!
    Själv är jag nöjd om folk hittar sin "grej" vilket inte behöver vara min "grej". I helgen stod vi med Red Seal & Brother Thelonius på Det Goda Köket mässan, riktigt kul att nå Svenne banan och få väck fördomar om öl i allmänhet, som av slump fördomar om öl från USA och att "stark öl går inte att dricka för det ÄR elefantöl". Känns liksom fortfarande som ett kall att missionera att livet är kort, prova på och lev människa.

    Sen kan jag liviligt erkänna att jag inte håller med om den "religiösa" synpunkten med US craft beer. Tycker nämligen att öl revolutionen (för det är det) därborta minst sagt spillt över hit och andra delar av världen i form av lekfullhet och en helt ny approach till "öl", att sen inte allt är lyckat är en annan sak.
    Lägg till internet ölbubblan, ja då skapas det förväntningar över öl som är svåra att få tag på!

    Även om jag är part i målet så tycker jag att jänkarna i mångt och mycket gjort att andra vågar, både ta ut svängarna men även att helt enkelt börja brygga rent av kommersiellt, me like.
    Och med utbudet (numera)så har det även inneburit att "folk" vågar prova fler nya öl som dyker upp, var dom än bryggs, så för mig är det helt solklart, jänkarnas öl revolution startade flera.
    Nu laddas det för Örebro, ska bli kul som faan!
    Mvh/Jugge-OT

    SvaraRadera
  2. Dette fikk meg til å tenke på den boken som ble utgitt av de to grunnleggerne av Brooklyn Brewery. De skriver nesten ikke noe om øl, Og Garreth Oliver nevnes knapt i boken. De kunne like godt solgt såpe eller hotellovernattinger.
    Kvaliteten på de beste ølene fra Brooklyn virker nærmest å være til tross for grunnleggernes ignorans om ølkvalitet.

    SvaraRadera
  3. I slutändan är vad jag får i glaset det otvetydigt viktigaste. Om det så är bryggt av blinda munkar i Nepal eller av Åbro:s maskiner kvittar när det kommer till smaklig njutning. Men det betyder inte att historia, kultur och förpackning int...e spelar roll. De sakerna är en sorts nördigt extrafluff som får nörden i mig att njuta lite extra av något som är gott.

    I ölfallet kan det där nördiga fluffet för mig aldrig uppväga ett dåligt öl. Det blir lite komiskt när jag försöker relatera det till min stora hobby - att samla gamla 8-bitars-datorer. Där har ju alla datorerna idag dålig prestanda och är så gott som oanvändbara ur modernt perspektiv. Där är plötsligt historia, anekdoter, utseende och andra kringfaktorer inte bara viktiga. En udda historia, ovanlig design eller annat som får en maskin att sticka ut blir den huvudsakliga anledningen att jag vill ha maskinen

    SvaraRadera
  4. Vi nördar balanserar alltid på gränsen. Man riskerar att sluta fokusera på vad som är viktigt, samtidigt som att det är omöjligt att bara hålla sig till kärnämnet om man är det minsta nyfiken.

    Jag tar ett exempel jag stötte på i hemmabiovärlden. På en demonstration om ljudkvalitet i DVD vs Bluray stod jag och en massa andra ördar och lyssnade. Alla tyckte ljudet var helt fantastiskt, vissa kommenterade också hur otroligt bra ljud det är i just den filmen (day after tomorrow var det) och hur många gånger de hade sett den. Då slog det mig att jag var (än så länge) kvar på rätt sida gränsen om vad som är lämpligt. Många där hade slutat bry sig om saker som att ljudet var helt ur synk med bilden, och att day after tomorrow är en rätt usel film.

    Bionördarna brydde sig alltså inte längre om film. Bara tekniken.

    Här är det viktigt att ha kvar insikten om att öl faktiskt ska drickas, först och främst.

    Jag rekommenderar följande korta artikel i ämnet skriven av min kollega: http://godsvinet.radium.se/?p=994

    SvaraRadera
  5. det är nog inte bara ölnördar som är intresserade av det som finns utanför flaskan. för tänk om jag alltid vill dricka säg spendrups för jag är uppväxt i grängesberg och jag har varit där och sett hur bra bryggeriet sköts och jag tycker om deras öl. tänk om det sen visar sig (vilket jag inte tror, det här är bara ett exempel) att dom under högsäsong lägger ut en del av produktionen till ett bryggeri i tjernobyl. då känner jag mig liksom blåst. därför är det viktigt för mig att veta vem, var, hur och av vad ölet är bryggt, inte bara att det smakar bra.

    /Olof

    SvaraRadera
  6. För det första håller jag med väldigt mycket av det Jugge skriver. Kul att jänkarnas ölrevolution lett till den variation och lekfullhet vi ser idag på många håll i världen. Just nyfikenheten och lekfullheten ligger bakom mycket av min personliga uppskattning av den moderna craft brewing-kulturen. Där ett öl inte nödvändigtvis tas fram för att vara det perfekta, harmoniska ölet utan för att man vill prova en kul idé och se hur det blir. Har man bajskaffe i ölet hoppas man att det ska smaka bra, men man vet också redan på förhand att det åtminstone blir fantastiskt komiskt. När sen även smakupplevelsen blir fantastisk blir produkten så att säga komplett.

    Att då bara fokusera på den kemiska sammansättningen hos vätskan i glaset vore i mina ögon att missa den underbara och färgrika världen runt omkring. Men det finns säkert andra som tycker att den typen av "labbtestapproach" är det roligaste och mest meningsfulla sättet att uppleva öl. Och det är ju det som är så roligt, att allas olika infallsvinklar bidrar till en större helhet som den som vill kan ta del av och den som inte vill kan grotta ner sig i de detaljer han eller hon önskar.

    Mvh
    Marc på Brill

    SvaraRadera
  7. Great thought provoking article Magnus!
    For me what eventually arrives in the glass is, of course, important. You've always got to ask yourself: Does it taste good? Do you enjoy drinking it? If the answer to these questions is yes the beer and the brewer have done their job. It’s good beer. Full stop.
    However I am a total sucker for the story behind a beer. Like you I want to take a peak behind the curtains, to see where and how it's made. I want to know what the hopes and ambitions of the brewers were when they sat down and sketched out their beer - and whether they felt they had succeeded in pulling it off.
    For me this matters. I recently served a beer at a tasting that had been brewed on a former Ostrich farm slap in the middle of the Belgium countryside. I loved the story behind this beer and the guests did too. It coloured and enriched my experience of drinking it before a single drop had passed my lips.
    Should I have let this knowledge effect my appraisal of the beer? In my opinion yes because for me - in my personal beer bubble – the finished liquid is really the end of a long and (often) very personal story of creativity, passion and brewing skill. Only by trying to follow that story– as you experienced with Jessica – can you can really begin to understand the beer in your glass.
    Of course this is totally unimportant for many drinkers who just want a great tasting beer and that’s perfectly all right too. It’s like buying a piece of furniture from IKEA. Some of us just rip open the boxes and screw the bits together while others take a bit more time and read the instructions manual ☺
    Darren
    www.beersweden.se

    SvaraRadera
  8. Jag gillar att bli full och om det är gott att bli full så blir jag glad, är det äckligt att bli full så blir jag sur.

    SvaraRadera
  9. Den enkla sanningen är att en bra historia säljer. Vi vill ha något med en historia bakom, det ger så att säga en själ till drycken.

    Om jag bara är ute efter en god dryckesupplevelse finns egentligen ingen poäng i att sitta och blindprova (att blindprova är förstås ändå intressant av andra anledningar).

    SvaraRadera
  10. För mig är det en självklarhet att det inte är den kemiska samansättningen i glaset som är det alena centrala. Att dricka öl handlar om en helhetsupplevelse, inte bara en smakupplevelse. Det medför att situationen, människorna omkring, stämningen och även historierna kring och bakom ölet finns med och bidrar till helhetsupplevelsen. Ibland bidrar dom till det bättre och ibland till det sämre, men att försöka renodla enbart smaken av vätskan anser jag tar bort chansen till riktigt stora helhetsupplevelser.
    Mer placebo till öldrickarna!

    SvaraRadera
  11. Intressanta funderingar Magnus. Och egentligen både självklara och allmänmänskliga.

    Du sammanfattar det bra: "Allt spelar in. Livet är inte alltid så enkelt"

    Och tur är väl det. Skönheten sitter alltid i betraktarens öga och beror på så många olika individuella upplevelser, preferenser och inte minst attityder.

    Det som lockar lite extra ger mig alltid lite mer. Finns det en story till en öl blir den mer intressant och har jag kunskaper så påverkar det.

    Du tar flera exempel som jag är beredd att skriva under på och däri ligger väl tjusningen med livet självt.

    Med öppna sinnen får vi njuta mer. Med nyfikenhet och kunskap ökar vår förståelse.

    Öl har så många olika aspekter och facetter att det erbjuder så många olika vägar till njutning och goda upplevelser.

    Ytan är är just bara yta utan ett bra innehåll. Ett bra innehåll kräver en anständig förpackning eller historia för att komma till sin fulla rätt. Var och en står de sig ganska slätt. Men tillsammans kan de göra underverk.

    /Stefan, Tour Trappist

    SvaraRadera
  12. re:Olof
    Chernob-ale?
    ...eller menade du:
    http://beeradvocate.com/beer/profile/3452/16250

    f ö så håller jag med om att "Är det bara ölen som räknas? II" var ett mycket tankeväckande och läsvärt inlägg.

    SvaraRadera