2010-10-10

Stockholm Beer 2010: del 8


Stockholm Beer & Whiskey Festival and Tasting Exprience 2010. Den här gången tittade jag faktiskt hastigt in i det andra huset men där fanns bara en massa calva, champagne, skaldjur och annat icke-öligt. Bra med uppdelningen för alla inblandade.

Stod kvar ett tag hos Brill & Co. Smuttade sakta på en Red Horizon från Nøgne Ø, något annat var svårt med tanke på den tjocka vätskan och de massiva smakerna i denna märkliga öl, jäst med sake-jäst under flera månader. Smakerna var inte ens i närheten av något annat jag druckit i ölväg: Sött med exotiska frukter (framför allt litchi) och en lätt ton av mjuk pepparkaka och filmjölk.

Sedan var det dags för den traditionsenliga provsmakningen av , som bryggdes av Mikkeller och De Struise 2002. Tidigare har den varit vansinnigt spritig (när den kom var den med 17,5% den starkaste öl som bryggts i Belgien) och spretig, men nu jäklar är den drickmogen; stor, mjuk, elegant och lyxig! Frågan är bara vid vilket tillfälle man ska korka upp flaskan?

Søren Parker Wagner, Croocked Moon.

Brill hade gäster i montern, en av dem var Søren Parker Wagner med en bakgrund på Köpenhamn-bryggpubben Nørrebro Bryghus. Men nu var han här för sitt egna projekt Croocked Moon, som sedan det startade för knappt ett år sedan presenterat en hel massa öl, oftast i amerikansk stik och oftare kring 6% än 12%, om man säger så (badgen på hans tröja hade texten If you can't make it good, make it strong!). Jag berömde Summer Breeze, den läckra amerikanska APAn på 4,7% som var en av den här sommarens bästa öl och vi provade de två som fanns på fat i montern:

Den första… Hade jag skrivit något mycket otydligt och kryptiskt om blandat på svenska och engelska, men efter 20 minuters funderande och webbsökande har jag kommit fram till att det handlade om deras svarta IPA Raven och att jag tyckte ”silkeslen med massor av aromhumle som trots den komplexa blandningen av svart malt och humle är en prima törstsläckare”. Woho!

Den andra Croocked Mooon-ölen var Old Faithful, en California Common på 5,6%. Søren tyckte att stilen var svår att lyckas med, ölen riskerade att bli platt och tråkig eller översött tung. Den här tyckte jag hade en markerad sötma men framför allt vissa bitter-syrliga toner av lime och lambic i slutet.

Jag undrade nu var den andra gästen i montern var. Inte i montern, tydligen. Efter en del strövande och letande hittade jag till slut Mikkel Borg Bjergsø, mannen som sedan en tid tillbaka är Mikkeller. Efter visst modsamlande gick jag fram. tog i hand och tackade för att han förändrat hur vi ser på bryggande och öl, i alla fall i Europa. Ibland får man väl ta sig ner till nivån fanboy, eller hur?

En för året ny utställare var Janake Wine Group, som hade lite whisky, men framför allt en massa burkar av den på Systembolaget nyligen inkomna Bagge Bocköl. Den provsmakades under det att jag pratade med säljarna. Jag fick till att börja med bekräftat att ölen bryggs av Åbro, att företaget hade som mål att få in fler öl på Systembolaget för att bredda sin marknad och att en en stor anledning till att den kommit in i just det här inköpet var att det var få som ville/kunna göra en bock i liten burk till rätt pris. Ölen kommer jag att återkomma till, men speciellt bock-typisk var den inte.


Nu stötte jag åter ihop med Bobo, som med glansiga ögon berättade att han haft en öl-uppenbarelse. ”Kanadensisk skotsk ale! Kanadensisk skotsk ale! Kanadensisk skotsk ale!” utropade han maniskt. Så jag släpade mig till Wicked Wines monter där vi efter en del klurande och letande kom fram till att det var Équinoxe Du Printemps från Brasserie Dieu Du Ciel som han pratat om. Och jodå. Stor, söt och sammetslen. Fast kanske inte min kopp te direkt…

1 kommentar:

  1. Av Red Horizon och Sweet Horizon tyckte jag Red Horizon var den bättre, Sweet var alldeles för söt i mitt tycke. Det är vad jag kommer ihåg iaf, var ett par månader sen jag provade de. 250ml är lagom stor flaska tycker jag också.

    SvaraRadera