2010-08-21

Rapport från en blindprovning


Att hålla i en blindprovning där inte ens jag har en blek aning om vad som kommer är ett vågspel. Den här gången var jag i alla fall medveten om hur svårt det skulle bli. Bland gästerna var det idel stammisar samt krögaren, så jag hade alla fall lite att luta mig mot. Innan vi började pratade jag lite av det svåra men nyttiga i att inte kunna döma ölen efter etiketten. Vi fick också veta frän Bobo som valt dryckerna att alla öl kom från flaska.
  1. En klar, brunsvart öl. Rostade toner, lite torr. En något igenkännbar lite fruktig-jästig smak. Alkohol? 5,6%? Vi gissade på en ospecificerad tysk eller tjeckisk schwarzbier. Rätt svar: Brewdog Zeitgeist.
  2. En gyllene öl vars doft fullkomligt skrek ”Hej jag kommer från Belgien!” i sin jästighet och sötma. Men vad var det? För torr för att vara en trippel och för ljus för att vara dubbel. Belgisk blond? Jo, troligen. Men vilken? Det fanns tydliga toner av björnklister/sötmandel som tydde på mycket alkohol. Jag var iväg och flummade kring Ommegang. Rätt svar: Gordon's Finest Gold.
  3. Lite mörkare än den förra. Lite blaskig. Belgisk. En ljus dubbel? En lite mörk blond? Lite toner av vetemjöl. Vi funderade rätt länge på den här. Den var lite spretig och kändes lite enkel. Kunde det vara något svenskt? Amerikanskt? Nej, det var belgiskt enligt Bobo. Efter att ha filosoferat kring en hög bryggerier gav vi upp. Rätt svar: Ten Duinen Rousse.
  4. Bobo tyckte att vi borde klara den som nu hälldes upp, så pressen blev ännu hårdare. Brun. Rejält grumlig. Betydligt snyggare än den förra i både doft och smak. Jag gissade förstrött på Gulden Draak. Klosteröl, fick vi veta. Inte heller La Trappe Dubbel, för den här var belgisk. Vi började gå igenom Trappisterna en för en men till sist kom Take på att det måste vara Trappistes Rochefort 8. Och det var det.
  5. Nu blev det lite ljusare: Bärnstensfärgad, klar. Viss sötma. Massor av honung. En hel del malt och märkbar alkohol. Var den månne brittisk? Nä, några av gästerna kom fram till att det borde vara en lager av något slag. Och mycket riktigt: Andechser Doppelbock Dunkel. Jag trodde att det skulle vara mer sötma i stilen.
  6. Sista ölen. ”Här räcker det med land och stil” tyckte Bobo. Och… Vad tusan var det i glaset? Ljus och nästan klar. Någon konstig blandstil? Lite jordig och fruktig, men samtidigt aningen syrlig med massor av amerikansk aromhumle. Jordigt jästig. En hel del alkohol. Någon av gästerna funderade på saison. En jättekonstig amerikansk IPA? En experimentstil? Ju mer vi drack ju mer konfunderade blev vi. Mycket humle, lite beska. Amerikanskt, var vi övertygade om. New York State, påpekade Bobo. Vi blev ännu mer förvirrade. ”Två sädesslag!” Till slut halade han fram flaskan: Southern Tier Über Sun.
Tja, det gick väl som förra gången ungefär. Man lär sig en hel del om sig själv och sina preferenser när man blindprovar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar