2010-08-31

Ocean Single Hop Pilgrim

Ny vecka, ny real ale på De Klomp: Single Hop Pilgrim från Oceanbryggeriet är en pale ale med 100% engelsk Pilgrim-humle (45 IBU) och 5,2% alkohol. Det är en provbryggd gjord inför Systembolagets vår-sortiment 2011 där två öl med samma malt/jäst-bas men med olika humlesorter ska lanseras. Den andra från Oceanbryggeriet är Single Hop Galena med amerikansk humle.

Färgen är mörkt guld med lite brunt, vätskan är klar. Skummet är varmvitt och lågt.

Doften är torr med toner av kalk och alger.

Smaken är först frisk och rätt besk med jordiga toner, sedan kommer halm och en dov beska. Torra lite syrliga smaker med en mineralisk ton av jod. Eftersmaken har en mjölig smak, men också färska blommor och en ordentlig beska med en lite syrlig ton i slutet. Jag noterar också en smak av våt skogsmossa, som jag börjar tycka är något av en hussmak.

Kolsyran är medel till lätt, vätskan är rätt lätt.

En obalanserad öl där bitterhumlen tar över aromhumlen och maltens smaker. Fortfarande okej som cask ale.

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml (jag drack dock en halvpint).

2010-08-29

Systembolagets nyheter januari 1999


Förutom den vanliga listan av nya drycker bjuder Systembolagets Varunytt januari 1999 på en kort genomgång av doft- och smakord, en halvsida vardera om den italienska vinlagen och vinlandet Chile, ett uppslag om Sherry, ytterligare en halvsida om Sydaftikas vindistrikt, en kvartssida om Tysklands viner och en halvsida om indelningen av vindistriktet Bordeaux.

Som vanligt vid den här tiden fanns i slutet en trekvartssida ”Inspiration” som i kåserande ton skissar en trerättersmiddag utan exakta recept. Den här vintermånaden tycker de att läsarna ska bjuda på Selleritoast med kycklinglever och trattkantareller, Stekt torksfilé med potatismos och pepparrotssmör och så Kyld morots- och apelsinsoppa. Tja, det låter väl gott.

Nya öl? Jodå.
  • Spaten
  • Tjeckiskt Öl
  • Saranac Adriondack Amber
Tjeckiskt Öl är en ljus tjeckisk pils producerat av Litovel på 5%. Och jag gissar att det var deras vanliga Original Litovel Premium med annan, snarlik, etikett.

Under rubriken Övrigt fanns också en del ölrelaterade nyheter:

Min gamla favoritlager Pripps 1828 kom nu på 330 ml flaska. Två år senare skulle tillverkningen upphöra då nybildade Carlsberg Sverige rensade bland varumärkena.

Avesta Export (Avesta Bryggeri) kommer på halvlitersburk. Avesta gick i konkurs 7 år senare.

Åttaprocents-budgetlagern Bulldozer (Pripps) på halvlitersburk kvalade från beställningssortimentet. Den bör också ha försvunnit kring 2001.

Österrikiska Gösser går över från returglas till profilglas, vilket jag tror betydde att den då också slutade licenstillverkas av Åbro.

Kopparbergs Special Brew på halvlitersburk kvalar in från beställningssortimentet.

Detsamma gör Pite Pils (Zeunerts) på halvlitersflaska. Zeuners Bryggeri skulle en kort tid senare bli uppköpta av Kopparbergs Bryggeri.

Vargöl på hlavlitersflaska från Hallsta Bryggeri kom också in i ordinarie sortiment. De hade mindre än ett år kvar innan de gick i konkurs, enligt Hallstahammars kommuns hemsida verkar lokalerna fortfarande vara lediga.

Och så byter Kungsholmens Kalasöl namn till Nils Oscar N:o 8 Kalasöl. Om du undrar över ”N:o 8” så kan du läsa mer här.

Detta om detta. Det känns väldigt länge sedan. Fasen så mycket roligare ölsverige blivit på knappt 11 år!

2010-08-28

S:t Eriks Pompona Porter

Grått och duggregnigt ute. Det börjar bli säsong för lite tyngre öl. Och måhända är S:t Eriks Pompona Porter en sådan?

Det är en en engelsk porter där engelsk chokladmalt och vanilj av sorten Pompona ingår i receptet. Jag har försökt kolla bland pressmeddelandena, men hittar ingenstans om när och hur vaniljen tillsätts under bryggningen. Receptet, förresten, har som brukligt med S:t Eriks tagits fram av Galateas kringflygande bryggare Jessica Heidrich. Själva tillverkningen sker hos Gamla Slottskällan och alkoholhalten är 5,4%.

Färgen är mycket mörkt rödbrun, ungefär som en mörkare variant av Coca-Cola. Vätskan är klar. Det stora bruna skummet är luftigt med en ojämn topp. Lite skumrester fastnar på glaset.

Doften har den där typiska porter-syrligheten. Det finns också en söt ton av vanilj. Men jag noterar även en metallisk-kemisk ton, liksom en doft av drickchoklad och chokladbitar.

Smaken är… Torr med lite konstgjorda toner av choklad-essens. Förutom vaniljfyllda smaker av Marabou-mjölkchoklad finns här en ren ganska lätt beska, rostad malt och en lätt syrlighet. Kroppen är förvånande svag. Eftersmaken är något besk med en växande vaniljsmak och lite rostad havre. Avslutningen är något besk med en syntetisk känsla.

Kolsyran är stark, bubblorna mycket små. Vätskan är blaskig.

En porter som saknar kropp, en avrundande sötma som vaniljen hade behövt… Alltså… Någon gång när jag var liten, kanske utomlands, drack jag en kolsyrad läskedryck med chokladsmak (Nej, det var inte choklad-Zingo, det är jag för ung för). Den hade en chokladsmak ungefär i den här stilen. En märklig öl.

Betyg: 2,7. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment höst 2010 (lanseras 1 september). Pris: 19:90 för 330 ml (denna flaska var dock ett varuprov).

2010-08-27

Ocean India Pale Ale

Jag upptäckte att det låg en lapp och prasslade i bröstfickan. Det var en recension som jag klottrade ner i torsdags på De Klomp i väntan på att frugan skulle dyka upp för att musselfrossa. Ölen som jag drack var India Pale Ale från Oceanbryggeriet på cask.

Detta cask pluggades i söndags och började serveras dagen efter. Såväl Take som Petter i baren var dock överens att den först nu nått optimal mognad. Knepigt, sånt där. Det är en engelsk IPA på 5,6%.

För de läsare som är data-adicts kan jag nämna att jag drack den på fat försommaren 2008, och gav den då 3,9 i betyg.

Färgen är guld med lite brunt, vätskan klar. Det låga skummet är mycket luftigt och vitt. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är lätt, men långt från simpel: Gräsig engelsk humle, aningar av jäst, mossa, sav och bläck.

Smaken är betydligt kraftigare med blommor och lite exotiska syrliga frukter, tobak och citronsyra. Den medelsöta malten är i bakgrunden. Eftermaken har en bra beska och aningar av jord och svamp.

Kolsyran är sådär som man bara kan uppleva från ett välhållet cask: Mycket lätt men ändå massor av små livliga bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

Smaskens! Hoppas kommande real ale blir lika bra som säsongspremiären.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

2010-08-25

Systembolagets Oktoberfest-släpp 1 september 2010


Årets oktoberfestöl släpps på tisdag onsdag 1 september. Klassiker blandas med nya bekantskaper. Bara att börja värma surkålen. Alla varor ligger i modul T9 vilket innebär att butikscheferna har stor makt över hur mycket av vad som ska tas hem.

Namn, styrka, storlek, pris
Red October? Anar jag en ordvits?

2010-08-24

Midtfyn Blindeøl

En öl med vars etikett jag hajade till för i butiken: Den var ju helt tom?

Fast det var den inte. Ölets namn, styrka och stil står präglat över hela etiketten med punktskrift, och bara så. Det är resultatet av ett samarbete mellan Midtfyns Bryghus, Danska Coop, Mantax etiketter och Dansk Blindesamfund. När jag köpte flaskan bidrag jag också med 2 DKR till denna förening.

Fast jag fuskade och surfade i stället fram att ölen heter Blindeøl, är en engelsk brown ale och har alkoholhalten 6,8%.

När jag häller upp den möts jag av en varmt brun vätska. Den är grumlig och har ett två fingrar högt ljusbeige skum. Inga skumrester blir kvar.

Doften är maltig med toner av mixade nötter och russin-sötma. Något slags syrlighet och en rå medelstark beska. Tror jag känner lite jäst också.

Smaken är söt med toner av mjölkchoklad och kaffe. Lite syrlig-beska toner. Medelstor kropp. Eftersmaken är lite besk med söt kakao, jäst och lite nötter.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är lätt men också något kladdig.

Nja. Lite oren i allmänhet, för mycket choklad och jäst. Ingen imponerande öl.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Köpt hos Kvickly i Helsingør, Danmark. Pris: 34:95 DKR.

Systembolagets tillfälliga nyheter september 2010

Tisdagen Onsdagen den 1 september släpper Systembolaget följande tillfälliga nyheter. När de inköpta flaskorna tar slut så är de slut. Alla är i modul T5, alltså de största butikerna.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Hörrni... Maharaja. Och XX Bitter. Gott i höstrusket.

Systembolagets säsongsnyheter hösten 2010.

Bild: Carlsberg Sverige.

Onsdagen den 1 september kommer Systembolaget att ställa ut följande öl på hyllorna, de ingår i säsongssortimentet höst (som man kan läsa mer om här) och ölen är alla tänkta att passa till ”mustiga grytor”. De kommer att lagerhållas fram till 15 november.

Namn, alkoholhalt, storlek, pris
Som anglofil kan jag inte annat än vara nöjd med det här släppet. Nu fattas bara en insutten fåtölj och en öppen spis. Och en låda Walker's Tomato Ketchup Crisps, då.

Till detta kommer oktoberfestöl och tillfälliga nyheter. Återkommer till dem.

En öl har faktiskt kvalat in från beställningssortimentet till det fasta, det händer inte ofta:

2010-08-23

Nils Oscar Harvest Ale en gång till

För några veckor sedan (länk) recenserade jag Harvest Ale från Nils Oscar Company. Jag tyckte att den var tunn, obalanserad och gav den låga 2,75 i betyg. 5,5% alkohol och stilen engelsk pale ale.

Efter det blev jag övertygad om att det kan ha varit något problem med just den flaskan, så nu har jag köpt en ny och hällt upp den.

Färgen är djupt brunröd, vätskan helt klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar massor med skumrester på glaset.

Doften är relativt lätt med en hel del humle (blommor, gräs, pomerans) med en bra beska. Det finns en mjuk maltig bas med en liten sötma och toner av rågbröd.

Smaken är mycket söt och maltig med en hel del rostade toner (karamelliserat socker, nötter, brun farin). Hume finns också, den känns i huvudsak brittisk/tysk med blommiga/gräsiga smaker, torkade örtkryddor och lite torkad frukt. Men det finns ochså en lätt amerikansk ton av citronskal och grapefrukt. Fokus ligger mer på malten, som i en engelsk ESB. Eftersmaken är medelbesk med torkade exotiska frukter, halm, citronjuice, knäck och aningar av syrligt godis.

Kolsyran är mild till medel bubblorna mycket små, vätskan mjuk.

Jodå, det här var en betydligt bättre flaska än den förra. Tycker att det en trevlig engelsk pale ale, om inte en väl humlad ESB. God. Betyget blir också mycket högre än det förra försöket.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2010 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 500 ml.

2010-08-22

Kopparbergs Svensk Fatöl

Svensk Fatöl från Kopparbergs Bryggeri är en av dessa budgetöl som man kan hitta på stormarknader till mer eller mindre ständiga specialerbjudanden. Alkoholhalten är 2,8% och stilen ljus eurolager.

Den här ölen har jag köpt en hel del av under senaste halvåret, måste jag erkänna. Men jag har ständigt glömt bort att fotografera burken och recensera innehållet. Så nu när sista burken från flaket var i kylen så var det bara att sätta igång. Passade dessutom bra en dag som denna när jag ville ta det lite lugnare på alkoholfronten.

Färgen är ljust gul, vätskan är klar. Det två fingrar höga vita skummet sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är mild med aningar av papper, deg, anonym humle och kalk.

Smaken är i ärlighetens namn rätt mild den med. Pappersmassa/papper, lite mild sötma, konstgjord beska. Kroppen är svag. Peppriga papperstoner i eftersmaken så väl som deg och en aning beska örter.

Kolsyran är rätt stark, de små bubblorna friska. Vätskan är blaskig.

Svaga smaker, och en del bismaker. Trots det inte så illa som många av konkurrenterna i segmentet ”budget-tvåkommaåtta”. Jag har druckit värre. Och undrar om den här någonsin har funnits på fat?

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Livsmedelshandeln. Pris: 69:00 för 24×500 ml.

LPA - Linköping Pale Ale

Någon gång under sommaren 2009 började Ölands Gårdsbryggeri att brygga en specialöl åt Bishops Arms Linköping: Vår Egen LPA. Det är den som bilden här bredvid egentligen illustrerar. På Stockholm Beer & Whiskey Festival samma år drack jag en skvätt av den (omnämnt här), fast det blev aldrig av att recensera den.

Så lades Ölands-bryggeriet ner och ölen med dem, trodde jag. Men när jag och frun var på BA i går eftermiddag (i ärlighetens namn mest för att gå på toaletten) så hade de åter denna amerikanska pale ale på fat, nu bryggd av Eskilstuna Ölkultur. Jag tog dumt nog ingen bild av pumpklippet, men jag tror att den nu bytt namn till LPA - Linköping Pale Ale, att alkoholhalten ligger kvar på 5,7% och att stilen är amerikansk pale ale. Jag mottar gärna rättelser…

Färgen är bärnsten med en aning brunt; vätskan får lite kylgrumling när den hälls upp. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, lite skumrester blir kvar på glaset när det sakta sjunker ner.

Doften är medelbesk med ganska mycket av amerikanska citrus-toner, men också en kemisk ton av såpa.

Den amerikanska humlen dominerar smaken och ger en medelstor beska samt toner av citronskal, ananas och tallbarr. Det finns tyvärr också en lätt kemisk bismak liksom en aning av syrlighet i beskan. Kroppen är medelstor. Citrusskalen återkommer i eftersmaken, blandad med en lätt sötma, en robust ren beska och diverse exotiska frukter.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är nästan vassa i munnen. Vätskan är något krämig.

En APA med en bra beska, men ölen i sin helhet känns lite för obalanserad, spretig och oren för att riktigt gillas av mig. Jag har märkt att de få öl jag druckit från Eskilstuna Ölkultur flyttar mig tillbaka 10-15 år i mikrobryggar-Sverige. Det var intressant och kul då, men nu har ribban höjts ordentligt.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 400 ml.

Southern Tier ÜberSun

En av de två ”svåra” ölen i gårdagens blindprovning på De Klomp var den sista, som visade sig vara ÜberSun, en amerikansk veteöl på 8% från Southern Tier. Enligt dem själva är det en hybrid av en american pale wheat ale och en DIPA, inte ett wheat wine som jag felaktigt sa under provningen.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det låga vita skummet lämnar en del rester på glaset.

Doften är humlig med amerikanska citrus-toner. Lite syrliga vete-dofter, massor av honung och en aning alkohol.

Smaken börjar med vetedeg, sedan kommer lite lätta beska toner. Det finns stora mängder fruktig aromhumle med tydliga toner av gräs, liksom värmande alkohol och lite orena jordiga smaker. Eftersmaken är lite söt med en hel del citrus, vetemjöl och honung. Avslutningen är balanserat söt.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna lätta. Vätskan är medel-mjuk.

Något som förbryllar mig lite är när den här ölen egentligen bryggdes. Southern Tier har inte alls med den i sina listningar. Om jag tolkar deras säljmaterial rätt så har den inte tillverkats sedan april 2009. Det skulle i så fall förklara varför beskan var så mild. Jag har bett Bobo att kolla om han kan ta reda på mer i det här ämnet. Eller är det någon från importören Brill som läser det här och som kan hjälpa till?

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: ?? för 650 ml (fast jag drack den från ölprovningsresterna).

2010-08-21

Rapport från en blindprovning


Att hålla i en blindprovning där inte ens jag har en blek aning om vad som kommer är ett vågspel. Den här gången var jag i alla fall medveten om hur svårt det skulle bli. Bland gästerna var det idel stammisar samt krögaren, så jag hade alla fall lite att luta mig mot. Innan vi började pratade jag lite av det svåra men nyttiga i att inte kunna döma ölen efter etiketten. Vi fick också veta frän Bobo som valt dryckerna att alla öl kom från flaska.
  1. En klar, brunsvart öl. Rostade toner, lite torr. En något igenkännbar lite fruktig-jästig smak. Alkohol? 5,6%? Vi gissade på en ospecificerad tysk eller tjeckisk schwarzbier. Rätt svar: Brewdog Zeitgeist.
  2. En gyllene öl vars doft fullkomligt skrek ”Hej jag kommer från Belgien!” i sin jästighet och sötma. Men vad var det? För torr för att vara en trippel och för ljus för att vara dubbel. Belgisk blond? Jo, troligen. Men vilken? Det fanns tydliga toner av björnklister/sötmandel som tydde på mycket alkohol. Jag var iväg och flummade kring Ommegang. Rätt svar: Gordon's Finest Gold.
  3. Lite mörkare än den förra. Lite blaskig. Belgisk. En ljus dubbel? En lite mörk blond? Lite toner av vetemjöl. Vi funderade rätt länge på den här. Den var lite spretig och kändes lite enkel. Kunde det vara något svenskt? Amerikanskt? Nej, det var belgiskt enligt Bobo. Efter att ha filosoferat kring en hög bryggerier gav vi upp. Rätt svar: Ten Duinen Rousse.
  4. Bobo tyckte att vi borde klara den som nu hälldes upp, så pressen blev ännu hårdare. Brun. Rejält grumlig. Betydligt snyggare än den förra i både doft och smak. Jag gissade förstrött på Gulden Draak. Klosteröl, fick vi veta. Inte heller La Trappe Dubbel, för den här var belgisk. Vi började gå igenom Trappisterna en för en men till sist kom Take på att det måste vara Trappistes Rochefort 8. Och det var det.
  5. Nu blev det lite ljusare: Bärnstensfärgad, klar. Viss sötma. Massor av honung. En hel del malt och märkbar alkohol. Var den månne brittisk? Nä, några av gästerna kom fram till att det borde vara en lager av något slag. Och mycket riktigt: Andechser Doppelbock Dunkel. Jag trodde att det skulle vara mer sötma i stilen.
  6. Sista ölen. ”Här räcker det med land och stil” tyckte Bobo. Och… Vad tusan var det i glaset? Ljus och nästan klar. Någon konstig blandstil? Lite jordig och fruktig, men samtidigt aningen syrlig med massor av amerikansk aromhumle. Jordigt jästig. En hel del alkohol. Någon av gästerna funderade på saison. En jättekonstig amerikansk IPA? En experimentstil? Ju mer vi drack ju mer konfunderade blev vi. Mycket humle, lite beska. Amerikanskt, var vi övertygade om. New York State, påpekade Bobo. Vi blev ännu mer förvirrade. ”Två sädesslag!” Till slut halade han fram flaskan: Southern Tier Über Sun.
Tja, det gick väl som förra gången ungefär. Man lär sig en hel del om sig själv och sina preferenser när man blindprovar!

2010-08-20

S:t Eriks Dubh

Spänningen stiger. Ska jag lyckas bli näst först i bloggosfären att recensera denna öl, som jag vet att minst BeerSweden fått i sin brevlåda idag? Det var bara att fotografera och hälla upp så fort det gick.

Dubh är enligt etiketten en russian imperial stout från Galatea på 10,7%. Den har lagrats i fat under ett halvår som tidigare innehållit whisky från Glenmorangie och Laphroaig. Bryggning har skett hos Gamla Slottskällan under ledning av Jessica Heidrich.

Färgen är svart; det fingertjocka skummet är mycket luftigt och beige. Det sjunker snabbt och lämnar lite skumrester efter sig på glaset.

Doften är söt, rökig och lite humlig. Tydliga toner av Islay-whiskey. Kaffe, choklad och vanilj-godis. Lite alkohol i bakgrunden.

Smaken är inte så tung eller rökig som jag gissat: Torra maltiga toner med aningar av torv-rök, inte rökmalt. Kroppen är medelstor. Det finns smaker av vanilj, ekträ och syrligt godis. Eftersmaken är sötaktig med toner av karamell, mild kanadensisk whiskey och choklad. Alkoholen är väl gömd.

Kolsyran är medium till mild, bubblorna är små och kortlivade. Vätskan är medelmjuk och lite torr. Jag hade nog hoppats på lite mer tjockhet och mjukhet.

En fatlagrad RIS utan de där jobbiga smörkola-tonerna som vissa andra har. När jag i våras pratade med Jessica påpekade hon att många fatlagrade öl som förlorade kroppen under lagringen. Jag antar att den här är gjord med avsikt att inte vara sådan, så jag blev aningen besviken av att den inte var kraftigare i munkänslan. Trots det en väldigt elegant öl.

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Gåva.

2010-08-17

SB&WF 2010 - listan fylls på

SB&WF 2009

Nu har Stockholm Beer & Whiskey Festival börjat fylla på listan med utställare och vad de ska ha med sig inför årets festival. Ticnet verkar också släppt biljetterna.

Jag ser att det kommer en del danskar och finnar som inte varit på plats tidigare, och att mängden småbryggerier (både svenska och nordiska) nog aldrig varit så här stort. Båda sakerna gillar jag.

Av de stora drakarna verkar bara (som vanligt) Kopparbergs saknas.

Utställarlistan.

Jag är där torsdag och torsdag. Ses vi?

2010-08-16

Hantverksbryggeriet Baronen, igen

Ni bestämde! Jag frågade vilka av de mer eller mindre slumpmässigt valda ölen som råkade finnas i min kyl som jag skulle recensera i kväll, och resultatet blev rätt jämnt: Blue Mountain Stout 22%, Blindeøl 13%, Baronen 32% och Celebration 30%. 88 hann rösta.

Jag har faktiskt redan recenserat Hantverksbryggeriet Baronen, ett barley wine på 9%, länk. Men det var för knappt två år sedan, och något borde väl ha hänt i flaskan. Frågan är om den utvecklats positivt eller blivit förstörd? Jag har fått för mig att ölen bryggdes under sommaren 2008.

Det pyser i alla fall något om flaskan när jag öppnar den. Ölen som sipprar ut ur flaskan är mörkt, mörkt brun och vätskan är ganska så grumlig – det finns en ordenlig jästklump i botten av flaskan. Det låga skummet är varmt ljusbrunt, och det sjunker långsamt utan att lämna mycket rester på glaset. Vätskan ger redan vid upphällningen ett lite tjockt och nästan oljigt intryck.

Doften är fylld av finaste knäck och smörkola. Lite gammalt trävirke, starkvin, glögg och julkyddor. Lite alkohol (konjak) och en ton av cigarrer.

Smaken är verkligen ett starkt argument för att lagra öl av den här typen. Den är komplex och djup, men samtidigt väldigt avrundad, sammanhållen och slipad. Lätta toner av julkryddor och glögg, lite kandisocker och lite tobak-läder-ädelträ. Chokladtryffel. Den är ganska söt, men trots det och den väl tilltagna alkoholhalten (som knappt märks i smaken alls) är kroppen bara medelstor. Men det gör faktiskt den här smakbomben relativt lättdrucken. Det finns en lätt sälta i bakgrunden liksom en mycket lätt men väl balanserande ren beska. Eftersmaken har åter den där tonen av ceder- och ekträ, lite hasselnötter, russin och dadlar. Avslutningen är mjukt söt med en aning alkohol och fernissa.

Vätskan är verkligen tjock och mjuk, lite som att dricka sockerlag eller möjligen ett gammalt starkvin. Jag blir nästan kladdig om läpparna. Kolsyran är mycket mild med få bubblor, men de som finns är små och förvånansvärt friska den korta tid de överlever.

Jo, jag vet. Bias… Vi har diskuterat det. Det har diskuterats på bloggar och forum så långe ölrecenserande funnits på nätet: Det är fler som ger höga betyg till den här typen av öl än vad de ger en i stilen lika välgjord ljus eurolager eller amerikansk light lager. Men likt förbaskat gör inte ens jag, det. Men det är inte lätt att stå emot när man står inför en sån här fantastisk smakupplevelse. Ren flytande lyx.

För de som oroar sig över att jag håller i mig så här starka grejer en måndagskväll kan jag lugna lite: Jag drack bara strax över hälften av flaskans innehåll, dels på grund av den mycket kraftiga jästfällningen i flaskan, dels på grund av att ölen efter en stund blev något för tung och jag insåg väl att det var nog efter ett tag. Detta kanske borde sänka betyget någon tiondel.

Betyget blir därför 4,55 (att jämföra med det 3,95 som jag stressade fram på provningen för 2 år sedan). Wow. Tack för det, läsare!

Ni bestämmer!

Mina läsare. Bild: Robert Couse-Baker. Licens.

Dags för lite läsarmakt. Jag har följande fyra öl i kylen. I kväll kommer jag att recensera en av dem. Vilken? Du bestämmer genom att rösta i rutan till höger!

Ölen är
Undersökningen stänger 20:25 i kväll.

2010-08-15

Lite BA-funderingar

Beer Advocate är den amerikanska siten där jag skriver in mina recensioner. De tycker att det här är deras mål med siten.
  • Wake the masses to better beer options.
  • Give beer consumers a voice.
  • Empower them to learn, share, and advocate.
  • Rally to support the beer industry.
  • Put the Respect back into Beer.
Ibland får jag frågan varför jag i stället inte använder den andra stora siten Rate Beer som har mycket bättre täckning av europeisk öl, har snabbare uppdateringar och är allmänt bättre sådär.

Tja, det har väl flera skäl.

Det främsta är att jag själv pysslar lite på siten och är ansvarig för bevakningen av Sverige-Norge-Danmark-Finland (det sista är mindre lyckat, jag har ingen koll alls på finsk öl). Vilket innebär att jag får ändra detaljer för öl och bryggerier, lägga in evenemang och addera öl utan att recensera. Jag godkänner också nya platser och evenemang i mitt område. Men inte ta bort, dela upp eller slå samman någonting.

Sedan är det vana och bekvämlighet: Alla mina recensioner sedan januari 2004 ligger där, och betygsskalan tycker jag passar mig bättre än vad RB gör. Och så gillar jag lite att de inte gillar tickers som recenserar väldiga mängder öl med recensioner som ”Brun. Lite nötig smak. Rätt god”.

Fast Beer Advocate kan vara väldigt frustrerande också. I det lilla imperium som grundarna bröderna Todd och Jason Alström driver, siten, tidningen Beer Advocate Magazine, fyra årliga ölfestivaler i Boston och diverse frilansskrivande så är det siten som inte bär sig ekonomiskt utan bärs av de andra verksamheterna.

Visserligen verkar det som de små annonser som dyker upp på vissa sidor (”partners”) numera drar in lite pengar, men flera tidigare annonsförsök har avbrutits fort eftersom de inte dragit in märkbara mängder pengar.

Det har under de senare åren blivit allt mer uppenbart att det är siten som kommer i sista hand, efter festerna och tidningen. Vissa saker som måste göras av de så kallade ölbröderna, som att slå samman duplikat eller ändra bryggeri för en öl. Och det kan mycket väl gå flera månader, ja år innan det sker.

Uppenbarligen drivs siten med en stor gnutta paranoia. Policyn för hur saker går till är tydligt framtagen för att motverka alla de elaka medmänniskorna på siten som vill bröderna illa. Siten ses nämligen inte som ett företag (vilket verkar vara fallet för Rate Beer) utan som ett mycket privat och närmast religiöst missionerade uttryck för dem som privatpersoner. Det är deras site, och de har vid flera tillfällen varit mycket noga att påpeka att de anser allt på siten inklusive recensioner, diskussioner och data som deras privata egendom.

Om jag fattat det jag läst mellan raderna beror mycket av den här rädslan på en incident i sitens barndom i andra halvan av nittiotalet då en betrodd person blev osams med bröderna och raderade det han lagt till. Man kan (numera) radera de recensioner man själv skrivit en och en, men man kan inte radera något annat inklusive sitt konto.

Varför tar jag upp det här just nu?

Jo, under de senaste dagarna har ölbröderna skissat på en ny policy där öl utan recensioner ska tas bort efter ett år. Det finns två sätt en sådan öl kan ha dykt upp i databasen: Antingen har jag eller någon av mina BeerFlyGuide-kollegor (det finns omkring 50 av oss i världen) lagt in den, eller så har någon använt ett kryphål: Lägga till en öl med en nonsensrecension som sedan raderas. Troligen för att lägga krokben för bröderna och deras livsmission. Eller nåt.

Själv är jag mot den här eventuella ändringen. Jag vill gärna ha all öl som ett bryggeri ska finnas i databasen, att ha som en referens för att se hur de utvecklas, vad de testat och vilka snedsteg som kanske gjorts en gång i tiden.

Argumenten för att ta bort de orecenserade ölen är annars att siten handlar om att dricka öl, inte om bryggerihistoria. För ett antal år sedan var samma debatt igång om att inte dricka lagrad öl, Beer Advocate skulle handla om ”Fresh Beer”. Siten var i sin ursprungaste form ett sätt att samla information om utgången öl och peka på vilka som sålde sådan i New England. Fast sedan fick bröderna smak för lagrad öl och det hela tystnade. Man kan dock som en följd av detta recensera öl från nedlagda bryggerier.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Det blev i alla fall ingen recension idag eftersom jag drack lite för mycket i går.

Om Old Engine Oil


I samband med kommentarerna kring Harviestoun Number Of The Beast Metal Edition kom en diskussion om vilken stil den mörka Old Engine Oil hade.

Så när jag var hos De Klomp igår passade jag på att ta ett kort på flaskan. Att notera är att den svagare cask-versionen saknar stilbeskrivning på pumpmärket. Och att det stått en hel del andra stilar på flaskan genom åren. Eller kan det vara olika för olika marknader?

Van Steenberge Gulden Draak

Det finns några ölsorter som jag, de gånger jag blir tillfrågad, brukar rekommendera för andra. Om jag tillfrågas om belgiska ale av någon som jag vet just upptäckt dessa öl och vill gå vidare brukar jag rekommendera Gulden Draak från Brouverij Van Steenberge.”Det är en ganska söt triple som råkar vara mörk. God och lite annorlunda.” brukar det låta. Jag sålde slut på en kartong på kort tid när jag stod i båset på BeerExpo i våras.

Fast varje gång jag gör det inser jag samtidigt att jag inte druckit en hel falska, än mindre recenserat den. Så igår efter provningen tyckte jag att det var dags. Fast nu när jag ska skriva om den inser jag att det verkar som om man ändrat stilbeteckningen. I stället för ”dark tripel” beskriver bryggeriet den som ”barley wine”. Hos Beer Advocate kategoriseras den som ”Belgian dark strong ale”. Vilket väl också är korrekt. Alkoholhalten är 10,5%.

Färgen är brun-röd, vätskan är klar. Det stora ljusbruna skummet är luftigt och sjunker långsamt ner lämnandes massor av tjocka skumrester på glaset.

Doften är frisk och lite rostad. Fenoltoner av gammaldags tvål och allmänna kemikalier. Lite torr beska i bakgrunden.

Smaken är mycket söt med kryddiga och rostade fruktiga toner. Det är inte utan att jag kommer att tänka på Coca-Cola med dess karamelltoner och kryddor. Syrliga-beska aningar i eftersmaken liksom lite jäst och värmande alkohol. Jordiga-fruktiga toner i slutet.

Kolsyran är frisk, men väldigt kort. Vätskan är lite tjock utan att vara krämig.

Okej, den var inte så intressant eller komplex som jag hade fått för mig. Inte på något sått någon dålig öl, men inte heller något extra. Ett stort minus för flaskan förresten. När den började säljas var den gjord i vitmålad keramik. När det blev för dyrt gick man över till att vitmåla färgat glas. Nu säljs den i en mörk glasflaska med en ganska ful vit krympplast runt.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Flaska på krogen (De Klomp). Pris: 99:00 för 330 ml.

2010-08-13

Baggens välhumlade sommarbock

Om man vill ha en öl i en stil som knappt finns, vad gör man då? Brygger den själv, uppenbarligen. Baggen från Beerwell gjorde det i juni då han åkte ner till Drakens Ångbryggeri i Göteborg och tillsammans med dem en välhumlad bock som kallades just… Baggens Välhumlade Sommarbock. Alkoholhalten är 7,5%. Ingen IBU-notering på den snygga etiketten (som fått Caroline att referera till flaskan som ”tapetölen”). Ingredienser: Vetemalt, pilsnermalt, karamellmalt. Humle: Green Bullet, Mouteka och Amarillo.

Den här välhumlade ölen, om jag minns rätt är den kraftigt inspiererad av de öl som Brooklyn och Schneider gjorde för något år sedan, är enligt upphovsmannen troligen aningen aningen trött i humlen efter över 2 månader, men den ska fortfarande vara drickbar.

Färgen är orange-guld, vätskan grumlig. Det två fingrar höga skummet är ljusgult och kompakt; det sjunker sakta lämnandes lite skumrester på kanten.

Doften… Det finns en tydlig syrlig veteöls-ton i bakgrunden liksom lite fenoler (”tvålfabrik” sa frugan) och fruktestrar (skumbananer med choklad). Men det är inte det som doften handlar om. Här är det humlen som står i första rummet. Den beska tonen sprider sig långt utanför glaset. Citrusfrukter, syrliga frukter, exotiska frukter (ananas), svarta vinbär, vindruvor och lite blommor (såna där små gula bollar man kan få i buketter). Vetetonerna och humlen harmonierar mycket väl med varandra.

Smaken är först sötaktig med lite vetetoner, men det övergår efter en stund till en humlebesk mycket torr och lite ”tom”. Denna märkliga smak/känsla övergår tck och lov mycket fort och lämner en balanserad eftersmak som innehåller såväl typiska smaker av en hefeweizen (bananer, exotisk frukt, lite kemiska toner och citronsyra) och en intrikat humlesmak med massor av exotiska frukter, en rejäl beska och smaker av torkade äpplen och päronsaft. Slutet är mjukt beskt med en fin bas av vetemjöl och mogen ost.

Jag hittar ingen alkohol i smaken. Möjligen lite mjuk värme i slutet.

Kolsyran är aningen starkare än medelstark, bubblorna medelstora och friska. Vätskan är mjuk/smooth.

Den bästa hembryggd jag druckit hittills. Jag skulle inte tveka att köpa ett par flaskor till på Systembolaget. Kanske inte riktigt i nivå med Brooklyn-Schneider-varianten, men å andra sidan…

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Hembryggd.

En film jag skulle vilja se

Amarillo

Synopsis: En närgången skildring av unga, adrenalinstinna danska fantombryggare stationerade i Camp Amarillo, ett bryggeri beläget i Pajottenland-provinsen i Belgien. I takt med att striderna mot reinheitsgebot-talibanerna blir blodigare, ökar bryggarnas isolering från de öldrickare man är där för att hjälpa. De unga bryggarna blir alltmer cyniska och desillusionerade. Vinnare av Grand Prix de la Houblon under ölfestivalen i Cannes 2010.

(parodi på Svenska Dagbladets notis om filmen Armadillo. Jag kunde inte låta bli.)

2010-08-11

Harviestoun Number of the Beast Metal Edition

Om jag måste välja ett enda skotskt bryggeri så blir det Harviestoun. Det lilla bryggeriet ligger bakom flera öl som jag verkligen tycker om: Framför allt deras blond ale Bitter & Twisted, men också portern Old Engine Oil och den bleka jul-alen Mr Sno'balls.

Så därför var mina förväntningar på den här ölen mycket höga, speciellt efter att importören Great Brands kört en hel del ”viral marknadsföring” för den på diverse ställen. Ölen är givetvis Number of the Beast Metal Edition, en stark blond ale på 6,66%. Den är bryggd med en del vete (omältat, gissar jag). Den har tagits fram i samarbete med populärmusikorkestern Iron Maiden.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. Det sjunker långsamt lämnandes en hel del skumrester på glaset.

Doften är söt och besk. Lite gräs/jord från engelsk humle och torra citrustoner från amerikansk humle.

Smaken är först besk och fruktig (mogna äpplen, aprikoser, apelsiner). En vass oren sötma passerar snabbt och ger rum för en sakta växande smått syrlig beska. Eftersmaken är rätt simpel och domineras av tre smaker: 1. En vass, lite unken sötma med en aning papper. 2. En ganska enkel stark beska med en växande kemisk bismak. 3. Värmande alkohol. Avslutningen adderar lite buljong.

Kolsyran är medelstark, de mjuka bubblorna är små. Vätskan är medel-mjuk.

En väldigt obalanserad öl, som ni förstår är jag riktigt besviken. Och med tanke på att i alla fall två andra ölbloggare hällt ut sina flaskor tror jag inte jag bara råkat ut för en dålig flaska.

Jag har en mycket svagt underbyggd teori vad som kan ha hänt: Hösten 2008 bryggde Harviestoun en engelsk blond ale på 3,6% som de kallade Number of the Beast. På något sätt dök någon kring Iron Maiden in och tyckte ”Kan ni inte brygga den med 6,66%? Du vet, odjurets tal. Det vore jätteskojigt!” och så tog de samma recept men kastade i proportionellt mer malt och humle för att få upp den till den där alkoholhalten. Och med det gick allt vad balans och kropp till alkoholen all världens väg.

Det är vad jag tror i alla fall…

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment augusti 2010 (tillgänglighet). Pris: 24:90 för 330 ml.

2010-08-09

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter augusti 2010

Följande produkter lanseras i de tre vinkällarbutikerna måndagen den 16 augusti 2010. De kan styckvis beställas från andra butiker samma dag.

Namn, alkoholhalt, storlek, pris
För mig personligen är det väl Nitro som lockar lite.

2010-08-08

Tree Kelowna Pilsner

Den andra och sista burken öl som min vän Björn tog med sig från västra Kanada är Kelowna Pilsner, en tysk pilsner på 4,8% bryggd av Tree Brewing i Kelowna, British Columbia.

Färgen är halmgul, vätskan blir en aning disig när den hälls upp men det går över. Det stora vita kompakta skummet sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är medelstark och det finns i den en lätt fruktig ton. Mineraler, kryddor och hö vilket brukar innebära tysk/tjeckisk ädelhumle. Jag hittar också lite sötma i bakgrunden.

Smaken är mjuk och balanserad. Låg beska. Å ena sidan är den rätt mild, å andra sidan saknar den inte en givande komplexitet. Jag hittar toner av gräs och halm och vitt bröd. Eftersmaken har en del humletoner utan att vara speciellt besk. Kryddor, en aning salt och söt malt. Den försvinner iväg snyggt.

En behaglig törstsläckare som får mig att tänka både på de tyska ”Gold”-ölen och svenska Landsort Lager.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Gåva från Kanada. Pris: Okänt, 500 ml burk.

2010-08-07

Nøgne Ø Imperial DunkelWit

En witbier. Som är extrastark. Välhumlad. Och mörk. Någon borde förklara för norrmännen hur saker och ting borde gå till. Eller låta dem hållas, kanske?

Nøgne Ø har i alla fall, den 21 juli 2009, gjort denna flaska Dunkel ImperialWit. Batch 439. 10%.

Färgen är mörkt brun-röd, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och sjunker efter ett tag ner till ett tunt lock. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är torr och besk med rostade och metalliska toner. En del kryddor (kryddnejlikor, muskot, koriander och kanel) och en aning apelsin.

Smaken är först intensiv med parfymerade toner av kryddor, örter och… Ja, det smakar som att dricka Old Spice-after shave! Muskot, kryddnejlika, kanel och andra julkryddor. Eftersmaken är värmande utan att smaka speciellt mycket alkohol. Kryddor och en lätt rostad ton samt lite vete-syrlighet. Eftersmaken är förvånande kort.

Kolsyran är mild, de få bubblorna små. Vätskan mjuk.

En intressant och spännande öl som nog varit god om det inte vore för den där den där skumma, ja nästan obehagliga, after shave-smaken. Har inget med witbier att göra om du frågar mig.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden-nyheterna juni 2010 (lagerstatus). Pris: 64:00 för 500 ml

2010-08-06

Notiser XXXV

Nu börjar det äntligen röra på sig i ölvärlden efter sommaren, dags för lite notiser.

= = =

Alla med intresse i den belgiska ölvärlden har vetat att bryggerigruppen Duvel Moortgat haft mycket pengar i sin kassa, vilket lett till ett antal uppköp senaste åren, exempelvis Liefmans och Chouffe. Nu har de presenterat nyheten att de köpt upp Brouwerij de Koninck, Antwerpen-bryggeriet som internationellt är mest kända för den belgiska pale alen de Koninck. Fast frågan är om inte de Koninck Amber är mer spridd i Sverige?

Med tanke på att Duvel Moortgat och den svenska distributören Galatea verkar vara kompisar så kanske vi får se mer de Koninck på krogen framöver?

= = =

Strömsholms Brygghus kommer att servera en helt ny öl på festivalerna i Nacka, Söderbärke och Örebro i höst: Malakias är en öl kring 6% som döpts efter pojken som 1889 brände ner halva Köping. Bryggarna är lite hemlighetsfulla, men jag gissar att det är en rauchbier av något slag. Ölet kommer också att finnas på vissa krogar.

2010-08-05

Tree Thirsty Beaver Amber Ale

En vän till mig var i somras över på en släktträff i västra Kanada. Och dessutom köpte han med sig ett par burkar öl till mig. Snällt.

Den första blir Thirsty Beaver Amber Ale, en amerikansk amber ale på 5% från Tree Brewing Company som ligger i Kelowna, British Columbia.

Färgen är bärnsten med lite rött, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. Det sjunker snabbt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är medel-besk med friska toner av knäck och smörkola. Humletoner av beska örter och gräs. Den är rätt torr.

Smaken är ganska lätt med en fin mix av gräs/hö/blommor och söt knäck/nötter. Eftersmaken är kort och småsöt med toner av torkad frukt, mossa och biffbuljong.

Kolsyran är frisk med små kortlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En respektabel amber/red ale med en småskum smak av skogsmossa i eftersmaken. Som dessutom är nämnd på listan ”Världens bästa namn på öl”!

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Gåva. Pris: Okänt för 500 ml burk.

2 ölprovningar på De Klomp


You drive us wild, we'll drive you home!

Eller nåt. Två öppna ölprovnignar på De Klomp har just blivit spikade:

Blindprovning II

Lördag 21 augusti 14:00-15:00

Vi provar 6 öl helt utan att ha en aning om vad vi dricker.

Vid förra blindprovingen i vintras lyckades vi pricka in 2 öl, vara rätt nära i 2 fall och ha vansinnigt fel i 2. Blir det ett bättre resultat den här gången?

150:-. Ingen föranmälan. Efter provningen håller bar och kök öppet som vanligt.

Brills bästa
Lördag 4 september 14:00-15:00

Brill & Co kommer förbi De Klomp för en ölprovning. De är en distributör med ett digert sortiment av svensk och importerad kvalitetsöl och har lovat att ta med några av de bästa ölen de har.

150:-. Ingen föranmälan. Efter provningen håller kök och bar öppet som brukligt.

2010-08-04

Chimay blå 1999 igen

Chimay Blå. Från 1999. Med råge den äldsta ölen jag har i skafferiet. Köpte några flaskor i februari 2008 när ett parti plötsligt dök upp hos Systembolaget.

I februari 2009 recenserade jag den (länk) och gav den höga 4,2 med en brasklapp att den nog passerat sin topp.

Så hur har det gått såhär ytterligare 1½ år senare?

Rätt illa, faktiskt. Den ser ungefär likadan ut, men doften börjar bli väldigt rostad med söta toner av russin, men också en del vinägertoner i bakgrunden.

Smaken är rå, sirapssöt och lite vass. Massor av russin och torkade aprikoser. Men den saknar nästan helt kropp och botten, det är som att dricka något slags russin-smaksatt läsk. Eftersmaken är lite behagligare med gott om oxiderade fruktiga toner och en mild men ändå vass beska som blandas med lite syrliga toner. Alkoholen i slutet är framfusig och lite vass, som i en dålig whisky.

Kolsyran är vass och relativt stark, åter som att dricka billig läsk. Vätskan är blaskig men samtidigt lite socker-kladdig.

Det må åter vara min lagringsplats som är dum, men den här är verkligen inte speciellt smaskig. En bit tvåårslagrad Svecia till gjorde den dock uthärdlig. Hoppas det här är sista flaskan…

2010-08-03

Nils Oscar Harvest Ale

Senare tillägg: Jag blev övertygad om att just den flaska som recenserats nedan är från en dålig flaska. Jag recenserade den därför igen med ett bättre resultat: Länk.

Tänkte, mest för omväxlingen, dricka en ny öl. Efter att ha druckit den till husmanskost (isterband och stuvad potatis) tidigare i kväll fortsätta med samma öl: Harvest Ale, en amerikansk pale ale från Nils Oscar Company. Humlen är amerikansk Amarillo och brittisk East Kent Golding, alkoholhalten är 5,5%.

Färgen är röd-bärnsten, det tre fingrar höga skummet är varmt smutsvitt. Det lämnar en hel del rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är humlig och lite sur. En hel del karamell-kola och honung. Det finns också toner av trä och parfymerade rengöringsmedel. Den är rätt obalanserad och konstgjord, lite som en ofärdig hembrygd.

Smaken domineras först av en (lite vass) humleton med gran/tall och trä. Lite söta citrustoner och en aning av doftblock. Det finns en robust maltig botten med smaker av hö, småkakor och karamell. Sur-syrliga toner av citronjuice, lite blandade torkade frukter och köttbuljong samt en tydlig smak av furuvirke.

Kolsyran är medelstark, vätskan medelmjuk.

Nej ni, det här var ingen bra öl, den känns inte färdig. Lite som de mer humlade brittiska IPA som dök upp från stapplande svenska småbryggerierna i slutet av nottiotalet. Charmigt då, inte nu.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2010 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 500 ml.

Öppen ölprovning: Imperial stout

Ännu mer reklam för mig själv: På lördag 14 augusti 14:00 blir det öppen ölprovning på De Klomp igen.

Temat är Imperial stout, och det blir 6 sorter av denna typ. Amerikanskt och europeiskt.

150:-. Ingen föranmälan. Baren och köket är öppet direkt efter provningen.

Om du finns på Facebook och tänker komma, kolla gärna på evenemanget.

BeerSweden nere

En av sveriges absolut bästa ölbloggar, BeerSweden, har råkat ut för problem. På sin Facebook-sida skriver Darren, som just nu är på Great British Beer Festival i London, följande:
... a server has crashed at my hosting provider. This is, in fact, good news, as it means they may be able to restore the blog. Cross all your fingers and toes people!
Vad som först verkade vara ett intrång är alltså ett tekniskt problem, jag hoppas att det går att få tillbaka allt.

Hm, det var länge sedan jag gjorde bloggbackup.

Senare uppdatering: Nu verkar nästan allt vara återställt. Pust.