2009-12-31

2009

2009. Ett år sedan jag skrev mina tankar om 2008 (länk).

Jag börjar med det tekniska: Antalet inlägg på Ofiltrerat har minskat något jämfört med då (530 jämfört med 580), men det skyller jag på "notiser"-serien. Läsare har enligt Google Analytics ökat från 3.300 läsare per vecka till förbluffande 4.500. Kul med ett så stort intresse, som bara verkar växa och växa. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig. Fast jag tycker att ni är lite dåliga på att kommentera.

Det har ju varit ett krisår, men inte för ölbranschen. Alla röster, från Carlsberg till de minsta, har samma kommentar till året: "Vi säljer mer och mer!". För många har det lett till rena kapacitetsproblem, man kan inte få ut öl till krogar och Systembolag i den takt som det säljer.

Ett fåtal har haft en viss överkapacitet, som Slottskällans, Jämtlands och Sigtuna. De har under framför allt andra halvåret 2009 fått kontraktsbrygga öl åt nya spelare på marknaden; distributörer som Wicked Wine och Galatea har tagit fram egna öl och Galtatea har anställt en meriterad bryggmästare. Detta är delvis ett nytt fenomen som ska bli intressant att följa. Kanske är det också det område där det varit mest debatt bland bloggkommentarerna.

Problem då? Tja, några bryggerier har till och från haft problem med infekterade öl, men jag upplever det som väldigt mycket mindre än förra året, och då har jag ändå kommit i kontakt med betydligt fler öl än förra året. "Om man är ett enmansbryggeri går ens tid åt 5% säljande, 5% bryggande och 90% städning" som Christoffer från Oppigårds påpekade.

Och så är det det här med information. De flesta småbryggerier är fortfarande dåliga på att uppdatera hemsidor eller på annat sått informera sina kunder. Här vill jag lyfta fram Strömsholms Brygghus med sina korta infomail; "Nu har vi bryggt XXX och levererat YYY till krogarna ZZZ och XYZ!". Kan högst ta ett par minuter att skriva, svårare behöver det inte vara.

Årets positiva överraskning har utan tvekan varit Sigtuna Brygghus. Jag hade nog gett upp hoppet för bryggeriet med infekterade öl med sökta namn och fula etiketter. Men så anställdes bryggaren Mattias, och saker började hända: Nya genomtänkta ölsorter, goda friska smaker och mycket attityd. Med risk för att verka vara en fanboy, tror jag att det kommer storverk från dem i år. Och jag fick just nyheten att de växt ur sin begagnade hamburgerrestaurang, så nu ska de öka bryggeriet med nära det dubbla!

Öltrender 2010? Jag kommer först att tänka på fatlagring. Innis & Gunn-ölen är oerhört populära hos Systembolaget, utan att jag helt begriper varför. Många av de mindre svenska bryggerierna har använt året till konsolidering, att brygga vidare på sina lyckade recept och satsa mer på överlevnad än experiment. Därmed inte sagt att det varit helt stilla. Och extremöl är på frammarsch i Sverige: Det har bryggts flera DIPA, öl med annorlunda ingredienser och imperial stouts än någonsin förut.

Grannlandet Danmark har alltid legat lite före oss vad gäller hantverksbrygd öl. Men det stora manfallet som jag spådde förra året hände aldrig; visst försvann en handfull, men till stor del har de överlevt genom att kämpa på och delvis sänkt priserna. Och det händer mycket kul där nere.

För personlig del har 2009 varit mer öl än någonsin.

I somras startade experimentet "Öppen ölprovning" på De Klomp, mest som ett sätt att få in lite gäster under de sommarmånader som är magra för en Linköpingskrog utan uteservering. Och det blev succé. Förutom provningar med mig och de andra i personalen har vi haft gäster från bland andra Great Brands, Wicked Wine, Oppigårds, Galatea och Nils Oscar. Möten och föreläsningar som gett mig massor med insikter och kunskap. Och lördagseftermiddagarna kommer att vara upptagna även i vår.

Fick också hoppa in och jobba i baren på De Klomp. Kul! Och Take har med stapplande steg börjat sälja cask ales till Linköpingsborna. Också kul!

Jag har också blivit bjuden på flera spännande ölupplevelser av Carlsberg Sverige; jag fick äta en välparad middag med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery, jag fick vara med på Guinness' 250-årsjubileum på plats i Dublin och en mindre väl parad middag med Budweiser.

Så var det SB&WF, som i år kändes bättre och mer fokuserad än på länge. Men de är inte längre ensamma på banan, speciellt Örebro-mässan ska jag nog försöka åka på 2010, och så borde det väl gå att åka till Söderbärke igen?

Jag fick också möjligheten att besöka ölvänner i både Stockholm och Göteborg, och den nästan onödigt roliga ölbloggarträffen i Bromma!

Systembolaget? Jodå. Det har varit ett helt okej år, som framför allt under sista kvartalet har haft exklusiva släpp som skulle fått vilken extremölvän att svimma bara för ett år sedan. Nu ska vi bara se till att färsk öl blir ett ämne som de får upp ögonen för.

...jag fick just ett mail från Mikkeller där de berättar att de just ska brygga en öl på 1.000 IBU. Och äntligen är en bunt nya Svenska bryggerier är på gång att brygga sina första kommersiella brygder; Bäuerle Bräu, Stockeboda Gårdsbryggeri, Ängö Kvartersbryggeri, Klövsjö Gårdsbryggeri. Och även Göteborgs Nya Bryggeri verkar vara på gång. Det blir nog ett intressant ölår igen, 2010.

2009-12-30

Ni vet hur det brukar låta


Ni vet hur det brukar låta. "Nej jag ska inte köpa med mig någon öl. Jag har redan för mycket liggande hemma."

Och så, när man kommit hem, står man i alla fall och packar upp påse efter påse. Fast jag tycker att jag höll mig rätt måttlig i alla fall.

Kan du identifiera dem alla? (Ledtråd: De två utan synlig etikett är från Nørrebro)

Löst: Raderna framifrån från vänster till höger
Rad 1
Founders Double Trouble
Ölfabrikkens D.A.D Bad Craziness Beer
Lagunitas Censored

Rad 2
Vestfyen Ren Pilsner
Vestfyen Classic
Brewdog Nanny State
Gourmetbryggeriet Piney

Rad 3
Vestfyen Golden Christmas
Skovlyst BirkeBryg
Ørbæk Nutty
Ørbæk Geniuss Extra Stout

Rad 4
Nørrebro Globe Ale
Nørrebro Stuytkman Wit
Port Brewing Hop-15
Southern Tier Mok-ah
Nøgne Ø Tyttebær

2009-12-27

Systembolagets nyheter oktober 1996


Oktober 1996. Det känns inte så länge sedan, men det är ju nästan 15 år sedan. Och funderar jag lite så är det ett tag sedan trots allt. Inget modulsystem, nyhetssläpp varje måndag, inga tillfälliga eller fasta varor. Pripps fanns fortfarande. Och självplocksbutiker var fortfarande en ovanlighet.
Bara ljus lager alltså.

Kollar man bland "Övrigt" längst bak i katalogen ser vi lite gamla nyheter som samlats upp. Gamlestadens Stark 7,0 och Löwenbräu Oktoberfestbier.

Ett antal regionala öl fanns där också uppräknade, varav jag knappt hört talas om vissa: Vivungs Gotlandsdricke, Västervik, Lagesson eller Skarabôrjarn. Huh? Att man inte tog fler turer till Ölbutiken i Norra Station, Stockholm då.

I övrigt hade Varunytt ett visst ölfokus: Omslagsbilden föreställde humlekottar, och ett trekvarts uppslag presenterade "Bland världens öl".

Och med denna tillbakablick tar jag köpenhamnssemester i några dagar.

2009-12-26

Notiser XIX

Ja, notiser och notiser. Det blir bara en den här gången.

Ni har väl redan hört det: Stone Brewing, det attitydfyllda bryggeriet från Kalifornien med ökända brygder som Arrogant Bastard, Imperial Russian Stout, Ruination Ale och Levitation Ale, funderar på att öppna en filial. Kanske i Europa, kanske i Asien. Att licensbrygga var inte tänkbart, det skulle vara Stone-öl bryggda av Stone.

De presenterar sina funderingar i en video som hittas här.

Det här har varit den största ölnyheten under flera månader; bloggar och forum har fyllts med åsikter.

Man märker snart två huvudteman: Bittra amerikaner och mer detaljerade frågor.

Amerikanarna är bittra för att Stone är populära och de lyckas inte producera efter efterfrågan. Speciellt South Atlantic och New England verkar det vara mer eller mindre omöjligt att få tag i deras öl. "Snart kommer fransmännen att kunna köpa Ruination Ale, men inte vi!". Dessutom anser vissa att det är ytterst oamerikanskt, opatriotiskt och mot all Craft Brewing-ideologi att ens tänka på något annat än hemmamarknaden.

Dessutom, har man ju hört, att den Europeiska Humle-organisationen är motständare till kraftigt humlad öl, det ska anses som slöseri med råvarorna! Mmmmmhm.

Sedan kommer spekulationerna om var de, om planerna realiseras, ska lägga bryggeriet.

Den största marknaden för deras export är Skandinavien. Här finns bra råvaror, en nyfiken publik och hyfsad infrastruktur. Men det anses som dyrt och byråkratiskt. Danmark anses vettigt, men har överkapacitet.

UK/Irland kan ju det där med ale. Och har billig arbetskraft. Fast det är en väldigt liten marknad för den typ av öl som Stone brygger - allt över 5% är svårsäljbart där sägs det.

Belgien? Kanske det ja. Fast det finns ju redan starka åsikter om hur öl ska bryggas där. Och många traditioner. Skulle ett nytt amerikanskt bryggeri fungera?

Ett löst tips var Holland. Nära Belgien, fast ganska traditionellt... Tyskland? Skulle aldrig funka på grund av deras ölkonservativitet.

Den som lever får se. Eller så är det här bara en otroligt väl genomförd marknadsföringskupp.

Gammal rökbock igen


För ett drygt år sedan provade jag Old Smoked Bock från engelska Meantime (länk). Jag lovade att återkomma när jag öppnade flaska #2.

Det har jag gjort nu: Den skummade vansinnigt mycket. Doften var lätt rökig och guezue-syrlig. Smaken var lätt rökig och obehagligt syrlig och kemisk.

Åter en öl i slasken. Jo, jag vet att jag brukar uppmana alla med trasiga öl att gå tillbaka med dem till Systembolaget. Men praktiska problem ligger i vägen just nu.

Senare skakade jag fram en Ølfabrikken Jule Ale från 2008. Den var riktigt god, däremot.

2009-12-25

Estrella Damm Inedit

Spanska ElBulli är troligen den mest omskrivna krogen i världen under 00-talet. Genom att kompinera ett sanslöst experimenterande med laboratorieliknande studier av råvaror skapade de under tiden kring sekelskiftet den molekylära gastronomin.

För några år sedan tog de tillsammans med det spanska storbryggeriet Estrella Damm en ny sorts öl. Bryggarna fick fria händer förutom att ölet skulle passa till mat med oljiga citrussmaker, vinäger, bittra grönsaker och allmänt feta texturer.

Resultatet blev Inedit, en semi-söt witbier kryddad med koriander och apelsinskal. Den är på 4,8%.

Färgen är gul-orange, vätskan något grumlig. Det fingertjocka skummet är gulvitt och kompakt. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är bitter-syrlig med viss sötma och en fruktig ton av ananas, jag kommer att tänka på kinesisk söt-sur sås. Lite exotiska kryddor och citrustoner från citron och apelsin. Kul!

Smaken är fruktig: Apelsinsaft, kryddig koriander, lite torra toner av mjöl och jäst. Citronljuice och blandade kryddor... Eftersmaken är mild med friska toner av citrusfrukter, lite beska och en söt aning i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, bubblorna stora och rätt starka.

En intressant dryck som med stor sannolikhet passar utmärkt till de smakkombinationer som den togs fram för: Det är massor av uppfriskande smaker utan att ölen tar över allt.

Betyg: 3,85: Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2009, slutsåld. Pris: 47:70 för 750 ml.

2009-12-24

Betatest av öl

För en tid sedan fick jag ett mail med en fråga om jag kunde tänka mig att förhandsprova en eventuellt kommande öl.

Det kunde jag.

Så för några dagar sedan kom det ett paket med posten. Den innehöll ett kortfattat brev och en flaska.

Lika bra att göra förutsättningarna klara: Jag vet vem som skickat flaskan och lite vagt om hur den eventuellt kommande ölen kan tänkas lanseras (något jag lovat att inte föra vidare). Däremot vet jag inte var ölen är brygd och av vem, vilken typ det är eller vilka ingredienser som använts eller när den är bryggd. Jag har fått tillåtelse att recensera den här på bloggen.

Flaskan, en halvliter, är enbart märkt "4,8" med tuschpenna och jag antar att det är ölens alkoholstyrka i volymprocent. När jag packade upp den ur paketet var den kraftigt grumlig med lite partiklar flytandes i vätskan, så jag bestämde mig för att den skulle få vila i kylen ett tag.

När jag öppnade flaskan hördes ett kraftigt pysande och en rejäl kolsyra bildade snabbt ett skum som höll på att ge sig upp ur halsen. Jag hällde ganska kvickt upp halva flaskan i en SW&BF-ölprovarkupa. Där skummade det rätt bra med ett lätt fräsande.

Efter ett kort tag har skummet omvandlats till ett lager med några millimeters tjocklek, det är gul-vitt. Inga skumrester på glaset, fast det ser lite smutsigt ut längs kanterna. Vätskan är grumlig och brun-bärnsten.

Doften är aningen oren och lite spritigt jästig med en bakgrund av amerikansk humle (grapefrukt, citrusfrukter, lite kemikalier) och en halvsöt jordig doft. Aningar av tobak och rök.

Smaken är torr och lätt. Vaxduks-toner och lite jästiga smaker. Orenade och splittrade toner av amerikansk och brittisk humle. Kropp saknas helt.

Kolsyran är kort och stark, vätskan lätt och aningen mjölig i munnen.

Nej. Den här är antingen ett riktigt ordentligt magplask, eller infekterad av flera olika mikroorganismer. Eller en kombination av de båda. Jag drack ungefär 50 ml innan jag hällde ut resten. Trist, idén var ju jätteintressant.

En dum fundering på julaftons morgon


Varför har inget svenskt bryggeri utnyttjat någon ordvits på "en wit jul"?

God jul på er, alla!

2009-12-23

En lyckad parning


Såja, nu har min julledighet börjat. Sambo-Caroline lagade mat som var medvetet icke-julig och rätt brittisk: Bakad potatis med vita bönor i tomatsås ("jacked potatoes with beans") och kryddig korv.

Vad dricker man till det? Caroline ville ha öl och då kunde vi ju dela på en stor flaska. Efter lite rotande hittade jag en gammal flaska Brooklyn Local 1 från första bryggningen 2007.

Hur det smakade och funkade? Fantastiskt!

2009-12-22

Undersökningsdags: Färdig!


Så var ölstils-popularitets-undersökningen klar, den som började redan i slutet av september.
  1. Czech Pilsner (56%)
  2. Double/Imperial Pilsner (21%)
  3. Rauschbier (17%)
Totalt röstade 200 besökare. Mitt val: Double/Imperial Pilsner.

Tackar alla som röstat. Nu tar jag det nog lite lugnt med de här undersökningarna ett tag.

2009-12-21

Mörkast


Mmmm... Vi har väl inte glömt vad det är för dag idag? Just det, midvintersolståndet.

Och vad gör vi då? Jo, tar fram våra sparade flaskor Solstice d'hiver från Brasserie Dieu du Ceil! (min recension är här).

Och med denna amerikanska barleywine från förra året mediterar vi tillsammans över att det nu är exakt sex månader tills det blir mörkare igen.

Tjolahop tjolahej!

2009-12-20

Snowblind Strong Ale

Ännu en ny svensk julöl: Snowblind Strong Ale är en amerikansk strong ale på 7,5%, bryggd av Sigtuna Brygghus för Wicked Wine Sweden. Den mesta malten är Münchener som kompletterats med Pilsener, Crystal och Pale Chocolate. Humlen har tillsatts enligt Hop-Bursting-tekniken, och det är inte lite heller: Amarillo, Cascade, Centenental, Columbus, Simcoe och Saaz!

Färgen är mörkt varmt brun. Det luftiga ljusbruna skummet är hela fem fingrar högt och lämnar en hel del skumrester på glaset. Ölen har jästfällning i flaskan.

Doften är stark och elegant med massor av humle-toner: Massor av frukter... Röda äpplen, russin, aprikoser, färska hallon. Det finns några mycket svaga kryddiga dofter av kanel och kryddpeppar. Mogna söta toner av dessertvin (med en aning alkohol), lite rostade toner och lösryckta toner av kaffe med grädde, saltlakrits och en aning smörkola.

Smaken är mycket intensiv och mycket bitter, men inte riktigt som en aggressiv DIPA. I stället för blommiga citrustoner finns här sura och torra toner som får mig att tänka på finsk lakrits, bittra örter (framför allt malört) och bittert kaffe. Lite rostade toner och en simpel kemisk sötma. Den långa eftersmaken har bitter-sura toner av limejuice. Utöver detta lätta toner av kaffe och mörk sirap i avslutningen.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är milda i munnen. Vätskan är mycket mjuk och len och lite tjock.

Alltså. Det här är svårt. Det här är en mycket kompetent och komplex öl. Den tar plats och ursäktar sig inte. Och då får man ta att alla inte gillar den till 100%. Och som kanske framgått gör jag det inte. Inte för att jag är någon expert på amerikansk strong ale (den enda jag spontant kommer på att jag druckit är Stone Arrogant Bastard Ale), men den här blir lite för... Mycket. Den syrliga beskan blockerar alla andra smakupplevelser effektivt.

Och det kanske är bra om man äter julbord och någon välmenande äldre släkting trugar på en mat man inte gillar. Då kan man dricka den här till så känner man bara den där lätt rostade limejuicen.

Missförstå mig inte nu, jag är lika mycket humlehuvud som många andra. Men den här får mina sinnen att gå vilse. Dock vill jag hylla bryggaren Mattias Hammenlind och distributören/beställaren Wicked Wine för detta: Det är banne mig inte många svenska öl som vågar ta ut svängarna såhär mycket!

Jag låter nog den andra flaskan stå i skafferiet till nästa jul. Återkommer då.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment jul 2009, när detta skrivs finns i butikerna 5.145 flaskor kvar. Pris: 33:50 för 500 ml.

2009-12-19

Cotleigh Red Nose Reinbeer

Det kanske inte handlar om stil, klass och finess. Eller hyfs, hut och hållning. Men jag tycker trots allt att brittisk smaklöshet är snyggare än amerikansk dito.

Så här kommer en brittisk winter warmer som nog ligger och balanserar på det smakfullas gräns: Red Nose Reinbeer Xmas Ale från brittiska Cotleigh. Inte blir det bättre av toppskylten, som på krogen har en röd blinkande diod i mulen. Denna öl på 4,5% är just nu aktuellt cask på De Klomp.

Färgen är mörkt vinröd, det lilla skummet är varmvitt.

Doften är lite söt med en hel del torkad frukt, lite nötter och lite starkvin.

Smaken är friskt maltig med bra sötma och en övergående beska. Mjuka och balanserade smaker av torkade frukter, aningen kryddiga smaker och en tydlig smak av röda cocktail-bär. Fruktig och lite blommig humle och en fin sötma med en lätt syrlig ton i eftersmaken.

Kolsyran är lätt, vätskan mjuk.

En fyllig och lite söt öl som gjorde mig på riktigt gott humör, trots kylan utanför fönstret. Men också en öl vars smak jag har väldigt svårt att beskriva rättvist.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Sigtuna Holiday Booster 2009

Ibland tar saker onödigt lång tid. Så att skriva in den här recensionen; ölen drack jag ju redan i söndags, då det blev mitt val till gräddtårtan. Holiday Booster från Sigtuna Brygghus var tidigare (den dök först upp 2004, länk) en belgisk mörk stark ale gjord på jäst från en flaska Dupont Moinette.

Men det är historia nu. Holiday Booster 2009 är en ljus stark belgisk ale på 7,5% där bryggaren Mattias Hammenlind dragit på ordentligt med sex sorters malt, tre olika amerikanska humlesorter, tre belgiska jäststammar, koriander, kanel och muskot!

Färgen är blekt vinröd, det låga luftiga skummet är varmvitt.

Doften är kryddig med toner av kryddnejlikor och en lite oljig ton av stearin. Lite sötma och en mild bitter ton.

Smaken startar med söta toner av russin och en balanserande ren mjuk bitterhet. Julkryddor som kryddnejlikor och kanel dyker upp efter ett tag. Kroppen är relativt lätt, har det använts socker under bryggningen tro? Rena lätta bittre toner, en lätt syrlig ton och en komplex fruktighet - jag kommer att tänka på körsbär i cognac-chokladgodis och en lätt kemisk ton av vax. Lite alkohol och en lätt rostad smak i avslutningen.

Kolsyran är lätt, vätskan är aningen torr. Bubblorna är stora.

Kanske är den aningen mesig för 7,5%, men i stort är det här en välgjord "belgare" utan krusiduller. Som passar bra till prinsesstårta!

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 300 ml.

2009-12-18

Great Divide Fresh Hop

Senaste dagarna har det känts som jag fått i mig för lite humle. Vilken tur att jag köpte en bomber Fresh Hop Pale Ale från Great Divide Brewing Co, en amerikansk pale ale på 6,1%. 55 IBU. Den är humlad med "wet hops", det vill säga helt färsk humle som inte torkats.

Färgen är ljus bärnsten, vätskan är klar. Det tre fingrar höga kompakta skummet är gulaktigt. Massor av skumrester på glaset.

Doften har naturligtvis en hel del toner av amerikansk humle, lite citrusfrukter och en krämig bitterhet. Lite deg och en aning av katt-pink.

Smaken är humlig med likadeles amerianska toner av grapefrukt, smörkakor och en aning grillat kött. Beskan är medelstark och aningen skarp/syrlig. Eftersmaken innehåller lite alkohol och en lätt kemisk bitterhet.

Kolsyran är medelstark med medelstora bubblor. Vätskan är något lätt.

En ganska så obalanserad och lite tjurig APA, kanske inte så fräsch som namnet antyder.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009, när detta skrivs finns 3.240 flaskor i butikerna. Pris: 79:80 för 650 ml.

2009-12-17

Brasserie Dieu Du Ciel! Rigor Mortis

Många quadrupel de senaste veckorna. Den här är från Quebec; Rigor Mortis från Brasserie Dieu Du Ciel!, den ligger på 10,5%. Efter den här blåsiga vinterdagen med julbordslunch behöver jag en sån här!

Färgen är brun, det fingertjocka benvita skummet lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är helt klart i den belgiska skolan: Jäst, farinsocker, kryddor, torkad frukt, lite syrlighet och en aning av färska plommon. Aningen för neutral för en quad, tycker jag nog.

Smaken är dock starkare: Mogna mjuka smaker av torkade aprikoser, russin och mogna äpplen. Lite bittra toner liksom en del jäst. Fruktiga estrar blandar sig med kemiska fenoler (terpentin, oljefärger). Eftersmaken är söt med torra toner av russin och aprikoser. Lite bittra rena bakgrundssmaker liksom en aning alkohol.

Kolsyran är ganska stark med starka bubblor. Vätskan är relativt lätt och lite kladdig.

En klart kompetent quadrupel. Bra hantverk, fast inte överväldigande.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009 (just nu i lager: 879 flaskor). Pris: 34:90 för 341 ml.

2009-12-16

Dugges Celebration!

En av de öl jag drack efter maten på De Klomp-jubileet i söndags var Celebration!, den American Pale Ale som Dugges gjorde till sitt treårsjubileum förra året. 6,5%.

Färgen är brun-bärnsten med ett drag av rött. Det fingertjocka fasta skummet är gulvitt, en del fina skumrester lämnas på glaset.

Doften är frisk av färsk humle; citrus nötter och lite virke. Mycket amerikanska toner.

Smaken är först lätt och väldigt inbjudande. Mycket humle med tiner av citrus och aprikoser. Rätt så stor beska och en del blandad exotisk frukt. Lite som Avenyn Ale från samma bryggeri, men ett par storlekar större i allt. Sa jag att smaken var fräsch? Eftersmaken har smak av citrusfrukter, från syrlig lime till söt-fruktig clementin. Amerikansk humle med ganska stor kropp. Aningen alkohol och exotiska frukter i avslutningen.

Kolsyran är medium till stark; vätskan förhållandevis lätt.

En av de mest lättdruckna och väl humlade (inte samma sak som välhumlade) svenska öl i den amerikanska stilen som jag druckit, och som står väl upp mot sådana som Red Seal Ale och når nästan till Sierra Nevada Pale Ale. Bravo, Dugges! Linköpingsbor: Köpläge!

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 300 ml.

2009-12-15

Undersökningsdags: Lager-final


Ni läsare, eller i alla fall 212 av er, har nu utsett den bästa ale-stilen:
  1. American IPA (46%)
  2. Russian Imperial Stout (32%)
  3. Belgian Strong Dark Ale (12%)
Mitt val: American IPA.

Så, dags för sista delen i den här evighetsomröstningsundersökningen: Bästa lagerstil.

Mindre lyckad kombination


I kväll tog jag med mat hem. En klassiker i mina kretsar: Rostbiffrulle från Stångebro Gatukök!

Denna består av tunnbröd fylld med ställets läckra egenlagade potatismos, uppstekt skivad rostbiff, isbergssallad, rostad lök samt deras hemlagade räksallad. Den senare tycker jag inte om eftersom den faktiskt innehåller räkor så jag byter den mot deras egna kallrörda bearnaisesås.

Maträtten kan knappast kallas nyttig och ger en paltkoma (eller som vi proffs säger; zonk) som kan dräpa en normalstor travhäst. Men gott är det.

Och fett. Såpass att den efteråt ger en fet hinna inne i munnen efter inmundigandet. Men nu skulle jag äta hemma och inte på stället, så jag kunde prova något annat än Spendrups Lättöl till.

Väl hemma blev jag stående framför skafferiet som är fulladdat med starka svarta saker, lika starka humlebomber, konstiga sura öl och sånt där. Inget som skulle passa till rostbiffrulle.

Fast där borta stod ju en Oppigårds Winter Ale. Utsedd till årets julöl och allt, den skulle väl funka till fett- och kolhydratexplosionen inpackad i folie?

Det gjorde den inte alls, visserligen passade bitterheten bra till fettneutraliseringen, men ölets intensiva amerikanska humletoner skar sig ordentligt innan den helt tog över smakupplevelsen. Funkade inte alls.

Så plötsligt förstår jag dem som klagar på att Winter Ale är för stor i smaken och att det inte är någon bra öl till julbordet.

Notiser XVIII

Spendrups har lite på gång just nu. De har just startat en webbutik där de just nu säljer sina ölglas, i framtiden kommer troligen även andra reklamprodukter att säljas där. Länk.

Samma bryggeri har inlett ett samarbete med glasbruket i Orrefors, och under vecka 10 kommer de att presentera en serie specialglas för öl:
- Glaset är otroligt viktigt för helhetsupplevelsen när man dricker något - oavsett om det är ett bra vin eller ett gott öl. Jag är glad över att Orrefors, som första svenska glasbruk, kan leverera vackra glas som lyfter fram smak och doft i olika ölsorter på ett ypperligt sätt, säger Torsten Jansson, tf vd på Orrefors Kosta Boda AB.
= = =

Ölkrogen Akkurat i Stockholm har fått problem med läckande avloppsrör. För att fixa de måste de hålla stängt lite längre än beräknat under julhelgen. Från 21 december är det stängt och går allt bra öppnar de åter 4 januari. Kolla hemsidan innan du ger dig dit.

= = =

Ett nytt svenskt ölforum, kan det vara något? Ett sådant har i alla fall startats: Kanpai.

= = =

För ett tag sedan berättade Victor på bloggen Något att dricka om jästen Brettanomyces (länk) som är lika fruktad som älskad, lite beroende på vem man frågar. Nu kommer ytterligare en artikel om mikroorganismer och öl, den här gången om bakteriesläktet Pediococcus. Rekommenderad läsning för alla ölintresserade. Länk.

2009-12-14

Brasserie Dieu Du Ciel! Péché Mortel

Mjahapp… Vad ska jag göra nu då? Det finns lite att välja på. Sammanställa notiserna. Sätta upp den sista undersökningen i den här jätteomgången. Skriva in någon av de två recensioner jag har i ett block framför mig.

Men ni som sett på rubriken och bilden fattar att jag i stället öppnar en öl.

Den här har jag en del förväntningar på, ty när en bunt flasköl dök upp på De Klomp från kanadensiska Brasserie Dieu Du Ciel! så var det en av dem som jag ville prova. Men det blev inte av då och någon kväll senare så hade just den sålt slut: Den kaffesmaksatta imperial stouten Péché Mortel. Alkoholhalten är 9,5%.

Men nu sålde Systembolaget flaskor, så jag köpte på mig ett par.

Färgen är kolsvart, vätskan är tjock och påminner mer om en söt likör än om en öl. Två fingrar högt varmbrunt kompakt skum. Nästan inga skumrester på glaset.

Den starka doften är torr med massiva rostade nästan brända toner. Massor av fin kaffelukt. Lite smörkola och gummi, aningar av mandel och alkohol.

Smaken är intensiv med massor av rostade toner, såväl svart kaffe/espresso som svart malt. En snabbt passerande smak av mandelkakor och kakao. Söta aningar av småkakor och karamelliserat socker. Eftersmaken har en värmande mjuk alkoholsmak, en elegant ren krispig bitterhet, smak av espresso och bittra färska örter. Smakerna är genomgående mycket väl balanserade och sammanhållna.

Kolsyran är mild med få och små bubblor. Vätskan är tjock, nästan redd, lite kladdig och mycket len.

Bra. Men är det den bästa kaffeöl jag druckit? Ja, på sätt och vis. Bland de stora och starka är det en klar favorit, men om man i stället vill ha något mindre alkoholpackat (inte för att alkoholen märks) så blir det svårare: Nils Oscar Coffee Stout är ju bra. Men frågan är om inte Dark Star Espresso Stout är lite bättre (jag har druckit den efter den recensionen och skulle lägga betyget högre nu)? Fast de är svåra att jämföra. Frågan är om det ens är viktigt, det här är bra öl alla tre.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009, i detta nu finns 1.226 flaskor kvar i butikerna. Pris: 34:40 för 341 ml.

De Klomp fyllde år


Igår firades att De Klomp fyllde ett år. Samtidigt som ett år inte är lång tid känns det som om krogen har funnits där hur länge som helst. Vilket väl är ett bra betyg i sig.

Lammbuffé. Till det ingick ett glas Maredsous, och jag valde deras 10 Triple, kanske inte helt idealt då den är bland de råare och spritigare i stilen. Efter maten hann jag också med ett glas (25 cl) Dugges Celebration Ale, som jag återkommer till.

Så kom tårtorna in. De var gula prinsesstårtor med träsko-motiv. Jag hade redan innan funderat en hel del på vad som skulle kunna passa och med hjälp av Linus bakom baren tragglade vi oss igenom några av de 12(!) julöl på fat som fick premiär igår. Till slut blev det den svenska ljusa starka belgo-alen Sigtuna Holliday Booster. Dess kraftiga sötma, och klara lätta beska passade perfekt! Tyvärr satt jag och ljög hela kvällen; den är på 7,5% och inget annat.

Allt som allt en trevlig kväll, trots den tillfälliga lammbristen. Tack, Take och ni andra på De Klomp för ett riktigt kul år!

2009-12-13

Helg


Igår höll jag ytterligare en ölprovning på De Klomp under temat ”Öllandet Belgien”, lite tänkt som en introduktion till detta lilla land med den gigantiska ölkulturen.

Fast det var inte så jäkla lätt. Det finns lite för mycket öl, stilar, bryggerier och fakta. Det blev ett hästjobb att välja ut vad vi skulle prova. I sista sekunden fick jag ihop den här listan:
Det blev en trevlig och bra provning, lite trist att det bara var 10 deltagare dock.

Efter provningen blev jag sittandes och drack ett par öl. 7th Anniversary Ale från Oppigårds är verkligen fantastiskt humlig samtidigt som den inte tar över helt. Jag ser verkligen fram mot den när den i februari dyker upp som Amarillo Spring. Så blev det ett tips från baren, en tysk Kellerbier som jag inte tog namnet på. Den ska jag dricka mer av!

Så i kväll är det dags för krogens ettårsfirande. Lanmbuffé låter inte alls illa. Och så tårta. Frågan är bara… Vad för tårta blir det, och vad ska man dricka till? Jag kan komma att återkomma.

2009-12-10

Midfyns Bryghus Double IPA

Humlerik öl ska ju drickas färsk, så det är bara att passa på: Double IPA är just en Double India Pale Ale från Midfyns Bryghus. Alkoholhalten är 9,2% och enligt etiketten har ordentilga mängder av Cascade, Chinook och Centennial använts under bryggningen. Så långt att väl…

Färgen är djupt orange-bärnsten med lite rött. Det stora skummet är varmt ljusbrunt. Det sjunker efter ett tag till ett tjockt lock, lämnandes lite skumrester på glaset.

Doften är inte så dominerad av den amerikanska humlen som jag väntat mig: Såklart finns det beska, men den domineras av smör och sötma. Aningar av grapefrukt, smörkola och lite alkohol. Inte direkt dåligt, men mer åt amerikansk barley wine än DIPA.

Smaken är bitter med citrustoner av lime, grapefrukt och pomerans. Lite sötma och växande smak av smör och kola. samt en rostad ton av mörkt rågbröd. Eftersmaken är måttligt bitter med en bismak av sur mjölk. Lite humliga toner av citrusfrukter och en lång smak av smör/margarin. Salt i slutet.

Kolsyran är medelstark; många små vassa bubblor. Vätskan är krämig, närmast tjock.

Ingen bra DIPA. För mycket smör, för lite humle och rå bitterhet.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009, för närvarande finns 1.923 flaskor i butikerna. Pris: 66:00 för 500 ml.

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter januari 2010

Och du som just tänkt att "i januari ska jag inte köpa någon ny öl, bara dricka de jag redan köpt"...

...


...


... tänker helt rätt, släppet som är 15 januari innehåller bara vin!

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter december 2009

Sista omgången mitt-i-månaden-släpp för 2009 kommer tisdag 15 december och innehåller följande exklusiva öl:

Namn, alkoholhalt, storlek, pris, inköpt antal
Exakt vilken Ange's Share som kommer hit är en kvalificerad gissning just nu.

Och... Det känns lite malplacerat med en pumpa-öl just nu, men det är väl frakttiderna som spökar.

Systembolagets nyheter vår (februari 2010)

I slutet av oktober skrev jag om det nyhetssläpp som Systembolaget kallade Vår (länk). Idag kom listan som presenterade vilka öl som vunnit sina platser i detta släpp. Teman för släppet var bland annat "Det heta kryddiga köket" och "Nord- och Sydamerika".

De börjar säljas 1 februari 2010 och är tänkta att hållas i sortimentet under 2-3 månader.

Namn, storlek, alkoholhalt, kvotgrupp, inköpt antal, pris, (inköpt antal)
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det där ser ut som en riktigt trevlig blanding av gamla bekanta och nya intressanta öl.

2009-12-09

Godzilla

Godzilla ja… Det är alltså den DIPA som Dempa från dempabeer bryggde i somras, 9,9% alkohol och 105 IBU står det på den snygga etiketten.

När andra bloggare (och bryggaren) provade den först tyckte de att den var för spritig och att jag gjorde bäst i att vänta lite med den.

Och det har jag gjort nu.

Vätskan är ganska grumlig (trots försiktig upphällning), färgen är kallt brunröd. Det stora skummet lugnar efter ett tag ner sig till ett fingertjockt hårt täcke och lämnar massor med rester på glaset.

Doften är amerikanskt humlig och rätt så trevlig: Grapefrukt, lime, citronkola, aprikosgodis och lite citronsyra och alkohol. Fast det finns också en vag svårbestämd doft av … modellera? Aningen svag för stilen, men annars bra.

Smaken är... Sådär, faktiskt. En lätt unken ton av filmjölk/yoghurt blandas med en kraftig amerikansk humle-fruktighet. Den omtalade alkoholsmaken är relativt väl dold, men blir kraftigare i slutet. Lite gummi och peppriga toner. Smakerna är stora och kraftiga, men kropp saknas i stort. Det finns en del kemikalier och lösningsmedel i eftersmaken liksom en humlesmak som snarare är sur än besk. Gräddkola, citrus och målarfärg i slutet.

Kolsyran är medelstark; små mjuka bubblor. Vätskan är torr och relativt lätt.

Jag har svårt att avgöra om det här är ett humlemonster som gått vilse, eller om någonting hänt med ölen i skafferiet. I vilket fall drack jag bara ungefär 1 deciliter av den, det kändes inte speciellt trevligt att dricka mer av den helt enkelt.

Ett mycket kul projekt, och jag är jättetacksam att jag fick en flaska att prova. Hoppas att de kommande ölen blir mer lyckade!

Betyg: 2,15. Tillgänglighet/pris: Gåva.

2009-12-08

Notiser XVII


Såja, "smånyheter" är nu "notiser". Känns genast mycket bättre.

= = =

Edward har gjort en iPhone-applikation för att kolla var systembolagets ölnyheter finns i butik: Nya öl. Jag har en Symbian-telefon så jag har inte testat, men den är nog bra.

= = =

De raska gossarna på Schnille & Schmak har luskat fram vad som släppe i mitt-i-månaden december 2009: Länk. Jag känner mig personligen inte så lockad av dem den här gången...

= = =

Jag var ju med när Svenska Ölfrämjandet provade julöl i Norrköping i år, och nu har listan från provningarna i Stockholm, Göteborg, Lund och Norrköping officiellt sammanställts:
  1. Oppigård Winter Ale
  2. Midvinternattens Mörker
  3. Snowblind
Värt att notera att Oppigård vann med stor marginal. Och att Snowblind inte ens var med i Norrköping: Starkt jobbat, Wicked Wine/Sigtuna! Hela prislistan hittas här.

= = =

Julöl ja. Håkan Engström på Sydsvenskan har provat alla årets 37 julöl och kommit fram till lite andra slutsatser. Länk.

= = =

Om du inte fått nog av julöl så har BeerSweden en julkalender där han varje dag öppnar en luck... flaska och dissekerar den. Länk. Missa inte tävlingen där du kan vinna en Spitfire-t-shirt när du ändå kollar sidan!

= = =

För ett bra tag sedan skrev jag att norska galenpannorna Nøgne Ø experimenterade med sake-jäst och extremt långa jästider. Nu är den klar, och blir del 3 i serien Dark Horizon. Namnet blir mer exakt Red Horizon, och med siffrorna 17% ABV och 75 IBU utlovars en stor smakupplevelse. Länk till beernews.org-artikel. Etiketten har varningstext på svenska, så den kanske kan vara på väg hit dessutom?

= = =

British Guild of Beer Writers (jodå, den finns) har delat ut utmärkelser för årets ölskribenter i olika kategorier. Bästa bok blev Pete Browns Hops & Glory, en beskrivning av hans hårda jobb att återskapa ett riktigt cask brittisk IPA. Bästa blog blev Pencil & Spoon.

= = =

Den amerikanska sammanslutningen för ... hantverksbryggerier ... det finns ingen bra översättning för Craft Breweries... Brewers Association (website: Beertown) har satt upp en ny site med information och reklam för sin öl och filosofi: CraftBeer.com.

2009-12-07

Caracole Nostradamus

Ett slumpmässigt julöl från skafferiet: Nostradamus är en belgisk brunöl på 9% från Brasserie Caracole. Om vilka jag egentligen inte vet någonting. Och det kan ju ibland vara bra för recenserandet.

Färgen är mörk bärnsten med en dragning åt brunt. Det fingertjocka skummet är ljusbrunt med lite rött. Små fina skumrester på glaset.

Doften är aggressivt ock kemiskt söt, jag noterar dofter av aprikossylt, mogna jordgubbar, fruktgodis och lite alkohol.

Smaken är lite så söt som man kunnat tro. Snarare tvärtom är den närmast torr med lite försiktigt söta fruktiga toner, massor av alkohol och lite anonyma kryddor. Eftersmaken domineras av alkohol, lite russin och en försiktig beska. Smakerna är genomgående enkla och obalanserade, ja närmast ointressanta. Kroppen är svag.

Kolsyran är stark med massor av små skarpa bubblor. Vätskan är närmast tunn.

När jag kollar på Beer Advocate ser jag att den här fått det viktade medelbetyget 4,04. Jag begriper inte alls vad de andra ser i den här; även om det inte är min favoritstil så finns det så mycket bättre i genren.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment jul 2009 (i detta nu finns 8.382 flaskor i butikerna). Pris: 29:30 för 330 ml.

2009-12-06

Ayinger Winter-bock

Mörkt och kallt ute och en tysk bock i kylen? Jo, det får väl duga. Ayinger Winter-Bock kommer från Privatbrauerei Franz Inselkammer KG / Brauerei Aying och har stamvörtstyrka 18,5° samt alkoholhalt 6,7%.

Vätskan är klar, färgen är djupt varmt brun. Den jättestora skumkronan är ljust brun, kompakt och krämig. Skumrestera på glaset är tjocka.

Doften har en klar lätt ton av alkohol, men det skrämmer inte bort på något vis. Massor av malt, söta (farinsocker, toffee) toner av pumpernickel, friska blommiga bittra toner. Lite karamelliserat socker och en lätt aning av choklad.

Smaken är intensiv, men samtidigt rund och mjuk, den undviker att bli övertung. Mycket malttoner såklart, liksom en mogen sötma. En ren robust bitter ton i bakgrunden som balanserar utan att ta över. Smaker av russin och torkade aprikoser samt en mjuk alkohol-ton. Eftersmaken har en intressant ton av grillat kött (sockerkulör?), choklad och mörkt rågbröd. Den länga beskan växer något med toner av bittermandel och exotiska frukter.

Kolsyran är mild, trots det finns det gott om små friska bubblor. Vätskan är krämig och aningen klibbig.

En av de bästa bocköl jag druckit! Massor av smaker, samtidigt som den är lätt att njuta: Det är fortfarande en öl för sejdel snarare än cognacskupa som vissa doppelbock-öl kan bli.

Betyg: 4,6. Tillgänglighet: Systembolagets julöl 2009 (när detta skrivs finns 4.399 flaskor kvar). Pris: 29:90 för 500 ml.

2009-12-05

Ölprovning med Oppigårds


Idag var dag dags för en ölprovning på De Klomp som jag verkligen sett fram mot: Bryggaren Christoffer från Oppigårds Bryggeri skulle komma och prata om sin öl.

Redan när jag kom in några minuter i två så tyckte jag att det var ovanligt mycket folk… Kul… Fast det var väldigt lång kö? En liten stund senare förklarade kögaren Take att det var fullt (35 gäster).

Blixtsnabbt improviserades det fram en andra omgång av provningen och några valde frivilligt att resa sig och lämna plats för de med fullspikat schema. Någon vid vårt bord (som inte ens hunnit ställa oss i kön) noterade att det var provnings-stammisarna som rest sig.

Nå, timmen som plötsligt blivit över överlevdes medelst frityr-buffé, Taddy Porter samt den lika trevliga Gouden Carolous Tripel. Jag har gått igenom alla mina dagböcker och noterar att jag faktiskt haft det värre.

En timme går fort och jag tror jag räknade att vi var 12 vid andra provningen, alltså 47 totalt vilket med god marginal är rekord (tidigare toppnoteringar: 35 vid Great Brands-provningen och lika många vid Flying Dog-provningen). Häftigt.

Christoffer presenterade sig och drog lite kvickt bryggeriets historia. ”Ska man starta ett nytt mikrobryggeri måste man investera 10 miljoner eller 10 år. Björn [Falkeström, bryggeriets grundare] hade inte några miljoner”.

Den första ölen som kom in var Single Hop Ale, deras storsäljare. Den är också deras minst typiska öl med sin relativa lätthet och ljusa färg. En viss syrlighet märks, och den kommer från en inblandning av 10-15% mältat vete. Ursprungligen var det här ett experiment, tänkt att göras i en enda batch, mest för att ta reda på hur en öl som enbart humlats med Styrian Goling, en sort som annars mest används för utfyllnad. De har provocerat fram så mycket humlesmak som möjligt ur de stackars kottarna, bland annat genom att använda en Hopback.

Den stora vändningen för Oppigårds, var när Systembolaget tog in deras Golden Ale. Det är tack vare den som Björn kunnat anställa Christoffer och Henrik. Det är också en av deras första öl, och den äldsta som fortfarande bryggs. Här är humlesorterna East Kent Golding och Cascade, och precis som de flesta andra av deras öl är bittergivan relativt stor. Jag och Bobo kom överens om att den hade en klar syrlig ton av Stjärnfrukt.

Så kom det in två öl samtidigt. En lite mörkare från flaska och en något ljusare från fat. Båda var julölet Winter Ale. Den från flaska var gjord i somras, en batch gjord för export till USA. Skillnaderna i smak var större än väntat: Den äldre hade som väntat mist mycket av bitterheten som i stället fått en avrundad söt smak av russin och lite knäck. ”En del av våra kunder sparar undan julölen och dricker den nästa år”. Jag noterade att USA-varianten hade en helt annan utformning av etiketten där en bild på jägare i vinterlandskap dominerade.

En diskussion om hur öl snabbt ändrar sig, om hållbarhet och USA-importer vidtog.

Dags för en förhandstitt in i vår: Amarillo Spring, den som i höstas kallades 7th Anniversary Ale. Även i denna har man pressat ur så mycket smak ur humlen som bara går. Redan på SB&WF i höstas blev det en av mina stora favoriter och jag ser fram mot den i vår.

Vi pratade lite om Systembolagets inköpsprocess, och att Oppigårds haft en oerhörd tur att så många av ölen kommit in i sortimentet ”de råkar gilla oss i urvalsprocessen. Det kan ju ändra sig men just nu är vi bara tacksamma”.

Sista ölen blev som sig bör deras kraftigare, den amerikanska IPAn Indian Tribute, en favorit hos mig och många andra gäster på De Klomp; det är en av de ölsorter som snabbast brukar ta slut. Härliga humletoner!

Samtalet kom in på den pågående trenden med kontraktsbryggerier: ”Vi har blivit tillfrågade ett antal gånger men vi har mer än fullt upp med våra egna öl. Fast jag förstår att det kan vara en lösning för de få med överkapacitet”.

Oppigårds har nu skaffat nya kombitankar där de kommer att kunna göra experimentbryggder och mer lagringskrävande öl. De har inga tekniska begränsningar att göra lageröl, och genom åren har ett par sådana också gjorts. Fast den stil som Christoffer mest ville brygga för egen räkning var en riktigt långsamt tillverkad barley wine. Det verkade inte heller omöjligt att det kan komma en monstruös DIPA från Dalarna i en framtid heller.

Vi blev allt mer tekniska och den ölnördiga toppen kom då vi kom in på hur jästankarnas form inverkar på smaken, om bryggeritaxar och om hur mycket malt det är kvar i färdig öl.

På väg ut frågade jag om Indian Tribute och hur mycket den saknades på Systembolaget. Det visade sig att av över 40 inlämnade öl till det släppet hade Oppigård kommit tvåa. Etta? Torpedo IPA Mohawk IPA. Jag förstår att valet inte var enkelt.

Det är alltid lika trevligt och lärorikt med ölprovningar med någon från bryggeriet och totalt fokus på deras öl.

Danmark i trettonhelgen?

Trettonhelgen är bra: Då är vi svenskar lediga men Danmark är öppet och har rea på julölen.

Jag kan tänka mig att vissa av er läsare har tagit en tur dit någon gång, själv var jag i Aalborg för något år sedan.

Jylland känns som jag dammsugit på öl, men Själland är lite av en vit fläck (utom Roskilde fast det var ju många år sedan).

Sambon har tidigare övernattat i Helsingborg och turat till Helsingør. Det kanske man skulle göra? Finns det intressant öl där?

Eller är det Köpenhamn man ska till? Är det i så fall en bra idé att utgå från Helsingborg och ta pendeln Helsingør – Köpenhamn?

Vi tar väl bilen ner till Skåne i alla fall. Tips på bra och billigt boende, resor, ölbutiker, barer och så mottages tacksamt.

Om du vill vara mer privat går det bra med ett mail till bark@ofiltrerat.se

2009-12-04

Undersökningsdags: Ale-final

Ack ja: Resultaten för veckans undersökning ”Övrig lager”:

  1. Czech Pilsner (93%)
  2. Japanese Rice Lager (7%)
  3. Happochu (3%)
Totalt antal röstande: 158. Mitt val: Czech Pilsner.

Nog det mest väntade resultatet hittills. Så nu är det finaldags: Vilken är den bästa ale-stilen ur de vi tidigare under hösten röstat fram?

Ølfabrikken Pale Ale

Danska Ølfabrikken köptes för något år sedan av Gourmetbryggeriet, men varumärket lever kvar. Jag har fått lite indikationer på att de öl på burk som säljs till lägre pris hos danska stormarknader inte bryggs av Gourmetbryggeriet utan hos kontraktsbryggare och en av dem ska vara lågprisjätten Harboe. En av dessa är Pale Ale, en engelsk pale ale på 5%.

Färgen är ljust bärnsten, det tre fingrar höga skummet är luftigt, det lämnar en del rester på glaset.

Doften är frisk och bitter med en hel del humletoner. Aprikoser, ananas och en aning tobak.

Smaken är rätt obalanserad. Svag kropp, bitter-syrliga toner av lime med en aning rök. Eftersmaken är bitter med råa toner av tobak, grapefrukt, franskbröd och äppelsyra.

Kolsyran äe medelstark, vätskan är något mjuk.

En obalanserad ale med syrliga bismaker.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Gåva.

Grebbestad Lunator 2009


Mer lite reflektioner än en recension, dubbelbocken Lunator från Grebbestads Bryggeri har jag nämligen recenserat tidigare. Fast brukade inte den säljas på våren förut?

Fortfarande är det en vacker öl med en djup rik brunröd färg och ett litet skum. Doften är full av russin, torkad frukt, vörtbröd och söta frukter. Smaken är rik och elegant med russin, torkade äppelringar, mycket malt och mörkt bröd/sirapslimpa. Eftersmaken är lång och mycket bahaglig med russin, knäckebröd, fruktkarameller och en mycket lätt humlebeska. Kolsyran är mild.

Alltså: Fortfarande en riktigt bra dubbelbock, klart den bästa i Sverige och fullt i klass med många av de tyska. Dock skulle jag vilja ha lite mer kropp för att den ska kunna tävla med de riktiga höjdarna som exempelvis Paulaner Salvator.

Sveriges bästa lageröl? Kanske det ja.

2009-12-03

Angel's Share


Galatea har anställt bryggaren Jessica Heidrich som ska ta fram en serie öl under namnet Angel's Share. Det kommer att bli öl i små serier, distribuerade i fat: "Storstadssnyggt, modernt men ändå busigt" är programförklaringen.

De två första ölen är just nu på väg ut till krogarna: Angel's Share #1 Ale, en ESB på 5,2% och Angel's Share #2 IPA bryggd med humlesorterna Northen Brewer för bitterhet och Simcoe för arom. Alkoholhalt 6,5%.

Ölen har bryggts hos Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala.

2009-12-02

Harboe Classic Beer 2,8%

”Classic” är en dansk uppfinning, ursprungligen från Tuborg, som i nittiotalets början skapade en lager som var aningen mörkare med lite mer kropp än standardlagern. Det här är nog första gången jag ser den som 2,8-öl, inköpt på Netto.

Färgen är ljust guld; det två fingrar höga skummet är smutsvitt. Lite skumrester på glaset.

Doften har lite toner av blommig humle. Lite dammiga dofter av bitterhumle, toffee och deg.

Smaken är rätt mild, lite torr malt och bittra toner samt en bismak av gräddpulver. Eftersmaken är lätt och kort med lätt bitterhet, en aning damm och spår av soya.

Kolsyran är medelstark; de små bubblorna är friska. Vätskan är något mjuk.

Knappast någon klassiker.

Betyg: 2,7. Tillgänglighet: Köpt på Netto. Pris: 59:50 för 24×500 ml.

Smånyheter XVI

Först en liten förklaring: Att något dyker upp under min serie "Smånyheter" betyder inte att det handlar om en liten eller oviktig händelse, det betyder mer att det går att beskriva i så kort text att det blir fånigt att ha ett eget inlägg om det.

= = =

Ny svensk ölblogg, den här är engelskspråkig och verkar huvudsakligen vara en öldrickarlogg. Belgian Friday heter den och det är "Yury" som ligger bakom.

= = =

BrewDog, Skottland har nu bryggt världens starkaste öl, Tactical Nuclear Penguin, en imperial stout på 32%. (webvideo)

= = =

Schnille och Schmak har som vanligt ölsveriges bästa underrättelseavdelning, och presenterar redan nu ett antal lanseringar på Systembolaget våren 2010. Länk.

= = =

Lokalnyheter: De Klomp har den här veckan storstädning, plockar isär fatölsystemet och kopplar därmed inte in några nya fatöl. Under slagordet "ingen ska behöva gå törstig" laddar man i stället kylarna med minst 20 nya flasköl.

13 december firar krogen 1 år med en specialmeny (inkluderande ett Maredsous-glas att ta med hem). Biljetter finns att köpa i baren

= = =

Mer lokalt: Black Lion Inn har fått in ett antal fat och cask från Ridgeway samt flaskor från Dugges, Sigtuna och Mikkeller.

= = =

Japanska ölamarknaden krymper, och bryggerigruppen Asahi är nu på jakt efter bryggerier utanför landet för att kunna öka sin världsmarknads-andel.

= = =

Braisilansk-belgisk-amerikanska jätten Anheuser-Busch-InBev har under hösten planerat att sälja det tyska bryggeriet Beck's. Nu rapporteras det att de ångrat sig och vill behålla dem.

= = =

Ölands Gårdsbryggeri har lagt ner sin verksamhet enligt distributören Brill. Tidsbrist har enligt dem varit huvudanledningen. Tråkigt, även om jag själv alltför ofta tyckte att deras öl var väl svajiga.

= = =

Den brittiska öltidningen Beers of the World, vars resereportage, stilguider och bryggarintervjuer jag speciellt uppskattade, slutade att ges ut i samband med augustinumret 2009. I stället hänvisar de till recensions-siten Tastingbeers, som dock inte verkar uppdateras den heller.

2009-12-01

Slottskällan Black Rocket Porter

Black Rocket Porter är ”en porter i modern amerikansk stil” bryggd av Gamla Slottskällans Bryggeri i samarbete med Stefan Gustavsson (tidigare bryggare hos Grebbestad) och Wicked Wine. Alkoholhalten är 5,5%.

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga skummet är varmt brunt. Inga skumrester på glaset.

Doften är lätt rostad med sötma och gräddiga smöriga toner. En hel del fruktig humle och en vaxig kemisk aning. Kraftig, balanserad och inbjudande.

Smaken är rostad med toner av kaffe, karamelliserat socker och en mjuk sötma. En hel del aromatiska humle-smaker; torkade frukter, vaxkritor, bittermandel och havregryn. Eftersmaken har en växande beska, en mild söt ton och lite värmande alkohol.

Kolsyran är mild till medium; de mjuka bubblorna är ganska stora. Vätskan är medelmjuk.

En mycket välgjord amerikansk porter, lagom stark med lagom alkoholhalt. Gott.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009 (i detta nu finns 30.781 flaskor kvar). Pris: 19:80 för 330 ml.

Reflektioner över julöl


Efter provningen av årets svenska julölsprovning (länk) satt vi en stund vid bordet och pratade. Visst är det gott med en amerikansk blond ale, kryddad porter och strong ale. Men är det julöl? Det var ju trots allt ”Bästa julöl” vi ska utse.

Ja, vad är ”julöl” egentligen? Det var mycket lättare förr, då var det en lite mörkare och sötare lager med en etikett som gick i rött, gärna med gamla folkliga motiv. Nu är det alltså lite mer komplicerat… Numera verkar det som om det mesta kan komma in bara namnet är julrelaterat.

En vän till mig har funderat och kommit fram till att han varje år behövde välja ut två öl: En som skulle passa till julbordets mycket varierade smaker, en som skulle passa till det vansinnigt avslappnade tillståndet på julaftonskvällen.

Och det kan ju vara en rätt vettig inställning; då blir sortimentet hos Systembolaget mer relevant än om man bara ska gå efter det som någon vid provningsbordet definierade ”en öl som ska funka lika bra till sillen som till rödkålen, ålen och nötterna”.

Så, vad tycker jag själv? Inte speciellt mycket. Mest för att jag nästan aldrig dricker starköl till det traditionella julbordet. De flesta (kanske 2-3 om året) är luncher, och då blir det ställets jul-lättöl. Eller så är det catering någonstans någon kväll och då är det vad som som gäller, jag minns mest pilsner som Hof.

Okej, julbord hos släkt? Då blir det att köra bil, och det brukar bli julmust. Light.

Och inte speciellt mycket julbord hemma. Och blir det julmat brukar jag dricka något i engelsk stil; bitter, pale ale, porter… I vilket fall är det väldigt sällan jag dricker den där mörka lagern.

Med andra ord har jag druckit en massa julöl genom åren, men inte direkt som ”julöl”.

Alltså inser jag att jag är fel person att utse denna årets julöl, utan röstade på de tre öl jag tyckte var godast. Och det verkar som om jag inte var ensam om det när jag tittat på de preliminära resultaten. Dessutom blev jag plötsligt sugen på en porter.

Vad skulle Carl von Linné gjort?


Carl von Linné var en man med kunskaper om det mesta, givetvis inkluderande öl. Min vän Thorild Selén har letat fram lite... äldre kunskaper. De kommer från avhandlingen Linnés Dietetik av en O.A. Lindfors som bygger på föreläsningsanteckningar som Linné använde sig av, och hela texten ger en intressant inblick i hur man såg på mat och dryck under mitten av 1700-talet.

Han startar med att förklara att vatten är den äldsta drycken, följd av mjölk. Så kom öl.

Som sig bör börjar han med ingredienserna:
Öl göres, som hwar man wet, af watn, malt, humble, jäst, hwilka hwar för sig böra betragtas.

Malt gjöres hos oss af korn, hos få af hwete, men sällan af hafra, minst af råg, men uti Indierna endast af rijs.

Humlen är ett sälsamt uptog, som icke warit bekant hos de gamla. Hwem hade kunnat tro, att denna örten skulle blifwit så oungängelig til den söta drycken, som kokas af malt, at man med humle skulle göra honom besk, endast för hushållning en skull, och at desto längre bewara honom för hårdnad. Imedlertid har man nu funnit af förfarenheten, at, ehuru nära slägt humlen är med hampa, skada dock humlens kåd-agtiga delar långt mindre, äro ock wida tjenligare til dricka, än porssen, som förut i Swerige brukades och gjorde mycken hufwudwärk. At jag ej må tala om baggesöta, watuklöfwer och malört, som fattiga undertiden bruka för humla.
Se upp för pors-kryddade öl alltså. Jäst var välkänt och det känns som om de började få något slags grepp om över/underjäst-kulturernas beteenden:
Jäsningen är en granlaga sak wid alt öl, och kommer det noga derpå an, huru warmt drickat är, då jästen inlägges. Hetjäsit blifwer det dä jästen lägges uti brygget, medan det ännu är helt hett. Häraf blifwer drickat mycket fint, starkt och klart, samt behåller fraggan eller rosen hela tiden i bägaren; men gjör halsbränna eller ock en faslig hufwudwärk. Kalljäsit warder drickat, dä jästen lägges uti, sedan det blifwit helt kalt. Detta blifwer aldrig gjerna rätt klart öl, och då det sättes i kärillet en liten stund uti ett warmt rum, begynner det något litet jäsa och sätta jäst på bottnen. Detta gjör mindre hufwudwärk, drifwer starkt af; men med jästen skadas magen. Ljumjäsit kallas det, då jästen inlägges, när brygget är så mycket kalt, at fingren, som deruti stickes, känner drickat neder uti ljumt men likasom en kall ring öfwerst. Detta blifwer det bästa och hälsosammaste ölet, som besynnerligen brukas i wåra bergslager.
Rauschbier var inget som Linné gillade:
Utom alt detta, måste drickat, om skal blifwa godt, wara brygt af godt malt. Rökt malt gjör brunt och mindre smakeligit öl.
Och det ska inte vara för starkt heller:
Starkt dricka och alt för starkt öl gjör kroppen däst och tung samt på slutet andetäppa. Surt öl gjör magsyra, pussighet, blekhet, colique och mjältsot.
Så följer lite instruktioner för bryggande av öl:
Häraf följer, huru noga ett godt öl bör tillagas, hwartil fordras både wettenskap och förfarenhet utom goda ingredientier ; men derigenom kan man också winna en dryck, som är longt tjenligare än all annor for wår nation och besynnerligen för dem, som hafwa tilbörlig och daglig motion eller ock strängare arbete. Ett sådant öl täflar med win om preeferencen så til kla rhet och smak som nytta och wältrefnad, hälst då det är något gammalt.
Öl är näringsrikt!
Starka arbetare måste hafwa godt öl, om de skola uthärda, ty utaf watn, thé och coffe blifwa de utmärglade.
Ölbryggning borde vara allmänbildning:
Det är ganska beswärligt at resa på de orter, der folket ej lärdt brygga, utan der man wid hwart ombyte af drickat skal fruchta för en ny sjukdom. Ingredientier och omkostnader äro de samme til et skönt och smakeligit som til et wämjaktigt och skadeligit öl, och det som gjör åtskilnaden består endast i bryggerskans konst. I wårt fädernesland brygges på några ställen bättre öl, än man lätteligen kan finna på något annat ställe i Europa, och wore önskeligit, at denna konsten wore almänt bekant. Det wore wärdt, at hwar studerande yngling wiste konsten at brygga ett godt glas öl och at baka en god kaka bröd, en konst som är ganska wigtig för nationen och lärd på ett par dagar; härigenom kunde wettenskapen snart utwidga sig öfwer hela landet til inwånarenas förmån. Det är skam för en fullwuxen flicka af det stånd, at hon sjelf behöfwer se på maten och drycken, at giffta sig utan at rätt förstå desse 2:ne nödige praeparationer.