2009-10-31

Systembolaget 2010 V: Fast lansering april

April, gräsmånad. Foto: M Aurunprasad, licens.

Den första fasta lanseringen 2010 går under namnet april och sker den 24 mars. För den som vill läsa mer om tankarna bakom varje lanserad produkt rekommenderas att läsa lanseringsplanen (länk)

Sortimentroll, Segment, Modul, Ursprung, beskrivning, syfte.
  • Volym, lager burk internationell, BAS, -, 330 ml, Bredda erbjudandet på 33 cl
  • Volym, lager burk svensk, T1, Sverige, 330 ml ekologisk, alkoholhalt under 5,0%, Bredda utbudet på 33 cl, ekologisk och alkoholsvagare lager
  • Profil, lager flaska internationell(…-5,9%), BAS, -, PET, Komplettera med förpackning
  • Profil, lager flaska svensk(…-5,9%), BAS, Sverige, PET, Komplettera med förpackning
  • Profil, lager flaska svensk(…-5,9%), T1, Sverige, Mikrobryggeri, Kunskap, inspiration
  • Profil, Ale flaska (…-5,9%), T1, Skandinavien, Mikrobryggeri, Kunskap, inspiration
  • Profil, Ale flaska (…-5,9%), T3, -, Eko, Komplettera segmentet med eko
  • Profil, Ale extra stark (6,0%-…), T2, Skandinavien, IPA, Kunskap , inspiration
  • Profil, Veteöl flaska/burk, T1, -, Smaksatt, Förnya, inspirera
En skandinavisk IPA? Jag känner i alla fall till minst två som jag gärna ser hos Systembolaget: Oppigårds Indian Tribute och Nils Oscar Hop Yard.

Riktigt bra att man pekar ut två öl som ska komma från mikrobryggerier!

Systembolaget 2010 del IV: Påsk

Jag, påsken 1979

Påskölen 2010 kommer att lanseras den 15 mars. 10 sorter varav en ekologisk. Modul T9, vilket innebär att butikerna är relativt fria att plocka in det de vill ha.

2009-10-30

Strömsholms Biskop Kol

Gårdagskvällens första öl på De Klomp var svensk; Biskop Kol, en amerikansk stout på 5,1% från Strömsholms Brygghus.

Färgen är svart; det fingertjocka skummet är brunt.

Doften är torr med toner av kaffe. Lite sötma och aningar av mjölkchoklad. Lite råa lukter, men jag gillar det.

Smaken är såväl rå som lite tuff, till och med lite vass. Smak av havregryn och rågbröd. Syrliga toner och en rätt svag kropp. Jag hittade toner av grädde/gräddfil i eftersmaken, liksom en växande neutral beska. Aningar av jäst och alkohol i avslutningen.

Kolsyran är stark. För stark faktiskt, de medelstora bubblorna blir vassa i munnen.

En trevlig om en lite enkel stout som delvis förstörs av den kraftiga kolsyran.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Flying Dog Dogtoberfest

Gjorde ett litet spontant besök på De Klomp i gårkväll. Hann med två öl. Den andra var Dogtoberfest, en märzen från fat på 5,3% från amerikanska Flying Dog.

Färgen är röd-bärnsten. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och smutsvitt.

Doften är söt och maltig. Tydliga toner av honungsarom, känns aningen stickig. Luktar faktiskt lite barnsligt.

Smaken är söt med mycket honung och honungskakor. Viss malt och en neutral beska. Lite kex och småkakor, karamelliserat socker. Lätta toner av grönsaker. Söt eftersmak med rostade nötter och mineraler. Avslutningen är bara honung.

Mjuk kolsyra. Små lätta bubblor. Medelmjuk vätska.

En väldigt oväntad tolkning av märzen-stilen. Tja, jag vet inte riktigt.

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 300 ml.

2009-10-29

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter november 2009


Det kommer att bli få julklappar inköpta av ölnördar i år: Alla pengar kommer att gå till lyxöl! Det enda som kommer att hindra en total ekonomisk kollaps är det relativt låga antalet flaskor.

Dessa släpps i vinkällarbutikerna 16 november 2009:

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

2009-10-28

Systembolaget 2010 del III: Vår

Våren 1982.

Det här inlägget kräver egentligen förkunskaper om Systembolaget som man nog egentligen inte ska ha om man är en normal kund (eller människa). Så har ni läst in er på sortimentsroller nu? Bra.

Första tillfälliga lanseringen 2010 blir vår och kommer till butikerna den 1 februari. Temat är Det heta och kryddiga köket. Ett slags undertema är Drycker från länderna i Nord- och Sydamerika.

Följande öl ska köpas in till detta tillfälle: Segment, sortimentroll, modul, ursprung och tema.
  • Lager flaska svensk (upp till 5,9%), Profil, BAS, Sverige, Det heta kryddiga köket
  • Lager flaska svensk (upp till 5,9%), Profil, T2, Sverige, Det heta kryddiga köket
  • Ale flaska, Profil, BAS, USA, Nord- och Sydamerika
  • Ale flaska (upp till 5,9%), Profil, T2, USA, Nord- och Sydamerika
  • Ale flaska (upp till 5,9%), Profil, T2, Sverige, Det heta kryddiga köket
  • Veteöl flaska/burk, Profil, T1, -, Det heta kryddiga köket
  • Veteöl flaska/burk, Profil, T2, -, Det heta kryddiga köket
Hm, det här kan bli en del intressanta grejer faktiskt. Kanske kan det här med sortimentroller och teman skaka fram en del intressanta öl som annars inte kommit fram? En svensk ale som passar till het mat? Jag blir rätt nyfiken!

Systembolaget 2010 del II: Sortimentroller


Jag började skriva det här inlägget om vad som ska komma i släppet vår 2010, men insåg rätt fort att det blir svårbegripligt och lite poänglöst om inte det nya begreppet Sortimentroll är förklarat. Följande är ett direkt citat från Lanseringsplanen;

Sortimentsroller

Första steget i strategiarbetet är att koppla varje kategori till en sortimentsroll.

För att säkerställa att vi möter kundens behov i alla situationer har vi delat in sortimentet i olika roller. Genom att analysera försäljningen i respektive roll får vi ett bra verktyg att fördela sortimentet bland de olika butiksformaten. De olika sortimentsrollerna finns i alla våra butiker men har olika fördelning beroende på butikens storlek. De olika rollerna är profil, spets, volym, service, säsong och innovation.

[rollen innovation nämns därefter inte mer i Lanseringsplanen]

För varje roll definierar vi sedan vilka fokusområden som är de primära för rollen. Fokusområden som är viktiga för Systembolagets sortiment är: kvalitet, lönsamhet, inspiration, omtanke, kunskap och effektivitet.

Sortimentsroll Volym
Kategorierna i sortimentsrollen Volym representerar den största delen av Systembolagets försäljning, både i volym och värde. Det är från denna del av sortimentet som de flesta av våra kunder handlar.

Systembolaget ska ha ett brett volymsortiment där kvalitet i förhållande till prisvärde är den viktigaste parametern för kunden. Nya produkter lanseras i fast och tillfälligt sortiment. De fasta lanseringarna ska konkurrensutsätta och förnya det befintliga sortimentet, de tillfälliga ska komplettera.

Artiklarna är modulplacerade förträdelsevis i BAS till och med T2 .

Sortimentsroll Profil
Kategorierna inom sortimentsrollen Profil ska främst visa styrkan med Systembolagets monopol. Sortimentet ska vara brett och djupt och kunden ska uppfatta det som inspirerande och ansvarsfullt. Sortimentet ska också bidra till att kunderna vill lära sig mer om våra produkter och ge dem möjlighet att utveckla ett eventuellt dryckesintresse.

Nya produkter ska lanseras i både fast och tillfälligtsortiment. De fasta lanseringarna ska komplettera och förnya det befintliga sortimentet. Det tillfälliga ska inspirera. Artiklarna i kategorierna ska vara placerade i alla modulsteg, BAS–T3.

Sortimentsroll Service
Kategorierna inom sortimentsroll Service säkerställer att Systembolagets kunder får ett tillräckligt bra erbjudande av produkter som har en relativt liten efterfrågan. Det innebär att utbudet i de flesta servicekategorierna är smalt och grunt.

Nya produkter ska lanseras i både fast och tillfälligt sortiment. De fasta lanseringarna ska främst konkurrensutsätta det befintliga sortimentet och de tillfälliga ska komplettera erbjudandet till kund.

Sortimentet är modulplacerat i BAS till och med T3.

Sortimentsroll Spets
För att kunna tillfredsställa de mest krävande kunderna så erbjuder vi ett spetssortiment. Kategorierna inom sortimentsrollen Spets skapar ett djup i sortimentet och fokuserar i första hand på de klassiska vinländernas mest erkända distrikt och regioner.

Spetskategorierna förnyas genom lanseringar i fast och tillfälligt sortiment. Stor fokus finns också på det tillfälliga exklusiva sortimentet. De fasta lanseringarna ska komplettera och förnya det befintliga sortimentet. Det tillfälliga ger kunden möjlighet att utveckla sitt specialintresse

Artiklarna är modulplacerade i främst T2 och T3. Det tillfälliga exklusiva sortimentet i T5-T8 består enbart av produkter i spetskategorierna.

Sortimentsroll Säsong
Med kategorierna inom sortimentsrollen Säsong vill Systembolaget säkerställa att kunderna får ett aktuellt och anpassat erbjudande efter rådande säsong.

Utgångspunkten är att det inte ska finnas något fast modulplacerat sortiment utan fokus ligger på de tillfälliga lanseringarna. Dessa kommer att präglas av både bredd och djup.

2009-10-27

Systembolaget 2010 del I

Systembolagets strategigrupp i ett kritiskt skede under planeringen av 2010.

Det är snart november, och så småningom dags för ännu ett år. Hög tid att studera Systembolagets Lanseringsplan för 2010. Bara det är en nyhet, tidigare har de haft en plan per halvår.

Vi har vant oss vid Systembolagets nyhetssläpp. Två fasta släpp. Åtta tillfälliga. Nio exklusiva mitt-i-månadensläpp. Och så ett par specialare till påsk och jul.

Så blir det inte 2010, utan det blir ganska stora ommöbleringar. Förändringar i det fasta sortimentet blir det två gånger per år som tidigare, för 2010 är det 24 mars och 1 oktober som är datumen.

De tillfälliga nyheterna kommer att lanseras under fem tillfällen; Vår 1 februari, Påsk 1 mars, Sommar 3 maj, Höst 1 september och Jul och nyår 15 november. Jag kommer de närmsta dagarna att analysera varje släpp för sig.

Direkt ser man att det egentligen bara blir tre släpp för, vad ska jag kalla dem, normala nyheter. Påsk och jul kommer är ju rätt specialiserade.

När jag pratat med mina kontakter på Systembolaget om varför man gör såhär så är svaret ”det blir för mycket medelmåttigt vin som dammar igen på hyllorna”. Eller som det står i lanseringsplanen:
Vi människor vill ha mer av det unika och vill få skräddarsydda erbjudande med många valmöjligheter. I praktiken gör individen dock inte så många val men uppger att det är viktigt med valmöjligheter.
Den typiske konsumenten vill gärna ha mycket nyheter, men köper i alla fall det gamla vanliga. Eller så kan man säga som en bekant till mig berättade en gång: ”Jag köper aldrig något från nyheterna: Tänk om man gillar det, och så slutar de sälja det direkt. Det skulle ju vara jättejobbigt”

Och just den kategorin av kunder tillmötesgår nu Systembolaget: Alla nyheter kommer att finnas inne under flera månader, tills nyhetens behag definitivt gått över. Och säljer det inte, då blir det i alla fall färre varor som kommer att samla damm och få reas ut.

Jag ser helt klart en fara med det här. Längre försäljningstid och färre nyheter betyder fler flaskor/burkar av en vara. Och för sådant som redan har begränsad tillgång (läs ”rolig öl”) kan det bli ännu svårare att komma in i det tillfälliga släppet. Jag oroar mig för likriktning och förtråkande.

Det kommer också att bli ett tema för varje tillfälligt släpp. En del av dem kan verka lite långsökta… Huvudanledningen till detta är enligt planen
Olika teman ger bättre möjlighet att kommunicera till kunderna runt de tillfälliga artiklarna, allt för att inspirera kunderna till mer medvetna dryckesval.
Det är alltså inte främst för att hitta intressanta produkter, utan för att få enklare att göra skyltar till butikerna och artiklar i Bolaget. Lite hårddraget, då.

Något som inte nämns i lanseringsplanen men som det varit en del snack om är att modylsystemet ska justeras. Systembolaget delar upp sina butiker i fyra grupper efter storlek, och har jag fattat skvallret rätt så ska de två mindre få minskat antal produkter och de två större ska få något fler produkter. Detta bland annat för att få mer plats för storsäljarna. Med tanke på att de största butikerna numera ligger i köpcentra utanför stan innebär det mindre sortiment om man inte har bil eller ett vänligt brinnande ölintresse. Detta är dock spekulationer från min sida.

Det finns dock enstaka ljusglimtar. Vi får se hur det här blir. *dricker upp sin Torpedo*

2009-10-26

Undersökningsdags: Amerikansk lager

Då var omröstningen om tysk ale överstökad. Top 3:
  1. Hefeweizen (41%)
  2. Altbier (21%)
  3. Weizenbock (17%)
Totalt antal röstande: 214. Mitt val: Kölsch.

Det här var någ den för mig svåraste omgången. Hefeweizen är ju gott. Alt är ju gott. Dunkelweizen är ju gott. Men jag kände med törstsläckarsinnet och då tycker jag det är en frisk Kölsch som gäller. Mums! Jag är lite överraskad över hur många röster Weizenbock fick. Kul! Och för att förkomma en senare krönika kommer en sådan till Systembolaget nästa höst…

Vi hoppar över ytterligare några mindre stilgrupper (som jag fortfarande inte bestämt hur jag ska hantera) och går in på amerikansk lager.

2009-10-25

Weines Imperial Stout

Tredje och sista ölen som jag fick från Rick Gordon när jag besökte honom för några månader sedan: Weines Imperial Stout från bryggerikooperativet Drakens Ångbryggeri. 10%. 75 IBU. Etikettdesign: Bobo@De Klomp.

Imperial Stouts ja. En fråga som alla skribenter verkar vilja fråga mig när jag ska prata om ölbloggandet är ”vilken öl tycker du inte om” och då brukar jag tveka men efter lite funderade dra till med något i stil med ”Ibland kan vissa imperial stouts bli överdrivet tunga och lite jobbiga att dricka. Liksom vissa gueuze som bara är syrliga utan något mer som matchar”.

Och så sitter man i alla fall med en sån här stor svart öl och tycker trots allt att det är rätt gott. I rätt proportioner och vid rätt tillfälle; det är väl det som är nyckeln. Så nu i värsta möjliga höstrusk så är det väl en sån här öl man borde dricka.

Färgen är som väntat kolsvart, den reflekterar ljus med en brun nyans. Trots ganska kraftfullt hällande (i en amerikansk rak sejdel) lyckas jag inte få upp mer än ett minimalt snabbt försvinnande skum. Ett lätt fräsande tyder på att det i alla fall finns någon kolsyra i den.

Doften är rostad med sötaktiga toner av kaffe, kakao och pumpernickel. Lite alkohol och toner av starkvin. Kanske en aning kolakakor i bakgrunden?

Smaken är först enbart rostad och maltig med en fruktig humleton. Sedan kommer en värmande men inte alls obehaglig alkoholsmak och lagrade smaker av torkad frukt, cocktail-körsbär, lite te och en hel del pumpernickel-bröd. Det finns en växande sötma i eftersmaken, liksom en bitterhet som hade vart kraftig om den inte mötts av den stora maltigheten. Just eftersmaken (som i stort sett saknar frukterna men har en ton av salt och pinjenötter) känns just så där tung som jag nämnde ovan: Det känns lite som en våt filt av svart malt lägger sig i munnen. Inte alls otäck eller dåligt genomförd, men… Tung och lite… jag känner mig nästan nedstämd av den. Och det är inte det jag är ute efter när jag vill ha en öl.

Kolsyran är på samma gäng relativt stilla och rätt stark, de små bubblorna är vassa på tungan.

Weines Imperial Stout är rent öltekniskt och stilmässigt nog den bästa av de tre hembrygder jag fick av Rick Gordon, men det känns inte som en öl för mig, den släpper liksom inte in mig utan håller ett lite kyligt avstånd.

Betyget blir därför inte högre än 2,6.

Flying Dog Dog Schwarz

Efter gårdagens provning så passade jag på att prova att par rariteter som kommit in i samband med att Micke ”Gonzo” Porsklint från Wicked Wine höll i en specialprovning på De Klomp förra veckan.

Flying Dog har en serie experimentella tillfälliga öl, Wild Dog. Den senaste i denna serie är en, ja vad ska man kalla den? Själva säger de ”smoked double lager” men det hade nog gått lika bra med ”imperial rauschbier” eller varför inte ”strong smoked schwarzbier”? Alkoholhalten är 7,5% och namnet Dog Schwarz (uttalas enligt bryggeriet ”sh-var-ts”).

Som om det inte vore nog med exklusiviteten så kom mitt glas (en kalk på bryggeriets inrådan) från ett fat, en förpackning som Wild Dog-ölen normalt inte tappas i.

Färgen är svart, vätskan klar. Det fingertjocka bruna skummet sjunker långsamt ner till ett tunt men fast lager. En hel del skumrester på glaset.

Doften domineras av en rökig ton som får mig att tänka på såväl rökt korv som rökt skinka. Friska aromhumle-toner och en rostad bakgrund.

Smaken har även den tydliga toner av rökta charkuterier. Mer torr än söt, lite vispgrädde i bakgrunden. Rostad patentmalt med toner av kaffe och mörkt bröd. Medelstor kropp. Elegant och stram eftersmak med toner av kaffe.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är lätt krämig.

En god och frisk rökig öl, där man ska tänka ”rök” mer som ”prickig korv” än ”valborgsbrasa”. Trots det har den här i alla fall i Sverge omgetts med en del hype som i alla fall jag inte tycker den är riktigt värd.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 109:00 för 300 ml.

2009-10-24

Ölprovning - rester


Idag höll jag en lite annorlunda ölprovning på De Klomp. Temat var ju ”rester” med sådant som inte råkat vara med i provningarna tidigare. Dessutom hade jag i lönndom planerat att köra den som halvblind provning – jag visste vad vi skulle dricka men inte gästerna.

Ni som läst om när vi ölbloggare gjort detsamma på vår träff på Sorbon (kategorilänk) minns att det här inte är enkelt. Alls.

Inte blir det lättare av att bli plötsligt inkastad i det. Eller att prova obskyra öl som inte alls är stiltypiska. Stackare. 6 öl, 6 länder, 6 stilar var utlovat.

Först ut var den tyska pilsnern Rövarn från Hantverksbryggeriet. En ny öl och bryggeriets första lager. ”Luktar som en lager, smakar som en ale” hördes från borden. Och det ligger något i det. Någonstans mellan en tysk kellerbier och en nordtysk landbier. Tycker nog att den ska ses som det första försök det är och inte deras definitiva lagertolkning.

Så kom Blue Star från North Coast. En ganska stiltypisk amerikansk veteöl. Fast det är ju inte direkt den vanligaste stilen hos svenska krogar. Tror att vi prickade in landet i alla fall. Och att det var vete i. Någon tycke sig hitta tydliga toner av torrhumling och vi jämförde doften med lite humlepellets.

Så kom det in något mörkare. Och relativt enkel smak. Lite rostad, viss sötmna. Jag tyckte mig hitta lite svartvinbärssaft. Det var mexikanska Dunkeln Negra Modelo från Grupo Modelo.

Nästa öl var mer bärnstensfärgad. Någon hittade aningar av amerikansk humle i den. Flera tyckte att framför allt doften var lite unken och instängd. Stilen ringades in till någonstans mellan en ESB och en Engelsk IPA. Ett par gäster tyckte att den smakade lite ”enkelt” som i ”billiga råvaror”. Ölen var Pale Ale från danska Ølfabrikken-Gourmetbryggeriet. Det var väl den öl som var minst populär för dagen.

Så kom det in något… starkare. Ljust. Fruktigt. Massor av alkohol i doften men mer subtil i smaken. Massor av smaker med jästtoner, exotisk frukt och allt möjligt. ”Man får nästan blåsa upp munnen för att få plats med alla smaker”. Att det var en tripel togs väl ganska fort, gissningarna låg på 7% och eftersom vi klarat av Danmark, Sverige och USA så var väl Belgien det som var kvar för den här typen av öl. Någon tyckte att den var lite råare än man var van vid för stilen. Facit var Dulle Teve, en tripel på hela 10% från Belgiska De Dolle.

Så kom eftermiddagens sista öl in. Svart. Ale. Och då är det väl antingen en porter eller en stout. Fast den hade en ganska låg sötma så stout var närmast att gissa på. Något som vissa konnässörer kunde tycka var intressant var att kolsyran kändes mer lager-lik med rätt stora och tydliga bubblor. Det var väl inte så mycket gissningar här heller, men vi var rätt överens att den inte var irländsk. Eller amerikansk, den kändes inte direkt så hulmad. Fast så mycket längre gick väl inte att komma. Svaret på landet var Australien, bryggeriet Coopers och ölen Best Extra Stout.

Som sagt. Blindprovningar är alltid svårt, men rätt givande. Man har ju inget varumärke att hänga upp sig på. Och tempot går ner ordentligt jämfört med vanliga provningar vilket kan vara positivt. Med tanke på att vi körde med ölsorter som bara ett ytterst fåtal druckit tidigare och som var mindre stiltypiska gick det rätt bra. Och jag tror faktiskt jag lyckades lära ut lite trick för att känna alkoholhalten till gästerna.

Givande eftermiddag! Efteråt belönade jag mig med två amerikanare, mer om det senare.

2009-10-23

Smånyheter XII


Skotska BrewDog hittar ständigt på nya saker. De har planerat att bygga ett betydligt större bryggeri som dessutom ska bli självförsörjande på el. Till det behövs pengar, som de tänkt få in genom att deras kunder köper aktier. Projektet kallas Equity for Punks, och mer om det kan läsas här.

= = =

Veckans stora snackis i ölvärlden har varit det nyligen presenterade samarbetet mellan ett av Amerikas äldsta craft breweries Samuel Adams/Boston Beer Company och ett av världens äldsta bryggerier alls, tyska Weihenstephan. Det hela kommer att utmynna i en öl av ännu okänd typ, det enda vi vet är att den kommer i stor flaska med champagnekork, ligga på 10% och klara Reinheitsgebot. Försäljning kommer att ske under våren 2010.

= = =

Närke Kulturbryggeri har inte bara bryggt sin första lager, de har nu också skapat en porter med kaffe; Pannknekt Porter på 6%. Finns minst på Bishops Arms Örebro, cask dessutom.

= = =

Ölkultur rapporterar att Ocean Järntorgets Arbetarporter, som normalt bara finns på Bishops Arms Järntorget Göteborg tillfälligt kommer att finnas på alla Bishops i landet i en nära framtid.

= = =

Det finns en energidryck vid namn Monster som säljs i svarta halvlitersburkar. Företaget bakom ansåg att det lilla Vermont-bryggeriet Rock Arts öl Vermonster hade ett namn som inkräktade på deras varumärke och började skramla med de juridiska vapnen. Folk i ölsvängen var upprörda och hotade med bojkott. Igår kom beskedet att Monster dragit tillbaka hoten.

= = =

Vi avslutar fönstret mot ölvärlden med en liten videolänk till en kort film som visar hur årets batch av Sierra Nevada Bigfoot bryggs: Länk.

2009-10-22

Systembolagets nyheter november 1995


Dags att krypa ner i arkivet för att se om det var bättre förr. De här ölen lanserades på Systembolaget under november 1995, samtliga började säljas den 6/11:
Men brukar inte jag tjata om hur ohanterligt mycket öl det släpptes under de här åren? Mjo. Fast dels hade det inte riktigt kommit igång än, dels var det ju julölspremiär den 15 november:
  • Banco Julöl
  • Blålys Julebryg
  • Carsberg Julepilsner
  • Christmas Ale 1995
  • Falcon Julbrygd
  • Falcon Strong Christmas
  • Falcons Julmumma
  • Gamlestadens Julöl
  • Hallsta Julöl
  • Kopparbergs Julöl
  • Källefall Julöl
  • La Chouffe Blonde
  • Lapin Kulta Julöl
  • Liefmans Glühkriek
  • Mack Juleöl
  • Pripps Julöl
  • Regal Christmas 1995
  • Samichlaus Bier 1995
  • Sofiero Julöl
  • Spendrups Julbock
  • Spendruls Julöl
  • Three Hearts Julöl
  • Young's Winter Ale
  • Åbro Julbock
  • Åbro Julöl
Här ser man verkligen hur den första omgången av svenska mikrobryggerier ungefärligt såg ut. Och hur landskapet vad gäller julöl på samma gång helt förändrats och samtidigt är likadant i hörnen.

Tittar man mer i katalogen ser man att det var viss… oreda på Systembolaget. Ett vitt vin presenterades eftersom de tidigare glömt att ha med det i Varunytt, 5 artiklar fick prisändringar och för 3 artiklar korrigerades tidigare feltryck.

Det gick heller inte att kontakta Systembolaget via email. Å andra sidan var det här ungefär då som Svenska Dagbladet försiktigt började presentera ett tiotal nyhetsnotiser per dag på en hemsida handskriven av teknologer vid KTH (någon mer kanske minns hemsidan med den klickbara bilden över Marieberg?)

Undrar om det hade gått att få in La Chouffe Blonde som en julöl i år? Det här var den första julen sedan tjugotalet som man kunde köpa julöl starkare än 5,6%. Då kanske det blir lite förvirrat.

Men ändå. Just Kopparbergs Stout drar till sig min uppmärksamhet. Det här bör ha varit just när bröderna Bronsmans investeringar och ombyggnader började bli klara. Om några år skulle de ha ett antal av Sveriges mest sålda öl och ha tagit över tre mindre bryggerier runt landet. Fast stouten har jag inget minne av alls. Har ni?

2009-10-21

Belhaven Twisted Thistle

Har jag verkligen aldrig recenserat den här? Uppenbarligen inte. Twisted Thistle är en engelsk India Pale Ale på 5,3% bryggd av skotska Belhaven.

Färgen är mörkt guld med lite brunt, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är benvitt, kompakt och fast. En del skumrester på glaset.

Doften är bitter med en hel del friska humletoner. Lite rostad malt/nötter och en aning alkohol. Torra toner av russin, torkad frukt och en aning vedträ.

Smaken är bitter, en hel del brittisk humle i den här… Men beskan är avrundad och balanseras fint av halvsöt malt. Lite lätta rostade toner, lite kemiska fenoler (tvål, terpentin, trä). Eftersmaken innehåller lite söta gräs-artade toner och en elegant bitter smak som räcker länge. Bittra örtkryddor i avslutningen.

Kolsyran är aningen starkare än medelstark, bubblorna små. Vätskan är krämig och känns lyxig i munnen.

Ett fint exempel på en modern brittisk India Pale Ale. Betydligt bättre än Marston Old Empire som tidigare fanns i ordinarie sortimentet. Och en riktigt prisvärd öl dessutom!

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 15:50 för 330 ml.

Har CAMRA lyckats för bra?


I näst senaste numret av Beeradvocate Magazine, nummer 32 (#33 låg på hallmattan idag), så hade deras brittiska krönikör Tim Webb skrivit en text som fick mig att fundera: Rubriken var ”Has CAMRA Stunted the Growth of British Beer?”

CAMRA, the Campaign for Real Ale, bildades 1971 av några brittiska journalister som kände att de höll på att förlora den genuina brittiska alen som efterjäste på fatet och som serverades utan att blanda in extra gas.

Tim ger i artikeln en historisk och kulturell kontext till fenomenet CAMRA, men huvudspåret är att de kanske lyckats väl bra. Visst älskar vi alla god real ale i de klassiska stilarna, men CAMRAS renlärighet och ”allt gammalt är bra, allt nytt är dåligt”-inställning har lagt sig som en våt filt över öarnas ölliv.

Det är knappast en slump att de flesta nya stilar som dykt upp i UK antingen är återupplivning av historiska brygder (gruit beer, braggot, heater ale…) eller lätta modifieringar av de klassiska stilarna (English blonde/golden ale, whiskeyfatlagrad öl).

Att hitta på nya stilar, att experimentera fram nya smaker och koncept verkar livsfarligt. Visst är britterna väldigt konservativa, men det känns som det är ännu tyngre när det gäller öl. Frågan är om detta gjort att inte bara utvecklingen utan även tillväxten avstannat? Real ale är ju inte direkt något som är exportvänligt…

En sak som jag funderade över när det gäller brittisk öl var när det gick upp för mig att det fanns närmast oändligt många pubar, och många av dem väldigt bra, i Londonområdet. Men bara 2 (två!) specialist-ölbutiker som erbjöd intressanta importer; Utobeer i Burough Market som bara har öppet ett fåtal timmar i veckan och Nelson Wines långt långt ute i Wimbledon. Jag tycker att det borde finnas marknad för mer med den befolkningen.

Fast det finns motargument: Tyskarna är i stort sett lika konservativa och än mer lokalpatriotiska, helt utan CAMRAs hjälp.

2009-10-20

Öppen ölprovning på De Klomp: Rester

Högst eventuellt någon av de här? Foto: nmalaguti. Licens.


Hela detta inlägg är reklam.

Det blir ölprovning med mig på lördag den 24 oktober. 14:00. De Klomp, Linköping. 150:-.

Temat kanske inte låter så lockande vid första anblick: Rester. Men det döljer sig en del spännande öl bakom ordet; det är öl som inte hunnit fram i tid till någon annan provning, öl som inte hunnit komma ut i krogen än och några där vi fått tag på rätt få flaskor.

En spännande variation bland stilar, länder och smaker utlovas. Och som vanligt kommer jag att haspla ut mig den vanliga blandningen av fakta, historiska tillbakablickar, trivia och allmänt tyckande som vanligt.

Välkomna!

2009-10-19

Moorhouse's Witch Hunt

Min vana trogen börjar jag ett besök på OT eller Akkurat med att ta en pint (av någon sort) av någon sort på cask. Så även på senaste Akkurat-besöket.

Urvalet i lördag eftermiddags var väl sådär; ett par ales från Cotleigh och så en från Moorhouse som jag aldrig hört talas om: Witch Hunt. Lite webbkoll senare visar att den är ny och deras månadsöl för oktober. Det är en special/extra special bitter på 4,8%.

Färgen är ljust guld; vätskan är klar. Det låga skummet är vitt och efterlämnar lite skumrester på glaset.

Doften är mycket lätt. Lite blommor, aningen söt och en närmast omärkbar beska.

Smaken är frisk och lite syrlig (salmiak?). Gräs och hö. Bra bitterhet och en lätt ren sötma. Lite färska frukter i slutet.

Lätt kolsyra, små bubblor. Lätt vätska som är krämig i munnen.

En lättdrucken frisk öl med bra balans, även om den var väl anonym och kantlös, speciellt för att vara en öl på nära 5%. För ett par år sedan hade jag blivit rusig av glädje bara över att få tag på en snyggt skött real ale. Men nu känns det som det kräves mer för att jag ska ge höga betyg - jag vet ju hur bra det kan vara.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Cask på krogen (fast det tog slut strax efter mig). Pris: 74:00 för 560 ml.

Undersökningsdags: German ales

Det var undersökningen av era preferenser för engelsk ale. 305 röster inkom och topp tre fördelade sig såhär:

  1. Russian Imperial Stout (26%)
  2. English Bitter (14%)
    English India Pale Ale (14%)
  3. Extra Special/Strong Bitter (9%)
Även här var det många ströröster, fast RIS vann ju ganska ostört.

Mitt val: English Bitter (inga överraskningar här inte).

Nästa stilgrupp i kön är tysk ale. Finns det, undrar nog en del? Jodå, här hittar man en hel del intressanta öl.

Beck Bräu Weissen

Krögaren Stene på Akkurat brukar försöka sälja in sina tyska importer, en inte helt lätt uppgift på en ölkrog med gigantiskt belgiskt sortiment och en massa amerikanska extremöl. I ett nyhetsbrev härom veckan försökte han förklara varför:

[...] Och varför håller vi på och tjatar om dessa tyskar undrar ni????

Jo, I dessa tider när ölnörderier bara tycks innebär smakexplosioner av beska och alkohol med smakprov i fingerborg så tycker vi att man måste lämna plats till de finstämda ölen.

Öl som man kan dricka pint efter pint, halvliter efter halvliter och den smakar gott ända tills kvällen (eller ölet) är slut. Öl med kort hållbarhet men som är helt sagolik när den är färsk. Öl som inte gömmer en massa felsmaker bakom kraftig överdosering av humle.

Öl som visar att källarmästaren faktiskt kan sitt jobb och inte bara är bra på att samla en massa flaskor!!!
[...]

Så när jag var förbi Akkurat en stund i fredags eftermiddag kom jag mig äntligen för att köpa ett av ölen från familjebryggeriet Beck Bräu som Stene brukar hylla. Det blev en hefeweizen på 4,8% med namnet Weissen.

Vätskan är grumlig; färgen är gyllene brun-bärnsten. Det två fingrar höga skummet lämnar en del rester på glaset.

Doften är torr och fruktig med lite fenoler (gammldags tvål) och apelsinskal. Syrliga toner och ett drag av vetemjöl. Aningen rostad. Trots alla dofter relativt svag.

Smaken är... Oh, det här var gott... Frisk med lätt syrlig och rostad ton. Lite jästig med en ren men ändå komplex fruktig smak med lite rostat bröd (vörtbröd?) Lite bitter och rostad eftersmak med någon stekt ton. Viss sötma i slutet.

Medelstark kolsyra; små friska bubblor. Mjuk krämig vätska.

En god och trevlig öl med en hel del oväntade och komplexa smaker, på gott och ont. Jag vill nog ha min hefeweizen lite renare och syrligare.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 74:00 för 500 ml.

2009-10-18

Cask på De Klomp


Det verkar som jag missat att nämna det tidigare, men i morgon eftermiddag öppnar Take den första cask conditional ale som serverats i Linköping.

Först ut är en tidig julöl: Bad Elf från Ridgeway.

Sedan kommer det att bli en ny real ale varje måndag, om transporterna håller schemat.

Två porterhändelser i Göteborg med snarlika namn

Kanske med?

Fick ett mail från Marc med ett klargörande som nog borde vidarebefordras.

Arrangemanget som Bishops Arms Järntorget i Göteborg har från idag går under namnet Porterveckan.

Porterfestivalen är något helt annat; ett arrangemang som hålls av Porter Drinkers Association i samarbete med Svenska Ölfrämjandet i Göteborg den 14 November på Novotel. Läs mer på deras hemsida.

Fast visst är det lite häftigt att det händer så mycket i ölvärlden att det kan bli ett sånt här förväxlande?

2009-10-16

Brewdog Zeitgeist

Andra ekologiska lagern från Fraserburghs finaste bryggeri: Brewdog: Zeitgeist är en schwarzbier på 4,9%.

Färgen är mörkt brun, nästan svart. Påminner lite om Coca-Cola. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är bitter med rostade toner av nötter och rostbiff. En aning jäst i bakgrunden.

Smaken är torr med rostade toner av kaffe, nötter och mörk choklad samt lite stekta grönsaker. Lite söta toner av mjölkchoklad, mörkt rågbröd och karamelliserat socker i efter smaken. Humlen är helt klart i bakgrunden här, fast det finns en mild/mjuk beska i avslutningen.

Kolsyran är mild till medium. De friska bubblorna är medelstora. Vätskan är lätt, fast samtidigt lite mjuk.

Mildare och sötare än de flesta andra schwarzbiers jag druckit. Trots det är den mycket lätt att dricka och gilla.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment Pris: 14:90 för 330 ml.

2009-10-15

Three Towns Premium Lager

”Varför finns den här?” kan man ju undra när man dricker en del öl. För den här finns faktiskt ett väldigt konkret svar. När Systembolaget i vintreas gick ut med sina Lanseringsplan för 2009 kunde man läsa följande:
Vi söker ytterligare en kombinerad burk- och flasklansering för svensk lager.
Produkternas medelålder i segmentet är hög och med tanke på konjunkturläget vill vi lansera en value produkt.

Det var alltså detta behov man ville fylla. Och vinnaren i denna anbudstävling blev Galatea Spirits och Three Towns Premium Lager, en ljus eurolager på 5,2%. Rykten gör gällande att den bryggs av Åbro, men det är inget jag är säker på.

Kollar man hos Galatea får man en helt annan uppfattning om det här ölet:
Three Towns Premium Lager är Sveriges första riktigt moderna ljusa lager. Den är annorlunda rakt igenom och olik många ölsorter som ofta bryggs på samma konventionella och traditionella vis. Den är mindre maltig, smakar mer citrus och är lättare och mer balanserad än annan svensk öl som finns på marknaden.

Färgen är ljust guld; det fasta vita luftiga skummet är två fingrar högt. Vissa skumrester på glaset.

Doften är lite syrlig/bitter med en del bröd och smör. Aningar av alkohol.

Malten är söt. Lite anonym aromhumle. Friska medelstarka bittra smaker. Lite deg och diacetyl. Ganska lätt trots en relativt stor kropp. Lite mandlar och hasselnötter i eftersmaken, såväl som en rund sötma och en förvånande stark alkoholsmak.

Kolsyran är medium till stark; bubblorna stora. Vätskan är en aning kladdig.

Ännu en småsöt svensk ljus lager. Inget speciellt med den; den gör sitt jobb men inte så mycket mer. Fast det är klart, nu vet jag ju hur lågkonjunktur smakar.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 11:90 för 330 ml.

Det händer saker i Göteborg och Stockholm

I Göteborg har Bishops Arms Järntorgets planer på årets Porterfestival Portervecka klarnat. Mellan söndagen 18 oktober och torsdagen den 22 oktober kommer de att servera så mycket porter och stout de bara kan.

Det kommer att bli dagliga porterprovningar med Senska Ölfrämjandet och Porter Drinkers Assocation, och beermakers dinner med isländska Ölvisholt. Brill har letat fram en del exklusiviteter, bland annat den specialbryggda Mandeøl som Mikkeller brygt hos Nøgne Ø. Det blir också premiär för Oceans nya Göteborgsporter. Etc.

Ett program finns här.

= = =

I Stockholm kommer restaurang 19 Glas i Gamla Stan, som på senaste tid gjort sig ett namn för amerikansk öl till bra pris, att hålla en beermakers dinner med Patrick Holmqvist från Nils Oscar Company. 19 oktober är datumet och mer detaljer på hemsidan.

2009-10-14

SMÖF-öllistan 2009!


Snart är det dags för årets ölfestival i Söderbärke, en högtigsstund för älskare av svensk mikrogryggd öl.

Förra året publicerade jag hela öllistorna, men insåg senare att det blir för kladdigt och sabbar sökfunktionen. Så i år får ni nöja er med den här länken till pdf-filen:
Bland de öl som dyker upp utmärker sig ett speciellt: Den första lager som Närke Kulturbryggeri någonsin bryggt. Det blev såklart en rökig doppelbock kryddad med eneris, namnet är Tanngnjost & Tanngrisnir. Har ni inte möjlighet att ta er till södra Dalarna så kommer en andra chans på ölfestivalen som Boruwerij De Molen i Holland håller under nästa helg (länk).

Slottskällans Red Ale

Jahapp. En till från oktober-släppet; Red Ale är en välhumlad red ale på 5% från Slottskällan. Länge sedan man drack något från dem faktiskt.

Färgen är djupt röd med lite brunt. Det fasta ojämna två fingrar höga skummet lämnar massor med skumrester på glaset.

Doften är frisk och välhumlad. Amerikanska beska toner (grapefrukt), digistivekex, småkakor, rostade nötter, müsli, cocktailtomater och en syrlig ton av tomatkvistar.

Smaken är först lätt rostad med toner av nötter och korngryn. En hel del humle, lite amerikansk med aningar av bittra citrusfrukter och en hel del torr bitterhet. Den torra malten ger en syrlig bakgrund. Det finns en metalisk-bitter ton i eftersmaken med lite lätta jordiga toner samt en aning rostad malt. Avslutningen är metallisk.

Kolsyran är medelstark med friska medelstora bubblor. Vätskan är torr i munnen och lite tunn.

Det här säger jag inte ofta, men den här hade för mycket humle, för torr och rätt så obalanserad. Med lite mer maltsötma och aromhumle hade den nog varit bättre, jag kommer att tänka på Brooklyn Brown Ale som ett föredöme även om det inte är riktigt samma stil.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 17:70 för 330 ml.

Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009


Näst sista nyheterna för 2009; jag tror att det snackats om mitt-i-månaden-nyheter i december också. Det ser ut som ett svart släpp…

Namn, volym, alkoholhalt, antal, kvotgrupp, pris
Den svenska portern bryggs av Slottskällan åt Wicked Wine.

Ofiltrerat, zen-versionen

”Det finns två sorters dagar”, predikade Bark för sina lärjungar. ”Lager-dagar och ale-dagar.”

”Vilken sort är det idag?”, pep en lärjunge.

”Båda”, svarade Bark genast, med en stillsam självklarhet och vishetens ekande efterklang i rösten, en efterklang som syntes strida mot rummets i övrigt torra akustik. ”Båda, ja. Det är alltid båda.”

Lärjungen funderade en stund, och undrade sedan försiktigt: ”Men porter då?”

”Min gosse”, svarade Bark med mässande stämma, ”Var dag och natt ställs jag inför just den frågan: ’Men porter då?’”

”Och svaret…?”, frågade lärjungen ivrigt, efter någon sekunds fundersam tystnad.

”Ja tack”, sade Bark med ett lätt leende.

I samma stund blev lärjungen upplyst.

Författat av Thorild Selén, ordartist

2009-10-12

Drakens Imperial Vienna

Häromveckan hade Radio Göteborg temat öl i sin serie om njutningar. Rick Gordon Lindqvist fick i fem inslag prata om allt möjligt kring öl. Och som vanligt när han öppnar munnen lär jag mig något nytt om denna dryck. Dempa samlade ihop länkar till inslagen här. Rekommenderad lyssning.

Men Rick Gordon kan inte bara prata öl, han kan brygga den också. Den här flaskan fick jag tidigare i höstas när jag besökte honom: Drakens Imperial Vienna från bryggerikollektivet Drakens Ångbryggeri. 7%. 60 IBU. Jag ska direkt säga att jag inte vet när det här ölet bryggts eller om det borde ha druckits för länge sedan.

Om än en ovanlig öltyp är han inte först; jag minns att det på slutet av nittiotalet fanns en Falcon Bayersk Strong på samma alkoholhalt. Hade inte också Åbro en stark Bayersk? Fast de tror jag aldrig att jag drack.

Vätskan är i stort sett klar; färgen är något blek brunröd. Det rätt stora skummet försvinner efter ett tag iväg utan att lämna några rester på glaset.

Doften är elegant och ganska alkoholkraftig. Toner av nötter, röda winegum, en rejäl bitterhet som ändå känns avrundad. Aningar av färskt virke och lätt oxiderade starkvinstoner i bakgrunden – påminner faktiskt en del om en old ale.

Smaken är först söt. Sedan kommer toner av rågbröd, hallon, alkohol, fruktgodis, lite björksav. Aningar av jord och mer fruktgodis i eftersmaken. Avslutningen är lätt jolmig med en mycket lätt alkoholton.

Kolsyran är ganska kraftig, men bubblorna är små och mjuka. Vätskan är lite lätt.

Mja, jag hade väntat mig mer. Några 60 IBU tror jag i alla fall inte på, den kändes snarare syrlig än besk. Beröm till väldold alkohol dock.

Betyg: 2,75.

Undersökningsdags: English Ales

Sådär ja, det var omröstningen om belgisk/fransk ale.

Jämfört med den amerikanska ale-omröstningen så var det betydligt högre spridning här, för amerikanarna gick i stort sett alla röster till 5-6 typer, för belgarna har alla sorter fått minst 3 röster. Totalt 259 röster, märkbart färre än förra omröstningen.
  1. Belgian Strong Dark Ale (17%)
  2. Tripel (16%)
  3. Gueuze / Quadrupel (10%)

Delad tredjeplats då de två fått exakt lika många röster.

Mitt val: Tripel.

Då tar vi oss över den engelska kanalen och hamnar bland många av mina favoritstilar: Engelsk Ale. I klassen Finsk Ale går enda stilen Sahti direkt vidare.

2009-10-11

Comenius

Trots två veckors seg förkylning är det åter dags för en liten ölrecension.

Tar väl en ur oktobernyheterna: Comenius är en (enligt dem själva) en specialöl på 6% från tjeckiska Pivovar Janáček. Å andra sidan förklarar de direkt efter att den bryggs på det mest traditionella vis. Kanske är det styrkan de tänker på? Fast det här är väl en traditionell 14°?

Färgen är guld, det stora skummet sjunker rätt fort ner till ett tunt vitt lager. En del skumrester på glaset.

Doften är kraftig och lite rå. En del anonym humle, lite diacetyl (smör, smörkola), alkohol, skolkrita och söt jäsande deg. Känns lite billig och obalanserad. Kanske har det med alkoholhalten att göra?

Smaken är definitivt obalanserad. En mycket snabbt passerande bitter ton, råa malttoner som om den inte vore färdiglagrad (knäckebröd, deg) och en salt smak av köttbuljongtärning. Eftersmaken innehåller främst alkohol och smördegs-kakor.

Kolsyran är medelstark, bubblorna skarpa. Vätskan är medelmjuk.

En obalanserad tjeckisk öl? Jodå, de finns. Det här är en av dem. Inte god.

Betyg: 2,3. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 15:50 för 330 ml.

Bonusfundering: Visst känns det som om det är mycket mer 33 cl i senaste fasta släppet än vad det varit tidigare. Undrar varför?

2009-10-10

Smånyheter XI


Har det hänt nå't? Tja.

Amerikanska Boulevard Brewing kommer att brygga en imperial pisner. Inget överraskande kanske, men det tycker jag att valet av samarbetspartner är: Belgiska Orval. Ölen kommer att tillverkas i liten serie, men kanske kommer någon flaska att hitta hit?

En fundering: Danska bryggeriet Braunstein fick även de lite medaljer på SB&WF. I deras nyhetsbrev påpekar de ”Både Braunsteins og Næsgaardens produkter er allerede fint udbredt i handlen i Sverige”. Det undrar jag, enda stället jag sett deras produkter förutom på mässan är på De Klomp som har en av deras ekologiska cider. Jaha?

För en tid sedan funderade jag på humlesill (länk). I dagarna fick jag ett mail från några kockar som fått fram ett recept på humlekryddad korv: Korv från kock.in. Humle? Chark? Samtidigt? Kan bara bli bra!

Samlar du breweriana? Jag är, inför en liten artikel, på jakt efter en bild på en svensk ölflaska från det senare nittiotalet. Hör av dig om du känner dig träffad: bark@ofiltrerat.se

Bishops Arms i Växjö håller just nu en festival med svensk mikrobryggd öl, allt enligt Smålandsposten.

Amerikanska Left Hand Brewing har ju haft en massa öl på Systembolaget genom åren. Nu ändrar de radikalt sin etikettdesign. Läs mer på Beernews.

Thomas Hardy's Ale, av många betraktad som världens mest lagringsbara öl, är åter i riskzonen för att läggas ner. Under de senaste tio åren har den bryggts av O'Hanlon's. Men nu har de fått kapacitetsproblem och vill inte längre tillverka denna dyra öl. Det är den amerikanska distributören Phoenix Imports som äger varumärket och nu försöker hitta ett nytt licensbryggeri. Det går trögt eftersom de tillfrågade bryggarna (exempelvis Fullers) inte vill satsa på en sådan produkt utan att äga varumärket. (research gjord för Svenska Ölfrämjandet av Johnny von Houblon)

Mässan i Nacka må vara över, men det kommer mer: Örebro Öl & Whiskeyfestival går av stapeln 20-21 november och innan dess är det Söderbärke MikroÖlFestival 23-24 oktober. De senare verkar strunta i att ha något tema utan kör på med minst 20 svenska mikrobryggerier och en hel del roliga importer. Tyvärr blev Svenska Ölfrämjandets resa dit inställd i år.

Carlsberg Sverige lanserar nu en reklamkampanj för deras nya öl-plastflaska. Men den var så genant fånig att ni får leta efter den på annat håll, om ni nu verkligen vill. Herregud…

2009-10-08

König Pilsener

Åter till vardagen. Som den här då, Systembolagets val för höstens ”good value ljus lager under 5,9%”: König Pilsener är en tysk pils på 4,9% från König-Brauerei i Duisburg, Tyskland.

Jag drack den för två år sedan i Ungern och gav den då hela 4,2 i betyg (blogginlägg här). Få se om det var ett rättvist betyg, det finns bara ett sätt att ta reda på det:

Färgen är halmgul, det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Det lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är frisk och humlig med lite söt deg. Rena krispiga toner av ädelhumle och en lätt, inte allt för smickrande ton av blöt wellpapp.

Smaken är först mild, men så kommer en liten rusch av bitterhumle. Den lämnar sedan plats för en viss sötma, aningar av mineraler, pappersmassa och franskbröd. Lite färska örter, bitter humle och en lätt ton av alkohol i eftersmaken. Sött bröd och bittermandel i slutet.

Kolsyran är medelstark; de små bubblorna friska. Vätskan är ganska så mjuk för stilen.

Med tanke på priset är det här ett fynd. Struntar man att titta på det är det här fortfarande en klart godkänd öl om än med lite små skavanker här och där. Undrar om jag inte drack den där flaskan betydligt kallare än vad jag nu gjort?

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 9:90 för 330 ml.

Guinness 250 år del V


Sista delen i den här följetongen, jag lovar.

På torsdagskvällen var det då Arthur's Day, som evenemanget hette där. Satt och glodde på röda mattan-entrén. Insåg att jag verkligen inte har någon koll på dagens artister.

Så var det uppträdanden med märkliga pauser (jag fattade senare att det då gick förinspelat material ut till pubarna som visade programmet). De intresserade kan se ett sammandrag här. Efterfest med David Holmes vid grammofonerna Fast det har ju inget med öl att göra egentligen…

Fredagen ägnades åt hemresa.

Så. Guinness. Jag dricker nästan aldrig Guinness. Ibland när man är på någon krog så kan det vara det intressantaste på fat, men det händer väldigt väldigt sällan.

Kommer jag då att dricka mer av den i fortsättningen? Nej, jag tror inte det. Det är fortfarande en ganska enkel och väldigt lätt öl (som ytterligare lättas upp av den låga temperaturen och kväveinblandingen). Den är också så torr att det är svårt att para ihop den med de flesta maträtter.

Så om man tar bort den svarta färgen och den speciella krämiga konsistensen så blir det liksom inte så mycket kvar. Dock kan man inte ta ifrån dem den stundtals geniala marknadsföringen.

På bussen på väg till flyget funderade vi om detta. Jag tyckte jag formulerade det ganska bra, såhär i efterhand: Guinness är som Kiss, imagen är tuffare än produkten.

Guinness 250 år del IV


Det var visst mer Fergarl Murray, bryggmästare på St James's Gate-bryggeriet berättade om. Vi måste ha babblat väldigt mycket.

Han berättade att han var mycket nöjd med den modernisering av bryggeriet som skett under de senaste åren, den Guinness Draught han tillverkade idag var den bästa som någonsin gjorts och mycket närmre den vision om ölet man har i ett textdokument. Det är nämligen det och bryggmästarens godtycke som till slut styr hur Guinness ska smaka. Att som Budweiser cryo-frysa öl för att se att den smakar likadant som för 20 år sedan var inget han trodde på; "Folks smak ändras och vi med den".

Humle. Humle är den enda ingrediensen till Guinness som importeras. Den köps in från hela världen; England, Tyskland, Tjeckien, Nya Zeeland, USA... "Vi letar efter hög-alfa-humle, oavsett sort eller härkomst, vi tillsätter den tidigt och är bara ute efter beskan.". Guinness Draught håller en IBU på 38-42, det varierar beroende på hur mycket syrlighet som man får ut från den rostade malten.

Någon frågade om man kunde tänka sig Ekologisk Guinness, det är ju inne med sådant nu? Vi fick bara ett svävande svar om att man alltid tittade på nya möjligheter för den svarta ölen och kom in på att produktutveckla ett så inarbetat varumärke - kunde man göra så mycket mer? Jodå, det kunde man. Just nu höll man i Dublin på att testa Guinness Mid-strengh, en fatvariant på 2,8% som var tänkt att passa den moderna livsstilen där det inte är okej att vara småberusad efter lunchen eller i bilen. Jag drack ett antal av denna och fann den mycket god och balanserad, även om den var lite blaskig i konsistensen. Kvävet gjorde den dock mycket krämigare och mindre blaskig än alla andra tvåkommaåttor jag druckit.

En öl som tagits fram för det här årets firande var Guinness 250 years anniversary stout, en starkare stout på 5%. Mer kropp, spår av sötma och en mycket större syrlighet än den vanliga och därmed mer lik annan irländsk stout. Helt okej, men importeras inte till Sverige.

Sedan kom vi in på det här med upphällningen och kvävet. Fergal gick nu igång i reklam-mode och förklarade att Guinness inte skulle vara en öl, det skulle vara en upplevelse "i 7 steg" som demonstrerades. Bryggeriet var en föregångare inom marknadsföring på många plan och att just "upplevelsen" var det centrala för deras framgångar.

Det är därför som Guinness Draught var den viktigaste produkten. Den säljs bara på en sorts fat, den måste gå genom bryggeriets egna fatanläggning i rätt tryck, serverars vid 6½° (Guinness Extra Cold vid 4°) , hällas upp på ett visst sätt med två minuters väntan mellan upphällningarna, i rätt sorts glas (de klockformade glasen finns såväl i glas som hårdplast och engångsmugg) och så vidare.

2009-10-07

Guinness 250 år del III

Fergal Murray gör en magisk gest

Torsdag. Den dag då Diegeo bestämt att Guinness fyllde 250 år.

Men vad var det vi skulle fira? Jo, att Arthur Guinness 1759 skrivit på att hyresavtal för tomten i Dublin på 9.000 år. Egentligen hade det signerats någon gång i på våren, men så hade man bestämt att det var just den 24 september man skulle fira den här händelsen. Riktigt varför framgick aldrig, inte heller lyckades jag få reda på om det var vanligt med så långa hyresavtal på den tiden.

Förmiddagen var enda tiden under vår vistelse som var fri. Så jag spenderade den med att sova igen förra dygnet.

Lunch på hotellet, åter var det indiskt kryddad kyckling som gällde. Vi kom att prata med det belgiska paret som ingick i vår lilla grupp. Det visade sig att han skrivit flera böcker om belgisk öl, och var just på väg att ge ut en ny som han jobbat med i flera år: Kryddor i belgisk öl. Den skulle så småningom komma på engelska också. Intressant. Han hävdade envist att hans typ 2-diabetes mildrades av ett shot lambic efter maten. Hmhmhm.

Nu kom det som jag tyckte var resans höjdpunkt: En stund med Fergal Murray, bryggmästare på St James's Gate-bryggeriet sedan mer än 25 år tillbaka.

Han började med en kort genomgång av Guinness/Diageo och dess bryggerier på Irland:

St James's Gate är huvudkontoret med över 1.200 anställda. Man producerar årligen 7 miljoner liter öl här: All världens fat-Guinness bryggs här, liksom Guinness Extra Stout på flaska för Europa och alla annan Guinness för hemmamarknaden. Och den mystiska Guinness Flavour Extract, ”the Essance”, för internt bruk.

Waterford-bryggeriet tar fram enbart denna essens för export. Sedan finns Dundalk-bryggeriet som brygger ale som Smithwick's men också lager som Harp och licensbryggning av Carlsberg. Kilkenny-bryggeriet brygger givetvis den röda alen med samma namn samt Smithwick's och Budweiser på licens.

Åter till St James's Gate. Jag berättade att jag ungefär visste vad en bryggmästare på små ställen pysslade med, men på ett så här stort ställe? Mycket möten, såklart. Hans uppgift var att hålla bryggeriets produktion rullande och var i sista hand ansvarig för kvalitetsfrågor och var delaktig i produktutvecklingen. Att skotta drav var inget han hade tid med direkt.

Någon frågade hur det kom sig att det var just i södra Afrika, Karibien och Sydostasien som den kraftigaste ölen i Guinness-familjen, Guinness Foreign Extra Stout på 7,5% var populärast? Borde de inte vilja ha lättare öl i hettan? Svaret blev att den dricks på ett annat sätt än hur irländarna häller i sig stout: Mer än en törstsläckare är det en lyxig dryck, som man gärna delar på och sippar på som ett vin.

Pratstunden fick nu hastigt avbrytas i några minuter eftersom bryggmästaren plötsligt skulle intervjuas live i Irlands största eftermiddags-radioprogram. Vi ursäktade.

Vi kom in på bryggningen av Guinness Draught. Fatvarianten tillverkas som sagt bara här i Dublin och säljs i 50-litersfat. Bryggningen sker vid en hög temperatur, 24-25℃ under kort tid, bara några timmar (6? 8?). Ölet får sedan lugna ner sig i ett par dagar innan det blandas med andra batchar för att hålla samma smak. Sedan pastörisering, filtrering och tillsats av Essens innan den paketeras.

En kul detalj med jästen (deras egna stam såklart) var att den jäser vörten så våldsamt att den fortsätter att producera alkohol även efter att den flutit upp ur ölen. Normalt hade man kastat bort det, men i de här stora volymerna så lönar det sig tydligen att skicka den genom en destillationsprocess, spriten säljs sedan till industrin. Överbliven jäst liksom drav går sedan iväg som djurfoder.

Bryggning ja. Flask-Guinness av olika slag licensbryggs välden över av över 100 olika bryggerianläggningar. Gemensamt för dessa är att de i slutet av processen tillsätter denna Flavour Extract eller Flavour Essence. Här var Fergal mycket undvikande vid svaret, men förklarade att man lärt sig ta fram denna under exporten till Västindien under 1800-talet.

Lite surfande och gissade från vad jag tidigare hört så tror jag att denna essens är en mycket stark Guinness, kring 10% som kanske lagras på fat, kanske får en andra jäsning med någon brett-jäststam eller oxideras på något vis, allt för att få fram en kraftig syrlighet. Från denna avlägsnas sedan kolsyra och alkohol innan den skickas iväg. Eller har den aldrig innehållit alkohol? Lite som julmust-essens? Kanske.

Vi kom in på familjen Guinness. Jodå, de hade fortfarande en betydande aktiepost, men de har inget inflytande över verksamheten. Ibland används familjen i marknadsföring, framför allt vad gäller den välgörenhet som sker i Guinness' namn.

Hur stor andel av Diageo är Guinness? Fergal visste inte, men han kunde berätta att det var ett av koncernens 4 viktigaste varumärken tillsammans med Johnnie Walker, Bailey's och Smirnoff.

Tiden gick och det var dags att bryta upp för att göra sig i ordning för kvällens festligheter.

Guinness 250 år del II


Jag ska försökahålla mig lite mer kortfattad om alla sidogrejer. Men... Det är som Rallys Göta-Petter rappade: "Rimmen faller tungt / jag tar det lugnt / Snackar på / står på tå": Det bara kommer.

Vi fick headset och en guide och fick gå runt den mycket pedagogiska och elegant utformade utställningen. Okej, jag visste väl i stort sett allt det som berättades, men för folk som inte har hela huvudet nerkört i ölnördandet så rekommenderas ett besök.

Det rekommenderas i alla fall, faktiskt. Bara att se samlingarna av Guinness-memorabilia, lära sig om marknadsföringen och se det gamla brygghuset med de kvarvarande detaljeran överallt var en upplevelse i sig, toppat av baren i en glasbubbla högst upp på taket. Jag undrade om det inte blir väldigt varmt när solen ligger på, men press-folket som minglade svarade att så soligt var det bara 2-3 dagar om året. "Det här är Dublin". Poäng.

Efter detta buss till hotellet där vi äntligen kunde packa upp.

För att få ut ytterligare lite av den röriga informationen. Armband och karta visandes var kvällens pubaktivitet fanns.

Det visade sig vara promenadavstånd till puben The Church, mycket riktigt en fd kyrka. Kopplingen till Arthur Guinness var att han gifte sig där en gång i tiden. Mycket folk men gratis grillbuffé och dryck. Ett ganska medelmåttigt irländskt folkmusikband spelade inne i den ganska röriga publokalen. Vi (jag, Christer, Pelle) satte oss ute och småpratade om ölsituationen i Sverige.

Efter detta drog vi oss mot hotellet. Jag gick vidare till ett par pubar i närheten och tog ett par pints av Guinness/Diageos red ale Smithwick's, en ganska småtrist ale. Intressant var att jag inte någonstans såg Kilkenny på fat, vilket jag väntat mig.

Så vart det natt.

2009-10-06

Guinness 250 år del I


Till att börja med: Resan, uppehållet och de arrangemang jag ska berätta om betalades av Carlsberg Sverige. De har inte på något sätt begärt några gentjänster, något skrivande eller någon slags särbehandling av sina produkter för detta.

Jag fick i somras frågor om jag ville hänga med till Dublin när Guinness firade sitt 250-årsjubileum. Det ville jag. Guinness känns som en öl som förlorat en del i popularitet i Sverige de senaste 10 åren, och det är en öl som det verkar finnas mycket myter om. Att åka dit skulle såklart vara ett kul avbrott i höstvardagen, och en chans att lära sig en del nytt.

Nå. Onsdagen den 23 september 03:30 ringde klockan. Gröt. Cykel. X40-tåg. SAS-flyg mellan Arlanda och Dublin. Allt gick smidigt och problemfritt. Jag träffade nu de andra svenskarna som var inbjudna: Christer från dryckes-branschtidningen Aprétif och Pelle från Nöjesguiden. Alla tre trötta och buttra på varsitt sätt.

Här började snöbollen som senare skulle skapa en del problem att rulla: Efter pass- och tull-korridorerna hälsades vi välkomna vid Guinness 250-montern. Vi förklarade vilka vi var, blev avprickade och hänvisade till bussen som skulle ta oss till hotellet. Med på planet hade också ett yngre par som vunnit den här resan i en tävling, men de såg jag faktiskt inte mer än så.

Vi skribenter satte oss i bussen märkt "Westbury" och väntade.

Och väntade. Ett par till kom in i den stora bussen, vi var nu sammanlagt 5 på de 49 passagerarplatserna. Minuterna blev snart till en halvtimme. Chaufförerna stod vid ett vindskydd och pratade om gamla minnen, verkade det som.

Efter en stund kom någon i Guinness 250-kläder och aktivitet påbörjades. I efterhand verkade det som om vi väntade på ytterligare personer som redan hade åkt, något hade gått fel i kommunikationen någonstans.

Under resan fick jag ett par nervösa SMS och telefonsamtal från Diageos Guinness 250-presstjänst. Var var vi? Varför var vi inte framme? Hur skulle vi nu göra? Klockan stod på 13:45 när vi åkte igenom tunneln under hamnområdet, och den planerade visningen av besökscentret Guinness Storehouse skulle dra igång 14:00 enligt schemat.

Vi checkade in på hotellet i blixtfart och blev beordrade att ta en taxi till bryggeriområdet. Vi förbjöds att äta på vägen - det hade vi inte tid till! Vi gnällde "Hungrig!".

Vid entrén till besökscentret - bryggeriet är verkligen större än jag kunnat föreställa mig! - stod ytterligare en ung dam i svarta kläder (alla som jobbade med arrangemanget hade tydligen blivit beordrade att bära helsvart) och stampade. Vi skrevs upp på nya listor och kördes upp till ställets lunchrestaurang. Indiskt kryddad kyckling valdes av alla tror jag. Vi hade nu fått sällskap av ytterligare några skribenter, bland annat paret från bussen som visade sig vara Belgare samt några spanjorskor.

När jag ätit och fått in deserten (chokladmouse och espresso) försökte jag i en stunds ro att para ihop den lätta efterrätten med någon av de öl vi hade beställt in; Guinness Draught, Guinness Extra Stout, Guinness Foreign Extra Stout, Guinnes 250 och experimentbrygden Guinness Mid-strengh. Det funkade inte speciellt bra, de var alla för torra.

Nu började vi tina upp, och det var nu dags att göra det vi egentligen kommit till huset för: Gå med på en av de vanliga turist-turerna.

2009-10-05

Undersökningsdags: Belgian/French ales

Då var omröstningen i kategorin Amerikansk ale klar. Inga jätteförvånande resultat, ni verkar gilla humle.

Totalt 320 röster.

  1. American IPA (26%)
  2. Double/Imperial IPA (24%)
  3. Double/Imperial Stout (18%)

Mitt val: Double/Imperial IPA.

Varvid vi tuffar vidare med nästa stil: Belgian/French ales.

Den som är osäker på vilken öl som räknas till vad så kan man kolla vad BA tycker här.

2009-10-03

Brewdog 77 Lager

Aningen överraskande fick skotska Brewdog in två ekologiska (vad hände med ordet ”biodynamisk”?) öl i Systembolagets fasta sortiment nu i veckan. Den ljusa av de två heter 77 Lager och beskrivs som en ”Organic juxtaposition pilsner” på 4,9%.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det stora skummet sjunker ner till ett två fingrar tjockt luftigt. smutsvitt skumlager lämnandes en del rester på glaset.

Doften är först frisk med mycket humle. Sedan kommer söta toner av vit formfranska, aningar av sur jäst, pappersmassa och lite torkade äppelringar.

Smaken är till att börja med torr med en underlig blandning av aromhumle (blommor, frukt, jord, hö). Svag kropp. Söta toner av småkakor och deg. Det utvecklar sig med lite jordiga blommiga toner. Eftersmaken är mer söt än bitter med mineraler, alkohol(!) och deg. Lite salt i slutet.

Kolsyran är medelstark; de medelstora bubblorna mjuka. Vätskan är lätt.

Hörni. Om det här ska föreställa en tysk pils som Beeradvocate ger sken av så ska den vara ren, torr och bitter. Det är inte den här, Man skulle kunna kategorisera den som en amerikansk lager, men… Det är fortfarande inte en speciellt bra öl.

När jag läser andras recensioner av den här ölen så slås jag av hur olika dofter och smaker som beskrivs. Vilket ytterligare spär på min åsikt att Brewdog borde satsa mer på att få ordning på sin öl än tjafsa med alla som kommer i deras väg.

Punk eller inte, det är ölen som till slut räknas.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 13:90 för 330 ml.

Floris Chocolat

Efter dagens ölprovning tyckte jag att det var lika bra att beta av en öl jag varit nyfiken på ett bra tag: Floris Chocolat från belgiska Brouwerij Hyghe, annars mest kända för öl som Delirium Tremens. Det är en smaksatt mörk belgisk ale på 4,2%.

Färgen är röd-brun; vätskan klar. Det fingertjocka skummet är smutsvitt.

Doften domineras av apelsin-choklad. Den är aningen konstgjord. Lite syrliga toner.

Smaken domineras av en söt godisliknande apelsin-choklad-ton. Lite apelsinskal och väldigt svaga syrliga smaker. Kakao i eftersmaken, såväl som en aning beska.

Kolsyran är stark och frisk, vätskan en aning kladdig.

”Den smakar som om någon lyckats pressa Romerska Bågar-godis och kolsyrat juicen.” beskrev Tess i baren den här ölen innan jag druckit den. Och hon slår väl huvudet på spiken där. Som en flytande dessert var den väl helt okej, som en öl lite mer tveksam. Jag såg för övrigt att ”flavouring” var med i innehållslistan. Inte speciellt förvånande.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 72:00 för 330 ml.

2009-10-02

Åter till Gammelbrygd



Jag vet att jag inte borde. Det är ju trots allt ingen öl som borde gå att lagra, det är ju bara en torr mörk lager på 5,5%. Klart att den inte håller för ett år i skafferiet. Bäst före? 26MAJ09.

Fast ändå. När den här ölen såldes 1987-1996 så hörde jag en del snack om hur mycket elegantare och bättre den blev av att lagras ett år. Och… Egentligen skiljer den sig ju inte så mycket från modern Carnegie Porter; den är kring 5-6%, den är underjäst med mörk malt och från samma bryggeri.

Det här är alltså en flaska Falcon Gammelbrygd som jag köpte i november 2008, och som jag då recenserade här. Tänkte jämföra den mot den beskrivningen nu.

Färgen är ganska neutralt brun, det stora skummet ljusbrunt. Lite skumrester på glaset.

Doften är fortfarande rätt humlig, men jag tycker att den tappat en del och känns lite som en vanlig stor-stark-lager. Det finns en del nötter och soya i bakgrunden, dock. Kaffe?

Smaken är märkligt tudelad. Sötma som i en billig jordgubbsaft blandas med en snabbt övergående bitter ton. Lätt kropp. Inga direkta toner av träfat eller starkvin som vissa öl utvecklar av lagring. Eftersmaken är lätt och kort med lite jästiga toner och an aning O'boy-sötma.

Kolsyran är ganska lätt, vätskan något mjuk i munnen.

Nä. Visserligen är den här inte förstörd utan klart drickbar, men så mycket mer blev det inte av det. Jaja, det var ju ett rätt billigt experiment.

Förresten, det verkar som den här inte är med i årets julnyheter, så den sålde väl inte som väntat förra året.