2009-08-30

Garrett Oliver om saker och ting del I

Som sagt, i tisdags åt jag en tjusig middag med bland andra Garrett Oliver, bryggmästaren från Brooklyn Brewery. Här är första delen av lite spridda minnen från det hela:

Jag frågade nästan direkt om huruvida han verkligen var ”bryggmästare” och hade direktkontakt med bryggverksamheten. Jodå, definitivt. Till och med drev-skottningen. ”Om folk ser mig en gång vartannat år tror de att jag bara åker runt hela tiden. Men att besöka kunder gör jag ungefär 15% av tiden. Vilket väl är rätt mycket för en icke-säljare.”

Bryggeriet i Brooklyn är mindre än jag väntat mig. Jag visste att de tre bas-ölen (Brooklyn Lager, Brooklyn Brown Ale och vinterölet Black Chocolate Stout) tillverkas i Utica, i New York State, men nordväst om själva staden. Det är också där som buteljeringen sker. Bryggeriet i Brooklyn har 8 anställda, det i Utica omkring 80.

Huvudanledningen till det här var att man helt enkelt inte har plats för all verksamhet inne i stan, det var redan svårt att få plats med lastbilarna som hämtar och levererar idag.

Så vad gör de åtta i Brooklyn då? Brooklyn Brewmaster's Reserve. En förbluffande ambitiös serie av tillfälliga öl som fungerar dels som en lekplats för bryggarna, dels för att hitta nya mer fasta öl. Sex nya sorter ska tas fram varje år. Vissa av dem är rena engångsföreteelser, andra (som Brooklyn Local 1) återkommer utanför Brewmaster's Reserve-serien, men som bryggs i Brooklyn.

Kvällens första öl var Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse, ett öl som verkligen låg Garrett varmt om hjärtat som och han återkom till flera gånger under kvällen.

För er som inte hört talas om Hopfen-Weisse-projektet… Var har ni hållit hus senaste året? Nå, en snabb repetition kan vara på sin plats: Garrett Oliver (Brooklyn Brewery) och Hans-Peter Drexler (Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn) beundrade varandras öl. Som ett experiment tog de fram ett recept på en tysk hefeweißen som sedan bryggdes av Garret i Tyskland och Hans-Peter i USA. Man tog lokal humle i stor mångd och tillsatte i ölen. Två olika öl med samma bas hade fötts.

Och vi drack nu den som bryggts i USA med amerikansk humle (dessutom torrhumlad med Amarillo och Palisade).

Vi kom att prata om hur det var att vara bryggmästare i Tyskland. Ett traditionellt yrke. Man tar över efter förra bryggmästaren, brygger exakt samma öl som denne under 40-50 år och lämnar sedan över till nästa. Kanske med tillägg av någon ny sort (som Gold-ölen, en söt variant av amerikansk lager som dök upp i Tyskland under tidigt 00-tal). Och ölen säljs mestadels lokalt till samma kunder.

Många av de yngre bryggmästarna som tagit vid under senare år börjar känna sig rastlösa över situationen när de ser hur kul deras kollegor i USA och exempelvis Danmark har. Så Hopfen-Weisse-projektet har följts med stora ögon.

Projektet har faktiskt tagits emot med positiva recensioner och ölet har sålt bra i Tyskland, så det här kan vara en väg in i en liten modernisering av deras sätt att se på öl. Redan nu har det kommit rapporter om bryggare som träffas och gästbrygger hos varandra, och Garrett hade fått ta emot drösvis med inbjudningar (vilket var smickrande men inte möjligt att genomföra).

Snöbollen verkar vara i rullning i alla fall.

Fortsättning följer.

2009-08-27

Amerikanerna

Fick just ett mail från Bobo på De Klomp.

De här ölen (bara flaskor tror jag) kommer att börja säljas i närtid.
  • Stone Ruination IPA
  • Red Seal Ale
  • out of bounds stout
  • Hercules DIPA
  • Old ruffian barley wine
  • dead guy ale
  • stone imp stout
  • stone arr bastard
  • old rasputin stout
Typiska blaskiga kanotöl, alltså.

2009-08-26

Ölmiddag med Garrett Oliver


Var ska jag börja? Från början?

I somras kontaktades jag av Carlsberg Sveriges PR-avdelning. Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery skulle komma förbi Sverige under slutet av augusti och de undrade om jag var intresserad av att träffa honom över en bit mat. Det var jag.

Så igår kväll var jag och några ytterligare skribenter från ny och gammal media på restaurang El Diablo på Kungsholmen i Stockholm – ett ställe som jag inte tidigare hört talas om, men jag har ju ingen koll.

El Diablo var fokuserade på experimentell matlagning med blicken riktad åt Sydamerika, baren var enligt uppgift Sveriges bästa tequila-bar. (”Experimentell mat och tequila låter som efterfesterna när jag pluggade” påpekade min rumskompis på jobbet).

Med på arrangemanget var jag. Joakim och Henric från Carlsberg, Fredrik från bloggen Malt Humle Jäst och Vatten, Markus från bloggen Bröderna Lindströms Ölkällare, Göran Winbergh från Aftonbladet, frilansskribenten (och cocktailexperten) Ulrika Nyström-Ljung från Pyttipanna, och Ville Lidman som skriver om drycker och träning på Slitz. Tror jag fått det rätt nu.

Garrett hade i förväg fått menyn (en aningen modifierad avsmakningsmeny) och valt öl till dem.

Chili och basilikagravad svärdfisk med papayasorbet smaksatt med sechuanpeppar serveras med ljummen sötpotatispuré och inkokt kumquats. Till det Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse.

Halstrad pilgrimsmussla med blomkålscreme, tryffelskum, gulbetor och rostade pinjenötter. Till det Brooklyn Local 1 från 2007.

Hjortcarpaccio penslad med poblanochili serveras på toast med smörstekta kantareller och jordärtskockscrème. Till det Brooklyn Lager.

Ankbröst med ankrillete och ankkojs serveras med svartpeppar och svartvinbärsky, kryddkokta morötter samt tomatgranitè. Till det Brooklyn Brown Ale.

Renkalvsrostbiff med viltsky, ingefärskokta päron och variation på västerbottenost. Till det Brooklyn Local 2.

Ljummen chokladsoppa smaksatt med kaffe, anchochili och kardemumma, serveras med körsbärssorbet och brända mashmallows. Till det Brooklyn Black Chocolate Stout.

Efter det serverades bonusen Brooklyn Wild One.

Det är bara att konstatera att det här var den mest avancerade och högstående mat jag någonsin ätit. Och bland den godaste. Fast det är svårt att berätta eller förklara, hela måltiden smälter ihop i en dimma av ”gott”,

Mer om det vi pratade om kommer!

(Fotot kommer från Carlsberg Sverige)

2009-08-24

Amerikansk provning på lördag

Rykande färsk nyhet: Jag ska hålla en öppen provning nu på lördag där vi kollar in öllandet USA.

Jag ska försöka hålla den så bred som möjligt, och det blir mer av en introduktion än en elitistisk djupdykning. Tror att de flesta kommer att lära sig något.

Lördag 29 augusti. 14:00. 150:00. De Klomp, Linköping.

Jag ska hålla en handfull ytterligare öppna provningar i höst. Förslag på teman mottages tacksamt.

Senare komplettering: De här provningarna har varit på De Klomp i sommar:
  • Great Brands-presentation
  • Svenska mikrobryggerier
  • Ölhistoria
  • Veteöl
  • Nybörjarprovning
  • Nils Oscar-presentation
  • Storbrittaniens ölhistoria
  • Mat & öl
  • Trapistöl

Rätt imponerande för en landsortskrog faktiskt.

2009-08-23

Hitta Biran Norrköping

Där? Kanske?

Göteborgs-påhittet Hitta Biran sprider sig. I morgon måndag börjar Hitta Biran Norrköping med ett snarlikt upplägg.

Nej, jag är faktiskt inte inblandad i det här, det är en grupp som kallar sig ”Pipen är mupp”.

2009-08-22

Rapport från NO-provningen

Idag var det alltså drop-in-provning på De Klomp med Horst Fritze från Nils Oscar Company.

En mycket givande och trevlig provning, framför allt var det kul att höra saker direkt från ”andra sidan” av ölvärlden.

Lite blandade intryck:
  • Vi drack Nils Oscar Pils, dels från fat, dels tappat i förmiddags från en tank som hade någon vecka lagring kvar. Grönölen var såklart grumlig med en kärv rå bitter smak med grönsaker och syrliga kemikalier. Den har tysk humle i basen och tjeckisk Saaz i slutet. Intressant!
  • Nils Oscar jäser normalt sin öl i ungefär 1 vecka och tanklagrar dem i 3-4 veckor.
  • Nils Oscar Kalasöl har en blandning av tysk, tjeckisk och amerikansk humle. Julkalasölen skiljer sig från den vanliga främst genom större maltsötma.
  • Årets Julöl kommer att vara samma som förra årets med några mycket små modifieringar. Alltså en skotsk stark mörk ale. De ska försöke brygga lite mer av den i år för att möta efterfrågan.
  • Nils Oscar God Lager, som bryggs med tysk humle, har blivit en försäljningsframgång i såväl Danmark som Storbritannien.
  • Vi provade Nils Oscar Saison, deras engångsbryggning från i våras. Deras buteljeringsmaskin klarade inte de stora flaskorna, så i två dagar stod hela bryggeriet (8 personer) och tappade och kapsylerade för hand. Den smakade utmärkt. Någon av gäserna skulle köra med den till julbordet, en spännande idé.
  • Nils Oscar India Ale är en ganska snäll IPA, bryggd som en brittisk men med 2 sorter amerikansk humle.
  • Nils Oscar Barley Wine liksom Nils Oscar Imperial Stout och Nils Oscar Coffee Stout bryggs enstaka gånger om året, men inga planer finns på nedläggning av dem. ”Det är öl vi gör för oss själva och för entusiasterna”. Vi drack av Coffee Stout och den var lika smaskig som vanligt. Denna öl, till skillnad från de två andra, vinner inte på lagring utan är som bäst färsk. Barley Wine var den som var jobbigast och dyrast att brygga eftersom den krävde två inmäskningar.
  • Ingen öl på Nils Oscar torrhumlas. Anledningen till detta är att inspektionsluckorna på lagringstankarna hamnade i botten. Att torrhumla skulle visserligen gå, genom att man i slang blåser in humlen, men de tyckte just nu att de fick nog med humle i de öl de har idag genom vanlig humling.
  • Vi fick inget av den öl som specialbryggs till SBWF – Den var helt enkelt inte färdig än.
  • Jag tog (på er inrådan) upp Nils Oscar Trippel. Horst höll med om att den inte hade varit något vidare, troligen hade något gått snett med jästen eller så hade man fått in någon rest av annan jäst. Sett i backspegeln borde de nog aldrig släppt ut den på marknaden. Och nej, den kommer inte att bli bättre av lagring, snarare tvärtom.
  • På frågan vad Horst privat saknade i sortimentet svarade han ”en veteöl i bayersk stil, något liknande Wheinenstephaner”. Det fanns dock ett antal svårigheter att få iland ett sådant projekt: Stilen är svår att få bra och den kräver mycket av kunderna samtidigt som den inte kan vara för dyr.
  • Här började vi prata om våra önskemål för framtida bryggningar. Belgisk bock? DIPA? Imperial Pilsner? Dubbel? Radler? APA? Lambic? Nja, just lambic kanske blir lite svårt. I vilket fall verkade bryggaren intresserad av attt titta mer på de belgiska sorterna, den lyckade engångs-sasionen hade gett mersmak.
Det pratades också om möjligheten att senare i höst åka en tur och titta på bryggeriet, såväl gäster som personal på De Klomp.

2009-08-21

Påminnelse: Nils Oscar-provning


I morgon 14:00 håller De Klomp en Nils Oscar-provning, ledd av Horst Fritze, bryggare på Nils Oscar Company. Med lite tur blir det smakprov av något helt nytt. 150 kr, som vanligt.

Sedan blir det ett litet uppehåll med de öppna provningarna, men det ska vara mer på gång.

BrewDog Hardcore IPA

Andre ölen jag drack från fat på De Klomp i onsdags: Hardcore IPA från skotska BrewDog, en amerikansk dubbel IPA på 9%.

Vätskan är först en aning kylgrumlad; färgen är ljust guld. Det två fingrar höga skummet är varmvitt. Lite mjuka skumrester på glaset.

Doften är söt: Kola och syrligt fruktgodis. Torkade blommor och ljus sirap. ”Begränsad häftighet” har jag noterat.

Först är smaken stor och rejäl, men den veknar fort. Bitterhet finns, men den är relativt måttlig. Torkade frukter. Metallisk bitterhet. Rätt svag kropp för styrkan. Torr syrlig medelbitter eftersmak med viss metalliskhet. Avslutningen är syrlig.

Medelstark kolsyra, ganska mjuk vätska.

En okej DIPA. Vilket i sig är en besvikelse – jag vill ha den här sortens öl elakt aggressiv där bara en rejäl dos maltig sötma och kropp håller tillbaka humleexplosionen.

Jag citerar gärna krögaren: ”Jag väljer en Oppigårds Indian Tribute över den där. Varje gång.”

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 90:00 för 330 ml.

Bild: BrewDog.

2009-08-20

Metabloggande

Metabloggande v bloggande om bloggen.

Jag vet inte om det märkts, men jag har börjat portionera ut ölrecensionerna över tid. Jag tänkte att det var roligare att ha en ny recension i tre dagar än att ha tre på en gång.

Tänker jag rätt?

Watou's Biere Blanche (Wit Bier)

På De Klomp igår beställde jag in en öl som jag ända sedan veteölsprovningen för en tid sedan velat titta närmre på: Watou's Biere Blanche (eller Wit Bier beroende på språk) från Belgiska Brouwerij Van Eecke, en witbier på 5%.

Vätskan är klar, färgen är blekt gul med en aning orange. Det stora kompakta vita skummet är fast och efterlämnar en hel del fina skumrester.

Doften är fruktigt estrig med en aning tvål. Lätt syrlig med lite örtkryddor och viss sötma. Hittade också en del söt vetedeg.

Smaken är först lätt och mycket torr. Mjuka syrliga toner med kryddig smak av färska örtkryddor. Eftersmaken har fruktiga toner av aprikoser och citronskal samt en lätt aning flytande tvål. Deg och jäst i den friska avslutningen.

Kolsyran är lätt med små friska bubblor, vätskan är lätt utan att bli blaskig och rätt torr i munnen.

En mycket behaglig och uppfriskande öl, jag skulle placera den någonstans mitt emellan den belgiska wit bieren och den franska biere blanche. Till kantarellsmörgåsen var den dock aningen för torr och på gränsen till för syrlig.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 62:00 för 330 ml.

2009-08-19

Fånig tävling löst!


Just när jag började tröttna på det här, som tog mer tid än jag gissade, så kom rätt svar. Lina gissade på Mexican Coffee.

Drinken består helt enkelt av kaffelikör (Kahlúa), varmt kaffe och vispgrädde. Ibland tycker jag att den är godare än vanlig irish coffe, framför allt för den mindre spritsmaken.

Priset kommer med posten de närmsta dagarna! Grattis!

För de nyfikna kan jag rapportera att priset består av boken Quiz – Vad vet du om öl? 300 frågor och svar av Rolf Nilsson, utgiven 1996. Och några ölunderlägg, de går ju alltid åt.

Och som någon påpekat i svaren, ölsortimentet på Birka Paradise är verkligen kasst. På fat finns bara Lapin Kulta och i pub-baren en kyl med andra ljusa lageröl, Leffe Blonde, Guinness, Spitfire och någon ytterligare. Sämst på Östersjön!

Glöm inte tävlingen!

Vad? Vad? Vad?

Min ”fåniga tävling” är fortfarande inte löst, trots att det nu borde vara möjligt med ledtrådarna.

Gör mig inte besviken nu.

Senare tillägg: Jag är ute efter ett etablerat namn för denna dryck, inte en innehållsförteckning.

Ännu senare tillägg: Tävlingen löst.

Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel

Åter till helgens besök på Haket i Göteborg. Vad skulle vi dricka där? Flasksortimentet särskådades. Många bra kandidater. Men en stack ut lite och det kändes som ”den här ska man väl dricke en gång i livet”. Jag faller sällan för hype, men med en kaffenörd på jobbet så har den här varit svår att gå förbi.

Beer Geek Brunch Weasel från danska Mikkeller, som bryggt den hos Nøgne Ø. Det är en imperial stout som bryggts med havre och kaffe av den mycket exklusiva ca phe chon-sorten. Jag har skrivit lite mer om ölet och kaffet här. Alkoholhalten är på 10,9% så det var tur att jag hade Rick Gordon att dela flaskan med.

Färgen är svart, det fingertjocka skummet är chokladbrunt. Massor av skumrester.

Doften är torr med toner av choklad och kaffepulver. Lite alkohol. Kraftig, avrundad och elegant.

Smaken är väldigt mycket stout. Mycket milda och avrundade toner av kaffe med en aning peppar i bakgrunden. Mjölkchoklad, lite syrlighet, kakao och kola. Den länga eftersmaken är söt-syrlig med en delikat ton av kaffe och aningar av havregryn.

Kolsyran är medium till mild, bubblorna små. Vätskan är närmast tjock.

En mycket elegant och välgjord öl. Men jag hade hoppats på en kraftigare smak av kaffe. Nästa gång jag måste välja så tar jag nog Beer Geek Breakfast, som har mer av denna smak.

Jag testade att hälla upp bottensatsen för att se hur den var. Den var riktigt tjock, tung, grynig och rätt odrickbar. Första gången jag stöter på en så obehaglig bottensats. Men det inverkar inte på betyget.

Betyg: 4,6. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 220:00 för 500 ml.

Sigtuna Märzen

Jag har hört om att det kommit nytt folk till Sigtuna Brygghus, och deras DIPA var ju helt okej. Så nu när De Klomp fått in Sigtuna Märzen så… insisterade krögar-Take på att jag skulle prova ett glas. Han mumlade något mer som jag inte uppfattade. Huh?

När jag fått glaset, doftat och smakat insåg jag varför. Det här var inte alls bra, det var närmast tillbaka till de gamla vanliga skadade takterna.

Smaken dominerades av ojäst vört/kornsaft. Ungefär som en dålig alkoholfri öl. Småunderliga fruktiga smaker av melon och frukttabletter. Och mycket oren i smaken.

Nej, det här var inte bra. Efter att ha pratat lite med Tess i baren så stängdes kranen av.

Ack, trist.

Senare tillägg: Jag harnu fått veta att det där fatet var tappat i februari. Att jag fick smaka denna öl var för att få en åsikt om dess status. Ingenting från fatet såldes till "vanliga" kunder varken före eller efter mig.

Privatimport - uthämtning i butik

(skickat till Systembolagets Kundtjänst)

Hej,

Igår hämtade jag ut min privatimporterade låda öl hos er butik i Tornby, Linköping (butik 0504). Jag hade fått mitt SMS om att varan var på plats och hoppades att det skulle gå snabbt och smidigt en tisdagseftermiddag.

Tyvärr så gjorde det inte det. Att hitta ölkartongen var inga större problem, men så skulle jag få min lapp med streckkod för att i kassan kunna genomföra köpet och dra av mitt förskott var lite värre eftersom det bara var en i persoalstyrkan som visste hur man fick ut denna. Nå, 10 minuter senare fick jag detta papper i handen.

Sedan blev det värre. Det visade sig att det egentligen bara var en (!) av de som över huvud taget arbetade i butiken som visste hur man skulle genomföra denna transaktion i "det nya systemet". Efter trekvarts intensivt arbete från flera av säljarna så gav de upp. Jag hade tänkt att betala med kontokort, men blev nu instruerad att hämta kontanter i grannbutiken.

Jag fick växel, ett handskrivet kvitto på betalt belopp på baksidan av ett annat kvitto och min öllåda.

Ingen skugga ska falla på de fyra säljare som försökte hjälpa mig under det här, de var mycket vänliga, tillmötesgående och gjorde helt klart allt som stod i deras makt att hjälpa mig.

Men. Att det på Linköpings största butik bara ska finnas en enda säljare som fått instruktioner för den här, visserligen lite ovanligare, hanteringen av kassasystemet kan inte vara acceptabelt för mig som kund. Att jag hade gott om tid och gick med på att ta transaktionen utan ett korrekt kvitto gick bra den här gången, men det vara bara ren tur och vänlighet från min sida.

Kort sagt: Jag är nöjd med hur den personal som arbetade skötte sitt jobb, men jag är mycket missnöjd med hur Systembolaget som företag genomförde den här affären.

vänligast,

--
Magnus Bark
<bark@ofiltrerat.se>
<http://www.ofiltrerat.se/>

Senare tillägg: Jag har nu fått ett kortfattat svar från Kundtjänst där de ursäktade sig allmänt och skulle kontakta butiken.

Bishops Arms egna öl

Pubkedjan Bishops Arms har på sina ställen egna specialöl.

2007 lanserades för hela gruppen Bishops Arms House Ale, bryggd av Shepherd Neame. Jag minns den som en i bästa fall medelmåttig engelsk pale ale och jag har bara sett den enstaka gånger sedan dess.

Så kom Ocean Bryggeriets starka porter Järntorgets Arbetarporter. Vilken i stort sett bara serveras på Bishops Arms Järntorget, Göteborg.

I våras kom Lång Näsa Svart Lager. Även den bryggdes av Ocean Bryggeriet, och säljs enbart av Bishops Arms Borås.

Så häromdagen började Bishops Arms Malmö att sälja Rallarporter, en engelsk porter på 5%. (senare tillagt)

Och för en tid sedan fick jag veta att Ölands Gårdsbryggeri håller på att brygga Linköping Pale Ale för Bishops Arms i... Jo, Linköping.

Finns det fler exempel på specialöl bryggda för BA-krogar? Andra krogar? (Jo jag känner till OT Jorgen Ale från Rogue)

2009-08-18

Närke Single Target

The Rover i Göteborg. På fat: En ny öl från Närke Kulturbryggeri. Single Target är namnet, alkoholhalten 4,3% och stilen engelsk brown ale. Jag har klara minnen av att etiketten på handtaget nämnde att den var brygd med en sorts humle, men jag tog aldrig någon bild och minns inte vilken det skulle varit. Någon? Den är självklart enbart humlad med Target.

Färgen är mörkt röd-brun, vätskan aningen grumlig. Det två fingrar höga skummet är ljust brunt.

Den inte allt för kraftiga doften är lite jordig och mustigt humlig. Aningar av bröd och malt.

Smaken är mycket maltig med jordiga och tunga smaker: Skysås, öljästtabletter, aningar av kaffe och vörtbröd. Kroppen är mediumstor. Den rätt kraftiga eftersmaken är lite jolmig men inte direkt söt. Orena toner av mogen frukt och rostade nötter.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna medelstora. Vätskan är medelmjuk.

En besvikelse. Det kändes som den stora och lätt orena maltigheten som ofta finns hos bryggeriets mellanmörka öl här inte fick tillräckligt mothugg av humlen. En brown ale ska inte vara speciellt humlig, men just den här blev bara… konstig och lite svårdrickbar.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 66:00 för 400 ml.

Smånyheter IX

Dags att samla ihop lite ölnyheter. Det märks verkligen att semesterperioden är över, nu händer det grejer igen.


Spendrups lanserar nu ytterligare en öl i Norrlands Guld-familjen; Norrlands Guld Ljus är en light lager på 4,7% som kommer på krogen och Systembolagets beställningssortiment 1 september.

I pressreleasen säger Mats Liedholm, marknadsdirektör på Spendrups
–Intresset för mer lättdruckna öl har ökat i Sverige. Vi har bemött konsumenternas efterfrågan med ett antal brygder de senaste åren som Spendrups Bright och Coors Light, men kände att även Norrlands skulle kunna ta ett steg in i den ligan och då med ett eget öl - Norrlands Guld Ljus.


Förvänta er ingen imperial pilsner alltså. Lite rolig flaska, den påminner lite om de 33 cl-flaskor som kom hit från Danmark på nittiotalet.

Mer Spendrups: Precis som jag gissade här har folkölet Mariestads Höstbryggd också bryggts i en starkölsversion på klassiska 5,6%. Den kommer att finnas på Bishops Arms från vecka 37.

Norska Nøgne Ø brygger på i ett till synes ohejdbart tempo. Just nu har det (i alla fall i USA) börjat säljas av deras Tiger Tripel Norwegian Ale, en tolkning av den belgiska tripel-stilen på 9%.

Ytterligare ett av deras samarbete med danska Mikkeller (en förkrossande majoritet av deras "danska" öl bryggs i Norge eller Belgien) är klar för försäljning: Tyttebær är en frukt-lambic på 8% som inte bara innehåller lingon utan även brettanomyces-jäst och lactobacillus-bakterier. Den har fått jäsa i 9 månader innan ytterligare lagring på tank. Jag har väldigt svårt att föreställa mig vad den ska smaka, men man kan väl ana vissa syrliga toner ända hit.

Inte nog med det: De experimentgalna norrmännen håller på att brygga något slags öl på sake-jäst. Övriga ingredienser är för mig okända, men den jäser kallt och långsamt och är nu uppe i 14%.

Dessutom håller vinnaren av norska hembryggamästerskapet på att brygga sin Barley Wine hos dem, och i ett hörn ligger några skotska whiskeyfat med deras Imperial Stout och ligger till sig.

På måndag 24 augusti kommer ölentusiansten och Brooklyn Brewery-bryggmästaren (frågan är hur mycket karln egentligen brygger med tanke på hur mycket han är ute och missionerar) Garrett Oliver förbi restaurang Akkurat, Stockholm. På programmet står en sjurättersmiddag med välpassande Brooklyn-öl. Ytterst få biljetter finns, de köps på Akkruat för 995 kronor.

Här i Linköping har De Klomp gått ur sommarläget och kopplat in alla kranar. Bland annat DIPAn Brewdog Hardcore IPA, Dugges Bollox! och Nils Oscars Coffee Stout. De skaldjursintresserade noterar också deras musselfestival 1-6 september.

De Klomp har också börjat med en aktivitet på söndagarna, då de nya faten kopplas in kring fyrasnåret: För 20 kronor får man ett smakprov från fatet och lyssna på lite fakta om ölet.

Sveriges häftigaste ölfestival enligt arrangörerna: Söderbärke MikroÖlFestival SMÖF (alternativ länk) har startat biljettförsäljningen till festivalen som i år är 23-24 oktober. Du som vill hjälpa föreningen med marknadsföringen, ladda hem affischen, skriv ut och sätt upp på lämpligt ställe.

2009-08-17

Ölturism i Göteborg


I lördags tog jag bilen till Göteborg, jag hade nämligen blivit inbjuden till en pubrunda av hedersmannen och ölfrämjarordföranden Rick Gordon Lindqvist.

Vi började med ett besök hos Dugges Ale och Porterbryggeri i Mölndal. Vi tittade lite på lokalerna och provsmakade skvättar av Avenyn Ale, Bollox! och Celebration Ale. Avenyn är verkligen ett riktigt bra öl, en utmärkt amerikansk pale ale i den lättare skolan.

Höjdpunkten var dock ett smakprov direkt från lagringstanken. Grönölet var en sats av DIPAn Never Mind the Bollox!. Man kunde redan urskilja fruktiga blommiga humletoner och en rejäl maltsötma, men den hängde inte alls ihop och hade en närmast mjölig konsistens. Ser fram mot den när den blir klar!

Åter in till stan. Första målet var Haket. Inget tema denna lördagen och väldigt lungt, personalen passade på att bygga om grann-sushi-krogen under tiden. Som alltid känner man sig väldigt välkommen på denna egentligen ganska omöjliga lokal. Och öl fanns det. Liksom några glada ölfrämjare som just kommit in med färjan från Frederikshavn.

Efter att ha glott igenom alla befintliga kylar på stället fick jag välja. och högg med argumentet ”man ska väl passa på när man ser den” en flaska Beer Geek Brunch Weasel från Mikkeller. Recension kommer. De höll just på med fatbyte, och vi fick varsin skvätt av Nøgne Ø Imperial Stout. Större smaker än man trodde gick att få ner i en öl.

Dags att gå vidare till The Rover. Stället var packat med stammisar som verkade ha suttit där i åratal, vilket kändes helt rätt. Först tog jag in en Närke Kulturbryggeris Single Target, en brown ale som snart också recenseras här. Sedan tog jag en Nynäshamns Bedarö Bitter, som var lite mörkare än vad jag mindes den. Lite tilltugg också, en ost- och korvbricka där korven bräckts. Gott.

Dags för ännu mer promenad och vi hamnade på 3 Små Rum där krögaren Reza som vanligt dominerade bakom disken. Jag tvekade, och ville egentligen ha något slags witbier. Men jag övertalades att i stället ta in en… trippel?

När så flaskan kom in och jag provade förbluffades jag över hur rätt Reza (såklart) haft: Witkap Pater Tripel från Brouwerij Slaghmuylder hade jag aldrig hört talas om tidigare, men var exakt vad jag var ute efter: Lätt, frisk, kryddig och lite syrlig. Klass!

Efter denna öl hade flera bekanta dykt upp, bland annat Dempa som direkt började prata bryggning med Rick Gordon. Vi kände väl att det var dags att slå på den stora trumman och gå bananas på riktigt. Jag är inte helt säker på exakt hur det gick till eller hur diskussionerna lät, men efter en stund trollade barmannen fram en bomber från Three Floyds; barleywinet Behemoth.

En fullkomligt förkrossande öl i allt vad smaker heter, utan att vara så intensivt bitter som en DIPA i den här världsmästarklassen skulle ha varit. En nästan sötningsmedels-tung sötma, maltig som att dricka en surdeg och en humlighet som var som att suga på en challenger-kotte. Den här var riktigt riktigt bra!

Baren stängde nu, men vi gick vidare till Bishops Arms Avenyn, där jag tog in en Spendrups Old Gold från fat. Vilket jag väl egentligen inte borde ha gjort, det hade räckt alldeles utmärkt med vattenglaset jag tog vid sidan av.

Bishops stängde också efter en stund, så jag och Rick Gordon stapplade hemåt till en lång sömn.

På det hela en mycket trevlig dag, tack för guidning och säng!

Hm, nu ser jag på kvittot att barleywine-flaskan blev dyrare än vad jag trott. Jaja.

Senare tillägg: Mellan The Rover och 3 Små Rum var vi en kortis på Bishops Arms Järntorget, där jag drack en obligatorisk och endemisk Ocean Järntorgets Arbetarporter. Svart, söt, mastig, robust och tuff är ord som beskriver denna utmärkta tolkning av baltisk porter.

Skattjakt

Innan jag orkar berätta om min öl-lördag i Göteborg kommer ett tips på en kul idé som någon göteborgare fått: Hitta biran!

2009-08-14

Löst prat från OT

Lite kompletteringar till de tidigare inläggen om onsdagens besök på OT.

De hade ingen kriek som min sambo var sugen på. Ack ack.

Alla tre real-ale casken var igång. Jag fick ett provglas av Ocean Wheaten Summer Ale, men den gillade jag inte alls. Det var liksom för mycket smaker som slogs med varandra och stack ut åt alla håll. Kanske den vunnit på ett större glas, men min tid var begränsad.

Den tredje cask-ölen valde sambon: Dark Star Hylder Blonde, en engelsk blond ale kryddad med fläderblommor. Jag tyckte den kandes aningen grumlig i smaken, kanske de söta blommorna inte fått tillräckligt med humle att samsas med? Sambon tyckte ”Den smakade precis som en fläderblomsaft som börjat jäsa.”.

Och så, just när jag skulle gå, insåg jag att de hade Stone Ruination IPA på liten flaska. Min favorit-humle-explosion. Håhå jaja. Undrar vad de ska ha för den på privatimport… Eller har jag inte tillräckligt med öl hemma? Kanske skulle man be De Klomp att ta hem lite?

Och så såg jag en kille vid baren noggrant föra anteckningar över ölen han drack. Ser jag också ut sådär smått introvert fånig? Jag får väl bjuda på det i så fall. (mina ursäkter om du vid baren läser det här)

Systembolagets fasta nyheter oktober 2009

Dags för ett släpp till det fasta sortimentet. 1 oktober dyker de här upp i hyllorna.

Namn, volym, alkoholhalt, kvotgrupp, pris
Den som har lite att göra kan ju kolla hur det stod sig mot mina/era spekulationer en tid tillbaka här.

I samband med att de här nyheterna presenterades hade Systembolaget också några kommentarer till släppen, det här är de ölrelaterade:
Det ekologiska erbjudandet i kategorin behöver breddas samt fördjupas och vi lanserar därför en ljus lager och en mörk lager från Skottland samt en torr cider från Frankrike – alla gjorda på ekologiska råvaror.
[…]
Vi följer upp lanseringarna av PET-förpackningar inom vin med två lanseringar inom Öl och en inom cider. Mycket tyder på att PET är bland de mest klimatvänliga förpackningarna därför ligger det i vårt ansvar att aktivt efterfråga den typen av förpackning.
En grej som jag satt och sorterade fram: Distributörer. Totalt är det 16 släpp den här gången.
  1. Galatea Spirits AB (6 st)
  2. AB Wicked Wine Sweden (3 st)
  3. Philipson Söderberg AB (2 st)
    TOMP Beer & Spirits AB (2 st)
  4. Bibendum (1 st)
    Carlsberg Sverige AB (1 st)
    Gamla Slottskällans Bryggeri AB (1 st)
Och tja, om jag vore säljare på Galatea skulle jag vara rätt nöjd. Mindre nöjd skulle jag nog vara om jag hade samma plats hos exempelvis Spendrups, Åbro eller Kopparbergs.

En kommentar till: Harboe Guldøl. Jadu…

Fånig tävling!


Tävlingen är nu löst.

Alla bloggar med självaktning ska ha generösa tävlingar som skapar en samhörighetskänsla bland läsarna. Och det har jag ännu unte haft. Eftersom Ofiltrerat alltid tagit fånighet på största allvar kommer här en fånig tävling:

Vad är det för något jag dricker på bilden och som verkar ha visst positivt inflytande på mitt humör?

Kommentera inte här (det går dessutom inte), skicka i stället ett mail till bark@ofiltrerat.se . Felaktiga svar kommer att publiceras allteftersom som ledtrådar. Mailen besvaras dock inte. Det går alldeles utmärkt att gissa flera gånger.

Vinnaren vinner en fin vinst som är ölrelaterad!

Ledtråd 1: Bilden är tagen ombord på Birka Paradise. Det jag dricker är köpt ombord.
Ledtråd 2: Drycken innehåller koffein.
Ledtråd 3: Nej, det är faktiskt ingen öl.
Ledtråd 4: De svarte beståndsdelarna delar smak.

Förtydligande: Jag är ute efter en etablerad benämning, inte en innehållsförteckning.

Fel svar hittills:


Samuel trodde Bourgogne Des Flandres.
Mattias trodde Rodenbach Grand Cru.
Henrik trodde irish coffee.
Markus trodde Gulden Draak.
Henrik trodde Nynäshamns brännskär brown ale.
Pilsnerrogge trodde Theakston Old Peculier.
Reibert trodde Nils Oscar Coffee Stout.
Morgan trodde Gouden Carolus Cuvée van der Keizer 2006.
Simon trodde också Nils Oscar Coffee Stout.
René trodde Jämtlands Porter.
Johann trodde De Dolle Oerbier.
Oskar trodde Carnegie Porter.
Jakob, Robin och Martin trodde Guinness.
Göran trodde Blå Chimay.
Sven trodde Samuel Smith's, The Famous Taddy Porter.
Johann trodde Olvi Doppelbock.
Mattias trodde Kasteelbier Donker.
Samuel trodde Stallhagen Dunkles.
Magnus trodde Guinness på fat.
Henrik trodde julmust.
Mattias trodde French Coffee.
Norman trodde Sheridan's.
Robin trodde också Irish Coffee.
Klejbs trodde Hot Shot.
Andreas trodde Baileys Coffe.
Mattias trodde Alexander.

Moyland Moylander Double IPA

Så, dags för den andra och sista ölen på Oliver Twist. Efter en hel del velande och funderande föll valet på en sån där amerikansk humlebomb igen: Moylander Double IPA från Kalifornien-bryggeriet Moyland's. 9,5% alkohol. 90 IBU. Den intresserade kan läsa allt om ölen här.

Färgen är djupt orange-röd; det lilla skummet är smutsgult. Vätskan är klar och lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är väldigt humlig och bitter: Grapefruktjuice, grapefruktskal, smörkola, rostad malt. Aningar av vanilj och kakao.

Ölen sparkar smaklökarna rätt ordentligt, utan att bara vara 100% bitterhet. Grädde, smörkola, sjögräs och viss sötma. Den stora eftersmaken har en robust bitterhet som fysiskt känns bak i munnen. Kryddor och såklart en massa amerikansk humle. Toffee-kola men nästan ingen sötma. Eftersmaken är mycket lång.

Bubblorna är små och kraftiga, kolsyran är stark. Vätskan är lite kladdoch och något tjock.

Jodå, den här gör sitt jobb riktigt riktigt bra, men jag skulle önska lite aggressivare humle. Då hade den varit perfekt.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 120:00 för 250 ml.

Dark Star American Pale Ale

Kryssning med Birka Paradise. Och som traditionen bjuder spenderas timmarna mellan bussens ankomst och båtens avgång på Oliver Twist. Mycket behagligare än att stå i kö i terminalen, och man vinner inget på att vara först i kön i alla fall.

Inne på krogen var det lite trivsamt som vanligt. Och kvalitetsölen trängdes på hyllorna. Jag brukar börja med en från cask, så även den här gången.

American Pale Ale är en amerikansk pale ale (jo…) från den välbeprövade engelska OT-leverantören Dark Star Brewing på 4,7%.

Det vita luftiga skummet är luftigt och fingertjockt. Vätskan är klar, färgen är gul med en liten nyans av grönt.

Fruktig amerikansk humle dominerar doften. Söta citroner, aprikoser, grapefrukt. Krämig och balanserad är den.

Smaken är frisk; den är mildare än de amerkanska originalen i stilen. Det finns också en jästig bakgrundston som jag tycker är typisk för Dark Star. Fruktig citrus-humle, lite citronsaft. Bitterheten är elegant och medelstark. Kroppen är kraftigare än smaken. Eftersmaken är uppfriskande och fruktig med aningar av buljong och söt vetedeg. Den är maltigare än amerikansk APA.

Kolsyran är mjuk, de små bullborna är mjuka. Vätskan är krämig.

En mycket trevlig blandning av de engelska och amerikanska pale ale-stilarna. Läcker!

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 66:00 för 473 ml.

2009-08-13

Det händer grejer på Monks


Fick ett nyhetsmail från Monks Café i Stockholm, ett nyhetsmail som troligen kvalar in bland de längsta i världen. Men det fanns en del intressant, låt mig komprimera:

Bryggarbesök blir det i höst. Imponerande namn:
20:00 börjar det, föranmälan via mail info@monkscafe.se. Jag gissar att de hålls på Wallinsgatan.

Så håller de en liten tysk ölfestival från 17 augusti. 5 fat och cirka 85 flasköl finns att välja på. Denna hittas på Monks Sveavägen.

Provningar från en större flaska körde Bishops Arms SoFo i somras, och Monks gör samma sak nu i höst. Varje söndag knäcker de en stor dyr och stark flasköl som man får köpa från efter eget huvud. Kul grej!

2009-08-10

Shipyard Brewer's Choice Brown Ale

Det har varit en del från Maine-bryggeriet Shipyard Brewing på Systembolaget senaste åren. Jag har jättesvaga minnen av en single-hop-ale från dem kring 2004, eller var det någon annan? Nå, det här är en av deras öl i en begränsad ölserie: Brewer's Choice Special Ale Brown Ale. Frågan är om det här är en specialbatch från av förra årets recept eller en ny öl? Jag vet inte. Kanske man skulle kolla upp det? Det är i vilket fall en brown ale av engelsk typ på 5,4%.

Färgen är mörkt brun, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt, det sjunker sakta med ett lätt fräsande ljud. Inga skumrester på glaset.

Doften är rätt kraftig, en hel del rostad malt, jäst, smör, bittra kryddörter och humliga toner av blommor och citrusgodis. Samt en mycket märklig ton av flytande tvål.

Smaken är först bitter och lite tjock. Lite sötma dyker upp tillsammans med den där tvål-tonen. Rostad malt, lite sirapslimpa och toner av paraffin och andra vax-smaker. Kroppen är låg till medium. Eftersmaken är humlig och halvsöt med blommig sötma och fruktig bitterhet (äppelkart). Avslutningen är söt och kemiskt bitter.

Kolsyran är medelstark; de friska bubblorna är medelstora. Vätskan är en aning kladdig.

Det här är väl en ”amerikansk tolkning av den amerikanska Brown Ale-stilen”. Men jag får det inte riktigt att gå ihop: Den saknar den söta brödiga krämighet som jag gillar hos de brittiska, och den ökade mängden humle ger bara en massa konstiga kemiska toner. Nej, den här var inget för mig.

Senare tillägg: Den jag recenserade var sval. Jag provade nu en rumstempererad, och då var de konstiga tvålsmakerna klart nedtonade och den söta maltigheten bättre. Se det som ett bonustips.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment augusti 2009 (när detta skrivs finns 2.678 flaskor kvar). Pris: 19:50 för 355 ml.

Smånyheter VIII


Skotska BrewDog och amerikanska Stone har åter slagit sina humlesäckar samman, resultatet den här gången är en svart dubbel belgisk ale, Bashah. Den ligger fortfarande och jäser.

”Buskisöl” är en benämning som Double Bastard lanserade förra året (länk), och Hirigalzkar har nyligen skrivit om En omöjlig etikett. Nu kan de få ytterligare vatten på sina kvarnar när det Wisconsin-baserade bryggeriet Tyranena Brewing döpt sin nya skottska ale till Sheep Shagger. Det lär nog å andra sidan inte hitta hit.

Irländska Guinness, som är en del av Diageo, fyllar 250 år i höst. Det firas bland annat med tävlingar där allmänheten kan vinna att få dricka Guinness på platser som i rymden, i en ubåt eller med Black Eyed Peas i studion. De satsar riktigt stort på det här jubileet och förvänta er att se Guinness-relaterade kampanjer på såväl krog som i butik och i media.

Svenska Surströmmingsakademin har utsett Wisby Weisse till bästa surströmmingsöl. Länk.

Enligt Carlsberg Sverige och Wicked Wine säljs allt mer alkoholfri öl på krogen. Länk till Dagens Nyheter.

Håkan Engström, ölskribent på Sydsvenskan, har svarat på läsarnas frågor i en chatt. Som vanligt kunnigt och intressant. Länk.

Forskning & Framsteg har en jätteintressant artikel om humle, framför allt historisk humle i Sverige. Länk.

Delirium Café blir Ölrepubliken

Jag fick just veta att ölkrogen Delirium Café i Göteborg, som under åren dragits med ryktet att ha väldigt varierande kvalitet på drycker och kunskap, kommer att återöppnas som Ölrepubliken, kanske redan i början av september.

Det är ett gäng från The Rover som tagit över och som håller på med lite justeringar av inredningen i detta nu.

Temat blir internationell öl, målet är 300-500 flaskor och drygt 30 fat.

2009-08-08

Spendrups Mariestads Höstbryggd

Ännu en folköl? Jepp, den här gången från Coop Forum. Spendrups har gjort ytterligare en Mariestadsöl, den här gången kallad Mariestads Höstbrygd, det är en märzen/festbier på 3,5%.

Efter en snabb surfning inser jag att det var den här ölen (eller en starkölsvariant?) som Spendrups bad besökarna på Stockholm Beer & Whiskey Festival förra året bedöma och betygsätta. Och vars monter jag helt missade då.

Färgen är bärnsten med lite brunt. Det stora skummet är luftigt och ljus-beige. Massor av skumrester på glaset.

Doften är humlig och ganska bitter. Kraftiga toner av jäst, det och rågbröd. Metalliska bittra dofter blandas med lite margarin.

Smaken är förvånande maltig med aningar av rostade nötter. Mörkt bröd, lite jäst och smör. En passerande frisk bitterhet. Stor kropp för alkoholhalten. Eftersmaken är lite salt med torra smaker av rågbröd, smör, köttbuljong och en aning toffee. Det ligger hela tiden en mild aromatisk (kryddig) bitterhet i bakgrunden.

Kolsyran är medelstark, bubblorna mycket små. Vätskan är lätt till medel-mjuk.

Oj, det här var mycket bättre än jag väntat mig. Jag torr faktiskt att den här kommer att slå en den av de kommande oktoberfestölen på fingrarna när de kommer om några veckor. Bra jobbat, Richard Bengtsson (bryggmästare hos Spendrups som signerat baksideetikettens text)!

Samtidigt gnager en misstanke i mitt huvud: Spendrups har ingen ”höstöl” hos Systembolaget. Inte heller kommer någon säsongsöl Oktoberfest från dem. Var det tänkt att den här ölen skulle ha en storebror?

Betyg: 4,0. Tillgänglighet: Livsmedelsbutik. Pris: 10:90 för 500 ml.

Ölprovning - Storbritanniens ölhistoria


Normalt håller jag lite av de ölprovningar jag arrangerar för mig själv – något ska jag kunna betalt för också. Men eftersom Rick Gordon, överölfrämjare, frågade om mina källor så tyckte jag att det var lika bra att berätta lite mer om just den här provningen. Om inte annat för att bara ett av ölen går att köpa via Systembolaget, och då från beställningssortimentet.

Vi började i mitten av sjuttonhundratalets London via det tidiga artonhundratalets Burton (och dess moderna motsvarigheter) och början av nittonhundratalet i hela England och avslutade sedan i dagens Skottland:
Vad gäller källor så går det ju inte att undvika ”The Beer Companion” av Michael Jackson. Mitt exemplar är från 1997, men alla upplagor är lika inaktuella som intressanta. Den svenska översättningen heter ”Stora Ölboken” (men inte ”Stora boken om öl” som är mer av introduktion och som heter ”Beer” på engelska). På hans site finns också en sida med ölhistoriska artiklar som är till stor nytta.

Om man sedan ska prata om klassisk engelsk porter och IPA så finns två siter som Meantime tagit fram när de tog gram sina historiska öl, och som innehåller material för en heldags föreläsning vardera:
Sedan kollade jag lite hos bryggerierna:
Ett extra tack till Bobo på De Klomp som hjälpte mig att ta hem ölen. Och med tanke på att vi faktiskt kört 7 provningar i sommar och att det är kalasväder ute tycker jag att det var helt okej med cirka 13 besökare.

Och trots att jag tyckte att jag med våld pressat in så mycket information jag kunde på strax under timman så var det så mycket jag inte ens nuddade vid: Russion Imperial Stout. Ja, Stout över huvud taget. Skottska öl som Wee Heavy eller Gruit. Old Ale och Strong Ale. ESB nuddade jag faktiskt vid, men inte Brown Ale, Barley Wine eller Sweet/Milk Stout. Det finns utrymme för mer…

2009-08-07

Brewer Pils 3,5

Hittade den här burken på den lokala Hemköp-butiken. Lite surfande ger att företaget Brewer S.R.O. är en exportsatsning från ett mindre tjeckiskt och ett polskt bryggeri.

Burkan jag hittade på 3,5% ska vara en tjeckisk pils som också säljs som Bonvar på andra marknader. Här heter den Brewer Pils 3,5. Har för mig att den främst säljs i paket om fyra halvlitersburkar till ett relativt lågt pris.

Färgen är halmgul, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet (ölen dracks ur en pilsnerpokal) är vitt och luftigt, aningar av skumrester på glaset.

Lite färskt bröd och deg i doften. Metaller/mineraler/mossa. Lätt malt och en svag bitterhet. Svag kropp. En aning av vetemjöl i eftersmaken liksom orena humletoner. Lite jäst och jord i avslutningen.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna friska. Lätt vätska.

Kort sagt, det här är en trist pilsner, troligen gjord på billiga råvaror.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Köpt i livsmedelsbutik. Pris: ? för 500 ml.

Jag drömmer om porter


I morgon ska jag hålla ölprovning på De Klomp. Temat var överenskommet Storbritannien. Men allt eftersom rätt öl dykt upp i kylarna och jag hittar fler källor kommer det snarare än att bara prova olika brittiska öl att bli en historisk resa från sjuttonhundratalet till tvåtusentalet.

Frågan är bara hur jag ska sålla bland alla fakta, anekdoter, namn och årtal för att få in det på en timme? Dags att yxa och finputsa!

14:00. De Klomp, Linköping. 150:-.

Och jo, jag har klara minnen av att ha drömt om porter i natt.

2009-08-06

Öl på Idrottsparken


När Norrköpings Idrottspark byggs om har man skapat flera ”vattenhål” i form av restauranger och pubar. En av dessa ligger bakom hemmaklackens sektion och kallas Supporterbaren (bilden visar den något ofärdig för en månad sedan).

I början serverades enbart Norrlands Guld Export, föga förvånande med tanke på att Spendrups är en storsponsor till svensk elitfotboll.

Men i veckan när ömbyggnaden i stort sett är klar och vreksamheten börjar stabiliseras, fanns det lite fler öl att välja på: På fat Newcastle Brown Ale och Crušovice Cerne. Samt på flaska St Peter's Cream Stout.

Mycket bättre än man hade kunnat vänta sig.

Fast den lille pessimisten i mig undrar hur de ska få rotation på tre fatöl på ett ställe som i praktiken är öppet 2 timmar varannan vecka? Fat som dessutom är i rumstemperatur? Nå, det är någon annans problem.

2009-08-05

Samuel Smith's Organic Lager

Sista förberedelserna inför lördagens provning ska nu vara klara. Efter det informella mötet med Bobo på De Klomp blev det någon öl.

En av dem var den, enligt Beer Advocate, bästa ljusa eurolagern på denna planet: Samuel Smith's Organic Lager från brittiska Samuel Smith Old Brewery (nej de har fortfarande ingen officiell hemsida).

Det är lite konstigt att en öl med betyget 3,74 kan vara den bästa i en genre. Men jag tror det beror på att om en öl är bättre än medelmåttlig så placeras den i ett annat fack – München Helles, Dortmunder, någon pilsner eller som hos Rate Beer: Premium Lager.

Ölet skummar redan när man öppnar flaskan, när jag häller upp ser jag en medelgul vätska med lite guld. Det stora skummet är lite smutsvitt, det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Den söta doften har rena toner av röda bär och färskt bröd. Viss bitterhet.

Smaken är först ren och frisk, massor av ljus malt. Lite bittra toner och en hel del bröd, aningar av mineraler. Eftersmaken är maltig med lite honung och en elegant frisk bitterhet. Nötter och bröd i avslutningen.

Kolsyran är frisk och medelstark; bubblorna medelstora. Vätskan är lite mjuk i munnen.

Visst, en trevlig och välgjord lager. Men de som tycker att den här är den bästa i världen har nog aldrig varit i Tyskland och druckit färsk lager…

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 87:00 för 550 ml.

Sedan drack jag och betygsatte en De Koninck Amber också, men nu ser jag att jag redan recenserat den här med mycket snarlikt omdöme. Så det får vara.

Senaste nytt: Slottskällan sålt

Foto: Thorild Selén

Gamla Slottskällans Bryggeri har varit till salu ett bra tag; den nu förre ägaren lyckades aldrig få ekonomi i projektet.

I dagens Uppsala Nya Tidning presenteras den nye ägaren: Restauratören, knivstabon och sommeliern Anders Slotte. ”Min huvudsakliga uppgift framöver går ut på att sälja in våra produkter på fler restauranger och kongressanläggningar i Uppsala län och Mälardalen” säger han till UNT.

Det är bara att önska Anders och hans personal lycka till, de har ett utmärkt varumärke som jag inte inte tycker har skötts helt perfekt senaste åren.

Länk till artikeln.

2009-08-04

Krönleins Augusti Månens Premium

Krönleins tog hem säsongsölen för hösten, en smal genre som väl jag bara kommer ihåg Slottskällans Kräftkiva sedan tidigare. Och då enbart för etiketten där Razor jonglerar med kräftor. Men det här är Augusti Månens Premium, en ljus euroalger på 4,6%. Kornmalten som använts är KRAV-märkt.

Färgen är ljust guld, det luftiga tre fingrar höga skummet sjunker långsamt, utan att lämna några skumrester på glaset.

Doften är mycket lätt. Friska toner av deg och fruktgodis.

Smaken är även den lätt. Lite snabbt övergående sötma lämnar plats för en ton av deg. Lite kemiska fruktiga toner. Eftersmaken har lite konstgjorda söta smaker och en aning torkade örter.

Kolsyran är medelstark; de mycket små bubblorna är friska. Vätskan är lätt, men också aningen krämig.

En ganska ointressant lager. Inga konstiga bismaker från billiga råvaror dock.

Betyg: 2,35. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2009 (i detta nu finns 14.071 flaskor kvar). Pris: 14:90 för 500 ml.

Fullers Summer Ale

Igår fick jag lite tid över efter fotbollen, så jag gick förbi Black Lion Inn för att kolla vad de hade på cask. Summer Ale från Fuller Smith & Turner var det som erbjöds. ”Pluggad för tre dagar sedan, öppnad igår” tror jag att jag hörde från bartendern.

Vätskan är nästan klar; färgen är klart gul-guld. Mycket litet skum som ändå lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är somrig. Honung, apelsinmarmelad. Lite syrligt godis. Aningen kemisk, faktiskt.

Smaken domineras av en lemonad-citronsaft-liknande ton. Lite honungssötma, färska citroner och nyrivna citronskal. Torr och lätt kropp. Citron och sötma finns även i den rätt långa eftersmaken, som även bjuder på lite buljong och malt-karameller. Torrt slut.

Kolsyran är mycket lätt med små bubblor. Vätskan är lätt och ger en aningen torr känsla i munnen.

Jo, jag vet att den här innehåller en del vete och att den humlats sent. Men ändå… Jag får en liten känsla att det inte var så här den egentligen är tänkt att smaka. Inte alls dålig, snarare… Underlig. Jag skulle inte taget en till.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 68:00 för cirka 500 ml.

Privatimport. En med tvekan.

Jag tror de sitter här inne.

Igår fick jag mail från Systembolagets privatimportavdelning.Dels om (ytterligare) en låda Harviestoun Bitter & Twisted (12 halvliters-flaskor à 29:80), och de är det väl inga problem med.

Jag har också fått pris på HSB (Horndean Special Bitter) från Fullers. Det blev lite dyrare: 8 eller 16 halvlitersflaskor à 55:30. Det är inte ofta jag tvekar och drar ut på beslut, men nu gör jag faktiskt det.

Visst, bra öl ska få kosta pengar och det är mycket positivt att Arvid Nordquist Vin & Sprit faktiskt har besvarat en offertförfrågan. En läcker engelsk lite nötig bitter som jag tidigare gett toppbetyg… Men nästan 450 kronor för åtta flaskor? Det går ju att göra en del för de pengarna. Mja, den här får jag suga på ett tag.

2009-08-02

Rogue Chipotle Ale

Det är väl ingen idé att förneka att jag kommer att försöka prova mig igenom de öl från amerikanska Rogue som De Klomp fått in.

Men vilken skulle jag ta i fredags? Efter att ha konsulterat Tess i baren kom vi fram till att Chipotle Ale var den som skulle drickas idag. ”Inte alls så het som jag trott, men den har ett visst bett i eftersmaken” var omdömet.

Ölen är en amerikansk chili beer på 5,5%.

Vätskan är klar, färgen är mörkt bärnsten. Det stora skummet är varmvitt och kompakt. Det lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är lätt rökig med lite köttiga toner. Torkade frukter. Torra toner. Chilipeppar och en viss sötma. Lite konserverade frukter och russin. Doften är mycket behaglig.

Smaken är fruktig med lite källartoner. Torkad frukt och en lätt ton av ekfatslagring. I bakgrunden växer sakta en chilihetta fram, men den håller sig i bakgrunden och tillåts aldrig ta över. Övergående toner av färka exotiska frukter. En mild sötma och konserverade frukter dyker upp (aprikoser, mandariner). Medelstor kropp. Elegant eftersmak med en lätt humlig bitterhet samt en mjuk chilihetta kompletteras med en smak av rökt ost i bakgrunden. Avslutningen är väl sammansatt och gräddig.

Kolsyran är mjuk med små friska bubblor. Vätskan är mjuk och aningen kladdig.

Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men den här var klart mer en dessert-öl än något främst för grillfesten. Mjuk och rund med en försiktig chilihetta i bakgrunden som ändå är högst märkbar. Maltigheten gjorde att jag kom att tänka på lättare barley wine-öl.

Betyg: 4,4. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 85:00 för 355 ml.

Skamlös reklam för mig själv II


På lördag 8 augusti 14:00 håller jag ölprovning på De Klomp i Linköping. Storbritannien är temat. Det kommer att bli ett par jämförelser mellan öl bryggd i historisk anda med moderna exempel på samma stil. Någon klassiker och någon helt ny öltyp kommer vi också att hinna med, liksom en hel del ölhistoria.

150:- kostar provningen. Välkomna!

Veteölsprovning


Igår var jag på veteölsprovinng hos De Klomp. Eftersom det var Herr J Lindahl från Herr J Lindahls Avecprovning var mina förväntningar uppskruvade på max. Fast temat, veteöl, kunde man göra något bra av det?

Det kunde man. Och på vilket sätt: Jerry höll ett fantastiskt tempo och lyckades på en timme dra igenom fler fakta, anekdoter och dåliga skämt än vad jag klarar på en arbetsvecka!

Jag ska inte återge allt, men ett par verkliga höjdpunkter kan jag nämna:

Watou's Wit Bier. Äntligen har jag hittat en wit som slår Hoegaarden på fingrarna!

Vi provade Timmermans Cassis från fat. När någon i baren visade hur flaskan såg ut tyckte provningsledaren ”Ska vi inte passa på att nörda ner oss ordentligt och parallellprova den fat mot flaska?”. Vilket han tyckte helt rätt, det är inte ofta man får chansen att prova fruktlambic på det sättet, även om de väl borde smaka likadant?

Det gjorde de inte. Alls. Fatvarainten var fruktigare, mycket sötare och hade mer kropp. Flask-varianten följdriktigt torrare med mer smak av svarta än röda vinbär men också lite lättare. Vi trodde att flaskan var något äldre än fatet, men att det skulle skilja så pass mycket var faktiskt förbluffande.

Provningen avslutades med en öl som jag aldrig hört talas om tidigare: Bourgogne des Flandres, en blandning mellan en flandrisk sur rödöl och en brown ale av engelsk typ som någonstans längs vägen hade lagrats på rödvinsfat. Smakbrytningarna mellan det syrliga, det karamelliga och det fatlagrade var högst intressant och angenäm. Fast det är nog inget jag kommer att beställa en låda av direkt…

En mycket trevlig och lärorik timma!